Senaste kommentarerna i forumet

För mig är det dag 2 idag. Inget svårt sug alls, ingen bitterhet över boxen med det iskalla vita som står på verandan. Inte i skrivande stund iaf...
Lade upp ett 1000-bitars pussel igår kväll och vips var klockan 23 innan jag han blinka. Några koppar koffeinfritt thé att smutta på under kvällen.
Sov gott (90% enligt sömn-appen) och vaknade utan huvudvärk. Förmiddagen ägnade jag mig åt julklappsboken Food Pharmacy och for sen till närmaste affär och köpte all antiinflammatorisk mat jag kunde hitta. Har blandat ihop gurkmejashots som jag svept - inser att nu måste insidan även tas omhand :-) tarmfloran måste återställas. Nyss hemkommen från en timmes promenad med hundarna och jag är varm i kroppen och röd om kinderna.
Det är NU det kan börja krångla - det är oftast när jag är klar med alla "måsten" som salongsberusningen var ett MÅSTE...men det var i förrgår det. Det var ju i mitt förra liv.
Ha en fortsatt fin julledighet . ni är mina heroes allihopa <3

Vad bra du skriver Berra!
En njutning att läsa.?

Tack Ellan!
Jag är fast besluten att sluta, 100%. Det konstiga är bara att jag fattar inte varför jag inte har insett det tidigare? Får börja med att hitta någon som jag kan prata med om detta, det här är min lilla start på en lång väg.

Har du talat med dem om hur du ska klara hemgång och eftervården, – hur blir den?

Hej
Jag har varit alkoholist i över15 år och dricker varje dag o natt. Jag får kraftig abstinens så fort alkoholen går ner. Varit inne på avgiftning 4-5 gånger. Blir bra men återfaller.
Försöker just nu trappa ned men har ju ssmtidigt depp o ångest o sen ABSTINENSEN. Dricker jag så jag iaf har 0,6-0,9 ptomille så mår jag bra. Och jag SKA klara av stt sluta utan att behöva åka in igen.

Nu har jag hemma Sobril 5mg samt ngr oxascand i olika mg 5-20. Vid avgiftningar får man ju dessa. Men DÅ dricker man ju inte. Jag får alla abstinenssymtom som finns tror jag. Feber utan infektion, darrningar, svettningar o fryser, blir yr, svårt att äta, kräks, känner mig ”full” och svårt att utföra saker. Även genom åren haft kramp vid 4 tillfällen.

Törs jag ta tablett fast jag ligger på på promille? Dvs under el kring 1 promille?
Skulle vilja avgifta själv men vågar inte egentligen inte blanda alkohol o tabletter.
Behöver dock torrfylla i ngr dagar.

Ja mellan dagarna....
Värsta hysterin har lagt sig, och jag är som förlamad, allt jag skulle göra i mellandagarna är som bortblåsta...
Förflyttar mig mellan säng matbord och soffa, thats it!
Skäms jag?, nej inte det minsta, är kroppen slutkörd så tar den sig en vhila, har lärt mig att lyssna på vad kroppen försöker säga mig, kör man över den så straffar det sig i längden, man blir sjuk eller något sådant, man kan stå över kroppen ett tag, men inte för länge.

Vår julafton blev något annorlunda i år, dottern valde att fira med sina svärföräldrar och släkt lång bort hemifrån, grabben tyckte det blev värdelöst utan syrran och följde med sina kompisar till fjällen på juldagen, så här sitter vi, som ett värsta pansjopar jag och frugan.
Eftersom vi firade jul borta ja på två ställen i år så har vi valt att inte handla på oss en massa julmat, så det slipper vi gudskelov att äta gamla rester.
Men risgrynsgröten åt jag det sista av för en timme sedan.
Flackandet på julafton blev först min släkt, 16 Pers i en lägenhet i 7 timmar, ett tjattrande utan dess like, tog fram mobilen och mätte ljudnivån med en app, 96 decibel i genomsnitt, det kanske inte säger så mycket, men fyra decibel till så är det ljudet ifrån en motorsåg....
Alla försöker överrösta varandra, och man skulle behöva text på Kalle för att hänga med, men jag kan ju redan all text i och för sig.
Dessutom hade tomten mage att komma mitt i Kalle, har de ingen ordning alls på tomteverkstadens planering?
Lite kul observation gjorde jag när Svågern bjöd på fulwhisky i finflaskor och två av grabbarna satt och smackade högljutt och berömde den goda smaken.
Bara jag och Svågern visste vad det var i glasen, och den ena ingifta släktingen som egentligen har ett litet stelt förhållande till och tar ett handslag med när vi träffas och ett lång omfamning av kramar när vi tar farväl av varandra, behöver jag säga att alkoholen har en viss påverkan?

