Senaste kommentarerna i forumet

Ja detta är första skrivelsen så jag gjorde nog fel.
Hur som helst...vardag och helg har under lång tid flutit samman. Det som för flera år sedan var trevligt helgdrickande har blivit mer tvångsmässigt...glas har bytts ut mot kaffemuggar för att dölja för barnen. Dunken tar slut fortare..man byter bolag eller kassapersonal för att personalen inte ska tro att man är alkis..haha..så patetiskt! Och så alla fiina Youtube videos med tester av Whisky.."oh..what a lovely taste of honey and crispy applepie and a hint of smoke"..Nej!! Troll i vardagen..det är vad det är! Både whisky.com och dunkarna. Och så somnar jag innan filmen är slut..sluddrar vid maten och dricker öl vid grillen. Det är inte njutningsfullt längre. Usch! Vi (för vi är två kämpar) har bestämt oss för att göra nåt åt saken. Men frågorna är många: hur hanterar man suget? Hur ser en nykter helg ut? Vad dricker man istället..hur lång tid tar det innan man blir normal...dvs antingen helnykter eller kan köpa en flaska (EN) och dela på...kanske t.o.m lämna kvar sista slatten. (Känns omöjligt). Vi vill..vi tränar..vi längtar tillbaka till tiden då en kopp kaffe var nog så gott och man kunde se på bio eller gå ut och äta utan att bli askalas. Det känns attraktivt! Läste en gång på bolagets sida att alkoholism smyyger sig på under flera års drickande..nu har nog de åren gått tror jag. Önskar att trollen försvann och skulle vilja ha bra tips på hur man kan tänka.
Kram
SB

Det var en väldigt jobbig natt inatt. Med full tillgång till alkohol samtidigt som jag fick höra hur mitt beteende hade varit i helgen. Fy fan, sjönk som en sten. Känner mig som en riktigt sjuk människa som inte kan kontrollera mitt drickande. Jag tog dock inte en droppe alkohol, utan kommer vara nykter under en lång tid fram över. I bästa fall blir jag nykterist i resten av livet.

Den här sjuka alkoholdjävulen som sitter på axeln och säger "ta en öl" "alla kan dricka en öl, det är inte farligt" "bara ett glas vin" Det är det som gör mig ännu mer rädd. Att det är någon sjuk röst som säger åt mig att dricka och jag bokstavligentalat konverserar med "den". Det känns som det är kryp på hela min kropp och får kallsvettningar varannan timme. Det skulle vara så sjukt lätt att bara gå tillbaka och ta 1-2 öl för att slippa känna den där känslan. Men jag har lovat mig själv att inte svika mig själv något mer. Nu är jag trött på att svika mig själv varje jävla gång.

Kämpa på ni också, när släpper de värsta symptomen?

...då sömnen sviker mig. Tänkte att om jag nu inte kan sova, kan ju jag ju i alla fall berätta för någon som kämpar, att en tillvaro där längtan går till första glaset efter jobbet, som blir två och tre, sen ånger, går att bryta. Att inte dricka är fortfarande en självklarhet. Löftet som går ut i sommar, är förlängt till hela 2019 ? Lika bra det ?

Hej alla!
Fick bara en plötslig ingivelse... Jag har inte varit inne alls här på forumet sen sist och inte läst något. Livet rullar på rätt bra. Det går åt rätt håll denna årstid med ljuset och den annalkande värmen. Det är svårt att vara deprimerad med två supersöta kattungar i familjen. De går båda under smeknamnet "Bröderna Bus"! De är det bästa som hänt vår familj i år.
Jag dricker fortfarande vin. Jag är antingen ett uruselt föredöme eller så är jag inte så beroende som jag tidigare trott. Jag längtar efter vin, ja. Jag dricker ofta vin, ja. Men omständigheterna just nu ger mig inte ångest eller sömnlösa nätter och därför mår jag rätt bra. Jag har heller inte spårat ur och druckit destruktivt på samma sätt som tidigare. Det känns bra.
Jag känner mig inte längre direkt orolig utav mitt drickande eller att vara "alkoholist". Jag känner mig mer övertygad om att depression, tristess, ångest, ensamhet, dålig självkänsla lätt bidrar till ökad alkoholkonsumtion men det behöver inte betyda att man har ett absolut beroende. Vad är egentligen ett beroende? Att man inte kan låta bli fastän man vill? Ja, det är väl så. Men om man inte vill låta bli? Då får man titta på konsekvenserna. Kan man låta bli när man vill? Ja, visst. Är man då beroende? På riktigt? Jag bara undrar?
Sköt om er!

