Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jag är alldeles ny medlem här.Jag har varit helt nykter i 26 dagar efter att druckit alldeles för mycket i ca: 20 år. Mår så jäkla dåligt psykiskt närminnet är katastrof och värk i kroppen speciellt benen/Är detta normalt efter nästa fyra veckors uppehåll. Tacksam för svar

Räknar på nytt. Dag 2. Kan inte påstå att jag ångrar att jag drack på Valborg. Idag är jag på jobbet. Det flyter fint, jobbar lika bra som innan Valborgsmässoafton. Fått skrivit mycket, haft några möten. Ingen alkohol kommer att drickas under maj månad. Jag har inget sug, ingen lust. Jag mår egentligen oförskämt bra.

Det låter som att alkoholen tidigare har varit ett sätt för dig att hantera svåra sömnproblem och ångest, vilket fungerade på kort sikt, men nu när du har fått annan hjälp för dina psykiska besvär så märker du att alkoholen tar en större plats än du skulle vilja i ditt liv. Du får ibland allvarliga symtom på abstinens med skakningar, svettningar, bröstsmärtor och du har också fått magkatarr. Du är samtidigt rädd för att söka hjälp och tycker inte att du har blivit tagen på allvar inom vården, då du tar hand om hygienen och är välklädd vid vårdbesök (det var nog vårdpersonalens bemötande som Tess45 syftade på, inte att du förnedrar någon!) vilket kan få folk att avfärda dina problem. Tufft att vara med om.

En sak som du skulle kunna pröva ifall du ändå vill testa att söka stöd i en förändring, är att anmäla dig till vårt nätbaserade program här på Alkoholhjälpen. Det är gratis och anonymt och du kan göra det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Det kanske kan vara ett alternativ eller ett komplement, ifall du är tveksam till att söka beroendevård? Bara en tanke, hoppas att det är okej att jag delar... Du hittar programmet i en blå ruta på startsidan.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ytterligare en nykter dag har förflutit. Jag har sovit gott och stigit upp tidigt. Ute regnar det, vilket naturen behöver ( Jag är en stor naturvän).

Nu börjar jag tänka; - Jaha, var det inte märkvärdigare och svårare att sluta dricka än såhär? Blir nästan lite rädd, eftersom det kanske gör att jag inte tar nykterheten på allvar. Men det gör jag. Vill absolut inte dricka för jag tror att det skulle kännas väldigt dåligt. Ni vet den där halvfulla vinflaskan som ligger i kylen sedan en vecka? Jag tittar på den och tänker; Ja, ligg där du och bli vinäger. Skiter väl jag i. För mig är den jättebra att titta på, för den är en ständig mätare på hur jag förhåller mig till alkohol. Första dagarna var den ett hopp om att dricka alkohol när jag varit nykter mina tre veckor. Nu vete sjutton om det känns så lockande.

Efter en längre ledighet ska jag gå in i en intensivare jobb-period. Då ska jag se vad tröttheten och tidspassningen gör med mig.

Idag kommer det bli en fin dag där jag får vila tryggt i nykterheten. Jag önskar att många andra här, får vara med mig i det hoppet och i den tryggheten.

Tramsbrillorna?? De ska jag också ha på emellanåt idag. Framöver. Utan alkohol är jag så allvarlig att jag blir stel i mitt eget sällskap ?
Inte konstigt att jag druckit, för att få tyst på analyserandet och tänkandet. Bli mer tramsig! Avslappnad.
Det är dagens uppgift i det här tillfrisknandet. Ta lättare på allt!
(blir nog en roligare partner om jag skakar av mig saker istället för att analysera sönder)
Ha en fin dag!??

Jag är ju 20år så drickandet av alkohol har ju varit konstant i 2 månader med alla utgångar och spontana utgångar.

Jag har försökt va nykter eller vad man ska säga som senastes händelsen så skulle jag ju ba ut och äta och det började med en öl och sen bara spårade ut, det är som att jag inte kan hålla emot och har ett sånt sug för det med. Men vill verkligen ha all tips och hjälp för min flickvän betyder mer än nåt annat i världen och jag vill leva mitt liv med henne så måste få ett stop på det jag gör.