Klockan tio åkte vi hem på kvällen för att hämta mer klappar och dra till frugans släkt, och där var det betydligt lugnare, trots mer groggande.
När klockan var halvfyra på natten kom vi hem, trötta och sletna.
Frugan skäller på mig för att jag har glömt att stänga av larmet på mobilen, helgen infaller ju på en vardag och larmet går klockan sju som vanligt.
Hon kan inte somna om och går nu och gnäller hela dagen att hon är så trött så trött....
Hon pillar traditionsenligt med sitt pussel som hon får varje år i julklapp, samma holländska tecknare som hon har massor av numera.

Försöker återkoppla till alkoholen eftersom det har med forumet att göra, men min påverkan har inte varit så speciellt påtaglig denna jul.
Jo förresten drack en stor klunk ren sprit som grabben hade fyllt en petflaska med, en transportflaska till en fest där det blivit kvar av.
Den Loka'n smakade tvi vale och allt jävelskap på samma gång, spottade ut vad jag inte hade hunnit svälja, men lite slank ner ändå.
Kände som tur vad inget av det, men var väldigt rädd att jag skulle få en härlig upplevelse och att detta skulle kunna bli en möjlig fortsättning på mitt drickande.
Den kvarten samlades svettpärlorna i min panna.
Jag bannade grabben och sa åt honom att ge blanka f-n i att blanda alkohol i oskyldiga flaskor, har sagt det förut men han verkar glömma hela tiden.

En annan grej som jag hörde på radion, en snubbe som var ungkarl och alltid arbetade som busschaufför under jularna på sjuttiotalet för att få in lite extra cash,
Fick en julafton sällskap av sin kollegas 14 åriga dotter som följde med honom på natt-turen hela natten, hon ville inte vara hemma när det var julafton för att hennes föräldrar alltid söp så mycket, så hon valde hellre att sitta på nattbussen hela natten istället...
Och jag tänkte, jag måste vara lyckligt lottad ändå som undsluppit allt elände under min uppväxt, i ett absoluthem.

Jag kanske inte hårdapplåderar min egna jul och försöker hävda att den är så mycket bättre än andras, men när man sätter den i ett perspektiv mot hur andra ändå kan ha det, så måste jag nog anse att den har varit bra ändå, hur liten och oansenlig den än har varit utan alla barnen hemma.
Snart kommer barnbarnen och förgyller jularna igen, och tomten får en efterlängtad återkomst med ögon på barn som bara kan skönjas på julafton.
Imorgon stöter det in två arbetsdagar och sedan kommer amatörernas afton igen, jag och frugan flyr fältet till en herrgård och blir bortskämda istället.
Vill inte uppleva att en av nyårsgästerna dör dagarna efter firandet igen som förra året.

Det finns så mycket man tänker på när man har blivit nykter, sådant som man inte tänkte på förr.
Att reflektera över livet är en sak, och inte ta saker för givet.

God fortsättning, eller säger man så efter nyåret enbart?

Berra

Grattis till den nyktra julen! Blev likadant här! I "storfamiljen" jag firar jul med när jag kan serveras ingen alkohol. Har alltid varit så. Det är inga nykterister - men har alltid varit barnens, och nu barnbarnens, dag, afton och kväll!

Nu drar jag till gymmet o bränner lite julskinka.....?

Försök komma iväg på ett möte i morgon. Att ha någon/något att hålla i när du skrivs ut.
Kram
Ellan