I morse när jag vaknade trodde jag att jag var full. Hade drömt hur jag drack vin. I drömmen var alla vänner, min fru och till och med jag själv, arga på mig. Vi skällde ut mig efter noter. En mycket konstig dröm. Oavsett vilket, så skönt det var att vakna och inse att det bara var en dröm, att jag inte hade druckit. Men så långt har det alltså gått i min kamp för ett nyktert liv att jag till och med skäller ut mig själv i drömmarnas värld om jag skulle våga att dricka rött där. ?

Är såklart mitt. Mitt egna ansvar för min egen hälsa. Mitt välmående som såklart smittar av sig på min familj. Mina närmsta. Kan inte skylla på att jag fått en ny läkare såklart. Att det är synd om mig för att jag träffat fel person osv. Men. Det underlättar väldigt mycket att träffa någon som ser och förstår. Någon som vill stötta. Bära upp. DET hjälpte iaf mig. Även om det var för en kort tid.
Kärlek till alla som kämpar mot demonerna❤️

Det kan han och jag har inget ont av om han tar en öl för jag är öndå inte så förtjust i öl, det är mer vinet som lockar mig.
Hag vet iofs att han tycker det är mysigt att dricka lite vin och äta ost och kex, men säkert inget måste. Jag tror det är precis som du säjer att det är bra mycket enklare att sluta helt, då vet man att det är nej och inget annat, men i min enfald trodde jag nog att det skulle funka med något glas för det är mysigt, så som så många andra kan. Inte bara fortsätta fylla på tills man inte kommer ihåg hur man kom i säng.
Har 6 dagar kvar till 21 och lovade jag mig själv att göra en utvärdering. Idag ser jag redan det positiva. Jag bryr mig mer om mina katter, jag sköter huset bättre, jag går upp på morgonen, jag har fått bättre hy redan och ser mkt piggare och inte sliten ut, detta har även andra lagt märke till trots att ingen ens vet om problemet och inte heller att jag tagit denna time ont.

Det kan han och jag har inget ont av om han tar en öl för jag är öndå inte så förtjust i öl, det är mer vinet som lockar mig.
Hag vet iofs att han tycker det är mysigt att dricka lite vin och äta ost och kex, men säkert inget måste. Jag tror det är precis som du säjer att det är bra mycket enklare att sluta helt, då vet man att det är nej och inget annat, men i min enfald trodde jag nog att det skulle funka med något glas för det är mysigt, så som så många andra kan. Inte bara fortsätta fylla på tills man inte kommer ihåg hur man kom i säng.

Vilken skillnad det är beroende på vem en träffar på. Har ofrivilligt fått en ny läkare. Min förra kommer som tur är tillbaka till sommaren. Vi hade en respektfull relation. Hon lyssnade på mig, såg behovet och viljan att gå på djupet för att på sikt fungera och hitta mer rätt. ❤️
Den nya läkaren har en lösning. Börja med ssri så blir allt bra. Följer du inte vårdplanen blir det svårt för försäkringskassan att godkänna ersättning. (svaret på min reaktion nedan)
-Har redan testat ssri. Upplever det som att måendet blir sämre och att jag bara flyttar fram mina bekymmer. Är dessutom orolig över att starta ett nytt beroende för att döva mitt känsloliv.
Går med på att testa detta igen eftersom alternativet är omöjligt just nu. Efter besöket läser jag i min journal...
Så galet. Känner mig enormt uppgiven. Utmattad. IGEN. Här har jag kämpat för att hitta nycklar till att låsa upp dörrarna. Möta mitt destruktiva jag. Erkänt att jag till slut självmedicinerat med alkohol för att “klara av " blivit bättre i mitt mående.
Så träffar jag en ny läkare. Allt vänds och här är jag, på spetsen av tillvaron igen. Skynda på. Gör så här. Det är inte så farligt. Det löser sig. Gör såhär! Det ska nog gå bra. Ge det ett par veckor..
Får mig att vilja supa skallen av mig. Slippa finnas till.
Men tack vare er på detta forum gör jag inte det. Står stolt och stark. Tänker att just NU väljer jag att nyktert möta det här!
Tack ❤️

