Senaste kommentarerna i forumet

Jag måste säga att jag är lite förvånad över ditt välkomnande. Jag måste ha sagt något som verkligen slog an hos dig.
Ja, jag drack på jobbet. Och det var 300 andra som gjorde det också eftersom det bjöds på champagne för en lyckad affär.

Jag uppskattar inte din ton eller att bli kallad "kvinna". I denna mening är det gravt nedsättande.
Jag kom hit för att kunna vara ärlig. Att få stöd. Inte att bli ömkad. Men inte heller för att få skäll.

Jag kom hit för att pröva något nytt, för att bearbeta. Din kommentar har fått mig att känna att det inte var en bra idé.
Det kan finnas fler som jag, som känner som jag, som nu läser ditt svar på mitt inlägg och inte vågar skriva sitt eget inlägg nu.
Var det syftet i ditt svar till mig?

Jättefint att du fick hjälp av företagshälsovården. Men alla kanske inte befinner sig på samma plats som du gjorde.

"Energi och hopp" - du kanske borde fundera på vilken energi du utger.

Vill bara säga att jag smög i flera år utan att min man märkte något. Drack ur vintetrorna eller plastflaskan med vodka i garderoben i princip varje dag. Han fick en chock när jag berättade. Visst kan han i efterhand få en förklaring till en del händelser, men när det pågick var det så främmande att jag skulle kunna dricka på vardagarna att han inte kopplade en enda gång. Medberoende kanske ni tänker, men nej, inte ens det stämmer in på honom. Vill dock säga att jag tror att det är ovanligt att partnern är helt ovetande. Det handlar till viss del om hur känslig och mottaglig man är. Det omvända skulle aldrig kunnat inträffa, jag hade märkt direkt.

Känns bäst för dig! Livet är inget rakt spår utan en kringelväg fram. I bland vill man skriva, ibland inte, ibland vill säga stop och gå vidare, ibland ångrar man sig och börjar om. Allt är okej!
Stor kram till dig Pianisten!?

Heja dig ??

.. hur går det för dig??

.. men tror inte att det var menat som någon tävling ;). Mer, jag är precis ute på samma hala is som du.. 1960, va? Jag kanske är korkad, men fattar nada.

Onkel F, tänk att du var nykter i 2 år.. 730 dagar... det är grymt bra... hoppas du kan hitta tillbaka.

Kram

Jag är inte intresserad av någon tävling om vem som har krökat mest. Säger 1960 någonting till dig? Vad fan är "Folköl"?

Jag är inte intresserad av någon tävling om vem som har krökat mest. Säger 1960 någonting till dig? Vad fan är "Folköl"?

Vi är många här som säkerligen känner igen hos i det du berättar. Vi gör något om och om igen som vi vet inte är bra för oss och som vi vet bara ger oss mer ångest att döva. Det är så det ser ut, missbruket.

Det är svårt att svara på vad som krävs för att nå den där stunden då man känner att man fått nog och verkligen menar det utan att vackla. Kanske kommer inte den stunden för alla? Kanske måste man ibland sluta vänta på stunden och bara bestämma sig? Slänga ut alla flaskor, be partnern/nära vän att konfiskera kreditkortet och "låsa in" sig själv några dagar. Vet själv inte vad som är rätta svaret.
Bra iallafall att du hittat hit och att skriva av sig har iallafall hjälpt för mig i min beslutsamhet. Det är också bra att skriva ner sina tankar för att sedan kunna gå tillbaka och påminna sig om varför man bör sluta.

Fortsätt gärna skriva av dig och berätta din historia, finns många här som är villiga att lyssna och stötta ?

Tack!

14 dagar idag, men varit en tung dag. Känner mig deprimerad och i obalans. Jag trodde det skulle bli lättare efter en vecka men humöret skiftar hejvilt. Jag antar det bara är att se det positivt; nånting i hjärnan håller på att ändras.

Samtidigt som man slås av ångest och känslor av meningslöshet så känns världen spiknykter. Minnet, koncentrationen, skärpan allt har blivit bättre. Dessutom har 2,5 kg försvunnit från vågen.

Skönt att skriva av sig. Man ger sig själv möjligheten att konkretisera sina annars diffusa tankar om framgång. Det är ljusare än mörkret ger sken om.

Nä det va meningen att jag skulle gå dit själv, men jag va alldeles för trött och i dåligt skick efter ett år på fyllan. Har druckit minst lika mkt som du varje dag. 22-28folköl har det legat på ?
I kväll är det vatten som gäller och nästa vecka finns det nya möjligheter till möten och annat!

Nä det va meningen att jag skulle gå dit själv, men jag va alldeles för trött och i dåligt skick efter ett år på fyllan. Har druckit minst lika mkt som du varje dag. 22-28folköl har det legat på ?
I kväll är det vatten som gäller och nästa vecka finns det nya möjligheter till möten och annat!

Du "Unnade dig"? Dricker du på jobbet? För helvete kvinna, du måste bli av med det ! Kräkas bort vinet? Tror du att "mannen" inte märker det? Tror du att "mannen" inte märker att din andedräkt luktar spya eller alkohol? Rätt fräscht att hångla med någon som just har spytt....
Gör som jag, sök hjälp via företagshälsovården eller den lokala beroendemottagnigen.

Drack i tisdags, ordentligt baksmälleångest på onsdagen. En underbar natts sömn och torsdagen går som en dans. Jag mår bra och är glad. Fredagen kommer... Är det inte då man ska unna sig något? Jag unnade mig. Bubblande och glad på jobbet, spred kärlek och lustigheter. Mådde lite illa när jag kom hem, försökte kräkas bort vinet innan mannen kom hem. Somnade. Mådde bättre.

Lovade mig själv bättring. En halvflaska rödvin gömmer sig i garderoben...