Hej,
Välkommen till forumet.
Insikten om att vi har problem kan vara otroligt smärtsam men samtidigt är den insikten otroligt stark och god. När poletten trillar ner och den gör det ordentligt så finns det liksom ingen tvekan längre. Det alkoholen gör med många av oss är inte något vi vill ha längre. Jag blir sjuk av alkohol och min polett trillade ner för 1001 dagar sedan. Jäklar vad den satt hårt inne. Och den platsen jag befann mig på då var mörk, ångestladdad och vidrig. Sårad make och oskyldiga barn som hade en sjuk mamma. Så vad göra? Jag tänker såhär att när vi har vaknat upp och inser att vi har ett beroende så är det enda vi kan göra är att ta vårt ansvar. Det låter ju enkelt men det jag menar att göra allt vi kan för att må så bra vi kan. Du beskriver ett mörker du inte vill vara i och en sorg över att du utsätter din familj för detta. Jag vet vad du menar och den är tung. Det fantastiska är att det går att komma därifrån och bli den fina och kärleksfulla person du egentligen är. Det är en resa du behöver göra för din egen skull men med på den hänger ju dina anhöriga. Vi blir inte ”fria” eller nyktra bara för att vi slutar dricka. Ofta finns det annat bakom vi behöver ta hand om och kanske tankemönster och beteenden som vi behöver förändra men det första steget är ju ändå att säga tack o hej då till vår drog. Jag tycker att du är enormt modig och stark som inser att detta måste förändras och jag vill ge dig hopp om att det faktiskt är fullt möjligt. Frågan är vad du är villig att göra? Det finns olika vägar att gå vilket det här forumet vittnar om. Att skriva och ventilera här, AA-möten där du träffar likasinnade som vet precis vad du pratar om, behandling, beroendecentrum mm.
Det finns möjligheter och det finns hopp att vända om.
Stor kram
Ellan

#Kärleksguden
Tack för ditt förtroende. Utan att vilja låta minsta högmodig så tror jag det också.

Nu sju dagar utan alkohol. Imorgon skrivs jag ut och återvänder hem, känns inte bra...

Någonstans har jag veta om att jag har ett alkoholberoende, i många år. Växte upp med en mamma som drack mycket under ett fåtal korta perioder per år under uppväxten. Jag hade själv drogproblem fram till 17-årsåldern, började med hash redan i en ålder av 13-14 år. Testade på det mesta förutom heroin. Fick nog som sjuttonåring och ringde en dag min pappa. Han var ett bra stöd, och sendan den dagen har jag inte haft något större sug efter droger. Däremot fortsatte jag att dricka, som unga många gånga gör. Periodvis mer andra gånga mindre. Har ibland varit utan alkohol i drygt ett år, i entligen för att jag inte gillar att vakna upp till ett ”svart hål”. Men ändå har jag alltid druckit för eller senare igen. Jag har den finaste familj idag, två friska barn och en fantastisk fru. Och ändå förmår jag att dricka mig ful och vakna upp till ytterliga ett svart hål. Jag vill inte mer, jag hatar känslan, det verkar i mitt hjärta, jag vill gömma mig under en sten, fly bort, bli frisk, bli en bättre pappa och make, ge familjen vad de förtjänar, kvitta alkoholen! Efter senaste svarta hålet, vaknade jag bredvid någon annan än min fru, minns inte hur jag kom ditt, hade alla kläder på när jag vaknade, men det spelar ingen roll! Varför vaknade jag där och inte hemma bredvid min fru och barn? Jag vet inte hur jag ska göra, just nu gör allting bara ont! Detta hände för en halv veckan sedan, inget sug efter alkohol, eller mat för den del. Vill bara skrika, raderar allt skit och göra vad jag burde göra, fokuserar på och njuta av min familj. Jag har aldrig sagt åt någon att jag har ett alkoholproblem, men nu är det dags, jag har ett alkoholproblem, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Att vara fler med samma problem och mål är bra då det är svårt att kämpa helt själv. Har läst alla inlägg här och det finns mycket styrka här för en förändring att komma bort från beroendet av alkoholen. Tänk vilket gift det är som kan skapa ett sånt beroende att man väljer det före familj, jobb och annat som borde vara det självklara att sätta i första hand. Själv tog jag mina sista klunkar alkohol för 76 dagar sedan efter att druckit mer eller mindre dagligen under senaste året. Jag har skött jobbet men varje kväll blev det en vinare eller mer i veckorna och på helgerna mer. Alltid lite bakis på jobbet och ännu mer på helgerna vilket gjorde att jag tog mig för mindre o mindre saker. Men för 76 dagar hade jag nått en gräns och åkte in till psykakuten och fick tillbringa en natt på Beroendemottagningen. Första och, hoppas jag innerligt, sista gången jag är där. Fick förslag om att ta antabus och det har jag inte ångrat en sekund. De hjälpte mig otroligt mycket de första veckorna och jag kan nog säga att det var det som äntligen gjorde att jag inte som vanligt efter en vit period trillade dit igen. Nu klarar jag mig utan dem, äter Campral mot suget och det fungerar väldigt bra på mig. Jag har också ett otroligt bra stöd och peppande från min fru, utan henne hade det heller inte gått. Hoppas jag inte kapat denna tråd för mycket men kände att jag ville dela med mig lite och och även säga att jag hoppar med er i kampen. Nu kämpar vi vidare!

