Senaste kommentarerna i forumet

Saknar i det dagliga livet*

Jag har inga problem med att inte dricka dagligen, kan klara en månad, två månader eller längre utan att dricka alkohol och det är inget jag ”saknar” i mitt liv. Klarar en aw eller fest med att dricka mindre alkohol, för det mesta…

Mitt stora problem är att när jag väl kraschar och dricker för mycket då gör jag det ordentligt. Jag blir riktigt jävla full och gör alltid saker det tillfället som förstör relationer till vänner, familj och omgivning.

Efter det bryter jag ihop, får ångest, dricker inte på ett tag och när jag väl börjar så klarar jag att hålla måttet eller dricka ett-två glas… Tills det går ett halvår/år och sen kommer en likadan fylla igen på en fest eller liknande som gör att det förstörs igen och cirkeln börjar om. Och den här cirkeln har pågått ett par år nu och jag vill verkligen inte vara tillbaka på botten igen om ett år och förstöra mer för mig och framförallt människor i min närhet. Hur klarar jag att hålla på disciplinen eller faktiskt förändra för att undvika botten?

Nu har jag visserligen "bara" varit nykter i 40 dagar (mitt mål är 3 månader för att sen känna efter hur jag vill fortsätta), men jag tror det är bra att prova på åtminstone just 90 dagar innan man bestämmer sig för hur man fortsätter. Jag känner nu att jag nog vill dricka måttligt också efter 90 dagar och har inte så mycket val oavsett då jag går på rehab via företagshälsan och lämnar prover regelbundet etc. Har också sumpat förtroende ffa hos min man och behöver antingen lägga fram en ärlig plan för måttligt drickande eller inte dricka i hans närvaro. Vi får se hur det blir, men ska bli intressant att se vad du kommer fram till och hur det går. Lycka till! :)

Kloka ord @Sisyfos och jag håller med dig. Tycker själv att jag gjort, och gör, en förändring. Liknande diskussion var i min tråd för typ ett år sen (men inte lika djupgående) och jag kände mig som en udda fågel 😅 Utanför och fel liksom. Nu när det var på tapeten igen så tänkte jag att jag kanske bör flytta den, egentligen mest för att inte trampa nån på tårna. Jag har ju inga strategier i stil med x antal glas per dag/vecka som jag sett i måttligt utan hoppas på mer sunt förnuft. Min fallgrop är ensamdrickandet, där jag köper hem för ett antal tillfällen. Då dricker jag upp allt på ett betydligt färre tillfällen än vad som var tänkt från början. Även om det senaste året varit få såna tillfällen så vill jag vara aktiv här en period för att jobba bort det ännu mer. Just våren och sommaren är för mig en sån period, oavsett mående. Det känns så lyxigt i tanken med något glas på balkongen men om jag köpt hem mer än tex två enheter så dricker jag ju mer. Och då är det ju inte så lyxigt och glammigt längre 🤷‍♀️ Jag har full respekt för att alla här har olika problematik och det som funkar för en är big no no för någon annan. Inatt har jag sovit bra, det är barnvecka igen och gårdagens deppighet känns lättare 😊 Jag tror att jag känner många känslor extra starkt på något sätt. Kan känna sån barnslig glädje och lycka över småsaker men det gör ju också att dalarna känns djupare än vad dom egentligen kanske är.

Ja, eller är det klart att du borde flytta? Om du inte är klar över måttlig, måste du då flytta från en tråd som heter ”Förändra sitt drickande?”
Måttligt-tråden är sparsamt använd och jag (som inte heller är helvit) känner inte att jag hör hemma där. Jag tycker inte att jag vill prata måttlighet som strategi som kanske är det man gör där. Jag tycker att admin var rätt tydlig med vad ”Föröndra-tråden” kunde innehålla och det handlade inte enbart om att vara alkoholfri. De har ett eget forum. Det är alltid så trist när de här diskussionerna dyker upp om var personer får vara och inte får vara på Forumet. Mångfalden gör forumet starkt för du kan hitta personer att jobba tillsammans med. Många kloka skribenter härinne går heller aldrig in i måttligt-tråden (enligt de själva), så jag tänker att du som nu skriver om mående, om Livet etc är en del i nykterhetsprocessen kanske. Jag fattar att de som kanske har bestämt sig för att de vill dricka kan ha den diskussionen i måttligt, men att andra ska känna sig tvingade att flytta bara för att Förändra-forumet också ”borde” ha sikte på helvitt det tycker jag är trist (och det stämmer ju inte med det admin skriver). Du skriver om att du just nu känner dig låg - har det med årstiden att göra också kanske? Du skriver också att det här Forumet får dig att känna positiva tankar om nykterhet och jag tror att det kan vara viktigt i sammanhanget. För mig har det här Forumet varit viktigt för reflektion och analys av drickandet. Varför liksom? Nu har du en inflammation igen. Jag tänker att man blir både låg och trött av det. Är det i såna sammanhang du har druckit? Är det kanske viktigt nu att reflektera över hur du mår nykter och fortsätta att jämföra då och nu. Och nu om du dricker nån gång, känna efter hur det påverkar dig. För det har större betydelse än man vill fatta. Jag vill inte starta om diskussionen i din tråd, men jag tycker att du kanske ska tänka efter innan du flyttar den. Gör det i så fall för att du själv tycker att det passar bäst och inte för att nån annan tycker att du ska vara där.

