Senaste kommentarerna i forumet

Du har kommit väldigt långt genom att ifrågasätta ditt drickande och söka upp forum. Din process är igång. Jag tror att alla med beroendeproblem sökt olika alternativ först. Försökt normalisera sitt drickande, satt upp gränser och regler. Allt för att man inte står ut med tanken att aldrig få dricka alkohol igen. Det är ok. Det är en stor förändring och man är rädd av olika skäl. Alkohol är väldigt centralt i vårt samhälle och man blir annorlunda om man inte dricker. Man sticker ut och man ”stör” dom som också dricker för mycket men inte är klara att erkänna det eller göra nåt åt det. Det blir jobbigt ett tag men man växer också som människa av det.

Det går säkert ett tag att sätta upp en massa regler för sitt drickande och hålla det. Men är det värt det? Att alltid tänka på alkoholen och när, var och hur? Så mycket energi går till att styra upp det och statistiken visar tydligt att förr eller senare trillar man dit igen. Och det går väldigt snabbt att komma till sin gamla konsumtion och ännu mer. Suget kommer alltid att finnas där om man underhåller det.

Är det då inte lättare att sluta helt och arbeta sej igenom den processen? Jag säger tveklöst ja. Det är ett sorgearbete på sitt sätt. Man får vara arg och besviken. Det känns trist att man har druckit sej till ett beroende, att man är den typen helt enkelt. Men livet är inte rättvist. Det tar den tid det tar men jag kan lova att det blir bättre. Det går alldeles utmärkt att leva nykter. Man lär sej stå upp för det, man behöver inte hitta på ursäkter längre. Man är helt enkelt en som inte dricker alkohol.

Istället för att fundera på allt man missar så fokusera på alla vinster. Den stora friheten är det bästa. Att allt jag gör sker på nyktert huvud, bra eller dåligt. Att jag är pålitlig, jag kan vara barnvakt, köra bilen vilken tid som helst. Inga black-outs, ingen ångest på morronsidan över hur mycket drack jag egentligen? Ingen skam. Tänk igenom alla vinster.

upp den här tråden lite :-))

När vill vi oftast dricka? Vill vi verkligen dricka när vi mår bra på riktigt och känner oss laddade med energi? Vill vi dricka när vi har känslan inom oss att vara nykära? Tillför alkoholen något då? Vill vi inte dricka för att förstärka en känsla? När den förstärks vill vi oftast förstärka ännu mer. Sen vänder det ofta snabbt. Viljan att bedöva allt bara. Slippa känna. Sen är vi på ruta ett igen.

Allt går så klart att förändra men är det värt det? Det krävs mycket och risken är att man får betala ett högt pris. Än större risk är att det är värre om x antal år. Vägen tillbaka är än brantare!

Hej alla fina, det var länge sen jag var här inne men nu är det dags igen. Senaste 6 månaderna ( egentligen två år)har jag ( vi jag och min man) härjats med en rad massa dåliga besked, olyckor, förluster mm mm. Det ena har avlöst varandra... min man är av den positiva sorten.. allt kommer bli bra.. nerver av stål.. jag.. cynisk.. ser allt svart.. självmedicineringen har spårat ur igen... för min del... och jag hatar det... jag vill inte mer... jag vill verkligen inte mer.. jag vill vara stark och kunna hjälpa oss ur det jobbiga så att livet kan få nytt ljus igen.. att var bakfull är verkligen inte lösningen.. jag skulle bli så glad för era råd.. för jag vet inte hur jag ska göra när den lilla jäveln börjar prata med mig på axeln.. hur stoppar man den? hur får man hjärnan att tystna? hur stålsätter man sig.. jag e så evinnerligt trött på att se ofräsch ut, känna mig dödstrött, ont i kroppen, alkoholfet, trötta ögon torr hy, svart inre.. min man tränar mycket nu och medans jag bara ser värre ut.. så strålar han... jag vill bli mig själv igen.. vill komma ihåg vad jag sagt... ta tag i livet på riktigt och nykter.. är så enormt ledsen just nu kan knappt se mig själv i spegeln.. önskar jag kunde ta mig ur detta.. jag tror innerst inne att jag kan.. men jag behöver nog lite hjälp :(... Kram till er från uppgiven Odette.

