Senaste kommentarerna i forumet

Känns det ungeför lika svårt att sluta eller dra ner på kaffet som att sluta med alkoholen. Dessutom är det ju allt jag har kvar ?. Närå. Men jag vet att jag borde men det är svårt. Mycket vana inblandat. Morgonkaffe, pendelkaffe, kommatilljobbetkaffe, möteskaffe * X, lunchkaffe, middagskaffe och repetera. Ganska mkt koffein i svart te så der känns som grönt te är enda substitutet. Men det är ju inte gott...alls.

Ljuset börjar komma tillbaka till Stockholm och jag känner mig därför piggare och gladare. Jag har slutat att dricka kaffe och dricker endast te på morgonen och vid lunchtid. För några veckor sedan hade jag en koffeinkonsumtion på cirka 200-250 mg koffein och nu har jag en koffeinkonsumtion på cirka 100-150 mg koffein. Koffein verkar centralstimulerade och kan ge upphov till stress och ångest. En lägre koffeinkonsumtion minskar därför risken för ångest och stress.

blir jag inte klok på hur jag fungerar ???
När jag var nynykter var jag oerhört känslig för att "känna in" andra alkoholister och medberoende men jag var tvungen att vänja mig av med det för vi är så många så det blev en aning jobbigt. Idag kan jag känslolöst konstatera att en person är beroende utan att lägga några värderingar i det. Men det räcker fortfarande med att möta en person och bara byta ett par ord så är det klart. Jag vet ju att personen har, liksom jag, ett val att göra och att jag inte kan påverka det.

MEN.....insikten att nån är medberoende har aldrig riktigt släppt mig och det kan ju bero på att de är så många fler så det är svårt att undvika ? Och den insikten har ökat den sista tiden !? Och jag är inte på det klara med varför ?? Det är inte svårt att känna igen en medberoende irl men om jag bara ser hur de agerar/skriver på sociala medier så blir jag förvånad ! En ide' är att ordvändningarna är en spegel på mitt sätt att skriva och självklart om de beskriver sitt mående som liknar mitt när jag var aktiv. Och på nåt sätt tycker jag synd om dem för att de inte själva är medveten om problemen eller vill se det trots alla signaler. Tyvärr är det många som börjar knapra piller vilket bara förlänger lidandet och gör att de fastnar i en bedövad värld som är väldigt svår att ta sig ur.
I min direkta närhet har jag 3 st som är kraftigt medberoende varav en vet min bakgrund och vars pappa var alkoholist/drogberoende men som totalt blockerar all hjälp och sticker huvudet i sanden och mår sämre och sämre.

Jag har skrivit det förr och tyvärr stärks det med att medberoende är mycket svårare att komma nära och få att förstå sambanden. Hos mig som alkis finns en konkret sak att peka på : Alkoholen som jag dricker.
Att få medberoende att inse att det är i stort sett samma sak för dem är så svårt : Alkoholen som ANDRA dricker.

Jag får nog fortsätta att fundera för jag tror inte det finns givna svar på varför min känslighet har ökat den sista tiden.

Tack så mycket både Fibblan och IronWill för svar!
IronWill- Bra tänk att inte fokusera på något livslångt, utan fokusera på en dag i taget. Jag får helt enkelt fokusera på en fest i taget, vilket jag redan gör, men som jag nog ändå får ta på ännu mer allvar! Det är absolut inte värt ångesten.. och det borde ju såklart bara va att sluta, men det är väl lite just därför jag hamnade här. För att på nått sätt lära mig av andra i liknande situationer. Det är just det du säger om "hur kommer det kännas om några månader" som jag så himla rädd för. Köra hem är ett bra tips! Det brukar jag göra dom gånger jag har fokus nog att låta bli att dricka på fester.. det är bara så väldigt lurigt när det går bra ibland, är ute på saker nästan varje helg där det finns alkohol och som sagt, bara några få gånger faller jag dit. Dom gångerna dock för mycket! Jag tar med mig av det du säger.. Tack!

Fibblan- Grattis till dina 30 dagar! Tack för dina kloka tips gällande ångesten och tankarna. Det tar alldeles för mycket kraft ifrån mig, vilket som du säger egentligen inte bidrar till något! Jag brukar alltid tänka på alla gånger det har gått tokigt innan jag ska på fest, blir nervös över att det ska gå snett igen.. men sen så kommer det gånger när den känslan liksom är borta och det är precis dom gångerna jag är rädd för! Jag är så rädd för att det ska bli mer, att rädslan inte ska infinna sig, och att det ska bli något ohanterbart. Och genen finns... Den där listan ska jag helt klart sätta mig ner och göra! Jag kan nästan förutse resultatet...Jag tror mitt stora projekt är att våga bryta normen om att jag ska dricka i festliga sammanhang..Att inse att det är okej att låta bli, utan att vara tråkig.. jag tycker ju inte själv att andra är tråkiga när dom låter bli, lägger inte ens tankar på det, så varför skulle nån göra det om jag låter bli? Men förstår ändå att det är lättare sagt än gjort. Skulle du vilja dela med dig mer av din historia, hur kommer det sig att det blev oftare och oftare och hur har du lyckats vända dina tankar? All lycka till dig med! Kram

