Senaste kommentarerna i forumet

Här är vi alla i samma situation. Det är så himla bra att du är här!
Jag känner igen mig såklart, är en mamma, jobbar, tränar och vill vara sund på alla sätt.
Men så är det där med alkohol som legat som ett grått tungt täcke av depp, ångest och misär över mig, min familj.
Ett glas blir alltid fler.
Idag är min dag 21 som nykter. Jag lovar dig att allt blir bättre som nykter. Allt! Håll ut den första tiden, bestäm dig varje minut på nytt om det krävs. Men straffa inte dig själv. Belöna dig, ta hand om dig, (låter som en klyscha men..) älska dig själv. Försök vara lugn i ditt beslut. Motstånd gör suget (monstret) större.
Skriv av dig igen!
?

Vaknar som vanligt tidigt även på lördagar. Ingen bakfylla idag, dag 34 heller. ?

Har funderat mycket på min uppväxt de senaste dagarna. Mina föräldrar är alkoholister, morsan har förvisso grövre problem än farsan, men ändå. De är över 70 idag. Farsan tycker själv att han är en alldeles förträfflig människa. Han älskar att "skryta" om hur bra hans barn - jag, brorsan och syrran - hade det under uppväxten. Alla resor, det fina huset. Men min uppfattning är annorlunda.

Jag gick i lågstadiet när morsan fullständigt gav upp det normala livet. Då började hon missbruka, allt som tänkas kunde. Vin, hembränt (farsan hade en apparat i källaren), mäsk, ofärdigt äppelvin, tabletter. Jag minns henne innan missbruket. Min syrra, som är sju år yngre än jag, har aldrig träffat en frisk mamma. Kanske är det det som gör att jag ändå känner en viss värme för morsan. Syrran och brorsan kallar henne "elak".

Större delen av min uppväxt (som jag minns den) var morsan full eller hade ångest. Farsan var också full, för att stå ut, antar jag. Men han jobbade under alla år till skillnad från henne. Han hade ett ganska fint arbete. När jag tänker tillbaka på mina upplevelser av livet från 7 års ålder till 18 kan de sammanfattas så här:

Morsans skriker av ångest på nätterna.
Morsan läggs in på psyket
Morsan skrivs ut från psyket
Morsan sover, skiter ner sig, spyr på hallgolvet.
Morsan, som med tiden blir väldigt tjock, sover på hallgolvet i sina spyor.
Vi åker på semestrar till Spanien och Grekland, där morsan super och sover från dag 1 till hemresan.
Farsan super varje helg.
Farsan super hela semestrarna.
Farsan spelar gitarr. Full.
Jag tar aldrig hem några kompisar eftersom jag inte vill att någon skall se misären.
Morsan och farsan slåss.
Morsan kallar mina flickvänner för öknamn.

Det finns hur mycket mer som helst att berätta.

Jag tycker oerhört illa om mina föräldrar, framförallt farsan, som lät oss barn utstå detta år efter år. Han hade kunnat göra annorlunda. Morsan var ju sjuk. Jag och syrran bad honom flera gånger separera från morsan, att ta oss från helvetet, men det skedde aldrig. Jag har aldrig förstått varför han inte gjorde det.

De bor fortfarande tillsammans. De dricker, men kanske mer sansat. Han ringer mig någon kväll i veckan, jag hör att han är påverkad. Varje gång. Jag bibehåller kontakten med mina föräldrar för mina barns skull, för att de skall ha en farfar och en farmor. Kanske också av den själviska anledningen att jag vill övervaka ett framtida arv (jag är inte jättegirig, men som många andra har jag huslån och skit). Jag är inte heller säker på att jag skulle våga bryta med dem. Och skulle någonting bli bättre av det? Jag har aldrig konfronterat dem och berättat hur jag ser på min uppväxt. Och jag kommer inte att göra det heller.

När farsan på släktmiddagarna berättar om hur duktig han har varit hela livet, om alla våra trevliga resor, lyssnar jag bara lojt och försöker le och tänka på något annat. Ibland tittar jag och syrran på varandra och skakar på våra huvuden Men vi låter honom hållas.

Mina barn har lidit av att jag dricker. Men inte så som jag när jag var liten. Men barn märker att deras föräldrar är påverkade. Och de minns det. I mångt och mycket är jag nog en bättre förälder än mina föräldrar var. Om inte, så har mina barn i alla fall en mor som inte har problem med alkohol. Hon är bäst, min fru. ? Men jag vill inte att mina barn som vuxna skall tänka tillbaka på sin barndom och enbart minnas sin far som gubben som hade ett glas rött i näven och aldrig kunde köra till och från kvällsaktiviteterna.