Tittar in o säger Hej o läser ikapp .. Fastnade för orden .. den ständigt nyktre .. Det låter bra ? tack för tipset om Juicefasta / halvfasta .. Fick inspiration att rensa kroppen nu .. I början av min nykterhet vart jag som besatt av att leva nyttigt o hälsosamt ..kunde inte / ville inte äta kött .. bara ekologiska frukter o grönsaker .. gröna theer o detox .. Ha ha .. kan skratta åt att ungarna tyckte det luktade hö i hela huset ;)) .. men nu känns det som om det skulle vara dags igen för lite rensning .. Så tack igen för info , du är verkligen kunnig o påläst .. Och här kommer pepp pepp pepp från mig att plocka fram om det skulle behövas .. Kram Ler

Tycker att relationsbiten är högst on-topic på grund av de skäl du just angett. Antingen blir den ett problematisk på grund av alkoholen eller så blir den det utan. Om jag inte hade viktiga relationer (i den bredare definitionen) så skulle jag nog fan vara full jämt. Det är ju den viktigaste delen av livet.
Jag är dock lite skeptisk till ”jag är sån, take it or leave it”. Mest för att jag kört med den själv rörande bla. alkoholen men även mitt humör ibland. Det är inte så enkelt (har jag fattat :). Om man är två om saker så har man ju ett ansvar att se till att det åtm funkar för båda. Annars kommer det inte att hålla i längden. Och man kan ju faktiskt anstränga sig. Ibland blir man ju exempelvis på humör för mer närhet om man börjar kanske med en kram och slappnar av. Om det kräver förändringar så får man nog visa lite vilja att prova lite även om det inte alltid går bra. I alla fall för att visa den andre att man bryr sig nog för att vara öppen för att testa. Och även ha en vilja att diskutera och vara ärliga med hur man känner och vad man känner. Allt det här givetvis med reservationer för att jag ju egentligen inte har en jävla aning om alla nyanser i ert förhållande. Men att vilja jobba på det från båda håll är nog nödvändigt, även man bara når halvvägs.
Märker i vårt förhållande en nedgång när vi börjar ta varanda lite för mycket för givet. Och då brukar vi göra lite mer saker på egen hand, kanske fokusera mer på egna vänner och så lite självständighet. Det brukar då bygga upp ett större behov av att vara med varandra igen. Men vad som funkar för andra vet jag inte. Hoppas du når dit du vill och skriv gärna mer om det, jag läser :)

Ha ha .. relations blogg .. är det förför jag har fastnat för din tråd på sistone ;)) .. Bra idé att satsa på kärleken ist för att sura och vara långsint .. Lycka till ❄️❄️❄️

Alkohol är socialt integrerat och en tröst för många av oss. Klart att det är en ”sorg” eller en stor livsförändring som man måste bearbeta. Men dels kändes det väldigt skönt när jag verkligen fattade beslutet och inte ”skulle försöka dra ner lite”, och dels så finns det så mycket annat att vinna på det. Men att man undrar och velar och önskar är en helt normal del av processen även om man fattat vad man måste göra.
Klart du kommer klara det!

Bra jobbat med en sån tuff start. Ja, det mesta man läser här verkar tyda på att det inte går att laga en trasig relation till alkoholen. Men det är helt ok att tänka så att du får sen. (Du får ju om du vill). Alkoholist och alkoholist. Alkohol ger dig bevisligen problem och vad man kallar det är kanske inte så intressant egentligen. Jag gillar inte den beskrivningen så jag tänker att jag har alkoholproblem. Alkoholist är ju något man är, alkoholproblem något man har. Jag vill inte göra en av mina brister till en sån del av min identitet på sikt. Jag har dock ett problem men det jobbar jag ju på att lösa (dag 268 idag). Och när det är löst är jag bara en sån som inte dricker. Dessutom verkar mångas frågor kretsa kring om de är alkoholister eller inte, men eftersom det är så otydlig så är det väl mer intressant att fråga sig om det är värt allt elände att dricka snarare än om man passar in på en väldigt löst definerad term.
Ta hand om dig.

..som du kommer klara av! Det är jag helt övertygad om! Tänk på de 35 dagarna du har innanför västen..? !

Men jag fattar läget. Har oxå en del tillfällen, där jag klurar på skälen jag ska ange för de andra. Min äkta hälft vet ju läget. Men många vänner och bekanta lär ju undra..och kvinna i fortfarande fertil ålder.. En del kommer garanterat tro att det är ny bulle i ugnen..tur att man snarare gått ner lite nu med "mindre kaloririka dryckesvanor" s.a.s. ?. Ngt som talar emot deras ev. mest troliga tes..
Men de lär ju undra varför jag som är så glad i det annars, plötsligen säger nej tack..inte vid ett tillfälle, utan samtliga..
Nåväl. En sak och ett tillfälle i taget..

