Senaste kommentarerna i forumet

Bara besluta dig för hur dagen ska,vara och inte vika en tum från den. Men avstå middagen känns väl dumt?

Håller med dig till 100 procent Santorini. Jag har äntligen gett upp tanken på normalt drickande på riktigt. Tror man måste krascha rejält själv innan man förstår det med hela kroppen. Önskar att jag och många andra kommit till den insikten tidigare. Vad mycket ångest och kaos vi hade besparat oss.

När du har slutat dricka. Jag har isolerat mig första tiden för att jag hamnade "i ett mönster" när jag var ute eller hade bjudit folk hem. Nu (efter 2,5 år) funkar det bättre, fast kan fortfarande ha ångest när jag har en middag hemma.

Är det fel och gå ut och äta middag med min bästvän? Tänker på alla frestelser med alkohol?och om jag kan sluta vid en öl eller om jag bara ska ta cola? Eller bara stanna hemma och skita i det?

Tack för ärlig ord, det hjälper många av oss som är i början.Kram Strulan

Idag kände jag mig sugen på att dricka alkohol. För mig är en perfekt fredag; först klara av alla måstegöran. Snygga till hemma, iväg och rida hästen, laga mat och dricka vin och bara ha det gott. Det där är säkert en finfin grej för dem som dricker två glas vin och är nöjda så.

Idag kommer det ändå bli en bra dag och må gud eller turen eller vad det nu är, vara med mig i min nykterhet!

Perfekt läsning för mig som för första gången tar "en vit månad". Precis sådär tänker jag: hoppas kunna dricka städat och normalt framöver, men har tvivel redan nu om det kommer att gå. Någonsin.

Jag har insett att normala människor inte behöver en nykter period, de självreglerar sig helt automatiskt. Vilket ju inte jag har klarat uppenbarligen.
Under de senaste två åren, har jag läst många exempel på hur fort man kan vara tillbaka i ett förtvivlat fuldrickande, som dessutom med kraft slår sönder alla förhoppningar om att det går att lära sig att dricka lite lagom.

Jag vet det förståndsmässigt. Ändå tänker jag att det kanske ska gå. Men din text gör mig ödmjuk inför tanken att jag inte är det där unikumet som klarar måttlighet, för att jag på nåt magiskt sätt skulle ha en hjärna utan breda körfiler för alkoholen.

Tack för att du skriver.

Att bromsa och tänka efter är en lyckad plan, här och nu❤️Kram Strulan

Det verkar vara drömmen för alla som druckit för mycket och för länge. Man har förstått att man måste göra nåt åt sitt drickande och söker hjälp. Alkoholen har tagit över ens liv och blivit ett problem. Man kanske börjar med en vit månad. Redan där ser man att det finns ett problem. Den som inte har beroendeproblem tänker inte på sånt. De ”normala” kan ta ett glas eller två och funderar inte mer på det. De kan dricka mer på semester eller resor men sen lägga av. De ”normala” funderar inte på att begränsa sitt drickande. De gör det automatiskt.

Vi som har utvecklat ett beroende kan inte återgå till det ”normala”. I hjärnan har missbruket gjort breda körfiler. Har man druckit sej till ett missbruk går det inte att reparera. Kroppen och själen återhämtar när man slutar dricka. Man kan leva ett alldeles utmärkt liv utan alkohol. Suget försvinner med tiden. Men, man kan aldrig få hjärnan att sopa igen de uppkörda spåren. Det kan säkert fungera en tid men förr eller senare är man tillbaka i det gamla dryckesmönstret och värre än innan. Och det är oerhört svårt att starta om sin nykterhet. Det är inte bara att dricka en vecka på semesterresan och sen bli nykter igen. Inte för oss.

Så mitt råd är att sluta drömma om att lära dej att dricka normalt. Acceptera att du har en beroendehjärna och nu har du tyvärr druckit dej till ett beroende. Trist, absolut, men livet är orättvist. Nu är det så här. Jag vet, man hittar på en massa ursäkter. Man säger sej själv att man säkert överdriver, det är nog inte så farligt ändå. Det finns dom som dricker mer osv. Och jag har ju klarat en månad nykter, nu är jag nog botad. Men se på vad ditt drickande kostar dej, i relationer, ångest, oro, pengar. Tänk på varför du bestämt dej för att inte dricka. Då ser du om det är ett problem eller inte.

