Senaste kommentarerna i forumet

Sara

Du kan! Ge inte upp, det kommer bättre stunder! Kryper ångesten upp! Kan du meditera eller köra avslappning? I stället för tabletter. Appar som Mindfulness och Relax Meditation kan kanske hjälpa dig!

Jag skulle vilja skrika - högt! Men, det går ju inte. Hela familjen är ju hemma och jag vill inte oroa någon så jag är tyst. Skriket sitter i mitt bröst. Inte undra på att jag har ångest och knappt kan andas. Jag vågar inte ta mina Oxascand som jag har kvar sen gammalt. Datumet har väl gått ut för länge sedan. Om jag tar en blir jag väl självmordsbenägen igen. Som för den gången för drygt tre år sedan. Jag ville bara få sova men det gick inte. Tog två stycken (svagaste dosen) men de hjälpte inte. Istället blev jag totalt avstängd känslomässigt, som en robot. Det var då jag gjorde det absolut förbjudna. Gick ut mitt i kalla novembernatten utan att se mig om. Alla sov. Gick i 20 minuter ner till badplatsen ca 03.30 och klädde av mig och tog alla tabletter jag hade. Klädde av mig och gick ned i det kalla vattnet med fötterna. Stannade upp. Insåg plötsligt i min förtrollande dimma att det kanske inte var ett bra beslut. Ångrade mig. Klädde på mig igen och lyckades ta mig hem. Men minns bara att jag var på väg hem när jag vaknade timmar senare på psykakuten. Minns inte hur jag tog mig hem. Minns inte hur jag rasade ihop på förstubron uanför dörren. Minns ingenting av att jag väckte hela huset. Minns ingenting hur min man försökte hålla mig vaken tills ambulansen kom som min dotter ringt efter. Minns inget utav den resan eller utav kolet jag druckit. Minns inget förrän jag vaknade upp några timmar senare och konstaterade att jag låg avklädd, i sjukhuskläder, i en säng, i ett stort rum med en massa andra främmande människor runtomkring. Därför vågar jag inte kombinera dessa tabletter med vin igen. Hur mycket ångest jag än har och hur mycket jag än vill sova nu. Jag kanske blir en känslomässigt avstängd robot igen. Jag får härda ut, helt enkelt. Imorgon är en ny dag. Jag klarar det. Det går över. Gud vakar över mig.

Jag måste sluta dricka. Gud, hjälp mig.

Jag mår inte bra. Känner mig jättefull av någon anledning. Vet inte varför. Jag har inte druckit mer än vanligt. Dock har jag inte mått så bra senaste två dagarna. Nu mår jag jättedåligt. Huvudet snurrar. Vill sova. Vet inte vart jag ska ta vägen. Gud, jag får skylla mig själv. Så mycket ångest. Kan knappt andas. Varför gör jag såhär mot mig själv? Jag visste ju inte att jag skulle må så här illa just idag! Fan! Jag mår så jävla dåligt just nu. Tårar. Hjälp mig...

När du säger att allt triggar dig, är det även så när du vart nykter och är över den värsta abstinensen? För när man är i en svacka och dricker för mycket så är jag likadan, allt triggar upplever jag. Men när jag verkligen är motiverad att sluta och vart nykter ett tag så har jag kunnat hitta mönster i vad som får mig att trilla dit igen, det är de stunderna jag menar. Men detta är inget som passar att analysera när man går igenom den värsta abstinensen. Så jag förstår att det inte är något du vill eller behöver tänka på nu ❣️

Hoppas du orkade med den där promenaden och tar dig igenom natten. Imorgon känns det värt det!

Jag är på dag 6 och börjar känna humöret stiga något. Det värsta är över.
Vi kämpar på ?