Hur länge och hur mycket har du druckit tidigare? Delirium, är så vitt jag förstått, ett tillstånd som kan uppstå efter en lång och intensiv dryckesperiod som avbryts tvärt.

.

Sovit länge o konstant idag drömmer förmodligen bättre drömmar nu. Var en härlig kväll igår med sambons släkt. Två småbarn med en ett åring o en 4 åring vilket liv så gosiga o mysiga att vara med men sååå skönt att komma hem till lugnet haha ?
Saknar mina egna barn idag eller ja den store kom hem 0030 o skulle sova här istället för hos kompis så så länge var inte han borta! Men klarar eller lär mig hantera den sorgen saknaden utan alkohol nyttigt o skönt att få lärdom att göra det utan det gör ont naturligt ont o jag dövar det inte!! Ska ta det lugnt idag bara lugnt ska bli sååå skönt!!
Alla kämpar om någon läser en stor styrkekram till oss o en till mig själv med ?

Godmorgon alla kämpar! Ultra o Chansen blir grymt avundsjuk på er o era träningar!
Önskar så att min fot gick att springa på - bröt dessvärre foten illa för ganska exakt två år sen (på tre ställen) så ska jag vara helt ärlig tror jag aldrig mer att jag kan springa ? inte för att jag varit en fantast innan det heller ? men när man inte kan vill man...märkligt det där...men det finns annan träning så ingen ursäkt där!
Vintervila du skriver så fint - tack för dina tankar o att du tänker på mig ?? jag blir riktigt rörd!! Allt har gått bra sorgen börjar lägga sig eller ja sitter kanske lite som en tagg i hjärtat men det brukar lätta. Store sonen kom infarande vid 0030 o plingade på dörren - skulle sovit hos kompis men bestämde sig för att sova här ? inte borta så länge haha!!
Santorini tack för dina fina tänkvärda ord!! Ja du har erfarenhet o en stark nykterhet bakom dig!! Otroligt starkt! Jag tror man läser såna glädje hiatorier o tar till sig o mal in i hjärnan sakta men säkert (hoppas o vill tro det). Alla här inne ingen nämnd ingen glömd kämpa på VII peppar varandra! Ha en toppenfin dag njut av en vit o fin dag!!

Under julen har jag verkligen misslyckats... Varit nykter i lite mer än 1 dygn nu och börjar må lite bättre... såg fram emot ett nyktert nyår, nya tag, nya vanor. Kände mig fånigt stolt när jag faktiskt inte ville ha alkohol igår/idag... till och med räknade timmarna som nykter, och blev glad. Upplevde att jag kommit till en punkt där jag vet att/hur jag vill förändra mitt drickande! Men, sen läste jag om delirium och har nu panik och oro i kroppen. Tänk om jag får det? Tänk om jag dör på dag 2-5 som nykter. Nu är jag inte längre glad över mina nyktra timmar eftersom det bara tar mig en timme närmare eventuell delirium och död.

Har skrivit ner mina planer för 2019 och hoppas att jag kan förändras och börja må bra. Att 2019 får bli det året då jag slutar självmedicinera min ångest med alkohol. Vilken fruktansvärd cirkel det här är, att vara rädd att bli sjuk av att dricka men också rädd för att bli sjuk om jag inte gör det.

när jag läser era inlägg! Ni är många på gång och jag känner igen allt ni skriver. Vi är så lika i vårt missbruk. Jag är nykter sen 6,5 år med flera tidigare försök innan det lyckades. Kvinna, drygt 60. Jag har tänkt som ni, testat att dricka ”lagom” igen och vet att det inte lyckas. I alla fall ytterst sällan! Det är ok att tänka så, att vara ledsen över det, att sörja. Det är ett starkt missbruk. Visst saknar man ibland att få ta lite vin och slipa av vardagens kanter. Visst vore det skönt om det fungerade men för oss räcker aldrig ett glas eller två. Precis som ni beskriver, inte ens en flaska räcker. Och ångesten är mycket värre än den lilla belöningen.

