Senaste kommentarerna i forumet

Hej jag har läst nästan allt här och som många andra har jag ett jätteproblem när jag dricker, jag kan inte sluta när jag väl börjat och det går ut över mitt förhållande.

Jag dricker tills det svartnar och jag får minnesluckor och blir helt personlighetsförändrad, jag har kontroll tycker jag men sen går det snabbt utför, oftast är jag duktig på att tacka nej eller avstå helt men sen händer det och jag har spårat ur helt, blir jättekonstig har gjort snedsteg bland annat och jag får sån jävla ångest och gör min sambo ledsen och sårar henne, hon är så jävla fantastisk, fin och jag älskar henne mer än något annat. Att hon stått ut med mig förstår jag inte som jag betätt mig, nu är jag dock rädd att hon ska lämna mig, blir sällan full och har under de senaste åren undvikit att hänga med kompisar för att inte riskera att hamna där igen, jag ligger helst hemma med min älskling, det är det bästa jag vet men jag kan samtligt inte vara för på henne hela tiden då hon behöver sitt space vilket jag förstår.

Är det bara att skita i att dricka över huvud taget? Ge upp skiten jag älskar öl och pröva nya saker (men sprit rör jag inte eller försöker undvika det för jag vet hur svårt jag har att kontrollera det) har ett arbete där jag behöver dryckeskunskap men jag har rätt bra koll på det mesta ändå..

Har blivit bättre på att bara ta någon öl då och då bara för att njuta eftersom ja har fått snefyllor förut och är livrädd för det men jag funderar i min ångest på att ge upp allt överhuvud taget, nu har jag redan begått misstag men skulle byta all alkohol i världen för att få ha min älskling kvar hon betyder mest av allt för mig.

Har haft problem med alkohol i familjen på min mammas sida medan pappa som jag växt upp med aldrig en enda gång tagit en öl eller annat när jag har varit med, har inte funnits i hushållet överhuvud taget, första gången jag såg pappa ta en öl var när jag var runt 18 och hade öl hemma så fråga han om han kunde få en liten öl!

Jag vill nog mest skriva av mig, ska göra allt för min grymma flickvän och så vill jag ha det här så jag kan komma tillbaka och påminna mig själv om vilket svin jag blir, all annan tid försöker jag vara världens grymmaste pojkvän/sambo, gör allt hon ber mig om för att jag vill att hon ska tycka att jag är snäll och för att visa att jag älskar henne och kan inte tänka mig ett liv utan henne..

Imorse bestämde jag mig. Jag ska köpa en miniflaska vodka på flyget på fredag då jag åker på weekendsemester. Varför? För att slappna av.

Hos terapeuten idag diskuterade vi det.
Plötsligt handlade samtalet om min mamma. Min barndom. Jag visste inte att hon gör så ont i mig. Trodde att jag accepterat. ”Ja i huvudet, men inte i hjärtat” sa terapeuten.
Jag gick till terapeuten med en ganska stabil känsla. Stress och irritation i kroppen men det är jag van vid.
Vet inte hur hon lyckas men hon trycker på rätt knappar.
Min kropp grät. Jag hulkade ut en bit smärta ur mitt inre. Jag skämdes för min fulgråt men det bara kom.
Efteråt var smärtan från nacke och axlar borta och jag kände mig lättare och kunde andas hela andetag. För denna gång.
Det här behöver jag göra om och om igen... tills mitt logiska jag möter min själ och kan bli ett helt jag.

Nytt beslut. Jag ska möta alla känslor. Vara nykter NU!?? Alltså, ingen vodka på flyget. Jag försökte lura mig själv tillbaka till alkoholträsket, för att slippa känna obehag. Genom att vara i obehag kan känslan bearbetas och försvinna.

Fick Selincro utskrivet för 2 månader sedan och vill bara säga till alla som funderar på detta att det kan ta lite tid innan man märker att det har effekt. Har inte haft några biverkningar alls - och i början inte heller några märkbara positiva effekter.. Men NU när det gått två månader märker jag skillnaden - har inget sug efter alkohol och när jag dricker alkohol räcker det med 1-2 glas, sedan vill jag inte ha fler! Yippie! Hoppas det fortsätter såhär!

Jag ska ge detta 6 månader. Sedan utvärdera! Men hittills känns det helt fantastiskt - allt går i rätt riktning och jag mår bra!

Har haft en annan tråd här som jag startade för runt två år sen. Efter det tog det några månader innan jag inte ville dricka mer. Jag hade försökt kontrollera det otaliga gånger men varje gång slutade det i en flerdagarsfylla.

Har inget sug efter alkohol normalt och det har mest varit enstaka stressiga sitiationer som jag velat fly iväg för en kort sekund. Stått emot och tagit mig framåt.

För några månader sen sa jag upp mitt boende då jag höll på att dö själsligt där. Jag investerade runt 25 000 och begav mig ut och vandrade Bohusleden. Efter 16 dagar var jag nöjd med att ha nått Ljungskile/Uddevalla och avslutade med två dagar på hotell.

