Senaste kommentarerna i forumet

Du har gjort ett grymt bra jobb med din förändrings resa. Vi har många gemensamma beröringspunkter. Följer dig här inne på forumet med stor behållning. Ska testa dina tips inom fasta. Det blev dock rött kort från frun för katt klo te. Hon e en riktigt kattmamma och har alltid haft minst en kisse. Just nu har hon två prinsarna som hon månar om ??

Japp,, så har jag klarat mig i 28 dagar efter trettonhelgen.
Har ett halvt år räknat i nyktra dagar (sedan 15 Juli 2018) nu och
då har jag räknat av de få gångerna jag tagit planerade dryckesdagar.
Några gånger gick det bra men det kändes ändå inte bra och efter
trettonhelgen bestämdes det att min hjärna får rött kort gällande
A-funderingar. Jag har faktiskt inte tänkt på A under dessa 4 veckor
utom vid några flyktiga tillfällen varav någon gång något som liknade,
inte sug men en lockelse kanske.
Känns väldigt bra att ha tagit tag i livet igen..Toppar och dalar finns
men de får man acceptera..Man får ta det som det kommer helt
enkelt

John

Hej!

Stort tack!!
Skoj att du fixar det du med. Toppen..:-)
60 cm har vi.Kört snö 2 tim. idag pust.
Måste ploga min väg själv
Men i sommar är det glömt..:-)

Ha det vännen, vi kämpar på..

John

Hej John
Härligt att läsa om din hälsostrategi. Samt att du verkar leva i en väldigt bra harmoni med både hälsa och nykterhet. Otroligt jäkla bra kämpat. ????
Hälsningar från ett icke insnöat västkusten, men ändå jäkligt vitt i levernet :-)

Jag ser dig framför mig.. Lite skör kanske med pianofingrar, helyllekille raktigenom.
Ja vilken soppa... Tror att du funderar lite för mycket. Efterklokhet leder ingen vart men
jag anser att du inte skulle sagt något om otroheten.
Men nu är det som det är och kanske det är så att din otrohet drabbade dig själv värst.
Du var otrogen för att du behövde ha utlopp för dina behov som din fru
inte kunde tillgodose. Något lite förmildrande.
Förslag: Skit i hennes mobil och sluta vara misstänksam. Det ger inget
tillbaka mer än mer negativism. Man skriver puss och kram numera
utan att det betyder något. Tänkte då på mailen du läste i hennes mobil.
Kanske ska ni vara ifrån varandra ett tag och typ börja längta tillbaka
och själva var för sig utvärdera i lugn och ro.
Nu låter jag som att jag är nån ävvlans hjärnskrynklare. Men icke.
Men ditt långa inlägg måste få lite feedback härav vill jag svara
rakt upp och ner hur jag tänker. Har levt ett långt liv så jag
har lite livserfarenhet typ "Old school" och vet lite om detta
med otrohet och annat av egna erfarenheter. Därmed inte sagt
att det är jag som varit otrogen, eller? :-)
Du verkar ha det jobbigt. Försök att lösa detta annars går du under av dina
funderingar. Hoppas jag inte skrivit något sårande ovan.. Menar väl..

John

Jag läser alltid dina inlägg. Bland de bästa här på forumet. Adde är också mycket läsvärd.
Mycket tänkvärt i dina inlägg som manar till eftertanke många gånger.
Att du har lyckats så bra är inspirerande.. Tror att många tar dig för given och glömmer
lajka.. Du börjar bli en inventarie här Berra :-)). Fortsätt skriv...

John

Jag är så mycket piggare och gladare utan a. Vill inte tillbaka dit. Vill sluta sakna det.

Ja, jag vet att det blir svårt även för mig. Jag har funderat på vilka regler jag skulle vilja ha. Men det är ju bara det, att en person som behöver regler, egentligen inte ska dricka.

Jag saknar känslan av första glaset. Men mår nästan illa när jag tänker på bakfyllan och ångesten som följer. Jag kan ju inte dricka ett glas.

Men om jag skulle klara det. Dricka ett glas el två. En gång i veckan. Så vill jag ha det. Men kanske när jag först slutar längta som jag skulle kunna klara det.

Nästa v skidresa till alperna. Hur ska det gå tänker jag på.