Uppfriskande läsning! Ja, visst sjutton behöver man flams och trams i sitt liv! Viktigt att bli påmind om det för mig.

Jag tycker att det är så roligt att läsa om ditt arbete med nykterheten. Du ligger en bit före mig så det är intressant att ta del av hur nykterheten ter sig när den pågått ett tag. Idag ska jag ta med mig det du skriver och verkligen sätta på mig "tramsbrillorna". Jag har faktiskt märkt bra efter den här korta tiden att jag själv spontant ler och skrattar lite mer redan nu.

Önskar alla en bra dag med både lugn och humor

Det var väl ingen fara med att inlägget skulle vara långt! Vad roligt att du varit nykter i tre veckor och att du har gjort bra saker för dig själv under den tiden. Du gör mig dock lite bekymrad när jag läser att du tar Oxycodon "ibland för att kunna slappna av lite". Opioider är starka grejer och rejält beroendeframkallande. Jag blir orolig för dig när jag läser det där.

Jag själv är rökare och när jag skulle sluta röka vid ett tillfälle så började jag dricka mer för att lindra abstinensen. Knäppt, eller hur? Tror du att jag blev rökfri? NÄ! Inte det minsta. Jag tänker därför att man inte ska hålla på och ersätta en substans med en annan. Risken är att du får problem med båda. Själv är jag här för att jag dricker för mycket. Röka gör jag fortfarande. Låter inget vidare med ett blandmissbruk med alkohol och tabletter. Bespara dig det. Skulle du behöva nåt lugnande så finns det icke beroendeframkallande alternativ, dessutom!

Jag önskar verkligen att du kunde slappna av utan droger och jag tror att det kan vara en bra ide att fortsätta med daglig motion som ett sätt att koppla av. Kan du minnas hur livet var innan du började dricka för mycket? Kommer du ihåg om du kunde glädja dig, känna dig avslappnad och få saker gjorda utan att behöva dricka folköl?

Jag önskar dig en riktigt bra dag och att det ska gå bra för dig!

Helt okej. Dagens känsla.
Nästan glömt emellanåt/ofta att jag kämpar emot alkoholism. Och tankar på att kanske dricka ett glas vin framöver,,,dyker upp ibland. Jag parerar med ”nej, jag prioriterar mina barn”. Nu börjar hjärnan liksom glömma all ångest och negativa konsekvenser. Nu ser jag hur skönt avslappnad man kan bli. Med alkohol.
Men för helvete!! Det finns miljoner andra, bättre, sätt att slappna av på. Jag måste lära känna mig själv som den jag är. Hur kan jag slappna av? Vad mår jag bra av? Vad behöver min kropp och själ?
Träning, naturen, massage, kärlek, skratt, närhet, vänner, skön läsning, bastu, sport, havet, djur (särskilt katter!!), saltlakrits, sol, semester, frukt, meditation, andas rätt, terapi-tanten, tillhöra ett sammanhang, känna mig sedd/uppskattad... ja det finns en massa bättre saker som får mig att slappna av.
Idag unnade jag mig en tidning, som handlar om mode, skvaller, kärlek mm. Jag har varit för allvarlig. Behöver fylla på med trams. Ser att bokhögen vid sängen bara är fakta, personlig utveckling och annat torrt.
Önskar alla en härlig sömn! Vila, energi, LUGN att vara i NUet och njuta av nykterheten!
?

