Senaste kommentarerna i forumet

Tja. Oftast är det mest hjärnspöken som talar om framtida bestående men. Det går att sluta om man vill. Hitta någon du känner tillit til och berätta. Är det inte den här läkaren, be om en ny. Dina tester kommer vara okej. Det ger dig dock bara argument för att fortsätta dricka. Kämpa och ta en dag i taget. Gå ner på ett AA-möte och lyssna...

Har förstått att just tankarna/tvångstankarna är det jobbiga när man slutar!
Du kan ju redan ”spela hela filmen”, du ser att det inte är så himla skönt med ett glas vin, den lilla stunden av njutning (är det njutning?) blir oftast ångest och helvete.

Jag kör med kbt-tänk.
Tanke uppstår, en känsla uppstår, Observera tanken, observera känslan, acceptera tanken, acceptera känslan, konstatera lugnt att de finns där... och låt dem passera fridfullt och byt fokus....om och om igen, om och om igen, varje dag....
Det tog lång tid att automatisera och försköna alkohol, det tar tid att ändra till nya vanor... men nånstans därborta finns ett mål. En målbild - hur vill jag vara!
Det krävs vilja och arbete.
Så himla pissigt och inte alls så enkelt som jag kanske låtsas att det är. Men det är bara att välja - låta sug/tankar förpesta en eller arbeta med dem. Ju mer man kämpar emot suget ”nneeeej, jag får inte tänka/känna så”, desto större blir det. Ju lugnare man är, accepterar och låter alla känslor/tankar komma och gå... desto mindre vikt är det.

Tack för uppmuntrande ord och för "pepp" Odette!
Det behövs?
Jag försöker verkligen med all energi som jag har att stå emot den där flaskan. Det är ett jäkla dividerande som pågår i huvudet?

Förstår dig. Men 4 dagar e inte på något sätt dåligt.. du ska vara stolt över dig själv istället..och snäll mot dig själv.. . ta en minut i taget idag och kom ihåg hur bra du kommer må imorgon om du håller dig vit idag.. Jag hänger med dig på en vit dag idag :)

Idag är jag så sugen på ett kallt glas vitt vin.
Små, små filmklipp där jag skruvar av kapsylkroken på en kylskåpskall flaska och häller detta underbara solgula vin i ett stort välformat vinglas, spelas upp i mitt huvud gång på gång.
Jag måste komma ihåg att ett glas aldrig räcker, inte ens tre, och hur personlighetsförändrad jag blir efter tre glas.
Baksidorna av mitt drickande är inte vackert.
Det är bara 4 dagar sedan jag drack sist. Så "länge" har jag aldrig hållt upp.

Jag har funderat mycket på alkoholens effekt på oro och ångest. Just nu lider jag av enorm oro som inte är i paritet med verkligheten.. oroar mig för det mesta och känner mig enormt låst i det.. ångesten är lika stor.. men jag undrar.. är det mina alkoholvanor som skapat detta.. eller är det så att jag bara är en person som har dessa svårigheter inom mig oavsett alkoholen? Jag har läst på och vet ju att alkohol skapar allt detta men undrar ändå om det är enda anledningen? Jag har en tendens att katastrofplanera mycket och blir jätteorolig och nojig för saker som min man skulle enkelt säga " men det ordnar sig det e ju ingen som helst fara" till.. det har blivit värre senaste tyvärr... väldigt jobbigt.. just nu ingen alkohol.. jag vill se om oron , ångesten och framförallt sömnen blir bättre... tar en dag i taget.. har mycket att vara glad för.. och se fram emot.. men just nu i ett moln av ångest.. men det ska gå.. inte sugen på A nu heller vilket e skönt..

Grattis till din månad och ditt val// Strulan

Ibland när jag läser dina inlägg så blir jag extra imponerad av att du inte dricker. Det här är absolut en sån gång. Du rör dig i kretsar som verkar dricka rätt mycket... eller så är det bara en nykter människas betraktelse av en vanlig fest. Tänk så konstigt sånt här beteende måste te sig för barn.
Jag tänker att dina söndagsreflektioner har väldigt stor betydelse för din förmåga attt hantera liv och nykterhet. Du reflekterar istället för att luras in i detta gatlopp av stress som är så lätt att hamna i när man bara gör och inte tänker.
Tack för dina målande beskrivningar av livet. Du skulle absolut kunna samla ihop dem till en bok.

