Senaste kommentarerna i forumet

De första 3 veckorna utan alkohol gick jag upp 3 kg. Mycket märkligt, tyckte jag då, eftersom jag fick i mig mindre kalorier som nykter än som drinkare. Trodde jag i alla fall. Men jag kompenserade antagligen genom att äta kakor och godis.

Nu har jag varit vit i över sju veckor och har gått ner 5 kg sedan jag vägde som mest. Så idag väger jag 2 kg mindre än vad jag gjorde när jag söp. Jag hoppas gå ner ytterligare 5 kg. Med tanke på hur mycket kalorier det är i alkohol är det märkligt att jag inte är tjockare än jag är. Jag drack ju flera tusen onödiga kalorier i veckan, och vräkte i mig extremt fet mat. Vad jag älskade att dricka vin och stå och röra i mina gräddsåser! ?

Vilken bra tråd.
Älskar också vin men måste dra ner.
Allt mys förknippas med vin. Sen en tid tillbaka har det blivit alldeles för mycket och för ofta. Vill också kunna hålla mig till fredag och lördag. Vill kunna hålla mig till 9 glas i veckan, vilket är mycket för många men inte för mig. Har räknat några veckor och ligger mellan 15-24 glas.
Galet!
Hänger gärna med på er resa med sikte på ett hälsosammare intag.
Kram till er.

Har länge vetat att jag dricker för mycket och det har nog bara blivit värre. Nu vill jag bara inte mer...
Efter att det tog slut med min partner och jag blev ledsen och ensam var alkoholen det som gjorde att jag orkade med. Men går ju inte i längden. Vet att jag måste möta sorgen och besvikelsen utan alkohol.

Drack ju redan för mycket innan! Så efter en ensam lång vinhelg, var det dags idag. Hade redan anmält mig innan och är sjukt motiverad idag. Nu vill jag bli lycklig igen och om jag så småningom träffar någon ny vill jag inte göra det som alkoholiserad.
Även mina barn förtjänar en glad mamma som inte är trött och bakis jämt. Även rädd att det går ut helt över ett bra och fantastiskt jobb jag har! Eller att jag mer och mer isolerar mig från mina vänner.
Så känns skönt att bestämma sig även om det kommer bli grymt tufft. Känner redan lite sug nu i eftermiddag och ett glas rosé på terassen...
Men jag ska stå emot och ser fram emot en nykter vår, även om första testet är att få ner mitt drickande till minimum. Vill försöka klara det och behålla visst socialt drickande. Bara aldrig aldrig mer ensam eller totalt supande på fest!
Så behövde bara skriva detta här för att få stöd av andra och göra en egen skriftlig markering att jag har bestämt mig!!!

Ett bra första steg att skriva här och här finns det många som är trötta på alkohol och vill ha en förändring. Att skriva av sig här och läsa andras trådar hjälper mig mkt.
Har själv bara drygt 50 dagar bakom mig, men kan helt klart säga att jag mår 1000 gånger bättre nu.
Så kan bara säga att det är värt det, det finns hjälp om man behöver det och för mig har det varit så skönt att få hjälp// Kram Strulan65

Hej!

Har länge förstått att jag inte kan hantera mina alkoholvanor, men känner att nu får det vara nog på riktigt. Har visserligen en antal riktigt bra minnen från utekvällar med som involverat alkohol, men det skuggas av alla de dagar som alkoholen gett mig sån ångest att jag inte vet var jag ska ta vägen... Får alltid sån extrem ångest efter jag druckit att det tar flera dagar innan jag är tillbaka på banan, det oavsett om jag gjort bort mig på fyllan eller inte. Det kan handla om allt från att jag känner att jag varit pinsam och skämt ut mig, till att jag jag på riktigt behandlat människor illa på fyllan...

