Senaste kommentarerna i forumet

Sitter med mitt morgonkaffe och njuter av det lugn som bor i mig just nu. Ingenting som skaver. Ingen oro och ångest över det som varit eller för det som ska komma. Bara här och nu.

Jag är fortfarande nykter.

dina inlägg då för ... tja åtta år är det väl nu. De hade en helt annan klang. Så härligt att du har upptäckt lyckan i här-och-nu och vilken gåva att du kan förmedla vidare till andra människor. Du vet att det var du och Adde som gav mig hopp och tro på att förändring är möjlig. För det är jag innerligt tacksam! Hoppas du har en bra eller åtminstone dräglig arbetsvecka :) / mt

För dina fina ord, det gjorde mig glad.

Så, nu för att inte ändra på mina rutiner, så kommer här Söndagsbilagan....
Precis som jag skrev i fredags så har dagarna varit helt fantastiska vid stugan.
Så varför skriva om allt detta här?
Jo det ör min ersättning till alkoholen helt enkelt.
Berusningen var fram tills för tio år sedan det enda som gav mig lyckokänsla, och när jag slutade med alkoholen så fattades det mig.
Jag blev inte lycklig längre, alkoholen hade berövat mig all annan lyckokänsla.
Den första tiden var jag väldigt villrådig, var det överhuvudtaget värt att sluta med alkoholen?
Nej det kändes inte så, vad jag än tog mig för så gav det mig ingen positiv känsla, alls.

Nu däremot så har jag börjat få grepp på vad som ger mig en känsla av att vara mer lycklig än tidigare.
Och det är det som jag försöker förmedla här i mina jääättelånga inlägg på forumet.
Allt är inte lätt att förklara, men i sammanhanget kanske det klarnar lite....
Okey det kan verka vara fjuttigt att ligga i solstolen och titta på myrornas kamp för överlevnad på trätrallen.
Men i mitt fall så handlar det om att komma till ett så innerligt lugn och harmoni att jag kan sitta kvar i stolen och ta mig tid att se det som händer runt omkring mig, och passa på att njuta av tillvaron.
Kommer ni ihåg mina rader om hoppspindlarna?
Det fortsatte sedan efter att jag hade skrivit klart inlägget, strax därefter kom honan med en skogsmyra i munnen som hon satt och sög på.
Hannen fjantade runtomkring henne på ett par säkra centimeters avstånd och vinkade med frambenen, precis som om han sade kolla mig, här, ...och här är jag, kolla vad jag vinkar till dig!
Hon vred rumpan åt honom och fortsatte att suga på myran, helt ointresserad.
Så det blev ingen romantisk middag för det paret inte...

På kvällen när jag stod och vattnade blommorna hördes råbockens skällande en bit bort, det lät mer som ett stönande i mina öron.
Ljudet kom närmare och närmare och ca femtio meter längre bort i en glänta stod en grann råbock med alldeles rödbrun vacker päls och tittade förvånat på mig, han stannade upp och vi betraktade varandra på avstånd.
Han var nog förargad över att jag hade ställt mig i hans vandringsled och blockerade vägen.
Jag kunde inte låta bli, utan härmade hans brölande och hans reaktion blev nog den mest spektakulära.
Han fnös till och hoppade snett bakåt för att ta en lov runt mig, ungefär som om jag hade förödmjukad honom.
Så där illa låter jag väl inte, var det som om han ville säga det till mig.
Jag skrattade lite för mig själv, och var väldigt tacksam för att fått uppleva detta naturmöte.

