Senaste kommentarerna i forumet

Vore å ena sidan kul men har vissa tankar kring hur det eventuellt påverkar mitt forumbeteende efter det. Känns ibland som jag kan vara mer äkta när det är losskopplat från min fysiska person. Kanske kommer. Bor också i krokarna.

Jag har bokat in detta. Har inga problem med att visa nick och identitet där .

Jag tänker komma till Liljeholmen på IRL träffen den 16 februari. Det är i alla fall min tanke i dagsläget. Sen vet man ju inte hur läget är närmare inpå. Jag bor i närområdet och kan eventuellt erbjuda sovplatser.

Tänkte att det kan vara kul och bra att ha en tråd där vi förutsättningslöst diskuterar kring träffen forumet bjuder in till.

Alltså lördag 16 februari kl. 11-15 i Stockholm.

Vilka vill och kan komma?

Finns möjlighet att erbjuda övernattning till någon som har en bit att åka?

Vill vi visa vårt nick utan att avslöja vår riktiga identitet? Eller inte alls?

Vet inte om detta är en bra idé, annars får Admin självklart ta bort tråden.

Har tänkt på dig och undrat hur det gått för dig. Vad superfint att du fortsätter kämpa.
Jag ser fram emot första nyktra julen sen tonåren. Pratade om jul på aa idag, liksom hur skön känsla det är att all annan julstress blir så ynklig i jämförelse med detta. Det enda vi måste prestera är att ta det lugnt, glittra, tycka om livet.

Hon behöver nog tid. Ge henne det och fokusera på nykterheten. Lägg dina känslor du har just nu på minnet. Kanske en dagbok så att du kan minnas den här tiden senare. Skriv ner vad som hände på fyllan, konsekvenserna och känslorna. Använd det som motivation när minnet börjar svika eller förtränga. Jag återvänder till min ganska ofta eftersom jag får återkommande tankar på att jag är ”botad” nu.

Hon vet.
Vi ser och känner och första steget o insikt är just att vara helt ärlig.
Sätt dig ner,lägg korten på bordet och fråga om hon kan hjälpa dig?

Jag/Vi kämpade på i 20 år med ett missbruk som lurade i bakgrunden.
Men han erkände aldrig fullt ut och sökte inte heller hjälp för sina alkoholproblem.
Bara för sin utbrändhet/depression och allmänt dåliga psykiska mående.

Vår relation var nästan hela tiden kärleksfull och fin trots detta.

Nu har han 1,5 års nykterhet och mår som en prins.
Inte ett spår av depression/utbrändhet kvar.
Han har flera gånger uttryckt att det tog nästan ett år innan han fick full insikt om vad alkoholen ställde till med.

Både för honom själv och i relation till mig.
Så Ja, sök hjälp och var ärlig.
Då har du vunnit en del av kampen.

Om du visste vad jag känner igen mig i detta. Ångesten, inte minst. Skriver om min egen desperata kamp i början av min tråd. Själv drack jag i hemlighet delvis på grund av skam, delvis för att skydda och inte oroa min man. Vad gäller det sistnämnda blev effekten tvärtom, dåligt samvete för jämnan gjorde att jag drack ännu mera smyg. Precis som du skötte jag det snyggt, inga skandaler. Bara lätta ångesten lite. Och lite till...

Gissar att det skiljer en hel del på våra liv. Jag är 50+ har varit tillsammans med min partner i ca trettio år och alla våra barn är vuxna. Har dessutom haft förmånen att redan från början fått ha ett lyckligt förhållande. Men det hjälper inte alltid, tyvärr...

Det jag är mest rädd för är hur det blir för dig i fortsättningen. För mig gick det bra under många år, men det eskalerade och till slut var det för sent. Snälla du, sök hjälp igen och igen, om du inte får det gehör du önskar. En dag finns rätt person där.

Förra veckan drack jag handsprit! Hade någon sagt till mig så sent som för ett par veckor sedan att det kan sluta så illa, hade jag med ett snett leende skakat på huvudet. Never ever. Där är jag nu, det kan gå ruskigt fort.