Lycka till på dina olika "events"?!
Om jag förstått rätt, så kommer du iaf i en del av sammanhangen vara med vönner, där det inte är konstigt eller främmande att säga nej tack. Och att de känner dig som en person, som kan ha lika kul utan s.a.s.

Tror på dig?❣️

Kramar!
/Fibblan?

Det kanske låter som jag vacklar. Men det gör jag inte. Jag ska aldrig hamna där igen. Och jag har gjort programmet här.

För mina barn ska jag klara det!

Ps. Jag har också bytt ut a mot träning. Eller kvällspromenad. Och gör yoga varje kväll.

Tack för era kommentarer.! Jag har nu dryga tre v utan alkohol. Fast jag har druckit en gång två glas och var nöjd med det då.

Kanske kan jag aldrig dricka igen. Att ni har rätt. Jag är väl lite naiv.

Dock vet jag att mina sämsta perioder, som båda varade i ca två år, utlöstes av riktiga kriser.

Om jag ska kunna dricka igen tänker jag precis som du skriver Pianisten, att aldrig för att döva. Utan när jag mår bra. Aldrig ensam. Inte ens hemma tänker jag är ok. Utan på tex bjudning el restaurang, där tillgången är begränsad. Inte dricka nästa dag och inte ha alkohol hemma.

Men först! Jag ska ha 5 månader utan a. Snart har jag gjort en månad!

Tack så himla mycket John, självklart skall du skriva rakt ut exakt vad du tänker på, det är ju precis det man behöver när man famlar runt vilse i sina tankar. Du är bra på det och att göra det kort och ärligt, därför är du omtyckt här! Skör - ja fast vill nog kalla det högsensitiv. Pianofingrar, definitivt inte. Yllekille, nja skenet bedrar nog. Funderar för mycket - SPOT ON. Förmodligen grunden i mina a-problem som kunnat stänga av detta ständiga ekandet i huvudet och överkänsligheten.
Min tråd verkar dock ha råkat trilla över i nån slags relationsblogg det senaste, kanske risk att nån admin blockar min tråd snart som blivit ganska "off topic" :-)
Beror nog på att jag börjat attackera ett nytt problem som kommit till ytan nu när alkoholen för tillfället är oproblematisk, blev tack o lov aldrig någon fara med den igår trots min riktigt mörka dag, blev träning istället så var a-tankarna ur värden!

OCH jag gjorde inget ramaskri av allt igår som jag befarade.. Jag satt och tänkte väldigt mycket innan hon kom hem och bestämde mig för att sluta tjura nu och satsa istället!
Jag älskar henne och vill jag att hon ska vara den perfekta flickvännen får jag banne mig börja kolla mig själv i spegeln. Jag har fastnat i den klassiska relationsdöds-spiralen i tankarna "om inte hon gör si gör jag minsann inte så" och självklart har jag bara två val när det gäller min tillit, antingen släpper jag det som varit då vi båda gjort det vi gjort med olika anledningar och slutar misstro och snoka. Sanningen är att vill jag verkligen hitta något så kommer jag tillslut göra det, vi alla har våra lik i garderoben och jag kan lika gärna gå ut genom dörren direkt om jag tänker fortsätta så för det äter bara upp mig själv.
Gräset på andra sidan kan mycket väl både se och faktiskt vara grönare än mitt eget, men är ju helt ute och cyklar om jag sticker dit innan jag vattnat och gödslat min egen! Så, nu ska jag bli den bästa sambon igen, innan dess har jag ingen rätt att fortsätta gnälla! Inte bli mjäkig och smörig, mer som ödmjök, närvarande, rak, tålmodig och förlåtande är saker som kan leda mig. Framför allt öppen med mina tankar och känslor, för ingen är tankeläsare!
Idag gav en så liten sak som "kan jag göra något för dig?" ett gensvar direkt . Hon skulle iväg och var väldigt stressad så jag försökte stötta lite. Hon tittade på mig och sa, "jag har väl sagt att jag älskar dig" sen fick jag några pussar. Oh happy day... <3

Och tack så mycket för tipset FinaLisa! Jag har ju Storytel-konto och den fanns där så nu blir det kvällsavkoppingen för mig själv ikväll när hon är iväg :-)

