Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Jag har oxå haft ont på höger sida men har valt att sticka huvudet i sanden så länge så vet inget om mina värden...
har inte ens läst om vad vi kan åka på förutom att skrump lever och sånt dyker upp ...
Har du någon dag som du har bestämt att göra ett nytt försök Gorillan?
Jag har svajat lite i en vecka, har mycket som ska ske i helgen med mycket känslor inblandade... efter det är det HELT nya tag! Funkar inte att leva så här...
Hänger du på? Så kan vi stötta varandra..?

Hur är läget? Tänker på dig och hoppas du inte stressar för mycket...
Kramar
???

Hoppas du kunnat sova inatt? Jag har som du en anhörig som haft problem och har jag har med gått på anhörigträffar när jag var 19. Nu 34 och bestämde mig att det får va nog för ett tag! Har också ångest, oro,rädd för att bli sjuk(lite hypokondrisk) och det som just triggade min ångest ännu mer var just alkohol. Drack oxå för att somna. Men nu börjar det fungera ganska bra på sjätte dagen! När jag sitter här och riktigt njuter av kaffet och tänker på hur jag mådde förra veckan är som natt och dag? kämpa på. Du kanske behöver prata med ngn om varför du börjar igen? För mig handlar det om att få distans feån alkoholen och hitta mig själv utan den självdestruktiva ångesten av alkohol! Hur tänker du? Slut för gott eller vill du förändra ditt drickande. För mig är der inget fysiskt beroende,känner inget sug inte ens första dagen men det är definitivt psykiskt just för att dämpa oro o ångest men den känslan dagen efter är jag inre sugen att ha på braaaaa länge?? kram

Hej Lillmyra!

Sweet att höra att du klarat av första dagen! Heja dig! Själv är jag på 89:de! Heja mig!
Jag kände igen mig lite i det du skrev överst, om ätstörningar och alkoholkonsumtionen, det är lite samma för mig.
Jag kämpar på!
Varför har de senaste veckorna inneburit extremt stora mängder alkohol för dig?
För mig var det några år av extremt stort intag, när jag slutade dricka så såg jag till att ta tag i det som gjort att jag druckit - jag har genomgått några stora förändringar i mitt liv sedan december, bland annat bytt arbetsplats och börjat gå hos en psykolog.
Jag tror verkligen att du tänker helt rätt med att ta hjälp av psykolog osv, det känns som att husen vi just nu håller på att bygga åt oss själva måste få stabila grunder, det innebär ju oftast att det inte bara är en sten att rätta till utan flera!

Kämpa på och grattis till dag nr 1!

Jag har klarat första dagen utan alkohol. Jag trodde inte att jag skulle klara en dag helt på egen hand med tanke på dom senaste veckornas extremt stora alkoholkonsumtion. Jag har gett mig fan på att jag ska klara detta och sökt hjälp på flera olika håll.

Tack snälla Tackohej

Första dagen har gått över förväntan. Inte druckit en droppe idag. Jag har tagit omvägar för att inte gå förbi ett Systembolag och falla för frestelsen. Tar en dag i taget

För dig ?!
Ingen dans på rosor, jag vet.. Hantera ångest är svårt..?, men precis som du säger. Det är det även med alkohol och faktiskt 7 resor värre.. inte i stunden förstås, men efteråt och dessförinnan..! Och livet utan alkohol är inte en rosenskimrande tillvaro, men så mkt vunnit i att slippa dåligt samvete och skuldkänslor som ju gärna bygger på ångesten..
Det är ett hårt jobb att göra, därför känns det då gott att du upplever att du får "lön för mödan"?! Så bra jobbat - och härligt att höra att du ser fram emot våren ?. Det gör jag också. Och det glimmade till av den känslan lite extra förra veckan?! Häftigt att du känner dig redo för "det vidare livet"-forumet?! Jag är inte där..Visst får dagarna rulla på även för mig, men just idag är jag långt ifrån den känslan..haft sug och tankar på alkohol under kvällen. Hemma själv och trött, är väl den närmaste 'anledningen' till det, som jag kan komma på. Annars håller jag med dig att jag också för egen del, är mer stabil och trygg i mitt mående. Det går upp och ner som livet självt gör, men jag vet att jag mår bättre av att låta bli giftet..☠️?!
Fint att höra från dig som sagt och med dessa positiva besked?!
Fortsätter heja på dig, var du än väljer att skriva?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Usch jag orkar inte! När allt känns bra, när jag vill, verkligen bara vill så kommer bakslaget. När andra ska lägga sig i och bestämma, tycka och tro vad som är rätt och bäst, men absolut ingen lyssnar på den det handlar om, mig!

Jag hoppas du lyckas få tag på en psykolog relativt snabbt. Jag har väntat 4-5 månader och inget händer. Håller tummarna för dig.

Välkommen hit. Hejar på dig! Hur går första dagen?

