Senaste kommentarerna i forumet

Kommer etablera kontakt med med AA innan jag kommer ut och gå på möte samma dag, nu eller aldrig:)

Ville bara hälsa dig god jul och gott nytt år Granit. Hoppas att allt är bra med dig.

Vill återigen också säga hur imponerad jag är av din resa, du är så bra!!

Ta hand om dig och familjen.
Kram ?

Dag 4
Godmorgon, ännu en morgon utan tungt huvud...bara trött o nu kaffe.
@ Chansen....ja egentligen konstigt att man känner sig deppig...borde ju vara tvärtom utan A men kanske tar ett tag att vänja sig då vi nu är oss själva 24h om dygnet o dövar inga känslor med A

Ja det har gått väldigt bra! Över förväntan! Varit med på barnets aktivitet på kvällen utan stress hem för att få dricka. Åt kvällsmat ihop med maken istället för att neka det och dricka mitt vin istället. Tack för att du tänkte på mig :) Hoppas du haft en fin dag.

Zumbali, appen är inget speciellt. Det är bara en app jag gjort själv för att hålla reda på antal dagar etc.
Den har hjälpt mig på så sätt att jag kan se mina framsteg. Idag visar den 70 dagar utan alkohol och det gör mig jäkligt stolt.
Kämpa på alla vänner här på forumet!

Jag hoppas att det har gått bra för dig idag Linlun!

Antabus intagen och jag är peppad till tusen! Nu kör vi! Äntligen blir det slut på all skit som alkohol för med sig!

Missade att gratta dig på 10 års dagen. Har varit sporadisk besökare sista tiden, men fick för tid sedan fira min 5:e.
Kanske du minns ? Du gav mig mycket inspiration och styrka den första tiden. Återigen stort tack för det!
Ha en riktigt fin Jul och njut av livet
//PP

Har jag med, funderat mycket på varför.
Borde ju inte vara så eller? Nån som har nån förklaring?

Du har rätt.
Jag ska låta tråden vara pianistens i fortsättningen och han ska inte känna oro för att jag ska gå in och tycka mer.
Allas trådar bör vara fria från intrång av tyckare som mig.
Jag ber verkligen om ursäkt pianisten om jag gick för långt och pressade på för hårt.

Jag har nog tänkt komma på träffen, men det blir ju ingen Riddarträff på Riddargatan....
Det blir ju en Liljeträff eller möjligen en Katrineträff, ingen Katta-strof i alla fall...
Jag har ju förespråkat att träffas i det verkliga livet, forumet är ju anonymiserat precis som det ska vara.
Men bara för att man får ett ansikte på ett nick, så har man ju inte bytt telefonnummer eller personnummer.
Man berättar precis så mycket man vill om sig själv, inget prat-tvång om man inte vill, man kan stilla sitta och lyssna, eller vara delaktig i diskussionerna.
Ja det är lite nervpirrande det kan jag hålla med om, men oj så spännande, många nickar igenkännande i andras berättelser.
Det är värt det, vartenda minut, Magnus med sällskap är väldigt ödmjuka och proffsiga, man är alltid så himla glad när man går därifrån, uttömd och helt slut i hjärnan, man är inte ensam, vi är många med samma tankar, men har varit för rädda för att öppna oss för andra som inte har samma problem.
Så är det inte här, man får en samhörighet med delade hemligheter.

Fördelen med Riddargatan låg centralt med mycket folk och ingen märkte om man bara slank in genom dörren i folkvimlet, hur det är på det nya stället har jag ingen aning om, det kanske märks mer om man vankar fram och tillbaka utanför porten.
Man behöver inte direkt skylta med HALLÅ,! ALKOHOLHJÄLPEN ÄR HÄR, INGÅNG I PORTEN, utan en skylt med bara mötesplats för forumet t.ex.
Vi är så rädda att blottlägga oss att små små saker kan få oss att tveka, men hela saken är ju....Vi är inte ensamma, vi är många.
Och ju mer vi öppnar oss mot varandra, desto mer styrka får vi av varandra, forumet är ju en plats som bevisar detta.
Och jag har ju två gånger tidigare berättat om hur min upplevelse har varit på träffarna om ni backar lite bakåt i tråden så kan ni läsa mer om det.

Så jo jag kommer, om inget annat drastiskt kommer emellan, som typ jag dör eller något liknande...

