Senaste kommentarerna i forumet

Tack för alla dina fina inlägg och Lycka Till!

Var ska jag börja? För ca 12 år sedan förstod jag att min man verkligen hade problem med A. Då var vår dotter 8 år och vår son 6 år. Det var då min dotter kom till mig och sa att "pappa dricker nånting under trappan"... Min kloka fina flicka förstod redan då att hennes pappas beteende inte var normalt. Vi bor i en tvåvåningsvilla med ett litet förråd under trappan till övervåningen där vi mest stuvade undan verktyg och sånt. När jag då tittade in där hittade jag sådana där en-liters vitt vin tetror på golvet. Jag hade inga problem med A själv och hade inte fattat hur illa det var ställt med min man. Ibland tyckte jag visserligen han verkade fullare än vanligt men eftersom han är expert på lögner och förnekelse var det inte förrän då jag fattade. Jag hade haft fullt upp med annat, bl a vår sons diagnos och svårigheter.

Sen följde flera år av hopp och förtvivlan. Jag gjorde allt jag kunde för vår familj.

Ok, jag orkar inte fortsätta mer just nu. Vi har bråkat, igen. Jag funderade på skilsmässa då många gånger och nu tvivlar jag fortfarande om jag gjorde/gör rätt. Han kan vara minst sagt tålamodsprövande... Orkar inte skriva mer, just nu. Tänk om jag valt annorlunda redan då, för ca tio år sen. Hur hade mitt och barnens liv sett ut nu? Det vet ingen. Men tio år framåt? Hur vill jag att mitt och barnens (unga vuxna) liv ser ut då? Ska jag fortsätta såhär eller inte?
Jag ville så gärna hjälpa min man och göra det bästa för barnen men jag vet inte om jag valde rätt. Jag vet fortfarande inte om jag väljer rätt.

Oj, jag tänkte att jag mest var ute och svamlade in "cyberspace"! Men, kanske finns det ändå en tanke bakom som inte är helt fel. Oavsett hur ni väljer att göra så är forumet värdefullt för oss alla. Tack för att ni lyssnar och bryr er!

Styrkekram från mig...<3

//John

Är mäkta stolt över mig själv
Jag mår bra och tyckte att det var skönt att huvudvärken jag hade när jag vaknade inte var av alkoholen utan min vanliga följeslagare. Så skönt!

Det här från Nurture gick ju rakt in i hjärtat: Men du behöver kanske nån som är snäll mot dig just nu, som låter dig vila och som stöttar dej. Om någon sade åt dej ” nu dricker vi inte, och du skall vila ’, så gjorde du nog som vederbörande sade. Ja, jag skulle göra såinihelvete som den personen sa. Jag är så less på att förstöra min kropp med alkohol.

Har förstått att för att orka sluta dricka måste jag bli snällare mot mig själv. Det är när jag känner mig nere och pressad som A-djävulen vinner. Jag får tänka som IronWill skrev i en annan tråd... att mina tankar inte alltid är verklighet, att man kan se saker på ett annat sätt när man är deprimerad. Jag ska försöka tona ner katastrofkänslorna som kommer när jag inte hinner det jag ska på jobbet. Jag ska försöka prioritera att jag ska få må bra och inte vakna med hjärtklappning på nätterna. Jag ska försöka få perspektiv på min situation och sluta göra sådant jag inte mår bra av. Jag ska skriva en lista imorgon, men nu måste jag sova.

Knaskatten, trodde jag hade en lugn vecka, men det är tydligen julbord med jobbet imorgon, en barnaktivitet (trots att det är pappavecka) på onsdag och på fredag kommer barnen tillbaka. Lördag är det julbord igen. Fanns inte så mycket tid för återhämtning den här veckan heller..

Ikväll skulle jag ha jobbat, men glömde datorn (fick med mig en tom datorväska,,, stress symtom) så det blev vila istället och ett lugnt yogapass.Ingen alkohol behövdes när jag inte hade jobbstressen.