Usch, va jobbigt..
Ja, det är väl konstigt hur motgångarna tycks ackumulerar sig ibland..som om de bara byggs på varandra utan hejd. Inte konstigt det känns motigt och deppigt då..?
Styrkekramar till dig i dina ansträngningar att försöka få fatt i tankarna om att det kunde varit värre, och att du gör vad du kan för att inte låta omständigheterna, dra ner dig allt för mkt??!

Precis som du säger, kommer du överleva detta oxå?! This to shall pass..?

Ha en så bra dag det går, och krya på dig med knäet ?!
Imorgon har du kuratorstiden, och sedan kommer helgen (vilken kan vara nog så kämpig), men som oxå EQkan ge utrymme för vila, och göra sånt som du mår väl av och som kanske kan få dig på bättre humör..(?)!

Styrkekramar! /
Fibblan?

Det verkar som jag hamnat i ett flöde av olyckliga skeenden som rubbar min tillvaro.
Hatar verkligen känslan av maktlöshet, när jag själv inte kan kontrollera och påverka vad som händer...
Vill inte vara gnällig och deppig men det är så svårt just nu!
Och som grädde på moset så ramlade jag häromdagen och slog i mitt knä så nu har jag svårt att träna också...?

"Men det kunde vara värre" är mitt mantra nuförtiden. Måste tänka så för att överleva... Imorgon har jag en tid hos kuratorn på vårdcentralen och det känns bra iallafall.

Kramar
???

...få åka och hämta dottern ute i skogen. Att få sätta sig bakom ratten efter att ha erbjudit mig att hämta henne så gjorde jag det med lycka!
Ännu en sak som jag inte kunnat göra på flera år, och detta lägger jag till på min plussida. Lite konstigt att bli glad och stolt över en sån sak.
Tycker egentligen inte om att köra på hala vägar i mörker och i älgtätt område, men jag gjorde det med känslan av att här sitter jag nykter bakom ratten. Tjohooo! Jag poppade härliga låtar och när jag plockade upp dottern så hade vi så trevligt och mysigt i bilen hem. Vi pratar bra när vi åker bil ihop. Även det lägger jag i min pluskorg. Åka bil med dottern = bra samtal. Inget bråk! Glad mamma, glad dotter! Lycka ? Så tacksam ??

Tack för allt pepp ni härliga människor ??

Kram PimPim ?

... och spänner mig och det känns ju överallt i kroppen när man har fibro. Usch! Hoppas du mjuknat upp lite i nacken under dagen. Inte fy skam att gå med sjal när det är så kallt...???
Hoppas du får sova gott i natt! Ny ska jag kolla på Renés brygga och tråna lite över Henke ??
Sov sött! ?
Kram PimPim ?

Det var 20 minusgrader när jag kom till jobbet! Ingen könsvärme direkt! Vill ha sol och värme ?
Kram PimPim ?

Jag känner igen mig.. och jag tycker det är ett smart drag av dig att bolla dina tankar här. Precis som du har jag beroende i familjen, och därmed den genetiska faktorn för att utveckla alkoholism..

trots detta var jag oförsiktig och det är ju en sjukdom som smyger sig på..
ett säkert tecken på att genen finns i oss, är just det att vi har svårt att sluta när vi börjar, som jag ser det..att vi blir föör berusade..STOR varningslampa, och som jag förstår att oxå du tar på största allvar!
Innan jag hamnade i att dricka varje helg, sedan även vardagar ibland, och till sist dagligen, var jag som du. Det var vid festliga tillfällen, men efterhand blev de tillfällena där det blev föör mkt även i de s.k legitima sammanhangen, fler.
Oftast roliga pinsamheter, som jag kunde skoja bort men oxå sådant som jag kände skam och ångest över. Vissa sådana minnen, som jag skäms över mest (och har säkert en hel del o skämmas över som jag inte minns heller..) låter jag helt enkelt bli att tänka på.
De jag där och då, alltså dagen efter, kände att jag behövde be om ursäkt till, har jag gjort. Och ingen, inte minst jag själv, mår bättre av att tänka på dem idag, så jag gör inte det. Dyker de upp, tänker jag att det var då, och att jag inte kan göra ngt åt det som varit. Det viktiga är att jag ser till att inte hamna där igen. Jag har dem som minnen att påminna sig om, när jag tror att jag är kompetent nog att hantera alkohol. Då kan jag låta dem sväva förbi, som en påminnelse om vart jag inte vill hamna igen.. men däremellan- lägga tankarna åt sidan och tänka på vilka bra och ansvarsfulla val jag gör idag. Jobba med att skifta fokus, helt enkelt, är mitt råd. Inte så enkelt som det låter, men det går!
Fokusera på de val du gör idag och om du vill dricka i festliga sammanhang, så gäller det nog att ha en väldigt strikt plan. Bestämma sig för ett visst antal glas och sedan se till att det inte under några som helst omständigheter blir mer, ovasett vad hjärnan eller resten av kroppen vill.
Man kan ju prova, se om man klarar det..Jag vågar inte. Inte än på ett bra tag iaf. Jag kommer sannolikt att prova ngn gång i framtiden, men det är inte säkert och min förhoppning är att jag inte ska vilja ta risken, när jag kommit så långt i min nykterhet..
(30 dagar idag)

