Senaste kommentarerna i forumet

Upplever exakt samma känsla nu efter 4 veckor. Hade garanterat sköljt bort oron och lite ro några timmar. Antabus har nog räddat mig 5-6 ggr sista 33 dagarna .
Hur fan ska man klara sig den dagen man slutar med antabus??

Tack för svar, har varit nykter i ett par veckor nu, ska börja med kbt och se om det hjälper mitt mående. För just nu spelar det inte någon roll om jag dricker eller inte, mår skit ändå. Dalarna är inte lika djupa när jag inte dricker. Men finns inga toppar heller.

Torsdag! Idag känner jag verkligen att jag inte fixar det här. Nu har jag varit duktig nog typ... 2 veckor! Men jag tycker inget är kul, bara vardag och vardag. Inget att se fram emot. Jag vill dricka vin! Det är det enda som existerar i mitt huvud nu. Koppla av för en kväll... jag skulle behöva göra fel nu så jag känner att jag kan fortsätta göra rätt!??

Idag är det skönt med antabus, annars vettesjutton hur kvällen slutat.?

Föreläsning igår som var fantastisk, ingav lite hopp men samtidigt känns det som om jag har en enorm mur framför mig som stoppar mig från att få den hjälp jag vill ha. Föreläsaren ingår i det svenska team som forskar på hur man kan använda rökavvänjningsläkemedlet Champix i behandling av alkoholism och vad jag förstod tror han mer på detta än t ex Naltrexon. Deras mål är att få fram en styrka som ger samma effekt som SSRI.... Det låter ju fantastiskt eller hur?
Tänkte också att honom skulle jag kunna prata med... Hans sätt att tala om beroende och alkohol visade att han förstod, att han brydde sig om, på riktigt. Men naturligtvis kommer jag inte prata med honom. Det är ungefär som att gå på konsert och känna att artisten riktar sig direkt till dig, sångtexten som går rakt in och beskriver allt du känner.... Ouppnåelig och efter föreläsningen ägnar han nog knappast oss en tanke.
Men hursomhelst, det känns ändå bra på något bisarrt sätt att det i framtiden kanske kommer finnas ett läkemedel som kan hjälpa mig om jag fortsätter att misslyckas på egen hand... Ändå kunde jag inte låta bli att googla hela morgonen på just Champix bara för att se om jag kan komma över det utan att behöva berätta om mina verkliga problem. Det visar sig att både Champix och Naltrexon går att få tag på utan recept och även om jag överväger det är jag inte säker på att jag vågar. Beställa läkemedel på internet går liksom emot allt jag tror på...Hur vet man att man inte betalar tusentals kronor för ett sockerpiller? Eller värre... Jag förstår ju att ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle rekommendera detta, ändå överväger jag det för jag känner att jag snart inte har några alternativ kvar.
Fast idag är jag inte bakfull, min ambition är att städa och plugga, alltför många dagar per vecka klarar jag inte av just detta eftersom bakfyllan gör mig kraftlös och oengagerad. Och även om det första stadiet av fyllan är min enda möjlighet att uppleva lugn i själen, hopp och njutning så ska jag försöka välja bort det idag och istället försöka leva i verkligheten där dessa tillstånd flimrar förbi för snabbt för att jag ska kunna fånga dem. Istället finns oron och ångesten över felaktiga beslut, otillräcklighet, orkeslöshet, den återkommande känslan av att aldrig någonsin kunna få vila i nuet och känna mig nöjd. Och glad. Utan förstärkare.
Självömkan och själviskhet. Är det det jag håller på med? Även om jag konstant ger av mig själv till mina barn, min familj, arbete...
Jag är inte självisk, jag är nog bara ledsen...

för kloka kommentarer och råd om vart jag ska vända mig!

Varma hälsningar
Spinoza

Vad modigt av dig att du har tagit steget över från att läsa på forumet till att dela med dig av dina egna funderingar. Du har börjat tröttna på det sätt du har druckit de senaste 6 åren och har nu redan tagit dina första steg mot en förändring när du nu börjar leta efter sätt att ändra dina vanor, antingen på egen hand eller med stöd. Forumet i sig är till god hjälp för många när det gäller att få stöd i sin förändringsprocess.