Vem är det som säger att det är ristat i sten 90 dagar?
Jag vet att jag först tänkte bara 1 dag framåt, för att sen efter 10 dagar-2 veckor börja fundera på att hålla upp 1 månad, efter en månad vart det enklare. Då blev det 3 månader. Efter 3 månader är mitt nästa 6 månader, men egentligen vet jag att det troligtvis måste bli livslångt.
Jag vet inte hur du har det, men för mig skulle det vara svårare att ta ett glas då och då och ha regler kring när och hur, än att bara rakt av vara nykter. Slippa fundera..
Kan din särbo tänkas köra alkoholfritt istället för att dricka alkohol tillsammans med dig, om du behöver det stödet? Om du frågar?

Det var det som jag rekommenderades här, men det blir till den 15 juni. Tills dess ska jag orka säja nej till allt vin, även minsta lilla glas, rimligt eller inte? Någon som gjort den resan? Hur gick det? Klarade ni av att bara ta något glas då och då efter det?
Just nu vet jag inte alls, trodde ju inte ens jag skulle fixa de här 21 dagarna, men det är jag rätt säker på att jag gör nu när det gått 15 dagar och nu jobbar jag inatt sedan kommer mina hästar hem och då kan jag pyssla med dom.
Men 90 dagar känns länge, ska man tänka i delmål att ta typ en vecka i taget eller är det dumt?
Är det någonsin riskfritt att börja ta något glas då och då men inte mer?
Vet inte hur jag ska tackla det här nu när jag ändå mår så mycket bättre men saknar stunderna när vi tar ett glas vin ihop jag o särbon, klarar man av att aldrig dricka utan att han är här och aldrig smita undan o ta ett extra glas...

Tack, Tackohej ? Låter jätteskönt att det blir bättre?? Idag ska jag ta min första Antabus? Men det ska gå! AA är inget för mig, säkert toppen för många❤️ Kämpa på?

Det är orecis det jag är rädd för. Att det ska göra för ont.
Hopoas själv få modet att gå till botten med varför allt blev som det blev
Än sålänge försöker jag bara hålla vinet borta och så sedan när jag känner mig starkare ska jag försöka förstå varför.
Skriv gärna hur du tyckte terapin var, om det hjälpte dig. Hopoas det. Kram

Hej Esmeralda och tack för dina inlägg. Kunde nästan varit jag...idag är första april och jag och mannen har bestämt att ta först och främst en vit månad.. jag vill i längden helt sluta dricka öht. Men ett steg i taget... vill bara fråga dig om lite tips på hur du kunde bryta mönstret? Hur klarade du dig igenom två veckor? Första fredagen? Vi har försökt ta en vit månad innan men klarat en och en halv vecka... jag och mannen har väldigt likt beteende. Vi klunkar ur boxen i både kaffemuggar och annat som finns tiilängligt. Sagt att vi bara ska dricka fredag och lördag, men det blir även söndag och onsdag.. allt för mycket för det mesta. Finns säkert fler av er här som kan ge bra råd. Kram

Min högsta önskan har alltid varit en familj. Det är nog en av anledningarna att jag dricker, det känns så meningslöst allt, att inte ha någon som bryr sig.
Var rädda om er familj för det är inte roligt att leva ensam❤

Kvällen där är när värsta suget kommer på helgen. Försöker fylla upp också för sitter jag bara hemma blir det så mycket svårare!

Heja!

Jag har bilder, jättefina bilder, på min katt i trädgården där vi går på promenad i koppel. Ser så himla idylliskt ut (och det var meningen att det skulle göra med UTÅT)men jag kommer ihåg hur bakis o illamående jag var. Jag var expert på att dölja bakfylla med smink och snygg fasad.