Idag på eftermiddagen sken solen vackert mellan molntussarna och jag frågade mina livskamrater vilka som var sugna på att rycka lite strömming, frugan sken upp och vi skyndade oss till ekan med hinkar och femkrokarna.
Pluttrade ut till strömmen och hakade fast oss i en boj och lät sänkena säga plopp.
En ganska så strid ström av båtar passerade oss nära och som vanligt så tror de att man vinkar åt dem varje gång man gör ett ryck,
Vi vinkar artig tillbaka med den vänstra handen då den högra nästan ser ut som en hitlerhälsning.
Blev det nå’t då frågar man sig, nejdå bara en liten stackare som fick kroken i magen när den simmade förbi.
Efter att ha simmat runt i hinken en stund fick den komma tillbaka i havet, det blev inga stekta strömmingsmackor i år heller.
Vi har märkt detta de senaste åren, det finns ingen strömming kvar, om det är sälen eller skarven som är den skyldige är svårt att säga.
Det vi har hört är att det går stora internationella fartyg utanför vår kustlinje och dammsuger rent våra hav på just strömming,
För att senare bli danskt fiskmjöl, en väldigt slöseri på våra naturtillgångar.
Men det blev i alla fall en fin naturupplevelse med sol vind och svallvågor ifrån vaxholmsbåten, och en väldigt massa vinkande.

Vi stannade så sent som möjligt, åt en kylskåpsrens till middag på alla rester innan vi stängde och packade ihop våra grejer.
Lite sorgset lämnade vi vår ö som vi alltid gör efter en väldigt givande helg, en klump i magen när vi vet att nu återstår det en arbetsvecka innan vi kan rå vår egna tid igen.
Väl hemma mötte vi grabben som precis kommit hem ifrån en brännbollsturnering i Umeå, hallen var fylld med tält, madrasser sovsäckar och allehanda ting man har med sig på en ungdomscamping, han luktade inte så gott efter att inte ha duschat på fyra dagar.
Men han var lycklig och helt slut efter att ha röjt i dagarna fyra med 22 av hans bästa vänner.
Jag frågade om han hade druckit mycket, och till svar fick jag....
-Nä’ru farsan, den här gången tog jag det lugnt, med i minne av förra året då han hade varit i Norrköping på festival och krökat järnet.
Han lär sig av sina misstag, och jag kan inte vara annat än stolt, han får ta lärdom av sitt handlande och rättar sig efter dem.
Okey, han vet att hans pappa har lagt av med alkoholen, kanske kanske finns det en liten påverkan långt därinne.

Alkoholen är inte helt ofarlig, det kan gå oerhört fort innan man förstår att den kan ta överhanden över hela vårat liv.
Med dryga tio år in i nykterheten har jag nu börjat lära mig vad annat som skapar glädje i mitt liv.
En del av det finns i ord beskrivet här ovanför, det kan anses fjuttigt, men det är mitt liv, och jag är stolt över det.

Jag tar tillbaka det liv som alkoholen tog ifrån mig!

Berra

Jag är nog inte bästa person att svara dig för tror inte jag kan hjälpa men däremot förstår jag att du inte kan sluta dricka. Att du dricker för att överleva. Du har vart med om hemska saker, ingen ska behöva förlora så många personer nära en.
Jag tror du borde gå till en doktor och fråga, förklara din situation typ hur mycket och hur länge du druckit så kan dom nog hjälpa dig med att bestämma huruvida du ska göra. Om du kan sluta bara sådär eller inte, och då vad du behöver göra:)

Min psykolog ger mig den hjälp han kan, han verkar förstå mig iallafall och ser allvaret. Ska börja i DBT i augusti och jag tror det ska hjälpa mig att förändra alla dåliga vanor jag har skapat på grund av min ångest, och så jag kan hantera starka känslor. Men fram tills dess är det bara att stå ut antagligen, har stått ut hela mitt liv med den här jävla ångesten så fram tills augusti står jag nog ut. Med alkohol eller ej. Har inte druckit nu sen igår, träffade min pojkvän idag och mår så mycket bättre när jag är med honom, glömmer allt dåligt för en stund.
Du verkar vara en smart person, tror inte heller jag kommer kunna ha kraften att sluta dricka om jag inte får kontroll över min ångest så ska tjata på dom för att få någon ny medicin mot det, det är iallafall nånting även fast det inte hjälper så mycket som jag önskar.