Så...vidare i de snötyngda skogarnai Berras nyktra liv och leverne....
Jo man lackar hjulen, eller lackar mot julen, eller kanske till och med lackar på julen, och all den stress som den medför.
Har lite ont i magen över all den hets som traditionen medför, och den lilla lilla förändringen vi försöker göra varje år, kommer det bli en bra jul i år, också?
Vi jagar klappar och svälter ihjäl grisen, ja eller det svinskinnet som plånboken är gjord av, för den är tunn i år, men mest fylld av gamla kvitton.
Det är likadant varje år, man skämmer bort ungarna och de vet de om, därför höjer de också ribban från år till år, och man är lika puckad som går på det gång efter annan, bara det är en tradition i sig självt.
Men ni som har läst mina memoarer, ni vet att familjen är mitt allt, och det var det som räddade mig mest ur alkoträsket, så det är payback time.
Men allt är inte bara pengar, att umgås är det som är viktigast för mig, känna tryggheten att det finns de runtomkring mig som vill mig väl.
Naturen ger mig mycket också, och att klappa ett djur får mig att glömma allt som är jobbigt för stunden, en själahealing.
I helgen åkte vi ( också traditionsenligt en gång per år) familjen till det stora turistfällan varuhuset med de gula kassarna i Småland för att handla julisar.
En grej som vi gör bara familjen mest att få umgås en hel helg med shopping som ursäkt, ungarna och frugan är glada för det handlas inte bara julklappar, utan även grejer till sig själva, och vi bara myser på hotellrummet när det provas kläder och käkas godis, vi skämmer bort varandra.
Den långa färden i bilen får man tid över till att förundras över hur vackert vårt avlånga land egentligen är.
Har en minnesbild hur jag såg en gammal stenmur som gick längs med landsvägen från ett litet övergivet torp, där muren hade växt över av en färgstark tjock mossa som bitvis inte längre skymtade några stenar, där naturen hade tagit över det människan lämnat kvar vind för våg.
Och där naturen hade gjort det vackrare än det som människan hade skapat, eller där berget som man hade sprängt sig fram för vägen hade börjat vittra sönder så slänten ner mot diket var fylld av röda spetsiga knytnävsstora stenmassor som såg ut att vara ditlagd av människan, i ordning men ändå inte.
Eller där murkna ihåliga nedfallna trädstammar vetter ut mot vägen, en gång kanske de orsakade trafikkaos när de föll levandes, men nu bara ligger som en relief i skuggan av den mörka skogen som lever vidare utan att ta hänsyn till sin forna anfader.
Järnvägsspåret som ligger övergivet mot industriområdet, rostigt och krokig med ruttnade syllar, vittnar om en bortglömd epok då man transporterade gods med tåg.
Idag körs allt på lastbilar med östeuropeiska chaufförer på våra vägar, vi lever i en föränderlig tid.
Och man kan göra två saker, antingen skrika sig hes om att det var bättre förr för döva öron, eller bara följa med i strömmen.

Allt var inte bättre förr.....
Förr så drack jag, det gör jag inte nu, alltså är det bättre nu, förändring är bra, men visst kan man sakna det som var, men inte om man ställer det till relation mot hur det är idag.

Nyktert är bättre....och mycket enklare...

Berra

Jag känner igen mig själv beträffande drickandet.. första gången jag tog tag i problemet gick jag med i AA. Funkade i 8-månader. Jag trodde jag var botad och började ta några glas vin. Bara på helger. Ganska snart började jag smygdricka och var fort tillbaka i gamla vanor. Det tog nästan två år att ta mig ur det helvetet. Jag blev medlem i länkarna 6januari 2017. Ganska snart kom började jag må bättre familjer stöttade och började lita på mig. Allt blir så mycket bättre utan alkohol. Kämpa på nu.

Dag 3
Arbetsdag med massa möten o sen bra träning på gymmet o nu hemma...lite middag o lite jobb sen är dag 3 slut....känner mig liksom nere men det går kanske över, inget jättesug o inga direkta abstinens förutom deppighet...hur har det gått för er?

Psykologhjälp var för min egen del den verkliga vägen ut. Att hävda att alkisar är själviska är alldeles för simplistiskt. Vi är inte lata heller. Sjuka, visst, och då behöver vi själasörjare. Psykologer, psykiatriker. Vi är många som dör inombords av det vi gjort mot våra anhöriga så att då bli dunkade i huvudet av en okänd anhörig på nätet som plötsligt för alla anhörigas talan, är inte hjälpsamt.

Styrkekramar ? och ’fridens liljor’ som ❤️Sigge69 säger.