Jag följer din tråd och uppskattar dina inlägg. Du skriver många tänkvärda ord som är nyttiga för mig att läsa. Fortsätt med det du gör.

/ Mrx

Luddrigt, saknar dig här på forumet. Hur går det för dig?

/Mrx

När jag går in på forum ibland tittar jag alltid efter dina inlägg och läser dom. Men eftersom jag sällan loggar in utan läser ändå så kan jag inte klicka ”likes”. Det är också sällan numera jag skriver eller kommenterar men jag brukar ibland kolla om mina ”gamla bekanta” skrivit nåt. Jag tror det finns fler som jag så keep on! Dina inlägg är mycket uppskattade!

Det kommer att gå bra imorgon. Vad fint att din man följer med dig. ❤️

Med din nyktra tid och ditt nya liv..1 dag i taget, ibland en stund i taget..Det går jättebra att hålla nykterheten med bra redskap och mycket egen vilja..

Det är lätt att säga att det kommer bli enklare ju längre du är utan a, det kommer det att bli men vägen dit är svårare. Jag håller med Joyo, får du inte stöd hemifrån så ta kontakt med nån som kan ge dig stöttning.
Skammen och oron kommer att minska ju längre tid det går. Tror vi alla känner skam fast vi egentligen inte behöver det.
Jag berättade för en vän igårkväll och han berömde mig flera gånger under kvällen. Tyckte att det var grymt starkt att jag insett själv och tagit tag i beroendet. Var samtidigt lite chockad/förvånad att han inte sett eller förstått det då vi är ganska tighta.
För mig funkar godis och motion istället för a, tar ids oxå en stund att komma in i att det är skönt att träna men väldigt bra när man kommit så långt. Börja med lite längre promenader om tiden tillåter.
Vet inte om du blir klokare av mitt svammel men du skall veta att dununge är ensam och härinne finns enormt med kunskap och många fantastiska kämpar och stöttepelare!
Fortsätt skriv här!
Styrkekramar!

Imorgon kl 11 har jag ånyo läkarbesök hos min doktor på KS i Huddinge. Min man följer med. Jag har haft ångest hela helgen. Min läkare är jättesnäll. Han kommer fråga hur jag mår, sen tar vi nya blodprover och sen ses vi väl om ett halvår... Jag vill inte gå dit! Jag hatar den där skylten på dörren: MINNESENHETEN. Fattar inte logiken. Det är ju sådana som tappar minnet som ska dit! Så kommer han fråga mig hur jag mår. Jag orkar inte förklara. Ibland när jag blir extra trött i huvudet så känner jag av "tröttheten" i ena armen. Det var det som gjorde att jag sökte läkare från första början år 2012. Tröttheten i armen satt då i flera veckor och gick sedan över för att förflytta sig till den andra armen. Sen känner jag mig extremt stressad mentalt. Jag vet att jag kommer vara helt utslagen imorgon efter besöket. Men det är ingen som förstår.
Förlåt, jag borde inte ens vara inne på forumet och skriva här.
Ta hand om er.

Jag är 39 år och har försökt sluta dricka i flera år. Höll i mer än 50 dagar för snart 2 år sen. Nu går jag hos en terapeut som är specialiserad av beroendeproblmatik. Det tar tid men det krävs att man börjar från botten. Inser att jag behöver hjälp utifrån. Oron och skammen är svår, darrig och svårt att sova. Tid utan alkohol är det enda som hjälper. Mitt tips är att kontakta en terapeut! Du har insikt och vilja! ?

Många menar på att, nej det går inte. Och för majoriteten är det kanske så.
Andra att med väldigt tydliga regler och disciplin så kan det gå men tyvärr är det, oavsett om du väljer att sluta eller försöka dra ner, en kamp.
Det hjälper inte med vita perioder, man börjar där man slutade eller med goda intentioner men hamnar lätt precis där man var eller i en värre sits.
Jag tror att svaret på frågan är, om du vill det tillräckligt mycket så kan det gå. Men det blir som sagt inte lätt. Du är en av många som har en skadad koppling till alkohol och hittils finns ingen enkel reparation. Jag fixade inte att dra ner. Önskar som du att kunna ha en viss relation till alkohol, men dels tror jag inte på det eg. och dels blir den önskan mindre och mindre.
Hoppas du kommer fram till vad som funkar för dig.

