Senaste kommentarerna i forumet

Stämmer av jag också:
1. ✔️
2.✔️
3.✔️
4.✔️
Yippi, haleluja, tjohooo! ????
Grattis till dina 20 dagar och bra kämpat! Imorgon är det 3 hela veckor! Det du! Inte fy skam alls!

Kram PimPim ?

Är snart till ände. Sov nästan ingenting i natt, svettades och hade lite hjärtklappning. men vaknade utan ångest. Sååå skönt!

Ett enormt sug och rastlöshet kom på eftermiddagen.ville såklart åka och handla viiiin!
Men Påminde mig själv om hur skönt det var att vakna utan bakiskänsla imorse?
Så nej, ingen shoppingtur till glasbanken idag!
Ikväll blir det en kopp te och en Atarax, hoppas jag får sova....

Mitt mantra, som jag upprepar för mig själv hela tiden:

Just do it = avstå alkohol.
Just do it = visualisera mig själv som nykter, glad och stark.
Just do it, Just do it, just do it!!! ❣️

Imorgon dag 3 ?

Det är nu nya vanor börjar sätta sig och om lika många veckor ska de sitta mer rotade och det är jag tacksam för!

Jag känner dock att jag inte behövt kämpa med demoner och massa ångest. Småsugen har jag varit ibland men det har gett med sig bara jag hittat på något och fått annat att tänka på.
Sen tänker jag på alla små möjligheter och vilken frihet det gett mig att vara nykter, helt sanslöst galet vad mycket energi jag fått och annan glädje och sömnsvårigheterna har gett med sig. Det gäller bara att jämföra hur det var för tre veckor sen... abstinensen med huvudvärk och svettningar. Skallebanken gav med sig dag 10 ungefär.

Sen att få skriva här och få all härlig pepp från er älskade härliga tokiga kompisar och få dela mina framgångar med er och peppa er ger mig också massa energi! ? Tack för alla varma tillrop och stöttning! Ni är guld värda, bara så ni vet ???

Så nu ikväll surplar jag rooiboste, käkar värktabletter och smörjer mig med voltaren för jag har fått ett ryggskott. Brukar få det ibland och kylan ute gör ju inte det hela bättre! Skam den som ger sig... att vara i rörelse är ju det bästa men träningen får vänta några dagar tills det inte hugger så mycket!

Nu ska jag krypa ner i sängen och netflixa lite. Ikväll är jag nykter! Sov gott alla mysiga ?

Kram PimPim ?

20 nyktra dagar! (Så himla onödigt att jag inte kunde låta bli skumpan på nyårsdagen, hade vart enklare att hålla räkningen då?)
Varför känns det som 20 år?!? Senaste kvällarna har varit tråkiga. Det måste jag erkänna. Tanken har dykt upp många gånger. Men jag vet också att jag är expert på att försköna alltihop, för i 9 fall av 10 åker hela flaskan ner. Inte alls bara ett, mysigt glas som jag så gärna vill intala mig.
Det är drygt att man glömmer så snabbt. Jag vet ju varför jag tog det här beslutet, ändå kan jag inte låta bli att tänka "men var det verkligen så farligt?"
Svaret är: JA DET VAR DET. DU MÅDDE SKIT. Men ändå försöker hjärnan hitta på anledningar till att det vore värt det. Att det är sjukt är ingen överdrift.
Har inte så mycket att skriva längre, dagarna rullar på. Avslutar med lite självpepp?

Positiva saker med att vara nykter:
1. Jag sover "på riktigt" utan att vakna under natten med ångest.
2. Jag kommer vidare i livet, står inte och stampar.
3. Jag sparar massa pengar.
4. Min kropp (och framför allt min knopp) känns piggare och fräschare.

Det är 4 riktigt bra anledningar att fortsätta på det nyktra spåret?

Hoppas ni har det bra där ute?

Tjenare!

