Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga att du är bra på att sätta ord på dina känslor och funderingar. Det är givande att läsa. Ibland tror vi att andra bara vill läsa om när det går bra. Det vill vi förstås, men inte bara. Att få känna igen sig i andras kamp gör att man inte känner sig lika ensam och konstig.

Hoppas att du får må bättre snart. Själv har jag inga biverkningar alls längre av Naltrexonen. Så olika det kan slå.

Dina sista meningar är precis rätt. Livet är pissigt emellanåt, men det blir då inte ett dugg bättre med alkohol. I alla fall inte när vi druckit oss till ett beroende.

Bra också att du bokat in aktiviteter. Kom ihåg att belöna sig - med annat än A - är superviktigt

Du är på gång, helt klart. Nu håller vi.

Kram

Jag skall försöka att klämma in ett program jag också. Behöver lära mig mer både om mig själv och mina problem, men också få inspiration/tips/ork. Just nu går det ju skitbra, men det kommer ju att komma andra tider också.

Alkoholism är ju en skamlig sjukdom. Många ser det inte ens som en sjukdom, så även jag tidigare. Tror jag. Eller vad vet jag. Skammen känner jag i alla fall.

Känner igen ditt nick sedan tidigare, så välkommen tillbaka, även om man önskar att man slapp skriva det.

Beroendet är så starkt och det går inte att ens släppa in tanken på att ta ett glas. Ett glas blir två som blir tre som blir en flaska som till slut blir två... Trots att vi vet hur det blir så lurar vi oss själva gång på gång.

Var själv nära att ge efter för de förrädiska tankarna nyligen, efter åttio dagars nykterhet. Tack o lov finns forumet med alla förstående och peppande människor. Efter att ha dryftat mina funderingar här kom jag ut på rätt sida igen - det är över för den här gången. Men vara på sin vakt måste man nog alltid, mer eller mindre.

Har också allt jag kan önska i livet, så varför? Ja, det får vi nog aldrig något enhetligt svar på. Det enda vi med säkerhet vet är att vi mår bäst utan skiten.

Du har, precis som du skriver, några jobbiga dagar framför dig, sedan kan det bara bli bättre. Hoppas du orkar hålla i den här gången.

Lycka till!

Har du talat med din man om att du inte vill dricka? Jag vill ju inte lägga mig i, men hur känner du när han dricker vin en vanlig vardagskväll medan du försöker låta bli? Hoppas du tar detta på rätt sätt, i all välmening.

Jag har fått propavan för sömnproblemen under min avvänjning. Har tagit dem i två veckor. Sover som en liten gris. ?

Kämpa på! ?

Dagen utan igen? haft en toppendag men sen i em kom ångesten. Grät och kände mig lite bättre. Nu mår jag ganska bra. Mannen sitter och tar ett glas vin(min favorit) och jag äppelcider från Ica. Det går bra nu men vad händer om några dagar när helgen nalkas och på lördag är det stor fest! Jag ska nog klara det tänker jag,hoppas jag. Vad är era tips att sova på nätterna?
Har Alltid haft sömnproblem så länge jag kan minnas då utan alkohol. Tankarna bara snurrar, hör mitt hjärta slå tungt!! Nu ska jag klara detta ??

Hej. Första gången jag skriver här. Jag blev full första gången när jag var 12 år. Sedan har det bara rullat på. Tonåren var en blandning av att dricka, idrotta och hänga på stan. Var duktig, på landslagsnivå, både som pojklag och junior spelare. Men jag slarvade bort det. Var roligare att vara med polarna och festa. Ingen ångest för det längre men det har verkligen stört mig under vissa delar av mitt liv. Första gången jag drack A så kände jag att det var min grej. Även om jag inte visste vad den känslan betydde just då.

Jag har alltid varit en storkosument som d så fint heter. Min pappa var alkis/deprimerad och i vissa perioder i sitt liv djupt ner i skiten. Var både på psyk och alkoholbehandling flera gånger. Nu är det jag som är där och borde förmodligen ta hjälp för att sluta dricka.

Jag dricker varje vecka 2-3ggr. Inga större problem med det, ibland bara 3-4 öl ibland blir jag full. Mitt problem är att när jag dricker mer(hårdare) 5-10 dagar eller så länge som hjärna och kropp klarar av det så blir jag bara i sämre skick för varje gång.Börjar bli rädd att det snart kommer bli A för hela slanten.

Har kämpat med detta hela mitt liv men nu känns det tyngre än någonsin. Min chef har uppmärksammat detta och pratat om att jag kan få hjälp. Envis som jag är vill jag fixa detta själv. Förstår att det kanske inte är så lyckat men känner mig så jävla svag om jag ska ta hjälp. Som en riktig jävla förlorare.

