Senaste kommentarerna i forumet

Idag ska jag inte gå till systemet. Måste skriva det här med förhoppning att det ska stärka mitt beslut. Ni blir mina vittnen. Blir ju pinsamt att inte kunna hålla upp en endaste dag. Men så illa är det nu... imorgon är det ju fredag så då finns det inte en chans att hålla mig alkoholfri. Men ska iallafall försöka. Idag ska jag inte dricka.

Ibland krävs det en riktig ögonöppnare. Har själv varit där. Min 5:e dag idag och jag kan bara säga att det är så värt det. Galet vad bra jag mår nu jämfört med en vecka sedan drygt. Otrolig känsla i kropp och knopp ? när jag skulle hem o gå ut med hunden och farbror blå står vid en skola. Har aldrig varit då rädd att bli stannad i hela mitt liv. De lät mig köra förbi. Snacka ögonöppnare. Tänk om de hade stannat mig. Vad hade familjen sagt,jobbet ja ALLA!! Sen kanske jag hade klarat mig men tänk om. Usch kämpa på nu. Ge livet en chans. Det är så värt att leva på riktigt?

Begravningar är jobbiga men väldigt viktiga att närvara vid.
Själva ceremonin är en del i processen för att komma vidare i relationen som man hade med den avlidna.
För visst känns det konstigt när en människa bara försvinner?
Men jag brukar tänka att man finns kvar så länge som någon minns en och tänker på en.
För övrigt så har denna vecka hittills varit ganska bra och jag har lyckats lösa en del problem med nyktert sinne.
Dag 6 idag??

Kramar
???

Hoppas du är på bättringsvägen??

Kramar
???

danielanonym,
Härlig läsning?

Ska tänka på dig och din familj på restaurangen idag.
Du/ni kommer fixa denna resa, så mycket kärlek och värme...
?Det bara kvillrar med hjärtan runt er.?

Kramar
???

Ja, idag fick jag ställa bilen och ta tåget till jobbet. Första gången. Vilken jävla ögonöppnare. Jag dricker i princip varje dag och nästan undantagslöst för mycket varje gång också. Har jag ingen alkohol hemma, hittar jag på ursäkter att få gå ut och äta middag så jag kan supa mig full på restaurangen. Jag har rejäla problem men vågar inte kontakta vården, jag har mina skäl. Jag måste göra detta själv och jag måste göra det NU.

Den berörde mig mkt, min dotter är oxå 16år.
Är osäker på om hon märkt att jag har problem, men hon har garanterad märkt att jag inte är den pappan jag varit. Den som alltid va med på träningar och skjutsade på helger... nu är man alltid sjuk eller har annat för sig. Man kan ju inte skjutsa onykter hur mkt jag än vill... men jag som du, ska rycka upp mig och skärpa till mig för dom som jag älskar. Kommer följa din tråd, lycka till!

Den berörde mig mkt, min dotter är oxå 16år.
Är osäker på om hon märkt att jag har problem, men hon har garanterad märkt att jag inte är den pappan jag varit. Den som alltid va med på träningar och skjutsade på helger... nu är man alltid sjuk eller har annat för sig. Man kan ju inte skjutsa onykter hur mkt jag än vill... men jag som du, ska rycka upp mig och skärpa till mig för dom som jag älskar. Kommer följa din tråd, lycka till!

Efter ett flertal nätter innan mötet med kraftigt bristande sömn på grund av all oro och rädsla så kunde jag natten till igår ÄNTLIGEN sova lite bättre.

Det jag inte berättade igår är att min sambo har pratat om problemet med flera av sina vänner, detsamma har min dotter gjort med sina, jag är faktiskt sååå tacksam för att min sambo kunnat göra detta för att orka med mig.

Men framförallt är jag så stolt att min dotter har kunnat prata om detta med sina fina vänner, tänk att vara 15-16 år och våga, kunna prata med sina vänner om detta och de har kunnat stötta henne, vilka otroliga ungdomar.
Det konstiga är att jag aldrig skämts när jag träffat eller träffar dem även om jag vetat om deras vetskap om mina problem, är väl en överlevnadsinstinkt kanske eller så är jag så stark i mig själv att jag ser detta som en form av styrka även mot mig själv.