Jag bor ju själv så har väl haft det lite lättare ön ni. Jag behövde bara köpa en likadan ny bag-in-box o låtsas att det var den gamla. Fanns det inte så åkte jag tills jag hittade en, smart det där med att byta påse, det slog mig aldrig.
Känner precis som du framför allt när jag ska boka tider. Förr bokade jag inget innan 12 och skyllde på att jag är nattjobbare och inte gillar förmiddagar speciellt. Nu kommer jag på mig själv att fortfarande bara boka efter 12 fast jag vet jag är pigg kl.9 på morgonen.
Är på dag 15 nu och mål är till att börja med 21 dagar men börjar fundera på att ändra till 90 dagar som jag blev rekommenderad här.

Mitt i eländet, och med ett antal dagars nykterhet i ryggsäcken, kan jag inte låta bli att skratta lite åt all denna kreativitet som jag ägnat mig åt och som även du Viilja verkar vara bra på... Att i de mest omöjliga lägen ändå lyckas se till så att jag fått i mig alkohol - utan att någon ska ana hur det ligger till, förstås.
Jag har haft med mig vin i petflaskor i min handväska på barndop och stått inne på toaletten och druckit. Jag har druckit te (alltså vittvin i tekopp) tillsammans med familjen och svärföräldrarna framför tvn på kvällen. Jag har köpt ny bag in box, men eftersom inte samma fanns på systembolaget som den vi hade ståendes hemma, kom jag på den briljanta idén att spara den gamla boxen, sätta in den nya vin-påsen och sedan limma ihop boxens botten med klister. Jag har varvat mina besök på bolaget mellan tre olika systembolag, bara för att inte kassapersonalen ska förstå att jag har problem. Jag har gömt ännu oöppnade boxar i bokhyllor, garderober och bland de undanstoppade vinterkläderna. Jag har som sagt på vardagskvällarna ofta haft mer än ett glas/mugg/barnens plastglas från IKEA på gång samtidigt - och ofta blivit tvungen att hastigt ställa ifrån mig glaset när min man kommit i närheten. Detta har resulterat i att jag ställt glas på de mest omöjliga ställen såsom bland kastrullerna, bakom högtalare, i matberedaren, i skafferiet och i städskåpet. Detta har lett till att jag ibland vaknat med ett ryck om nätterna då jag kommit på att det nog står ett halvfullt glas nånstans som jag glömt... Snabbt har jag tagit mig ner på nedervåningen och kollat mina ställen för att undvika att min man ska komma på mig. Ibland har det hänt att jag själv hittat något av mina glas på något oväntat ställe och tackat min gud för att det var jag och ingen annan som hittade det. Det har naturligtvis också förekommit att jag druckit vin ur tomma syltburkar i källaren medan jag hängt tvätt.

Ja, kreativiteten är det sannerligen inget fel på!

De senaste veckorna har jag kommit på mig själv med att bli superstressad i situationer när min man ex. letar efter något i skafferiet eller någon annanstans i huset. Men, efter några sekunder kommer jag på att jag ju faktiskt inte har druckit på två veckor och att det varken finns glas eller bag in boxar undangömda någonstans. Vilken oerhörd lättnadskänsla som då infinner sig i min kropp! Likaså har jag de senaste åren ofta varit nervös för poliskontroll när jag kört bil tidigt på morgonen. Denna oro kommer även nu och när jag sedan kommer på att jag inte behöver oroa mig över det, blir jag så lättad att jag nästan börjar gråta.

Ja, när man läser detta vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag tänker att jag faktiskt både kan och behöver göra både och!

Viilja, det är det jag också är rädd för just nu. Det är så enkelt att bli av med ångesten, något glas vin som sedan blir någon flaska och vips så är man tillbaka på ruta ett igen. Allt man jobbat för under en lång tid är raserat direkt.

Jag har haft många tankar på alkholen idag, sneglat när jag gått förbi butiken och sett extrapris på min favoritöl dessutom kyld. Det kommer bli en utmaning, men jag har informerat mina närmsta om att hjälpa mig. Har även åkt ner till barerna jag varit otrevlig på och bett om ursäkt och förklarat att om jag kommer hit igen och är packad så servera inte mig någon alkohol. Det var väldigt jobbigt att ta det steget och jag skämmdes så sjukt mycket.