Snälla, bespara dig en massa onödiga alkoholdimmiga år och sök hjälp nu. Visst, för din familj, men absolut främst för din egen skull.

Kram

(Uppdatering: Letade upp inlägget i min tråd jag relaterade till ovan. Det är skrivet som ett svar till någon den 29 oktober 2017:

"Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!"

Inte meningen att ta över din tråd, jag raderar gärna det här sista om du vill.)

Ja visst är det så Ullabulla. Småbarnslivet är en lång kamp för vissa och när man inte mår bra inom sig själv så blir det inte bra alls. Jag känner ju aldrig att jag riktigt hittat mig själv och att göra den resan i småbarnslivet känns omöjligt.
Jag kan berätta hur konstigt den än låter att min sambo vet inte att jag kämpar med alkoholen.. Jag har inte haft ett sånt missbruk så saker går över styr hemma. Jag dricker "lite snyggt" på kvällarna i soffan tills jag domnar bort i mina känslor. Och blir ofta glad, lugn och tillfreds, framför TVn, ofta de sista glasen för mycket när de andra lagt sig. Och när det är illa när jag har ångest, som ofta beror på lång period av alkohol varje dag, så sveper jag nått extra glas med vodka eller whisky i smyg. Bara så jag blir lugn. Det låter kanske inte rimligt men så är det. Alkoholen påverkar inte mitt tal särskilt så jag kan dricka ganska mycket utan att det märks.

Så jag gör denna kampen själv i min tysthet därför att alkoholen håller på att förstöra mig själv inifrån med ångest, depression och kropp som förfaller. Jag kommer ingen vart i livet. Så även om jag nu vill påstå att mitt drickande med direkt onykterhet inte skapat så mycket problem än så gör den ju självklart det indirekt genom mitt mående på dagarna som till ganska stor del beror på att jag dricker för mycket.
Varför har jag denna kampen själv då kan man fråga sig. Därför min sambo är uppväxt med en alkoholiserad mamma och hon är skadad av alkoholismen redan. Det skulle såra och riva upp henne om jag berättade att jag också skapat ett missbruk.

Jag klarar att låta bli alkohol längre perioder men det slutar ändå alltid med att jag blir deppig ändå och tillslut har jag ingen motivation kvar till att vara nykter. Det är väl så att alkoholen blir sista utvägen till lycka när man inte hittar den på riktigt och just nu så vet jag inte riktigt vad jag ska göra eller komma vidare.
Jag tror att något saknas i mitt liv och fastän småbarnsåren är tuffa så tror jag att det har med min relationen att göra. Eller så är jag bara en person som aldrig riktigt kommer hitta mig själv och aldrig bli riktigt nöjd.
Jag önskar Sannah att jag kunde hitta någon att prata med men jag vet inte var jag ska vända mig. Mina samtalsbesök har blivit avslutade två gånger när jag sökt hjälp genom vårdcentralen. De kan väl inte lägga resurser på en sån som mig sålänge jag inte gör någon annan än mig själv illa och kan sköta ett jobb och dra in skattepengar.
Kram till er!

Mitt i allt har du kommenterat hos mig. Tack.

Känner din smärta, hur ångesten river och sliter i dig. Vet hur döden - den oåterkallerliga - kan påverka oss. Tyvärr kan jag inget mera göra just nu. Tala om för dig att allt blir värre med A vet du ju redan...

Kanske kan jag få dig att hänga på mig. Jag som ALDRIG skulle söka hjälp har nu tid i veckan hos både husläkare och på beroendeklinik. Vi är ju rätt lika och nu kanske det är dags även för dig. Vad har vi att förlora på det?

Ta det på rätt sätt, det var förstås bara ett försök till en puff i rätt riktning. Kan jag så kan du. ?

Kram

Och tack för att du finns. ?

Önskar att din vardag och ditt liv snart samarbetar till det bästa för just dig. Det är du så värd.

Kram

Kommer ihåg att jag i början av en nykter period fick maginfluensa - och blev glad. Är det någon gång man inte längtar efter alkohol, så är det då...