Tack för dom fina orden. Jag är en väldigt känslig människa och alkohol, nedstämdhet, depression, ångest m.m gör det ännu värre. Mitt sug kommer oftast runt torsdag och fredag då helgen vankas. Att filosofera kring sitt beroende men även andra saker i livet kan ha sina för och nackdelar. Det jävliga i det hela är att man tycker att man ska kunna styra upp detta helt själv utan hjälp. Det jag orsakat borde jag även kunna ställa tillrätta. Maktlösheten man känner när man förstår att detta fixar jag inte själv är jobbigt. Man tycker att man mer eller mindre är värdelös. Hur kunde jag hamna i detta beroende? Varför såg jag inte detta tidigare? Varför har jag förstört mitt äktenskap? Varför kan jag inte reparera detta? Varför är allting försent? Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag hantera beroende och ett raserat äktenskap? Kan jag hantera både dessa saker? Kan jag hantera mina känslor i vardagen?

Du ser att det finns massor av frågor som man bör ställa till sig själv. Det enda positiva i detta är att man är inte unik i sitt beroende utan många är i samma situation. Just att försöka hantera känslor samtidigt som suget och ångesten flåsar en i nacken är extremt jobbigt. Det som man tyckte var roligt en gång i tiden är inte så roligt längre. Alkoholen har gjort en nedstämd och det är svårt att känna någon sorts glädje numera. Man blir mer och mer likgiltig i sitt vardagsliv. Att sova riktigt ordentligt är så skönt för då slipper man tänka. Det värsta som finns enligt mig är att vakna upp nykter men med panikångest och inte veta vilken fot man ska stå på. Känslor är något som är bra att ha men för mycket skapar även det problem.

Jag gillar att filosofera över människan och varför vi gör som vi gör. Jag kan ibland fastna riktigt djupt som t.ex angående hur medvetna vi egentligen är i vår egen vardag. Hur observant är vi när vi träffar en människa för att se eventuella problem? Man även ställa sig frågan om vi verkligen LEVER och UPPSKATTAR livet i vår vardag eller tar vi den för givet? Går vi runt som robotar och gör vårt jobb tills vi kommer hem och kan ta den där ölen eller vinet. Då öppnar vi upp våra sinnen och låter vårt medvetna vila ett tag. Problemet är som sagt att 2-3 glas kan vara ok men allt därefter skapa just alla dessa negativa effekter som alkoholen har på oss. Hur länge orkar varje individ kämpa? Vissa kämpar ensamma medans andra har stöd från vänner eller behandlingshem.

Just nu kämpar jag som sagt ensam med mitt helgmissbruk som jag måste tona ner. Förvisso har jag flera personer att rådfråga bland mina vänner och bekanta men dom finns inte där för mig hela tiden. Alla kämpar alltid med något och då behöver det inte vara alkohol. Det kan ju vara depression eller något annat man dras med och orkar inte hjälpa andra. Nu har jag iallafall gått med i Alkoholhjälpens program för att se om det kan ge mig lite mer nycklar att lägga i min ryggsäck på vägen framåt mot en sundare alkoholkonsumtion. Jag skulle vilja säga att tryggheten att ha någon nära sig som älskar en är oerhört viktigt i sitt kämpande mot beroende. Mina känslor under en dag är väldigt upp och ner. Ena stunden kan allt kännas bra och efter en 1-2 timmar så känns allt skit. Att lära sig hantera sina känslor är även det viktigt. Det är en av nycklarna för att lyckas enligt mig.

Jag var inne och skrev lite i din tråd. Du är inte ensam!

Jag ska komma med en fyllig rapport från mötet på torsdag. Det är ett öppet möte, så jag kommer hålla låg profil och sitta still i båten. Jag vill Lyssna och känna av om det är något för mig :)
Fibblan visst är vi på G, jag kom upp i 9,7km idag.. det känns nästan som att jag måste ut och promenera 300meter till bara gör att ?

Hej Paul!
Be henne gå med här på anhörighetsgruppen, tror det skulle hjälpa både henne och dig ?

När ja väl gått ett tag på kliniken så tog ja med min sambo till sjuksköterskan så han fick prata och fråga lite, se mig blåsa och ta antabus +
Fick ju då se huset, miljö, personer, anställda m.m.
Han var glad efteråt för då förstod han lite bättre.

Hej igen
Tråkigt att höra men kämpa på !
Av egen erfarenhet så vet jag (eftersom jag själv gått dom) två olika program på nordhem.
Fråga vid nästa besök när nästa tillfälle är och säg att du vill delta.
Det första heter just motivations programmet (ganska många deltagare ca 20 st)
Där är även anhöriga välkomna att delta. -det är också anonymt sk. Ingen pres krävs.
Består av info och föreläsningar och när ja gick förra året var det 1 vecka på fm.
Steg 2 heter fördjupningsprogrammet och där är man ca 10 pers, då är mötetena lite mer
Personliga -leds av alkohol terapeut +pskykolog , men man väljer själv vad man vill säja.
Det pågick också en vecka på EM.
Jag rekommenderar båda , dom var bra och man är omgiven av likasinnade.

