Senaste kommentarerna i forumet

Nej du är antagligen inte knäpp, det är alkholen som gör dig knäpp. Om du är beroende så är det inte du som väljer, det är alkoholen. Sluta drick det blir inte bättre.

Mvh

Vad fan håller jag på med? Periodare är vad jag är. Mannen jobbar borta i veckan o jag borde passa på...Passa på att må jävligt dåligt, vilja sova hela tiden, få ångest ..... Det är vad jag väljer, jag väljer bort mej själv för vanans makt. Jag måste ju passa på...

Känner igen mig massor i det du skriver. Har kämpat länge med samma frågor (ej färdig eller klar ännu) men för mig personligen gick det inte utan hjälp. Är nu på antabus typ ett år framåt. det var det bästa jag har gjort. Men tror man måste vilja sluta på riktigt.
Bara ett tips på att antabus och vårdens hjälp inte var så läskigt som det kan låta.
Hoppas ni hittar en bra väg för er, forumet har hjälpt mig massor.

...dagar! Så fasligt jobbigt att varje natt vakna upp kallsvettig för att tro att man sumpat det som man kämpat med så länge.
Jag drömmer att jag hämningslöst häller i mig massa gott rosévin, jag kan liksom inte hejda mig utan jag verkligen bälgar i mig utan stopp... klunk klunk klunk.... sen vaknar jag och har jätteångest!
Det kanske är ett tecken på att jag inte vill sumpa det jag kämpat med sen nyår. Men saknaden efter det där ångestladdade rosévinet är galet stor, men jag tänker inte kasta in handduken utan fortsätta min dagliga kamp!
Ta hand om er allihop!

☀️?Kram PimPim ?☀️

Hm, brukar inte göra inlägg, så vet inte om jag gör rätt. Men iallafall, jag har haft problem med mitt drickande i ca 10 år nu. Ensamdricker gärna på vardagar efter jobbet innan mannen kommer hem men även på helger vid middagar och andra bjudningar. Vet att jag druckit för mycket å tänkt att det inte är bra för kroppen, eller plånboken. Har den sista tiden mått väldigt dåligt i kroppen och är så fruktansvärt trött så det är olidligt. Även under å efter en vit månad i februari. Gick till slut till läkaren som tog massa blodprov, och återkom om att de behöver ta mer prover då jag har mkt lågt kalcium. Är så rädd för att det är mitt drickande, då det kommer fram som exempel när man googlar på lågt kalcium. Skäms så fruktansvärt då folk jag verkligen inte tror att jag är typen som dricker för mycket eller har alkoholproblem (ha ha ha, vem tror det om sig själv). Tänkom jag nu skadat min kropp för ”evigt” å dör i förtid pga detta. Undrar vad läkaren kommer se på fler tester. Vad kommer han fråga.., har tom funderar ut hur jag ska svara på om han frågar om alkoholvanor..helt sjukt att jag funderar på att undanhålla hela sanningen. Det värsta är att jag inte kan sluta dricka helt, fast jag sa till mig själv att hålla upp helt tills nya testerna är gjorda. Jag vill ju inte dö av detta. Varför kan jag inte sluta??!!

Tack för kloka ord och bra tips! Ska testa dessa.
Självkänslan är helt klart något som behöver stärkas och arbetas med. Är nog där som du beskriver att jag i teorin förstår vad som menas, men har en bra bit kvar tills det "känns" på riktigt.
Brottas med samvetskval efter dåliga val och på att förlåta mig själv. Gå vidare, göra bättre framöver och bli frisk.
Hoppas på en sund stabil vår ?

Vad bra du skriver! Fatta vad starkt av dig att ha avstått denna tid! Heja dig. Är på dag två?
Jag känner igen mig i precis allt du skriver!! Romantiseringen och alla tillfällen att antingen fira eller trösta..

Vad bra du skriver! Fatta vad starkt av dig att ha avstått denna tid! Heja dig. Är på dag två?
Jag känner igen mig i precis allt du skriver!! Romantiseringen och alla tillfällen att antingen fira eller trösta..

Ja, du Frissan... Du frågar hur jag gjort för att bryta mönstret. Jag har försökt så många gånger och under så många år tidigare och då har det aldrig gått...
Hur har det kunnat fungera i HELA 14 dagar nu?