God natt alla fina!!!! <3<3

För ditt fina stöd och pepp.
Största lycka till-kramen.
<3 <3

Du har hittat hit och ser möjligheten i att ha flera omkring dig och göra förändringen tillsammans. Bra idé, dock vill vi värna om anonymiteten och säkerheten och vill undanbe er delge kontaktuppgifter. En tanke är om ni stöttar varandra här i din tråd som du startat?

Din idé om att ha en chatt eller messenger-funktion för att peppa varandra har kommit upp förut - tack för den och vi kommer fortsätta prata om hur vi eventuellt kan lösa det framåt.

Fortsätt gärna skriva och läsa här såklart! Hoppas det ändå blir hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

för din kommentar i min tråd. Och Grattis till dina 8 veckor! Fantastiskt. Så härligt positiv, stark, envis och målinriktad som du är fortsätter nog vita veckor att kanta din väg. Tror på dig.

Trött...

Självklart skall vi ha en vit vecka! Startar vi idag?
Tror du kan få massor av peppning om du är aktiv härinne. Det är min uppfattning hittills. Har hängt här en vecka ungefär nu....

Du gör så kloka och omtänksamma inlägg här på forumet. Men, förstår hur du menar och viktigast att du mår bra. Du kan väl i alla fall göra något kort inlägg ibland och berätta hur du mår ;)

Kramar! <3

skulle vara skoj ! Men jag har inte riktigt bestämt hur jag ska ta mig dit än ?? Efter att FlixBus köpt Swebus så har deras tidtabeller totalhavererat. Tåget är ju som det är.....där vet man ju inte om man kommer fram. Bil är ju rätt skönt också... :-)) Vi får höras av lite senare !

Vilka är på? Kan vi göra en messengergrupp eller man kanske kan ha en privat chattgrupp här där man är anonym?
Skulle vilja ha lite stöd på vägen. Ny här.

Med vänlig hälsning,

Pernilla

påminnelse är min medicin jag tar för att sjukdomen inte ska komma krypande i mig igen. En enkel och billig medicin som borde få Nobelpriset :-)
Jag brukar säga att jag haft 3 liv : Före. Under. Efter alkoholismen.
Varje liv har haft sina lycko- och sorgestunder. Och nu slår det mig att varje liv har varit nästan (men bara nästan! ) en tredjedel av mitt totala liv :-O
Och när jag tittar tillbaka så har varje liv gett mig just sina erfarenheter så jag hela tiden fått större kunskap och möjlighet att utforma mitt liv. Låter kanske konstigt att en alkis kan lära sig något överhuvudtaget (annat än att ljuga och manipulera) men en del fastnar i skallen och sitter som gjutet för att kunna användas senare. Min största och bästa "skola" är när jag var nynykter och nyfiken ! Jösses vad med grejer det fanns att upptäcka ! Många nynyktra är rädda för att göra "utflykter" utanför sin trygghetszon för att kanske få "sug" och "trilla" dit men det är ju samtidigt ett mått på hur stabil min nykterhet är och hur min självkänsla har byggts upp.
Efter att ha levt ett liv där jag var instängd i mig själv för att sen kliva ut i det sociala liv som sker överallt utanför mitt skal är en känsla som jag kan tänka mig att en fjäril känner när den kryper ur puppan ! Friheten är gränslös !!
Gränsen för min egen tid på jorden kryper snabbt närmre (vad skulle Einstein sagt om att tiden går fortare när man blir äldre ???) och jag har så mycket kvar att göra/uppleva ! Jag har iaf bestämt att Eldfesten i Stockholm ska jag vara med på !!
Och jag ska vara nykter då !!
(Och nu över till Nobelbanketten :-)) )

Jag önskar dig lycka till. För mig var antabus grejen som gjorde att jag verkligen tog tag i mitt drickande och att jag nu är uppe i snart ni veckor utan en droppe alkohol. Jag fick också Campral som dämpar suget. Funkar inte för alla förstår jag men mig hjälper det. Nu kämpar vi på!

