Senaste kommentarerna i forumet

Har du slutat snusa också?! ? Dubbelwow ?

Tack för att du berättade om vad som fick dig att agera. Måste kännas så jädra bra att finnas där för din dotter.
Hoppas du får en skön natt. Ser fram emot att läsa inlägg av dig imorrn.

God natt ?

1) Känner ingen större skillnad där - så det är nog individuellt :) Men kroppen är med största sannolikhet fortfarande i obalans vad gäller signalsubstanser, det ger sig nog med tiden.

2) Nog inget du behöver oroa dig för. Kanske fortfarande lite abstinens och är varmare så du svettas mer? Sover oroligt och svettas på natten?

Hej! Är oxå ny här dagen till ära. Visste inte riktigt hur man skulle göra men hittade nånstans att d kan vara bra o börja med att starta en egen tråd, där man kan skriva ”sin historia” o så kan d vara lättare för andra att hitta till en o stötta..
Hälsningar Cheri

På väg till Forummötet i lördags kollade jag programmet för dagen, – det var väl kl ett? Nej,.. ridå! 11 skulle jag varit där! Och jag som förberett mig, läst på gamla inlägg, rekapitulerat. Nyfiken och lite nervös att få träffa folk irl hade jag varit. Nu blev det inget med det. Hade i backspegeln sett förändringen som sakta och krängigt vuxit fram under de två år och 4 mån som gått. Kanske dags att förnya insikterna, inte glömma att kampen fortfarande var aktuell. om än vilande, hade jag tänkt. Med svansen mellan benen slank jag sedan in på Gallerian i Liljeholmen för att hitta något gott att trösta mig med.
Här brukade jag förr handla fina viner. Ja, jag var (och är) intresserad av hur det smakar, för det mesta. Jag kan sakna den biten. Tänk att få köpa en saftig bit kött nere på Ica, och ett mustigt rödvin till det… klarar jag väl? Tanken blixtrade genom mitt huvud men försvann lika fort. Jag märkte att jag var säker, helt säker på att jag inte ville. Inte dricka vin, framför allt inte med mannen därhemma. Kanske med någon annan, någonannanstans? Under trevliga och avspända förhållanden, i så fall. Det är ju oron, stressen och pressen tillsammans med honom som gör att det blir desperat och för mycket, resonerade jag. Kanske en luring, kanske en möjlighet det där att dricka i en annan miljö, kontrollerat? Sådär gick tankarna i min ensamhet.

Hej är ny här. Och har bestämt mig för att göra en förändring i mitt liv. Och tänkte att det här kan bli ett bra stöd

Tack för ditt svar virvla!
Ja, jag tänker att jag ska vara helnykter ett tag. Inte dricka hemma, vilket min man är med på. Jag ska på en tjejresa i maj och då vill jag dricka. Jag tror jag klarar det utan att trilla dit.

Mitt drickande har varit värst i två perioder efter två jobbiga händelser. Den första var utmattning och depression. Gick i kbt men det hjälpte inte mig. Jag var alldeles för sjuk. Jag var orolig hela tiden för allt. Alkoholen dövade ångesten. Jag ville inte vara kvar längre. Så fick jag hjälp på vårdcentralen med medicin mot oro och allt blev mycket bättre. Andra gången utlöstes av en jobbig händelse som gav mig mycket ångest och mycket av oron kom tillbaka. Gick hos psykolog men var ju redan under läkemedel.

Nu mår jag bra. Jag har ingen större ångest. Oroar mig ibland. Har attarax om jag inte klarar av det.

Så jag vet varför jag drack. Jag vet att jag mår bättre utan alkohol. Jag vet att jag har ett riskbeteende. Så, ja jag bör vara alkoholfri en längre period.

Nästa på listan är att berätta för min närmsta vän.

Jag har inga som helst problem med att inse att jag har ett missbruk. För att komma i kontakt med företagshälsovården på min arbetsplats måste man gå genom närmaste chef. Jag bad honom ta kontakt med dem. Ett sorgligt konstaterande är att mängden vin jag dricker på en vecka är nog för att golva en oxe. Jag behöver hjälp.

För knappt 8 år sedan gick jag på Antabus-behandling kombinerat med samtal med en kurator under några månader hos Beroendemottagningen. Därefter var jag helt nykter i 2 år. Tyvärr drabbades jag av något slags hybris och trodde att jag skulle kunna dricka "normalt" igen. Är det någon som kan gissa hur det gick?