Alla utom jag dricker alkohol , jag sippar Nosecco och känner mig så nöjd med det ? dag 19, allt sug är borta och jag är så supertaggad att köra vidare ? Hur går det för er alla här inne? Kram

Helt plötsligt, för ca en timme sedan, kom min dotter och sa att hon skulle ta bussen till Ica (ca tio minuters promenad härifrån) för att hämta ett paket. Genast blev jag osäker och misstänksam. Hon har varit hemma hela dagen. Varför ska hon göra det nu i mörkret och kylan? Strax efter hon gått gick jag efter henne och stod på avstånd och kollade att hon gick på bussen och inte istället satte sig i f d pojkvännens bil. Hon gick faktiskt på bussen. Väl hemma skickade jag ett sms hon inte svarade på. Jag ringde men kom till telefonsvararen. Hon har sagt att han inte hört av sig (som överenskommet) men jag litar inte helt på det. Jag gick in i hennes rum och tittade i hennes dagbok, (inte OK) men där hade hon tyvärr skrivit att hon var beredd att ge honom en chans... Som tur är kom hon hem nyss med paketet! Stor lättnad! Ändå är min oro inte över. Hon ljög ju för två veckor sedan. Och jag känner henne så väl! När hon blir stingslig mot mig och försvarar honom blir jag väldigt orolig. Hon berättar säkert inte allt för mig men det hon redan berättat, särskilt efter nyårsafton, är tillräckligt. Jag vill inte förlora henne! Varken bokstavligt eller känslomässigt. Han är inte bra för henne. För någon tjej. Efter det jag läste i dagboken känns det förstås inte bättre. Hon är bara så ensam. Har inte många väninnor och de är fullt upptagna med jobb och pojkvänner. Om min dotter bara kunde förstå att hon har resten utav sitt framför sig! Även hon kommer en dag bli lycklig med en normal kille som uppskattar henne och inte gör henne illa, ledsen och besviken hela tiden! Det är inte alltid lätt att vara mamma.

Varför mina kommentarer kommer 2 ggr?

Vad är det för skillnad på Atarax och Theralen? Båda är antihistaminer väl?
Tack för rådet Ironwill, Har stått ut ända tills nu. Ska vara jättenoga med strecken ?

Vad är det för skillnad på Atarax och Theralen? Båda är antihistaminer väl?
Tack för rådet Ironwill, Har stått ut ända tills nu. Ska vara jättenoga med strecken ?

Att hitta något som skulle motivera mig. Det är ju som du säger jag är nykter för min familjs skull. För egentligen skiter jag i mig själv. Jag är redan förstörd.
Men jag klarar inte se att dom mår dåligt pga mig.

Hade önskat att denna ”sjukdom” bara hade drabbat mig.

Verkligen lycka till! ? Alkohol borde ha blivit olagligt för länge sedan, precis som droger.
Hade det inte varit så lättåtkomligt hade många av oss inte hamnat här.
Känner igen känslan, medan man mår skit (bakis) vill man inte dricka. Sedan när man mår bättre kommer suget och rastlösheten.

Jag har bestämt mig idag för att trappa ner. Har så svårt för att stå ut med suget och ångesten när man slutar tvärt. Har ännu inte druckit något idag. Ikväll blir det bara den mängd jag bestämt!!

Hoppas du klarar kvällen utan större problem och fortsatta nyktra dagar, det blir bara bättre och bättre ju längre man håller ut! Kram ?

Är en allergimedicin som har som bieffekt att man blir dåsig och därmed minskar ångest (för vissa). Den är inte vanebildande så den brukar ges som första steg. Du kanske behöver något mer effektfullt.
Kanske nedtrappning kan hjälpa, skadar ju inte att prova om du ändå har svårt för ett abrupt avslut. Men försök med alla medel att hålla strecken heliga.
Kämpa på!

5 dagar, toppen!
Tack för din kommentar i min tråd. Skönt att det finns flera med liknande historier. Vilken dag eller vilket tillfälle tyckte du var värst hittills? Hur mådde du då?
Kram ?