Igår kväll kom whiskysuget. Verkligen sånt sug att jag tänkte att det kanske skulle kunna funka med ett glas vin eller en liten whisky framöver. Jag berättade för min man. Och medan jag berättade om whiskyfantasin, rann suget av mig. Jag kom fram till att jag inte är ”ren” än. Det krävs mycket längre tid för mig att läka.
Jag är nykter NU? Jag behöver mer LUGN och styrka för att inte vilja fly från denna ljuvliga nykterhet. Att dricka alkohol är en flykt från det som är NU.
Jag är nykter och lugn NU?

Du har verkligen bestämt dig, ett beslut att fira. Du vill inte ha alkoholen i ditt liv och börjat fundera framåt, vilka steg du kommer ta och hur det kommer att bli för dig. Du söker också efter vilket stöd du behöver längs vägen, att du skrivit här var en del i det. Du har berättat för din man och får en del stöd där. Bra gjort.

Att läsa här har varit hjälpsamt för dig och det kommer du fortsätta med. Du kommer också planera för event där alkohol ingår framöver. Jättekloka idéer som låter som att de kommer vara hjälpsamma för dig, genomtänkta.

Kanske har du sett det men det finns ett självhjälpsprogram här du kan använda dig av om du vill som ett extra stöd?
https://alkoholhjalpen.se/

Fortsätt gärna uppdatera och läs här på forumet också såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag ringde till AA med för ett par månader sen, visst fattade han jag snackade med om va jag pratade om men det kändes lite nedlåtande samtidigt. Vet inte varför, har borderline, kanske jag som misstolka. Vet ju det finns grupper för yngre personer med, fast vet inte om de är typ 18-25år bara, isåfall är jag fucked, fyllde ju nyss 26..

Tack, det tåls att funderas på iallafall. Skönt ha nånstans där man kan skriva av sig anonymt iallafall. Hittade denna sidan av en slump faktiskt och det var ju bra det!

Kämpar också med dom tankarna. Men dom jag nu har kontakt med och har lyckats är inne på att det inte funkar med aldrig mer nykterhetslöften etc .man får dricka om man vill. Men jobbar man in mantran som ”idag slipper jag dricka” eller ”idag vill jag inte dricka” osv funkar det. Problemet är väl att det måste komma inifrån, att inte vilja dricka idag på riktigt.

Konstig åkomma det här med alkoholberoende. Om du inte läst den så rekommenderar jag boken skål ta mig fan. Roligt skriven, mycket igenkänning men också en del tänkvärda tips osv. Lite skriven av alkisar för alkisar.

