Senaste kommentarerna i forumet

Tack Fibblan! Jag hoppas att allting är bra med dig.

Jag försökte att vara nykter i februari. Jag drack tyvärr 2 glas per vecka.

Under mars och april var min genomsnittliga konsumtion 14 glas per vecka. Jag har fått halsbränna och blivit förkyld varje månad. Under juni har mitt drickande eskalerat. Jag har blivit full varje helg. Jag vet att jag behöver reducera mitt drickande. Målet är att vara helt nykter i juli och augusti. Jag vill ha en låg alkoholkonsumtion i september och oktober. Jag vill vara helt nykter i november och december.

Jag har ansökt till min drömskola och jag kommer att få besked i början av juli. Jag har sökt in med mina gymnasiebetyg och jag kommer troligtvis att komma in. Jag var en gång i tiden smart och ambitiös. Jag vill återgå till mitt gamla jag. Jag vill fokusera på studier och träning framöver.

Tack ?, det står på min att göra lista. Skulle ha gått ett möte igår men ingen utom jag kom. Så håller tummarna för att det går att lösa nästa vecka.

Ja men visst är vi våra egna hårdaste dommare. Och ja, jag hoppas att människor runt omkring mig kan se att det är skillnad på mig och sjukdomen. För det ju just vad alkoholismen är.

Tack för din pepp ???
Tror på dig och din kamp. Fint att läsa att du avstod när andra drack ! Bra jobbat ?

Vad jag förstår går du till AA men har du skaffat dig en sponsor? Om inte, gör det på nästa möte. Fråga vilka på mötet som är tillgängliga sponsorer och välj sedan en person av samma kön som du och fråga ifall hen kan tänka sig bli din sponsor. Då är du inte ensam längre och då kan du tala med hen om alla dina rädslor och funderingar som dina vänner kanske inte orkar med och inte vet hur de ska kunna hjälpa dig. Då kanske de upplever dig som "jobbig" och glider undan. Det är mitt bästa råd till dig. ?

Tack för er pepp och tips. Det hjälper mer än jag förstått.

Kraschade dock och fick en omgång panikångest. Mamma ringde och försökte hjälpa så gott hon kunde.

Det som gör mest ont är väl att de jag hört av mig till inte haft tid lr möjlighet att vara med mig. De har ju sina liv som snurrar på oavsett min sjukdom lr inte.

Jag känner mig som sagt bara så ensam i min kamp för nykterhet och mentala hälsa.

Vart hittar jag självhjälpsprogrammet?

Förstår läskigheten. Kände exakt samma. Dock är AA det ställe jag känt mig minst konstig och mest hemma med. Människorna där har gått igenom samma resa. Vet att det låter som floskler. De dömer mig inte och kan hjälpa mog förstå känslorna som dyker upp.
Att säga "Jag är alkoholist" är ju inte direkt det en drömt om eller är stolt över. Försök dock att se det som den sjukdom det är.

Jag har alkoholism på båda sidor av släkten, samt uppvuxen i det så är även medberoende, vilket strular till alla mina relationer.

Våga kämpa. Det är värt det. Trots allt negativt jag skrivit om k min tråd är jag säker på att det här är det bästa som hänt mig.
Stor kram till dig

Välkommen till gemenskapen här på forumet! Berätta gärna lite om din situation så blir det lättare för oss andra att relatera till dig. ?

Var är ni?

Behöver er som vill ut

Nu har jag ingen aning om vad du "ställde" till med och har ångest för. I början tog för det mesta tjuren vid hornen och bad om ursäkt, sedan upptäckte jag att folk inte bryr sig så mycket och har fullt upp med sig själva.
Men är du osäker så är anfall alltid bästa försvar, och bättre att förekomma än att förekommas. Stega in rakryggad på arbetet å sägs som det är. Jag drack för mycket och blev full, ber som ursäkt och det ska aldrig upprepas mer.
Alla kommer antagligen säga att det är lungt, och sen återgår allt till det normala. Med undantag att du inte dricker alkohol mer och slipper sätta dig i ovanstående situation igen. Skönt eller hur?

Med tiden kan du se tillbaka med tacksamhet att du blev för full på den festen.

Mvh

Vet att min gastric bypass operation antagligen ställer till det för mig o sen va min farfar alkolist antar att båda är riskfaktorer.

Har börjat förstå att jag antagligen måste ta hjälp av AA, men svårt att ta mod till sig o göra det. Det jag skrev här är första gången jag berättat om detta.