Precis så Lucia-Asahi! Som nikotinabstinens! Lustigt att jag inte gjort kopplingen själv iom att jag gått igenom att sluta med nikotin. Försöker tänka att varje obekväm känsla är ett bevis på att kroppen renas. Att koppla obehaget till något positivt.

Tack för tidslinjen EnsammaPappan. Fint att ha ett ”mål” i sikte, att veta att ljuset i tunneln finns runt hörnet! Och jag klarade helgen!! Trodde jag aldrig! Hamnade i situationer både i går och i dag där jag fick plocka fram all min disciplin för att välja bort alkoholen. Det hade varit den enklaste sak i världen men sa till mig själv att börja med en alkoholfri och omvärdera beslutet efter den. Och därefter var törsten lite mildare och att därefter ta ett nytt felaktigt beslut kändes väldigt mycket svårare varför alkoholen uteblev. Väldigt glad och stolt i dag. Hoppas jag kan fixa en månad. Behöver bryta nedåtspiralen!!!

Att det går fint att hålla sig nykter... och så tänker man att man kanske bara inbillade sig att alkoholen var ett problem... Man testar litet, och det går bra ett tag. Sedan smyger sig gamla mönster på en, och så inser man igen att alkoholen ÄR ett problem. Undrar hur många gånger man ska dansa den dansen... Nåja, varje insikt måste ju leda oss vidare mot klarhet, eller hur? Kämpa på!

Jag lyckas hålla mig nykter en tid, sedan trots att jag livat mig själv och andra att aldrig mer dricka (och menar det) så liksom lurar jag mig själv, får för mig att jag kan hantera det och minsann har rätt till att dricka om jag vill. Det går bra ett tag, sedan tar ångesten över och det spårar ur med alkoholen... minnesluckor, sårar den som står mig närmast.

Jag vill liksom bara fly från mina känslor, är en oerhört känslig person som tar in så mycket liksom, till slut orkar jag inte hantera der och då dricker jag.

Har lyckats vara nykter 3 månader drygt innan, sedan kom alkoholen sakta tillbaka i mitt liv. Nu står jag här 2 dagar som nykter, vill lyckas med minst 100 dagar, helst för alltid. Är så oerhört rädd för att misslyckas bara.

Jag är så imponerad av er alla som kämpar och känner igen mig i så mycket ❤️

brukar vanligen vara förknippad med enorm trötthet och lite ångest efter helgens drickande.
Det är väl den enda dagen som jag tidigare lättast har haft att ev hålla vit.
Lättast och lättast, har väl hänt några att jag att jag låtit bli iallafall, pga enorm baksmälla.
Nu är jag jättetrött och längtar efter sängen men av helt andra orsaker än alkohol.
Har varit ute i solen stort sett hela dagen. Tidig Långpromenad med matsäck, lunch på uteservering (lättöl till maten, slog till med två) fika med vänner nu på kvällen.
Fullt upp med andra ord. Kände ett litet sug där på lunchen i solen, men tog min kalla lättöl och suget klingade av. Det gäller att ha något gott i glaset när de andra dricker vin och öl till maten. Tur att jag gillar öl, för alkoholfritt vin är ju ingen hit.
Sommaren och semestern är en förrädiskt tid att försöka sluta dricka. Många fällor och lockelser. Gäller att stålsätta sig och ha en strategi och plan klar, känner jag.
Känner mig rätt redo ändå...