Jag höll mig nykter i tre år, sedan började jag känna ungefär som du beskriver plus lite utanför. Sagt och gjort så började jag dricka igen. Har heller aldrig varit intresserad av 1 öl. Utan precis som du, skönt att få bli lagom berusad.

Hur gick det då?
I början drack jag lite så där lagom med mina mått mätt, det som startade direkt var förhandlande. Ska jag köpa hem alkohol eller inte, kan jag köra i morrn och så vidare. Fokus flyttades mer till drickat, var vi på bio- öl innan. Äta ute, vad kan jag få att dricka.

Det tog väl en så där 10 år innan jag lyckades sluta igen. Och fy fn vad jag ångrar att jag började dricka igen, det blev skitsvårt att sluta igen.
Du gör som du vill, och jag tror du att du tror hur det kommer sluta. Men det vet du inte...
Är du uttråkad? Köp en Porsche, säg upp dig, byt arbete, åk jorden runt, börja sticka, sammla frimärken, börja segla, eller något annat som får dig att känna annorlunda. Alkoholen kommer att få dig tillbaka på precis samma ställe du var förut. Definition av dårskap är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig ett annat resultat.

En vecka avklarad! Fy fanken så mallig jag är! Dagen har ägnats åt att varva ligga i sängen med skrattyoga. Jo eller typ min egen slags. Jag försöker få tillbaka mitt gamla glada jag. Min nuna har nämligen antagit en ganska surmulen min alltefter alkoholen har tagit över mitt liv. Livet är inte så djävla muntert utan alkoholen alltid. Men nu ska det bli vändning. Det har faktiskt gett resultat, jag har känt mig gladare och sett gladare ut hela dagen. Det blir att fortsätta med det. För övrigt är det en djävla bra HÄR OCH NU-övning. Prova skratta fram Jingle Bells framför spegeln, Hi hi hi, ha ha ha, he he he he he, ho ho ho osv. Kom igen nu, lite tryck, och använd hela ansiktet och kroppen åxå. Ok där åkte jag i tvångströja direkt! Tur ingen ser eller hör mig. Men man får ta till knäpp-knepen för att klara av de tuffaste av tider. Nu fan vänder det! Och min hud i ansiktet är bra mycket snyggare än för en vecka sedan! Det blir bra det här. Lite yr av sömnbrist då den röda månen höll mig vaken inatt. Ska ta mina sovistabletter och en mugg te av sorten som man sover på. Så vaknar jag till ännu en ny nykter vecka imorgon! Ha det gott folk!

Hej,
Jag har oxå en längre nykterhet och har naturligtvis hamnat i svackor till och från. Dock inte så att jag varit nära att dricka men ibland känns det väldigt grått och tråkigt.
Visst har tanken slagit mig att det vore roligt att festa till som förr. Och då menar jag som på den tiden det ”bara” var roligt och mitt drickande inte fick några konsekvenser. Det är dock inte möjligt för min del utan jag får roa mig utan kemisk hjälp. Och det är ju det som är lite nytt för en del av oss. Hur ha roligt utan alkohol? Mitt liv är så mycket bättre utan alkoholen men det är ju hur jag känner. Din text fick mig att fundera lite på vad som är nytt på den fronten. I mitt fall är det nyfikenheten. Jag lär mig nya saker, har hittat ett nytt intresse o är mycket mer aktiv, reser en hel del, har provat på klättring, älskar yoga, hittat nya vänner, både nyktra alkoholister men även andra. Mitt liv var egentligen mer tråkigt och förutsägbart innan. Visst ett par timmars rus för att sedan ha ångest i en vecka... typ. Så kan det vara så att inte så mycket nytt har tillkommit som ger dig energi? Vill bara väcka en tanke. För input o ny energi behöver vi alla dock i olika former beroende på vad just vi är i behov av. Så vad önskar du fanns mer av i ditt liv?
Lite rörigt inlägg då jag sitter på tåget just nu.?
Kram
Ellan

Men då jag läser om all energi folk får, om all närvaro i stunden, om alla vinster nykterhet (ska) ge så blir jag ibland lite tveksam, på slutet nu lite mer ofta än sällan. Visst, full pendel åt andra hållet och ett liv utan "allt" vore såklart oändligt mycket värre och samtidigt kan jag inte låta bli att sakna berusningen. Är det inte roligare att vara helt nykter så varför vara det?