Dock utan boende begav jag mig "hem" till en (numera fd) tjejkompis. Vi har haft rätt kass kontakt senaste åren men börjat bygga upp en relation igen. Jag skulle mellanlanda i drygt en vecka innan jag skulle vidare ut i världen. Budapest ör nästa anhalt.

Det fungerade bra i några dagar, sen började hon dricka om onsdagen och efter ett samtal med hennes ex spårade kvällen helt då jag inte ville/orkade vara något substitut. Dagen efter bad hon om ursäkt. Jag hade nämligen blivit helt koko på hennes beteende. Så pressad och stressad att samtluga mina nerver skrek "lugna ner dig med alkohol så blir det bättre". Jag käkade och drack cola zero på en restaurang den kvällen istället. Dessvärre började hon sen även dricka om torsdagen och jag ville inte lägga mig samtidigt som henne och ge närhet. Det slutade i "kaos" där hon kastade ut mig istället. Kl 23.30! Jag begav mig till en kompis i Danmark som dessvärre också är alkoholist. Han har druckit konstant i månader nu och för honom är en.promille på 3 lågt. Han har haft över 6 och ändå varit kontaktbar. Han var uppe och väntade och jag anlände vid 02 ungefär. Inget kaos hos honom då han kan bete sig som tur är.

Miljön var inte optimal och jag kände mig stressad. Begav mig igår till ett hostel och stannar till imorgon då jag ska ut och resa och det är det tråden ska handla om.

När jag gick kring Nyhavn i sommarvärmen om kvällen kastades jag tillbaka till mina Pragresor där alkoholen alltid varit i fokus. Kul resor men en gång hade jag verkligen abstinens på hemresan efter konstant festande.

Nåväl så har jag sällan känt ett så starkt sug som igår att bara vilja sätta mig ner och koppla av. Vilken kraft! Men det har ju också varit lite turbulent på sistone plus att jag nu inte har en fast och trygg punkt i livet. Självvalt då jag hellre ville kasta mig ut och testa nya saker och utmana mig själv i massa.

Nu är ju en resa till Budapest bokad med nio nätter. Därefter är tanken att bussa (eller tåga) mig vidare genom eventuellt följande orter, Zagreb, Wien, Bratislava, Brno, Prag, Dresden, Berlin och Warszawa. Även Vitryssland har jag haft i tankarna men jag får se. Jag kör verkligen allt eller inget även här och tror inte jag kan ändra det i mitt liv.

Jag är dessutom flygrädd eller vad man kallar det. Samtidigt njuter jag när jag flyger. Ytterlighetskänslor till max. Tankar om att dricka innan flyget har funnits men här ska jag bara möta känslorna. Haft ångestpåslag senaste dagarna. Nu känns det lugnt. Kollade lite klipp på Youtube. Det går upp och ner och imorgon när dörrarna stängs och planet börjar rulla lär påslagen öka. Samtidigt är jag rationell men känslorna vinner enkelt här. Där och då får jag bara acceptera att situationen är som den är och infinna mig i det läget. Försöka fokusera på det positiva. Samtidigt har jag varje gång tidigare när jag väl landat bara viljat upp i luften igen. Märkligt när jag känner obehag. Men det är som att känslorna blir rationella när jag väl är på marken igen och det inte gått så lång tid. Vanan!

Kommer så klart inte dricka innan eller under flygningen men tankarna om att vara utomlands och njuta och koppla av är så sjukt starka till alkohol. Så igår accepterade jag tanken och sa att det kanske blir lite ungerskt vin samt billig och god öl. Det kändes som en tanke som kunde gå.

Detta trots jag vet vilka risker jag utsätter mig för. Skukt alltså! Känns som så stora steg i livet, både att sluta dricka eller att bara ta en öl till maten. Sviker jag mig själv eller någon annan? Tankar om Naltraxon eller vad det heter har också slagit mig för att det inte ska bli okontrollerat drickande. Samtidigt saknar man ruset där vad jag förstår.

Idag är tankarna annorlunda och jag funderar mest vad det var som hände igår. Farliga tankar ju och jag utsätter mig garanterat för risker på resan. Enklare sova på hostel med alkohol i kroppen etc.

Nu får det vara att vill jag dricka där får jag ta det beslutet då. Ska inte lägga mer fokus på det nu. Samtidigt tror jag att jag kommer stå emot och ta fighten ifall det sker konstiga saker i huvudet. Inte dricka på impuls eller känsla har jag sagt. Det ska vara som en vanlig dryck när jag bara vill avnjuta en öl i sådana fall. Men jag får se. Nu är tanken en hel resa utan krökande. En utmaning i sig. Flygturen har jag ju tagit mig an och ser som en enorm utveckling i att möta sina obehag. Kan jag vandra i skogen halvmetrar från ormar så är inte flyga något större utmaning. Min ormfobi är stor men har jobbat med den helt på egen hand och sett en del snok men även huggorm i naturen och stannar alltid upp och kollar då. Infinner mig i situationen.