Ja, det är bra att analysera och ta lärdom om vad det är som gör att man trillar dit osv... Tyvärr känner jag att ALLT triggar mitt sug efter att dricka. Har tusen anledningar... men nu har jag bestämt, att idag ska bli dag ett! Mådde vansinnigt dåligt inatt och har precis lyckats komma ur sängen. Vill aldrig, aldrig må så igen. Enda bra med det är att det inte ens fanns på kartan att ta sig iväg och köpa nåt till kvällen.
Nu sitter jag här och känner mig såå taggad på att klara kvällen också. Vill vakna imorgon och känna YES jag klarade det, nu är jag på dag två.... men så fort man börjar må lite bättre så kommer suget smygande och de förrädiska tankarna att bara unna sig en öl eller två på nån mysig pub...
Men min kropp skriker verkligen nej!!! Jag vill inte, orkar inte ha mer alkohol i min kropp. Funderar på att gå ut på en jättelång promenad och sen förhoppningsvis kunna lägga mig tidigt.
Minut för minut!
Hur många dagar är du på Nejlika? Ja vi får kämpa, finns inget annat alternativ!?

Inser att ångesten är för svår att hantera (rädsla för allvarlig abstinens?) så jag ska göra ett försök att trappa ner. Undrar om det går?
Har en plastflaska som jag ritat streck på. Ikväll får jag dricka 6 dl vin. Imorgon 5, osv..
vinet är upphällt i flaskan, inte druckit alls sedan igår.
Ikväll blir det 6 dl. Inte 10!! Om en vecka ska jag vara nere på noll.
Kämpa på alla därute ?

Jag känner med dig och kan relatera på många sätt, men om du ska uppnå en varaktig förändring och lyckas vara nykter med framgång en period (utan krav på hur länge) behöver du hitta en stark motivation, något som du kan ta till när alkoholdemonen kommer på besök. För mig känns det som att du inte har det ännu, du ser på alkoholen som en möjliggörare och medicin mot det onda, låt vara att du också ser farorna med den. Kan du inte motivera dig till nykterhet kommer varje dag som nykter att känns för jävlig och som en lång transportsträcka till det du egentligen behöver, alkohol. Då får du aldrig någon positiv upplevelse av att befria kroppen från giftet. Så har det i vart fall varit för mig, många gånger har jag försökt ändra pågående missbruk, men alltid, utan undantag, misslyckats när motivationen varit otillräcklig.

Det är jobbigt att dra familje/barn-kortet, men kan du inte motivera dig med omtanke på dig själv kanske du ska borra hårdare i hur du vill att familjen ska uppeva dig, hur de känner nu och hur det skulle bli för dem om ditt liv förkortas tack vare alkohol. Det blev min livlina.

Tack Fibblan! Va fint skrivet och va fint att du hejar på mig!!❤️

Ja!!! Jag vet att jag kan!! och jag SKA! ????
Kram tillbaka!!

Vet egentligen inte om jag kommer våga berätta om mitt drickande. Pga konsekvenserna. Men jag ska berätta om panikångesten och sömnlösheten. Så jag kanske kan få något som hjälper mig sova. För att inte klara sova triggar alkohol suget. För jag vet att jag slocknar om jag dricker.

19dagar. Det blir inte lättare. Har känts som 19dagars bakfylla. Skam och ångest, men jag är iallafall nykter.

Hej på er forumvänner. Jag är tillbaks, tyvärr kanske jag ska säga. Jag tillhör väl de som har varit med längst på forumet, kanske tyvärr där också. Jag är förmodligen oförbätterlig. Kanske är jag det där svarta fåret som går utanför alla ramar. Hur lång tid kan det ta att få in i skallen att drickandet bara skadar mig själv och andra, mer och mer för varje gång. Jag vet inte hur långt ner i spiralen jag befinner mig just nu men det är mycket, mycket långt ner.

Slutet av sommaren och hösten gick OK. Jag var inte helvit men inga riktiga katastrofer. Dock har det varit mycket svårt att hålla måttet och något måttlighetsdrickande för en fullblodsalkoholist som jag finns inte. Jag orkar inte skriva så väldigt mycket nu. Mina skam- och skuldkänslor är enorma och egentligen ingenting håller mig uppe just nu. Att bara skriva detta inlägg tar så mycket energi att jag är helt slut efteråt.