Känner igen mig på det mesta du skriver. Drack mkt folköl, dagligen sista veckan innan jag åkte dit på ett alkoprov av arbetsgivaren. Drack flera gånger i veckan, full 1-2 per vecka. Sambon var inte glad, inte sonen heller. Uppehåll max 5 dagar. Drack för att orka fixa middag, städ, stall, prata med folk mm Allt kändes så mycket enklare och roligare. Men man blir ju inte piggare precis. Sömnproblem mm

Nu har jag varit nykter i tre veckor. Grejat mkt i trädgården i det härliga vädret, gått/joggat flera rundor. Är trött ändå men mår ändå bättre. Fuskar lite med oxycodon ibland för att slappna av lite. Men om två veckor ska ett nytt prov tas och jag hoppas det gått ner rejält för att bevisa att jag kan låta bli. Men då kommer jag nog ”unna” mig alkohol den helgen. Sen måste jag hålla upp 2 v pga operation. Hoppas på att ha långa uppehåll mellan gångerna sedan (ursäkta för långt inlägg)

Välkommen hit, jag tycker du är bra som hittat hit och modigt av dig som skriver här!

Jag är nykter alkoholist sedan drygt 5 månader tillbaka, det bästa beslutet i mitt liv jag tagit för mig själv!
Jag har också varit i en sån situation som din tjej är i, med en kille som inte kunde hantera alkoholen, men som inte mindes alla dumma grejer han gjorde mot mig dagen efter.

Att få minnesluckor när man dricker är ju naturligtvis ett varningsflagg för att man druckit för mycket och för att man skadar sig själv när man intar alkohol, rent fysiskt, men också psykiskt. Ibörjan av min "alkoholkarriär" hade jag kristallklart minne från alla fester eller utgångar jag var på, detta försämrades efter hand, plus att jag blev personlighetsmässigt förändrad när jag drack (kunde ha kortare stubin, älta saker, känna skuld och skam, bli hejdlöst ledsen etc)
Hur ofta dricker du?
Har du provat att vara nykter minst en månad för att se hur du mår och hur din relation mår till din tjej?

Att se att du skadar andra när du dricker är ju ett första steg till att se problemet!
Mod och styrka till dig!

/Dee

Jag är också nykter alkoholist.
I morgon går jag in på dag 57 av mitt nya liv som nykter alkoholist.
När jag kom i kontakt med vården nu senast var det på psykakuten.
Jag fick en 5 dagars avgiftning och sjukskrivning i två månader. Det var mycket psykisk ohälsa ihop med väldigt osunt drickande under en period som fick mig att gå till akuten.
Hade aldrig funkat att vara hemma i två månader och absolut inte utan en hel del hjälp & stöttning.
Dom skickade remissen/intyget till min vårdcentral för att jag skulle kontakta dom för vidare behandling. Antabus och några andra piller var väl det dom tyckte jag skulle testa.
Problemet var bara att den läkaren jag är tilldelad där har jag gått i klinch med en gång tidigare i ett liknande ärende.
Han sa till mig att du är alkoholist(förvisso hade ju karln rätt) men han skulle aldrig hjälpa mig igen om jag fick återfall och det fick jag ju.
Så han hade väl troligtvis slängt ut mig om jag hälsat på honom.

Så när jag hade en dag kvar på avgiftningen en söndag och var på väg hem ifrån akuten tog jag ett par för mig livsviktiga beslut.
Först ringde jag min chef och sa att jag skulle börja jobba direkt och ville prata enskilt med honom på måndagen.
Sedan tog jag en promenad till Länkarna här på orten. Vet ju att det nästan alltid är folk där och så var det även när jag kom som tur var.
Jag mådde ju verkligen minst sagt skit både psykiskt & fysiskt. Men dom var verkligen mina räddare i nöden och tog emot mig på ett fantastiskt sätt.
Helt plötsligt hade jag ju personer runt omkring mig som också mått så dåligt. Detta plus att jag har en fantastisk kontakt på drogrådgivningen här i kommunen som jag träffar en gång i veckan hjälper mig att ta tillbaka livet. Laddar även för att så småningom besöka något AA-möte.

Så kontentan Peter av allt mitt skrivande är att socialt eller måttligt drickande skulle bara trigga igång all ångest och elände igen för mig också.
Jag håller med dig om att vi fortsätter vårt nyktra liv utan socialt drickande??

Jag vill önska er alla en fortsatt bra första maj!?