Jag känner också väl igen funderingarna på vad man ska skylla på. Det är inte så lätt, inte i början när man håller på att vänja sej vid tanken. Att tänka på hälsan, på vikten, att man ska träna osv kan vara bra. Men risken finns att nån säger att ett glas kan du väl ta. Eller ett glas på nyårsafton är väl ingen fara. Der är då man måste vara beredd med ett bra svar. För ett glas kan lätt spoliera hela föresatsen. Jag sa att det blivit lite för mycket (årets underdrift). Tar man bilen har man en säker ursäkt. Så småningom bryr man sej inte om att förklara. Dessutom har det blivit ”inne” att inte dricka alkohol, det är ju kul att vara trendsetter, haha. Det visar sej också att folk bryr sej mycket mindre om vad man dricker än vad man själv tror. Jag märkte också att det är många fler som inte dricker. Det ger sej. Det viktiga är att man gör klart för sej själv att man inte ska dricka alkohol, no matter what. Inte förhandlingsbart. Ni har alla en fantastiskt fin start som klarat av julen och ni är bra förberedda inför nyår. Sen är helgerna över och i januari med nyårslöften och allt sånt har många en vit månad. Eller föresatsen i alla fall.

Jag kan lova att det går utmärkt att leva ett nyktert liv. Det är inte eufori och lycka för det men allt blir så mycket lättare på nyktert huvud. Alla beslut jag tar, dåliga elller bra, har jag gjort nykter. Jag minns vad jag gjort, känner mej ärlig och det ger en enorm frihet. Det är JAG som bestämmer och inte min missbrukarhjärna. Kroppen återhämtar sej. Jag läser här för att det hjälper mej att förstå och förlåta mej själv för åren jag lät missbruket styra. När jag ser så många kloka människor beskriva samma sak så inser jag hur svårt det var. Men det går att komma ur. Jag gjorde det med hjälp av detta forum och en stark önskan om förändring. Det har ni också!

Ett riktigt gott nytt år!

Dag 10
Nu tvåsiffrigt va glad o stolt man blir över sig själv o er andra oberoende vilken dag ni är på ?
Vintervila, ja du är en riktig nattuggla en annan somnar vid ca 23 fast börjar nog bli gammal (50+) men som jag sagt tidigare så skriver du väldigt bra.
Att berätta, för mig rätt enkelt bland de nära men säger ju inte hur galet allt va med stora mängder bara min fru vet allt fast tror många anar då man alltid var den som blev full....sen som Chansen skriver kan jag alltid skylla på träningen eller ett lopp som snart kommer o har faktiskt en tävling 11-13 Jan o blir spännande att se om kroppen funkar bättre när kroppen är helt ren från A, tidigare har jag varit vit typ veckan innan lopp o efter målgång var jag värd massa A (sjukt)
Chansen kul att höra att du var ute på 5 km o extra kul i sällskap med frun, träningsvärken försvinner så bara att ge sig ut igen.
Ska också ut på runda idag o sen på middag hos vänner ikväll o jag kör dvs inget A
Ha det bra vänner o kämpa på ☺️

Ett par dagar till och det har gått över förväntan. Tackade nej till både öl och snaps igår.
Promenerar och äter orimliga mängder godis.
Längtar efter vardag igen. Vill gräva ner kropp och hjärnan i skola.
Ett litet nyår kvar.

Välkommen Kuriosa, du kunde inte ha hittat en bättre tråd med inspirerande inlägg och peppande människor!
Vintervila du skriver fantastiska inlägg, tror inte du att dom runt dig har på känn eller vad man skall säga, anar att du är glad i drickat och därför vill dra ner? Personligen så skyller ju jag med på träning så det fungerar det vet jag. Men det kommer ju komma nångång då man antagligen måste säga som det är. Iaf till dom som står en närmast.
Nån i vårt lilla gäng frågade i ett tidigare inlägg om hur man skulle återgå till en lagom konsumtion. Jag har haft samma tankar för visst vill man kunna ta ett glas ibland. Men jag blir mer och mer övertygad om att det går inte att börja dricka igen någonsin och det tycker jag känns jättejobbigt.
Sprang mina första fem km igår på över ett halvår, snacka om träningsvärk idag. Men det fantastiska med det var att min fru kom hem igår eftermiddag och bad mig hänga med ut, för en månad sen hade jag vid den tiden på eftermiddagen redan druckit i många timmar så då hade det inte gått.
Men igår gick det och det är en sån frihet, helt nyvunnen känns det som!
Kram till er alla!!