Förstår eller snarare vet hur jäkla svårt det är att be eller ta emot hjälp men försök att ta chansen.

Det är inte lätt att outa sig för sin partner. Jag vill personligen inte ha hemligheter för min fru och jag behöver känna att hon stöttar mig och även såklart en viss press att lyckas. Tänker inte påtala att du måste berätta på något sätt. Jag behövde inte berätta, det märktes. Men jag tycker att det fördjupat vår relation att vara öppna mot varandra och be om stöd. Tycker det är framförallt skönt att kunna dela min kamp med henne. Att få säga rakt ut ibland att ”fan vad sugen jag är nu”. Eller att få dra mig undan när jag blir låg. Skönt med beröm ibland också. Sen har hon dragit ner sitt drickande hemma till i princip noll ett tag för att jag ska få en bra start. Hoppas hur som helst att du finner styrkan att lyckas.
Kram

Just nu mår du fruktansvärt dåligt och det låter som du till och från har gjort det en tid. Du har försökt avsluta ditt liv, haft tankar på det och ut över det mycket ångest. Du känner till en hel del av den hjälp som finns och har inte fått det du behöver eller känt att det varit hjälpsamt. Du beskriver att du känner dig ensam, kanske även trängd och rådvill. Du valde att skriva här på forumet, kanske som ett sätt att testa något annat. Det är ett steg taget av dig. Stort tänker jag.

Du har hunnit få ett par svar här, du väcker omsorg när du berättar hur du har det och hur du mår. Vad tänker du kring de svar du fått?

Dina barn är det som driver dig nu, om inte för dig själv som du mår just nu vill du finnas för dem. Du kan se något fint som finns i ditt liv, trots att du mår som du gör, och det är omtänksamt att se till dom.

Oavsett vad det är för tankar du blir av med när du dricker, vad som smärtar, vad du varit med om så låter det som alkoholen bara löser något på väldigt kort sikt. Därefter kanske den ökar på ditt mående till det sämre. Du letar efter sätt att kanske få bli av med det litegrann och kanske hitta andra sätt när du har mycket ångest. Det hörs som sagt att du har försökt få hjälp och du nu känner det som att du inte fått den och du står ensam. Flera kan nog känna igen sig i detta, att vara ensam i det, och ofta när man mår som sämst är det svårt att se vad som skulle kunna vara hjälpsamt.

På ett sätt är vi alla ensamma i och med våra känslor, men det betyder inte att man är lämnad ensam när man själv jobbar sig igenom dem. Det gäller bara att tillslut hitta olika sätt och kanske personer som kan hjälpa en att gå igenom dem.

Bra att du berättar hur du mår och det hörs att du vill ha det annorlunda med alkoholen. Fortsätt gärna skriv och läs här, hoppas du hittar lite som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar

Rosette

Alkoholhjälpen

Hej på er!

Vi har märkt att nyfikenheten är stor gällande lajv-träff i våra lokaler på Liljeholmen, Stockholm. Roligt!
Nu har vi diskuterat ihop oss och kommit fram till ett upplägg. Hoppas ni kommer gilla det!

11-12 Hej och välkomna!

12-12.45 Lunch och mingel

12.45-14 Delade grupper:

Medlemmar som är anhöriga, Carina och Sofia samlas i en grupp. Carina ger en mini-föreläsning om anhörigas situation och sedan gör vi en enskild självhjälpsövning som de som vill sedan kan diskutera i gruppen.

Medlemmar som är oroliga gällande sin alkoholkonsumtion hänger med Rosette och Li-Lo för samtal, pepp och egen självhjälpsövning.

OBS! Ni delar bara med er av det ni vill dela. Det är helt ok att sitta tyst och lyssna.

