Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vinäger och Mrx för att ni är här. Ja nog är det väl så att det vi som missbrukar har mest behov av att döva är tillslut vårt dåliga samvete. Man behöver något att jobba mot som kan ge dig lite stolthet men det är inte lätt att hitta nivån.

Jag har lite svårt att få min hjärna att sluta snurra runt. Kanske är en sån där monkeybrain som jag hört om, men hur som helst. Jag har aldrig reflekterat över tidigare om jag verkligen är en rund pusselbit som ska in i samhällets runda hål. Kändes bara självklart att man ska ha bra jobb, stadig krets med kompisar, fira midsommar, i alla fall en bil, inte mindre än en 4K tv och hålla ihop med sin fru och vara en toppenförälder. Men någon stans bland alla de saker man ”ska” göra och ha så blir jag olycklig och uttråkad. Kanske för att jag trodde att när jag fått allt så blir jag ”lycklig”. Kanske inte trodde det men i alla fall så rundade jag av alla hörn och pressade ner mig i hålet. Depressioner är en ständig vän men sen kom drickandet för att fixa alla problem. Nu när jag inte har det så undrar jag vad som är här näst? Ingen syntetisk lycka och inte mycket verklig heller. Inte så att jag tror att meningen är att man ska gå runt på moln hela tiden, men i alla fall vågor av nån form av tillfredställelse. Jag letar efter något sätt att få tillbaka något hörn och göra något annorlunda för att känna mig lite mer levande igen. Tänker börja att limma på nått hörn här och där och se vad som händer. Nån fart ska man väl kunna få? Jag är också skraj. Det är läskigt att förändra saker som är kopplade till trygghet. Men jag börjar tro att jag är villig att byta lite trygghet mot lite spänning/glädje/spontanitet/annorlunda. Vi kanske ska testa båda två? För logiskt är det ju dumt att slösa bort livet på att vara rädd för det. Lättare sagt än gjort men i små steg kanske?

Grattis Chansen. Jäkligt bra jobbat ??

Känner igen de mörka tankarna. Känslan av att vara värdelös och misslyckas hela tiden. Att inte komma någonstans, vidare.

Du undrar varför det händer något som får dig att falla. Det kommer alltid att hända jobbiga saker, händelser och situationer vi inte kan råda över. Det enda vi kan ta beslut om är hur vi ska reagera och handla på dessa. Vi vet förstås att A inte hjälper i längden och ändå trillar vi dit gång på gång.

Jag tror att när beslutet och viljan har fått ett starkt fäste går det betydligt lättare. Vissa klarar detta på egen hand, men de flesta av oss behöver hjälp. Ibland behövs medicinering. Själv skulle jag aldrig ta hjälp, men till slut gick det inte längre och nu undrar jag mest över varför jag inte sökte tidigare. Det var ju inte ett dugg farligt när jag väl satt där framför min läkare.

Hoppas att du snart får det lite lättare. Det är tufft att må dåligt under lång tid.

Kram

Låter som att du söker nya vägar? Berätta gärna mer. Du har tagit ett steg i förändringens tecken nu och startat en tråd, bra där.

Vi finns här

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du är långt ifrån ensam. Har också ett sådant jobb och använder alkoholen till 50% för att speeda ner. Har flugit under radarn och klarat mig från vård och myndigheter. Men om du kikar på Kaknästornet så ser du många klösmärken från oss hör inne som också hängt där. Men, jag lovar att det går att förändra. Det är svårt att tro när det ör som jävligast. Men att du tagit dig in hit är jättebra. Håll liv i din tråd hör, hitta andra trådar . Läs och försök anpassa sidan till vad som passar dig. Då kommer du känna vilken boost man kan få härinne .

En härlig bieffekt av att inte dricka alkohol är just körbarheten. Allt blir så mycket bättre utan alkohol. Fortsätt kämpa.

Hoppas att det går bra och att du får en känsla av att detta är starten på något nytt och positivt. ?

Kram

Det går ju inte att lura en själv längre, inte ens jag kan köpa att en liter whiskey inte ens räcker i 3 dagar längre. De skador jag åsakar mig själv törs jag inte ens tänka på. Tänderna til lat börja med, de känns försvagade efter allt gurglande med denna förbannande dryck. Har konstant ont i halsen och kan inte bli av med en förkylning. Hur det ser ut i magen, det lär ju inte vara vackert. Drar ofta i mig en rejäl whiskey på tom mage. Jag blir mörkrädd bara jag tänker på det. Har druckit öl och vin också tillsammans med den där djävla whiskeyn, men det blir som vatten att späda ut den med. Har börjat lura mig att fin öl måste ha minst 7% alkohol och allt under 5% är odrickbart. Jag har skrivbit det så många ggra förut men nu får det fanimej vara nog.

Ser fram emot att träffa er andra. Det hela är förstås frivilligt, men det känns ändå riktigt pirrigt, dock (mest) på ett positivt sätt.

Väl mött!

Jättebra tips ❤️
Men då detta är din, min och alla andras resa så föreslår jag att du tar och öppnar den luckan här på Torsdag 13/12. Du får bli vår Lucia ?

Håller med om att det är svårt att ta emot eller be om hjälp, det blir så tydligt att man misslyckats med något och just A-problem ger ofta extra skamkänslor. Men ibland är det nödvändigt och efteråt tyder det mer på styrka än svaghet. Däremot hur och av vem du ska ta hjälp har inte så stor betydelse. Kan kanke kännas jobbigare att prata om det med polarna. Kan vårdcentralen vara ett alternativ? Välj det minst ångestframkallande och försök ta steget. Du är värd att få må mycket bättre.

Lycka till och fortsätt skriva.