Talade med en terapeut i förra veckan, hon är dock av den gamla skolan och jag har varit med ett tag. Hur som berättade hon att det verkar som om sjukvården börjar byta fot angående alkohol, det nya fräscha är att det går att lära sig dricka normalt, vad det nu är. Kanske fungerar för någon, kommer aldrig fungera för mig.

Mvh

Jorå de som kom är väldigt ödmjuka o förstående så det var lugnt men man vill ju att det ska se någorlunda ut iaf..
Har blivit bättre på att inte dricka på vardagar, idag föll ja tyvärr dit, inte så farligt men sambon o sonen skulle klippa sig hos grannen som är frisör, o han gjorde d klart att jag inte var välkommen att följa med.. Han har tagit ett par groggar kvällarna här när jag jobbat, har ju varit valborg o så.. blev skitsur när han såg att jag druckit idag... Klandrar honom inte, men känslan han ger att jag är mindre värd gör ont..

Jorå de som kom är väldigt ödmjuka o förstående så det var lugnt men man vill ju att det ska se någorlunda ut iaf..
Har blivit bättre på att inte dricka på vardagar, idag föll ja tyvärr dit, inte så farligt men sambon o sonen skulle klippa sig hos grannen som är frisör, o han gjorde d klart att jag inte var välkommen att följa med.. Han har tagit ett par groggar kvällarna här när jag jobbat, har ju varit valborg o så.. blev skitsur när han såg att jag druckit idag... Klandrar honom inte, men känslan han ger att jag är mindre värd gör ont..

Hej

Jag är en kille på 20år har hela livet framför mig.
Jag har ett jobb som jag trivs på!
En underbar flickvän och vänner som jag skulle göra allt för.
Jag är en lung kille ser alltid det bästa hos alla och är lätt att prata med men svår att bråka med för jag hatar och bråka eller tjafsas.
Men ändå så är jag så destruktiv i mitt alkohol drickande

Jag och min familj har under mitt liv har varit med oerhört mycket så att det är
Inte klokt.
När jag började gymnasiet så introducerades jag till alkohol och fester. Jag började försiktig med alkoholen och var väldigt ansvarfull i drickandet. Men ju mer med tiden det gick började jag dricka skandalöst mycket och blev hur full som helst jag började få till och med smeknamn för hur mycket jag drack och hur full jag blev.

Men nu senast året när jag druckit har jag inte känt igen mig själv när jag druckit.
Blir irriterad, otrevlig, kan stötta på andra tjejer, arg extremt arg och extremt ledsen. Jag blir en helt annan människa.

Och jag och min flickvän älskar varandra så oerhört mycket och vill bara varandras bästa och senaste tiden har det varit mycket drickande och mycket bråk hon är ledsen helatiden för att jag blir helt dum ihuvudet och jag får bara mer och mer ångest för varje gång och oerhört mycket skuldkänslor.
Denna gången där jag och alla andra runt min omgivning kände att det är nog.
Jag lovade min flickvän att inte dricka denna gången men det började med en öl och sen gin och tonic och bara försatte ännu mer och mer. Det var inte tänkt att jag skulle ut utan bara käkaute och sen hem och sova. Men så klart så hamnade jag ute på en klubb och vinglade och min tjej va med sina tjejer och var tvungen och lämna dem och hjälpa mig hem. När vi är påväg hem så blir ju hon såklart arg och undrar varför jag gick ut och är hur full som helst.

Då hade jag svartnat till i ögonen och skrikit hysteriskt mot henne och låtit henne säga ett ord och jag ba skrek och skrek och skrek på henne när hon inte ens gjort nåt fel och sagt att jag får dricka hur mycket jag vill och bli hur full jag vill än bli.vi kom hem och vi hade fortsatt bråkat och jag hade blivit så arg att när hon satt på toan så hade puttat henne men det var inte hårt som jag förstod och hon hade tappat balansen höll på ramla ner från toan och då hade hon sagt ”kommer du slå mig älskling kommer du slå mig” då hade jag skrikit ”Aldrig i mitt liv att jag nånsin skulle slå dig varför tror du det” sen så tog hon cykeln och cyklade till sina närmsta tjejkompisar. Jag lägger mig och sover.