Jag tror att jag behöver ett kontinuerligt stöd i form av samtal för att lyckas vara nykter efter den stundande behandlingen. AA är det enda som föreslagits mig, därför har jag skapat tråden. Är det någon som känner till något alternativ?

Adde: Jag har inte heller några problem med ordet Gud, det är vad ordet symboliserar jag vänder mig mot. Jag hade ingen aning om avlutar med "Sinnesro-bönen". Man läser inte en bön, man ber den. Det innebär att man med nödvändighet måste tro på någonting "högre" enligt mitt sätt att se på saken. Det är där Gud kommer in.
Jag vägrar hyckla. Jag skulle känna mig mer bekväm med att ta mötesdeltagarna i hand och tacka för ett gott samtal och stöd. Icke desto mindre har jag den yttersta respekt för din ståndpunkt och är tacksam för det du skrivit.

Femina: Ingenting bara löser sig. Det krävs vilja, kraft och beslutsamhet för att få en förändring till stånd. Ingen kan sluta kröka åt mig, jag måste göra det själv. Jag hoppas att det i övrigt är som du skriver. Jag är tacksam för ditt inlägg.

Allterbra: "Funderar på att gå dit imorgon om jag vågar". Vågade du, eller var det bara ett försök att peppa mig? Jag hoppas du vågade!

Många ord, mina damer och herrar! Lokala AA har ett öppet möte nu på söndag, Om jag kan hålla mig nykter och samla ihop tillräckligt med mod skall jag försöka ta mig dit. Det verkar trots allt inte som om de bits.

Tack, jo har haft snuset under läppen i stort sett all vaken tid. Känns nästan lite skönt att va av med den vanan. Den känslan kommer förstås inte alltid va likadan.. suget lär komma.

Ojvoj, nu blev jag nästan lite starstruck på dig Allterbra, att sluta snusa också... Får ångest bara jag tar upp frågan i mitt eget huvud, hahaha!
Cred och en upp på dig!
Wow!

Är så besviken på mig själv. Min sambo hade Ett önskemål när han tog ett dubbelpass på jobbet igår o därmed skulle komma hem sent. Att jag inte skulle dricka, fick göra hur ja ville sen i helgen men inte igår bad han mig. O va händer, jo ja är på affären o skulle handla lite o vad tar jag, 3st folkisar. Kunde inte stå emot tanken på att få ta ett par öl, solen sken o sambon skulle inte va hemma förrän efter läggdags så ja kunde njuta i lugn o ro. Tycker det är mysigt att hålla på o greja hemma, fixa o feja o ta några klunkar öl, lyssna på musik o go with the flow.. Ett annat av mina problem är att ja är så trött o orkeslös o bara tanken på att få dricka öl ger mig energipåslag o ja orkar ta tag i saker som ja skjutit upp. Vet att det bara är för stunden men det vill ja ju inte tänka på..
Anledningen till de 3 folkölen va att då skulle ja kunna dricka lite iaf o få de positiva fördelarna o hinna få ur det ur systemet utan att min sambo skulle märka nå om han ringde senare på kvällen för o säga godnatt. (Han hör direkt om ja druckit) Har svårt att sluta när ja börjat så jag tog två groggar oxå. Efter det börja ja tänka på hur ja svikit min sambo o kände mig rutten så då la ja ner för kvällen.

Ett annat problem när ja dricker är att ja efter några timmar ofta typ hetsäter, äter tills ja måste spy.
Till kvällen igår koka ja ägg att ha på knäcke till barnen o mig, tror ja drog 5-6 knäckemackor med ägg o kaviar. Lite innan hade ja ätit flera tallrikar matig soppa. Vid d här laget är min mage så full så ja måste kila på toa o ta en ” Gustavbergsresa”.

Ett lite konstig första inlägg kanske men det här jag står just nu idag... Har tänkt skriva av mig min historia senare, för min egen skull, att klara av att skriva orden..det här är skam deluxe för mig, även inför mig själv, då jag hellre trycker undan än outar..
Men japp status idag: besviken o deppig

Då har det kommit fram två funderingar, tänkte att ni oxå kan ställa era pinsamma frågor här.
Jag börjar:

1) Jag slutade dricka för en vecka sen, har i vanliga fall väldig stark sexlust.
Nu är den som bortblåst, vad hände?

2) Jag dricker 3-4l vatten varje dag, då jag läst att det ska va bra just nu.
Men jag pinkar knappt? Vart tar vattnet vägen ? ??

Nu är det exakt en vecka sen jag tog min sista öl och snus ?
Snusade en dosa eller två om dagen.. att ge upp snuset har jag knappt märkt än så länge.

