Senaste kommentarerna i forumet

Det går åt jättemycket pengar åt att ersätta flaskor hela tiden. Jag tjänar inte superdåligt men ändå har jag aldrig pengar känns det som.

Jag hat ätit antabus förut, men det var flera år sedan så minns inte. Jag kan inte hålla mig ifrån alkoholen på egen hand så måste ha hjälp innan alkoholen förstört hela mitt liv. Vill inte supa bort vänner, familj o jobb

Har du ätits antabus förut? Hur är det?

Det var en 75 cl och jag drack väl kanske 2dl. Den dagen! Men det tog nog en vecka innan den tog slut. Varje ny flaska Som jag köper för att ersätta med kostar 400 jag håller på att göra mig av med mina pengar på att ersätta den. Jag skulle kunna köpa kläder istället! Vore ju mycket roligare och nyttigare.
Jag har också ett beroende av treo men det har jag nu lyckats halvera. Varför kan jag inte göra det med alkohol också?

Detta blev ett lååångt inlägg som knappast är intressant för någon annan än mig. Vill ha det på pränt för att kunna titta tillbaka på och minnas hur jag tänker och känner idag.

Såg mina blodprovsresultat igår. Frisk som en nötkärna förutom höga mc*-värden. Talar sitt tydliga språk.
Kombinationen av konkreta krav utifrån och blodvärdena svart på vitt är jättebra för mig! Nog för att jag visste att alkohol påverkar kroppen, men inte hur. Ska bli spännande att se vad det gör för skillnad på Göteborgsvarvet.

Många utmaningar framöver nu med konferenser, födelsedagar och fester, men jag har bestämt mig för att inte hymla utan att säga som det är. Jag vill inte ha någon alkohol för jag dricker för mycket och tänker satsa på att må bra istället.

Skammen bet sig ordentligt fast den här gången på både gott och ont. Finns bara ett sätt att bli av med den och det är att faktiskt lyda helt och inte dricka en droppe framöver.
Jag övar i tanken på att njuta av en god middag med klirrande iskallt vatten till. Det är ju faktiskt inte sämre. Smakerna i maten blir ju mer framträdande då.

Tänk att det blev så här till slut. Läser detsamma hos andra, att det började så smått med lite vin för att orka jobba lite extra på kvällen... Jag förstod ganska tidigt att jag var ute på hal is, men skulle sluta snart, men först måste jag... Så har först veckorna, sen månaderna och slutligen åren tickat på. När jag nu börjar fundera på hur länge det hållit på blir jag ändå överraskad. Att man kan lura sig själv sååå länge. Att gå där och tycka att det är svårt att gå ner i vikt, att få upp någon kondis, att hitta ork osv, utan att låtsas om att man faktiskt har svaret.

Bättre tillfälle än nu kommer aldrig att komma. Jag är sjukskriven på halvtid och börjar må bättre i allmänhet. Jag har fått lära mig saker om mig själv och varför vissa saker aldrig kommer att fungera för mig. Min man har fått förståelse för att jag aldrig kommer att kunna klara vissa saker. Jag har lärt mig mer om hur alkoholmissbruk påverkar kroppen. Det riktiga livet är ju egentligen toppen. Jag har allt jag kan önska så gör jag mig nu bara fri från a-skiten så kommer jag ha det fantastiskt bra.

Tror faktiskt inte ens att jag kommer att räkna dagarna. Mitten på mars är nästa läkarbesök och fram tills dess är det absolut noll som gäller. Nytt beslut då. Förhoppningsvis väljer jag att satsa stort på Gbg-varvet då och fortsätta lika dant. Skulle dessutom gissa att läkaren kommer att fortsätta ha det som krav, men hoppas att motivationen helt och hållet är min egen då.

Det är lätt att vara kaxig idag. ?
Svåra stunder kommer att komma, men läkarens ord kommer att ringa i öronen då. Tack och lov för henne!!

Jag hade världens abstinens imorse efter att ha druckit flera dagar i rad. Skakningar, svettningar, ångest, kunde inte ligga still. Gick fram och tillbaka i lägenheten. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Mådde så dåligt så gick och köpte två starköl för att trappa ner med. Jag håller på att supa bort mitt liv. Jag har en läkartid bokad imorgon på beroendemottagning, måste få antabus, kan inte hålla mig nykter annars.

Hej. Mitt första inlägg här. Kanske av den mer kontroversiella sorten. Men tyckte att det var på tiden att belysa den problematik som andra beskriver och som jag själv har en lång erfarenhet av.

Som allt annat i livet så finns det väldigt få genvägar att gå. Inget löser sig av en bekväm kvickfix.

