Senaste kommentarerna i forumet

... över ditt stressande så du inte bränner ut dig. I all välmening menar jag det så du inte tar det som kritik. Jag har ju själv varit i situationen med läxor/barn/mat/disk/träningar - listan kan göras lång. Man stupar i säng på kvällarna, nästan glad att dagen är över så man kan lägga sig och samla energi. Jag körde på tills jag helt enkelt brast i gråt. Kraaam

Ja det låter egentligen som bästa idén men det blir så sent. Känns som man hinner hoppa ur skinnet och bli galen om jag ska vänta så länge. Vilka sjuka bekymmer man hamnat i. Tänk dom som inte dricker. Behöver aldrig ens tänka denna tanke som jag brottas med jämt.

Tack för dina ord.

Och om du känner att du måste, så drick när du är hemma igen. Det är mitt förslag.

Lycka till i morgon!

Borde jag sluta med alkohol helt? Det kanske är lättast på ett sätt... kan dricka något glas vid sociala tillfällen (med efterföljande ångest) men sen plötsligt byggs ångesten upp mer och mer vilket ofta resulterar i en ordentlig snedfylla!! Då blir jag helt personlighetsförändrad, otrevlig mot min sambo, vill rusa iväg mitt i natten, gråter ohejdat, mm. Får höra att jag beter mig hyfsat ”nyktert” men ändå minns jag knappt någonting av det. Väldigt obehagligt.

Det är som att jag längtar efter någonslags urladdning? Vet inte vad jag ska göra istället

Hade tänkt avsluta detta skitdrickande med att dricka vin ikväll. Så jag ska känna mig "klar" imorgon. Lurar mig själv i know. Men så kommer jag på att jag lovat skjutsa en barnet på aktivitet ikväll! Nej! Måste försöka övertala mannen att göra det. Men vill inte svika min son. Förhandlaren i huvudet och jag jobbar för fullt... *hatar alkohol*

Precis så var det för mig länge innan jag trillade dit helt och nuförtiden dricker så gott som varje dag för att få bort den där ångesten = beroende! Just den där magiska gränsen vid 3-4 glas är ganska typisk. Alltid samma visa för mig också. Försök hitta andra vägar för att mildra ångest än att tvinga i dig alkohol som sen får dig att balla ur = mer ångest. Innan du blir ännu mer fast i skiten. För det är vad det är. Ren skit för kropp och knopp på sikt! Kram

Någon form av beroende eller fel måste det ju vara eftersom det blir så här. Har svårt att sluta dricka när jag väl passerar gränsen för att bli så pass påverkad att jag tappar omdömet, brukar vara vid ca 3-4 glas. Tror att jag väl börjar dricka för att lindra ångest, får liksom tvinga i mig det första glaset. Tänker att jag ska dricka något glas för att få lite ro i kroppen, när effekten börjar avta får jag oerhörd ångest och nästan panik och börjar tvinga i mig själv mer, känns som att min hjärna liksom blir kidnappad och att jsg inte kan tänka klart. I efterhand fattar jag inte hur det kunde bli så. Igen. Usch

Knuffar upp tråden och hoppas att flera vill och kan komma på träffen.

Tack för att du berättade lite om tidigare träffar, Adde. Det tar nog bort en del rädsla. Lite läskigt känns det allt.

Jag tänker att jag börjar med att kolla om det finns någon jag, mot förmodan, råkar känna igen. Om inte, tror jag att jag presenterar mig som Vinäger. Vi får se.

Hittar dig på sidan tre... Vill bara säga att jag saknar dig här. Tack för kloka ord ovan.

Hoppas att du är ok! Förhoppningsvis är du bara i rensartagen och har fullt upp med att planera loppis (21 teveapparater, oj...) Vilken rening för själen det måste bli. Är inte så mycket för Feng Shui, men boken "Rensa i röran" rekommenderar jag varmt. Den gav mig för många år sedan inikter jag bär med mig än i dag. Dessutom är den mycket lättläst.

Ha det bäst!

Kram

Jo, tack, jag mår rätt så bra just nu. Trots vin så har ångesten varit minimal. Det var ett lyft att komma till frissan och idag ska jag äta lunch med en väninna. Dock vet jag ju att jag nyss bestämde mig för att inte dricka varje dag utan bara under helgerna. Sen tänker jag att jag bara ska dricka till middagen. Sen tycker jag klockan är så lite att jag kan ta lite till. Och lite till. Och vips är klockan nio på kvällen! Då dricker jag en kopp te istället. Så börjar jag om nästa dag eftersom gårdagen gick ju bra ändå! Extremt kluven.
Kramar till er!

Vad jobbigt du har det. ?

Vad gäller att skriva i andras trådar., brukar jag säga att vi växeldrar här på forumet. Ibland orkar jag mer, då stöttar jag andra, ibland orkar jag mindre, då får jag stöd tillbaka. Men jag vet hur det kan kännas, man vill gärna skriva något till den som har det extra jobbigt eller ge uppmuntran till den som fixat något svårt. Jag välkomnade och kommenterade överallt under lång tid, men till slut insåg jag att det inte höll. Nu är jag bara periodare vad gäller även detta. ?