Det kommer att gå bra! Jag tror på dig. Jag har varit nykter i en vecka nu. Det är jobbigt - men inte tillstymmelsen till så jobbigt som det är att dricka för mycket <3

Jag har också stora problem med ångest och oro. Men i verkligheten blir det ju bara värre, tio tusen gånger värre, av alkohol. På alla sätt. Men det vet du ju. Kram

När det nu blir lördag har jag varit nykter i en vecka. Förra lördagen drack jag för mycket. Den gången var det bara jag och min bästa vän - men tidigare har jag druckit för mycket i större sammanhang, och haft kraftig ångest nästa dag, eftersom jag inte kommit ihåg om jag gjort bort mig. Om jag haft tur har någon jag känt väl varit med, så jag kunnat fråga. Hittills har ingen annan än min man sagt till mig att jag har problem med alkohol på senare år.- och inte ens han har sagt det på länge. Innan jag träffade honom, när jag var ung, hade min dåvarande bästa vän ett samtal med mig om att hon tyckte att det var jobbigt att jag ibland blev så full att det inte gick att kommunicera med mig. Och HON var en stordrickare. Sedan fick jag barn och hade inga särskilda problem på länge. Men de senaste fyra-fem åren har jag orsakat några incidenter som gör mig orolig. Och i perioder har jag haft vin hemma och druckit för mycket i min ensamhet, när alla andra sov. Då har min hjärna gått igång, och jag har skrivit saker i slutna forum jag är med i som jag inte skulle ha skrivit om jag inte varit full. Jag har lämnat ut extremt privat information om mig själv, och ångrat mig nästa dag. Inte vågat gå in och läsa folks kommentarer. Varit rädd att till slut bli genomskådad av forumkamraterna - detta att jag skriver långa drapor sent på natten och sedan är försvunnen i några dagar (av skam).
Jag har aldrig druckit varje dag. Aldrig misskött jobb pga alkohol. Aldrig misskött barnen heller. Men mig själv. Mig själv har jag misskött. När jag vaknar efter en natts drickande och det känns som om hela hjärnan skvalpar i vin, jag måste dricka sju glas vatten (ibland efter att ha spytt), huvudvärken är monstruös men ändå en smekning jämfört med ångesten och rädslan. Då. Då tänker jag att jag måste sluta dricka.
Så för några dagar sedan gick jag med här. Jag vet inte vad jag ska kalla mig, eller om det spelar någon roll. Alkoholist? Riskdrickare? Det spelar kanske mindre roll. Mitt problem är att jag inte kan sluta dricka när jag väl har börjat. Ett glas blir två, och om jag tar ett tredje är jag förlorad. Då dricker jag tills det inte finns något mer att dricka, eller tills jag slocknar. Sedan kan jag vara nykter i en vecka, två veckor, en månad - jag har så mycket som hindrar mig från att helt släppa taget. Ansvar och människor som jag bryr mig om. Om jag varit utan människor och arbete att bry mig om utesluter jag inte att jag hade supit ihjäl mig. Jag är tungt genetiskt belastad från båda sidor av familjen, både med psykisk ohälsa och missbruksproblem. Och jag är - skör? Och samtidigt stark. Som gjord för att supa skallen i bitar, kanske.

Det enda jag har upplevt som svårt hittills, denna nyktra vecka, är det där klockslaget som är så avgörande för en svensk drinkare. Klockslaget då Systemet stänger. Jag har ju min favorit-bag-in-box som jag brukar köpa. Inte den största sorten, utan en liten, vit, ser liksom oskyldig ut. Vinet heter "Hope", fantastiskt nog. Ja, jag har skrattat lite inom mig åt det ibland när jag har köpt den där lilla boxen. Vilket namn på en dödlig drog.

I dag, i början av eftermiddagen, tänkte jag på hur fantastiskt normalt det skulle vara att gå in på Systemet och köpa denna lilla box. Sådär som folk gör när det är fredag. Och så står den där i kylskåpet i kanske en vecka. Min man och jag tar varsitt glas, möjligen två på fredagskvällen, samtalar och har trevligt, och sedan är det bra.