Har inga som helst problem med vinkvällar eller dylikt, utan det är festkvällarna som ger mig ångest, finns det någon som lyckats sluta med drickandet vid fest och bara begränsat det till myskvällarna hemma? Eller är det bättre att bara sluta dricka helt? Hur lär jag mig säga stopp åt mig själv när jag vet att jag inte kan hantera drickandet?
Bör tilläggas att jag är en relativt ung tjej, singel och bor i storstad, vilket gör att festkvällarna ofta förväntas av mig...

Hej alla,

jag måste bara få skriva av mig. Sitter här hemma och vet inte om jag ska gråta eller skrika. Jag har druckit galet mycket det senaste året. Sista 6 månaderna, varje dag. Vissa dar ett glas bara men de flesta mellan 5-10 öl. Jag har varit ledig en hel del och har varit fri från jobb. Imorgon ska jag börja jobba igen och sitter med världens ångest. Det är på gränsen att jag inte vill leva längre, men jag känner mig så väl så inget kommer hända. Men jag hade inte brytt mig om jag bara föll ihop och dör. Jag drack igår och har bestämt mig för att inte dricka idag men jag vet att om jag tar några öl så går ångesten över. Av erfarenhet så vet jag också att den kommer bli betydligt värre imorgon.

Många känner nog igen sig. Jag är så jäkla trött på det här. Från en vältränad kropp så ser jag hur slapp jag börjar bli. Skit trist. Ångest för det också. Ekonomin är piss så det gör ju inte saken bättre. Har ingen partner, inga barn och känner att jag kommer vara ensam resten av mitt liv då det är helt omöjligt att träffa någon.

Ja ni hör ju, ångest rakt igenom. :(

Hej, jag känner verkligen igen mig! Den här glorifieringen av vinet och hur mycket det förknippas med mys och belöning. Jag har bestämt mig nu för att vinet inte ska få ta så mkt plats i mitt liv. Tänker mycket som du, vinkärringrn, att i framtiden bara dricka vin fredag och lördag och aldrig under veckan. Men då måste jag försöka hålla upp rejält nu ett tag och inte " unna mig" ett glas vin i tid och otid. Blir svårt i vår med allt positivt som förknippas med sommar och ett glas vitt. Precis som ni är det vara vin jag lockas av. Ingenting annat. Hoppas att ni är kvar på forumet!

Tusen tack för stödet Strulan. Jag har anmält mig till programmet och ser fram emot att bli kontaktad. Det känns tryggt att här finns så många med olika, men ändå besläktade berättelser. För man känner sig ju ensammast i världen, när ”alla andra” kan dricka trevligt och socialt, utan att häva i sig som blådårar.

Så starkt jobbat och du har börjat en resa som bara bli bättre för varje dag. Fixeringen vid alkohol släpper, men striden med begäret kommer och går men blir lättare för varje gång man vinner.
Det finns ett program här på AH som hjälpt många, kanske något för dig.
Kramar och styrka till dig// Strulan65

Jag hällde ut allt vin som fanns i huset. Med AA-s kristelefon tryckt mot örat. Min alkoholism har jag lyckats dölja för många, men inte för mina närmaste. Vad är viktigare, att inte ”tappa ansiktet” genom att erkänna att jag har problem, eller att få behålla det som trots allt är väl i mitt liv? Men känns tomt att inte planera nästa gång jag ska dricka vin, utan planera för följande nyktra dag istället. Jag är arg och känner mig förfördelad av livet som gav mig en beroendehjärna istället för en vanlig. Varför? Så lätt att falla ner i självömkans hål.

Starkt jobbat ???Ha god fiskelycka?

Dag 50. Drar ut i skärgården och fiskar havsöring med mina söner. Solen skiner.

Ha det fint!

Idag är min 37e nyktra dag!!
Jag är tacksam! Så himla glad för den här styrkan. Den är inte självklar för mig.
Hur går det för dig? Skriv av dig..?

Hej, hur går det??