Hur ska jag då på ett ärligt och uppriktig sätt beskriva mitt liv? Det får bli en kortare version. Men är så klart beredd att följa denna tråd och i möjligaste mån kommentera inlägg.

Släktskap- Både på min fars sida och mors sida finns en problematik med alkohol och till viss del droger. Där har tidigare generationer omfamnats av en dysfunktionell kram. Så när mina psykiska problem började visa sig så var hela släktet snabba på att sätta en stämpel i pannan- du är som din far och övriga släktingar med liknande problematik! Så sårbarheten och ärftligheten finns där. Men vad består den av?

Mitt behov har som för många varit att behöva fly och dämpa känslor och händelser. Där har alkoholen både hjälpt mig och orsakat stor skada. Där fanns, månader av konstant drickande. Rattfylleribrott, misshandel, dilerium, kroppsskada. Listan kan göras längre. Tro mig.

Så för att göra rubriken mer tydlig så ska jag ge mig på ett försök att utan pekpinnar, moraliska aspekter eller annan slå på bröstet mentalitet förklara hur jag ser på det.

Till alla er som undrar vad och varför saker händer när vi dricker eller för den delen nyttjar andra substanser eller aktiviteter vars enda syfte är att göra livet mer uthärdligt....tänk om!

Det finns inte en chans att tro att vi kan dricka måttligt så länge ett behov av flykt finns i våra sinnen eller kropp. Så kraven på oss blir då ganska stora, eller hur? Kanske inte det vi behövde just då när livet ändå är så rörigt och fyllt av måsten. Så en ärlig fråga till dig själv borde bli, är jag beredd att ta tag i allt det i mitt liv som jag har ett behov av att dämpa eller fly ifrån?

Är svaret nej på den frågan, sluta dricka! Annars så väntar ett livi misär och för tidig död. Hårt men sant. Finns en del termer som jag tycker missbrukas. Alkoholism, beroende, medberoende, missbruk.

Jag är idag en man på 50 år. Har en hel del i mitt förflutna liv att förhålla mig till. Men om jag tar bort en problematik i livet så blir behovet av att fly mindre. Nämnligen den bekanta lögnen.

Jag lever inte helt nyktert idag. Tycker att jag hanterar det bra. Min resa hit har passat mig. Kanske fungerar den inte för alla. Långt ifrån.

Det här var mitt försök att beskriva en problematik jag delar med så många andra. Inget är svart eller vitt.

Ta hand om er.

som fungerar för någon är ju bara bra. Det är det fina med detta stället att som ny och vilsen kan man få så många förslag på vägar att prova, modifiera och göra till något eget. Ingens väg är identisk den andre.
I början kan det säkert vara jättebra att räkna dagar för att motivera sig ur den kritiska perioden med den direkta abstinensen. Men sen när man stabiliserat sig lite tror i alla fall jag det handlar mer om vanor och att lära känna sig själv och hur långt man kommit sitt beroende. Jag vill försöka kriga mot känslan och sinnesstämningen som gör att jag vid en viss gräns inte längre klarar av att välja själv. Vill se om jag kan lära mig hur den känns och fungerar när den börjar komma i sin första lömska form.
Min åsikt är att bara för att man druckit en enstaka kväll och mår dåligt i direkt anslutning dagen efter som vilken normal icke A-beroende person kan göra efter en bra fest så betyder inte just det att man har misslyckats, det är inte alkoholproblem ur aspekten hur man klarar av att hantera alkohol. Problemet är väl om man inte kan låta bli att dricka igen dagen efter eller att varje fest spårar ur för man inte kan känna en gräns.
Jag kanske haft tur och lyckats börja denna resan innan mitt kontrollsystem slogs ut helt. Jag verkar fortfarande kunna dricka på ett visst sätt vid enstaka tillfällen utan att mitt kontrollsystem helt slutar fungera. Den vill jag jobba med. Men kan mycket väl tänka mig att det finns en gräns om man druckit väldigt mycket, väldigt ofta, väldigt länge så har kanske det här systemet slutat fungera och det löper amok vid första glaset. Då kanske det inte finns så mycket att jobba med och enda lösningen är att bli total nykterist och då jättebra att räkna dagar för att motivera sig en lång tid framåt.

Vad bra det går ?? tänk ändå vad fort det värsta lägger sig och hur snabbt de positiva effekterna kommer ? bra jobbat grönablad ?kram Greta

Tack snälla för ditt svar! Nej då, det blev inte hela flaskan, kanske 2 dl.. Då. Men då har jag ju hållit på och sulat på flaskan i ett par dagar.
Jag mår så där. Igår drack jag upp resten av flaskan, kanske en 4, och 6 öl 3.5. Varje kväll och morgon säger jag mig att det måste få ett slutet. Att jag måste skärpa mig, att jag är hopplös. Jag vill ju sluta men när det blir eftermiddag börjar jag planera vad jag ska dricka medan jag lagar mat.
Så trött på det här!