Jag tänkte verkligen inget annat än bara en dag i taget. Jag försökte att lägga in nya rutiner för mig, såsom promenader medan jag lyssnade på Beroendepodden, AAs podcast på engelska och på A sober Girls guide för inspiration och igenkänning. Jag åt bättre kost för att på det hela taget försöka må bättre, få frisk luft och D-vitamin.
Men, jag ska ärligt säga att den första veckans kvällar genomleds på ren vilja - jag var irriterad, rastlös och kände under stunder att livet var helt meningslöst. Vecka två gick bättre, jag var gladare och trevligare mot alla, även om tankar på vin alltid kommer framåt eftermiddagen. Jag har om kvällarna försökt att hålla mig sysselsatt för att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Jag förstår att jag egentligen aldrig kommer att kunna dricka måttligt. Om jag avstår i tre månader eller längre kommer jag säkert att kunna dricka något glas vid någon middag en gång, kanske till och med två och tre gånger. Men sedan skulle jag sakta men säkert (eller troligtvis snabbt och säkert) tappa kontrollen! Jag måste börja se mig själv som allergisk - och det är uuuuurjobbigt att behöva acceptera!

Hur tänker jag då på framtiden och alkoholen i mitt liv nu?
Jag försöker att vänja mig vid tanken på att ALDRIG mer dricka vin. Jag försöker verkligen, men jag är fullt medveten om att jag inte har accepterat den tanken fullt ut. Jag ser framför mig alla trevliga middagar där vinet sätter guldkant, det vita vinet på altanen en sommarkväll, kex ost och vin... Jag slås med kraft av all den romantik/rosa skimmer/känsla av fest som alkohol är förknippat med i vår kultur. Det är verkligen helt galet!!!
Men för mig som alkoholist (ja, det är ju vad jag är - jag måste börja skriva det och säga det högt) har denna kultur passat perfekt! En fredagskväll är ingen fredagskväll utan lite vin, samma sak gäller för lördagen, eller en solig dag, en semesterdag, en helgdag, en grillkväll, ett AW, ett fotbolls VM, en kväll med tjejkompisarna, ja listan kan göras lång. Själv har jag utöver dessa tillfällen även druckit under svepskälet att "mysa till det" när det regnar, lagat extra festlig mat som naturligtvis kräver ett glas vin, eller för att förgylla en helt vanlig onsdagsmåltid med mera. Utöver det officiella glaset vid onsdagsmiddagen, har jag dessutom druckit innan middagen och även efteråt i smyg. Sån är jag. Eller sån har jag varit.

Så, eftersom jag inte på riktigt har accepterat begreppet ALDRIG tänker jag nu, efter att ha klarat 14 dagar, att mitt mål är 90 dagar. Det pågår dock en ständig valkampanj i mitt huvud som brukar tillta framåt eftermiddagen. Den ena sidan säger att jag inte ska dricka mer och lyfter fram alla de fördelar jag upplevt under dessa 14 dagar.
Den andra sidan bombarderar mig med förföriska bilder av ett glas vittvin i motljus med skön musik i bakgrunden, av påståenden som att "nåt glas då och då kan jag väl ta", " jag kan ju dricka lite grann när det kommer besök i påsk", "jag kan väl styra detta själv!", " livet är ju meningslöst om jag inte får dricka", " har jag hållit upp så länge är jag värd ett glas", "men vad ska andra säga när jag inte dricker vin!".
Nånstans mellan dessa båda sidor befinner jag mig nu. Fast, dessa tankar är ju bara mina - jag kan inte skylla på att det är någon annan som försöker övertala mig - JAG måste på något sätt börja ta kontroll över mina tankar. Att det ska vara så svårt...

Nåväl, min uppriktiga önskan är att jag inte ska dricka något. Jag hoppas att jag dag 90 ska lägga min röst på den sidan av mig som väljer att avstå från vin, att jag ska hittat andra sätt att sätta guldkant på tillvaron, att jag ska uppskatta och ta tillvara på mitt eget liv, mina barn och min man på det sätt som de förtjänar!

