Senaste kommentarerna i forumet

...än bakrus??
Är så glad att det går så bra för dig Pim Pim???
Krya på dig

Kramar
???

Vi krigar i olika krig och slåss mot olika demoner!
Jag kramar om dig länge, vet inte vad jag ska säga för att stärka dig! Men sluta inte skriva här, jag tror det kan vara medicinen för många av oss!
Kram Femina och jag hoppas du vinner mot dina demoner i ditt krig! ❤// Gröna blad ?

Usch, sjukt obehaglig känsla som jag inte blir av med. Jag tror att min man ljuger, om pengar och om alkohol. Nojar jag? Han säger att han inte ljuger men min magkänsla säger allt annat! Jag har många många gånger sagt att jag måste börja lita på magkänslan men ändå gör jag inte det! Jag vill inte vara den man ljuger för, hellre sanning och bli ledsen än lögner och inte vara trygg.
Jag har blundat för detta för länge, samtidigt vet jag inte till 100% att det är som jag känner i magen...
Det är jag som har varit tydlig med att jag har problem med A fast vi alltid drack tillsammans. Redan då misstänkte jag att han drack lite extra själv i garaget. Men inte säkert... Han drack ändå mindre än mig alltid, blev inte lika berusad. Tyckte jag...
Pengar... Vi träffades för några år sedan och blev snabbt ett stadigt par med framtidsplaner. Jag frågade många gånger om han inte hade några lån eller skulder osv. Nä varken det eller några sparade pengar för den delen. Strax därefter kommer det fram att det finns en skuld på 300000:-....
Ett lån han behövt ta för att kunna bygga upp ett nytt liv efter sitt förra äktenskap. Och jag, jag bara sväljer o accepterar. Ett liv han haft innan oss.
Suck, det är så mycket som inte är bra nu... och jag vill stänga ner, Ctrl + Alt + delete...
Mannen är iväg och men barnen är hemma. Jag andas och går i duschen och gråter.... kram kram
Hälsar en inte så tuff GrönaBlad

Den där nedtrappningen gick åt skogen. Jag har ständigt tusen bra ursäkter för att dricka vin. Varje dag. Motivationen att inte dricka vin är noll. Utom möjligtvis mellan kl 10-12 på dygnet. Alltså motivationen. Jag brukar ta första glaset efter kl 15.30. Jag är ju ändå hemma. Bästa stunden på dagen. All oro och ångest, alla bekymmer rinner bort i takt med påfyllning. Men kommer förstås tillbaka lite eller lite mer senare. Men det känns avlägset just, precis nu. Men senare ikväll eller imorgon bitti, är det inte alls avlägset utan högst påtaglig verklighet. Av samma anledning som jag använder vin för att koppla av och glömma borde jag låta bli. Vilket Moment 22. När jag ser dokumentärer på SVT Play om folk som använder droger som narkotika så kan jag känna att Där skulle jag aldrig hamna. Samtidigt är ju alkohol också en drog, precis som tobak och knark. Är den ena så vitt skild från den andra, egentligen? Är jag "finare" än en herionist eller nån som tar anfetamin bara för att jag dricker vin istället? Det kan vara nyttigt att möta sina egna fördomar gentemot andra. Är någon som dricker dyra årgångsviner och lagrad whiskey en annorlunda beroendepersonlighet än någon som dricker billigt lådvin eller t o m vad alkohol som helst? Knappast, bara mer ekonomiskt stadd i kassan förmodligen. Ok, vad jag svamlar. Dags att sätta punkt för idag.
Ta hand om er!

Först, grattis till månaden!
Tycker inte du ska se dina år här på forumet som att du har ”svårast att få in i skallen”. Jag har väl spenderat rätt många år med trixande på egen hand innan jag hittade hit.

Man passar inte med alla terapeuter, och jag tror som du att det är viktigt att hitta rätt. Rätt kanske inte alltid betyder att de är mysiga att småprata med utan även att de kan utmana en att hjälpa sig själv också. Men en viss kompabilitet är nödvändig.
Hoppas du kan fortsätta din nykterhet och att du kan hitta nån terapeut som passar dig.