@Vinägermamman Det är så lätt att halka in på de gamla spåren men du känner dig själv och vet vad som gäller som du skriver får du härda ut några dagar för att sedan må bättre. Kanske ta en nykter månad?
Kram

Jag har varit låg idag. I flera veckor har jag varit på extremt bra humör. Både kunder och kollegor brukat fråga om jag aldrig har dåliga dagar och visst har jag det men i ett serviceyrke blir man bra på att kamouflera det 😅 Idag märktes det dock och chefen var orolig för om det hänt nåt när jag gick runt och muttrade, himlade med ögonen och tokpillade med mina fidgets 😅 Jepp, 40 år gammal och har med sonens fidgets till jobbet 🙈 På grund av senaste veckornas bra humör så känns ju en dal djupare och jag har känt av såväl oro som ångest. En del är kopplat till att jag fått tillbaks den där inflammationen i revbenen. Det var så min nykterhet började, med smärta i revbenen på höger sida. Hade sån extrem ångest då och trodde jag skulle dö i oklar leveråkomma. Men det visade sig vara inflammation i brosk och muskler i/mellan revbenen men jag är övertygad om att jag aldrig förändrat mitt drickande om det inte vore för det. Förändringen hade kommit när det gått mycket längre, kanske varit för sent. Hur som helst så skapar den lätta smärtan ångest, det skjuter mig tillbaks i tiden. Jag vet ju att det inte är kopplat till alkohol men jag minns ju skräcken så tydligt.

Hur som helst så blev det ett bra avslut på dagen. Sonen har börjat med en paraidrott och det är så mycket kärlek och omtanke i det sammanhanget ❤️ Jag sitter ibland tårögd på läktaren när jag ser hur fina dom är mot varandra, hur dom hittat ett sammanhang där dom alla passar in på sina villkor.

Och jag skulle vilja flytta min tråd till den måttliga delen av forumet. Följde diskussionen som var förra veckan så det är lika bra att lyda 😅 Jag är inte än på det klara med vilken väg jag vill gå men jag är ju inte helvit i dagsläget så det är väl där jag hör hemma. @magnus eller @kristoffer, kan ni hjälpa mig flytta tråden eller hur går man tillväga?

Jag upptäckte att jag drack mer och oftare nu under och efter pandemin. Jag hade bytt ut alkohol i sociala samanhang till att dricka ensam hemma 1-2 gr veckan. Alkohol blev en "belöning" eller "distrakrion" för att dämpa ensamhet, sorg och stress. Mängden kunde variera från tex ett-glas vin, halv flaska, men vid vissa tillfällen även en flaska. Min sambo reagerade på att jag också blev mer lättretlig efter bara något glas, då min alkohol-tålighet och humör blev sämre i och med mitt övriga mentala mående. Jag har varit helt vit i 6 veckor, gått i terapi, alkoholpogramet och pratat regelbundet med alkoholjour.
Jag har av det kommit fram till att jag inte saknar eller vill ha tillbaka mina gamla alkoholvanor, och de vita veckorna har inte varit så tuffa. Därimot vill jag nu återgå till ett måttligt drickande i sociala samanhang.

Någon som har tips och råd om att återgå till måttligt drickande?

Har ni råd om hur jag pratar med min sambo eller andra anhöriga om att återgå till måttligt drickande?(förtroende till mig och alkohol är skadat).

Jag upplever mycket "hjälp och fakta" går ut på att förespråka total nykterhet, har ni källor om "måttligt drickande" att tipsa om?