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen, S-Vera. Du beskriver på ett ärligt och modigt sätt dina motstridiga känslor inför alkoholen. Du är ensamstående mamma med barnen på heltid, vilket har gjort att du har tappat bort dina vänner och här har alkoholen gjort entré som en kompis i ensamheten, en som får dig att må bra för stunden. Det är ju den där direkta belöningen, avslappningen, som gör alkoholen så lockande. En stunds vila och egen tid för dig mitt i ett hektiskt liv med små barn där du kanske skulle behöva en annan typ av paus eller energitillskott, men har svårt att få till det rent praktiskt. Finns det andra sätt för dig att varva ner? Andra saker du kan göra som skulle kunna ge samma känsla av att du gör något gott för dig själv, som inte innebär att du mår dåligt dagen efter?
Starta gärna en egen tråd och beskriv hur det är för dig, hur du mår och vad du önskar att framtiden ska innehålla för dig. Det finns mycket värme, omtanke och stöttning här i forumet. Det kan vara en god motvikt till när man känner sig ensam med sina problem.

Allterbra: stort grattis till din 6:e nyktra dag! Vad modigt av dig att berätta ärligt för din familj och nära vänner om vad du går igenom och fint att höra att det har mottagits med värme!

Allt gott till er,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Jag har följt din tråd här inne. Vi har mycket gemensamt som individer. Du har ofta skrivit ungefär detsamma som jag känner både inom relation och alkohol -problem. Behåll tråden och ta en paus istället. Om inte vi råkar på varandra igen vill jag önska dig ett underbart liv.
/Mrx

Haha läste precis vad jag skrev mens jag låg på sjukhuset, jäklar vad jag sluddrade och stavade som en kråka ??
Samma såg jag på mina sms under samma period, medicinen jag fick va rätt stark. Mådde bra och somnade nästan direkt av den.
Jag kanske iofs alltid stavar som en kråka, med tanke på att jag är norsk ?✌?️

Har inte varit inne på ett tag så därför ha tjat inte svarat. Väldigt bra punkter du skriver. Dom ska jag skriva ner på ett papper. Tror mycket på att skriva ner. För då tror jag att det mesta kommer ur hjärnan. Och på båt sätt in i det undermedvetna. Jag tror att det går att ändra vanorna men att man måste ge det tid. Finns forskning som stöder det. Sen klarar inte alla det men det finns de som gör det. För mig har det idag gått 80 dagar sen jag drack något. Långt kvar till 365? men en bra bit på väg. Med lite jävlar anamma och hjälp på vägen så ska det gå. Eller så är det så att man får ge upp det helt. Och då får det vara så. Det går att leva utan alkohol också.

Ditt senaste inlägg. Hinner inte mer just nu, men det räckte för att förstå hur tufft och jobbigt du har det just nu.
Jag ville egentligen bara säga kram och lycka till. Hoppas du klarar krama ur lite styrka och energi till, så inte hela skeppet sjunker. Jag ska läsa hela tråden sen.

Antar detta är dag ett på dina nya tag ? ?

Har jag fått kommentar från dig? Inte sett...

Kom tillbaka sen och kriga med med oss andra ???

.. vad är det? Egentligen? Känner igen mig i dina beskrivningar. Jag vet att någonstans så sitter det i hjärnan. Jag har bestämt mig för att hålla upp 1 år. Inte druckit en droppe på 11 veckor trots att jag varit på konsert med dyngraka människor, har åkt skidor, har varit på fester. Det har gått bra utan alkohol. Jag drack mest i min ensamhet det sista. Det var för att döva. Jag har nu tagit tag i det som ligger som en ångest, oro och rädsla i mitt medvetande. Har tagit hjälp av både hypnos, healing, bioconterapi och psykolog. Det hjälper. För mig iallafall. (Utreds för ptsd och utmattningssyndrom)Vi är alla olika. Men jag har tron att mår jag bra behöver jag inte alkoholen på samma sätt som jag behövt innan. Sen vet jag att jag aldrig kan dricka större mängder igen, det vågar jag inte. Finns en rädsla och kommer alltid göra det. Har läst mycket och det finns de som klarar att återgå till måttlig konsumition. Men vi är alla olika, det måste poängteras. Haft kontakt med en som hade diverse diagnoser, den var på behandlingshem och fick hjälp på beroendemottagning. Den fick gå på antabus i 11 månader och reda ut sina diagnoser, idag är den fri från sina diagnoser och kan dricka måttligt, den kan hantera sina känslor på ett helt annat sätt och vet när den kan dricka och inte. Det är därför jag tror på ett längre uppehåll. Och programmera om hjärnan. Varje individ är unik och vi klarar av olika. Men framför allt, börja minska, bryt vanor och se var du står. Du kanske behöver helnykterhet ett tag. Ett nykterhetslöfte behöver inte vara livet ut. Man kan jämföra med rökare. Finns de som trillar dit totalt igen, finns dom som provar efter nåt år och tycker det smakar skit men det finns dom som klarar av att röka någon gång ibland. Oavsett hur länge de hållt på. Kanske likadant med alkohol?

