Senaste kommentarerna i forumet

En liten milstolpe om jag får säga det själv!
Kämpa på alla och fantastisk läsning i många trådar!

Men du, förvärrar vinet klimateriet? Det visste inte jag.

Vilken utmaning du vågade dig på - och fixade galant. Om jag får komma med ett litet tips så tycker jag att stolthet ska gömma sig bakom någon lucka. Det är något både du och vi alla andra behöver få känna emellanåt, då det är en stark fiende vi kämpar mot. Bra jobbat!

Hej Lantbruden
Välkommen hit. En vit vecka låter jättebra.
Vi är också ett gäng sargade själar som siktar på en vit månad. Så har du intresset av det så hoppa bara in i Sober December tråden.

Har följt dig här inne några månader. Du skriver ofta väldigt lika hur jag tänker och fungerar. Du är en bra person som jag får energi av att vara stalker till.?

Jag lovar. Blev inte tvingad till akutpsyk, men tog mig dit i samförstånd med min fru och pappa. Hade 1.8 men betedde mig så pass normalt att läkaren fattade att jag hade riktigt hög toleransnivå. Mår fysiskt illa när jag tänker på hur långt ner jag var. Min fru reste bort de första dagarna, ville inte att jag skulle vara med min 1,5 år gamla son förrän jag haft 0.00 ett antal dagar. Kommer hem, pappa bor hos mig men jag lyckas ändå smuggla in en flaska whiskey, hamnar över 2.0. Orkar inte mer, ger upp, säger vart flaskan är. Sedan en ångest från helvetet ett antal dagar.
Detta var absoluta botten. Jag ville inte ta mitt liv, men där och då hade jag gärna fått dö.
Jag visste att det fanns ett bättre liv, men orkade inte. Det var för lätt att supa ner sig och glömma för en stund.
Sedan började med Antabus vilket jag tidigare kämpat mot med alla dåliga ursäkter under månen. Men det funkar. Ja det är lite förödmjukande, men det funkar. Varit nykter sedan början på februari, ska köra året ut. Sen får vi se.
Vill egentligen bara säga - det går! Tråkigt/hårt/skamfullt i början, men du har allt att vinna. Hjärnan är en delikat sak, när du sakta börjar bli bättre så är livet riktigt fint! Kan jag så kan du.

Grattis till 132 dagar! Vilket bra inlägg som vanligt. Du kan verkligen uttrycka dig bra i skrift och dina inlägg är en riktigt viktig inspirationskälla i den dagliga kampen mot alkoholen. Ha en bra dag!

Såå Fina och tänkvärda ord ... Jag är värd mer ? Och Grattis till 132 nyktra dagar ? och måste berätta att ditt kakrecept har blivit en riktig favvo .. Mums .. Önskar en dig fin dag .. Ler

...igen när du är redo! Jag och många med mig kommer att sakna dig! Kram

... till dig! Jag blir så berörd när du skriver! Igenkänningsfaktorn är hög på många delar av det du skriver förutom att min man inte dricker som din. Men allt andra. Tvåsamheten som är en ensamhet. Klimakteriet som gör att livet ibland är ett helvete. Vinet som kan sätta guldkant på tillvaron och som både du och jag vet förvärrar klimakteriet men asch då tänker man. Idag är jag värd detta, just nu just för stunden. Jag har inte kommit till stadiet att jag slutar bry mig, jo förresten på vissa plan. Orkar inte klä mig fint varje dag för att gå i skogen med hunden. Min man skulle gärna se mig i dräkt och knytblys vareviga dag men det är inte jag. Ibland känns det som att man sitter i en rävsax. Trots allt så älskar jag honom, även om han inte alltid är snäll. Femina! En till kram får du! Kraaam

Ta en paus och kom tillbaka.
Så gjorde jag när jag kände som du.
Ibland behöver man fundera och reflektera på egen hand.
Lycka och styrka till dig ??

Kramar
???

Jag undrar ibland om mitt eget drickande ökat för att jag är rädd. Rädd för förändring. Rädd för att ta fel beslut. Rädd för vad som blir konsekvenserna av nya beslut och om jag kan orka med det. Rädd för uteblivna beslut jag kanske borde tagit för länge sedan och fortfarande inte tagit. Jag ville ju så gärna att allt skulle bli bra. Jag kämpade verkligen. Jättelänge. Tills jag började ge upp. Tills jag började dricka mer och oftare och slutade borsta tänderna på kvällarna. Tills jag slutade bry mig om att jag gick upp i vikt. Till jag liksom började förlika mig med att sexlivet var över och jag kommit i klimateriet och detta numera är mitt liv. Vinet är liksom guldkanten i en annars ganska tröstlös vardag. Jag är rädd för att ta nya beslut och rädd för att inte ta några.