Med detta sagt, ha inte dåligt samvete för att du inte orkar kommentera hos andra, lägg energin på att kunna skriva hos dig i första hand. Det är så det måste få vara.

Ha en fin dag!

Kram

Du är på rätt ställe. Med din insiktsfullhet och vilja att söka hjälp kommer du att fixa det. Hoppas att det går/gick bra på mötet.

Speciellt för mig som nyss varit vid vägs ände. Till slut gick det inte längre och jag tog hjälp. På en vecka har jag fått ett nytt liv, helt otroligt. (Läs mitt senaste inlägg i min tråd, om du orkar.) Hoppas du går vidare, för egentligen finns ju inget alternativ. Du förtjänar något mycket bättre än det du beskriver ovan. Vad för eller var du söker hjälp spelar ingen roll, välj det minst ångestframkallande. Och gör det innan du kraschar helt, det känns som att det är nära. Håller tummarna för att du tar steget. Kanske redan i dag?

Kram

Jag känner mig pigg och glad idag, här kommer lite pepp från min lucka: schwzzzzz!!
Har också tänkt en del på det där med andra, liksom hur ser det ut i deras hjärnor? Hur känns det att inte bli besatt efter första klunken? De som kan dricka och ba "mm, trevligt, men nu är jag nöjd", hur funkar det?? Med tanke på hur det ser ut ute på serveringarna om kvällarna skulle jag inte gissa att de är alla andra, utan snarare en minoritet som blivit till med nån slags superrustning mot alkoholens attackkraft. Vi är nog som de flesta när vi påverkas som vi gör, med skillnaden att vi här inne vill slå tillbaka.
Du är skitbra på att kämpa, men resten av ditt liv kommer såklart inte bli en kamp; det här kommer bli det naturliga, kampen kommer vara ibland, mer och mer sällan. Heja!!

Numera blir man alltid glad av att läsa din tråd och dina kommentarer hos andra. Så positivt stärkande. Wow, du är verkligen på rätt väg nu. Härligt. ?

Massor med kramar till dig

Det var Linda Bengtzing som sjöng så, men vi är många som blivit proffs på det. Konstigt nog nästan bara vad gäller alkoholen, i alla fall för mig. Annars är jag nästan överdrivet ärlig och hatar falskhet. Konstigt att ett beroende kan få någon att gå helt emot sina egna värderingar, men tyvärr är det ju en del av sjukdomen.

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.

Tänkte skriva något om prestation, en ser att Arminius redan formulerat samma sak. Bra råd och funderingar. Gör dig själv en tjänst, tänk igenom vilka saker som verkligen är måsten och vad du faktiskt skulle kunna hoppa över, alternativt skjuta fram tills du känner dig mer stabil.

Kram

Det här fixar ni/vi.

Ha en fin dag!

En kram för att du kämpar. ?

Undrar som ovan hur det är på jobbet.

Skriv något när du orkar.

Kram

Du kommer att fixa det galant.

Ha en fin dag!

Idag har det gått 8 veckor sedan jag drack alkohol senast. Känner mig stolt och glad över att ha klarat det så här långt. Min fru tycker att hon fått tillbaka sin gamla man, den hon gifte sig med men som senaste året varit en trött och seg person, och det känns ju bra. Hennes stöd har varit otroligt viktigt och att jag ha varit helt ärlig mot henne har varit en förutsättning för min kamp.

Känner mig väldigt mycket piggare och energisk. Ångesten har minskat och tankarna på alkohol kommer inte lika ofta nu som innan. Då gick mycket av tankarna de sista månaderna åt till att först på morgonen vara inställd på att inte dricka något efter jobbet till att efter lunch planera hur jag skulle smussla i mig en vinare utan att frun märkte nåt. Varje morgon jag vaknade sa jag till mig själv att nu får det vara nog, nu börjar mitt vita liv. Men det höll som sagt var bara fram till lunch.
För 8 veckor sedan insåg jag att det inte höll längre och sökte hjälp. Inget jag ångrat en sekund.
Jag har haft mycket bra hjälp av antabus denna första tid. Att veta att det inte finns en finns en chans att dricka minskade suget och tankarna om att bara testa ett litet glas. Förstår att många har ett stort motstånd mot antabus men det är ju ett riktigt effektivt läkemedel anser jag.

Har varit på några tillställningar med alkohol och klarat av det också utan att grunda rejält innan utan hållit mig till alkoholfritt. Trodde inte jag skulle klara det eller att det skulle vara värt att ens gå utan att få dricka men det har gått bra. Men visst saknar man vinet och whiskyn det ska jag inte hymla om, men nu vet jag att det inte är värt det.

Imorgon är antabusen ute ur kroppen, leverproverna jag tog sist visade stigande värden så läkaren vill inte att jag fortsätter. Nu börjar en ny fas då min krycka antabus inte längre finns där. Nu kan jag halka dit utan antabusens verkningar. Men jag känner mig otroligt taggad och jag är full av tillförsikt att fortsätta så här. Nu siktar jag närmast på en vit jul! Vet att vi är många med samma mål, att bli kvitt alkoholen, och det hjälper verkligen till! Ha det så bra alla!

För dig? Kram

Jasmine, vill bara titta in och fråda hur du mår. Har det lättat på jobbet?

Vill bara kika in och fråga hur du mår. ❤️