Hej!
Jag var medlem här för några år sedan och sedan dess har jag läst en del, men inte varit aktiv.
Mitt drickande började när jag var ca 22 år. Det var i alla fall då som jag började ha en komplicerad relation till detta gift. Från att ha varit väldigt måttlig till att bli den som alltid alltid var allra fullast på festen eller krogen.Det eskalerade under en tid och under flera år drack jag så gott som dagligen. När jag var 23 träffade jag min nuvarande man. Vi drack tillsammans stora mängder alkohol under helgerna, men på vardagarna var han bortrest och då fortsatte jag på samma sätt utan hans vetskap. Jag var arbetslös och fyllde mina dagar med alkohol och verklighetsflykt. I min ensamhet drack jag mest 2,8 % öl i stor mängd- 10 liter per dag. Ibland tog jag mig en grogg eller vad som helst utöver det.
Vändningen kom när vi bestämde oss för att skaffa barn. Det gick inte på direkten och jag minns ett tillfälle när jag beklagade mig inför min man att det inte hade tagit sig den här gången heller och han sa, att det var ju en väldig tur, och syftade på helgernas hejdlösa drickande och vad det hade kunnat ge för skador på ett foster. Ett frö såddes hos mig och efter en rejäl fylla fick jag nog och bestämde mig för att sluta dricka. Det lyckades och vi fick vårt barn. Drack inte en droppe på 1,5 år. Men när jag hade slutat amma började jag så smått igen, men långt ifrån i samma mängd. Jag vill nog påstå att jag lyckades hålla det på en normal nivå länge och vi skaffade oss två barn till. Jag har aldrig druckit under mina graviditeter. Det är jag stolt och glad för.
Problemet är att jag trodde att jag trodde att jag hade kontroll nu, att jag kunde dricka som vem som helst och att suget aldrig skulle komma tillbaka på samma sätt. Så fel jag hade. De senaste åren har mitt helgdrickande eskalerat (aldrig inför barnen dock!) och nu har jag nått botten och förstått att jag inte har kontroll längre. Jag tänker ständigt på alkohol och när jag ska få dricka nästa gång. Planerar mitt liv efter drickandet. Bestämmer mig för att hålla det på en rimlig nivå, men lyckas aldrig. Ett ständigt sug efter mer när jag har fått i mig första droppen.
Ironiskt nog är jag i övrigt väldigt hälsosam, springer 3-4 mil i veckan, äter sunt och läser på universitet till ett yrke inom hälsa. Mitt drickande är min hemlighet som inte någon mer än min man vet om. Jag lider också av en hemsk hälsoångest och det har blivit värre och värre med tiden. Efter en fylla mår jag dåligt hela veckan, ända tills jag får dricka igen och glömmer min oro för en stund. Så går det runt i all evighet.
Jag vet egentligen inte vad det var som gjorde det. Kanske att min oro för vad jag har gjort med min kropp och om jag ska dö nu har blivit större, kanske det att jag är rädd för hur en kommande resa till kompisar som gärna dricker mycket ska bli, kanske är det den stundande semestern, som jag vet innebär alkohol i stort sett varje dag. Jag orkar inte mer. Jag klarar inte att vara måttlig och jag klarar inte av att ha ångest över mitt drickande längre. Så jag har bestämt mig. Berättade för min man igår att jag vill sluta dricka helt och att jag vill ha hans stöd. Berättade om min oro för kompisresa och semester. Det känns skönt, men samtidigt skrämmande. Jag hade nog önskat ett större stöd. Min man dricker också för mycket, men är inte beroende. Han vill inte sluta, men dra ner ordentligt på alkoholintaget nu när jag slutar. Han tycker att det är tråkigt att vi inte längre kan sitta och prata över en (flera) öl och att jag nu funderar på att stanna hemma från kompisresan. Att säga till vännerna att vi inte vill dricka varje dag, eller helt enkelt bara låta bli att dricka är tydligen inget alternativ.
Jag känner mig hoppfull och stark just nu i mitt beslut, men jag är fundersam och orolig inför hur det ska bli längre fram när jag hamnar i miljöer där andra dricker och framför allt när min man sitter på en uteservering med en öl i handen och jag med min cola zero. Jag kan ju inte tvinga honom att börja leva som jag.
Jag får ta en dag i taget. Ni här inne har hjälpt mig mycket med era berättelser och jag kommer att söka kraft och stöd här för att klara det. Sex dagar nykter idag. Första helgen nu på länge utan alkohol. Mitt nya liv börjar här och nu!

Tack, Tackohej!
Jo, jag är medveten om svårigheterna här. Och egentligen vet jag inte ens om jag vill dricka. Nu provade jag på Valborg. Det gav inget särskilt. Men jag har hela tiden haft svårt att säga aldrig mer. Mina första veckor gick bra delvis i vetskapen om att jag skulle kunna dricka längre fram. Nu behöver jag nog inte tänka så längre. Men jag behöver ändå tänka i termer av tid, hela mitt liv är sådant; träning, arbete, nykterhet, det är delmål som skall avklaras. Har alltid funkat så.
Jag får helt enkelt se vart det hela leder. Det är allt jag kan göra.
Trevlig helg.