Hej igen !
Fick precis ett gäng sms från mina barns mor( mitt ex) efter berättat om dagens möte om vad som sker på Nordhemskliniken så hon förstår att jag tar detta på allvar och det var verkligen superpositivt på kliniken.
Hon vill berätta för folk vad som pågått/pågår och känner sig själv ledsen och nedstämd.
Det vill inte jag då vill bli frisk och hel och bli nykter utan frågor och för mycket uppmärksamhet kring det då är lite offentlig person och föreslog att berätta för henne om hur det går till och vad man gör på kliniken då förstår oxå tar energi för henne och vill säga att detta är på riktigt.
Då säger hon att jag förstår jag inte hur mycket detta påverkat oss nära runtomkring efter sagt att ställer upp i detta men dag 2 in i behandlingen kommer då det här som tar bort mycket av peppen.
Finns det grupper man kan vända sig till för att få motivation när man inte får den så som man trodde ?
Bästa ?

Hjärnan börjar fungera normalt efter några veckor och man känner sig mer uppåt även om suget ligger en i bakhasorna. Tänk positivt och få inspiration från alla dom som skriver här i forumet. Du är aldrig ensam om att känna som du gör!

På riktigt !
Tack för era ord och erfarenheter . Det ger än mer motivation och kraft att få ordning på livet och de finaste jag vet .
Vart på mottagningen idag igen för uppföljning efter fått stesolid för första gången och skall imorgon påbörja antabuskuren.
De rådde att inte vara själv med sina barn under den tiden man får stesolid vilket ör under 1 vecka vilket känns oerhört ensamt men vet att det är för det bättre..
Så lite ångest efter 1 dag med stesolid har jag inte upplevt på väldigt lång tid och hur kändes det när man slutar med den och bara antabusen tar vid , är det fortfarande ett sug efter alkoholen då ?
All kärlek och tack från hjärtat för fina peppen ❤️☀️

Bra med promenad, jag har också börjat med såna. Funkar bra ju.
Kul med AA, jag har siktat in mig på ett möte på måndag men vill invänta din recension först :)

Beslut så du slipper grubbla✔️. Tänk vad energi det spar ☺️!
Nykter dag och kväll ✔️. Check på det!
Och så välgörande promenad på det✔️!
Du är på G, alltså ?!

Kram
/Fibblan ?.

Verkligen jättebra gjort av dig Fibblan! Jag önskar som sagt att jag hamnar där nångång utan att vilja ha mer och känna att jag har kontroll.

Just nu känner jag kontroll men då är det spiknyktert som gäller!??

Hejar på dig!???

Hej. Jag startade denna tråd som helt ny. Har problem med drickandet och har haft i många år nu. Jag började väl dricka för mycket efter tjugo, i samband med en destruktiv relation så eskalerade det hela. Nu är jag 25 år och som tur (eller otur) är så har jag ett arbete där jag kan jobba hemifrån. Igår blev det en liten vin och två starköl. Dagen innan blev det en flaska vin och två extra starka cider. Har inget hemma nu, och anstränger mig för att inte känna sug. Skulle vara så skönt att bara ha någon att deta tankar och dagarna med. Jag har inte riktigt någon att prata med om det här, det är för skambelagt i min omgivning. Min mamma har haft stora problem och jag har tidigare gått på gruppmöten för anhöriga till alkoholister, känner mig så väldigt besviken på mig själv och att jag inte kan sluta. Det går att hålla upp några veckor, sedan tappar jag motivationen och börjar självmedicinera min ångest och sömnproblem igen. Jag orkar inte ha det såhär. Jag tar det en timme i taget nu, ska hålla mig nykter idag.

Hur går det för er andra?

Hej Fibblan! Va kul att du hittat hit. Som du skriver krävs det mycket styrka för att erkänna problemet, men man kommer till en gräns, måste nå botten för att kunna hamna på toppen.

Skönt att höra att allt går bra för dig, och duktig som kunde hålla dig till två glas vin, mycket imponerande.

För mig har det alltid varit allt eller inget? Ska jag dricka måste jag festa, ska jag träna så måste jag göra det varje dag. Vill jag jobba mycket så ska det helst vara dygnet runt och så vidare. Fattar inte att jag oxå kan var måttlig... aja är väl som man är antar jag?

Tack så jättemycket!??? Va gärna med och skriv hur det går för dig!?

Kram

Många kilo upp. Noll kondition. Plöffsig och ful. Har utvevklad ngn allergi då det bildas slem i luftrören ju mer jag dricker. Jag tror att det handlar om alkoholen som är slembildande. Vill verkligen sluta och få tilöbaka min hälsa.

Hej. Jag har också ångest av det. Ont höger sida men även vänstersida rygg bak. Magen är helt pajj. Så en månad ungefär nykter så kan det bli bättre. Tack för svar. Skönt att du är nykter nu.