Dottern har återigen kommunicerat med sitt ex. Igår satt hon och grät nästan hela dagen. Förra veckan missade hon alla sina seminarier/föreläsningar på universitet för att hon inte mådde bra. Igår kväll hade han tutat i henne att han beställt blommor till henne på Alla Hjärtans Dag som inte gick att avbeställa! Hon så dessutom glad och smickrad ut! Gud, hjälpe mig. Han ljuger bara hela tiden, testar hennes reaktion. Hon beter sig korkat, som en robot! Jag har försökt förklara för henne att det är osannolikt att han beställt blomsterbud flera veckor i förtid och att det visst går att avbeställa! Jag tror bara han är helt desperat när t o m det fejkade självmordsförsök inte fick önskad effekt. Nu kommer han bergis beställa en billig blomma i sista stund för att övertyga henne sin kärlek. Och hon går inte vidare, är helt fucked-up, klarar inte av sina studier och stampar på ruta ett hela tiden. Han har mer makt över henne än jag. Jag gör vad jag kan men det verkar gå in i ena örat och ut genom det andra... Jag tror hon har någon form av diagnos inom autismspektrat som sin lillebror. Hon blev mobbad utav de andra flickorna på typ mellan-och delvis högstadiet. I gymnasiet klickade hon inte med någon i klassen. Han har varit hennes trygghet senaste 3 och ett halvt åren. Även om det sällan varit bra så har han varit där. Gud, ge mig min dotter tillbaka och låt henne få uppleva riktig kärlek så kommer nog äntligen den här destruktiva relationen få ett permanent slut. Hon är så ung och oerfaren. Hon inbillar sig att all hennes framtida lycka står och faller med honom. Det har han ju intalat henne, hela tiden. Men vi, hennes familj och hennes vänner, försöker övertyga henne om motsatsen. Vad kan man göra? Första starka kärleken sitter starkt, även om den är dålig. Hon skulle verkligen behöva få fler vänner, gå ut och ha roligt och få chansen att umgås med andra unga män som inte beter sig som hennes ex. Det kryllar utav normala, trevliga killar därute i världen. Men hon kommer inte träffa dem så länge hon bara sitter hemma och grubblar över sitt liv! Hon är 19 år. Hennes vuxna liv har precis börjat! Enda ljuset är att hon efter lite övertalning beställt tid hos kurator på ungdomsmottagningen. Kanske lyssnar hon på dem lite mer än på mig och alla oss andra.

Vet du, jag tror vi vet var vi har varann, att vi har varann, att vi finns, och det räcker??

Hej forumvänner,
På torsdag har det gått en månad sedan sista?! fadäsen i min A-karriär. Otroligt många tankar och funderingar har passerat genom min hjärna under denna tid och det har tagit både fysiskt och psykiskt. Jag är trött och slutkörd. För någon som inte är alkoholist kan en månads nykterhet vara fullständigt bagatellartat men för oss alkisar är en vit månad en mycket lååång tid.

För att börja med det positiva har inga som helst tankar poppat upp att jag vill ta ett glas. Det är inget som jag drar några som helst växlar på men jag är tacksam för varje dag jag har den känslan. Jag har liksom på känn att jag blir lite, lite starkare varje dag jag lägger till min nykterhet.

Hemmavid är det mycket skört. Min fru bor visserligen under samma tak men läget är spänt som en fiolsträng. Jag förstår att hon inte, på något sätt, kan lita på mig och frågan är om hon någonsin kommer att göra det. Jag läste ett inlägg av Aerogmagnus, som efter 3 års nykterhet, fortfarande inte har fullt förtroende från sin fru........ Genom alla år av snedsteg och svikna löften är det svårt att känna sig som en "jämbördig" part i mitt förhållande. Känner att jag liksom inte har gjort mig förtjänt av att argumentera, vad det nu än gäller, för jag kommer alltid att vara i mentalt underläge. Just nu är det för tidigt att spekulera i om det någonsin blir bättre. Får bara ta en dag i taget.

Mitt möte med terapeuten blev tyvärr ingen hit. Förutom att det kostar en del (1.200 kronor för 45 minuter) så klickade vi helt enkelt inte. För att jag ska kunna gå in i en terapiomgång känner jag att jag måste känna fullt förtroende och det gjorde jag inte med denna person. Dessvärre har jag inte något stort urval i närheten av den ort jag bor på så just i den här frågan står jag på noll.

Jag är glad för att jag ännu en gång orkar "ta tag" i mig själv och även om det tar emot vissa dagar känner jag att mitt aktiva alkoholliv inte är något alternativ. Det är inte värt det längre. Mitt psyke och, för all del, min fysik klarar det inte längre. Att "köpa sig" några timmars fullständig bortkoppling av hjärna och därmed känslor kan inte kompensera vad man därefter är tvungen att stå ut med. Jag känner mig rätt färdig med det livet.