Du är stark vännen...
Måste få säga det.. Kryckan borta men du är still going strong..
Härligt att se. Förstår om det kändes i hjärtat med din dotters kommentar..
Hoppas levervärdena är ok..
Styrka till dig från

John

Hej alla..

Jag har 132 nyktra dagar..
Har inte bestämt ännu gällande julen. Men jag har en stärkt kropp och ett bra psyke nu.
Har inget sug, no cravings at all... Skoj..
Värdefull kunskap har införskaffats... Det går att ha tråkigt utan ett bedöva.
Jag låter tristessen bli en del av mitt liv numera. Fan.. man kan ju inte ha party
varje dag.. Då ser man ju inte kontrasterna.. Man måste ha tråkigt för att kunna se skillnaden.
Inte bara kul, kul hela tiden. Min hund är skitbra på att ha tråkigt. Han suckar ljudligt
men det är ingen fara med honom.. Man ska tillåta alla känslor välla fram. Låt dem vara
en del av livet. Lägga dem i en vagn och dra dem efter sig.Man blir inte av med negativa känslolägen
genom att berusa sig.. Om man upplever smärta oavsett vilken typ är risken att den blir värre. med A
Smärtan ska läka ut när man är nykter så att känsloläget kan hanteras och bli stabilt igen.
Det krävs vilja och ansträngning att uppnå nivåer av lyckokänslor nykter. Man väljer sina
känslolägen själv i viss mån.
Jag kämpar med att uppnå högre lägstanivå. Jag ligger och skvalpar på lite för låg nivå.
Men får mina toppar ibland som jag lever på. Topparna är lite för höga dock.
Jag gillar ju inte julen heller.. Min barndoms jular söps sönder. Det var hemskt..
Ligger kvar som en spärr .. Men jag spelar med och fixar med gran och allt.
Skulle lätt kunna skippa A i jul. men jag har friheten att välja. Mitt val.
Jag har sparat kroppen det är huvudsaken . En sak vet jag. Jag ska aldrig supa
skallen av mig igen, någonsin. Jag är värd mer...

Kram till alla som kämpar.. Vet att vissa gamla gamänger här mår lite pyton
just nu. En extra tanke går till er..:-)

//John

I fredags var min man på julfest med jobbet. Inte bra, kan jag sammanfatta det. Jag är orolig för hans anställning. Det är inte bra i jobbsammanhang att bli så full att man inte ens minns att man varit på McDonalds. Eller hur två paket cigaretter har kostat 250:-...
Jag vet inte hur många datorer vi behövt köpa senaste tio åren och vi har inte riktigt den ekonomin. Senast köpte vi en för två månader sedan. Vi har en till sen tidigare men jag behöver en dagligen för att betala räkningar, läsa mejl, söka jobb, rapportera till a-kassan, arbetsförmedlingen, beställa julklappar osv. Nu går vår nya dator inte ens att få liv i. Han skyller jämt på datorn men det brukar vara han som är så full att han inte kan hantera den. Dessutom minns han ju inte det eller vill inte erkänna det. Jag orkar inte. Nu är nya datorn obrukbar och då tar han den andra, på kvällarna när jag inte ser. Jag är livrädd att han förstör den också. Herregud, varför lever jag såhär?

Vilken bra och rolig lista! Lägger till det bästa av allt: plocka svamp!!!!

Min man, som annars är kärleksfull, kan bli väldigt elak mot mig. Särskilt som när jag nu ikväll tog hans nypåfyllda vinglas ifrån honom strax före kl 22 när han ska upp och jobba imorgon. Då kommer alla anklagelser mot mig i en vid ström. Jag kan inte bara anklaga honom för mitt drickande men mobbing från min egen chef i flera år, hålla ihop familjen, min egen obotliga hjärnsjukdom, inget stöd från honom, självmordsförsöket, uppsägningen från jobbet efter 18 år, inget sexliv eller ens annat än kamratliga pussar/kramar osv... Jag inser ju att jag själv gjort mina val. Men ändå. Här står vi nu. Och vart är vi på väg? Vad vill jag framöver? Jag, som knappt orkar borsta tänderna. Eller dammsuga. Eller tänka.

