Senaste kommentarerna i forumet

Frångår inte mina rutiner, Söndag natt är det min tid för att slå igen veckans arbetsbok och göra bokslut.
Så vad blev bra och vad blev dåligt?

Förresten tack Mulletant, Strulan och Adde för inlägg, jag blev så glad för lite uppmuntrande ord.
Och att du Adde läste så långt tillbaka, det hade jag ingen aning om, bojen.
Javisst har tonen ändrats något i min tråd, min mörka tid verkar för tillfället vara förbi, jag försöker hålla kursen framåt och koncentrera mig på det som jag ser som något positivt, det som tar energi ifrån mig försöker jag se förbi.

Men visst finns det rost i maskineriet, om man nu ska ta det dåliga först.
Frugan fick fullständig tilt i skallen på nationaldagen, började gapa och skrika och gråta, hon brast helt enkelt.
Det började med att det var hemskt kvavt och klibbigt på morgonen, hon fick inte till frisyren med fönen, hon slet hårt.
Sedan började hon oroa sig inför vårat stundande utlandsbesök, var vi skulle sova, äta och göra.
Hon väckte mig med orden...” vi behöver prata”, och bara det väcker en del oro hos mig.
Jag var trött och svarade väl inte tillräckligt intresserad med orden, att det löser sig tids nog...och det var inte väl valda ord.
Hon börjande föna håret igen under svordomar, svettdropparna flödade utefter hennes panna och hals, man började se lite panik i hennes blick.
Jag behövde komma åt tandborsten och hon förflyttade sig till det andra badrummet, sedan behövde jag duscha, och då var hon i vägen igen, då small det!
Under hysterisk gråt började hon dra upp allt möjligt, oerhört jobbigt på jobbet, jag hjälper inte till tillräckligt hemma, hon får göra allt osv.
Bägaren har runnit över, nej mer att skittunnan har vält och det bara väller ut sörja.
Jag får ta emot allt och är väl mer än överraskad, vet inte vad jag ska försvara mig med utan försöker bara le tillbaka.
-Står du där och bara hånskrattar mig rakt upp i ansiktet?

Förstod att detta skulle bli en lång dag, ja vecka till och med, gick in i duschen och bara suckade, kan man någonsin förstå sig på det motsatta könet, någonsin?
Vi gjorde det vi hade planerat, färdades med bilen ut till stugan, under fullständig tystnad, bara bilradion försökte döda tystnaden.
Efter ett par timmar så bröt hon tystnaden och förvånad sade för första gången, ska vi prata om det, eller bara tiga ihjäl det?
Jag svarade att har ställningarna förändrats, annars så känns det dumt att dra igång det igen.
Hon svarade med att fråga vad jag ansåg, jag talade om hur jag uppfattade situationen, och det var inte rätt ord, heller, igen...
Hon drog upp allt igen och hur fel allt jag gjorde, okey, situationen låst, det råder fullständig radiotystnad resten av dagen oss emellan.
Nästkommande mening var, nu ska vi åka hem, då var klockan halvnio på kvällen.

Våra långväga gäster räddade helgen, på fredagen kom de efter att jag ruschat hem ifrån jobbet och snabbstädat.
Mötte våra gäster i bara shorts och helt genomsvett med svabben i handen, de ville inte ha någon kram, men jag hann städa klart.

Och då kommer vi till den goda delen av veckan, att umgås med gamla vänner.
Anledningen till att de kom var en femioårsfest, och att vi fick rå om de dem hela helgen, och det gjorde vi, ordentligt.
Härligt att få återuppleva gamla minnen, men man upplever lätt att mycket går i repris, allt kul hände för länge sedan.
Numera lever man bara på minnena, man skapar sällan nya saker att prata om framledes, tyvärr.
Man pratar om saker som hände när barnen var små, nu är de vuxna och vi gamlingar får umgås själva utan dem.
Livets peak ligger nog dessvärre bakom oss, vi är inte viktiga längre då barnen råder sig själva.
Ja det kan låta lite trist, och jag vägrar låta andra prata om sina sjukdomar, då är det russinvarning!
Okey vi gubbar går ut och berömmer varandras bilar som det anstår män i våran ålder, när man har brist på spörsmål.