Det är inte värt att låta alkholen förstöra den person du egentligen är. Den får dig att känna dig som en sämre människa och ger dig ångest. Vilken annan relation som helst, som bygger på det skulle man ju göra slut med, inte sant.. (?)!
du beskriver oxå att de perioder som du avstått från alkohol har du känt dig stolt och stark i den du är! Den gör mer skada än vad den tillför låter det som..
Har du gjort en lista ngn gång med skäl till att fortsätta respektive sluta någon gång? Annars kan
kanske det va ett sätt o få lite mer klarhet i var du står, och sedan ta beslutet utifrån det.

Sedan är det knepigt med att hitta rätt i att inte ha tråkigt och/eller känna sig utanför, i de sammanhangen. Tyvärr, har jag inte så mkt erfarenhet att dela med mig av detta än..
Har varit på del mindre sammankomster, och de har gått okej. Glädjen har kommit ur att jag har lyckats ha en trevlig kväll utan alkohol och att jag lyckats hålla min linje trots att andra har druckit. Alltid ngt, alltid en början..

Lyckönskningar i dina fortsatta funderingar och beslut?!

Kram/
Fibblan?

När vi får "rätt" perspektiv på livet, som man ju får när man blir påmind om vad som verkligen räknas Hälsan tex, då tror jag det är lättare för oss att vara helt sanna mot oss själva och höra vad kroppen egentligen säger. Som för dig Kuriosa att du längtar efter aktiviteter som är bra för dig (promenad o handarbete).

Visst känns det bekant men lite oftare än så kanske i mitt fall...
Vad tror du själv? Är ångesten värd drickandet? Du är ju just nu på en dålig plats men hur kommer du att tänka om nån månad eller två? Det är klart att fester och annat upplevs som ”tråkigare” ett tag efteråt men samtidigt så är det väl frågan om du har så roligt nu då? Det är väl ofta förväntningarna är roligare än festen. Jag känner mig inte alls utanför men kanske inte lika road av diskussionerna jämt. Efter ett antal enheter blir det ofta rätt banala diskussioner. Då brukar jag dra hem och göra något annat som är roligare. Kanske till och med köra hem så jag slipper stå och frysa i väntan på sl.
Personligen så förhåller jag mig inte alls till livslång nykterhet. Det går en dag i taget och om det går tillräckligt länge så blev nykterheten livslång. Enklast i alla fall i början att ta en dag i taget.
Tror du har lite rannsakande att göra för att se om du tycker att dessa 3-4 suparfesterna om året är värda de 3-4 månaderna av ångest (eller kanske kortare ibland) . Det kommer tyvärr inte lösa sig av sig självt, utan det handlar om hur du själv vill ha det och sen att du agerar i enlighet med det. Det finns inga enkla lösningar tyvärr, men det är en intressant resa.

Tack själv kära du! Här ska inget glömmas bort! // Kram :-)