Menar förstås inte att jag tycker att det är bra att du är sjuk nu.

Skönt att du känns så stabil, tror att du fixar det den här gången. Har aldrig hört dig så övertygad.

Kram ?

Grattis!
Dina texter ger hopp för många som har svårt att bryta med A.
Bra att tråden sparas och kan hjälpa andra som kämpar :-)
Brukar själv läsa i inläggen i din tråd

//John

Jag är på ska vi köra sober december tillsammans. Vi kan stötta varandra här som vanligt. Jag har absolut ingen lust att vakna med Fylle Ågren mer i mitt liv..

Rimmar betydligt sämre än Sober October. Kanske vore bättre med Remember December.
Men jag har satt målet att vara vit hela December. En stor utmaning med tanke på Julbord, Jul och Nyår. Men jag vill inte vakna upp en enda gång denna Månaden med alkoholångest. Tänker inte ligga på rygg och skämmas av att jag gjort bort mig för familj eller vinglat ute på stan. Jag tänker vakna varje dag och minnas hur jag kom i säng. Jag har målet att sitta på Julaftonskväll med min familj ,utan att hetsdricka snaps bara för att bli full så snabbt som möjligt.
Hoppas några kan tänka sig att haka på, ju fler som stöttar varandra, desto enklare.

Det dricks otroligt mycket i många av dom romaner och deckare jag läser också. Ofta beskrivs även baksmällan. Det belyser hur alkoholen finns i alla sammanhang, hela tiden. Så inte konstigt att vi gärna vill tro att vi ska kunna lära oss att dricka måttligt. Det kan vara ett visst socialt handikapp att vara nykterist. Beroende på ålder och umgänge. Men fördelarna överväger och man lär sej att hantera det.

Först av allt, välkommen hit! Du har tagit ett stort steg och är på helt rätt ställe.

Om du har en bra kommunikation med din fru angående alkoholen och verkligen vill övertyga henne om att du menar allvar nu, visa henne det du har skrivit ovan. På det sättet du så desperat och fint beskriver din situation borde få henne att förstå att det är annorlunda nu.

Kanske vill du ha tråden för dig själv, helt förståeligt, skriv då ett brev till henne där du beskriver samma känslor.

En sak till som du måste ta ställning till är om du är beredd att söka hjälp för att få behålla din familj. Det är ändå det optimala "beviset" på att man verkligen vill göra allt. Att ringa Alkohollinjen är bra, men det kan komma att kräva mycket mera.

En sista reflektion: Du slutar främst för att din fru kräver det just nu och för att ångesten efter en nyligen hemsk händelse är stark, men det kommer aldrig att funka i längden om du inte själv vill det innerst inne. I förlängningen, nästa gång en öl med grabbarna erbjuds, efter kanske tre-fyra vita veckor, hur gör du då?

Önskar dig ett stort Lycka till!

Ska ta reda på mer vad du vill i livet. Sätta värde på dig själv. Att fly och blunda gör inte saken bättre. Jag har själv gått i samtals terapi och det gör under!!
Vi fixar inte allt själva.
Kram till dig

Du framstår ändå som medveten och beslutsam. Tänker att du har hängt upp allt på medicin och glömt att du kan göra mycket på annat sätt. Kontakt med vården angående detta har du redan, utnyttja den.

Förstår verkligen att Antabus är ett hjälpmedel och en stor trygghet. För de flesta är den första tiden den jobbigaste och den har du förhoppningsvis passerat. Därmed INTE sagt att det är över. Prövningar kommer ofta i perioder.

Ett harmlöst medel som hjälper många är L-glutamin, en aminosyra som minimerar sug. Kolla upp det om du inte redan gjort det.

Helt ärligt, jag tror stenhårt på att du fixar detta nu. Läs bland andra IronWill och Granit för extra motivation.

Tack för all pepp hos både mig och andra, du betyder mycket här.

Lycka till!