Vi vinkar av dem vid brevlådan och skyndar oss att städa bort helgens disk och sängkläder, för bara tre timmar senare ska vi på kalas, igen.
Hem på sena söndagskvällen, slänger oss i soffan och bara undrar vart i sjuttsingen helgen tog vägen.
För ett par veckor sedan hade vi amerikanare, nu baggar och på messenger får vi meddelande om att holländarna har passerat den svenska gränsen och kommer under veckan och tillbringar nästa helg med oss.
Sommartiden är tiden för att umgås med många vänner långt ifrån, men ibland funderar jag inte om vi planerar dem lite väl tajt.

Inte undra på att frugan får tilt i skallen, ska försöka närma mig henne under veckan.

Okey, det där med alkoholen då?
Visst varit på två kalas i helgen, femtioårsfesten innehöll ca 1/3 alkoholfritt, vilket vi var många som åtnjöt, ingen synbar fylla.
Idag söndag så innehöll zinkhinken fylld med is ca 90 % alkoholfritt, ingen vill väl fyllna till på en söndagseftermiddag, eller ?
Vi lever i en föränderlig tid, och jag känner att det är bättre att försöka följa med den, än att att motarbeta den.

Till kvällens inlägg har jag lyssnat på Spotify i lurar som jag brukar, om ni är intresserad av att veta vilken låt som fick mina musikådror att svalla lite extra så kommer den här.

Yazoo, Walk away from love.

...sök upp den så får ni ytterligare en dimension när ni läser inlägget, ja jag vet...är sjukligt förtjust i rena klara toner, helst syntar...

Berra

Undrar en som vandrar lite parallellt...

Det lät inte roligt alls det du skrev i maj...

Jag har hjälp av programmet som finns här på alkoholhjälpen och japp, 23 dagar utan alkohol och inte med några större problem heller. Då har ändå hans om jag flyttade ifrån och försökte vara särbo med, gjort slut. Smärtsamt ett tag men bra nu.
Tack för era kommentarer ? Det värmer.

Livet2010, allt ok?

Tack för uppmuntran och kommentar, EnsammaPappan. Dejting är inte att tänka på. Har just skiljt mig men umgås vänskapligt med exmaken. Där bjöd du mig på ett smil, minsann!

Ensamhetskänslorna är något som jag fått hantera av och till genom livet. Är en rätt känslig människa, så när jag inte mår bra, blir det lätt att jag isolerar mig för att jag inte riktigt orkar med. Fördelen med det är väl att jag tar mig tid att känna efter och reflektera, vilket ger mig nya krafter, när den akuta hjälplösheten tonar ut.

Du vet, alla kvinnor ringer inte direkt bästa kompisen och lättar hjärtat ;) Men jag hade ett fint samtal med exmaken ikväll, och det känns bra. Även han har minskat sitt drickande radikalt, vilket gläder mig.

Suget kommer i vågor, humöret följer suget, Är jag sugen på alkohol blir jag förbannad och är jag inte sugen så är jag glad. Så jag är rätt ostabil just nu. Det som orsakar suget är rastlöshet. Och när man är rastlös och förbannad hjälper träning mycket, även sötsaker dämpar en del.
Känner igen mitt missbruks mönster i att äta kakor. Lovar mig själv att jag inte ska äta mer än 2 kakor idag, när jag ätit min ranson så börjas förhandlandet med sig själv och 2 kakor blir 8, inte alls samma konsekvenser.

Men det påminner mig om att jag är sjuk. Att 2 öl kommer aldrig att bara bli 2 öl.

Men det går bättre än för 2v sen.

Nej, jag såg inte din tidigare kommentar i min tråd som någon anklagelse alls! Som du säger, kanske är det så att inte alla med alkoholproblem är svin? ;)

Men varför skulle du behöva vara ensam? Du skrev att du är medelålders - då har du ju ett halvt liv framför dig att dela med någon. Se så, ut och dejta nu! Drick bara inte för mycket ;).

Jag lyckades faktiskt somna om imorse och sov 4 timmar till. Idag var jag på steggrupp-och nybörjarmöte på Södermalm i Stockholm. Två timmars intensivt möte, mer som en föreläsning, en ögonöppnare som rymmer både skratt, tårar, insikt och eftertanke. Otroligt bra och givande. Jag går dit nästa söndag igen. Min sponsor var ju också där. Efteråt känner man sig ganska matt. Nu är det dags att smälta all information och alla aha-upplevelser. Känner mig upplyft och stärkt.

Min man har kommit hem "in one piece". Han verkar haft det jättebra på rockfestival och är kanske också lite oförberedd på att komma hem till en nykter fru.

Tack #Nydag2018 för gratulationen! Jag ser fram mot nästa vecka.