Tack John, Sannah och Picard för era råd och närvaro <3. Vi har tyvärr bråkat och pratat om detta i flera år. Jag har försökt prata. De stora skillnaderna i lust och närhet började visa sig redan innan barnen. Vi har faktiskt gått på familjerådgivning för några år sedan. Enligt terapeuten kan jag bara vänta till hon känner lust att vara när mig, om jag uttrycker missnöje så pressar jag och bara låser allt. Så tydligen är det jag gör nu som det ska, vänta och förtränga så mycket jag bara orkar. Har ändå insett också att om jag tjurar och deppar för att jag saknar hennes närhet så leder det bara till nån falsk brandsläckning från hennes sida som jag ser igenom. Brukar sluta i väldigt misslyckade stunder.
Tyvärr fungerar vi helt olika psykologiskt vilket gör det nästan omöjligt att lösa våra problem. Jag känner inåt, funderar på mina känslor och ser djupare på problem, för jag tror att där finns ofta lösningarna. Hon är kortfattat av åsikten "jag är som jag är!" Det är upp till mig att acceptera henne just som hon är. Hon går nästan alltid direkt i försvar och blir arg när jag försöker ta upp saker. Hon ser det som en attack på henne som person.

Jaja, vi får se när detta ska komma upp till ytan. På det humöret jag känner mig idag skulle det lika gärna kunna bli en totalt otajmad icebreaker ikväll när hon inte fattar någonting. Känner just nu bara att jag vill skrika ut hur hon kan vara så nöjd att leva med någon som varken attraherar henne eller någon hon vill vara nära!?
Nej det är förmodligen (såklart) en väldigt dålig idé om jag fortfarande vill försöka lösa något. Men kanske en bra idé om man bara ger upp.
Har inte nämnt att vi bråkade senast imorse innan hon åkte till jobbet så en sån icebreaker skulle det så sett inte bli.

Nä usch, detta är en dag med mycket svarta tankar. Som liten detalj att nämna för att vara helt transparent har vi varsin otrohet i bagaget för ett par år sedan som ofta bubblar upp i mig när jag är arg. Jag var väldigt medveten om varför jag gjorde det jag gjorde, en kvinna, inte i närheten så attraktiv som min sambo, som ändå gav mig lilla känslan av att fortfarande vara åtråvärd. Hon såg och tog på mig på det sättet som jag saknar så starkt. Jag mådde fruktansvärt över det jag gjort, åkte hem och erkände direkt vad jag gjort och försökte förklara att jag inget hellre önskat att vi hade det tillsammans. Trots såklart ingen godtagbar förklaring..
Till skillnad från henne försökte hon helt mörka sitt. Hade det inte varit för jag fick en så stark känsla att nått var fel och gjorde det fula att gå in och snoka i hennes mobil och en konversation med hennes väninna så hade jag aldrig fått veta. Hon påstår att det inte betydde nått utan bara var av ilska och hämnd för det jag gjorde som legat kvar, trots nästan ett år senare.
Fanns fler oklarheter i de konversationerna jag läste i hennes mobil som jag aldrig fått någon förklaring på. Bl.a en fest hon varit på när jag råkade vara utomlands i jobbet när samma väninna skriver dagen efter "följde du med honom hem?". Vet dock av säkra källor att hon inte följde med någon hem då, men frågan är vem denna "honom" var och vad som hänt tidigare.. Min sambo påstår att hon absolut inte förstår vad väninnan menar. Jag kommer aldrig få veta. Saker som plågar mig i det tysta och ligger och irriterar och bubblar dagar som denna. En stor tvivlan av min tillit till henne som är väldigt dålig för vår relation. Pga detta har jag med dåligt samvete ibland fortsatt snokat i hennes mobil och då blir jag ännu mer irriterad och arg när jag läser hennes sätt att skriva med manliga kollegor, "puss" och "saknar dig" är saker jag inte tycker känns kul att läsa. Säg gärna om ni tycker jag är för känslig här???

Ja förlåt det blev mycket text idag med mycket detaljer och svammel från tankar fram och tillbaka. Jag behövde antagligen sitta här en stund och skriva av mig för att sysselsätta mig med nått. Såna här svarta dagar väcker a-djävulen och jag kommer behöva vara stark idag. Imorgon kan bara bli en bättre dag!!