Nåväl, kommer inte dricka idag och troligen inte i morgon heller.

innan jag åker hem från jobbet och läser detta! Jag slås över hur förskönande Alkohol kan vara, jag tror inte att du tänker att du ska dricka i alla dessa situationer som du skriver om , eller? Du tänker hur livet är utan Alkohol men med barn, med fru, när du tränar, på jobbet osv?
Ahhh, gör det inte, börja inte utan vänd på frågan vad vore ditt liv bara med Alkohol men utan barn, fru, jobb och träning? Kanske lite hårddraget men ändå, det är verkligheten för många alkolister.

Jag skrev - "Kramar alla och skickar stryk" i mitt inlägg.
Menade såklart (("skickar styrka")). Så kan det gå med dyslexi.....

MM

Monday Morning - Måndag Morgon - den där morgonen man får vakna upp och allt är helt glasklart vart man ska i livet.
Många tror att mitt nick syftar på en "måndagmorgonochjagärsjuktbakis".

Måndag Morgon som blir ett uppvaknande och man startar på nytt.
Det är mitt nick betydelse.

Anders - uppåt och framåt. Nu har jag också köpt gymkort så vi kanske ses både här och där på stan.
Fast det vet vi inte om...

Puss O Kram

MM

Det går lite bättre med allt ni som vet hur 2018 såg ut under sommaren. Vet inte om jag känner någon här längre.....
Dottern har gått med på samtal och vi har haft ett samtal tillsammans hos terapeut. Det gick bra. Då hade vi inte sett på 8 månader, helt utan kontakt. Jag har inte drogat ner mig. Det där var läskigt. Och någon annan känsla jag inte riktigt kan sätta fingret på....

Och som sagt - är glad över ett nytt år även om jag startade med influensa som ledde till lunginflammation.
Annars bra.

Kramar alla och skickar styrka

MM

Tråkigt att du inte mår bra. Jag vet inte hur du ska göra. Jag vet bara hur jag själv har gjort och det att söka hjälp då jag visste att jag inte kunde klara mig ur rävsaxen själv. Jag kom till en punkt när jag var så SJUKT trött på alkoholsituationen att det bara fanns ett sätt att få må bra - och att det var att utan tvekan, göra allt som stod i min egen makt att bryta mönstret. Det är min nyckel.

Hur andras vägar och nycklar ser ut är förmodligen annorlunda. Vi behöver olika hjälp. En del gillar AA. En del behöver KBT. En del behöver hjälp med det som ligger bakom. Andra klarar det på egen hand. Jag vet inte. Sök inom dig vad du behöver.

Som Li-Lo skriver. Starta en egen tråd då får du många bra svar. Eller skriv i periodar tråden. Då finns chans att du får stöd från fler än mig.
Jag är heller inte så aktiv här längre. Dels så känner jag att det är tungt ibland. Och att jag inte heller fyller så stor funktion längre.
Jag koncentrerar mig (när jag är här) på, följer och läser trådar där personen har en ärlig önskan att leva utan alkohol och de som är periodare. Men för tillfället har jag för mycket omkring mig så att personligen stötta någon hinns inte med tyvärr.