Jag kan inte skämmas eller ändra det som gjorts utan kan bara se framåt, men allt detta har bara stärkt mig ännu mer nu under dessa veckor.... jag ska faan visa dem vem jag är, hur satans svårt det än kommer bli för mig.

Ikväll lät jag min dotter och sambo läsa mina ord, min dotter läste högt, jag klarade faktiskt inte att läsa det för dem, det blev några ränder med tårar, men också värmande ord från dom både att de tyckte det var så bra skrivet och ärligt.
Jag har fått så många kramar av min dotter både idag och igår och det är hårda långa varma kramar.

De överraskade mig idag med att bokat bord i morgon på en fin restaurang på alla hjärtans dag och det ska bli härligt att få äta något riktigt gott tillsammans och faktiskt vara just den som kör både dit och hem.

Jaja, det har förstås varit en mycket bra dag idag med tanke på att det på ett sätt är just dagen efter :)

Ha det bra alla och kämpa alla, tillsammans lyckas vi.

Vi hörs

Tack så mycket, jag vill så gärna skriva av mig från hjärtat när jag skriver, men även när jag pratar i verkligheten, det hjälper en så oerhört mycket.

Du kommer få läsa mycket mer om mig under min resa, hoppas även att få höra mer från dig.

Tack så oerhört FinaLisa för dina ord, de stärkte och värmde något oerhört.
Jag har läst många många av dina inlägg och de ger en oerhörd glädje och styrka och hoppas få höra mycket mer från dig.

Ja, vad ska vi göra? Det är ändå en stor tröst att vi inte är ensamma. Kampen ligger nog hos var och en av oss, men man kan nog få mkt hjälp och stöd av andra i samma situation. Bara att skriva här är ju ett steg i rätt riktning. Att man har insett att man har problem och att alkoholen har tagit över...

Jag har alkoholproblem. Vad ska jag göra

Varit med här förut.
Då var problemen mer att jag inte hade kontroll när jag väl drack. Blev alltid mer än jag tänkt.. Ångest dagen därpå såklart.
Nu har tiden gått och jag har blivit en kvinna strax över 50 som dricker varje dag. Har ett rejält sug efter alkohol varje dag.
Jobbar och sköter hem och hygien osv men när eftermiddagen kommer så är tankarna bara inriktade på att jag måste få alkohol. Bestämmer varje morgon att idag ska jag inte dricka men framåt eftermiddagen så är dessa tankar helt borta och benen travar iväg till Systembolaget. Känns som om hjärnan och förnuftet är helt bortkopplat....
Det måste snart ske en förändring. Dricker alldeles för mycket. Läste om att 9 enheter i veckan är normalt för en kvinna. Jag ligger nog tredubbelt över det vissa veckor när jag räknar efter. ......

Vad tråkigt att läsa att du har ytteligare en sorg att ta hand om mitt i allt. Men detta kan oxå va det som kommer göra att du tittar tillbaka och tönker fan jag klarade mig genom detta dp kan jag klara vad som helst! Löttare sagt än gjort självklart? kbt var inte ngn höjdare. Han sa i princip allt det jag redan läst på om så ger det en chans till sen klarar jag nog det själv tänker jag! Men allic ör din tanke helt att sluta med a eller hur tänker du?? kram

Det har tagit 10 år. Nu inser jag att jag har problem. Helst vill jag dricka varje dag, men håller det under kontroll. Eller vad jag tror är kontroll. Min familj väljer att inte se att jag dricker så mycket som jag gör. Tar suget någonsin slut? Kommer man någonsin tillbaka till den man var förut - den som aldrig tänkte på alkohol överhuvudtaget? Hur kommer man över detta oerhörda magsug? Hur står man emot rösten som tycker det är självklart att åka hem tidigare från jobbet för att kunna åka hem och dricka. Helst ensam. Utan eftergifter.

