Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla kloka och kanske främst medkvinnor här inne.

Jag har rannsakat mig själv och kan nog se ett visst mönster i ovanligt korkade alkoholrelaterade val sker oftast just innan mens. Kan hormonsvängningarna vid PMS bidra till dåliga val? Vad har ni andra för erfarenheter och tankar kring detta?

Hur har du det idag Billi? Jag känner mig frustrerad, knoppen suger efter alkohol. Tack och lov har jag ingen anledning att åka iväg och handla något över huvud taget.

Jag är just nu inne i en hel del tankearbete. Har gått in i 10-veckorsprogrammet här på sidan med nyfikenhet och upptäckarlyst. Just nu hamnar många av mina tankar i "Hur blir det så?"
Hittade en slatt i en av mina gömmor kvällen innan nyår. Tror ni jag hällde ut den? Nope, man (och med det menar jag jag) är ju så jäkla dum. Efter det börjar tankarna om varför jag vill förändra mitt drickande... Med lite a i kroppen så är förnekelsen total! Varför är det så? Är insikt så flyktigt eller?

.. eller ja det går bra! Tack Sannah som frågar <3 Men det gäller att alltid vara på sin vakt. Det blev lite dricka på nyårsafton igen och det kändes faktiskt bra och kontrollerat.. Funderar ganska mycket på det ändå, hur man ska veta att man har kontroll. Det var ju bara ca en månad sedan mitt förra "projekt" -att dricka vid endast speciella tillfällen gick i stöpet. Varför skulle jag klara det denna gången..? Varför gick det bra nu? Vad gjorde jag nu på nyårsafton som gjorde att jag kunde dricka och att det t.o.m var ångestfritt och väldigt trevligt. Ingen ågren eller hjärnspöken dagen efter och jag mådde bra och motivation var kvar.
Som sagt, det gäller ändå att alltid vara på sin vakt. Tankarna brukar vara de som ger snabbast varningsklockor, är dom negativa, uppgivna, känns allt lite mer meningslöst? STOPP!

Nu har jag inga fler eventuella A-tillfällen planerade än så länge och det känns väldigt skönt. Givetvis handlar det såklart om hur ofta det blir tillfällen och det var ju en av de givna orsakerna sist det kraschade. Man behöver ju inte vrida ut och in på huvudet för att fatta att det inte fungerar när det blir 3 gånger på en vecka, bara för att jag bedömt dem som giltiga tillfällen..

Har ju varit på mitt samtal också.. kanske skall nämna något om det. Var väl inte så motiverande som jag hoppats på trots att jag försökte komma utan förväntningar. Känner att jag hade kunnat komma ganska långt genom att bara hitta någon bra att prata med. De erbjöd också visserligen en typ av behandling som är KBT baserad terapi, men det som kändes obehagligt var deras krav på att lämna prover 3 ggr i veckan och dessutom gå på antabuss. Känner mig inte där nu.. nä det kändes bara inte bra.. Har en ny tid i nästa vecka då tanken är att vi skall börja med att utreda min nivå av alkoholberoende innan vi tar några andra beslut. Känner just nu att jag vill avboka och bara jobba med mig själv. Jag vet vad ni tänker, att jag är dum.. Kanske är jag det, jag vet inte..

Jaja. Nog med innåt! Nu mera utåt och frammåt! :) Har börjat träna igen och det känns underbart. Jag har börjat med en ny spännande app som heter Freeletics. Vill verkligen rekommendera den, du blir coachad genom alla övningar och jobbar bara med kroppsvikten. Är så lätt för man kan bara ta på sig gympaskorna och köra, i princip var som helst, inne, ute. Lovar att den kan passa alla, blir precis så tufft som du väljer.
Vi är ju många här som förstått vilka under träning och motion kan göra, gäller bara att fortsätta testa, kämpa och hitta sin grej!

2019 känns som ett år med hopp, hopp för framtiden! Nu kör vi

Det senaste året (skrev först månad, sen halvår och nu året... man tappar tidsuppfattning...) har jag sagt att jag måste ta tag i drickandet. Är lätt uppe i 1-2 flaskor vin om dan. Blir äcklad av mig själv när jag läser mina egna ord. Jag sköter ju jobb o hem ändå, börjar direkt efter jobbet och slutar vid 22-23. Blir inte störig utan upplever mig själv glad o uppsluppen, tills nästa morgon då man mest förmodligen inte borde köra bil men gör det ändå till jobbet. Vaknar o lovar att jag inte ska dricka ikväll, men kl 16 är de tankarna som bortblåsta, hem o sen är cirkeln sluten. Jag mår ju inte bra!!! Ont i magen för jämnan, magkatarr, sura uppstötningar, 15 kilo för mycket, ont i leder! Skärpning, klart att de flesta problemen beror på alkoholen. Jag kan inte gömma mig bakom olika problem som funnits i livet, tex det är okej att ta ett glas vin för att varva ner, för att jag är arg på mitt ex eller jobbig dag på jobbet. Så ser ju livet ut! Det är bara att inse: jag är beroende av alkohol, av lugnet o glädjen det ger mig för stunden. Men efteråt skäms jag ååå, jag som har så fina barn och jag som funnit kärleken igen och jag som har ett bra jobb. Oj det finns så mycket att skriva och få ur systemet. Jag måste sluta dricka och sluta skämmas för den jag blivit! Jag vill vara stolt och glad, framför allt Glad!