Ibland när jag läser dina inlägg så blir jag extra imponerad av att du inte dricker. Det här är absolut en sån gång. Du rör dig i kretsar som verkar dricka rätt mycket... eller så är det bara en nykter människas betraktelse av en vanlig fest. Tänk så konstigt sånt här beteende måste te sig för barn.
Jag tänker att dina söndagsreflektioner har väldigt stor betydelse för din förmåga attt hantera liv och nykterhet. Du reflekterar istället för att luras in i detta gatlopp av stress som är så lätt att hamna i när man bara gör och inte tänker.
Tack för dina målande beskrivningar av livet. Du skulle absolut kunna samla ihop dem till en bok.

1 månad utan alkohol idag. Det känns skitbra. Jag tänker fira med en stor chokladkaka och en bulle. Har gått upp över tre kg sedan jag slutade supa. Men hellre lönnfet och nykter än spinkig och full. ?

Hade gäster över på grillning igår, och såklart så ska det vara några flaskor vin till grillat. Även om det är mitt i veckan. Jag sa som det var att jag inte kommer dricka alkohol eller något vin på ett bra tag fram över. Mina vänner tog det förvånansvärt bra och förstod mig och sa att det var starkt gjort.

Dom kanske har tyckt det själva men inte velat säga något till mig haha. Har ju som sagt haft väldigt dåligt beteende på fyllan.

Iaf så klarade jag hela kvällen ifrån att ta en droppe, men suget fanns där, rejält sug. Samtidigt kommer den där rösten "ett glas vin till maten är ju lugnt" " alla andra tar ett glas vin" "ett halvt glas vin är bara lite lugnande". Fy fan alkoholdjävulen är lömsk. Men jag är jävligt stolt över att jag klarade mig ifrån det. Tack vare det kunde jag kliva upp tidigt och gymma imorse utan att ligga hemma med ångest och må illa i flera dagar.

Jag har också satt 90 dagar som mål. Idag är det dag 30. Det blir lättare och lättare. Och jag känner mig pigg, fräsch och smart igen. Har inte mått så här bra på många, många år. Även jag har börjat tänka på vad jag gör efter de 90 dagarna. Tar ett glas? Fortsätter utan alkohol? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag mår jävligt bra just nu. (Trots sug på eftermiddagarna, trots tröstätandet av choklad, trots att jag nästan blivit en hemmasittare.)

Starkt jobbat! ??

Nej du är antagligen inte knäpp, det är alkholen som gör dig knäpp. Om du är beroende så är det inte du som väljer, det är alkoholen. Sluta drick det blir inte bättre.

Mvh

Vad fan håller jag på med? Periodare är vad jag är. Mannen jobbar borta i veckan o jag borde passa på...Passa på att må jävligt dåligt, vilja sova hela tiden, få ångest ..... Det är vad jag väljer, jag väljer bort mej själv för vanans makt. Jag måste ju passa på...

Känner igen mig massor i det du skriver. Har kämpat länge med samma frågor (ej färdig eller klar ännu) men för mig personligen gick det inte utan hjälp. Är nu på antabus typ ett år framåt. det var det bästa jag har gjort. Men tror man måste vilja sluta på riktigt.
Bara ett tips på att antabus och vårdens hjälp inte var så läskigt som det kan låta.
Hoppas ni hittar en bra väg för er, forumet har hjälpt mig massor.

...dagar! Så fasligt jobbigt att varje natt vakna upp kallsvettig för att tro att man sumpat det som man kämpat med så länge.
Jag drömmer att jag hämningslöst häller i mig massa gott rosévin, jag kan liksom inte hejda mig utan jag verkligen bälgar i mig utan stopp... klunk klunk klunk.... sen vaknar jag och har jätteångest!
Det kanske är ett tecken på att jag inte vill sumpa det jag kämpat med sen nyår. Men saknaden efter det där ångestladdade rosévinet är galet stor, men jag tänker inte kasta in handduken utan fortsätta min dagliga kamp!
Ta hand om er allihop!