Men nu är det andra dagen utan alkohol, och jag går in på en tredje dag imorgon. Jag fyller dessutom år i veckan och jag har tidigare sagt till alla mina vänner att jag ska ha en stor fest och bjuda på mat och dricka. Det känns väldigt svårt att avboka detta idag, men kanske lika bra att lägga korten på bordet till mina vänner när dom väl kommer.

Målet nu är att bli av med mina desktrukitva tankar och att börja träna igen. Det har fungerat för mig tidigare.

Tänk att jag hittat hit... och tänk att det finns så många som kämpar med EXAKT samma skit som jag... kaffekopparna känner jag så igen. Ångesten, brist på kontroll.. allt känner jag igen. Har aldrig yppat för nån mer än min man och en på familjerådgivningen att vi har problem. Finns tom vänner som tror jag är nykterist...sure! Tack för att ni finns... skulle vilja gå på AA möte men är rädd än så länge. Men kanske nån dag. Kram

Hej, jag kan inte ta hjälp annat än via detta forumet just nu. Jag är dock helt inställd på att bli nykter och har bra koll på var jag inte vill hamna. Blev lite av en kaoshelg med ett besked som kom i lördags som ställer hela vår framtid på sin ända. Beroende på vad vi völjer kommer hela vår livssituation att förändras, jag är nog mer positiv till detta än vad frun är vilket gör det hela ganska jobbigt. Tyvärr så drack jag lite under helgen, kanske pga detta, kanske inte, men det fanns lite alkohol kvar hemma som stirrade argt på mig och jag tänkte som så, fel eller inte, att om jag dricker upp det sista så är det borta och jag kan koncentrera mig på att inte köpa hem mer. Det finns fortfarande kvar alkohol, men det är antingen fruns eller också finare saker som jag aldrig normalt är intresserad av så det ska nog gå bra.

Hög igenkänningsfaktor! Känns nästan som jag hade skrivit detta inlägg:)
Här dricks det vin ur temuggar, glöggkoppar och kaffemuggar i tid o tid... och skammen gör sig bekväm i mitt inre. Alkoholmonstret njuter tillfullo.

Kära Esmeralda2222 vilken resa du gjort redan! Fortsätt så! Du är på rätt väg! Ge inte efter för alkoholmonstret, det är bara ett sätt att få dit dig igen. Du har kontroll, du visar var skåpet ska stå. Jag hoppas innerligt att jag kommer vara lika stark som du är när suget knackar på.. Jag har max klarat 5 dagar utan alkohol sen har kroppen blivit helt spattig och rastlös vilket då har lett till att jag som vanligt överlämnat mig åt alkoholmonstrets förrädiska famn.
Tror du inte att din man vet? Egentligen, innerst inne?

Jag är inte en människa som klarar mediation, vissa här fungerar det på, vilket är strålande, men jag blir stressad och uttråkad för snabbt, men det hade kanske fungerat på dig?
Eller ut och gå? Frisk luft och rensa hjärnan?
Jag ska börja träna på gym kvällstid, tanken är att jag då blir skönt sunt trött och inte tänker på att jag vill ta några glas vin innan läggdags.. Jag vet inte om det hjälper men jag måste testa.

Tack för din kommentar JoYo!
Då har vi samma målsättning! Jag börjar också närma mig 40, druckit extremt mycket de senaste 5 åren. Smyg druckit, skällt ut folk i tid o otid, förlorat vänner, fått (får) ångest, känner skam, djup förakt mot mig själv och vad mina barn har fått se och uppleva listan kan göras lång... Detta är konsekvens av mitt drickande, en jävligt ful och obehaglig sida hos mig. Jag måste komma ihåg detta när suget kommer och när man har tusen anledningar till att ta ett glas vin eller tolv glas, som det egentligen blir..
Det är skönt och en tillfredsställande befrielse att inte känna sig ensam om sina problem, att vi kan dela varandras liv så här privat men ändå anonymt. Jag känner en stor tacksamhet över att jag fann detta forumet igår!
Jag kommer hänga kvar! Jag ska skriva här om min resa till ett friskare och hälsosammare liv. Jag ska kämpa och ge järnet!
Kram på dig!