Hej,
Vill skicka lite pepp inför stundande julhelg och till kommande möte. Klokt beslut du tagit och jag känner liksom Ullabulla att det är nu resan kan börja. Och visst är det så att bara för att vi plockar bort alkoholen så blir vi inte automatiskt lyckliga. Det krävs mer än så och det är inte helt ovanligt att det finns lite att jobba med, bakom själva beroendet. För mig har det varit själva resan och tillfrisknandet. Jag upplever även idag mörka dagar men långt ifrån så bläcksvarta som tidigare. Däremot kan en euforisk känsla av lycka infinna sig och den upplever jag så mycket bättre än den jag nådde med alkoholens hjälp. Det krävs jobb och det är ingen enkel resa men den är fullt möjlig. Jag har gjort en behandling, en efterbehandling, gått i terapi, möten och numera ägnar jag en hel del tid åt yoga och meditation. Lugnet finns där och jag finns där. Detta trodde jag inte var möjligt för snart tre år sedan. Då var jag deprimerad, utmattad, själsligt tömd och stressad upp till tänderna. Precis som du skriver så är det vi själva som bär ansvaret över vårt tillfrisknande och vi gör det för oss själva. Jag upplever att många villkorar sin nykterhet, så även jag, innan jag gav upp helt. Det skulle vara på mina villkor, jag ville styra och jag ville bedöma vad som var bäst för mig. Vad visste jag egentligen, jag var ju sjuk. Det blev inte alls enligt mina villkor och det var det bästa för mig.
Jag håller tummarna för att du får ett bra bemötande av människor som förstår sig på beroendeproblematiken. För då kan resan börja, din resa för dig själv.
Kram
Ellan

till 10 år!! Hoppas du kan komma på träffen i februari, vore verkligen roligt att ses, jag har ju följt dig faktiskt under alla dessa år. Kram till dig från Fenix

Då är det bara den ”vanliga” hypokondrin. Har bestämt med frugan idag att det blir en helt vit jul (med tanke på drickandet). Känns skönt när jag tänker på det, inga minnesluckor eller någon ågren.

Jag ser också fram emot att få vinna i helgen! :)
Vardagarna går ju rätt smärtfritt. Man har jobb och barn och en miljon saker att göra.
Fredag eftermiddag är jag säker på att suget kommer sätt in.
Men jag har ju bestämt mig! Jag ska skriva dag 6 på lördag!!

Det här med abstinens... har börjat få huvudvärk och muntorrhet. Humöret fortsatt labilt med riktigt kort stubin (fast så har jag ju alltid varit) jag bara tänker mer på det nu. ....

En andra chans!! Ge inte upp! Vi passar olika bra ihop med olika terapeuter!

Att du tar dig själv på allvar är en stor styrka! Du är värd ett bra liv.

Stor kram!

att det mesta sitter i huvudet. Jag har druckit mycket under en lång tid, men aldrig haft fysiska med eller problem när jag slutat tvärt.

Ni är grymma kämpar! Nån skrev jul, klart vi klarar det. Hoppas jag. Har själv funderat ett tag på hur man skall fixa alla sammankomster där det aldrig brukar saknas a. Samt hur jag skall hantera alla frågor som kommer komma. Har dock inget bra svar än.

Ultra, helgen blir jättelång utan a. Otroligt hur mycket tid den stjäl.

Ännu en dag nykter. Nu har jag ett bekymmer till som ställer till det, är hypokondriker.
Är det någon som har bra svar på hur kroppen kan reagera negativt nör man slutar dricka? Inbillar ju mig allt möjligt fanstyg.

Hej! Tack för dina ord. Vad härligt att du varit nykter så länge:) 70 dagar idag då helt enkelt! Fantastiskt! Vad skönt det måste vara för både dig och din fru. Det är bra att höra från er som gjort den här resan hur det känns. Att alla upplever det som så positivt. Fortsätt kämpa! Min nykterhet börjar idag. Äntligen! Jag är redo!

Anhöriga.
Eller egentligen om mig personligen när jag skriver om hur vi anhöriga fokuserar på den beroende för att slippa jobba med självet.
Jag valde att tro att om mitt ex skulle bli nykter så skulle allt bli bra.
Jag stirrade mig blind på det och trodde att jag själv var utan psykiska problem.

När jag släppte taget om mitt ex så blev jag tvungen till just det.
Jobba med mig själv istället för att stirra mig blind på hans nykterhet som målet för oss båda.

Det skulle ha varit målet för honom,men det blev också mitt mål.
Fokus blev helt fel.

Det skrivna ordet kan missuppfattas och kanske har du tolkat mina ord som kritik och tar det personligt.
Det är inte min mening.

Jag hade lika stora problem som mitt ex och det blev helt klart när vi bröt och jag blev tvungen att jobba med mitt eget mående och självbild.

Den "sjukdom som jag envist kallar medberoende och som för mig personligen har genomsyrat min hela personlighet.
Som jag har fått bryta ned i mindre delar och bearbeta.
För att förstå att min idé om att kunna kontrollera och manipulera en annan människa nykter är en vettig väg att gå.
Det är det inte,men jag hade väldigt svårt att släppa taget om den föreställningen.
Och när jag till slut började släppa min inbillade kontroll på andra människor så uppstod den abstinens som jag försökte beskriva i ett annat inlägg.

Dag 3
Godmorgon alla o hoppas natten varit lugn.
Jag har sovit o känner mig just nu bättre, mindre oro mm Har tänkt mycket på allt som A förstör o allt man offrar för A o bakrus mm
Låter kanske kanske konstigt men ser fram emot helgen o att få vakna lördag, söndag utan att vara bakis....
Ta hand om er ☺️