Nu blev det ett långt inlägg men ville få ner tankar och känslor så jag kan gå tillbaka och läsa. Kommentera gärna ifall ni har något att säga!

Jag vet inte men det känns som jag väntar på att nå en botten, finna den där sista anledningen till att bli nykter. Att hitta den där anledningen att rak i ryggen säga till alla inklusive mig själv att jag dricker inte för att...... Jag kan ju egentligen bara titta tillbaka på de sista 12 månaderna, 5 åren, ja jag kan nog hitta hur många anledningar som helst men inte en riktig botten. Eller jo, det finns nog hur många bottnar som helst egentligen. Kan ju inte säga att det var en topp när jag blev avkastad från ett flyg innan avfärd, ramlade ur en buss eller däckade på hotellrummet på semester. Skriver man ner detta och läser så känns det verkligen att det är dags att tag i det på riktigt. Jag har nog aldrig skrivit hur illa det verkligen är, skäms nog för mycket. På något vis så har jag nog rättfärdigat det hela med att jag har ju alrdig kräkts, aldrig legat där nerspydd, iallafall inte sedan tonåren då. Men kan man utan problem sätta i sig en halvliter whiskey OCH en flaska vin på en kväll och sedan göra samma sak igen kvällen efter är det ju något som kommer gå käpprätt åt helvete till slut.

Har ju försökt så många gånger förut, bara för att falla redan på första dagen. Vad är det som gör att det ska fungera denna gången och att jag inte smiter ner och köper ett ny flaska whiskey och kör samma djävla race igen. Känner mig som ett skämt och att skriva här blir ju också ett skämt till slut med så många gånger jag skrivit att nu är det slut bara för att börja igen och låtsas som att allt gått bra.

Så var det söndag igen, men ingen vanlig söndag, faktiskt...

En helg fylld av aktiviteter som givit mig tid för eftertanke, den tiden tar jag mig nu.
En helg som varit planerad sedan förra sommaren, vi har haft en stor kusinträff anordnad hos oss.
Min frus moster som drog till amerikat på 30-talet dog för ett par år sedan, hon brukade komma hit till gamla Svedala med några års mellanrum för att umgås med sina "roots och då speciellt med frugans mamma och hennes andra syskon.
Ja de vara många på den tiden, hela åtta stycken när det begav sig, men sedan tunnandes släktskapet ut vartefter de dog ut.
De höll kontakten bra, men sedan när hon passed away så stod hennes dotter då utan några som helst släktskap kvar.
Hon hade själv kommit upp i sjuttioårsåldern och fick plötsligt panik, från att låtit sin mamma sköta släktskapet på andra sidan pölen till att slutligen upptäcka att hon hade inte alls haft den kontakten.

Hon startade att rycka i alla möjliga trådar och nysta upp sina anhöriga, numera bara kusiner och kusinbarn kvar.
Hon besökte oss förra sommaren själv, och tog nu med sig sin man och broder för att skapa en kusinträff, hos oss.
Förberedelserna har varit väldigt många och ganska så omständiga, frugan har slitit hårt med att handla och noggrant preparerat allt.
Och så kom dom, hela tjugo stycken från hela landet några tog en övernattning på hotell för att slippa åka så långt samma dag.
Det blev trångt i hall och kök, och jag sprang omkring som en värsta servitör och bjöd på välkomstdrinkar.

Det blev middag med en meter kallskuret planka, rött vitt och rosé, öl cider och bål, kaffe med tårta bullar kakor osv.
Tjattret och skratten blev många och med en hög volym, nämen är det du, vad gamm...vilken fin kostym du har.
Kära återseenden efter 35-40 år, fram med gamla svartvita foton med gamla människor sittandes på farstukvisten vid en stuga någonstans ifrån de norrländska skogarna, kvinnorna bar sjalett och förkläden, gubbarna plommonstop och en rejäl mustasch.
De var finklädda då och ställde upp sig inför fotografen, några ganska så suddiga då exponeringstiden varade i flera sekunder.
Vi satt ute i solen på baksidan i små öar av dukningar och folk förflyttade sig i olika grupperingar.
De äldsta hade ganska så stora problem med språket då de aldrig hade fått lära sig engelska i skolan, men som tur var så hade de kusinbarn eller kusinbarnbarn som kunde tolka åt dem.
För de yngre ja upp till medelåldern så blev det aldrig något problem att spika inglish, vissa lite ringrostiga men det släppte med tiden.