Hoppas du reder ut det

MM

Så bra det går grönablad. Ja det är något i vår kultur, att lägga ut vinglas på en måndag. Alltså varför? Med det är så inrotat att vi skall dricka vin hela tiden. Unna oss. Guldkant. Jag gör mycket hellre andra saker med min man om jag skall vara ärlig ? och det blir det inte mycket av när ena parten är mer elr mindre berusad. Nog om det! Stort grattis till dina 21 dagar ??? bra kämpat!! ?Greta

Tjohooo, hejja dig!!! Jag längtar tills jag står där med tre veckor bakom mig. En vecka blir det klockan 21 ikväll, det klarar jag iaf. Men du! 2 kg på vågen! Vill jag åxå ha! Och många fler såklart med tiden. Det där med att lägga ut på fejjan att man dricker ett glas vin mitt i veckan känner jag igen så väl. Har inte gjort så själv men det beror bara på att jag innan har sett det återkommande temat hos en annan, nära mig, som jag vet dricker too much. Det handlar som du säger om att legitimera för sig själv och andra, att det är ok liksom. Och mer än det, det är mycket viktigt att det står: Unnar mig ETT GLAS rödvin. Det vet man ju att det inte blir. Aldrig. Jag tänkte åxå gå in hos läkaren när jag klarat några veckor. Vill veta om jag åsamkat min kropp någon skada redan. Levern framför allt, äter dessutom rätt ofta värktabletter så...

Idag är det 463 dagar (men vem räknar...) sedan jag tog ett beslut att inte dricka mer. Dels för att se om jag klarar det, dels för att det var synnerligen välbehövligt av ett stort antal orsaker. Jag genomgick (på eget initativ) en kortare behandling men vet inte om det gav så mycket egentligen. Jag har senaste tiden funderat väldigt mycket på vad som egentligen blivit så mycket bättre i mitt liv av att vara helt nykter och landar i att det är inte så jäkla mycket egentligen. Närvaro med barnen? Ja, visst, men tyckte den fanns även före och upplever väl inte att det blivit varken från eller till. Relationen till min fru? Både jag och nej, det är lugnare, mindre stormigt men också väldigt mycket tråkigare. Jobbet - Jovisst är jag klarare i huvudet och skönt att inte dras med helgångest, men är också mer avstängd, brinner mindre och väntar bara på att få gå hem. Träningen, vet inte om jag ser så mycket skillnad, fritidsintressen, inte heller här vet jag om det är så stor skillnad.

Jag kanske inte hade några problem då? Jo, det hade jag, ställde på kort tid till det massivt innan jag slutade men nu börjar jag funderar på om jag egenligen inte hade ett roligare liv också. Jag är heller inte intresserad av att "ta en öl" ibland utan jag skulle vilja dricka mig lagomt berusad i goda vänners lag, eller med min fru för den delen och uppleva lite brist på kontroll (inom rimliga gränser). Att känna att allt inte är olika nyanser av grått, alltid.

Känner mig inte deprimerad eller "nere" i allmänhet, bara väldigt uttråkad och ser knappt skillnad på dagarna längre, inte heller på vardag eller helg..allt bara flyter på i en maklig takt.

Jag är väl medveten om risken jag tar om jag dricker igen och att oddsen för att det ska (över tid) gå bra inte direkt är på min sida men börjar fundera om det inte är värt det ändå. Tänkte kolla om någon annan har känt så här, är det typ vanligt i den här tiden på en nykterhet att fundera så här eller är jag bara sällsynt dum i huvudet som vill "kasta bort" en längre nykterhet för att det är lite tråkigt?

Ja, jag vet inte...