Jag följer er, gamla som nya, varje dag även om jag inte kommenterar. Jag är imponerad av er. De flesta av er är yngre och jag önskar att jag kunde ha kommit på bättre tankar för många år sedan. Många har "försvunnit" från forumet sedan jag började här för drygt 6 år sedan. Jag hoppas och tror att de lyckats sluta och av den anledningen inte är aktiva längre. Det kan ibland kännas lite "ensamt" att vara den där gamle fyllebulten som aldrig lär sig men jag är, trots allt, envis som en åsna och hoppas innerligt att jag till slut lärt mig läxan.
Sköt om er
Tjalle

Bara bestämde mig så där
Jag har länge känt att jag har ett missbruk av vin. Har försökt prata med min man och mina vänner och möttes av aggression- jag är ingen alkolist som behöver antabus eftersom jag jobbar sköter hemmet barn och allt - men det att jag alltid blir den som blir fullast alltid somnar och aldrig minns ursäktas - jag är så jövla trött på att vara den här att vara den som smyger med sitt drickande den som kan dricka en flaska vin på en timma efter maken gått och lagt sig för att vara säker på att somna gott - men samtidigt är jag för nervös för att ringa beroende enheten och erkänna - vad händer med mig - riskerar jag mitt jobb måste man berätta för sin chef - jag har ännu inte gått så långt med att vara hemma för att dricka men jag passar på varje ledig dag och ledig helg och som sagt börjar jag kan jag inte sluta förrens jag däckat och jag känner nu att det får vara bra skulle vilja äta antabus för att inte kunna ha några val men vill inte göra någon större affär av det - Är jag fortfarande i förnekande?

Hur går det för dig? Tänker på dig <3

Stort grattis till dina 41 dagar!!!
Det där med mardrömmar kan jag känna igen mig i. Det sorgliga i det hela är väl att de där mardrömmarna en gång var verklighet (iallafall för mig) men det fantastiska är att vi tagit oss ur det!! ?
Krya på dig och te och serier låter faktiskt inte så dumt!! ?

Still going sober! Har varit nykter i hela 41 dagar nu och det flyter på finfint! Ligger nerbäddad för första gången på länge på grund av feber och förkylning. Får tiden att gå genom att serieknarka och dricka te.
Nu när jag har feber drömmer jag konstiga drömmar om att jag köper vinflaskor och gömmer dem överallt för att i smyg toksupa.
Vaknar alldeles kallsvettig och med ångest till jag i ser att det bara är en elak dröm... dock tickar tankarna igång då jag inser att det faktiskt var så jag levde...

Idag är jag nykter och imorgon kommer jag vara det också!

Kram till alla fantastiska människor här inne ❤️

//PimPim ??

?

Känns som du kommit in på rätt spår igen! Härligt att läsa ?

Kram PimPim ??

Hur går allt för dig idag?? ?kram

Tack vad gullig du e? idag känns det bra. Lite spänningshuvudvärk men annars inget. Har pratat med min läkare idag om min grundångest så ska nu börja KBT på onsdag. Blir spännande. Jag har ju så svårt att sova på nätterna tyvärr ! Men det kommer säkert bli bättre. Ändå dag 2 idag ju utan a-djävulen????

Solen skiner idag, det var välbehövligt☀
Denna vecka och alla andra ska bli nyktra i fortsättningen. Det känns så himla ... Skönt!!!
Lycka till oss alla forumvänner som kämpar!

Kramar
???

Hej och tack för att du svarade mig!
Känner att detta ska bli bra.
Efter tidigare försök att bli helnykter så vet jag att jag inte kan bli normal drickare utan måste bli helnykter väldigt lätt alltså men dessa tankar suddas ju ut när veckorna går.
Måste ju ha kvar tankarna när man har jobbat och ska ta helg det är då mina ursäkter och lögner tar form i huvudet har givetvis druckit i veckorna med men värst på helger och långledigt.
Tror och hoppas om jag är här så blir det lättare.