Efter sju timmar med stojigt umgänge åkte de äntligen hemöver, det återstod många timmar i bilen för en del.
Lämnade oss med högar av disk och en halvtimme kvar till eurovisionsslagerfestivalen.
Det blev snabba puckar med upprensningen för att sedan sätta oss helt slutkörda i soffan, ätandes på lite kvarvarande chips och nötter.
Det mest intressanta var att vi hade valt lika många flaskor av varje enskild sort i både alkoholhaltigt såväl som alkoholfritt alternativ.
Och nu undrar ni säkert, vad blev det mest kvar av, eller hur?
Ja självklart så satt vi där med det mesta kvar av det alkoholhaltiga innehållet, folk valde trots att de inte körde eller var gravida ändå det alkoholfria alternativen, mäktigt överraskade av att det inte gick att urskilja smaken mellan dem, med alkohol eller utan.
Visst hade vi gjort ett digert urval men ändå, och att flaskorna var lika fina, inga petflaskor utan de såg lika fina ut.
Så 75% kvar av det alkoholhaltig var väl ändå ett gott resultat?

Hursomhelst vi hade vidare planerat att ta ut våra amerikanska besökare ut till stugan och att de skulle övernatta där.
Men det blev lite ändringar i deras agenda, ingen övernattning alltså, men de var där, eller rättare sagt här...
Vi hade tagit ledigt måndag och tisdag för att vara med dem, och nu blev vi lite snöpligt kvar här själva.
Vi skulle kunna avbryta ledigheten och åka och jobba istället, men vi kände ändå att vi kunde lätt behöva några dagar off.
Vi har en fel grejer att behöva fixa med härute och ser fram emot lite ledighet och trivsamt meckande
Och vi har faktiskt gått upp tidigare i helgen än vad vi gör när vi jobbar, men lagt oss lika sent so en vanlig helg, fyra timmars sömn gör att man blir lite mör i pallet.

Konstigt nog så har man ju en del förutfattade meningar om hur amerikanerna ska vara och att en liten svensk sommarstuga mitt uppe på berget ute i skärgården inte skulle imponera så speciellt mycket på dem, men det gjorde det faktiskt.
De tyckte nog att det var en highligts på deras resa denna gången, och det måste man väl få tro på dem om..
Nu återstår ett par dagar med bankande på en tjurig utombordsmotor, dra i tåtarna på en lika tjurigt internetmodem som trilskas.

Problemen anhopas men det är inte större ön att jag har en god självkännedom om att jag kommer att fixa dem så småningom.
Visst kommer de att följas åt av en del svordomar, jag har ju lärt känna mig själv vid det här laget.
Men att behöva döva ner dem med en berusning står jag gärna över, där har jag också lärt känna mig själv, en ganska nyfunnen känsla om att det kommer inte göra resultatet bättre, snarare mer trasigt med en oöverlagd spark eller kastande i marken.

Nykterheten vann den här veckan också, man hade ju kunnat önska att vi hade vunnit i Eurovision med.
Men att förlora mot en annan lika välförtjänt bidrag gjorde inte så mycket, vi har vunnit många gånger och de stackarna hade ju inte fått stå på prispallen på över 44 år, man får vara ödmjuk ibland även om det svider i ett patriotisk hjärta.

Is it to late for.... getting sober..never

Berra on the rocks

Ja, visst är det konstigt att allt innan var en bra anledning att dricka. Och jag reflekterade inte ens över det. Bara gjorde.
Eller det är en sanning med modifikation. Ibland letade väl tankar sig in på att jag inte skulle dricka men de slog jag alltid bort illa kvickt. Och efter ett glas körde jag bara på.

Jag är glad att jag förstår att mycket handlar om att bryta gamla vanor. Att t.om. glaset i handen blir en vana att bryta.

Men precis som du säger. Små steg och en dag i taget. Det är allt vi kan göra.
Heja oss!
Kram och tack för att du tog dig tid att kommentera.

Ännu en tuff dag med mer ångestpåslag än innan. Nu har jag dessutom börjar få uppsvullna anklar, som om jag vore gravid, då hade jag skrattat. Just nu, not so much. Har nog klurat ur vilken medicin som orsakar vattensamlingen i och jag tro att Mitrazepinet är boven, Ska kolla på VC i morgon.

Men ännu en dag har slunkit förbi. Jag är förbannat stolt över mig själv!

Nu dagas att sova några timmar inlandet allra sista avsnittet av Game of Thrones NÅGONSIN!!!!!!!

Jag hoppas att du köpte dig en fin bukett, det är du så väl värd!
Kika gärna in och skriv ibland om hur ditt nya liv ter sig. Jag har verkligen gillat att läsa dina kloka inlägg och kommer att sakna dem. :)
Stor kram och grattis igen!

Har klarat helg nummer 3 utan alkohol. När barndagarna går mot sitt slut så är jag mer förlåtande mot det supande jaget. Det är fan tufft att vara ensam med tre barn. Jag är helt slut men imorgon väntar en ny jobbvecka och snart nya inlämningar på utbildningen.