Idag en vecka sedan jag drack återigen. En vecka av ständiga funderingar varför just jag har så enormt svårt att ta det enda och riktiga beslutet. Vad är det för fel på mig? Nåväl, jag har mycket alkoholism i släkten och det är naturligtvis ett stort ok att bära från början. Ingen ursäkt men ett faktum. Jag var en osäker ung man för många år sedan och alkoholen blev, som så för många andra, ett andningshål och en quick fix när allt var jobbigt.
Jag skaffade mig en hög utbildning, inte egentligen för att jag ville, utan för att omgivningen tyckte jag skulle läsa vidare med mitt "läshuvud". Tvingades mer eller mindre in i en karriär där det ena gav det andra. Befordrades utan att jag själv sökt tjänster. Ville alltid visa perfekt resultat. Rädd att bli avslöjad som den "stora bluffen". Endast avkoppling i kropp och knopp när helgen och semestern kom med åtföljande A-intag. Så har det fortsatt, år efter år.
De senaste åren har jag visserligen inte druckit oftare men då jag druckit har incidenterna blivit fler och konsekvenserna större. Det har helt enkelt inte blivit "roligt" att dricka längre utan endast präglat av ohejdad vana och ett slags tvångsbeteende.
Trots otaliga "vurpor" drar jag således inte rätt slutsats. Det finns naturligtvis inte något rätt svar varför men några av förklaringarna kan vara att jag har haft en för "snäll" fru som varit godtrogen och trott på alkoholistens löften om att det aldrig ska ske igen. En annan och kanske minst lika viktig förklaring är min personlighet, att vara ensamvargen, vet bäst själv, kan själv, göra tvärtom osv. Jag har under studier och i mitt arbetsliv fått arbeta mycket med analys och insett att det finns ett så stort antal lösningar på ett specifikt problem. Det verkar som om jag, för mig själv, satt upp 1000 anledningar till att det ska fungera med alkoholen på något sätt. Det mest naturliga alternativet, dvs att sluta att dricka omedelbart, har jag "sparat" till sist. Jag har uppenbarligen klurat ut själv att jag vill testa de andra 999 alternativen först............
Kanske låter lite förvirrat men det är mycket som rör sig i huvudet. Nu ska jag i alla fall, för första gången i mitt liv, pröva terapi och det ska jag göra med 100% engagemang. Jag ska också försöka skynda långsamt. Låta allting sjunka in och bearbetas i lugn och ro. Lättare sagt än gjort från en person som levt sitt liv i racerfart från det att ögonen öppnats på morgonen.
Sköt om er alla och ge inte upp.
Tjalle

Vad fint av dig att uttrycka din tacksamhet för det stöd du funnit i tråden. Det låter som att du hade det tufft i fredags, din beskrivning av att gå från perioder av alkoholfrihet till att bli överrumplad av ett starkt sug att dricka kan många känna igen sig i. Jag hoppas att det är ljusare för dig idag. Hur skulle det vara att starta en egen tråd? Kanske får du stöd från fler användare som känner igen sig i det du går igenom.

Du ber om råd och kanske de bästa råden kommer just från andra användare samtidigt kan även råd eller samtal med erfarna rådgivare öppna upp för nya tankar och tillföra information som kan vara hjälpsam. Om du vill finns alkohollinjen 020-844 448 eller vår support (fliken "fråga"), båda alternativen är anonyma.

Bara det att du är öppen för råd, andras erfarenheter och aktivt söker den är ett gott tecken.

Varma hälsningar Li-Lo

Hej vänner. Har känt ett tag nu att jag inte haft något behov av att gå in och skriva här dagligen längre. Läget känns just nu under bra kontroll, jag kanske inte mått så här bra på säkert 10 år. Men trots att man bara hängt här några månader så är det ändå ett sug att gå in och kika till er som blivit vänner <3 och så är det ju lite som en dagbok också.
2019 är hittills med resultat 20/1 efter förra helgens utekväll med gamla vänner. Men det gick bra, har inte stört mig eller tankarna under veckan som gick och denna helgen gick också förbi utan A mer eller mindre problemfritt. Skillnaden nu är att jag har blivit väl införstådd med att en kväll med A som gick bra inte betyder att två kvällar går bra, eller t.ex två helger. Hur länge det går mellan gångerna är mycket kritiskt och även hur mycket det blir per gång. Fixar jag det och att välja min tillfällen med järnhand så tror jag att jag kan leva i ett mycket måttfullt och respektfullt förhållande med alkohol.
Fick dock ett ganska starkt sug av gammal vana igår kväll. Jag och min sambo har slitit hela helgen med renovering och är det något som alkohol hör ihop med hos mig så är det belöning i soffan efter en dags slit. Så igår i soffan så kröp det lite i kroppen att gå och sätta sig utan nått i handen. Men, hällde och en kanna med vatten och avsluta kvällen tillsammans med vår favoritserie och krypet försvann ganska fort. Som jag varit inne på tidigare, våra vanor är så otroligt starka triggers, men dom går att skriva om när man är tillräckligt stark!
Utan A inser man hur mycket man kan ta tillvara på helgen och gränsen suddas sakta ut mellan helg och vardag. Det blir inte längre en stor vägg till måndag morgon och veckan är inte bara transport mot "friheten"
Imorse vaknade jag tidigt av lite huvudvärk, får det om jag glömt dricka kaffe på eftermiddagen.. (nästa gift att dra ned på så småningom..) men jag låg vaken en stund och en känsla kom över mig av att känna ro och lycka. Jag blev lite tårögd för mig själv för jag kan inte minnas när jag känt den känslan utan A. Jag är påväg mot någonting nu, men jag måste vara beredd på att motgångar kommer komma.