Just nu är livet som "Måndag hela veckan", dricka, ångest, bättring. Dricka, ångest, bättring. Vad är det egentligen som krävs för att man ska skakas ur denna loop, hitta en annan väg, en annan lösning?

Jag fattar att det luktar av vin och sprit.
Men i mitt fall va det folköl, det kan väl inte alla lukta så fort man öppnar dörren ? ?

Jag fattar att det luktar av vin och sprit.
Men i mitt fall va det folköl, det kan väl inte alla lukta så fort man öppnar dörren ? ?

Jag känner direkt på doften när jag kommer innanför dörren att det finns alkoholångor. Ytterst litet behövs. Jag märker det också på att personen är lite förändrad. Om man inte själv dricker är det här enkelt.

Till dig med Jasmine!
Jag har läst jätte många historier och inlägg här, men kan inte kommentera alla ?

Så du ör välkommen att läsa utan att säga något!

Du har mått dåligt en tid och på kort sikt har alkoholen dämpat den ångest du kan känna samtidigt som du vet att den på längre sikt ökar. Du har sökt hjälp nu på flera sätt, du väcker omsorg och får stöd. Du funderar på hur det kommer sig att du inte helt tar hjälpen till dig, som du skriver att du känner dig ensam trots att du får stöd. Du funderar också på vad mer som behövs för att du ska kunna börja må bättre.

Du har tagit flera stora steg och utifrån det du beskriver låter det som du tar till dig av det den hjälp du får och att du själv börjat skriva här. Ibland är det svårt att veta vad som ska hjälpa och på vilket sätt, du fortsätter att pröva dig fram och du kommer att hitta rätt.

Det hörs att du tänkt på detta med alkoholen och hur den påverkar ditt mående länge och du vill försöka berätta ännu tydligare för din familj på vilket sätt du har ångest och varför alkoholen kommer in på det sätt den gjort. Bra ide. Kanske är det som du skriver, hjälpsamt för dig att berätta oavsett om alla förstår helt eller inte men du får det ur dig och kanske lite enklare kan börja sortera.

Fortsätt gärna skriva och läsa här. Ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varmt välkommen,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

... i din tråd, men inte kommenterat tidigare (inte haft tillräckligt med energi för det..). Du är grymt stark som fixar det här! Önskar dig all lycka till och.skickar en cyberkram! Jag kommer att följa din resa?

Jag tror det märks mycket mer än man anar. Kanske inte alla förstår, men dom närmsta är det nog mycket svårt att dölja nåt för. För mig är det så att mina två barn (en dotter på 27 som har egen familj) och en hemmaboende 22-årig son märker DIREKT om jag har druckit. Dottern kan till och med avgöra bara genom att läsa sms från mig (om jag druckit). Även om sms:et är helt logiskt, rättstavat och i övrigt helt korrekt. För att inte tala om att hon hör det så fort jag öppnar munnen om vi pratar i telefon. ?
Sonen har en näsa som märker så fort jag druckit en klunk! Han känner lukten direkt! Finns inget sätt jag skulle kunna dölja om jag dricker för honom! Han är hemma mycket, när han inte är ute och reser. Och när han väl är hemma så finns det inte en möjlighet att jag skulle kunna dricka ens en MUN vin utan att han reagerar...

Tack, snälla ni. Det värmer! Gjorde ett undantag för att "kolla läget".
Kramar ✨

Ja, rubriken säger mycket. Jag är inte ens 25 än och har förhöjda levervärden av alkoholen, har flyttat hem och har världens finaste föräldrar som ställer upp, betalar mediciner. Igår blev jag ordentligt full, en halv flaska vodka nästan. Vill döva min ångest och depression med alkoholen och vet ju själv att det är ohållbart. Jag har problem. Men samtidigt vill jag fortsätta dricka för jag dövar ju känslan som annars andas en i nacken dag in och dag ut. Äter antidepressiva och ångestdämpande i rätt låga doser än iallafall. Alla i familjen vet ju om det här och vill hjälpa, men känner mig som ett orosmoment, att jag är en börda, man duger inte till som inte kan vara normal. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om det här. Det kanske jag ska, för min egen skull. Men idag var vi iallafall förbi den psykiatriska mottagningen för en eventuell inläggning, men har inte tillräckligt med abstinensproblem då jag ändå har 3-4 nyktra dagar iveckan. Lite om och med och hit och dit mellan samtal med drog- och alkoholmottagningen och ett besök hos hälsocentralen så fick jag antabus utskrivet. Ska dit nästa vecka och lämna ett till blodprov för att kolla levern.

Får alla sparkar i baken man kan behöva, men varför kan jag inte beskriva ångesten för familjen, varför jag dricker? De vet ju men jag får inte ord på det. Avslutar här och väntar på svar, för nu gråter jag för mycket.

Ha det!

Så skönt o tryggt att höra av dig. 40 dagar är respekt. Jag orkar inte heller med skiten eller mig själv längre. Därför går jag ut med det men har egentligen aldrig stuckit under stolen med att jag har problem. Lagom finns ju inte i min värld. Jo jag planerar en lång löptur i morgon när jag kommit hem från resan jag är på. Som för övrigt var en katastrof alkohol mässigt.
Skriver vidare i morgon.
Prick.

Jag har inte reflekterad så mkt på just det, jag har bara utgått från att ingen ser eller vet. I mitt fall va det korrekt, ingen har märkt att jag varit salongsberusad mer eller mindre ett helt år. Visst alla har märkt att något är fel, men ingen hade gissad på alkoholen. Förutom min dotter på sexton år, hon hade tydligen koll och misstankar.
Klart det beror ju på hur onykter man är oxå, jag har alltid passat på att nå toppen precis innan jag ska sova och då sov redan alla andra i huset.