Jag har inte riktigt hunnit landa och fundera dessa barndagar. Det är kanske bra. Man bara kör på liksom. Skapar nya vanor utan a-hol. Men jag märker att ju längre tid jag är nykter, desto mer tvivel smyger sig in. Mitt känslomässiga förhållande till vinet är långt ifrån över. Det fysiska suget kommer bara lite ibland men nu börjar jag fundera på om jag ändå kanske kan dricka lite... med måtta... Jag vet ju att jag med största sannolikhet inte kan det. Kanske några gånger men då skulle det fysiska suget också komma tillbaka med full kraft och snart sitter jag där med boxen som enda sällskap igen. Nä fy fan, jag vill verkligen inte det!
Att bli nykter är ju faktiskt det bästa beslutet jag tagit. Får påminna mig själv om det. Ofta. Jag har inte kunnat gå på möte eller lyssnat eller läst dessa dagar. Längtar tills på tisdag när jag kan gå på ett. Behöver det. Dela och lyssna på andra.
Nu somnar jag med 18 dagarna nykterhet i bagaget. Go me!

Hej
Jag har också druckit alldeles för mycket. Levern återhämtar sig Hjärna och psyke Är det någon som vet När mår msn bättre

Såg att du är tillbaka och tack för kommentaren i min tråd.
Ja, det är verkligen två steg fram och ett bak och tvärtom också för den delen..?
Så verkar det vara för många innan man hittar sin balans i tillvaron.
Nu har jag varit sparsam med att vara här på forumet under våren. Det blev för mycket fixering vid alkoholberoende.
Men samtidigt så saknar jag de gamla som jag har följt och vill verkligen tro att de lyckas må bra.
Vinäger har inte hörts av på länge, hon lyckades ju hålla så länge som 100 dagar?.
PimPim och Fibblan var ju så aktiva och sådana energisprutor härinne men de har inte heller hörts av..
Men det är väl så det är, ibland behöver man pausa vad det än är man håller på med.
Håller alla tummar för att du ska hålla denna gång??
Kramar
???

Söndag. Solen gassar. Har badat i havet med barn, fru och hund. Något kallt i vattnet, men uppfriskande. Mår fortfarande utmärkt. Och upptäckte igår att jag hade gått ner ytterligare ett kg. ?
Inga direkta sug har jag heller. ?

* 3 månader helt utan alkohol - 17/8. Därefter utvärdering med mammas hjälp.
* Stresshantering med hjälp av psykolog - andra träffen 24/5.
* Brutal ärlighet med de viktigaste personerna.
* Köra bil till sommarens fester, första 24/5.
* Prova nya drycker som alternativ att njuta av.
* Ännu fler promenader, löpturer som är skonsamma för ryggen (har två diskbråck)
* Sätta gränser
* Njuta

Hoppas det blir rätt med ämne och kommentar, är inte någon forummänniska men i alla fall: @ sommarflickan2018 (fint namn förresten) ja, jag tycker också det kändes som benzoabstinens men jag har inte i närheten ätit så mycket som i torsdags, ibland 2 st och ibland 5 st. Jag har också försökt hålla mig till max 5 dagar, ibland 3 dagar med ett par, tre dagars uppehåll, började i o f s med Iktorivil som har lång halveringstid så det är klart, jag kan ha haft benz i kroppen konstant men att bota en avtändning på så ”låga” mängder tabletter lär det ju inte behövas så stora mängder jag åt i torsdags för att lindra det tycker man men det kan ju vara en kombo med både alkohol och tabl.
I fredags räcke det med typ 10 och i lördags (skrev söndags) också ca 10 st, tog en öl till maten (psykiskt behov) samt ca 1 dl vodka fast kroppen inte behövde det och så rökte jag lite gräs så har sovit riktigt gott ca 8 tim. Idag (söndag) tog jag en xanor vid kl 8 och nu kl 11 en till för jag mår lite dåligt men mycket bättre, vaknade utan svettningar och skakningar bara ett litet sug, att det ”bara” tagit tre dagar att bli av med det RIKTIGT HELVETISKA MÅENDET gör mig riktigt glad. Ska käka några benz idag också och i morgon lägger jag ner helt har jag tänkt, nu känner jag dock ett psykiskt sug efter en öl, har en full öppnad öl (bestämde mig för att låta bli den) stående på bordet som jag sneglar på hela tiden, inte för att jag skulle dricka den utan ta en ny men måste hälla ut den och få bort burken. Starkt jobbat att hålla dig ren, även om det är ganska kort tid (jag vet att det känns som evigheter) och stort tack för svaret. Återkommer om jag har några frågor. @ Tackohej, eller er båda egentligen, som jag skrev tidigare blev jag en gång tvångsomhändertagen, det låg egentligen ett brott bakom men läkaren bedömde att jag skulle läggas in på psyket trots att jag var häktad eftersom jag va i så dålig kondition ”avtändning/psykos” men både sköterskorna och läkarna behandlade mig riktigt illa, elaka sadister, så jag dör hellre än att söka hjälp av vården i den här frågan och nu känner jag mig MYCKET bättre, det är nog mest det psykiska, tänker på öl hela tiden bara en öl, en enda öl. Jag känner mig själv så pass bra så jag vet att jag kan dricka en öl och sen låta bli, men tror ni att jag fortsätter vara fysiskt beroende av en enda öl? Kanske ska gå ock köpa lättöl eller folköl istället för jag vill såå gärna känna smaken av öl i munnen, lättöl och folköl är bara så vattniga. Nä nu ska jag få bort den där burken och ta nåt att äta med ett glas vatten till, Återigen, Tack för svaren!