? Tack för pepp!

Du inger hopp ??
Skönt att höra att allt har gått bra hittills och in eufori, känslan av att må bra smittar av sig!
??tack??

Kram PimPim?

...tror jag man tagit ett steg i rätt riktning! Bra beslut ??✨

Kram PimPim?

Börjar trevande...Dag 1. Känner mig sjuk, har försökt sluta vinandet många gånger det senaste året eller två. Nu ska jag sluta, inte trappa ner utan sluta. Inget mer, utan Stopp!

och Gott Nytt År! Vi är ganska precis lika gamla här på forum och jag minns dig bra från min start här. Härligt att få läsa om hur du har det och att du har det bra! Det har jag och vi också! Vi fortsätter så? / mt

Jag bor i blekinge så om någon har tips i denna regionen vore det super :)
Som sagt innan, jag kan inte blanda in min arbetsgivare - och det är stort tyvärr...

Lite som månlandningen ett litet steg... kan göra stor skillnad.

Varma hälsningar och en önskan om att du berättar sen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Härligt med en utmaning, jag ser massa deltagare framför mig i imaginära AH-tröjor som springer i mål :-).

Vänligen och tack för "bilden".

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej på dig och tack för att du delar med dig. Du är en sann hoppspridare! Åtta år, jag kom att tänka på symbolen åtta som står för evighet eller utan slut... och början kanske. Hamnade i lite sköna reflektioner och ville bara tacka för inspiration.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du kan säkert ha rätt i att han inte begripit omfattning men nån misstanke har han nog.

1:e december kände jag att jag inte orkade med mer supande och smygande. Bra berusad redan på eftermiddagen satte jag mig ner med min fru och berättade som det var, allt berättade jag. Visade henne mina gömmor med flaskor. Hon var halvt i chock att hon inte förstått detta för flera år sedan.Mycket tårar och kramar den kvällen från oss båda men nu stödjer hon mig så gott hon kan. Känns skönt på nått sätt... svårt att förklara.
Så din sambo kanske inte har förstått riktigt än, eller så är det som du säger och han sticker huvudet i sanden vilket man oxå kan förstå. Blir jobbigt för den man lever med när man berättar.
Kram, kämpa på!

Åldern spelar ingen roll egentligen men känns som att det är ganska många 40+ här och det slog mig om det är då i livet som man börjar fundera över och ta tag i eventuella beroenden mm. Är man såpass gammal då?
Är själv i samma sits som er. Började min nyktra period 2 dec så har en månad nu.
Midsommar är ett bra mål Fibblan till att börja med?, där är jag i tankarna nu. Så jag är på!!
Abstinensen försvinner vad det lider.... håll ut bara. Lättare sagt än gjort såklart.....

Idag är det åtta år sedan jag tog mitt första beslut att sluta dricka, och några dagar senare skrev jag mitt första inlägg här. Åtta år har passerat.

Sammanfattningsvis så höll jag upp nästan två år först. Nog den viktigaste perioden, då jag lärde mig mycket om hur man har kul utan alkoholen, hur allt faktiskt kan bli bättre utan.

Men jag "lärde" mig också mycket om livet, framförallt att inte ta livet på så stort allvar. Det som händer händer. Detta tillsammans med min eviga akilles-häl, suget efter dekadens, ledde till en period med blandat drickande, och blandade uppehåll på ca 1-2 månader. Det fungerade tidvis bra, eller vad man nu ska kalla det, men ångesten i bakfyllan trappades upp och trappades upp.

Jag har ju alltid haft lätt att dricka flera dagar på raken, och bakfyllan blir alltid den klassiska. Ingen sömn eller aptit, långa nätter med svettningar, och den själakrossande ångesten. Känslan av att inte förtjäna att finnas till...

Men som sagt, åren gick, och jag gjorde många halvdanna uppehåll på nån månad i taget. Jag har även alltid haft varannan vecka helt vit, då jag har barn hemma.

Sen återigen, i slutet på 2017 så kände jag det var dags att sluta "helt" igen. Det har nu gått drygt 13 månader och jag är kvar i en mycket positiv känsla. Hela min livssituation med jobb, relationer, och träning underlättar något enormt med att leva nyktert.