Tack alla ni som hört av er! Jo, det var skönt att min man följde med denna gång. Jag brukar åka själv för det mesta. Min läkare gjorde några korta minnestester denna gång. Det brukar han inte göra. T ex ska man rita ett klockslag, räkna baklänges från 100 med sju steg i taget, rita av en enkel figur, upprepa fem ord... Jag bryter ihop och gråter när jag inte minns alla orden för jag blir så rädd. Till hösten blir jag kallad till ny magnetröntgen utav hjärnan och ny neuropsykiatrisk test. Det var tre år sedan sist. Det är liksom bara det att de håller koll på hur fort/sakta jag blir sämre. För utvärdering, forskning och ev. framtida resultat. Man är lite ett objekt. Men det känns ändå ok. Kanske finns någon bot i framtiden för mina barn eller ev. barnbarn. Efter besöket är jag helt dränera på energi. Sov tre timmar på EM. Men - mina levervärden är fortfarande bra! Känns ju skönt att få höra. Ta hand om er alla!
Kramar,

Över en månad utan A. Vilken milstolpe! Helgen som var gick i ångestens tecken och tankarna flera gånger åt ”att kanske ta ett glas vin - men blir jag nöjd med ett glas?” och ”varför inte ta flera glas då - men är det ok att döva ångesten med vin?” och ”Du behöver inte dricka i helgen - spar det tills du är själv på söndag”.
Jag är nämligen helt själv för första gången sen jag slutade dricka och har möjlighet att dricka nu utan att någon skulle veta om det. Över två dygn i min ensamhet och alkoholen lockar enormt. Igår struntade jag i kosten, som jag strikt äter i samband med ett träningsprogram, och frossade i både chips och godis - istället för alkohol... idag är jag tillbaka back in track med kost och träning men nog sjuttsingen är jag sugen på alkohol! DET FINNS HEMMA... massvis... bara att ta! En del av mig vill så gärna dricka, släppa mig fri från ångesten och en annan del vill bara krama om mig själv och säga åt mig att jag klarar av att vara utan. Är rädd för ångesten men också rädd för alkoholen - tappar jag kontrollen helt om jag dricker?!
Kommer jag någonsin att kunna dricka igen? Sätter man ett slutdatum och provar alkohol försiktigt sen - eller avstår man för all framtid? Hur gör man?
Är stolt över mig själv att jag klarade första kvällen utan alkohol och vet att jag kommer att vara ännu stoltare imorgon om jag inte dricker ikväll. Svårt, såklart... men bara det att jag mår dåligt och vill döva ångesten med alkohol får mig att tänka ett extra varv - är jag en alkoholist? Om jag låter bli att dricka ikväll - är jag ingen alkoholist då?

Förmodligen många betydligt mer erfarna kommentatorer ovan som du skall lyssna på i första hand. Vill bara flika in att jag själv är inne i en test-period just nu att hitta en ny relation med alkoholen efter flera år av destruktivt veckodrickande jag också. Jag tror absolut inte att det är möjligt att dricka "normalt" igen om man kan uttrycka nått drickande så. Man får i så fall hitta sin helt egen nya väg och framför allt arbeta in helt nya vanor om man verkligen inte vill lämna alkoholen helt.
Jag kopierar in ett inlägg som jag gjorde till Virvla som är regler jag satt för mig själv för att tillåta mig att dricka, kanske något du snappar upp som känns användbart om du inte känner att du kan står ut med (det allra bästa) att sluta helt.
Dom regler jag satt upp för mig själv är:
*Får aldrig vara för att dämpa eller ta bort någon negativt
*Börja väldigt försiktigt, (som test 1, kan du njuta av 1-2 glas sen sluta?)
*Vänta på tillfällen som känns positiva och förgyller något
*Drick aldrig själv
*Drick inte vid platser/tillfällen som förknippar dig med dina gamla dåliga vanor. (För mig - hemma, i soffan framför TV,n)
*Låt det gå så lång tid som möjligt mellan gångerna, helst veckor, ALDRIG två dagar i rad och när du dricker, -drick sakta och mindre!
*Träna/motionera! Särskilt dagen efter lite alkohol, det återställer psyket väldigt effektivt! För och främst nått du gillar och inte tuffare än att du vill och orkar göra det fler gånger i veckan! Gärna något som håller uppe lite flås(puls), det gör underverk för psyket och måendet!
*Se alltid till att du mår bra inom dig innan du dricker igen!
*Skulle det nån enstaka gång råka bli några glas för mycket för du hade roligt? Döm inte dig själv, det är inte alkoholproblem att bli lite bakis nån enstaka gång.