Efter en vecka i storstadsstressen med en massa saker som skulle fixas var jag helt slut. Jag har väldigt dålig stresstålighet och gillar inte höga ljud. Det blev ett par sömnlösa nätter och vid hemresan förra lördagen kände jag någonting mala frenetiskt i huvudet. Autopiloten på, in på bolaget innan lördagsstängning och inhandlade ett försvarbart lager av A. Hann inte mer än komma hem innan första ölen knäpptes upp och sedan gick det vidare i den stilen ända till måndagskväll, alltså drygt två dygn. I stort sett hela lagret tömt, någon gång under söndagen snubblade jag mitt i natten (ironiskt nog på ett par träningshantlar som låg intill sängen), ramlade handlöst, slog ett revben illa, en armbåge och ett stort sår i pannan. Det mesta av förra helgen är i dimma.

Nu har det gått 5 dygn sedan senaste A-intaget och jag mår fortfarande skit. Mitt revben ömmar hur jag än ligger, magen är mer risig än den någonsin varit förut. Det ömmar i hela magsäcken och jag har ingen matlust alls.

Vad gäller min relation vill jag inte ens gå in på den just nu. Jag orkar inte.........Ändå var allt väldigt bra under höst, jul och nyår. Vi tränade ihop, även om vi gnatade om småsaker fungerade allt bra.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. En dag i taget fungerar inte alls i det här skedet. Just nu tar jag en kvart i taget och då är detta ingen överdrift. Nätterna är ett helvete och jag sover i princip ingenting även fast jag tar insomningstabletter. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och hjärnan känns fullständigt lamslagen och paralyserad.

Känner mig som den ensammaste människan på jorden och ändå har jag mig bara själv att skylla. Förbannade skitsjukdom........
Ni lite yngre får ta mig som det stora varnande exemplet.
Tjalle

Jag känner igen så mycket av det du skriver. Min konsumtion har bara varit på helg och lediga dagar, sällan bakis och aldrig missat jobbet (utom en gång -när jag gick med här). jag har inte tyckt att det varit konstigt eftersom "alla dricker ju på helg och semester. Jag har också fått "fel" provresultat vid min utmattning och oroat mig för alla möjliga sjukdomar. Kanske är jag också hypokondriker. Jag oroar mig mycket för att inte bli tagen på allvar av läkare, så det vore ju någon slags paradoxal katastrof...
Är glad över att du inte kommer överge oss och håller med om att värmen och gemenskapen här absolut kan jämföras med vänskap ?

Avsaknad av nära vänner känner jag också av sedan några år tillbaka, och jag tror att det är en stor bov i hur mitt drickande eskalerat senaste åren. Samtidigt som alkohol tidigare förstört flera av mina vänskapsrelationer har jag inte hunnit ikapp med att skapa nya. De där gångerna när något gjort en ledsen när man känt att man velat ringa någon och prata av sig har man känt att det enda alternativet vart att dricka.
Jag har insett att för att lyckas långsiktigt måste jag jobba aktivt för att ta mig ur min ensamet. Och jag har börjat med att öppna upp mig mer för folk och ta mer initiativ till att ses - och det har sakta börjat ge lite resultat. Har fått flera nya bekanta - och även om det tar tid innan man vågar öppna sig om de tyngsta sakerna så är det ett steg i rätt riktning. Hoppas du också vågar! Det är oerhört skönt när man lyckas :)

Och bra tycker jag att du tar paus för att vila - viktigt att känna efter när det blir för mycket, vila upp sig för att kunna ta nya tag.

Tack för att du finns och peppar. Läser alla dina inlägg.
Du betyder mycket för mig, och har betytt mycket sedan Mars 2018.
Fint att du mår bra nu.. fortsätt med det så blir det fint i framtiden
för dig. Du får stöttning av oss här..

Kram

John

Vad fint att du har få på dig vinnarmössan igen :-)
Gillar tonen i din text.. Jasmine vi vinner idag.
Mår bra idag trots svackan. Man får räkna med dippar ibland.
Det får ju alla. Man ska inte bedöva svackor som jag gjort
tidigare. Dessa hör ju till livet. Det är lite fusk att bedöva.
Doping ;-) Jag ska inte dopa bort svackorna längre. De finns
där och har ett syfte i livet. Jasmine: Vi kämpar på.
Träning, jobb, promenader, trav i helgen.

Kramiz

John