Men i verkligheten skulle han ta två glas, gå och lägga sig, jag skulle stanna uppe och dricka fem glas till, och nästa dag skulle jag gå och köpa en ny box, hälla ut motsvarande fyra glas, ställa in den i kylen och slänga den gamla. Så skulle min man inte märka hur mycket lättare den blivit under natten. Ja, så har jag gjort. Just nu, när klockan snart är 01, skulle jag ha varit i full gång med att skriva i olika trådar på internet, och i morgon skulle jag ha varit rädd för att kolla vad jag skrivit. Det har hänt att jag har sett saker som jag absolut inte kommit ihåg att jag skrivit. Det är gastkramande. Fruktansvärt, fruktansvärt skrämmande.

Ibland när jag varit ute någonstans har jag nästa dag hittat en selfie på mig och någon, utan att minnas att jag tagit den. Ibland minns jag inte hur jag kommit hem, men så hittar jag ett skrynkligt taxikvitto. En gång åkte jag svarttaxi. Det minns jag. Och jag vet att jag aldrig skulle ha gjort det om jag varit nykter. Jag hade tur den gången. Om jag haft otur hade ingen någonsin kunnat spåra bilen jag hoppade in i. Jag, en mamma.

Förra natten läste jag många trådar i detta forum. Jag känner sådan beundran för er alla. Och när jag tänkte den där Systemet-tanken i dag påminde jag mig om den skoningslösa bakfylleångesten, svarttaxin, rädslan för att ha gjort bort mig, rädslan för att mina barn ska se mig berusad (vilket säkert kommer att hända förr eller senare om jag fortsätter dricka), och faktiskt hur glad jag har varit den här veckan. Inte bedövad. Glad på riktigt. Bortsett från det där Systemet-hjärnspöket.

Nu önskar jag att lördagens tidiga stängning kommer att passera utan att jag går och köper Hope. Jag vill ha riktigt hopp i stället.

Tack för stödet!

AW med arbetskamrater! Skratt, god mat, fler som drack alkoholfritt än tvärtom, inga konstigheter, den som drack ursäktade sig nästan.
Så himla skön kväll.
Suget kom, när jag kollade menyn. Rödvin, rööööööddddviiiiin, gin, whisky.
Mitt ”antabus” var att jag körde. Det här är så skört. Så lätt hänt annars att jag ”bara ska”. Nej, jag måste alltid säkerställa att jag inte har tillgång till alkohol. Välja bort risksituationer.
Jag körde hem, efter en rolig kväll, med ett leende, en påse lakrits med till familjen.

Läser en mycket intressant bok: Den mörka hemligheten - skriven av Egil Linge/Dan Josefsson. Handlar om psykiska problematik man tampas med i vuxen ålder - om hur dessa uppstått, anknytningsteori, och hur man kan förstå och lösa dessa knutar där i djupet av en.
Ju mer vi förstår, desto ”lättare” att förändra.
Rekommenderar boken!

I övrigt är jag tacksam över att vara nykter! Det är fantastiskt, jag njuter!
Jag önskar mig, oss alla, kraft och LUGN att våga slappna av i NUet, i känslan (oavsett känsla), observera den, låta den vara, acceptera den, låta den passera - för att fokusera på den du VILL vara!
??

AW med arbetskamrater! Skratt, god mat, fler som drack alkoholfritt än tvärtom, inga konstigheter, den som drack ursäktade sig nästan.
Så himla skön kväll.
Suget kom, när jag kollade menyn. Rödvin, rööööööddddviiiiin, gin, whisky.
Mitt ”antabus” var att jag körde. Det här är så skört. Så lätt hänt annars att jag ”bara ska”. Nej, jag måste alltid säkerställa att jag inte har tillgång till alkohol. Välja bort risksituationer.
Jag körde hem, efter en rolig kväll, med ett leende, en påse lakrits med till familjen.

Läser en mycket intressant bok: Den mörka hemligheten - skriven av Egil Linge/Dan Josefsson. Handlar om psykiska problematik man tampas med i vuxen ålder - om hur dessa uppstått, anknytningsteori, och hur man kan förstå och lösa dessa knutar där i djupet av en.
Ju mer vi förstår, desto ”lättare” att förändra.
Rekommenderar boken!

I övrigt är jag tacksam över att vara nykter! Det är fantastiskt, jag njuter!
Jag önskar mig, oss alla, kraft och LUGN att våga slappna av i NUet, i känslan (oavsett känsla), observera den, låta den vara, acceptera den, låta den passera - för att fokusera på den du VILL vara!
??