att det kan kännas som ett beroende att lägga så mkt tid på forumet..svårt att begränsa sig. Och att det skulle kunna vara en flykt från livet som sker här och nu, på hemmaplan s.a.s. Har själv funderat en hel del på om jag ska ta ett break, och kanske fokusera mer på att vara närvarande med min man t.e.x. Barnen får sitt ändå, de "kräver" vad de behöver på ett annat sätt. Men min stackars partner väntar tålmodigt i periferin..
Kanske skulle vår relation stärkas om jag vände mig mer till honom än till forumet..
Det är ju inte som att han är utesluten i processen, men såklart möts man av en annan sorts förståelse här..
Och precis som du säger mulletant, så har också forumet varit och är min livlina! Aldrig förr klarat så många dagar av nykterhet.

Du gör det som blir bäst för dig Femina och jag önskar verkligen så att det ska få vända ?!
Önskar dig allt gott?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag är så glad för din skull. Kämpa! Tyvärr kommer en tuff period när du tror att du har kontroll och mår bättre. Jag har varit där flera gångwr och trillat tillbaka. Sjukdomen alkoholism är obotbar. Man blir aldrig frisk i den, men man kan lära sig att hantera den. Tyvärr dricker jag folköl efter jobbet. Jag vet att jag kommer att sluta. Du peppar mig genom att kämpa på.

Synd... Jag har läst allt av dig.. Tänkte jag skulle kommentera snart men annat har kommit vägen.
Förslag : behåll tråden.. Kan vara bra för andra här inne att läsa. Samt om du vill ha lite ryggrad
i framtiden. Du är väldigt läsvärd... hög klass :-)

Lycka till vännen,

John

Jag har bestämt mig för att tack för mig här. Blir lite blödig när jag tänker på tiden och alla stadier av känslor och måenden som passerat sedan jag gjorde mitt första inlägg här för bara ett halvår sedan. Att komma till denna platsen och läsa och förstå hur många vi är där ute, bland alla samhällsskikt, allt från höga chefer och nedåt. Som krigar i det tysta mot våra begär och att bara få vara lyckliga. Sedan frustration över att känna sig otillräcklig och inte nå fram till de som inte kommer upp till ytan, och förstå att mina råd och det som hjälpt mig inte kan hjälpa alla.
Jag tänkte först att jag kanske skulle fortsätta en tråd i Det vidare livet här, men har börjat känna lite negativa känslor senaste tiden här. Kände också att jag kanske ska spara er mer långdragna inlägg om mitt relationsgnäll.
Jag valde vid nyår att sluta med Facebook för att det inte gav mig något bra längre. Missförstå mig inte, denna platsen har gett mig så mycket fint och positivt, men konstig som man är, människan, så skapar man så lätt nya beroenden och behov av bekräftelse, kolla om något svarat eller lajkat.. och så en liten känsla av ensamhet och betydelselöshet när det inte skett.

Tack så oerhört mycket alla ni som funnits, kommenterat, stöttat och peppat. Även om man inte känner att man alltid kan hjälpa någon direkt genom sina svar så är det största här att vi inte behöver känna oss ensamma, vi är tillsammans och slipper en liten stund att kriga i det tysta!

Finns en bok som heter The Secret, den menar att allt du önskar kan slå igenom om du bara tänker på det tillräckligt mycket och ofta. Dom kallar det Universums lag av attraktion. Tro det om man vill eller tyck hokus pokus, men jag har verkligen insett att tankarna är oerhört maktfulla. För att citera en annan text i en mycket stark bok. -Munken som sålde sin ferarri:

"En handling skapas av tankar,
en vana skapas av handlingar,
en karaktär skapas av vanor."

Så, även om du känner att du inte kommer någonstans, står och stampar, fast i dina problem. Sluta inte tänka och drömma om vad du vill, ge tiden sin chans!

Ta hand om er, stora kramar / Pianisten