Grattis till dina 7 dagar Femina. Jättebra jobbat. Nu är det "bara" att fortsätta på samma spår!

Bra gjort av dig!!

Det som behövdes för mig var stark motivation. Jag har en rätt så stark vilja, och det är det som ger mig styrka. Som idag. 8 dagar nykter men mår piss. Kroppen värker. Orkar inte skriva så mkt mer. Enkla utvägen är alkohol men då är jag förlorad... igen

Kan det vara så enkelt att alla alkisar inte är svin?? Solskenshistorierna kommer ibland fram på forum för oss som dricker. Precis som hos dig, där du fortfarande har kvar ditt äktenskap. Det kanske också kan vara så, att om man kan prata med varandra inom äktenskapet och lösa sina problem, så finns det inte så stora behov av att skriva i forum? Det är alltid svårt att exakt veta vilka problem som endast härstammar ur överkonsumtion av alkohol, och vilka problem som beror på underliggande psykiska problem/ relationssvårigheter.

Har man känslomässiga problem eller relationssvårigheter och dessutom ligger och krökar i soffan, så blir ju den sammanlagda problematiken tio gånger värre. I det läget kanske en uttmattad make/ maka kanske får rådet att försöka rädda sig själv.

Denlillamänniskan. Jag är faktiskt bekant med det beteende du beskriver. Kvinnor är nog mer benägna att bekräfta varandra (den satiriska tidningen The Onion hade en rolig artikel på temat: https://local.theonion.com/female-friends-spend-raucous-night-validatin…).

Och jag har inga personliga problem med att jag inte kan relatera till dessa anhöriga. MEN, man ser en hel del nya anhöriga som ber om råd. Vad de får tillbaka är ofta VERSALER om hur det ska lämna ommedlbums och aldrig se tillbaka. Det känns nästan som en projektion om vad den som ger rådet "borde själv ha gjort"; men allas omständigheter är olika, och vad som passar en person kanske inte passar den andra. T.ex. finns det näst intill inga "framgångssagor" från anhöriga om hur allt ordnade sig, mannen slutade dricka, och de hittade tillbaka till varandra. Trots att det finns flera solskenshistorier ifrån den här sidan forumet om människor med alkoholproblem som slutat och behållt sin partner. Jag vet inte, men jag tycker synd om de som inte faktiskt kan lämna, men ändå får rådet att "GÅ" och blir beskyllda för att vara "MEDBEROENDE" (ett uttryck som används oerhört slarvigt här). Många kan helt enkelt inte lämna: De har inte ekonomin; de är rädda att barnen då blir ensamma varannan vecka med en alkoholist; de saknar arbete etc.

Hej, vännen! Jag förstår hur du känner dig, när det blir tyst i tråden. Men som du ser så finns det människor som läser och bryr sig. Själv tänker jag såhär:
Om jag skriver ett inlägg i min egen tråd så skriver jag sådär 3-5 repliker hos andra som också kämpar med sitt liv, sin själ och sina alkoholproblem. Så idag skriver jag i din tråd, eftersom du just nu inte uthärdar i ensamheten.

Skickar några små varma solstrålar på dig!! Hoppas de värmer dig så att du orkar kravla dig upp från ditt mörkohål. Välkommen till ljuset!!

Jag ville bara replikera det där om kvinnor som beklagar sig över sina män. Mycket vanligt fenomen hos just kvinnor. Och som du skriver är inte alltid lösningen att man borde dumpa de korkade männen. Du har ju inte blivit dumpad. Varför?? För att du tagit tag i ditt alkoholproblem, helt enkelt.

En annan sak är att kvinnor och mäns hjärnor (generellt sett) är lite olika. Det finns forskning som belägger det. En av dessa skillnader gör att kvinnor gärna "gullar i grupp". De stödjer och håller med varandra på ett sätt som inte liknar männens sätt att hantera svårigheter (generellt sett, vill jag åter poängtera).

Somliga av oss har däremot könsavvikande hjärnor. Hos kvinnor beror detta ibland på att de som foster fått en extra dos manligt könshormon, beroende på att deras mödrar varit svårt stressade under graviditeten. Jag är själv en sån kvinna. Jävligt feminin till det yttre, men fungerar rätt manligt i hjärnan.

Således har jag svårt att "gulla i grupp" med andra kvinnor och har lätt att bli kompis med män. Vilket har missförståtts ett antal gånger. Tyvärr.
Så var inte ledsen för att du har svårt att relatera till fullo med dessa lidande kvinnliga anhöriga. Se det bara som en normal variation mellan könen.