När suget sätter in gör detta istället: [ditt bästa tips)!

Mitt tips: gå ut en runda i skogen/parken/stranden/city. Gå och gå tills du känner dig bättre. Rulla axlarna bakåt och sträck på dig för du är så bra som fixar detta! Du är så jävla bra!

När suget sätter in gör detta istället: [ditt bästa tips)!

Mitt tips: gå ut en runda i skogen/parken/stranden/city. Gå och gå tills du känner dig bättre. Rulla axlarna bakåt och sträck på dig för du är så bra som fixar detta! Du är så jävla bra!

När suget sätter in gör detta istället: [ditt bästa tips)!

Mitt tips: gå ut en runda i skogen/parken/stranden/city. Gå och gå tills du känner dig bättre. Rulla axlarna bakåt och sträck på dig för du är så bra som fixar detta! Du är så jävla bra!

Dag 20 och snart 3 vita veckor....tänkte nyss att idag är det ju fredag o tänker knappt på fredag=vin drickar dag....måste ju räknas som en stor framgång att man slutat tänka på vin/öl trots allt med helg, vår, uteserveringar osv
Ha det underbart där ute !

Grattis till dina dagar, starkt jobbat ???

Hej,
Jag känner att jag dricker för ofta alkhol och många gånger blir det även för mycket tycker jag. Jag vill ändra detta! Komma tillbaka mer till träning och vara snällare mot min kropp å knopp.
Jag vill sluta helt som det känns eller om inte helt ska det få förekomma ytterst sällan i mitt liv. Blir även rädd för har alkoholism i min familj ovh släkt, min pappa blev tillsist nykter alkoholist och farfar drack också mkt.

Så nu känner jag att jag vill få bort denna vana i mitt liv.. den har smugit sig in på olika sätt, laga mat/ dricka vin, AW, ses över ett glas, varva ned ta ett glas, stress, energikälla mm

Jag behöver ändra mitt tänk när det kommer dem där stunden, jag tänker å mysigt och suget kommer..
Finns det nån bra kbt litteratur ? Jag behöver verktyg.. hur startar jag ? Och så jag inte faller tillbaka för känslan.
//Maja

...ger mig maxad ångest. Ingen ska komma in bakom mina murar...så tänker jag. Förstår att det är förödande för mig. Men jag vill klara mig själv, vara stark, fasaden får inte rämna. Jag måste klara detta själv. Jag vill inte vara svag. Jag vill inte behöva hjälp.

..och mina lögner. Det känns som jag tittar på mig utifrån. Ser mitt liv verkligen ut så här. Hur.är det ens möjligt att falla så långt i från sanningen. Vad inbillar jag mig att livet ska ge mig i onykter tillstånd. Inte ens en känsla av frid infinner sig längre. Jag vill inte visa utåt vad som händer...ändå har det inträffat flera gånger denna vår då jag inte har kontroll alls. Läste Vinägers "dag" och naturligtvis var det lika med min dag. Usch vilken hemsk känsla detta är..
total kontrollförlust och förnedring. ALLA ser och förstår..pch jag låtsas som att allt är normalt. Å fy vilken ångest.

Underbart att höra! ?
Är även jag oerhört tacksam över denna bubblande energi. Måste lagra den känslan på ett lätt tillgängligt ställe i minnet.
Hoppas att solen gör oss sällskap under vår resa och att styrkan går att finna då mörkret tränger sig på!

Bevisa för dig själv att du klarar det på ren vilja. För dig och din skull! Men känslan som kommer aty "vara duktig" inför familjen kan vara jobbignog för att få en på fall igen. Att visa upp "en annan sida" av sig själv är jobbig. Därför mobbare etc har svårt att sluta. Vår identitet är så stark - även om den enbart är fabricerad mentalt i våra egna huvuden...

Förknippar du det med alkohol eller att njuta av en kyld dryck? Du kommer så klart sakna ruset men lär om hjärnan att stunden blir lika bra med något annat kallt. När vi var barn saknade vi inte alkoholen.

Håller mig nykter o livet är rätt bra. Kämpaglöd önskar jag er alla som har det tufft just nu!!!

Hang in there!!!!!

Bara en liten hälsning!!! Grattis igen! Mår bra o är nykter. Har druckit en (1) öl av misstag. Ganska rolig historia. Var i Spanien på restaurang för ett par v. sedan, och frågade om de hade olika sorter med alkofri öl? (En del är rentav äckliga). "Only Heineken" svarade servitören. Ok!