Jag säger ej längre att jag skall klara det livet ut, jag fokuserar mer på nuet. Och min fiende görs sig alltid hörd, samma kombination som alltid. Längtan efter dekadens och känslan av att inget är så himla viktigt i slutändan... Dock är det en styrka också, om inget är så viktigt i slutändan, då kan man ju lika gärna göra det här livet utan en droppe alkohol också. :)

Visst är Gbg varvet ett måste om man bor i eller nära Gbg. Sprang för10 eller 11 gången i fjol bara för skojs skull. Inte tränat löpning utan enbart cykel. Tänkte göra samma iår, men kommer så klart vara mycket snabbare?
Så en liten utmaning tyckte jag var på sin plats?

Hjälp! Jag är på väg till mitt första AAmöte.
Tankarna går ”nä men vad ska jag göra där? Jag är inte alkoholist. Jag har bara lite problem men alkoholist??? AA?” Hjääälllpp

Tack för ditt inspirerande och hoppingivande inlägg. Oavsett vart en är eller vart en är på väg i sin relation till alkohol så är det fint att få ta del en solskenshistoria som din.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vaknade och tog tag i en jobbig grej jag skjutit upp jättelänge. Som jag skrivit tidigare är min reaktion av för mycket a under en längre period, typ paranoia?! Det gör att jag inte vågar svara i telefonen eller ens öppna messegner. Så ganska många som undrar var sjutton jag tagit vägen.

Det blir också en del av den onda cirkeln, att dricka en skvätt för att våga / orka "ta tag" i saker. Men efter en flarra tar man inte tag i några problem. Då vaknar man istället dagen efter, en nivå högre på ångestskalan.

Hur som helst är idag en ny dag och början på resten?

???????????????

Hej Joyo

Jag letade också efter sådan info i sommars men det verkar inte finnas, som det finns för tex rökning (hade fantastisk motivationshjälp av det när jag slutade röka). Dock tycker jag att Allen Carrs bok "Äntligen full kontroll" gav mig mycket information om varför jag gjorde som jag gjorde.

Kram

lägger en dag till en annan och efter några dagar blir det bättre och några till så blir det ännu bättre. Människor uppskattar snabba läsningar. Men det här är en långsiktig kamp där förbättringarna ”smyger sig på”. Fokusera på en dag i taget och helt plötsligt så ligger det bakom dig. Försök att skilja på vem du är och vad du gjort. Alkoholen hjälper i grunden bra människor att göra dumma saker. Men du är bra som kämpar för att lösa problemet. Kämpa på!

Jag känner igen det där. Inte lyckats hamna på strippklubb dock men skitsamma, hade säkert kunnat hända om det varit tillfälle. Men många konstellationer av vänner jag har super som du beskriver att ni gör och då hamnade jag som dig på hallgolvet (golvvärme är mysigt) eller på muggen. En riktigt tung dag kände jag mig redo för att aldrig ha en sån till i mitt liv. Förstår din ångest och lidande, det förstör livet. Du ser ju och beskriver själv att det är ett mönster. Det är måndag hela veckan när du går ut med polarna. Om du inte lägger ner eller gör någon större förändring så är du dömd att upprepa det om och om igen. Jag bestämde mig för att sluta för 236 dagar sedan. Känns bra. Häng på?

Såg att du var inne på 3 dagen med! Och känner väl igen mig i dig också! Tänker att det för min del kanske kan börja märkas på jobbet nu, ännu ett skäl att sluta.. man vet ju inte vilka som anar, känns det på lukten, är jag verkligen körklar? Tänk va skönt o få slippa dessa ångestfyllda frågor..
Nu kör vi så det ryker i våra utsatta mål?! Ngn som hänger på i att hålla helnyktert åtminstone fram till midsommar??

Känner igen mig så i det ni beskriver, livssituation och förhållandet till alkohol. Om jag förstod rätt är du och jag pimpim båda på 3e dagen (denna omgång..?) Och du fundersam har klarat lite över en vecka nu! Heja oss alla?!
Jag har det tufft men den kroppsliga abstinensen just nu, armar tunga som bly, kryp i hela kroppen, stressad och trött på samma gång, tårar som bränner bakom ögonen men väldigt beslutsam att fixa det denna gången. Druckit dagligen i princip i 2 år! Ett två veckors uppehåll i höstas är det längsta jag klarat, förutom ngn dag här i där, ibland 3 dagar och sist halkade jag dit på 5e dagen.. men det är 1-2 månader sedan.
Anledningen till att jag var så jävla dum att låta ett beroende utvecklas var för att vinet och öl för den delen, var ju för att det funkade så bra i början.. nedvarvning när det behövdes och att orka lite till när det behövdes.. nu måste jag bara på något sätt hitta tillbaka till hur fan jag gjorde förut..! Så arg, ledsen och besviken att jag tillät det gå så långt?.
Hur har ni det just nu?
Kram/Fibblan