Ledsamt att läsa att du tvekar att söka vård på grund av att du är orolig för att det görs en anmälan till socialtjänsten. Jag vet förstås inte vad du har haft för tidigare erfarenheter av kontakt med dem och exakt hur rutinerna ser ut där du bor, men det gäller att inte glömma bort att socialtjänsten utreder och föreslår hjälpinsatser med dina barns bästa i sikte. De är en hjälpinstans. Som FinaLisa skriver så låter det som att dina barn lever väldigt långt ifrån den utsatthet som krävs för att socialtjänsten skulle använda sin myndighetsutövning och "ta dem ifrån dig". Det händer bara i väldigt, väldigt extrema och destruktiva situationer. Vår erfarenhet är att när en person söker vård för sitt beroende så ses det som något väldigt positivt, du gör det du kan för att ta ansvar för att bli en mer närvarande förälder. Så även om det då görs en anmälan på rutin, så brukar det ofta sluta med en utredning som kanske mynnar ut i att du och/eller barnen kan få någon typ av frivilligt stöd. Eller att utredningen läggs ned utan åtgärd. En möjlighet som du kan testa är att ringa anonymt till socialtjänsten i din kommun och höra dig för.

Och skulle det vara så att du trots mina försök att nyansera bilden av soc här ändå känner dig tveksam till att söka vård, så finns möjligheten att här via Alkoholhjälpen delta i ett nätbaserat program för att förändra sina alkoholvanor. Du kan genomgå programmet med stöd av en rådgivare eller på egen hand. Läs gärna mer här, om det låter intressant: https://alkoholhjalpen.se/programmet/om

Hoppas att något av detta var hjälpsamt för dig. Skriv gärna mer här och berätta om hur det går och om hur du mår!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej!
Håller hellt och hållet med dig..Jag är oxå en sådan person som kan själv.. och jag vet att jag kan sluta köpa hem vin o gömma.
Det är bara svårt för familjen att tro på att jag verkligen kan och lyckas med detta,dom vill att jag ska gå o prata med någon.. men jag vet inte riktigt vad vi ska prata om.Jag vet ju att det jag behöver göra är att sluta köpa hem vin.Vill bara kunna ha ett vanligt liv kunna ta ett hlas och sen är det bra

Nu går jag in i dag 3 helt nykter, tyvärr inte lika bra med rökningen...
Ska ta tag i det på måndag!
Massor på jobbet och flera personer som är borta av olika anledningar.. så därför struntar jag i rökningen och känner mig stolt över att inte tagit något a alls?
Nu frukost och iväg igen...
Kram på Er ??

Du är inne på rätt väg. Du har lyckats programmera om din A-hjärna. Bra jobbat. Nu kämpar vi vidare. En dag i taget...
/Mrx

Det är nu du ska vara stark och inte lyda din A-hjärna. Den fulingen har redan börjat fundera på helgen då den får sin alkohol belöning. Gör något helt annorlunda inför den här helgen. Gå på bio på fredag kväll. Inte kul att vara full på bio. Kör gym pass tidigt på lördagsmorgonen. Alltså blockera alla dina vanliga A tillfällen med andra aktiviteter. Din hjärna behöver programmeras om där helgens A intag tidigare varit viktiga.
)Mrx

Förstår hur du tänker när du slipper kompromissa. Det måste vara skönt att inte behöva förhandla med sig själv om alkoholen. Jag är fortfarande kvar i den tron att jag ska bli "normal drickare". Jag provar mig fram har haft tre planerade tillfällen med alkohol under år 2019. Nästa planerade fylla är sista helgen i mars för min del. Varje gång jag druckit har jag funderat mer och mer på att jag kanske ska avstå helt. Jag mår ju så mycket bättre utan alkohol. Jag har ju följt dig här inne under hela tiden jag varit aktiv i forumet. Gillar det du skriver. Vi har många beröringen punkter. Förresten hur gick det med faste kuren? Är hela systemet rensat nu? En dag i taget..
/Mrx

Då börjar det dra ihop sig till helg igen. Har lite annat att pyssla med i helgen så får se hur suget beteer sig.

Prata med Alkoholhjälpen angående orosanmälan.
Jag har svårt att tro att vårdcentralen skulle göra en sådan om man söker hjälp för att man dåligt och behöver bryta sitt beroende.
Du verkar inte leva i en misär där dina barn är vanskötta, tvärtom så verkar du bry dig väldigt mycket om er relation.
Så ta en rådgivning med Alkohjälpen först... är mitt råd. Lycka till?

Kramar
???

Hej!
Jag tror att du som jag aldrig kommer att kunna dricka ”måttligt” igen tyvärr.
Sikta på helnyktert - det finns massa fördelar!

Lycka till!

Tack för ditt svar! Eftersom jag har små barn kommer det att göras en orosanmälan i min kommun. Så jag kan inte ens få hjälp via VC.

Du bör få hjälp om du ska sluta dricka. Du kan ju trappa ner och sluta tvärt med risker så klart, väldigt individuellt det där.

Du har små chanser att klara dricka normalt,men även det individuellt. Jag försökte och gav mig fan på att klara det. Funkade en tid, sen släppte man garden och vips...