Nattvaken och tänker på allt möjligt. Som om så många tankar aldrig fick utrymme tidigare, eller blev fördunklade och fördummande ju senare på natten det blev.
Tack Ultra för de vänliga orden om att uttrycka sig. Men det är ju just det som är det fina här. Att vi kan sätta ord på det vi upplever, och därigenom kanske någon annan hittar något igenkännande i det, på samma sätt som man själv kan känna igen sig i det som andra skriver- och därigenom inte känna sig så ensam i det här skamfyllda.
Jag känner så väl igen mig i din beskrivning Kuriosa, när det gäller dryckesmönstret. Sippa på vin när man lagar mat- absolut! Och sedan fortsätter det hela kvällen dag efter dag efter dag.......Gärna mitt på dagen på lördagen för att det känns festligare så.....och på söndagen bara för att man kan.....Ett tag bestämde jag mig för att byta ut boxen mot flaskor för att ha bättre koll hur mycket jag drack och för att kanske minska mängden. Men jag upptäckte snabbt att efter en flaska så kändes det snopet om det inte fanns mer hemma. Jag kunde dricka nästan två. Så välkommen hit! Du är inte ensam! Jag har dock förskonats från magproblem, men är orolig över att alkoholen har satt andra spår.
Och Lennis....När det känns tomt, ensamt, ledset eller något annat som skaver i en. För dig i dag kanske saknad......Hur lätt och trösterikt känns det inte då att låta värmen och välbehaget från första glaset lägga sig som en varm lugnande filt runt hjärtat. Eller när man känner sig missförstådd eller oälskad i en relation, kanske ljugen för.....Ja vinet blir ens bästa vän, som bekräftar och lindrar.
Förstår om det var svårt i kväll när det gjorde ont. Hoppas du kunde rida ut stormen!
Jag har tänkt en del på din fråga Vitutanvin. Hur man berättar för vänner. Du använde uttrycket "komma ut"....... Det kanske är olika om man har familj och barn i smååren och man har ett umgänge där det är kutym att man socialdricker, och ingen egentligen spårar ut. Kanske tycker folk i umgängeskretsen då att det är märkligt? Att det behövs någon slags förklaring? Varför ska man avstå att dricka? Det är ju så gott och trevligt!
Jag har en två år lång och stökig separation bakom mig. Har ett vuxet barn. Har " tjejkompisar" och vänner som jag oftast träffar för en AW el liknande. Till dessa har jag ibland sagt att jag är bekymrad över att jag dricker "lite" för mycket (och det är ju en väldig underdrift)...att jag tänker att man borde dra ner...kanske testa att köra en månad vitt.
I augusti köpte jag ett träningskort. Innan jag upptäckte det här forumet var det något av de bästa jag gjort. Har en PT och har kört 2-3 ggr i veckan men har fortsatt att dricka (för min kroppshydda) kopiösa mängder och sovit på tok för lite. Jag tänker att jag kan säga (vilket också är sant)...att jag vill ge mig själv möjlighet att tänka på min hälsa lite mer, och där ingår att dra ner på alkoholen.
Jag tänker att i dag när hälsa är något som står högt i kurs, att man kanske kan använda det som ett argument. Kanske ett nyårslöfte?
Att låta minskandet/avstå från alkohol ingå i ett "kit" av åtgärder man vill göra för att " inte behöva vara så trött", " få bättre kondition" osv, och där man hittar något som känns någorlunda trovärdigt för sig själv och andra?
Mina systrar har rätt "generösa" alkoholvanor också. Jag hade egentligen inte behövt "smyga" på julaftonen. Till dem har jag ofta sagt att vi borde inte dricka så mycket på våra middagar, och att jag själv skulle vilja dra ner.
Ja vi får fortsätta prata om och delge varandra våra strategier. För det kanske är nu vi måste kavla upp ärmarna ännu mer!
Men nu ska jag krypa till kojs. Ser fram emot att "träffa" er här i morgon igen. Inser att jag får snart byta nick till Nattuggla! God natt!

Kämpa på. Viss alkoholfri öl är riktigt fin om man nu vill ha den smaken. Ökar viss risk för de alkoholiserade...

Det har varit svårt att hålla sig borta från alkoholen den senaste månaden, men jag har som tur är inte trillat dit. Det har sannerligen inte varit lätt alla gånger.
Vet inte hur många gånger per dag jag tänker hur gott det skulle vara med 3-4 "riktiga" öl. Den senaste tiden så har jag druckit alkoholfri öl ibland, tycker att de smakar helt okej trots allt. Nu har jag hursomhelst 4 månader och 24 dagar i total nykterhet bakom mig. På måndag är det 5 månader, mitt tidigare rekord var
3 månader så det har jag slagit med råge redan nu. Kampen går vidare och jag tänker inte ge upp!

Massa kramar till er alla!