Kram

Dina skildringar berör oerhört mycket och vi är nog många som lider med dig. Du verkar ha blivit inmålad i ett hörn där alla problem håller dig fast. Men jag håller med kloka vinäger. Du måste nog försöka att hitta något litet att förändra till att börja med. Ytterligare ett råd som kan kännas fånigt. Prova att vara vit 1-2 veckor. Och under denna tiden. Följ vinägers råd och se framåt. Det som hänt kommer du ändå aldrig kunna förändra . Men börja smått, jag har i åratal försökt att bli världsmästare i nykterhet och trott att det skulle ta max ett par dagar. Därför har jag misslyckats gång på gång med djupare depressioner för varje misslyckande. Men i somras påbörjade jag resan med annan syn. Började försöka att bara bry mig om de vita dagarna. Visste att jag då och då skulle falla. Men gjorde inte lika ont längre. Tog mig tillbaka snabbare och började sätta upp kortsiktiga mål. 1 vecka vit = städa förrådet, Vit dagen efter = köpa tex ett klädplagg jag ville ha osv osv. För mig började jag må bättre , fick saker gjorda och belönade mig själv. Nu vet jag att många ör emot att man ska trigga hjärnans belöningsmekanik. Men det skiter jag i , för det funkar för mig :-)
Men vad du ön funderar på att förändra, så gör det snabbt Femina. För du behöver det.
Kram och kämpa

Jag läser. Ditt senaste inlägg andas så mycket hopp och vilja. Blir så glad för din skull, det var nästan så att det kom en tår (och jag är inte särskilt lättrörd). Måste berömma dig för att du lyckas hitta lagom utmanande saker i din lista. Gav nyss liknande råd till Femina i hennes tråd. Tror stenhårt på känslan av att få lyckas, oavsett uppdrag.

Håller på dig. ?

Kram

Varför händer det alltid något som får en att falla? Hur kan varje liten skitgrej leda till att man måste ta till flaskan? Har kaos hemma med frugan hela tiden klagandes på minsta grej, jobbet kaos med saker jag inte kan styra över och sen resten. Sen hela tiden trött efter att ha druckit dagen innan, orkar verkligen inte mer. Jag funderart allvarligt på om man bara skulle fly bort från allt och bara vila. Men hur f-n motiverar man en semester helt själv? Sen litar jag ju inte på mig själv att jag inte skulle få för mig att använda denna "flykt" till att dricka iallafall. Nej, har jag inte fått detta under kontroll till nyår får jag nog söka hjölp på något vis. Vill inte ha någon plump i protokollet så kanske en privat psykolog, någon som har erfarenhet av detta och hur bra det kan hjälpa?

Bra jobbat, Luddrigt. Jag har iofs inte tvivlat på att du skulle klara det, men det känns ändå skönt att få läsa det. Det här fixar du.

Ha en fin dag!

Kram

Ja, visst är det en härlig känsla när det blir tvåsiffrigt. Det bevisar att vi kan vinna över A-monstret. Grattis till dig.

Ha en fin dag. Kram

#Vinäger
Tack för jättefina råd! Jag ska försöka göra precis som du föreslår och också skriva upp det så jag inte glömmer.
Ha en fin dag!

Tack för att du funnits här. ?

Kanske hörs vi igen.

Kram

Kramar i massor kommer här.

Ta hand om dig! ?

Ja, jag blir ledsen för din skull när jag läser dina ord, hur ska det då inte vara för dig som är mitt uppe i allt.

Ibland känns det fel att råda när man, tvärtom, har det väldigt bra med en man som inte själv har några A-problem och som stöttar till hundra. Men det är klart att man kan ha det jobbigt ändå, med sjukdomar och elände.

Det jag känner mest fara över är hur uppgiven du låter. Det är så svårt att göra något åt en situation när den känslan tar över. Finns det någonting du skulle kunna känna dig stolt och stark över? Det behöver inte vara stort, utan bara något du är bra på eller har gjort bra. Skriv ner så många saker du kan komma på.

Börja så, leta upp känslan av stolthet och bygg vidare på den.

Leta sedan efter något litet du vill förändra. Det måste vara något du orkar och lätt kan göra, gärna något praktiskt i vardagen. Något som gör att du märker skillnaden och känner att du gjort bra. När det är gjort, fundera över nästa (lilla och enkla) förändring. En lista över dessa kan vara bra.

Kanske jättefåniga råd, det bjuder jag på i så fall, men jag vill så gärna att du ska få tillbaka lite värde och självförtroende. Vi behöver känna oss uppskattade och behövda. Det gör oss starkare och styrka behöver du mycket av nu.

Försök att lägga energin på att blicka framåt istället för bakåt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men det är enda chansen till långvarig förändring. Det som är gjort är gjort och kan förhoppningsvis räknas på plussidan som erfarenheter och en del i den process som tar oss vidare - framåt!

Börja någonstans, lova det.

Du är bra och värd så mycket mer. ?

Många kramar

Vad glad jag blir av att läsa ditt senaste inlägg. Så fyllt av insikter och ett hoppingivande lugn. Grattis till en drös med vita dagar. Håller med om att man aldrig vill tillbaka igen. Tack och lov är det bara vi själva som kan och får välja hur vi vill ha det. Eget ansvar, även om det inte känns så ibland.

Ha en fin dag. ?

Kram

En liten milstolpe om jag får säga det själv!
Kämpa på alla och fantastisk läsning i många trådar!

Men du, förvärrar vinet klimateriet? Det visste inte jag.

Vilken utmaning du vågade dig på - och fixade galant. Om jag får komma med ett litet tips så tycker jag att stolthet ska gömma sig bakom någon lucka. Det är något både du och vi alla andra behöver få känna emellanåt, då det är en stark fiende vi kämpar mot. Bra jobbat!