Tack Frissan för din fråga! Den fick mig att sätta mig ner och fundera och reflektera över var jag befinner mig nu. Det behöver vi alla göra då och då, vi är säkert många här som måste öva oss i att våga vara uppriktiga och ärliga mot oss själva. Att våga se sanningen i vitögat...

Idag har jag ett lugn.
Känns som att hjärnan läker, kroppen läker, psyket läker. NU är jag lugn och nykter.

Jag önskar verkligen oss alla styrka och LUGN att vara i NUet, stanna upp i alla känslor som uppstår, acceptera dem, våga vara i dem, bara vara... NU?

Jag och min man kämpar med samma! Känner igen mig/oss såå!
Jag började dra i frågan, arbetar med mig själv och drar maken med mig.
Idag är vår 17:e dag. Just NU är vi nyktra. Inte värt att undra hur det ser ut om 2 månader, just NU är önskan att vara nykter och det är vi.
Var i NUet, är mitt tips. (Efter åratal och många försök.)
Det är en kraft att vara två med samma tänk! Forumet här är en fantastisk tillgång av kloka medmänniskor som förstår en och vill åt samma håll!

Jag började med att jobba med självkänsla och egenvärde. Sakta små steg och jag har börjat resa på mig. Ur offerrrollen som man kanske inte ens inser att man bär.
Meditation och hypnos ”självkänsla” (lyssnar på mobilen) gör små små under. Man måste känna kärlek till sig själv (jag har aldrig genuint insett vad det innebär, bara förstått intelligensmässigt/teoretiskt) innan man kan göra verkliga långsiktiga förändringar!?

Ja detta är första skrivelsen så jag gjorde nog fel.
Hur som helst...vardag och helg har under lång tid flutit samman. Det som för flera år sedan var trevligt helgdrickande har blivit mer tvångsmässigt...glas har bytts ut mot kaffemuggar för att dölja för barnen. Dunken tar slut fortare..man byter bolag eller kassapersonal för att personalen inte ska tro att man är alkis..haha..så patetiskt! Och så alla fiina Youtube videos med tester av Whisky.."oh..what a lovely taste of honey and crispy applepie and a hint of smoke"..Nej!! Troll i vardagen..det är vad det är! Både whisky.com och dunkarna. Och så somnar jag innan filmen är slut..sluddrar vid maten och dricker öl vid grillen. Det är inte njutningsfullt längre. Usch! Vi (för vi är två kämpar) har bestämt oss för att göra nåt åt saken. Men frågorna är många: hur hanterar man suget? Hur ser en nykter helg ut? Vad dricker man istället..hur lång tid tar det innan man blir normal...dvs antingen helnykter eller kan köpa en flaska (EN) och dela på...kanske t.o.m lämna kvar sista slatten. (Känns omöjligt). Vi vill..vi tränar..vi längtar tillbaka till tiden då en kopp kaffe var nog så gott och man kunde se på bio eller gå ut och äta utan att bli askalas. Det känns attraktivt! Läste en gång på bolagets sida att alkoholism smyyger sig på under flera års drickande..nu har nog de åren gått tror jag. Önskar att trollen försvann och skulle vilja ha bra tips på hur man kan tänka.
Kram
SB

Det var en väldigt jobbig natt inatt. Med full tillgång till alkohol samtidigt som jag fick höra hur mitt beteende hade varit i helgen. Fy fan, sjönk som en sten. Känner mig som en riktigt sjuk människa som inte kan kontrollera mitt drickande. Jag tog dock inte en droppe alkohol, utan kommer vara nykter under en lång tid fram över. I bästa fall blir jag nykterist i resten av livet.

Den här sjuka alkoholdjävulen som sitter på axeln och säger "ta en öl" "alla kan dricka en öl, det är inte farligt" "bara ett glas vin" Det är det som gör mig ännu mer rädd. Att det är någon sjuk röst som säger åt mig att dricka och jag bokstavligentalat konverserar med "den". Det känns som det är kryp på hela min kropp och får kallsvettningar varannan timme. Det skulle vara så sjukt lätt att bara gå tillbaka och ta 1-2 öl för att slippa känna den där känslan. Men jag har lovat mig själv att inte svika mig själv något mer. Nu är jag trött på att svika mig själv varje jävla gång.