Hej på er! Jag har följt forumet i smyg innan jag ville dela med mig - hoppas det är ok. Jag har druckit varje dag i sex år nu och vill få slut på det hela. Det är inga billiga bubbel/vinsorter jag köper direkt - snarare tvärtom Veuve Clicquot och Lafite - för att jag alltid kommer undan med "I work hard, I deserve this" mentaliteten. Jag har två fantastiska barn och ett jobb jag älskar, plus att jag ÄLSKAR min nya bil - men så fort jag har tagit ett glas kan jag varken göra något kul med mina barn eller köra. Det syns inte på mig än att jag har problem (får fortfarande visa leg på sb även fast jag är 40), och kollegor ofta bjuder på en drink eller ger mig en flaska fin vin som uppskattning. De två tillfällen då mina händer INTE skakar är när jag kör bil eller håller föredrag på jobbet - många års vana/adrenalinutsläpp gör jobbet. Jag har två frågor till er: 1. kan jag dricka måttligt? 2. Kan jag sluta dricka utan hjälp? Sååå otroligt tacksam för era förslag! Ha en bra vecka!

Tack Mrx.:-). Bara bra..
Allt känns väldigt mycket lugnare nu när jag slipper kompromissa.
En behaglig känsla tycker jag. Det är inte "farligt" att vara helnykter.:-)
Tidigare tyckte jag att jag slösade bort helger när jag tog en nykter helg.
Märkligt att det var så. Hoppas det lirar för dig med.
Du är ju på en förändringsresa du med.. Ett steg i taget så hittar man
sitt sätt... Gäller att nå en balans..Inte så svårt faktiskt.
Vi kämpar på Mrx.. Jag går inte in här lika ofta nu då jag har haft
mycket annat. Men läser ikapp i mina favorittrådar, där du ingår
givetvis :-)

John

Så enkelt är det. Efter bara en kort tid utan det dagliga vinet orkar jag både läsa och skriva igen. Det är nästan en andlig upplevelse att kunna tänka klart. Konstigt. Men det är hemskt så egocentrisk man blir av att fokusera på sig själv och sitt mående. Jag! Jag! Jag! Och jag tänker nästan lika mycket på vin nu som för två veckor sedan, fast på ett annat sätt. Då tänkte jag konstant på hur och när jag kunde ta nästa glas. Nu tänker jag mycket på hur jag skall undvika att ta ett glas. Och på hur det kunde bli som det blev.

Jag längtar redan till morgondagens arbetsuppgifter. Hjärnan behöver sysselsättas...

Ja suget är märkligt, Jag brukar ha sug när jag främst pikar i känslor på olika vis, det kan va glädje (känslan att vilja fira nått tex) eller nedstämdhet. Ibland skingrar jag tankarna när det suget kommer genom olika aktiviteter/sysselsättningar, ofta blir det träning eller promenad, men ibland låter jag suget komma - jag vet ju att det bara är ett sug och att det går över, det är ofarligt så länge jag inte agerar på känslan. Acceptera, inte agera. Jag börjar lära känna mitt sug och förstå det ju längre nykterhet jag skaffar mig och med detta, bekantskap och acceptans, blir jag inte särskilt rädd eller motsträvig om du fattar va jag menar och då blir den inre konflikten ganska ofarlig.
Lite som att samtala med en agiterad person: svara tillbaka med det personen vill ha (i detta fall ilska) så lovar jag att det smäller. Svara tillbaka med förståelse och sympati och du kan nå personen i ett lugnare läge.
Funkar exakt samma med suget. Agera aldrig, acceptera bara.

Låter det rimligt?

Skulle precis göra samma, jag lyssnar på uppföljaren just nu, mycket bra och ger en bra intro till mindfulness ?

Ja man vet ju att man gör fel! Vill inte fortsätta så här, det är liksom inte rätt väg att gå..

Tack för svar, känns skönt att inte vara ensam om detta, för så känns det ibland.. Jag tror han märker det men han vågar inte säga något. Hade nästan hoppats på att han "ertappade" mig..

Funderar hur du har det? Saknar dina kloka och insiktsfulla inlägg här på forumet.

/Mrx

Smygsupa för frun, ha olika systembolag för olika dagar, etc. Jag har hållit på så i flera år. Nu är jag inne på dag tio utan alkohol. Det går, men är jobbigt. Och det är värt mödan.
Det är nog viktigt att man själv börjar ifrågasätta vad sjutton man sysslar med. Sedan finns det en hel del hjälp att söka om man behöver. Bara att "flukta" på vad andra skriver på forumet här sporrar mig. Många kloka tankar här.

Och du, du är inte alls misslyckad. Tvärtom! Men man kan ju alltid bli bättre.