14-14.20 Fika

14.20 - 15 Avslutning och överraskning

Adressen är Katrinebergsbacken 35A i Liljeholmen. Det är en skaplig uppförsbacke så ett tips från coachen är att ta lite extra tid så ni hinner hämta andan.

Anmälan mailar ni till kontakt@alkoholhjalpen.se. Meddela gärna om ni har någon specialkost.
Senast anmälan: fredag 8/2 2019.

Väl mött!
Vi ser så mycket fram emot att träffa er!

Hoppas vi ses!
/Li-Lo, Rosette, Carina, Sofia & Magnus
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Usch så jobbigt det låter! Kramar till dig! Hoppas du får en lugn och fin jul. Det är jobbigt att ha en massa obligations framför sig, Jag förstår precis ditt krig inombords med dig själv, du ville köra men samtidigt inte säga Nej till din vän som varit så omtänksam och ordnat skjuts. Man förhandlar lite med sig själv. Kram

Hej! Vad bra att ni sett till att adressen kommit ut här, vill bara flika in och tipsa om att det även går att parkera på Liljeholmsberget- dvs väldigt nära själva gatuadressen vi möts på.

Varma hälsningar,
Rosette

Du har beslutat dig för att förändra dina alkoholvanor. Du har märkt att det krupit på och blivit lite mer på senare tid och det känns inte rätt. Alkoholen får finnas i ditt liv, som du skriver, den är en hobby och samtidigt inte på det sätt den funnits en tid nu.

Bra steg att du hittat hit och skrivit ett inlägg, det är ett stort steg!

Välkommen,

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen

Du delar med dig av hur det är nu- när du lever enligt det du vill med alkoholen. Berättar om detaljer om vad som påminner dig om den förändring du gjort och hur du behåller det sätt du vill leva på. Det låter som det ger dig mening och när du berättar det här, lite som en påminnelse till dig själv och samtidigt som du sprider god energi och hopp om att det kan bli annorlunda även för andra. Tack!

Ytterligare nyktra dagar har passerat och även en helg till utan alkohol. Antabusen är ute ur kroppen så den kryckan är borta men det har gått bra ändå. Jag tar fortfarande Campral och jag inbillar mig att det hjälper till mot suget för det har jag inte haft så mycket av. Men mest av allt är min vilja att inte dricka den största tillgången.
Har passerat den numera välfyllda vinkylen och skåpet med whisky etc utan att ens känna någon lust att ta lite grand.
Konstigt tycker jag och vet samtidigt att det kommer många utmaningar och frestelser framöver. Men jag försöker att inte måla fan på väggen utan mer ta en dag i taget. Jag ska klara av det!
Känslan av att vara vit är fortfarande härlig. I lördags kväll kunde jag skjutsa min dotter hem på kvällen, tidigare hade min fru fått göra det då jag säkert hade börjat dricka lite redan efter lunch. Min dotter sa att det var bra jobbat med dessa vita veckor och att hon hoppades att jag fortsatte med dem. Hon sa också att de var synd att jag inte tagit tag i det här långt tidigare och det kändes i hjärtat. Mitt smusslande har inte varit så dolt som jag trott, vilket jag i och för sig redan fått berättat för mig av min fru.
Besöken på Beroendemottagningen är slut då jag inte behöver få nån antabus utdelat längre men jag har fått tid till en psykolog i januari för planering av att gå hos honom under längre tid. Det känns bra. På fredag ska jag gå till läkaren och se hur de senaste levervärdena ser ut som jag tog idag. Även om de har gått tillbaka vill jag inte börja med antabus igen. De första 7 veckorna var de till otroligt stor hjälp men nu känns det som jag är stabil nog att inte halka dit.
Har läst i det närmaste alla inlägg här under helgen. Det betyder mycket för mig att vi är så många här som kämpar på. Jag är inte så bra på att kommentera men vilken vilja det finns hos de flesta att ta sig ur alkoholträsket.
Nu kämpar vi vidare mot en vit jul!