Senaste kommentarerna i forumet

Jag har sovit lite oroligt men har ingen ångest. Skönt. Jag välkomnar denna nya dag med en känsla av visshet och lugn. Beslutet är taget. Inget mer dividerande med mig själv.
Dessutom är jag stolt över att slutat tugga nikotintuggummin sedan ungefär en dryg vecka tillbaka. Jag har tuggat dem i nästan sju år. Nu har jag bytt till medicinskt flourtuggummi istället.
Dags för dagens första kopp te. Det blir mycket te nu...

Du behöver inte skämmas men visst vore det bra om du gick till AA igen?
Jag minns att du mådde så bra efter dina möten där tidigare.
Så hämta din kraft där igen??

Kramar
???

Du kommer att kämpa emot. Ingen kan orka det du beskriver... Känslan av att vara totalt bortgjord i småstaden. Lämna det livet bakom dig. Sedan är det ju så med folk att de tänker mindre än vad man tror. Oftast tänker de inte på något alls, förutom hur de själva framstår. Möjligtvis, om du har otur tänkte någon ”Tur det inte var jag som blev sådär packad och snacksalig...” och sedan glömmer de. Låt dina felsteg bara blekna bort i den kollektiva glömskans dimma. Håll huvudet högt och var stolt över beslutet du har fattat.

Kunde inte sluta när jag börjat. Ofta sist hem eller utslagen på hallgolvet med hälften av allt jag gick hemifrån med i fickorna. Försökte också ”ta bara 2-3” men det höll aldrig och gick utför med åren. Till slut efter en ovanligt blöt helg som inte alls är var värdig en 40-åring (knappt ens Kungarna av Tylösand) så var min botten nådd.
Varit nykter i drygt ett år nu. Känner mig äntligen lite vuxen i det avseendet.
Inte speciellt sugen på att någonsin återuppleva bakisångest eller kontrollförlusten.
Lycka till!

Jag har gått med i programmet. Skrämmande resultat, det fick mig verkligen att öppna ögonen och inse att jag inte kan fortsätta på samma sätt. Jag är tvungen att ta tag i problemet. Genom att följa de olika stegen måste man ju se på sig själv i olika situationer, vilket kan vara ganska jobbigt och hur man vill/kan ändra sitt beteende. Tycker det varit till hjälp hittils.
Nu tänker jag förändra mitt sätt att dricka, inte redo att sluta helt. Sätter upp regler för vad som är tillåtet och när. Har i nuläget ingen lust att dricka heller, tanken att jag visst kan dricka ett par glas vin om jag vill gör att jag faktiskt ändå kan låta bli, känna efter om jag vill. Låter kanske konstigt men totalförbud funkar inte på mig. Ett sätt som passar mig. Nollorna ökar i antal i min logg . Det känns himla bra.
Och iskall alkoholfri öl funkar bra en varm och solig dag
Kämpa på, det finns hopp om förändring!

Har levt som medberoende. Sen successivt blivit risk/missbrukare själv. En extremt jobbig process. Som aldrig tar slut känns det som. Får väl acceptera att livet är så här. Vad jag menar med att du har rätt är att: det tar ett bra tag att komma underfund med anledningen till att en dricker på ett ohälsosamt sätt. Att våga möta anledningen är inte jättelätt. Det blir upp o ner. Och upp o ner. Huvudsaken är att en försöker. Ser problemet [det är inte alla som gör, kan inte] vågar ta itu med det. Bit för bit. Och fortsatt vågar möta det. Lite till. Och lite till. Oavsett bakslag. Nederlag. Fortsätt. Fortsatt framgång oavsett bakslag. Det går framåt! ❤️
Det är viktigast! Faktiskt. ❤️

Jag försöker att inte se det hela som misslyckanden, utan mer nödvändiga uppvaknanden... Utan dem skulle vi inte gå framåt i vår självinsikt. Jag har tex insett att det inte bara handlar om att sluta dricka vin, utan det är mycket jag behöver jobba med gällande mig själv om jag på riktigt ska få ordning på mitt ”sug” efter bedövning och ro i själen. Och nu är jag redo att gå igenom den processen. Det var jag inte för ett år sedan, även om jag slutade dricka. Eftersom jag valde (japp, helt medvetet valde med avtrubbningen som mål) att börja igen så har insikten värkt fram. Det räcker inte att avstå vinet.

Idag nykter. Dock inte igår. Imorse frågade barnen hur jag mådde. Jag fattade inte varför förrän de förklarade att jag betett mig oroväckande, frågat samma sak flera gånger i rad osv. Jag mindes inte detta alls. Nu känner jag mig rädd på allvar. Jag vet att jag druckit mycket dagligen i flera år efter jag fick beskedet om min hjärnsjukdom. Dock blir väl mina symptom värre när jag dessutom dricker. Jag verkar inte tåla alkohol på samma sätt längre. Och jag märker aldrig när jag passerar den där gränsen när jag tappar både minnet och kontrollen. Jag tror min botten är nära och jag behöver bara se mitt ansikte i spegeln för att bli påmind om när jag ramlade ur sängen i fredags och slog mig i pannan. Imorgon blir det AA för mig igen. Längtar faktiskt dit. Jag ska klara det här. Jag måste kunna se mig själv och barnen i ögonen igen, utan skam och skuld.
Just nu dricker jag maskrotste. Det är inte särskilt gott men tydligen nyttigt...

Välkommen hit och lycka till??

Jag har inte följt programmet här, men önskar dig all lycka! Skriv gärna hur det går.