Jag vaknar upp och känner en smärta i händerna och jag kollar och set att mina knogar har fått köttsår och upprivena knogar jag hade blodat ner hela sängen med blod och min flickvän inte var där! Jag kommer då
Inte ihåg något av dagen innan och sitter fundersam upp med en klump i magen och ringde min flickvän och då berättar hon allt och jag blir chockerad av det hon sa, det var som om hon bärettade om en hemsk film och att det var jag som hade betett mig så där kunde jag inte förstå för är inte en våldsam eller arg person eller ledsen och vet inte vad jag ska göra för jag är helt vilsen och håller på att förlora det käraste jag har i livet och förlora mig själv!

Jag skriver ut för hjälp som jag inte gjort innan men jag är trött mig själv att få andra att må dåligt och få mig att må dåligt psykiskt och fysiskt

Känner igen en viss del. Jag var inne hos läkare, psykologer och en gång till och med akuten (visade sig vara mest panikångest). Då hade mitt beroende inte slagit igenom utan var mer stress/utmattning men jag var ärlig med min oro för min självmedicinering med alkohol. Då fick jag flera ggr samtal om att dricka kontrollerat och socialt etc även fast jag sa att jag själv ville sluta helt. Hade behövt en helt annan push i baken då så hade jag kanske bromsat ännu tidigare än jag nu gjorde via beroendeakuten.
Jag känner igen det där med att ett glas leder till 10 dagars fylla (och ibland mkt längre än så), är så rädd för alkoholen nu.
Tror Sverige ligger efter i kunskap om alkoholism/beroende inom vården jämfört med tex USA?

Hej

Skriver av mig

Jag drack för någon dag sedan och det vart för mycket på ett o samma tillfälle. 5 o en halv enhet. Känns som att det blir inte nåt mer den här veckan. Visst går jag ut i helgen och tar ett glas då gör det mig inte så mycket men mer än det är inte ok.

Mådde jätte dåligt dagen efter. Hade ont överallt och ångest.

Ok ?
Jag tycker samhället är för mycket för alkohol, Just att det alltid ska vara en del i vuxna sammanhang.
Jag har märkt att de jag känner har jag svårt att umgås med utan att det ska va nåt alkoholrelaterade situationer. Om jag ska umgås utan det då får jag umgås med mig själv. Så när jag umgås med andra då får jag räkna med att det dyker upp. Har försökt fått både en och flera att följa med att göra nåt utan det men märker att de drar sig då och istället föreslår nåt med alkohol.

För min egna del känner jag mig lugnare nu när jag är singel. Mitt ex dricker en hel del och är alkoholist så jag drack mer då pga att jag påverkades negativt. Nu är jag tillbaka till där jag ska vara då jag tänker själv
??

Hej! Vill tipsa om en serie som finns på HBO nu som heter Addiction! Mycket bra info där från både privatpersoner, läkare och forskare!

Ja, jag syftade på de människor som inte tycker att alkohol är en stor grej. Och mitt inlägg andas en hel del att jag önskar att jag skulle vara en sån person. Naturligtvis håller jag med dig i det du skriver; Att hålla koll är det enda sättet att få ner sin konsumtion.

Jag uppskattar att du bemötte mig. Tack!

Jag tycker att du gör det jättebra, Undrare. Sen vill jag bara hålla med; Bonusfamiljer är svårt och när det sen är aktuellt med en livstilsförändring så har iallafall jag dåligt med överseende och tålamod, med nån som snarare försöker undvika att göra sitt liv bättre ( läs fortsätta kröka fast det bara blir dåligt).

Att du skulle vara tråkig tror jag inte ett dugg på! Men finns det nåt du skulle kunna göra för att ditt liv skulle bli roligare och bättre? Det viktigaste gör du ju redan! Tar hand om dig själv och din hälsa på ett bra sätt.

Ut och röra på sig låter som en god gärning. Bra att göra något konkret och enkelt när livet känns bängligt.

Ha en fin dag, Hoppie!