Kämpa på ni också, när släpper de värsta symptomen?

...då sömnen sviker mig. Tänkte att om jag nu inte kan sova, kan ju jag ju i alla fall berätta för någon som kämpar, att en tillvaro där längtan går till första glaset efter jobbet, som blir två och tre, sen ånger, går att bryta. Att inte dricka är fortfarande en självklarhet. Löftet som går ut i sommar, är förlängt till hela 2019 ? Lika bra det ?

Hej alla!
Fick bara en plötslig ingivelse... Jag har inte varit inne alls här på forumet sen sist och inte läst något. Livet rullar på rätt bra. Det går åt rätt håll denna årstid med ljuset och den annalkande värmen. Det är svårt att vara deprimerad med två supersöta kattungar i familjen. De går båda under smeknamnet "Bröderna Bus"! De är det bästa som hänt vår familj i år.
Jag dricker fortfarande vin. Jag är antingen ett uruselt föredöme eller så är jag inte så beroende som jag tidigare trott. Jag längtar efter vin, ja. Jag dricker ofta vin, ja. Men omständigheterna just nu ger mig inte ångest eller sömnlösa nätter och därför mår jag rätt bra. Jag har heller inte spårat ur och druckit destruktivt på samma sätt som tidigare. Det känns bra.
Jag känner mig inte längre direkt orolig utav mitt drickande eller att vara "alkoholist". Jag känner mig mer övertygad om att depression, tristess, ångest, ensamhet, dålig självkänsla lätt bidrar till ökad alkoholkonsumtion men det behöver inte betyda att man har ett absolut beroende. Vad är egentligen ett beroende? Att man inte kan låta bli fastän man vill? Ja, det är väl så. Men om man inte vill låta bli? Då får man titta på konsekvenserna. Kan man låta bli när man vill? Ja, visst. Är man då beroende? På riktigt? Jag bara undrar?
Sköt om er!

I morse när jag vaknade trodde jag att jag var full. Hade drömt hur jag drack vin. I drömmen var alla vänner, min fru och till och med jag själv, arga på mig. Vi skällde ut mig efter noter. En mycket konstig dröm. Oavsett vilket, så skönt det var att vakna och inse att det bara var en dröm, att jag inte hade druckit. Men så långt har det alltså gått i min kamp för ett nyktert liv att jag till och med skäller ut mig själv i drömmarnas värld om jag skulle våga att dricka rött där. ?

Är såklart mitt. Mitt egna ansvar för min egen hälsa. Mitt välmående som såklart smittar av sig på min familj. Mina närmsta. Kan inte skylla på att jag fått en ny läkare såklart. Att det är synd om mig för att jag träffat fel person osv. Men. Det underlättar väldigt mycket att träffa någon som ser och förstår. Någon som vill stötta. Bära upp. DET hjälpte iaf mig. Även om det var för en kort tid.
Kärlek till alla som kämpar mot demonerna❤️

Det kan han och jag har inget ont av om han tar en öl för jag är öndå inte så förtjust i öl, det är mer vinet som lockar mig.
Hag vet iofs att han tycker det är mysigt att dricka lite vin och äta ost och kex, men säkert inget måste. Jag tror det är precis som du säjer att det är bra mycket enklare att sluta helt, då vet man att det är nej och inget annat, men i min enfald trodde jag nog att det skulle funka med något glas för det är mysigt, så som så många andra kan. Inte bara fortsätta fylla på tills man inte kommer ihåg hur man kom i säng.
Har 6 dagar kvar till 21 och lovade jag mig själv att göra en utvärdering. Idag ser jag redan det positiva. Jag bryr mig mer om mina katter, jag sköter huset bättre, jag går upp på morgonen, jag har fått bättre hy redan och ser mkt piggare och inte sliten ut, detta har även andra lagt märke till trots att ingen ens vet om problemet och inte heller att jag tagit denna time ont.