...som en groda utan ben. Jag ska försöka att inte logga in här så fort något går åt helvete för det får jag bara äta upp. Gårdagen var nykter för jag blev så chockad utav mitt fall från sängen. Idag kände jag mig övertygad om att förbli nykter ända tills det magiska klockslaget 15.30. Det är som om att vi automatiskt på något sätt kommit överens om att det är första klockslaget på dagen som är ok att ta första glaset. Igår googlade jag på AA möten i närheten, veckans sju dagar. Idag bryr jag mig inte alls. Jag skäms varje gång jag loggar in här. Just då, i den sekunden som jag loggar in och skriver något känns det helt 100% ärligt och rätt. Men en stund, en dag, en vecka senare så känner jag mig bara misslyckad, som en bluff som försöker övertyga mig och er andra om att NU, Denna Gång, Idag så kommer allting ändra sig. Jag inser ju att jag inte är ensam om det. Det naturliga är väl att man slutar logga in här och skriva. Ja, så blev det denna gång. Igen. Önskar er alla allt gott!

Du skriver att man inte kan hålla sig nykter om man bara fortsätter att leva och bara plockar bort alkoholen. Det har du extremt rätt i. Det måste till en förändring och ett arbete med sig själv. Det är nog det viktigaste. Sen blir det en naturlig del att plocka bort alkoholen. Bra skrivet!!

Roligt att läsa att din väg fört dig till glädje, lugn och frihet. Det känns också fint att möta dig och heja, när vi möts på stigen.

Jag vill också gratulera dig till 26-5 resultatet!! Du har gjort det fantastiskt bra när du inte har släppt efter och tagit Alkoholdjävfulen i handen alla gånger han försökt intala dig att ni går bättre hand i hand. Du går ju så mycket bättre och stadigare själv.

På återhörande!!

Dagarna rullar på. Jag har klarat mina mål bra veckan som gått. Druckit ett glas vin efter en perfekt dag i onsdags. Upp på morgonen på torsdag och tapetsera ett rum. Det blev fint.
Sen vart det bjudning torsdag kväll. Då vart det tre glas vin under loppet av en hel kväll med middag, spabad och umgänge med trevligt folk. Kvällen avslutades med en liten whiskey när vi kom hem. Det var en fin kväll det med. Sen ingen alkohol alls under helgen.

Jag börjar tro på att jag kan dricka måttligt. Det verkar vara en bra väg för mig att bestämma mig för vad som är rätt tillfälle att dricka, och att aldrig känna mig berusad. Men; Det där har ju många trott på tidigare och inte klarat, så jag sätter mig inte på den höga hästen. Jag fortsätter tänka att jag faktiskt måste arbeta med förändringen fortsättningsvis. Utvärdering sker först i mitten av augusti. Det kommer ju lite festligheter och semester däremellan. Så det är bara att fortsätta kasta in blåa bollar och inte bli karsk och vårdslös.

Tidigare skrev jag att jag helt enkelt ska prova att be Alkoholdjävfulen att hålla käften, när han börjar med sina små försåtliga förslag. Det var en bra tanke. Är man bara snabb och säger "Håll käften på dig", så lägger han ner och smyger undan. Det gäller helt enkelt inte att låta honom börja med sitt smöriga snack.

Det har varit en fin helg och jag hoppas att ni andra som också kastar in blåa bollar, har det bra och trivs med livet utan fylla och bakisångest!

Dag 2 med nya tag.
Idag är känslan av skam ganska överkomlig dock känns det som att hela världen har sett mig full.
Att jag har varit ute igen, pratat med alla jag möter på fyllan i en relativt liten stad.
Känns som att alla vet att jag är en fyllo och jag skäms så mycket över det!
Kan man återvinna respekten igen?
Att bli sedd som en vanlig person igen, eller kommer alla som möt mig tidigare se mig som en alkis, fyllo kvinna som skämmer ut sig titt som tätt, är jag utskämd för all framtid nu?
Jag skäms så otroligt mycket för all idioti jag har sysslat med, både hemma och ute på stan bland främlingar.
Jag hatar vad alkohol gör med mig!
Jag önskar att jag kunde göra allt ogjort!

Svenssonalkis: Fantastisk blogg: välskriven, rak, ärlig och naken. Fortsätt gärna skriva så kommer jag läsa. Älskade rökningshistorien på balkongen.