Vi hörs igen, må lycka och välgång vara med er.

Jag berörs djupt av dina starka inlägg och önskar dig all framgång! Bra att du ska ha ett samtal med kurator. Jag har ingen mirakelmedicin, men för mig har jag aldrig lyckats få till någon varaktig förbättring utan att en period av nykterhet. Jag har behövt möta både demoner och glädjeämnen utan en förgiftad kropp och själ för att kunna ta till mig andra metoder som samtal, terapi, meditation etc. Då har jag hunnit uppleva förändring både fysiskt och psykiskt som dag för dag gjort det lättare att strida mot begäret. Kan du få till det i samband med att du samtalar med kurator tro? Med eller utan hjälp av läkemedel. Du behöver bygga upp en stark motivation, och din insikt om hur ditt beroende påverkar dig och din familj tänker jag borde kunna vara en grogrund för det. Jag hejar på dig!

Dag8
Och jag mår toppen. Har energi från det att jag vaknat till att jag lägger mig.
Har som sagt startat upp en hobby igen som legat nere länge vilket ger mig energi och flyttar fokus.

Har inge som helst problem att hålla mig borta från a. Som jag sagt tidigare så är mitt problem att när jag dricker så slutar jag inte dricka. Av-knappen funkar inte. Jag ska ta ett glas vin vilket i praktiken innebär att jag slentrian dricker tills jag går och lägger mig, oavsett om det är onsdag eller lördag.

Den här veckan som gått har varit så skön, att ta en kopp te istället för vin framför tvn.
Drack Loka till fredagsmiddagen och somnade inte i soffan. Helt underbart.

Ja det är riktigt tungt att känna så. Trigger är när livet inte flyter på. Att det blir för mycket motstånd på en gång. Stressigt på nya jobbet. Kommer hem frugan bara klagar. Talar om allt jag gör fel. Att jag aldrig gör tillräckligt. Hon är bra på att höja kravnivån. Och en treåring som testar gränser hela tiden. Inte lätt att sätta fingret på något speciellt. Kaosig livssituation snarare. Kram