Har sakta men säkert halkat in i gamla hjulspår. Så nu får jag bita i det sura äpplet…
Har nått en inte angenäm nivå av oro och hjärtklappning. Och de då jag stadigt ökat min konsumtion. Vet ju att det är de långsiktiga effekterna. Och när jag dövat med A blir jag även trött. Så nu är det bara att härda ut ett par dagar. Basta! Fortsättning följer.

@_Liv_ Tack! Jo det skall allt gå bra denna gången. Har inte direkt varit onykter, men har alltid fått i mej några enheter varje dag. Grattis till dina 7 dagar, det tycker jag är riktigt bra och du kan känna dej stolt 💪 All lycka till, önskar jag Dej också.

Ja! Äntligen vår. Härligt att få börja rensa, gräva, så och plantera både för oss själva och våra humlor och bin.
Ha en fin dag 🤗

Låter bra det @Källarmannen!
Varje nykter dag är ett steg i rätt riktning. Jag har förvisso bara 7 dagar av nykterhet bakom mig men känslan de ger stärker mig att våga tro och lita på mig själv. Jag mår mycket bättre när jag slipper all oro, skam och ångest som drickandet för med sig.
Säger inte att jag ska bli helnykterist men en förändring är nödvändig.
Lycka till 🙂

@_Liv_ Jag ska snart ta itu med balkongen. Ska bli roligt att göra fint! Mycket blommor för bin och humlor hoppas jag hitta. Nu är ju solen tillbaka. Kram :)

Efter några snedsteg så känner jag mej än mer motiverad nu att verkligen minska mitt intag. Låter kanske naivt, då jag tänkt så tidigare, men nu är det på riktigt 💪 Full fart framåt mot ett nyktert liv 🙏

@annacananda Härligt att läsa att det går bra för dig❤️
Våren hjälper mycket till med energi och positiv inställning till livet❤️
Lite läskigt att du vågar dig på A men det är ju bara grundat på hur jag känner mig själv. Jag skulle inte våga och inte orka, för mig är det lättare att inte dricka alls men jag är glad för din skull❤️Att det funkar och att du inte känner sug.
I all välmening för jag följt dig vill jag bara att du är rädd om dig nu när det blir vår och alkoholen blir mer synlig överallt. Det är lätt att falla in i gamla hjulspår.
Stor kram❤️

En vecka nu. Har gått förvånansvärt bra. Tankar på ett glas i solen nu i helgen, som avslappning och belöning efter timmar av trädgårdsarbete har funnits men jag har inte haft något hemma så det var bara att släppa iväg den tanken. Att inte ha något vin hemma är absolut det viktigaste i detta och att mata hjärnan med fördelarna med att inte dricka för att inte kasta mig i bilen och uppsöka närmaste systembolag när suget slår till.
@Amanda L Tack, det hoppas jag också.

Har tänkt på dig mycket PimPim hur går det för dig? Hoppas du får o har fått den bästa av hjälp 🙏 stora kramar till dig 🌟🌟 kämpa på!! Kram 🤗

Hej, så bra att du satt igång! Om du kan tänka dig yoga/promenad/jogga så är det bra medel mot alkoholsug. Och se till att unna dig vila och mat/snacks när du behöver det. Och så tror jag det är viktigt att vara snäll mot sig själv i tanken. Du vill väl och nu visar du det också i handling, tillåt dig att känna dig nöjd över det. Och håll ut, det blir snart bättre!

@sandraren Du kommer att må bättre förr eller senare. Om du tvekar så tänkt dig hur det gått senaste tiden. Programmet här kan också hjäloa att följa. Kram❤️

@Arvedelen Visst är det konstigt hur vi tänker när vi är beroende…Du verkar inte må bra, du har räknat ut hur mycket för mycket du druckit med din familj när du skulle dricka mindre. Du har spytt och haft ångest flr olika saker. Ändå vill du inte berätta om ditt missbruk för vännerna och därmed stänga dörren till framtida vindrickande med dom… Den här kampen i hjärnan som beskrivs så bra i boken Tänka klart. Du ser något, du mår inte bra. Men beroendehjärnan vill ha tillgång till mer alkohol, trots att ditt förnuft säkert säger att det bästa vore en längre paus så att du blir återställd och kan ta tag i ditt liv. Jag mår så mycket bättre nu utan alkolen och jag tror du också kan göra det.
Jag hejar på dig!❤️🥰❤️