Skickar lite soliga kramar. Du verkar ändå ha kommit långt även om du inte är där du vill vara helt och fullt. Det är starkt! Du är stark.

Kram

Det blev lite snacks igår, har en enorm craving efter piggelin glass.. Har typ käkat ett 15-pack om dagen dem senaste dagarna. Så man får snaska till det lite nu som du skriver Denlillamänniskan! :) Bra jobbat med nykterheten! Hur länge har du varit nykter?
Två-tre minuter efter jag hade skrivit igår så fick jag ett SMS från en kompis som frågade "jag ska parkera om bilen, vill du att jag kommer förbi och plockar dig?, jag har kall öl i kylen"... Satan i gatan vad den slog till!
Så jag kämpa mig iväg på mitt första AA möte igår, var tufft hela vägen från tandbostningen hemma, vägen dit och skakningarna när jag satt där men det var givande och jag kände mig oerhört välkommen.
Det som jag har lite svårt är det att jag har en väldigt negativ laddning kopplat till ordet är Gud d.v.s säga ordet Gud. Trots att AA inte har en kristen agenda på det sättet och Gud är din egen syn på Gud, gudomlighet eller vad som helst så är ordet svårt för mig att ens använda då jag inte ens kan lura min agnostiska syn på gudomlighet genom att använda uttrycket Gud som en synonym av min känsla för vad jag tror på. För starkt kopplat till religion för mig.
För mig blir det lite som exempelvis; Jag är Spontan! VS Jag är impulsiv. I mitt huvud känns ordet spontant positivt på ett oförutsägbart sätt, medans ordet Impulsiv känns som något negativ på ett oförutsägbart sätt. Kanske en konstig liknelse men jag känner dessamma för uttrycken Gud VS Gudomlighet eller min känsla "helheten av allt".

Har lite samma känsla i kroppen idag som igåe, orolig i kroppen, längtan efter ett glas och ångest, dag 25. Jag ska försöka komma ut på en promenad efter frukosten som är bra för mig.
Kämpa på Sommarflickan2018, det blir en hel del lättsamma serier/ filmer här också. Nyligen lycklig prenumerant till alla streaming tjänster som finns :) Hur känns det för dig idag?

Efter påsken har det gått sådär. Inga större återfall men ändå missnöjd med att inte stå emot suget som kommer ca en gång i veckan nu.
Vill verkligen få min vilja att stå stadigt och säga NEJ högt och bestämt.
Men jag kämpar på som alla andra här på forumet...??
Kramar
???

Jag ställer mig frågan om det går att sluta på egen hand. Jag är tveksam. Eftersom du har startat tråden misstänker jag att du också är det?

Hej, du bör ju absolut ta hjälp och ha vårdöversyn under avgiftning av de mängderna så länge. Håller med sommarflickan. Bege dig till beroendeakut/mottagning och få ”brythjälp”. Abstinens kan ju ge epeletptiska anfall och delerium tremens med mera som kan vara dödligt.
Finns något som hindrar dig från att ta hjälp av vården med att komma ur abstinensen?
Angående den postaluta abstinensen tror jag det är en kombination av fysiskt pga hjärnan måste återställa balansen och kemin vilket kan ta 3-6 månader men även psykiskt via den ”mentala besattheten” det pratas om kring sjukdomen alkoholism.

Hejar på dig och önskar dig all lycka. Abstinens är vidrigt, har haft det vid många försök att sluta.

Att slippa känna så mycket. Att döva och dämpa de starka känslor som dyker upp inuti är den främsta anledningen till att jag konsumerat alkohol på ett osunt vis.
Orken att ta itu med dessa känslor fanns inte i höstas, vilket bidrog till att jag omedvetet greppade efter det "enklaste" sätter att hantera dem.???Alkohol.
Vilka fruktansvärt jobbiga konsekvenser det blivit.
Nu måste jag ta itu med ännu fler problem. Problem som jag själv skapat. Orken räcker fortfarande inte till.
Har ingen "reserv" kvar.
Tog beslutet idag att ta hjälp av en god vän. Hon kommer vara delaktig i min resa framåt. En krycka åt både hjärna och hjärta. ❤️

Din teori kan jag till viss del hålla med om. En ser tydligt "hotet" eller problemet. Förstår sin egen reaktion eller oro samt lösningen på ett tydligt sätt.
När de här känslorna "reaktionerna" dyker upp utan att en kan förstå varför. Så blir det förvirring. Känslan stannar kvar istället för att gå över. Basbehoven är ju tillfredsställda..?
?