☀️?Kram PimPim ?☀️

Hm, brukar inte göra inlägg, så vet inte om jag gör rätt. Men iallafall, jag har haft problem med mitt drickande i ca 10 år nu. Ensamdricker gärna på vardagar efter jobbet innan mannen kommer hem men även på helger vid middagar och andra bjudningar. Vet att jag druckit för mycket å tänkt att det inte är bra för kroppen, eller plånboken. Har den sista tiden mått väldigt dåligt i kroppen och är så fruktansvärt trött så det är olidligt. Även under å efter en vit månad i februari. Gick till slut till läkaren som tog massa blodprov, och återkom om att de behöver ta mer prover då jag har mkt lågt kalcium. Är så rädd för att det är mitt drickande, då det kommer fram som exempel när man googlar på lågt kalcium. Skäms så fruktansvärt då folk jag verkligen inte tror att jag är typen som dricker för mycket eller har alkoholproblem (ha ha ha, vem tror det om sig själv). Tänkom jag nu skadat min kropp för ”evigt” å dör i förtid pga detta. Undrar vad läkaren kommer se på fler tester. Vad kommer han fråga.., har tom funderar ut hur jag ska svara på om han frågar om alkoholvanor..helt sjukt att jag funderar på att undanhålla hela sanningen. Det värsta är att jag inte kan sluta dricka helt, fast jag sa till mig själv att hålla upp helt tills nya testerna är gjorda. Jag vill ju inte dö av detta. Varför kan jag inte sluta??!!

Tack för kloka ord och bra tips! Ska testa dessa.
Självkänslan är helt klart något som behöver stärkas och arbetas med. Är nog där som du beskriver att jag i teorin förstår vad som menas, men har en bra bit kvar tills det "känns" på riktigt.
Brottas med samvetskval efter dåliga val och på att förlåta mig själv. Gå vidare, göra bättre framöver och bli frisk.
Hoppas på en sund stabil vår ?

Vad bra du skriver! Fatta vad starkt av dig att ha avstått denna tid! Heja dig. Är på dag två?
Jag känner igen mig i precis allt du skriver!! Romantiseringen och alla tillfällen att antingen fira eller trösta..

Vad bra du skriver! Fatta vad starkt av dig att ha avstått denna tid! Heja dig. Är på dag två?
Jag känner igen mig i precis allt du skriver!! Romantiseringen och alla tillfällen att antingen fira eller trösta..

Ja, du Frissan... Du frågar hur jag gjort för att bryta mönstret. Jag har försökt så många gånger och under så många år tidigare och då har det aldrig gått...
Hur har det kunnat fungera i HELA 14 dagar nu?

Jag tänkte verkligen inget annat än bara en dag i taget. Jag försökte att lägga in nya rutiner för mig, såsom promenader medan jag lyssnade på Beroendepodden, AAs podcast på engelska och på A sober Girls guide för inspiration och igenkänning. Jag åt bättre kost för att på det hela taget försöka må bättre, få frisk luft och D-vitamin.
Men, jag ska ärligt säga att den första veckans kvällar genomleds på ren vilja - jag var irriterad, rastlös och kände under stunder att livet var helt meningslöst. Vecka två gick bättre, jag var gladare och trevligare mot alla, även om tankar på vin alltid kommer framåt eftermiddagen. Jag har om kvällarna försökt att hålla mig sysselsatt för att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Jag förstår att jag egentligen aldrig kommer att kunna dricka måttligt. Om jag avstår i tre månader eller längre kommer jag säkert att kunna dricka något glas vid någon middag en gång, kanske till och med två och tre gånger. Men sedan skulle jag sakta men säkert (eller troligtvis snabbt och säkert) tappa kontrollen! Jag måste börja se mig själv som allergisk - och det är uuuuurjobbigt att behöva acceptera!

Hur tänker jag då på framtiden och alkoholen i mitt liv nu?
Jag försöker att vänja mig vid tanken på att ALDRIG mer dricka vin. Jag försöker verkligen, men jag är fullt medveten om att jag inte har accepterat den tanken fullt ut. Jag ser framför mig alla trevliga middagar där vinet sätter guldkant, det vita vinet på altanen en sommarkväll, kex ost och vin... Jag slås med kraft av all den romantik/rosa skimmer/känsla av fest som alkohol är förknippat med i vår kultur. Det är verkligen helt galet!!!
Men för mig som alkoholist (ja, det är ju vad jag är - jag måste börja skriva det och säga det högt) har denna kultur passat perfekt! En fredagskväll är ingen fredagskväll utan lite vin, samma sak gäller för lördagen, eller en solig dag, en semesterdag, en helgdag, en grillkväll, ett AW, ett fotbolls VM, en kväll med tjejkompisarna, ja listan kan göras lång. Själv har jag utöver dessa tillfällen även druckit under svepskälet att "mysa till det" när det regnar, lagat extra festlig mat som naturligtvis kräver ett glas vin, eller för att förgylla en helt vanlig onsdagsmåltid med mera. Utöver det officiella glaset vid onsdagsmiddagen, har jag dessutom druckit innan middagen och även efteråt i smyg. Sån är jag. Eller sån har jag varit.