@Kennie Tack för att du tog dig tid att svara. Jag har börjat. En dag vit. Tar en timme i taget för att hantera impulser och lägger upp hårdare och hårdare strategier för mig själv. Jag ser all positivitet här men har svårt att ta till mig riktigt än. Är tacksam för forum som gör att jag inte behöver kämpa med detta ensam

@Torn Ja, alkoldjävulen är kanske densamma i de flesta av oss, med mer eller mindre variationer😁❤️

@vår2022 skev: ” jag var i en annan värld som då kändes äkta och sann. Det var den inte” 👍 Där har vi ju det stora problemet. Så länge man tillförde kroppen alkohol, så gick ju detta inte att begripa. 😳 Och det räckte med att man drack 1 gång i veckan under försöken att dricka måttligt. Det var meningslöst. Inbillningen att alkohol tillförde något positivt fanns ju kvar ändå.

För att förstå detta så behövdes en lång sammanhängande nykterhet. Minst 3 månader, men jag skulle förespråka 6 månader.

Jag har ju skrivit det förr till dig @Vår. Men helt otroligt vad jag känner igen mig i det som du beskriver! 🤗

Förvirrad... ja för första gången i mitt nyktra liv fattade jag inte vad som hände ??

Som de allra flesta nyktra alkisar så känner jag igen en beroende, aktiv eller tillfrisknade, som jag träffar på. Det var väldigt jobbigt i början av min nykterhet men jag vande mig efter ett tag.

Nu träffade jag nyligen på en ung tjej, ca 10-11 år, som jag genast kände att det inte stämde riktigt med henne men jag insåg ju direkt att hon inte var beroende.

Hon har en diagnos på psykisk ohälsa. Dessutom har hon en mor som är svårt medberoende och en plastpappa som dricker. Hennes egen far gick bort i en överdos. Allt sammantaget gjorde att min beroenderadar slog larm.

Detta är en helt ny upplevelse för mig och jag är inte alls säker på hur jag ska hantera det ??
Och då menar jag för min egen skull. Den dysfunktionella familjen kan jag inte påverka.

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av min beroenderadar......

@Arvedelen Hej! Har läst lite i din tråd och kan känna igen mig i en del. Tex att inte kunna dricka måttligt, att det blir allt eller inget. Att du pratat med din man och ni bestämmer att det ska bli alkoholfritt, men att då istället börja smygdricka och gömma alkohol. Ju mer vi pratade om att dricka måttligt eller alkoholfritt, desto mer började jag gömma, smyga och till slut tog jag även återställare på morgonen. Jag var tvungen att ”säkra upp” med vin, för att känna mig trygg och inte riskera att vara utan vid abstinens eller ångest. Att nonchalera och ”glömma” vad man egentligen druckit, att man tycker att man druckit normalt, men när man räknar efter så är det överkonsumtion. Att man inte vill stänga dörren för att kunna dricka normalt, fast man vet att man egentligen inte kan dricka normalt för det är allt eller inget som gäller. Jag var helt fast i mitt alkoholberoende, instängd tillsammans med alkoholdjävulen men ändå tänkte jag på att jag skulle nog klara av att dricka måttligt. Jag misslyckades varje gång, det höll kort tid men sen var det kört igen. Jag var fast i en ond cirkel och mådde allt sämre psykiskt med ångest, skuld och skam.

Den önskan som du har, och som jag hade, kring att kunna dricka måttligt gör att det blir varken hackat eller malet. Detta stod i vägen för mig. Först när jag verkligen insåg, eller ville se och erkänna för mig själv, att jag är alkoholberoende och det enda alternativet är att sluta dricka helt, som jag kunde göra en plan för hur jag skulle gå tillväga. Genom att stänga dörren till måttligt blev det enklare. Det fanns bara en väg i detta, att inte dricka alls.

Idag när jag varit nykter 1,5 år kan jag så tydligt se hur alkoholindränkta mina tankar var, jag var i en annan värld som då kändes äkta och sann. Det var den inte. Det var alkohol- och beroendevärlden jag bodde i, med förvridna ångesttankar som inte var äkta eller sanna. Det finns en väg ut ur detta och det är nykterheten. Idag mår jag så otroligt bra i en sann och äkta värld. Jag kunde inte tro att ett liv utan alkohol skulle vara ett roligt liv, men det är tvärtom ett så mycket roligare liv som nykter. Jag finns tillgänglig för mig själv och för mina barn, man, familj och övriga världen. Jag kan hantera livet på ett balanserat sätt och jag är glad och nöjd. Jag känner livsglädje igen. I livet som nykter har jag äntligen fått ett liv igen❤️