Kramar.

Kan jag någonsin dricka normalt igen?

Har utvecklat ett förhållande med alkoholen under många år. Tror aldrig jag har varit bra på att dricka lagom vid fest. Men vardagsdrickandet började väl för 6-7 år sen då jag pga olika omständigheter hamnade i en utmattningsdepression. Drack flera gånger i v. Och alldeles för mycket vid fest. Gick till läkaren och började med medicin mot oron. Gjorde en stor förändring i livet och mådde bra då. Minns inte helt men drack inte på vardagarna då. Dock ofta på semestern och för mycket på helgen.

De senaste två åren har det väl ökat igen. För tre veckor sedan bestämde jag mig för att sluta. Efter ett jullov med mkt alkohol som fortsatte när jobbet började igen. Det har gått bra. Drack två glas vin på konferens då det ingick. Var på fest och drack inte mer än mina bordskamrater. Åkte hem kl 23. Har en svart dag då jag drack för mkt mitt i v. Hällde ut bib:en efter det.

Min man är med mig och vet väl inte om allt men vet jag druckit för mycket.

Jag har aldrig druckit dagtid. Aldrig tagit en återställare. Aldrig kört bil på fyllan, dock bakfull. Började drickandet direkt när jag kom hem från jobbet.

Nu efter tre v mår jag bra. Så skönt att slippa ångest. Den vardagliga oron är mindre. Pigg på jobbet och tränar. Skönt att slippa smuggla och byta ut flaskorna. Skönt att inte oroa mig för att nån ska märka.

Men. Jag saknar vinet. Jag saknar att ta ett glas på fredagen när jag lagar mat. Jag saknar känslan som infinner sig. Jag tänker på det ofta.

Kan jag någonsin ha en normal relation till alkohol igen? Dela en flaska med maken. Nöja mig där. Gå ut med vänner och ta ett par glas. Nöja mig där. Eller är risken för stor att trilla tillbaka?

Grattis, en månad är ju kanon!!

Hej
Jag tycker man pendlar mer nu ju längre tid det går mellan att tycka att detta går fint för att i nästa stund tycka att allt är skit och visst klarar jag att ta ett glas. Gränsen mellan lycklig och deprimerad känns hårfin!

160 km till fots är långt ultra, riktigt långt;) Får se om jag hittar nån som vill hänga med mig på mina påhitt.

Framför dig...men det grejar du! Tänk vad stolt du ska vara sen när du grejat det!! Att umgås med fulla människor som nykter då förstår man o det är hemskt! Herregud samma tjat om o om igen ?
Tror på att du kommer fixa det du är så hårt bestämd så det grejar du! Men mycket stolthet o styrka kommer det krävas såklart! Kram kram ??

Men det är bara.nya tag igen! Du kommer fixa det här! Jag tror på dig ?? kram kram

Det blir svårare och svårare nu tycker jag. A-liberala tankar kommer oftare och oftare ju längre jag håller mig vit.
till och med tankar som "jag är nog inte alkoholist - jag har ju lyckats hålla mig vit hela 5 helger! så nu kan jag nog ta mig ett glas"
precis såna tankar som är så klassiskt för beroende. Lite tröstlöst kan jag tycka. Hoppas det ger sig.
Hur går det för er andra?
Ultra, Lennis, Kuriosa, Chansen mfl

...tillställningar som bjudningar hem till vänner, galafest, AW, konserter osv.
Jag sa till min andre hälft igår att jag kommer inte dricka på dessa. Och han tittade på mig och undrade varför?
Jag vill inte det för jag vill vara fit for fight dagen efter då jag har mycket på jobbet nu i vår och vill kunna vara pigg och fokuserad på det. Inte sova bort halva dagen. Jsg har ju lika roligt utan A som med.
Allt detta stämmer ju och han köpte det. Ändå sa jag inte hela sanningen... jag bör fortfarande på min hemlighet vinet fördärvar mitt liv och att jag inte klarar av bara ett glas...
Han sa att du kan ju bara ta ett glas eller två, men jag svarade honom med att hur lätt är det att stanna där när man fått lite innanför västen? Och det köpte han.
Det blir alltså lite utmaningar för mig nu och jag hoppas innerligt att jag kommer kunna stå emot!!!

Kram PimPim ?