Jag upplever inte alls att att jag har fått förnumstigheter som svar här, så prova du att skriv av dig här också.

Wow! Din blogg är fantastisk!

Härligt! Nu hjälps vi åt!
Upp på banan igen. Nu tar vi en nykter dag??

Jag har oxå börjat köpa alkoholfria öl, riktigt goda som substitut och det hjälper när man gett sig sjutton på att inte dricka. Då köper jag hem några ifall suget kommer.
Hoppas det gick bra för dig i går! Idag tar vi en nykter dag??

Känner mig redan piggare efter gårdagens nykterhet. Den ömmande bulan i pannan påminner mig om mitt förfall senaste åren. Men de val jag gjort hittills får jag acceptera för de går inte att göra ogjorda. Men idag, i detta nu, kan jag göra nya val. Det är inte för sent. Det är aldrig för sent.

Jag har sedan länge ett stort sömnproblem och fått medicinsk hjälp. Dock har jag bara fått stilnoct (som är beroendeframkallande). Nu får jag Propavan och Melatoning. Plus Mirtazapin som förvisso är en anti-dep medicin men som även påvekar sömnen i bra riktning. Jag har ett litet förråd Stilnoct att använda mig av men det ska fasas ut det också.. Trots detta fungerar sömnen inte optimalt. Bättre än innan men inte bra nog. Men det kanske ger sig.

Nu gryr den 39.e dagen och jag ska försöka sova några timmar till. :-)

De sömnmedel som anses vara beroendeframkallande får jag bara en ytterst liten mängd av och de ska fasas ut, Jag har börjat på en ny antidepp som gör mig trött ihop med Propavan och Melankolin., Dessa tre är inte bereoendeframkallande, utan jag blir behagligt trött vid tio och kan gå och lägga mig trött

Har varit solo i kväll och därmed helt ensam med mina tankar. Dom har kretsat till 80% kring alkohol. Vet inte om det är sug, abstinens eller bearbetning?
Har inte för en sekund varit nära att ta något. Har naturligtvis inget vin eller öl hemma men däremot ett barskåp med olika spritsorter. Har förr gått och tullat där lite nu och då när vinet och ölen tagit slut.
Suget ikväll är inte tillräckligt starkt för att jag skulle ta något, men tankarna finns dör, ständigt surrande i huvudet.
Tror faktiskt att jag ska göra mig av med skiten. Spriten alltså. Ge bort eller hälla ut.

Ikväll när jag plockade ur diskmaskinen gjorde jag det med en lätthet jag inte känt på ett tag. Glasen som diskats från fredagen och lördagen brukar liksom annars ha något trist över sig, förknippat med lite ångest, för jag brukar oftast stå lite bakis och plocka ur. Men inte ikväll. Middagen igår var trevlig och mysig. Jag var en av fyra som inte hade alkohol i glaset och de andra drack måttligt.

En annan larvig tanke var att jag gladdes (heter det så?) över min fint hopvikta klänning som låg på stolen bredvid sängen i morse. Annars brukar kläderna ligga ut-och in i en hög någonstans på golvet. Brukar ofta förknippa de kläder jag haft en blöt kväll med ångest och vill knappt bära dem igen. Knäppt va? Är det någon som känner igen sig?
Samma med mobilen. Den låg prydligt på nattduksbordet och jag behövde inte leta eller undra var jag lagt den (eller glömt) den någonstans.
Ingen ångest, ingen skam. Må jag alltid känna den här känslan.
Go natt!

Usch nej idag var bland dom värsta.
Så här psykiskt dåligt som alkohol får mig att må, är inte värt det längre!
Tack för din pepp! Känns bra att prata med andra om det!
Kämpa till dig med! :-)

Kampen mot alkoholen är stenhård. Upp på hästen igen. Känn dig stolt över de dagar du klarade och piska dig inte för hårt över ditt ”återfall”. Alla nyktra dagar räknas..,
Kämpa på!