Tack för fin respons!

Det låter ju onekligen mer som benzoavtändning men jag är ingen expert. Jag har personligen varit (är) beroende av båda men jag finner benzoavtändningen mycket jobbigare än alkoholavtändningen, eftersom jag får mycket ångest. Jag kan "se" att alkoholen ger mig ångest, vilket gör att jag någonstans fattar att det inte är bra. Benzo däremot, det får jag ångest av när jag inte får ett inflöde av det. Sen finns det, vad jag förstår, mycket risker med alkoholavtändning som kramper, delirium etc. Jag har själv sluppit dem men det kan bero på att jag genomfört alkoholavtändinngen under läkaruppsikt.

Inom vården använder de ofta Stesolid vid avvänjning. Benzodiazepiner är väldigt olika och mycket handlar om hur snabbt de slår till och hur lång halveringstid de har. Stesolid verkar väldigt fort (15-30 min typ) medan tex Sobril inte verkar fullt förrän efter 1-2 timmar. Stesolid verkar dessutom längre i kroppen. Min personlig erfarenhet av avvänjning (där jag båda gångerna tyckt att benzoavtändningen var mycket jobbigare än alkoholavtändningen) är att jag de första dagarna fått 25 mg Stesolid utspritt på fem ggr, ihop med B-vitamin och Folacin. Till natten har jag fått Zopiklon. Efter 2-3 dagar har Steroiden minskat till 20 mg/4 ggr dag, sen har det minskat med 5 mg i ganska snabb takt. För att dämpa eventuell ångest har jag fått Atarax (funkar inte på mig) eller Theralen (fungerar ganska bra). För att kunna sova ordentligt (svårt att få regelbunden sömn) har jag fått Mirtazapin. Threralen och Mirtazepin är inte beroendeframkallande vilket är bra när man har en missbruksproblematik.

Trots att jag fick Stesolid var de första 4-5 dygnen ångestfyllda och jobbiga, sen började det vända. Då har jag inte alls druckit de mängderna starksprit som du har gjort utan "enbart" mycket vin varje dag och enstaka drinkar nån gång då och då. Jag har också tagit Xanor varje dag, ibland i flera månader och Zolpidem till natten (2-4 st varje natt). Just nu har jag varit alkoholfri i 24 dagar och benzofri i 15 dagar om jag bortser från att jag äter 10 mg Zolpiedem för att somna (zolpidem är ju en benzoliknande supstans). Det är en avvägning läkarna har gjort där de anser att det är viktigt att jag får ordentlig sömn och att det uppväger risken att jag gör något dumt. Så jag får inte så många och ska från och med måndag lämna in dem till min VC för att de ska kunna ge mig några i taget.

Även om Stesolid alltså är svagare än Xanor så har det absolut hjälp mig vid avtändning. Men vi reagerar ju olika på olika preparat, så bara för att det har fungerat på ett visst sätt på mig betyder det inte att det fungerar likadant för dig.

Men jag hade sökt mig till beroendeenheten/akuten om jag var du, så att du kan tända av under uppsikt och får en chans att göra det säkert. Och på så sätt också få verktyg att kunna hålla dig ren och inte falla tillbaka i alkohol- och benzodimmorna.

Jag finns här och svarar så gott jag kan och jag håller tummarna för att det ska gå bra för dig.

Märkligt, min 24:e dag har också varit tung och ångestfylld. Troligtvis den jobbigaste dagen hitintills. Jag har inga bra svar på vad en ska hitta på, jag försöker kolla tv-serier och härda ut tills det är läggdags. Inte världens bästa strategi men man gör det man kan för att ta sig genom jobbiga dagar. Förhoppningsvis blir morgondagen lättare, jag hoppas iaf det. För både dig och mig.

:-)