Så klokt av dig att inse som ung! Du har så mycket liv att spara framöver om du tar tag i denna oro!
Jag festade som du. Jag fyller 40 i år. Tiden i alkodimman försvinner för fort! Jag trodde inte på ”äldre” som varnade. Nu vet jag. Tack för att du påminner mig om hur viktigt det är att stanna upp NU, leva NU!

Fortsätt att läsa och skriva här, även när ångesten lagt sig. Det påminner en! Finns det nåt annat du kan göra på helgen? Intressen? Träna? Ta hand om någon, djur eller behövande. Jag läste nyligen att ta hand om andra ger lycka. Förlåt, känner mig nästan desperat i viljan att få dig välja ett nyktert långt härligt levande liv!

Min lillebror som är 25 började festa, började må dåligt psykiskt ganska snabbt, idag lever han som nykterist. Imponerande! Jag vill vara en sund förebild så jag försöker haka på honom! Heja er!

Här kommer ytterligare en till. Är på dag fem.
Har försökt tidigare, men i euforin i att ha varit nykter ett tag så har jag trillat dit gång på gång.
Sjukdomen är så jäkla progressiv, den blir bara värre. Men hjärnan tror att den ska klara det (iaf min), men det blir samma visa varje gång, fast värre.
Nu på slutet drack jag innan jobbet, på jobbet och efter jobbet. På nätterna vaknade jag med en extrem ångest.
Nu tar jag en dag i taget. Ibland en minut i taget. Imorgon ska jag på AA-möte. Många månader sedan nu.
Vi får kämpa tillsammans här på forumet?❤️.
Kram till er alla här inne!

Ja dom är riktiga hjältar där ?
Nej jag skulle absolut inte ha klarat av min kamp utan deras hjälp.
Har gått två program där också som ja tyckte va riktigt bra och givande.
Introduktionsprogrammet och fördjupningsprogrammet.
Jag skäms också över mina problem och vilka tankar det kan leda till ibland och ser inte heller ner på någon
Annan då vi alla kämpar mot samma sak ?

Hej Vitutanvin
Tackar så mycket o ja jag uppskattar verkligen gemenskapen, har liksom tänkt på er o till o med saknat men haft så j-a dåligt samvete för jag inte varit tillräckligt stark men i helgen var jag redo igen så nu kör jag/vi på....dag 3 idag, ångest o sug idag men kom hem i hyfsad tid, bytte om o ut en skön runda i det fina vädret o jösses en sån glädje jag kände o så skönt det känns nu....ville fira dagen så gick o köpte en Coca cola o en stor chokladkaka hi hi
Men hur har det gått för dig???

Här är ännu en som försökt o trillat dit igen o nu försöker igen, idag dag 3 för mig...kraftigt sug o ångest idag men bytte om när jag kom hem o tog en löprunda o gud så skönt det känns nu o vad glad man känner sig som valde träning framför vinet.....
Kämpa på alla o vi får peppa varandra.

Det gick så bra i flera år. Jag tränade, var glad och livet lekte. Sen kom lite tuffa dagar i vardagen. Stress som tusan på jobbet. Affärer som inte riktigt gick som dom skulle osv. Pressen tryckte på och tyvärr blev det så att träningen som hållit mig på banan blev lidande. Sakta men säkert föll jag tillbaka. Ett glas för att få ner pulsen. Två glas för att kunna sova osv.

Sista 4 dagarna har det blivit 1-2 flaskor per dag. Precis som i fornstora dagar. Ångesten ligger som ett skynke och bara väntar på att slå till.
Fick brev idag från BM att dom inte sett mig på ett tag. Skapade än mer ångest när jag vet att jag inte skött mig.

Igår fick jag för första gången den hemska känslan att jag inte tyckte något i livet var kul längre. En uppgivenhet som var skrämmande.
Missförstå mig nu rätt. Jag har allt som en människa kan önska sig så det borde egentligen inte vara ett dugg synd om mig. Problemet är bara att jag mår så dåligt trots allt fint runt omkring mig. Känns som inget betyder något längre.

Vet att när man är i den situation som jag är känns det så här. Vet också om helvetet som väntar när jag skall ta mig ur. För det ska jag göra. Kommer sänka en vinare till idag och sen går jag på det. På söndag skall jag vara på fötter igen. Egen avgiftning imorgon och på torsdag. Innebär B-vitamin och mkt vätskeersättning. Tyvärr kommer ångesten plåga mig fullständigt. Klarar jag dessa två dagar blir det lätt träning på fredag och lördag. Förhoppningsvis känns det Ok på söndag.

Är en mardröm att hamna i detta träsk igen.