Oj vad jag känner igen det där med att dricka upp en flaska och byta ut mot en ny, gjort så flera ggr. Jag kan inte ha alkohol hemma för då dricker jag upp det. Hur stor var flaskan? Hur mycket drack du?

Har läst din tråd och följt dina funderingar fram och tillbaka. Tack för att du delar med dig! Det ger mig mycket inspiration och jag känner igen mig i mycket av dina tankar kring alkohol.

Du lyckades stå emot: bra! Håll i det nu.
Dag 19 för mig och det känns toppen. ???

Åh. Jag känner igen mig mycket i det där att allt kan kännas trist och meningslöst, men att man inte är ”deprimerad” på riktigt liksom. För mig var det så. Och den trista känslan försvinner ju lite efter ett glas vin. (Sen kommer den tillbaka förstås eftersom alkohol bara är borrowing happiness from tomorrow.)
Jag pratade med min husläkare om saken och fick SSRI utskrivet. Nu tar jag ett piller om dagen och det gör att jag kan se glädjen i mitt vanliga liv. Jag behöver inte söka kickar för att få livet att kännas kul - min vanliga vardag har blivit kul. Tror bara att jag hade fel balans i hjärnan och behövde kemisk hjälp med det. Alkohol är självmedicin med pissiga bieffekter. Testa om du också blir hjälpt av riktig medicin? Funkar det inte har du i alla fall testat.

Läser ditt inlägg och inser att igenkännings faktorn är stor. Du har tagit ett steg i rätt riktning när du skriver här på forumet.

Hej!
Jag känner mig orolig över hur mycket jag dricker och över mitt beteende vid alkoholintag. Jag dricker inte alkohol varje dag utan det blir mest på helgerna och vid semestrar och storhelger. Problemet är att jag har nog druckit nästan varje helg under flera år (finns perioder jag avstått ett par helger i rad). Men då jag bestämt mig för att göra uppehåll några helger så kretsar ändå tankarna på alkohol och att ” nästa helg kan jag ta mig några glas vin få jag nu varit duktig och hållit mig i från under två helger. Det blir sånt fokus på själva alkoholen. Sedan har jag problem med att vid ca 1/4 gånger jah dricker blir det för mycket, därför att jag kan inte riktigt hejda mig. Går jag ut på krogen måste jag bara köpa en öl eller nåt innan stängning. Sitter jag hemma så måste jag bara ta nåt glas till. Oftast somnar jag och har halva vinglaset kvar. Dagen efter får jag ågren över att det blev för mycket och oro över vad jag eventuellt har sagt eller gjort. Jag har ända sedan jag var ung haft svårt att sätta stopp när jag väl börjar dricka. Vet inte hur många helger jag legat bakis med världens ågren.
Nu har jag inte druckit något sedan nyår och jag vill inte dricka, men då det nu har gått en tid så börjar hjärnan försöka påverka mig att det är ok att dricka. Men jag har lovat att i första hand ha en vit månad men jag skulle helst vilja avstå alkohol en längre tid. Det rätt skönt att vakna och inte känna av att man druckit kvällen innan. Dessutom vill jag fylla helgerna med andra aktiviteter. Jag önskar bara att jag slutar tänka på alkohol så fort det blir helg.
Sedan är det jobbigt att säga till vänner att jag inte vill dricka. Känns som det inte kommer bli lika roligt att umgås med mig då. Jag har i stort sett bara vänner som dricker så jag är rädd för att jag kommer bli rätt ensam då jag bestämmer mig för att inte ta alkohol. Ja det är mycket tankar och funderingar.

Var hemma hos en väninna ikväll. Hon o en annan väninna drack vin och jag drack te. Fick en sån lust att ta ett glas vin. Kanske det är för att jag har druckit för ett par dagar sedan som suget blir starkare. Kunde iallafall stå emot och jag hoppas att hjärnan tränar upp sig så att för varje gång man står emot så stärks karaktären på något sätt. Nu är jag hemma igen o suget har gått över

Alla sätt som fungerar är bra. Vi ser ju olika ut inne i kolan.
Då blir det 1000 olika förhållningssätt. Tycker att du har en bra strategi..
Räkna på du..:-). Alla vita dagar räknas..Idag har jag dag 16 efter dikeskörningen
i tretttonhelgen.. Men nu räknar jag inte på ett tag lovar jag haha

John

Fan vad vi är bra! Nyktra och får skönhetssömn! Hoppas jag slipper bli skrämd så fort hag tittar mig i spegeln imorgon ??
Sov gott!
Kram PimPim ?