Japp, så har kvällen sett ut här. Ute på en ö med både vänner och obekanta. Alla runt omkring drack öl, vin och whisky. Jag och sambon drack bubbelvatten. I början kände jag nästan sorg och saknad (låter drastiskt, jag vet) över att vi inte hade med oss lite rosé åtminstone. Men vi hade ju bestämt oss för att låta bli. Och ångesten efter senaste fyllan skaver ännu...
Efter en stund märkte jag hur några gubbar blev fumliga och onyktra. Då kände jag faktiskt hur jävla skönt det var att vara nykter. De drack och dricker fortfarande en hel del. De kommer må rätt pissigt imorgon, men inte jag. Misstolka dock inte detta som skadeglädje. Det är snarare att jag känner mig stolt som klarade att stå för mitt beslut. För jag blev faktiskt erbjuden vin, men tackade nej!! ? Nu gäller det bara att försöka fortsätta att tacka nej. Jag vill fasen bli en nej-sägare istället för den som alltid ska säga ja tack, jag är svampen, bring it on.
Imorgon måste jag tyvärr tackla en annan ångest. Ångesten över att det snart är måndag och jobb. Senaste fyllan var med kollegor och jag gjorde, som sagt, bort mig rejält. Jag har inte träffat dom sen dess eftersom jag var för bakis för att kunna jobba i torsdag ? Vad ska jag säga? Ska jag skämta bort det? Ska jag säga att jag är en idiot. Ska jag säga att jag har problem?

Igår va det lugnt, inga problem att va nykter. Drog ner rullgardinerna och kollade på film på kvällen, mens grannarna drack och skrålade. Idag däremot va det lite jobbigt, fick ett mega sug vid 14-17 tiden.. men kämpade hårt och lyckades stå emot.
Känner mig stolt och nöjd. I morgon vaknar man pigg och stark ????

Sveriges enda helgon har en enkel bön som lyder: Herre, visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Dvs, samma betydelse som "ske Din vilja" (inte min). Att försöka anamma de visdomsorden lättar på min prestationsångest, min förtvivlan, mitt velande fram och tillbaka. Kanske kan den vara till samma hjälp för någon utav er. ?

Pinsamheter? Ångest? Minnesluckor?
Jag har testat det. Suger. Så jag (mfl) förstår precis hur du känner, och du är säkerligen en av många som mår sådär idag. Så du är mer ”vanlig” än du tror.
Men din ångest kommer att släppa och du kommer att kunna gå vidare. Så du kan trösta dig med det. Men det är ju ett kanontillfälle att ställa dig de frågor som Glasögon-Smurfen frågar ovan.

Välkommen in i värmen :) Du vill inte dricka mer. Det är ju den bästa tänkbara starten. Tänker du dig att försöka minska din konsumtion, eller en ”vit period” eller att sluta med alkohol för gott?

Ofrivillig ensamhet är så plågsamt... Hoppas att du genom tex AA-möten så småningom ska hitta någon som du kan möta upp på en kaffe eller så. Vårt samhälle är fullt av ensamma människor, så någon väntar på att få bli den där vännen du ringer upp. Kram

Det finns en app som heter Cairy, den är tänkt att kunna bryta lite av ensamheten och att man skall kunna ge stöd och få stöd. På beroendepodden finns ett bra samtal med Andreas som startat den. Kanske något du kan pröva

Tack, jag motstår fortf alkoholens rop, men det är svårt. Ensamheten vill ha något som dövar, dämpar.
Dricker kaffe istället. Sugen på cigg också fast det är 8 år sedan jag slutade. Vet att det är sjukdomen som skriker inom mig. Tack för att du skrev. Lite mindre ensamt kram o tack.

Stanna upp och fundera på om det är värt att dricka om du inte ens kommer ihåg något dagen efter. Mitt ”problem” är dock att jag kommer ihåg 99% av det jag gör fast jag helst bara vill glömma. Vet egentligen inte vilket som är värst?
Oavsett så har du tagit ett första steg att skriva här. Det tyder på att du vill förändra ditt drickande.
Jag är ingen expert, men vet att det finns många inspirerande personer här som kommer med kloka råd och uppmuntrande ord.
Jag har skrivit en lista med fördelar att avstå alkohol. När jag läser den känns det så självklart. Verkligheten är kanske inte lika självklar då yttre faktorer påverkar oss.
Önskar dig all lycka och hoppas kvällen klarnar. Skriv ofta och mycket här. Det hjälper ???

Vet inte vad som hände på studentmottagningen men lider med dig. Jag hoppas verkligen din väninnna ser att du anstränger dig och förlåter dig. Om hon inte kan se det så är det frågan om vilken vän hon är?
Det är just sånt här jag är rädd för. Att människor ska döma en efter den person man blir på en snedfylla. Vi är inga dåliga människor, vi blir bara det tillfälligt. Människor har all rätt att bli förbannade och all rätt att säga åt oss. Men jag tror de flesta av oss här anklagar oss själva så det räcker och blir över. Det vi, eller iaf jag, behöver är stöd och peppning att välja rätt vägar.
Önskar dig all lycka och otroligt starkt jobbat av dig så här långt ???

Härligt ?

Finns ju massa råd man kan ge, men de vet du ju redan så låter bli det. Hoppas du ändå kan känna dig stolt över dig själv och dina dagar// kram Strulan