Hur går det? Jag använder också forumet som en dagbok/logg. Så värdefullt att få skriva av sig, att få svar och nya tankar av så fina människor på forumet, som förstår en.
Jag har druckit destruktivt alltid. I år vill jag sluta. Idag är min dag 37 som nykter. Det kommer bara gott ur nykterheten!
Skriv igen!?

Du verkar bo i närheten av Malmö och då kan jag rekommendera rörsjögruppen vad gäller AA. Har du frågor så svarar jag gärna på dem.

Det andra är att bor du i Malmö kommun kan du till viss del helt anonymt gå till Öppenvårdshuset Gustav och prata om alkoholproblematiken där. Samma visa gäller att vissa klickar man bättre med än andra.

Ge dessa två förslagen en chans. Kanske händer något inom dig?

Beroendeenheten i Malmö tycker jag personligen hjälpt till skapligt. Har varit där för att trappa ner mina flerdygnsfyllor. Har dock stött på någon mindre lämplig men i stora hela hjälper de till.

Alkoholen för ju med sig mycket bekymmer och det är svårt att veta om problematiken finns där även utan alkoholen. Därför anser många att man måste sluta dricka!

Jag tycker om sociala sammanhang både med och utan alkohol. Men det är ju alltid jag som föreslår att man ska förgylla situationen med en flaska vin. Eller tre. Varför jag i te kan hantera sprit är en fråga jag ställt hela mitt vuxna liv. Men det går bara inte längre. Nu får jag ta i detta. Pratade just med en snäll person på AA. Vi har träff på tisdag ❤️

Tusen tack för att du tog dig att besvara.
Jag förlorade min älskade hund i fredags. Jag dämpar alla känslor med vin.
Jag hade också en relation som tog slut och där jag inte kan glömma honom. Han sa att han aldrig kommer att förlåta mig.
Han drack inte, men det var ständigt tjafs.
Jag har också gått i terapi, men det hjälper inte. Inte förrän den dag jag själv bestämmer mig kommer det att fungera.
Jag har ingen diagnos, bara en självskriven depression..som egentligen pågått sedan så lång jag kan komma ihåg.
Jag hjälper gärna dig och stöttar.
Stor kram till dig också.

Jag brukade också resonera så, att ett liv utan alkohol vore hemskt. Idag är jag på min sjunde hela, vita vecka. Jag tycker att livet blir bättre och bättre utan alkohol. Men man får programmera om sig att tycka så.
Lycka till. ??

Du skriver du tycker om sociala sammanhang. Med alkoholen eller utan? Många förknippar allt de gör med alkohol och tycker då aktiviteten är kul. Men det är ju alkoholen som är skoj.

Styrka och kraft har vi fått denna helg?❤️//kram Strulan

Starkt av dig? När det gäller alkohol ta en dag i taget och man måste inte tänka längre än så // Kram Strulan65

Wow vad fint att läsa detta! Bravo!!

Jag ringde till min bror och bad om ursäkt, men han ville inte prata om det. Han bara skrattade bort det. Men min man är helt och hållet med mig, jag tror jag kan klara det med hans stöd. Jag skäms så förfärligt. Men det var fint sagt här ovan att fokus inte är på mig, i andras tankevärld, bara i min egen. Men ett liv helt utan alkohol ett sig hemskt. Helt hemskt och meningslöst. :( Tänk att det fått gå så här långt. Tack för stödet ❤️

Jag ringde till min bror och bad om ursäkt, men han ville inte prata om det. Han bara skrattade bort det. Men min man är helt och hållet med mig, jag tror jag kan klara det med hans stöd. Jag skäms så förfärligt. Men det var fint sagt här ovan att fokus inte är på mig, i andras tankevärld, bara i min egen. Men ett liv helt utan alkohol ett sig hemskt. Helt hemskt och meningslöst. :( Tänk att det fått gå så här långt. Tack för stödet ❤️