Det kan han och jag har inget ont av om han tar en öl för jag är öndå inte så förtjust i öl, det är mer vinet som lockar mig.
Hag vet iofs att han tycker det är mysigt att dricka lite vin och äta ost och kex, men säkert inget måste. Jag tror det är precis som du säjer att det är bra mycket enklare att sluta helt, då vet man att det är nej och inget annat, men i min enfald trodde jag nog att det skulle funka med något glas för det är mysigt, så som så många andra kan. Inte bara fortsätta fylla på tills man inte kommer ihåg hur man kom i säng.

Vilken skillnad det är beroende på vem en träffar på. Har ofrivilligt fått en ny läkare. Min förra kommer som tur är tillbaka till sommaren. Vi hade en respektfull relation. Hon lyssnade på mig, såg behovet och viljan att gå på djupet för att på sikt fungera och hitta mer rätt. ❤️
Den nya läkaren har en lösning. Börja med ssri så blir allt bra. Följer du inte vårdplanen blir det svårt för försäkringskassan att godkänna ersättning. (svaret på min reaktion nedan)
-Har redan testat ssri. Upplever det som att måendet blir sämre och att jag bara flyttar fram mina bekymmer. Är dessutom orolig över att starta ett nytt beroende för att döva mitt känsloliv.
Går med på att testa detta igen eftersom alternativet är omöjligt just nu. Efter besöket läser jag i min journal...
Så galet. Känner mig enormt uppgiven. Utmattad. IGEN. Här har jag kämpat för att hitta nycklar till att låsa upp dörrarna. Möta mitt destruktiva jag. Erkänt att jag till slut självmedicinerat med alkohol för att “klara av " blivit bättre i mitt mående.
Så träffar jag en ny läkare. Allt vänds och här är jag, på spetsen av tillvaron igen. Skynda på. Gör så här. Det är inte så farligt. Det löser sig. Gör såhär! Det ska nog gå bra. Ge det ett par veckor..
Får mig att vilja supa skallen av mig. Slippa finnas till.
Men tack vare er på detta forum gör jag inte det. Står stolt och stark. Tänker att just NU väljer jag att nyktert möta det här!
Tack ❤️

Vem är det som säger att det är ristat i sten 90 dagar?
Jag vet att jag först tänkte bara 1 dag framåt, för att sen efter 10 dagar-2 veckor börja fundera på att hålla upp 1 månad, efter en månad vart det enklare. Då blev det 3 månader. Efter 3 månader är mitt nästa 6 månader, men egentligen vet jag att det troligtvis måste bli livslångt.
Jag vet inte hur du har det, men för mig skulle det vara svårare att ta ett glas då och då och ha regler kring när och hur, än att bara rakt av vara nykter. Slippa fundera..
Kan din särbo tänkas köra alkoholfritt istället för att dricka alkohol tillsammans med dig, om du behöver det stödet? Om du frågar?

Det var det som jag rekommenderades här, men det blir till den 15 juni. Tills dess ska jag orka säja nej till allt vin, även minsta lilla glas, rimligt eller inte? Någon som gjort den resan? Hur gick det? Klarade ni av att bara ta något glas då och då efter det?
Just nu vet jag inte alls, trodde ju inte ens jag skulle fixa de här 21 dagarna, men det är jag rätt säker på att jag gör nu när det gått 15 dagar och nu jobbar jag inatt sedan kommer mina hästar hem och då kan jag pyssla med dom.
Men 90 dagar känns länge, ska man tänka i delmål att ta typ en vecka i taget eller är det dumt?
Är det någonsin riskfritt att börja ta något glas då och då men inte mer?
Vet inte hur jag ska tackla det här nu när jag ändå mår så mycket bättre men saknar stunderna när vi tar ett glas vin ihop jag o särbon, klarar man av att aldrig dricka utan att han är här och aldrig smita undan o ta ett extra glas...

Tack, Tackohej ? Låter jätteskönt att det blir bättre?? Idag ska jag ta min första Antabus? Men det ska gå! AA är inget för mig, säkert toppen för många❤️ Kämpa på?

Det är orecis det jag är rädd för. Att det ska göra för ont.
Hopoas själv få modet att gå till botten med varför allt blev som det blev
Än sålänge försöker jag bara hålla vinet borta och så sedan när jag känner mig starkare ska jag försöka förstå varför.
Skriv gärna hur du tyckte terapin var, om det hjälpte dig. Hopoas det. Kram