Så, eftersom jag inte på riktigt har accepterat begreppet ALDRIG tänker jag nu, efter att ha klarat 14 dagar, att mitt mål är 90 dagar. Det pågår dock en ständig valkampanj i mitt huvud som brukar tillta framåt eftermiddagen. Den ena sidan säger att jag inte ska dricka mer och lyfter fram alla de fördelar jag upplevt under dessa 14 dagar.
Den andra sidan bombarderar mig med förföriska bilder av ett glas vittvin i motljus med skön musik i bakgrunden, av påståenden som att "nåt glas då och då kan jag väl ta", " jag kan ju dricka lite grann när det kommer besök i påsk", "jag kan väl styra detta själv!", " livet är ju meningslöst om jag inte får dricka", " har jag hållit upp så länge är jag värd ett glas", "men vad ska andra säga när jag inte dricker vin!".
Nånstans mellan dessa båda sidor befinner jag mig nu. Fast, dessa tankar är ju bara mina - jag kan inte skylla på att det är någon annan som försöker övertala mig - JAG måste på något sätt börja ta kontroll över mina tankar. Att det ska vara så svårt...

Nåväl, min uppriktiga önskan är att jag inte ska dricka något. Jag hoppas att jag dag 90 ska lägga min röst på den sidan av mig som väljer att avstå från vin, att jag ska hittat andra sätt att sätta guldkant på tillvaron, att jag ska uppskatta och ta tillvara på mitt eget liv, mina barn och min man på det sätt som de förtjänar!

Tack Frissan för din fråga! Den fick mig att sätta mig ner och fundera och reflektera över var jag befinner mig nu. Det behöver vi alla göra då och då, vi är säkert många här som måste öva oss i att våga vara uppriktiga och ärliga mot oss själva. Att våga se sanningen i vitögat...

Idag har jag ett lugn.
Känns som att hjärnan läker, kroppen läker, psyket läker. NU är jag lugn och nykter.

Jag önskar verkligen oss alla styrka och LUGN att vara i NUet, stanna upp i alla känslor som uppstår, acceptera dem, våga vara i dem, bara vara... NU?

Jag och min man kämpar med samma! Känner igen mig/oss såå!
Jag började dra i frågan, arbetar med mig själv och drar maken med mig.
Idag är vår 17:e dag. Just NU är vi nyktra. Inte värt att undra hur det ser ut om 2 månader, just NU är önskan att vara nykter och det är vi.
Var i NUet, är mitt tips. (Efter åratal och många försök.)
Det är en kraft att vara två med samma tänk! Forumet här är en fantastisk tillgång av kloka medmänniskor som förstår en och vill åt samma håll!

Jag började med att jobba med självkänsla och egenvärde. Sakta små steg och jag har börjat resa på mig. Ur offerrrollen som man kanske inte ens inser att man bär.
Meditation och hypnos ”självkänsla” (lyssnar på mobilen) gör små små under. Man måste känna kärlek till sig själv (jag har aldrig genuint insett vad det innebär, bara förstått intelligensmässigt/teoretiskt) innan man kan göra verkliga långsiktiga förändringar!?

Ja detta är första skrivelsen så jag gjorde nog fel.
Hur som helst...vardag och helg har under lång tid flutit samman. Det som för flera år sedan var trevligt helgdrickande har blivit mer tvångsmässigt...glas har bytts ut mot kaffemuggar för att dölja för barnen. Dunken tar slut fortare..man byter bolag eller kassapersonal för att personalen inte ska tro att man är alkis..haha..så patetiskt! Och så alla fiina Youtube videos med tester av Whisky.."oh..what a lovely taste of honey and crispy applepie and a hint of smoke"..Nej!! Troll i vardagen..det är vad det är! Både whisky.com och dunkarna. Och så somnar jag innan filmen är slut..sluddrar vid maten och dricker öl vid grillen. Det är inte njutningsfullt längre. Usch! Vi (för vi är två kämpar) har bestämt oss för att göra nåt åt saken. Men frågorna är många: hur hanterar man suget? Hur ser en nykter helg ut? Vad dricker man istället..hur lång tid tar det innan man blir normal...dvs antingen helnykter eller kan köpa en flaska (EN) och dela på...kanske t.o.m lämna kvar sista slatten. (Känns omöjligt). Vi vill..vi tränar..vi längtar tillbaka till tiden då en kopp kaffe var nog så gott och man kunde se på bio eller gå ut och äta utan att bli askalas. Det känns attraktivt! Läste en gång på bolagets sida att alkoholism smyyger sig på under flera års drickande..nu har nog de åren gått tror jag. Önskar att trollen försvann och skulle vilja ha bra tips på hur man kan tänka.
Kram
SB