Jag har under ca ett års tid druckit en 70 cl vodka och ca 6-10 öl dagligen, ja det började givetvis med ett glas vodka för att sedan fort eskalera till en helpava, i torsdags bestämde jag mig för att sluta eftersom jag fick abstinens redan vid ca 0,5-0,8 promille (och känner mig spiknykter), håller koll med dubbla alkometrar så jag vet när jag kan köra bil och de sista timmarna var ett rent h-elvete. Men saken är den att jag får en abstinens som skiljer sig fån allt jag läst på nätet, inga hjärtklappningar t ex, nä jag for kramper i magen, myrkrypningar, och i o f s svettningar och skakningar) ungefär som en abstinens av bensodiazepiner, kroppen verkligen skriker efter något. Har ätit en del benzo också men försökt ha uppehåll för att inte bli beroende. I torsdags drack jag ingenting men var tvungen att äta ca 20 mg xanor samt 6mg Iktorivil för att slippa det dåliga måendet och kunde ändå inte sova, är det nån som känner igen det här? Har läst att man ska behandlas med betydligt lägre doser benzo, har det hjälpt er som gjort en sån avgiftning? Jag skulle blivit galen. Fredagen klarade jag med färre tabletter (tog i o f s två öl och ett glas vodka ca 1,5 dl och idag söndag trodde jag det var över, men icke! Har väl minskat på tabletterna men klarade inte av att låta bli vodkan, nu ca 1 dl och en öl och känner mig i skapligt skick och väntade till klockan 17:00. Förstör jag allt och får börja om från början när jag dricker så (förhållandevis) små mängder?) Ni som är högkonsumenter av alkohol, hur mycket starksprit behöver ni för att lindra abstinensen? Jag dricker vodkan ren, typ som en shot med 1-2 dl nästan rakt upp och ner. Hela dagarna går dessutom åt till att tänka på den där ölen och sen har jag så lätt att bli fysiskt beroende så jag är rädd för att fastna intblettberoende istället. Väntar bara på kvällen så jag kan röka lite gräs och bara sova. Hur länge håller denna alkoholabstinens i sig? Verkar komma i vågor nu mer än som första dagen då det var ett konstant ätande av tabletter. VILL INTE VARA FYSISKT BEROENDE AV NÅGOT. Ska också tilläggas att jag blivit tvångsomhändertagen på psyket en gång men då var jag beroende av imovane, de pumpade i min 160 mg stesolid och massa haldol men det hjälper inte mot zoplikonberoende så jag var borta ca en månad. Hör nog inte hit men om man är beroende av zoplikon hjälper inte benzo men läkarna verkar inte ha nån koll. Ja jag skriver om allt möjligt men det är saker som ploppar upp i hjärnan. Läste på en finsk sida att toleransen för alkohol sjunker fort och det verkar den ju göra, har ju i o f s ätit bonsodiazepiner också. Jag blir FORT beroende, eller min kropp blir det, hur kan det vara så? JÄTTEFORT! Hur känns den här vet inte vad den kallas ”efterabstinensen” som jag läst så mycket om? Är den psykisk eller även fysisk?

Tillbaka på ruta noll. Med erfarenheter jag så innerligt ville vara utan då jag i mars skapade mitt konto här. Jag var nykter i 12 dagar innan jag tyckte att jag var fri från problemen och kunde börja dricka normalt. Först lite öl. Ofarligt. Sen lite vin, bara en flaska hemma. Sen på fest, slutade i katastrof, utslängd från krogen, bortgjord, med blåmärken och ingen aning om vem som skjutsade hem mig eller vilka som sett mig. Så fort några veckor hade gått så minskade ångesten och jag gömde erfarenheten någonstans långt bort i ett minnesarkiv. Fick ytterligare en fylla med minnesluckor och gjorde min vuxna dotter ledsen. Till sist (!!) igår då jag drack 1,5 flaska vin hemma, de mindre barnen hemma. Jag som inte inte inte skulle dricka när de är med. Minneslucka, aggressiv, slog i en spegel, knuffade min son och däckade. De cyklade till sin pappa. 10 & 12 år. Det är ca 4 ggr de sett mig så berusad.

Idag har jag pratat med flera vänner som är stöttande och oroliga, barnens pappa och min mamma. Barnens pappa, exet, var otroligt bra att prata med. Jag har varit brutalt ärlig mot barnen och alla jag pratat med. Jag har påbörjat terapi med en psykolog för stresshantering i förra veckan och anmält mig till hjälpen som finns här. Min mamma.... hon drack nästan dagligen i 10 år innan hon slutade del 10 år sen. Idag för FÖRSTA gången så berättade hon om hur det varit, vi har inte pratat om det tidigare. Jag har längtat efter nykterhet när jag ser hur gott det gör henne. Vilket samtal, nog vårt bästs någonsin. Jag ska tänka ut hur länge jag vill vara nykter till att börja med. Hon ska hjälpa mig. Vi ska på all inclusive i sommar och vi pratade om strategier inför det.

Imorse hällde jag ut resten av vinet, packade ihop all alkohol jag har och gav till min särbo. Min hjärna tål helt enkelt inte alkohol.

Jag har de senaste månaderna varit under hög stress. Flyttade från min sambo, han ville inte det men nu försöker vi vara särbos. Jag har haft extremt mycket på jobbet. Försökt hinna med träning och resor.

Ikväll ska jag till exet och träffa barnen. De är otroligt kärleksfulla och omtänksamma mot mig fast det är jag som utsatt dem för detta. Jag uppfattar det som att de mår bra av min ärlighet. Jag säger precis vad jag tänker om det som hänt och de berättar om sina tankar och känslor. Det absolut viktigaste nu är hur de mår. Och de mår dåligt när jag dricker. Punkt.

Dag 1 - 18/5 2019