Lycka till i ditt fortsatta arbete med ditt alkoholproblem!!

Hej alla!

Hoppas att ni har en lika vacker Söndag som jag! Efter några dagar av regn så har solen äntligen tittat fram.

De senaste 50 dagarna har varit väldigt spännande och intressanta. Mornar har tagit sig en helt ny innebörd, och jag älskar att ta mitt morgonkaffe och uppdatera mig själv med dagens nyheter. Kvällar har varit ... annorlunda. En del av mig är väldigt glad i att inte ligga som ett jävla mähä på soffan lite lullig och bara titta på någon tv-serie, bara för att fylla på vinglaset då och då. En annan del är oerhört tacksam för att jag har sluppit de där karatefyllorna när vinet inte räckte till, och jag vaknar morgonen efter med minnesluckor och en halvtom flaska whisky (samt en tom flaska vin). För att inte tala om morgonen och dagen efter. Men det finns också en del av mig som är uttråkad; som tycker livet är grått; som tycker det är jobbigt att ursäkta sig/undvika sociala situationer då alkohol är inblandat. Och ibland, inte ofta, men ibland, så sätter suget i ordentligt. Jag har svårt att sätta fingret på vad "suget" egentligen är, då jag har börjat känna en viss avsmak mot ruset (i synnerhet hur det påverkar mig kognitiva förmåga).

Men men, några få observationer:

1, När suget har satts in som värst så har jag har provat att röka en grön slags ogräs som är lagligt i bland annat Kalifornien (jag brukar sällan det, men jag har ogräset hemma). Inte helt oväntat så hjälpte det något oerhört. Allt sug mer eller mindre försvann. Det är säkert så att THC som betraktas som en behandlingsform mot alkoholberoende om 20 år ...

2, Det är tråkigt att se hur vissa personer försvinner från forumet (som Themistokles). Vanligtvis för att de börjat dricka igen. Men vad som är tråkigt är att de försvinner förmodligen för att de skäms (Vilket de absolut inte ska! Det här forumet är ju till för att inte skambelägga någon).

3, Det är både närande och tärande att läsa på anhörigforumet. Närande i och med att man får en inblick i hur närstående drabbas av en persons drickande. Tärande på sättet att jag upplever forumet som ensidigt. Exempelvis är det uteslutande kvinnor som be om råd angående sina alkoholiserade män (trots att det är minst lika många kvinnor på den här sidan av forumet); de som har valt att lämna rekommenderar ALLA att göra samma sak (jag är oerhört tacksam i att min partner inte har lämnat mig, utan snarare stöttar mig i min egna kamp); och trots att det finns ett bra gäng med alkoholister på en annan del av forumet så frågas det väldigt lite ifrån oss. Jag tror många här hade kunnat bidraga till de anhöriga (jag har försökt ett par gånger, men möts med tystnad).

4, Jag har som mål att vara nykter i 60 dagar för att sedan övergå till ett måttligt drickande. Många här skulle säga att jag lurar mig själv och pekar på de många exempel som har haft samma inställning för att bara 6 månader senare gå ner sig totalt och inse att totalnykterhet livet ut är den enda vägen framåt. Det kanske är rätt. Men vad händer med de som lyckas? Tror ni verkligen de stannar kvar på forumet för att skryta om sin måttlighet? Nej, jag tror de såg ett miserabelt liv i vitögat, vände skutan, och slutar besöka forumet. Men jag vet ju förstås inte.

Oavsett, åter en dag som börjar utan bakfylla, fint väder, och en hel del att göra. Kanske ska jag ta ut motorcykeln för en sväng!

Ha det så fint!

Många här inne har varit i djupaste mörker det nere på botten. Jag tror inte att någon låter bli att svara för att du skulle vara värdelös. Det handlar nog mest om vanlig mänsklig osäkerhet. Vad skriver man som hjälper, och inte stjälper... Det låter otäckt där hos dig, på bottnen. Inte ett ställe där man önskar någon människa att vara. Med alkoholen i ditt liv blir det omöjligt att hålla dig därifrån. Fatta ett beslut. Och ta till vad som än krävs. Börja med att anmäla dig till programmet här på forumet, om du inte redan gjort det. Kram på vägen!