Ja, det har gått drygt två veckor och det känns som en betydligt längre tid. Mitt besök hos vården gick väl. Jag försökte vara så ärlig som möjligt, men minskade nog ner på antalet glas per vecka. Oavsett så är det ju mitt beteende jag vill ändra och beteendet var jag ärlig och transparent med. Överväger läkemedel. Tack för att du delade dina erfarenheter, Tackohej.

Exakt så här känner jag också...jag vill kunna vakna en lördagsmorron utan att känna bakfylla, ångest m.m minnesluckorna har blivit värre och värre med åren...styrkekramar till dig...

Har kommit på att jag fyller snart 40 och dricker alldeles för mycket. Det tär på min familj. Dricker för jag har ångest rättså mycket men det blir ju inte bättre men för stunden känns det bra! Vill inte att min dotter ska hata mej i framtiden. Kram det hade varit härligt att kunna prata med någon! Kram på er från en som inte gillar sig själv längre

Blir alldeles varm i hjärtat, får mig att kämpa ännu hårdare för att komma dit. Så tack för du skänker oss hopp och dina ord❤️

börjar alla tankar med hur bra det skulle vara med några drinkar, att vakna till liv.
Dag 3 idag och jag börjar fundera på om jag verkligen har styrkan och viljan nog att sluta.
Suget kommer allt för snabbt tillbaka nu för tiden och jag vet inte hur länge jag orkar att kämpa emot den här gången.

Det är dag 3 för mig också. Önskar dig lycka till!

Precis så är det! Så oerhört tröttsamt, hur många gånger ska man orka misslyckas... känner mig deppig idag. Är dag 3 idag

Känner så igen mig! Det är dag 3 för mig! Hoppas på att kunna leva helt nyktert, börjar med 100 dagar dom mål! Men en dag i taget ❤️

Har väl äntligen insett att det är dags att lägga ner alkoholen! Jag dricker inte jätteofta men när jag gör det så blir jag alltid för full! Minnesluckor och jag har en förmåga att bli otrevlig mot min sambo (verbalt) vilket jag sen har extrem ångest över! Det är inte värt det! Så idag är det dag 2... för mig är det allt eller inget så mitt mål är att inte dricka alls, 2-3 öl är inget jag kommer kunna hålla mig till för då blir det alltid mer...
Hur går det för er andra som vill sluta helt?

Beroende hjälpen ringde nyss, satt lätt i tre timmar och bara skakade och mina fingrar kunde inte vara stilla ( brukar vara så dag 2 efter att jag har hållt igång några dagar) Kunde kappt hålla tårarna borta och när det var klart så brast det totalt för mig.

Är nu jättenärvös vad jag kommer att säga på första mötet. Vågar man vara helt ärlig med risk för att man inte ska hamna på sluten behanlingshem och den ena myndigheten efter den andra knackar på dörren. 13 år av onyckterhet hinner man samla på sig en hel del. Men nu så ser även jag att träden på åsen när jag tittar ut blir bara högre och högre. Kroppen gör numera ondare för varje år och glädjen till livet sjunger på sista versen.

Ska samla kraft nu ikväll även om jag redan känner hur fyllot i mig har börjat sin övertalnings kampanj, vilket alltid leder till mina kära 11x 5,2 och youtube dajtar.

Klockan 13:00 tisdag börjar slaget blir det Poltava eller D:dagen för mig? Nu är det min sista chans....

Tack för din generositet att dela med dig. Kanske verkar dubbelt att tacka och sedan ta bort... speciellt då du fick så fin respons av andra användare. Vi gör så för att vi har ett ansvar för anonymiteten. Jag hoppas du är okej med det och fortsätter skriva här också.

Vänligen och med hopp om att du stannar.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har varit här inne en tid och läst mycket på forumet. Känns på ett sätt skönt att veta att det finns fler som kämpar, att man inte är ensam, samtidigt så är det en sorg att det ska vara så.
Följer programmet som finns för på alkoholhjälpen, behöver ifrågasätta mina tankar som kommer och går.
En fråga, någon som har testat AHA-programmet? Reflektioner kring detta?
Styrkekramar till alla kämpar här!

Låter som en härlig känsla, bara befinna sig i nuet!
Kämpa på!

Det gick ju bra i många veckor för mig. Men när jag föll tillbaka så föll jag bara ännu hårdare. Ojjoj det har gått så många vinflaskor och bibar och pengar och ja... vikten har kommit tillbaka igen. Jag skäms så fruktansvärt och jag mår INTE bra. Det gick så bra att leva utan alkohol så jag förstår inte. Impulskontroll NOLL. Nu kör jag igen, har valt att kolla upp alkoholhjälpens program och kör det. Måste säga att jag inte förstår hur det funkar riktigt ännu men. Jag har valt att satsa på 90 dagar spiknykter.

Tror också att jag kan vara måttlig. Har funkat fint en månad nu. Men har också trillat dit igen otaliga gånger. Värre och värre. Så det gäller att vara vaksam, följa sina regler och som du skriver arbeta med förändringen. Jag försöker nu titta lite närmare på de känslor som dyker upp som jag tidigare dövat med vinet. Försöker stanna i dem och acceptera och med medveten andning, avslappning, få den att plana ut men ibland går jag vidare och försöka ta reda på sanningshalten i tanken som leder till känslan. Oftast är den inte så hög kan jag säga men är den det så är det upp till mig att göra någonting åt det
Jag bygger på min självkänsla med beslut som är bra för mig. Jag vet att jag kan, vill och ska förändra.
Och jag tror på din vilja till detsamma.
Ha en fin dag!