Ca 3-4 gånger om året faller jag dit och dricker alldeles för mycket, aldrig i ensamhet utan alltid på fest. Det leder såklart till pinsamheter i from av att jag pratar, hej vilt, med vem som helst.. säger konstiga saker, till fel personer, blir extremt öppen och lever ut utan begränsningar.. långt ifrån den person jag är i vanliga fall. Jag får extrem ångest efter sån här tillfällen och kan inte sluta tänka på alla saker jag sagt till alla möjliga personer. Vill understryka att det inte är elaka saker, utan bara allmänt "för mycket".. Däremot kan jag säga elaka saker till mina närmaste, vilket oftast sker under en minneslucka. Ofta går det bra när jag drick, men jag måste vara extremt på min vakt. För ett tag sedan föll jag dit igen, och det blev för mycket... nu, trots att det gått veckor, är ångesten ständigt där.. jag blir ledsen, för det känns som jag liksom "förstör" den person jag egentligen är vid tillfällen när det går över styr. Jag har under långa perioder avstått helt från att dricka, och jag känner mig stark och stolt i den jag är.. men precis som någon annan skrev så är det som att man bygger upp förtroendet och man börjar lätta på tyglarna.. Jag förstår att jag nog helt borde avstå från alkohol, inte enbart för det som sker 3-4 gånger om året, utan även för att det finns beroende i min familj..
Jag tar detta på största allvar, men den stora frågan jag har är väl egentligen.. Hur ska man lyckas förhålla sig till total nykterhet, när det ständigt är event och fester där det flödar alkohol, och ändå inte behöva känna sig utanför eller tråkig? Speciellt när man har en sambo som dricker en hel del under tillställningar, men som ändå inte tappar kontrollen på samma sätt som jag. Och hur kommer man över ångesten, jag rabblar ofta alla gånger jag gjort bort mig i huvudet, om och om igen och känner mig då som en sämre människa, tänker mycket på vad alla som sett mig sådär egentligen tänker om mig osv... Är det någon som känner igen sig? Och i så fall har ni några tips?

Heja fina Pim Pim och stort grattis till dina fyra veckor. Underbart att frigöra så mycket energi och få mer gjort och samtidigt må mycket bättre. Många kramar ? Greta

Rackarns vad du är bra ???Greta

Jag har ingen aning vad dina symtom beror på, men du beskrev redan för 4 dagar sedan att du kände dig sjuk. Snurrig i huvudet och koncentrationssvårigheter kan ju mkt väl komma från psyket oxå, men febern bl.a. talar ju för att du har ngt fysiskt "skit" i systemet.
Jag hade bokat tid till läkare. Bättre kolla upp en gång för mycket. Även om det verkligen inte låter som det skulle vara ngt allvarligt.
Hur länge har du haft feber? Ring din vårdcentral vet'ja. Du är ju nykter och har varit så i två veckor, så det känns inte som att det skulle vara alkohol-relaterat. Men det är bara mina gissningar..(?)
Känner du dig mkt orolig för vad det kan va?

Kram/
Fibblan?

Att tacka för ert fina stöd, Fibblan., Gröna Blad och Pim-Pim ? underbart väder idag ☀️

Att påminna sig själv om varför man vill låta bli. Att inte använda alkoholen till att dämpa de behov man har ? att faktiskt påminna sig själv om allt som hänt och ordentligt känna efter. Hur mycket bättre man mår OCH sover utan alkohol kram ?Greta

Alltså varit nykter i 2 v lite drygt. Men de senaste dagarna har jag varit sjuk har jag tänkt. Men det är liksom ingen sjuka som känns igen. Jag är snurrig i huvvet, dimmig, svårt att koncentrera mig, lätt huvudvärk, lätt feber, sådär kallsupskänsla. Har ingen snuva, hosta, ont i halsen osv. Kan detta bero på abstinens? Läs om post-akut abstinens men det verkar vara mest kognitivt och depp, detta liknar inte det jag läser...

Bra gjort..Jag hade liknande tankar, men fegade tills min dotter mailade min chef..Mycket tack vare det är jag nykter sedan 3 år..Forumet har betytt otroligt mycket också..Nu finns bara en väg..Mot det friska.?✨✨styrkekram?

Muränan ! Blir glad när du gör inlägg så du inte glömmer oss :-)

...så pass mycket så nu när man varit ifrån skiten så pass länge romantiserar man vinet. Sist för jag när jag passerat en månad och med den erfarenheten nu vet jag att jag inte klarar av att ”socialdricka” för jag började genast ensamdricka igen. Då förlorade jag min kamp och insåg inte hur bra jag mått utan, och nu försöker jag skriva ner minsta lilla positiva sak jag känner som jag inte upplever när jag umgås med vinet. Hoppas det kommer hjälpa mig de dagar suget blir för stort för jag vill verkligen inte tillbaka igen. Jag mår ju så bra nykter på alla sätt!
Lycka till nu! ?
Kram PimPim?

Visst var det mkt tänkvärt i den, kände detsamma?!

Usch, va jobbigt med nackspärr ?, men din inställning och ditt fokus kommer hjälpa dig ta dig igenom dagen..?
Gå hem från jobbet om det blir för mkt och du inte orkar.. ?!

Önskar dig en bra dag trots nacken..
Nyktra kommer vi i alla fall vara?!

Ta hand om dig på bästa sätt idag?!

Kramar!/
Fibblan?

Håller med!
Mycket tänkvärt i den?!

En fin och nykter dag önskar jag er?!

Kram/
Fibblan?