Det var verkligen fina ord av dig! När jag läser hur du beskriver dig själv så fick jag upp en person jag själv kan relatera till i mitt jobb, -en mansdominerad säljbransch där det idag finns en enda kvinnlig chef på alla våra ca 70 filialer i Sverige. Det är starkt av dig! Tror för visso att vi är väldigt lika där, kvinnor som män, en stor del av oss med alkoholproblem är just högpresterande. För att vara högpresterande krävs hög tankeverksamhet och ett huvud som alltid är på alerten. "A" är vår flykt från oss själva och vår identifiering av oss själva som likamed våra prestationer. Typ..
Önskar dig all lycka till att genomlida denna veckan (har läst din tråd) Kom ihåg att de starka känslorna av sorg, ensamhet, nedstämdhet, olycklighet m.m.... m.m.... som kommer nu dessa dagar är en stor del av alkoholen som lämnar kroppen! Det är en direkt reaktion av att kroppen inte får något den brukar få!
Du har ju redan innan hittat och känt den nyckel av styrka, motivation och gäldje som träningen ger, t.ex att gå ut och springa. Så fort du blivit av med den direkta baksmällan så trotsa alla omotiverade hjärnspöken och ta dig ut. Den kan vara din väg genom denna veckan!

Kram och stort lycka till!

Småland, den här sidan är kanon bra om du vill ändra ditt förhållande till A. Jag har varit här sedan sep i fjol. Har fått inspiration och stöd genom att läsa och kommentera andras inlägg här. Vi är inte ensam om kämpa med alkohol djävulen. För mig har insikten av detta varit guld värt. Jag TROR att jag i framtiden ska kunna bli normal drickare. Har haft några fyllor sedan började skriva här inne. Blir mer och mer säker på att jag väljer bort alkoholen helt och hållet. Jag mår dåligt av skiten. Mådde jag lika dåligt av att käka fisk skulle jag sluta äta det. Har liksom utvecklat alkohol allergi.

Hej!
Känner att denna sida kan vara till hjälp och ska försöka vara här ofta.
Mvh

Hej!
Här är jag ännu en alkoholist som fått nog av alkohol.Var gräsänkling i helgen och söp skallen av mig fram till 0330.
Hoppas jag kan hämta inspiration och styrka hos er andra med samma problem.
Då jag vill bli helt nykter och slippa ljuga och planera vara orolig slippa ångest det är ju inget liv.
Förstår inte hur jag tänker när jag svänger förbi bolaget.
På något sätt så ljuger för mig själv också.
Men det känns stärkande att jag inte är ensam om att ha alkohol problem.
Och hoppas få hjälp här kanske även kan hjälpa någon annan.
Känns bra att läsa era berättelser.
Mvh

Jag har funnits här på forumet sen jag bestämde mig för att ta en alkoholpaus för lite mer än fyra veckor sedan.
Jag kan känna igen mig en del i dig, jag är endast några år äldre och har hela livet tampats med svårigheter att hantera ångest. Det ledde tillslut till självmedicinering av alkohol som blev mer och mer destruktiv. Jag har som du provat på KBT utan resultat.

Först nu efter ca fyra veckors nykterhet har jag åter tagit upp försöket att lära mig hantera min vardagliga ångest. Det första som måste sägas är att den ångesten ser helt annorlunda ut som nykter än som dricker för mycket. Ångesten kommer mer sällan och blir sällan lika allvarlig. Men den kommer ändock, men äntligen känner jag att jag kan reflektera över den på ett annat sätt än tidigare. När den är som kraftigast har jag kunnat avvärja den med musik och träning, men det har vart mitt sätt, kanske kommer ditt sätt vara annorlunda.

Så. Försök skaffa redskap att först lyckas hålla dig nykter en tid (extremt tufft men värt det!!!), Läs och lär massa på forumet, försök skala av så många måsten som möjligt i din vardag och fokusera helhjärtat på lugn och balans. Sen kämpa.
Efter ett tag som nykter tror jag du kommer kunna ta åt dig av din KBT på ett nytt sätt, med klara mer hållbara tankar.

Hoppas du orkar ta steget ❣️
Kramar från Nejlika

"Bambiee"!?
Jag är själv ny sedan några dagar (har ett påbörjat inlägg men kommer att utveckla tråden mer när tiden är mogen)
Tycker inte ditt inlägg var rörigt alls, du förmedlar dina känslor inför din relation med A bra.
Härinne kan vi verkligen peppa och stötta varandra, jag hjälper dig gärna om du vill?
Ps: ?Firar (utan A såklar?) 2 veckor nykter idag, det är närmare 2 år sedan sist, detta är dock mitt första försök/beslut att vara utan A, att jag hittat hit visar också på att min förnekelse börjar släppa.
Varmt lycka till!?
Kram/ Nattflickan?

<3 <3 <3