Lösningen har väl aldrig legat i alkholen, då hade jag inte behövt att sluta iallafall.

Apropå sjukvård så står det inte stämplat i pannan på dig att du inte dricker. Är läkaren kass, byt. Jag ser mig som kund, och läkare behandlar jag lika som firman som servar min bli. Funkar det inte så byter jag. Jag är aldrig i underläge om jag inte dricker.
Dricker jag så är allt tvärt om.

Klart du tror att du kan lösa dina problem med alkohol, det har du gjort förr. Problemet är att det kommer fungera dåligt då du inte är samma person som förut.
Hitta en ny lösning för ditt nya jag istället.

Mvh

Blev så less att jag gick och tog mig en öl idag. Ritualen var underbar, sätta sig på barstolen, låtsas botanisera gör att likt förbannat beställa nåt man kan uttala.

Inte fan låg lösningen där heller. Trodde jag skulle älskat den, den var fan mest äcklig, alltså fjortisäcklig.

Blev bara en... lösningen kanske inte ligger där ändå. Är rädd för att söka vård, provade då jag drack och det var en fullständig katastrof, man tror inte ens det händer och jag måste ha haft maximal otur har jag förstått i efterhand.

Det krävs styrka att inte dricka men styrkan räcker inte att vara lycklig och en öl var bara äcklig. Nu kan man inte ens supa sig glad

Den värsta ångesten och nervositeten har vid detta läge släppt i kroppen samt i huvudet. Känns som att jag överdrivit mitt tillstånd sen bara någon dag sedan? Men nej! jag vet också med mig att detta är något som brukar inträffa efter några dagars nykterhet. Hjärnan börjar glömma det tråkiga och börjar att ta satts emot det roliga med att vara på fyllan igen och vill se till att lura in systemet att ev: -Kunna supa till lite igen kanske?-
Jäklar vad läskigt det är det här med att trappa ner och tillsvidare bestämt sig för att lägga ner drickat ett tag fram över. Att märka hur djupt rotat det är liksom, hur man helt plötsligt tycker sig höra och se alkohol i det mesta och hur det smugit sig på en på ett obehagligt vis. Men det är väl kanske inte så märkligt heller efter ca 20 års brukade av detta lagliga och allmänna rusmedel?

Några pusselbitar börjar iaf ta sin plats....

För mig är det av viss vikt, ju fler dagar desto mer tar det emot för mig att ”bara ta ett glas”. Det spelar ju då eg ingen roll om jag tar ett eller flera. Jag hoppar ner på noll igen. Jag vidhåller fortfarande att alla vita dagar är bra, men för min egen del så hjälper det att ”förlora” något. Jag har vid flera tillfällen tittat på siffran i min app för att dels söka styrka och stoppa mig från ”bara en”. Lite som mitt sparkonto som måste vara så stort som möjligt vid döden. Och alla uttag ställer värdet till noll igen. Men jag tittar inte varje dag på siffran och lsätter inte stora kryss på en väggkalender. Det vore att ge den allt för mycket fokus. Men den finns där när jag behöver den.Det är inte ett försök att ändra er syn alls, bara en beskrivning av mitt sätt.

Precis..Bra skrivet.. Konkurrensutsätta A är det bästa man kan göra..
I någon mån har jag koll på dagarna, men följer inte maniskt som tidigare.
Mer avslappnad attityd nu och inte lika nojigt..

#Denhärgången & Pianisten
Lite roligt att du nämner det här med att trappa ned sakta för det är precis det jag håller på med just nu. Sen har jag ju läst många gånger på andras trådar att det tyvärr sällan lyckas i längden...
Jo, angående dottern hade vi ett långt samtal igen och det utmynnade väl en del i det du sa. Hon är vuxen och gör som hon vill. Hon får väl springa in i väggen gång på gång innan hon inser sitt bästa. Vi finns alltid här för henne, oavsett. Vi vill ju bara hennes bästa och att hon ska må bra och vara lycklig. Men det här med fortroende är lite svårt. Jag litar inte på henne när hon ljuger, är snarstucken och tvär mot mig och försvarar honom. Hon litar i sin tur inte på mig när jag frågar henne hur hon mår, hur hon har det osv. Det har blivit en ond spiral utav misstänksamhet. Jag har försökt förklara att enda sättet att bryta det är att vi måste lita på varandra igen. Tack #Pianisten för dina fina ord. Varm kram från mig!

Det där med att inte räkna de nyktra dagarna passar mig också. Istället för att tänka på tiden som i -avsaknad -av -a, och istället fylla dem med nytt intressant innehåll gör a alltmer utkonkurrerat.