Hoppas verkligen det funkar för dig, en liten varning i all välmening är progressiviteten i sjukdomen jag lärt mig om. Har hjärnan utvecklat den fysiska allergin blir det bara värre, aldrig bättre. För mig personligen har jag absolut utvecklat den Allergin och beroendet. Trevlig fredag och helg och heja dig!

Härligt att du mår bra, man skall välja den vägen man mår bra av. Ha en fin helg// Strulan

På kliniken för att blåsa. Dag 3. Min läkare tycker inte att det är en bra idé att försöka lära sig att dricka måttligt, inte med mina "höga konsumtionsvanor". Själv vet jag inte. Jag tänker i alla fall fortsätta nykterheten maj ut, sedan får vi se. Mår fortfarande utmärkt. Känner mig pigg och lätt i skallen. I helgen tänker jag träna, arbeta med ett översättningsprojekt, fiska och jobba på tomten. Jag kommer inte att dricka, vill inte dricka, har inget sug.

Idag är det fredag och det är min 14:de nyktra dag!
Kan inte förstå att tiden flugit iväg och nu har suget börjat avta en aning.
Kämpa på mina vänner! Vi löser detta tillsammans ✌️

Denlillamänniskan, du har självklart rätt ang tabletter. Jag har dock druckit varje vecka så länge jag kan minnas. Ska säga att det rör sig inte om några mängder medicin, 5-15 mg några gånger i veckan, har en del ledvärk så jag är förvånad att jag klarat långpromenader/jogging så bra som jag gjort. Ang rökning så har det ökat (1-4 st/dag) när jag inte dricker, ett annat substitut.. rökar vid enstaka tillfällen annars.

Jag kan varmt rekommendera alkoholhjälpens internetbaserade program som finns på startsidan, ett 11 veckors program, har gjort det själv när jag bestämde mig för att sura dricka - man får jättebra verktyg att jobba med kring alkoholproblematiken/nykterheten!

Lycka till!

Du har kommit till en punkt där du tydligt har blivit medveten om att alkoholen gör att du beter dig på ett sätt som inte är du. Alkoholens effekter förstör viktiga saker i ditt liv, du vill nu rädda relationen till din flickvän som du älskar högt. Starkt och modigt av dig att skriva här och be om tips och råd! Också väldigt klokt av dig att du har tagit kontakt med psykolog och ska gå på AA-möte. Du är öppen för att ta emot hjälp från olika håll, det är verkligen en styrka som du kan ha mycket nytta av framöver. Det och den starka motivation som den här Valborgshändelsen har fört med sig - du vill nu göra allt för att behålla din tjej - är en väldigt bra grund för förändring. Fortsätt gärna skriva här eller i din andra tråd om hur du mår och hur det går för dig! Förhoppningsvis kommer du snart att få lite tips och tricks från andra användare som har varit där du är nu.
Vänligen och med hopp,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag sitter hemma och har sjukanmält mig från jobbet och har bestämt mig för att bli nykterist o ändra mina vanor.

Men sitter med en ångest som äter upp mig inifrån!
Valborg va inget bra för mig jag skrek åt min tjej och puttat henne lätt och inte minnets nånting.

En sida av mig som aldrig dykt upp innan och nu ska hon inte sova hos mig mer och tror att hon kommer lämna mig oavsett om jag ändrar på mig.
Men jag är villig att ändra hela mig för henne, hon är mitt allt min bästavän min flickvän och framtida mamma till mina barn.

Hon är lika rädd för mig som jag är för mig själv när jag är full och hon är den som får ta smällarna men jag vill ändra på mig.

Jag vill inte dricka mer det är nog för mig!
Jag vill kunna sitta med umgänge som dricker men att jag avstår!
Jag vill gör nåt för MITt psyke och min relation med min flickvän till nånting underbart.

Jag ger upp alkoholen men jag behöver hjälp kan nån ge mig tips och tricks på hur jag kan göra !

Jag har troligen mycket jag behöver reda ut med mig själv och har tagit kontakt med psykolog och även ska jag till AAmöten.
Mvh ungovilsen

Haha, jag började också dricka mer när jag slutade röka. Inte de första dagarna men sedan. Vilket trams!