Så glad för din skull!
Jag är så rädd bara. Att ta den där första tabletten. Men jag ska fixa det. Som du! :)

Fast Jag är en kvinnlig version av allt det där. Hög tjänst, gift och barn, villa, social och glad jämt. Utåt. Men min man lider av mitt drickande och har hotat med separation. Mina barn växer upp med en alkoliserad mamma. Bakom dörrarna där ingen annan ser. Jag drack och gjorde dumt mot mig själv. Hamnade på akutpsyk med 1.7 promille. Anmäld till soc och nu skrivit in mig för frivillig antabus för att visa alla att det "är lugnt".
Jag tror att den bästa hjälpen man kan få är nog genom att tvingas bli nykter och under tiden man får antabus få hjälp med sina demoner av någon professionell. Så länge man dricker ser man ingen ljusning. Det är ju så alkoholen gör med en.. Men livet är ju egentligen så mkt mer än detta supande. Du klarar det! Vi klarar det!

Tack för alla dina fina inlägg och Lycka Till!

Var ska jag börja? För ca 12 år sedan förstod jag att min man verkligen hade problem med A. Då var vår dotter 8 år och vår son 6 år. Det var då min dotter kom till mig och sa att "pappa dricker nånting under trappan"... Min kloka fina flicka förstod redan då att hennes pappas beteende inte var normalt. Vi bor i en tvåvåningsvilla med ett litet förråd under trappan till övervåningen där vi mest stuvade undan verktyg och sånt. När jag då tittade in där hittade jag sådana där en-liters vitt vin tetror på golvet. Jag hade inga problem med A själv och hade inte fattat hur illa det var ställt med min man. Ibland tyckte jag visserligen han verkade fullare än vanligt men eftersom han är expert på lögner och förnekelse var det inte förrän då jag fattade. Jag hade haft fullt upp med annat, bl a vår sons diagnos och svårigheter.

Sen följde flera år av hopp och förtvivlan. Jag gjorde allt jag kunde för vår familj.

Ok, jag orkar inte fortsätta mer just nu. Vi har bråkat, igen. Jag funderade på skilsmässa då många gånger och nu tvivlar jag fortfarande om jag gjorde/gör rätt. Han kan vara minst sagt tålamodsprövande... Orkar inte skriva mer, just nu. Tänk om jag valt annorlunda redan då, för ca tio år sen. Hur hade mitt och barnens liv sett ut nu? Det vet ingen. Men tio år framåt? Hur vill jag att mitt och barnens (unga vuxna) liv ser ut då? Ska jag fortsätta såhär eller inte?
Jag ville så gärna hjälpa min man och göra det bästa för barnen men jag vet inte om jag valde rätt. Jag vet fortfarande inte om jag väljer rätt.

Oj, jag tänkte att jag mest var ute och svamlade in "cyberspace"! Men, kanske finns det ändå en tanke bakom som inte är helt fel. Oavsett hur ni väljer att göra så är forumet värdefullt för oss alla. Tack för att ni lyssnar och bryr er!

Styrkekram från mig...<3

//John

Är mäkta stolt över mig själv
Jag mår bra och tyckte att det var skönt att huvudvärken jag hade när jag vaknade inte var av alkoholen utan min vanliga följeslagare. Så skönt!

Det här från Nurture gick ju rakt in i hjärtat: Men du behöver kanske nån som är snäll mot dig just nu, som låter dig vila och som stöttar dej. Om någon sade åt dej ” nu dricker vi inte, och du skall vila ’, så gjorde du nog som vederbörande sade. Ja, jag skulle göra såinihelvete som den personen sa. Jag är så less på att förstöra min kropp med alkohol.

Har förstått att för att orka sluta dricka måste jag bli snällare mot mig själv. Det är när jag känner mig nere och pressad som A-djävulen vinner. Jag får tänka som IronWill skrev i en annan tråd... att mina tankar inte alltid är verklighet, att man kan se saker på ett annat sätt när man är deprimerad. Jag ska försöka tona ner katastrofkänslorna som kommer när jag inte hinner det jag ska på jobbet. Jag ska försöka prioritera att jag ska få må bra och inte vakna med hjärtklappning på nätterna. Jag ska försöka få perspektiv på min situation och sluta göra sådant jag inte mår bra av. Jag ska skriva en lista imorgon, men nu måste jag sova.

Knaskatten, trodde jag hade en lugn vecka, men det är tydligen julbord med jobbet imorgon, en barnaktivitet (trots att det är pappavecka) på onsdag och på fredag kommer barnen tillbaka. Lördag är det julbord igen. Fanns inte så mycket tid för återhämtning den här veckan heller..

Ikväll skulle jag ha jobbat, men glömde datorn (fick med mig en tom datorväska,,, stress symtom) så det blev vila istället och ett lugnt yogapass.Ingen alkohol behövdes när jag inte hade jobbstressen.

God natt alla fina!!!! <3<3