Läste dina inlägg, känner igen mig. Å typiskt att det kommer en sorg mitt i allt. Hoppas du kämpar på vidare och lyckas med allt ?

Nu kommer ångesten smygande, hjärtat pumpar för fullt.
Kroppen är inställt på hjälp i morgon.
Jag kommer sluta tvärt med alkoholen, vid 15-18 tiden kommer hjärtklappningarna.
Jag har full koll på proceduren..
Om jag ringer 112, tror ni dom kommer och hämtar mig om jag förklarar läget.
Jag kommer få panikångest, så att åka kommunalt eller på något annat sett är inte aktuellt. Då slutar det med att jag dricker och inget händer, jag måste ringa och förklara att jag måste ha hjälp.
Har någon gjort något liknande och fått hjälp ?

Det där ska jag verkligen ha som mantra, "man ångrar aldrig en nykter kväll". Så bra ju ☺
Kram!

Och bra gjort??
Bättre att gnaga på något än att dricka alkohol!
Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Kramar
???

Och idag var det lite lättare att stå emot.
Gick direkt hem efter jobbet och ut på en löprunda. Sen middag, dusch och matprogram på tv.
Senare mot kvällen kryper känslan på av att kvällen blir meningslös (?). Typ, ska inget roligare än såhär hända ikväll? Eller nåt. I vanliga fall "åtgärdar" alkoholen det. I början i alla fall. De första glasen känns som vardagslyx.
Ikväll (och igår kväll) fick jag istället ta till massa godisrester hör hemma och leta i skafferiet efter allt som var sött eller salt. Nu sitter jag efteråt och känner mig onyttig. Men jag försöker tänka att jag får vara hur onyttig som helst nu, bara jag klarar mig från att dricka! Så idag känns ändå som en enda stor vinst.

Vad härligt att du varit på kbt Ledsensjäl och om det nu är a som är grundboven, så bör du väl må väldigt mycket bättre snart. ?

Hoppas även du FinaLisa haft en riktigt bra dag utan sug efter a. ?

Jag har inget sug efter a, men tyvärr har sorgen hälsat på i vårt hus idag och jag är verkligen ledsen. ? Inget som kommer få mig att dricka a, jag är bara enormt ledsen och sörjer en förlorad kompis. Det känns som det räcker med sorgligheter nu, jag hade ju beställt glädje i mitt liv.

Hoppas ni har en riktigt bra kväll och vi är starka som håller oss nyktra! ???

Själv är jag på dag fem, och håller med Vilsen. Det lättar lite för varje dag du kan klara av att låta gå.
Kanske lättare för dig om det var helt A-fritt hemma ett tag? Finns också bra oro- och ångestdämpande som Sedix och Valeriana (växtbaserade) Sedix tyckte jag tog udden av abstinensirritationen som annars kan vara riktigt jobbig.
Till natten tar jag Atarax, som inte heller är något man tillvänjer sig. Funkade iofs dåligt de första nätterna (men då tror jag inte något hade funkat), men har sovit riktigt bra faktiskt natten till idag.
Styrkekram
Johanna

Tack snälla! Som ett under ringde två gamla vänner jag inte pratat med på länge så det blev två långa samtal nu ser jag att jag fått återkoppling från Rosette och svar från Er så nu känns det lite bättre. Suget är kvar men lite svagare och jag ska inte lyssna på röde hund ikväll ?

Själv har jag bara klarat 3 veckor, och det sanningen att säga var bara för att jag skulle lämna ett vettigt Peth-prov...
Alltså inte så motiverad, alls. De veckorna drack jag snabbt igen ?
Denna gången är det för mig, mina barn, min fästman och mitt liv, så hoppas att det ska hålla lite längre än så.
Då vet du att du har det i dig, du kan klara detta, psykiskt iaf. Har du druckit väldiga mängder kanske du behöver hjälp med det fysiska dock?
Kram