...Jag började med detta så nyligen som i julas efter att ha haft en väldig dålig period i december, så kan ju inte direkt skylta med att min metod är väl utvärderad.. men jag har klarat av att dricka lite vid några fåtal tillfällen sedan dess igen och faktiskt njutit och att tolka av ditt Nick så kan vi vara i liknande ålder och kanske kan det fungera för dig med.
Min största nyckel är helt klart att jag hittat träningen, den har ersatt de lugn på kvällen som alkoholen behövdes för förr.

Lycka till med vad du än väljer!

Hej!
Satt och skrev ett "svar" till "Kan jag nånsin dricka normalt igen?" Och insåg att det var ett svar även till mig själv....
Har tagit ett steg: att förändra vad gäller arbetsuppgifter på jobbet...och nu känner jag att jag vill prova medicin mot/för alkoholberoende....Provade för några år sen....funkade inte då men kanske nu? Känner mig inte "redo" för antabus men det finns ju andra mediciner....Någon som har erfarenheter, kunskaper, råd och stöd att ge....?
Vet att vi är många som kämpar....men vet också att det inte är lätt och att det är mkt runtomkring som måste "stämma"....

Du har hittat hit och startat ett par trådar. Denna med en fin rubrik "Ett nytt och nyktert liv" har ännu inte fått fart. Kanske för du valt skriva i en annan men om du vill att denna ska vara din huvudtråd berätta gärna lite mer, om du vill, så kan vi lättare följa och stötta dig längs vägen!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och startat en tråd i förändra sitt drickande temat här på forumet. Hur går det för dig? Berätta gärna lite mer så är det lättare för oss at följa dig, om du vill såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

..

Kan jag nånsin dricka normalt frågar du. Jag svarar nej på den frågan. Kan du ta det som ett svar och ett gott råd? Och lita på att vi är många före som testat och har stor erfarenhet? Då sparar du mycket på att inte behöva göra samma missstag.
Lycka till!

mig så väl i ditt första inlägg...
Svaret på din fråga är spontant: nej, men samtidigt är vi alla olika och en del lyckas säkert med det...
Själv har jag provat otaliga ggr men det funkar inte...med en dåres envishet så tror jag att denna gången Ska det gå bättre att dricka lagom, att stanna vid det antal glas jag har bestämt mig för, att dricka för att det är så gott till maten men inte därefter men ICKE...visst fixar jag det ibland och könner mig så stolt och tror att NU SÅ ska det fungera framöver men så lätt var, är det inte...
Känner igen dina fördelar med att inte dricka....går ner i vikt, piggare, även spara pengar m.m. MEN också den ständiga avsaknaden av vin och ständiga tanken på vin....
Dock har jag sällan nån ångest för mitt drickande - kanske synd...?.
Håll fast vid fördelarna och ta en dag i sänder....det tar tid att vänja sig att vara utan, har jag förstått på andra som skriver här men det blir lättare...
Hoppas du ska hitta ett bra sätt att hantera det och ett sätt som du blir nöjd med under din resa...
Allt gott!
Hälsar Lusios

Två positiva effekter noterade: ett kg minus på vågen. Inte behöva noja över vart jag ställde vinglaset igår.

Ja du. Jag skulle nog svara såhär, problem med alkohol absolut och senaste tiden(1,5år) har det eskalerat snabbt. Beroende, nej inte än, jag har ingen abstinens alls o har aldrig haft men jag är rädd för att hamna där. Som det är nu, jag dricker för att varva ner, för att orka, när jag är deppig och glad och jag är en person med mycket stora känslor hela tiden. Spärrarna finns inte heller att nu får det räcka med 1 el 2 glas heller och senaste tiden har jag tagit till smygandet. Jag vet ju där, då och nu att det här är ju stört men gör det ändå. Det känns som om insikten finns där hela tiden men så börjar jag trixa med den oxå om du förstår vad jag menar. Jag definierar mig inte som alkoholist det skulle nog ingen annan göra heller. Däremot ser och vet jag om att jag har inlett ett probemfyllt förhållande till alkohol. Jag dricker inte längre bara för att det är gott, jag vill åt berusningen. O det spelar ingen roll vilken tidpunkt på dagen dock aldrig på jobbet eller före jobbet.
Ja så skulle jag beskriva det sådär lite kort o gott.