Tack alla ni fina, ni ser mig och jag ser er❤️ Samma känsla som när jag började skriva här: jag är inte ensam.
Jag var hos läkare i fredags, trodde jag hade astma... Varit hos honom tidigare med mina andra diffusa symptom. Fick remiss till kurator redan efter första besöket men avbokade. Tänkte att JAG vet ju redan att jag har problem på alla tänkbara plan, behöver ingen Carl-Johan som talar om det för mig, eller vad han nu hette... Men kanske är jag bara rädd. Jag sa till läkaren att jag hade nog hoppats på en fysisk orsak till allt som kan botas med kortison och att sedan skulle allt vara bra. Jag förstod ju att han genomskådat mig. Satt ju där och märkte plötsligt hur jag intensivt vred mina händer medan jag pratade, förstod ju vad han såg.
Så jag ska gå till kuratorn denna gång. Ge det en chans iaf. Men hur är man ärlig mot någon när man aldrig tidigare varit det? Hur ska jag våga? Jag som i hela mitt liv vaktat mina hemligheter med livet som insats, jag har vårdat dem och gömt dem så djupt in i mig själv att jag undrar om jag ens kommer hitta alla. För hur ska någon kunna hjälpa mig om de bara får den tillrättalagda versionen av vem jag är? Är ganska nyfiken på om denna kurator ens kommer försöka eller låta sig luras som alla andra...
Det snöar ute och jag är ensam i vårt nya hus. Det är behagligt och just idag vågar jag hoppas men det kan snabbt slå över i behovet av att förstärka just den känslan.
I lördags var jag och barnen ensamma och hade en så fin dag...tills kvällen kom och jag drack upp de två dyra amaronevinerna jag hade tänkt att spara. Jag minns inte att jag pratade med min man på telefon, minns inte heller att vi gick och la oss. Gårdagen var en mardröm med dubbla arbetspass men jag sjukskriver mig aldrig pga bakfylla, tror att det är ett sätt att straffa mig själv...
Jag vet att jag förstör mina barns liv långsamt och även mitt eget. Hur slutar man vilja straffa sig själv?
Kram på er❤️❤️❤️??‍♀️

Ert stöd betyder så otroligt mycket! <3

På Fredagskvällen tog vi äntligen tag i det där jobbiga samtalet ang vad som händer om någon av oss dör. Vi har inga gemensamma barn, jag har barn sen tidigare och mannen med. Vi ska boka en tid till en jurist som hjälper oss på traven. Att vi inte pratat om detta innan är inte likt någon av oss... Nu är det gjort och vi har kanske inte 100 klart för oss men vi är en bra bit på väg.
Det är tufft utan A men det går och imorgon firar jag 3 veckor!!! Det är tanken att jag ska hålla detta nu! Mannen märker också att han dricker mindre, men har inte slutat. Han tar en öl på kvällen och nöjer sig liksom med det, jag slutade ju inte dricka. Mitt mål många gånger var att dricka så jag stöp i säng och fick sova. Sömnen har varit ett jätteproblem för mig... Somnar men vaknar efter 1 timme igen. Det har ju blivit sååå mycket bättre!
Inatt kom dottern efter en mardröm och jisses jisses sååå härligt att kunna pussa henne och krama henne utan att vara orolig för att lukta alkohol! Vinsten är enorm!
Varje morgon som jag kör till jobbet tänker jag på hur gärna jag vill bli stoppad och blåsa! Inga problem för det här !!! :-D

Huvudvärken vill inte riktigt ge sig och molandet i svanken kommer och går. Tänkte vänta tills jag har 6 veckor nykter och då boka tid på företagshälsan.
Sist hade jag lite högt blodtryck och kanske kommer huvudvärken från det, men jag är på rätt väg. Äter bra och sover bättre, rör på mig och tycker att jag är gladare för varje dag. I helgen märkte jag att jag visst kan vara lite busig och tramsig oxå utan A, det trodde jag inte. Oj oj, jag tror jag har druckit längre än vad jag erkänner för mig själv.
Hittar på FB inlägg där jag "hyllar" mig själv med ett glas mitt i veckan, och extra busigt om det är en måndag??? Idag skulle jag skämmas för att lägga ut det. Blir tydligt hur jag ville att det skulle accepteras med vin en måndag förr och nu när jag accepterat att jag har ett problem aldrig skulle tänka mig att lägga ut mig själv med ett glas vin, precis som hos så många av er andra!
Framsteg och framgång! OCH -2kg på vågen!
Ja, jo jag är nöjd och mår sååå mycket bättre idag än i onsdags och torsdags!
Stor kram på er mina fina vänner och support!!!

// Gröna Blad

Hur går det för dig?
Kram