C

Här är ett gott gäng med samma erfarenhet! Jag började min nyktra resa för ett år sedan men höll bara ut i 43 dagar. Sen trillade jag dit igen och drack 2 flaskor vin dagligen i åtta månader till. Så jag bestämde mig långt innan årsskiftet att där skulle jag bryta med ”min bästa vän” igen. Jag tog min abstinensvecka när jag ändå var ledig! Nu sitter jag här 78 dagar senare fortfarande nykter, men jag tar bara en dag i taget! Ikväll somnar jag nykter och mitt mål är att göra det imorgon också!
Lycka till på din resa! ??✨

Kram PimPim ?☀️

Här har du en mamma till, som i flera år smådruckit sig till stordrickande.
Jag är på dag 3!
När är dagen man slutar om inte NU!! Jag försöker tänka att suget minskar med tiden.
Heja dig!

Dag 3 idag. Försöker vara i nuet. Fokusera på sunda saker.
Bokat en konsert, ska träna, försöker få in meditation dagligen (somnar till den på kvällen). När tanken kommer byter jag genast ut den till ”nej det finns inget alternativ, jag vill vara nykter, det får vara tufft men jag gör det nu”.

När barnen gnäller och folk är allmänt efterblivna runtomkring en (egentligen är det min stress det handlar om) dyker tanken på vin upp. Men jag liksom åker med vågen. Låt det vara pissigt. Hellre det än att återvända till samma helvete.

Vi finns här, de flesta av oss, fortfarande. Ber om ursäkt för att jag kapade den här tråden.
Nu är det bara att ta nya tag. Du vet vad du ska göra och du har upplevt belöningen med nykterhet. Det blir lättare!

Jag har tänkt på dig och undrat hur det går. Starkt och bra gjort av dig att ta dig tillbaka hit. Gemenskapen finns kvar. Hoppas du kan uppskatta det lika mycket som sist. Ingen lyckas med det här på första försöket. Så påt igen bara. Den här gången kommer det gå bättre. Du har ju skaffat erfarenhet och verktyg :) Återigen välkommen tillbaka!

För mig och redan idag njuter jag. Ingen hjärtklappning eller ångest trots väldigt dålig sömn inatt! Nu kämpar vi för det kan ju bara bli bättre eller hur???? vill alltid vakna som imorse känns det som. Hur går era tankar? Hur har ert drickande sett ut? För mig handlar det mycket om att jag inte bara kan dricka ett glas utan det blir alltid fler så man känner den där härliga berusningen men nu sista tiden mådde jag inte ens bra av det. Gav bara ångest och jag vaknade alltid vid 3-4 på morgonen med ångest. Usch det vill jag va utan ett bra tag ? kram på er

Ja, jag skulle nog inte klara det här utan Nordhemskliniken. De är fantastiska de som arbetar där. Riktiga hjältar i mina ögon. När en redigt berusad ung man, som knappt kunde hålla sig vaken, dök upp fixade de snabbt fram en madrass åt honom så han fick ligga ner och vänta på sin tur. Det snarkades högt efter en stund...

Jag skäms för mina problem. Därför desto viktigare med yta. Tror ingen som ser mig kan räkna ut att jag har alkoholproblem. Det är synd att jag tänker så. Jag skulle själv aldrig se ned på någon annan med problem. Men mina egna, dem skall vi tala tyst om...

Kampen fortgår! ?

Tack för uppmuntrande ord.
Jag sänder positiva tankar till er med!

Dag 1 för mig med, mår väldigt dåligt just nu men har bestämt mig att kämpa. Känner igen mig själv i din berättelse, trött på allt o äcklad av mig, ångest ångest...
Håller tummarna

Jag var alltså där när dom öppna så jag kände inte igen några personer men tyckte din sista mening
Var så klockren och symbolisk ” Hel och ren på ytan så att misären inombords inte syns”

Hej
Har följt din tråd sen start.
Hoppas det gick bra hos läkaren.
Går själv på samma ställe och är så nöjd med deras bemötande och vänlighet.
Va själv där idag och är ganska så säker på att jag också satt bredvid samma sällskap och lyssnade och då tänkte jag samma sak som dig...

Skall träffa en läkare och diskutera min medicinering. Akuttid. Blir så konstig av naltrexon. Mår illa. Hög puls. Yrsel. Och det blir värre och värre. Får se vad läkaren säger. Kanske går det lika bra att sluta att supa utan naltrexon. Eller det klart att det gör, jag vill ju sluta.

I soffan bredvid sitter en person jag känner igen. Vi gick på samma högstadium. Han var en av de tuffa, en som hängde i rökrutan på skolan. Han känner nog igen mig också. Men vi hälsar inte på varandra. Han ser sliten ut, han talar högt med en annan person om senaste gången han "lade in sig". Jag ser nog ut som den jävla akademikerfjant jag är - hel och ren på ytan så att misären inombords inte syns.