Har läst ditt sista inlägg med stor behållning. Du har liksom jag insett fakta att vi blir sämre människor när vi druckit alkohol. Vi har inga bromsar när vi börjar dricka. Mönstret med att gubbarna sitter för sig och surrar under fester känner jag igen. Jag tror det kanske har med var i livet du befinner dig rent geografiskt. När våra kids var små bodde vi på landet i Norrland. Där kunde vi gubbar sitta och prata bil/snöskoter och dricka bärs i ett rum utan kvinnor. Våra käraste satt samtidigt i ett annat rum och pratade om sitt och drack vin. Hur som helst gillar jag att läsa dina tankar. Kämpa på och räkna vita dagar. Vi fixar det här tillsammans genom att stötta varandra.?

Miss lyckad och John-Erik tack för råden. Jag tar till mig dem och ser fram emot många vita dagar. Ha det så fint!

Helt klart trist besked. Men du nämner att det tar 2 veckor att få ut antabusen ur systemet.
Borde gå att ta en dos var 14:e dag. Då blir det en krycka med liten dos och kanske att
levern orkar med när det är så sällan.
Annars kan jag rekommendera Gabapentin som lugnar ner vilket begär som helst.
Lyrica är också bra. Bägge dessa är vanebildande men väldigt bra mediciner
som får en att inte tänka på A. En defensiv åtgärd där medicinen intar platsen
för alkoholen upplever jag det som när jag tar det. Tänker inte på alkoholen
när/om jag tar det. Jag har inget sug men väl lockelser till att dricka och
jag tar hellre något preparat som tar bort lockelsen än dricker på lockelsen.
Vidare finns CBD -olja som dämpar suget/lusten.
Titta på Malou "efter tio" sök på CBD-olja. Mycket effektivt mot A-sug.
Detta med A nämner man inte dock. Mycket hysch kring CBD och kontroversiellt
är det... Jag resonerar som så att allt är ju bättre än alkohol som förstör
mycket i kroppen och psyket. Läs på lite om ovan nämnda är mitt tips..
CBD tar bort sug/lockelser till A, så är det..
Hoppas Luddrigt att du på något sätt lyckas med att nå ditt mål
gällande nykterheten.

Styrka till dig..

John

Tack så mycket för kommentarerna och svaren. Ringde idag också alkohollinjen för att prata av mig och be om stöd utifrån, ettsamtal som jag verkligen behövde där jag fick ännu mer bekräftat att det är alkoholen som styr mig när jag gått över den där gränsen, den har kontrollen. Är fast besluten på att få kontroll över det som alkoholen gör med mig när det blir för mycket, och den enda vägen jag ser kvar är att helt sluta och påminna mig om vad som hänt tidigare när det börjar kännas som att jag ändå ju faktiskt skulle kunna klara av det den här gången.
Har läst många trådar och inlägg härinne idag och på något sätt känns det stöttande att läsa att de tankar jag själv haft faktiskt finns hos många andra också. Just den biten med när tiden gått efter senaste misslyckandet och man börjar tänka att "det var ju faktiskt inte så farligt" och att "nu har jag bättre koll och kommer kunna sluta när det är tillräckligt"
Det värsta just nu är att jag kanske inte får en chans att visa hur mycket jag menar det den här gången, då min sambo helt tappat tilliten till mig och vill i princip att vi går isär...jag kan inte klandra henne då jag lovat henne förut utan att lyckas. Känner en enorm tomhet och ledsamhet över vad jag har orsakat. Även om fallet skulle bli så, så har jag min övertygelse att ändå ge upp A, det räcker att jag ser på min dotter för att skammen över vad jag tillåter hända när jag dricker slår till som en slägga.

Nu känns det som jag bara skriver allt från mina tankar och jag ber om ursäkt om det blir långdraget och rörigt. Tack för svaren återigen, snart en ny dag igen.

Men sen jag slutat dricka har jag märkt hur oerhört mycket alkohol det dricks på tv, film, tvspel och annan media. Tänkte inte på det direkt tidigare men nu är det överallt. Grannen kommer över, ta ett järn. Hård arbetsdag, ta ett järn. Lösningen på allt, ta ett järn.

Gymma! Att gå till gymmet får mig alltid att känna mig bra :)