Vi skålade, och ölen var f-n den godaste a-fria jag druckit! Berättade o pratade m sällskapet om det. Drack lite mer innan jag började kika på etiketten: 5%. Vanlig starköl. Inte undra på att den var god......Drack hela (33 cl) o tänkte att nu slipper jag iaf ranta runt hemma o leta efter denna alkofria Heineken.....

Så kan det gå!
Nyktra kramar från Anders?

Helgen börjar närma sig och det känns skitbra att jag klarat hela veckan utan alkohol i kroppen. Det känns som att jag har bevisat för mig själv att jag kan klara det, och mitt alkoholsug just nu är sjukt stort. 27 grader och strålande sol.

Jag vet att det kommer bli jobbigt, men jag kommer inte vika ner mig. Har lovat att jag ska köra det en dag i taget, och inte ens ta en gnutta alkohol.

Men som alla vet så accocierar man helgen med alkohol och jag börjar redan känna hur kroppen blir stressad över att inte dricka alkohol i helgen.

Annars känns det riktigt bra mentalt, mycket bättre än vad det brukar vara. Så antar att det bara är att kriga på och inte lyssna på dessa sjuka impulser in kropp ger mig.

Ok så idag är det dag 15 som nykter och med Antabus. Igår var första dagen det kliade lite i kroppen och jag ville dra i mig en flaska vin för att känna mig lugn och trygg hemma i soffan. Men då vill jag tacka Antabusen för att jag kunde slå bort tanken på en gång. Även om impulsen var stark så visste jag ju att det inte skulle gå, att jag inte skulle uppnå den känslan jag ville åt. En stor räddning, annars hade jag garanterat druckit.
Sen vill jag tipsa om att skaffa en app som räknar dagar. Det ger en tillfredställelse att plocka fram den och se att nu har det passerat ännu en dag där jag har gjort rätt sak. Och se fram emot att se den siffran bli högre och högre.
Tack

...till antabus-klubben :)
Jag är både fascinerad och skrämd av hur sjukt svårt det ska vara att sluta själv?!?!
Känns ju verkligen som man blir radiostyrd mot alkoholen. Har börjat förstå det där steget kring att vara maktlös inför alloholen.

Bra beslut med antabus!!! Den har räddat mig från återfall säkert 10 ggr sista 2 månaderna jag varit nykter.

Personligen tänker jag ta antabus hela året så jag får ordentligt med tid av att

1. Testa alla aktiviteter som varit förknippade med a (dvs alla o hela livet) :)
2. Bygga rutiner o strategier för hur jag ska kunna cykla själv utan stödhjulet antabus.

Hur tänker du kring antabus och framtiden?

Du är inte svag, är styrka att ta hjälp och önskade att jag insett det tidigare. Tycker det är klokt att ta hjälp av antabus och ge beroendet en riktig match// kram Strulan

Då var man här igen, det där underbara ruset avtar och man mår ”som man förtjänar” Jag är så trött på mig själv.. varenda jävla gång. Tänker att jag ska köpa 2.8or(öl) för att minska suget, men lik förbannat blir suget för stort och man hittar en anledning att sticka till systemet ifall man skulle få panik.. jag är så trött..
jag sviker mig själv och andra gång på gång. Och jag tänker väl att ”helgen funkar väl” men det slutar aldrig där, utan ångesten dagen efter väger så tung att återställaren känns som livets elixir. Men bara en återställare? Eller.. jag vill ju bara slippa vara bakfull..? Okej en till öl, vill ju inte att den första ska hinna gå ur så jag mår dåligt och får ångest igen! Attans.. dags igen.

Dessa lediga dagar från jobbet, mer av en tortyr av frestelser man svårt motstår..

Jag förnekar såklart.. För min familj, alltid gjort. Men såklart dom vet och förstår hur det ligger till

Längtar efter jobbet igen. Då man kan återgå till det vanliga livet igen, och känna sig stolt som en nykter person likt alla andra normala människor.
För det klarar jag, så länge jag har något att göra, jobba/aktiviteter. Det är ju det när man kommer hem sen, och ångesten kommer.

Men nu sitter man här, som man lovade sig själv.. jag vill inte mer, det räcker nu! För 99e gången.. Hur fan gör man?

Jag vet, sök hjälp, men det är inte lätt..