Att inte få sova används ju som tortyrmetod..Det gör oss galna till slut om vi inte sover..Skönt att sömnen blir bättre Fina Lisa..Ibland stressar man upp sig själv..Jag brukar tänka att en dag med dåligt med sömn klarar jag..Att ligga i sängen trots att man ligger vaken är också vila..Då brukar jag somna efter en stund..Inga katastroftankar..Alkoholen förstör och stör sömncentrum i hjärnan..Därför usel sömnkvalitet..Kram..

Och jag hoppas att det verkligen är sant. Det måste vara så.

Kan jag så kan du. Det är det bästa jag gjort, att gå dit. Mina fördomar kom genast på skam. Istället kändes det varmt, välkomnande och trevligt. Prova ett "öppet" möte. Du behöver inte ens prata om du inte vill utan kan bara lyssna.
Kram

Det var bra att du känner dig lite bättre till mods och att du skärskådade dig själv!

Det verkar som att varje större livsförändring, gör att man blir känslig och skör. Det kanske måste vara så, tänker jag. Så det kanske inte är så konstigt att du känner dig lite instabil, just nu. Då förstår jag också att några glas vin på en sommarkrog är en inbjudande idé. Du har verkligen lyckats bra med att skära ned på ditt drickande. Inte ett glas vin sedan mors dag!! Det är ju helt enastående. Bra jobbat!!

Jag önskar dig en fin dag där du känner respekt och snällhet inför dig själv.

Det har varit en bra, men sorglig helg. Bra på så sätt att jag varit måttlig och vaknat tidigt utan bakfylla. Men sorglig så till vida att jag varit väldigt ledsen. Jag tänker tillbaka på mitt äktenskap och inser att det inte gick, eftersom jag har ett stort behov av snällhet i nära relationer. För mig är snällhet inte att vara till lags eller undvika diskussioner, utan respekt och hänsyn. Att ta hand om sig själv och ta ansvar i livet är också att vara snäll. Att lära sina barn att ta hand om sig och att ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi är också att vara en väldigt snäll förälder. Höra av sig och fråga hur de mår, är att vara en snäll förälder. Inte att gödsla barnen med pengar och grejer, samtidigt som de inte har så mycket krav på sig.

Så när jag är snäll mot mig själv, så gödslar jag mig själv inte med att köpa grejer eller äta mycket och dyr mat. När jag är snäll mot mig själv så tar jag ansvar i mitt liv och tar hand om de som är beroende av mig. Mina barn är stora, men jag har mina djur att ta hand om.

När jag är snäll mot mig själv, så håller jag mitt hem städat och fint. Sköter min motion och min kost. Bejakar min sorg och tillåter mig att gråta och snora.

Men fy satan, vad skönt det skulle kännas att slippa vara ensam i den här snällheten och ansvarstagandet. Jag försöker vänja mig vid tanken på ett ensamt liv och tänker att det kommer att kännas bättre så småningom. Att jag kommer att finna glädje och sinnesro. Så småningom.

Jag önskar mig själv och ni som läser detta en fin dag där nykterhet är ett mycket bra sätt, att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv. Jag har hittills skurit ned min alkoholkonsumtion rejält.

Vill bara skicka en hälsning. ? Märker hur du kämpar. Du är ärlig mot dig själv och att viljan finns, det går inte att tvivla på.

Hoppas att du snart finner vägen du så gärna vill vandra och att du får gå den med lite lättare steg.

Kram

för dig Femina och ditt nya liv! Kan nästan känna förväntan du har inför dagens möte och jag hoppas innerligt att det ger dig kraft och mod att kämpa vidare. Har själv ingen erfarenhet av AA, funderat på att söka mig dit när jag mått som sämst men aldrig vågat ta det steget. Du har gjort det, ett stort steg i rätt riktning. Lycka till?

Nu orkar jag inte försöka sova mer... Idag blir spännande. Jag ska träffa min sponsor på ett särskilt möte i stan. Det är steggrupp & nybörjarmöte på två timmar. Det är lite lustigt för jag hade tidigare funderat över just detta möte när min sponsor sa att detta skulle jag gå på. Vilket sammanträffande!

Idag kommer även min man hem från Sweden Rock Festival i Blekinge. Han åkte i tisdags. Han vet inte om "mitt nya liv". Det har passat bra att han varit borta sista dagarna. Visst har vi vin hemma men jag har inte behövt se honom dricka, hela tiden. Men jag känner mig stark och motiverad så han får väl dricka sitt vin, bäst han vill, så får jag låta bli.