skrev Thompa_68 i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls Jag började med alkohol för att lindra en riktigt dålig självkänsla och kasta av mig min blyghet i sociala situationer. Efterhand blev alkoholen starkt associerad till de flesta kontexter i livet, från fest och resor till ensamma hemmakvällar framför TV:n . Nu försöker jag jobba med att acceptera mig själv, att jag duger som jag är. Dessutom kämpar jag för att ta tillbaka livets händelser från alkoholen, så jag får uppleva glädje och sorg på ett äkta och innerligt sätt istället för att dämpa och bedöva mitt inre så det knappt spelar någon roll vad som händer mig.

För varje dag utan alkohol blir jag starkare både i kropp och själ. För varje kontext jag tar tillbaka från alkoholens vidriga klor, desto bättre mår jag. Jag har firat min födelsedag, jul och nyår de senaste månaderna på ett sätt jag inte gjort på väldigt många år. Jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort, jag har lyssnat och blivit lyssnad på, jag har stärkt mina band med nära och kära. Allt är annorlunda och så mycket mer värt utan ruset, som bara förminskade allt jag upplevde och gav en falsk bild av framgångar och egenvärde.

Jag har fortfarande ödmjukt garden uppe, alkoholen är en svår fiende. En dag i taget tar jag, idag dricker jag ingen alkohol och ser fram mot att träna, prata med vänner, umgås med min hustru och njuta fullt ut av vår relation. Allt som fyller livet med positiva upplevelser. Jag kan göra vad som än faller mig in för det finns inget rus som hindrar mig!

Jag önskar dig all lycka till och hejar på dig!


skrev Thompa_68 i Nu är jag här igen

@Bubbelmorsan @Jempa123 Tack båda två för att ni delar och konkret visar hur värdefullt det är att ha schasat undan alkoholmonstret från ens tillvaro så man har kraft i både kropp och själ att ta hand om det värdefulla man har i livet, och även vara en god förebild! Jag känner verkligen att detta stärker mig varje dag och gör tanken på ett återfall synnerligen oaptitlig och meningslös.


skrev Jempa123 i Nu är jag här igen

@Bubbelmorsan ja verkligen heja oss ❤️❤️ och är tacksam att min dotter har en otroligt välfungerande medicin nu redan som 11-åring då det minskar risk för missbruk och destruktiv beteende. Men instämmer, så skönt att vara körbar! Har två killar, 14 och 16 men de e väldigt lugna (än) men om/när dagen kommer ska jag vara nykter och tillgänglig ❤️


skrev Bubbelmorsan i Nu är jag här igen

@Jempa123, 100% igenkänning i att man ser alkoholromantiken och normaliseringen i samhället när man nyktrat till. Jag vill inte vara en del i det längre😡.

Känns så bra att jag är en förebild för min dotter, kan hämta henne när som nykter, kan se om hon kommer hem och kanske druckit och det finns ingen alkohol att ta av hemma. Hon är lite småstökig, antagligen ADHD, vi väntar på utredning. Jag kan nu ha full koll på henne under dessa sårbara år hon är i nu. ADHD-kids är ju extra sårbara för att fastna i beroenden så känns extra viktigt att JAG är nykter.

Jag skäms som sagt men nu har jag jag ju rättat till det och du med🩷


skrev Jempa123 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@Hanna0425 förstår precis hur du menar. Det är det som är så bra med en dag i taget och att hänga här, man är inte ensam ❤️


skrev Jempa123 i Nu är jag här igen

Dag 27 sammanfattas i fortsatt seg förkylning och sömnbrist, men ändå små fina stunder. Jag orkar ta hand om min dotters humörsvängningar på ett sätt jag är stolt över. Hon har medelsvår ADHD och vissa kvällar när medicinen går ut blir det kraftiga känslor. Men jag hanterade detta helt balanserat idag och nu ligger hon hos mig i sängen o myser. Det är ändå fint ❤️


skrev Jempa123 i Nu är jag här igen

@Bubbelmorsan ja idag är det bättre! Lite låg fortfarande men beror nog mycket på förkylningen och brist på sömn, dottern med diabetes hade en stökig natt. Sömnbrist och brist på träning och allmänt brist på rörelse är lika med lågt humör för mig. En otroligt tydlig trigger oxå. ”Ska jag ändå må skit ska jag åtminstone få dricka” typ. Men nej ingen alkohol här utan försöker bara acceptera känslorna.

Nä usch vad jag känner skuld och skam över all alkohol mina barn behövt uppleva. Till 99% inga urspårningar men även sånt. Men oavsett. Att allt vi gjort har typ innefattat alkohol. Nä denna semester ska bli annorlunda!! 😇❤️


skrev Jempa123 i Nu är jag här igen

@Thompa_68 kloka reflektioner. Jag tror inte jag kommer få sug, mer tycka att det är otrevligt eller likande. Behöver fundera över detta o se var jag hamnar. Behöver ju inte bestämma nåt nu utan kan testa mig fram i olika sammanhang hur det känns. Men blir ju så att man (eller ivf jag) börjar ifrågasätta alloholnormen och folks drickande…är väl en mekanism för att även kunna ifrågasätta mitt eget drickande…? Även om jag är beroende och alkoholist.


skrev Bubbelmorsan i Nu är jag här igen

Hej @Jempa123! Bättre dag idag?
När man är mitt i drickandet så har man ingen koll på normalkonsumtion. Tycker inte dricka 30 dagar i rad känns rimligt eller börja vid lunch.

Gissar att barn är med på semestern och då bör man väl vara med dem och hitta på saker. Börjar man kröka vid lunch så blir man ju kvar där man sitter…

Jag skäms över att jag så ofta druckit vin på kvällar, när vi spelar bowling, går ut och äter, i solstolen på charterresan. Jag är med och normaliserar drickande för mitt barn och lär henne att alkohol hör hemma i vardagen nästan hela tiden. Som tur är stopp för det nu.,


skrev Bubbelmorsan i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls, åh fina du. Skam och skuld är vanligt🩷. Det är en förbannad sjukdom som du inte bett om att få! Lyssna på poddar då fler berättar hur det varit för dem, tex The House, en beroendepodd”. Finns också AA digitalt du kan på och lyssna på andras ”skit” och få tröst i att det ju blir kaos med alkohol.

När man varit nykter några dagar så blir man lite klarare i huvudet och saker kommer i annat ljus. Är du igång med nykterheten? Tänk en dag i taget och inget mer. Och sedan tar du nästa dag och klarar den dagen. Kram🌸


skrev fooliehutten i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls, ångest är ett h-vitte och alla försök att stänga rädslorna ute har jag misslyckats med. Nu fixar jag mingelparty och öppnar alla dörrar och fönster på vid gavel, för rädslorna att kunna kliva in och joina mig på partyt. Nu kan jag lattja i poolen med skräcken i svarta lagunen, hångla med Alien och knapra popcorn med jaws tills magen nästan spricker. Tramsigt? Jo, jag vet men ibland är det enda vägen att bli av med kemiskt producerad ångest, den du känner av nu. Men lite förenklat är det bäst att stanna i känslan tills den klingar av. Djupandas, hålla handen på magen och försöka gå ner i varv. Därefter gäller att undvika 1:a glaset, men det vet du ju redan🤗


skrev Ros i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls Hej och välkommen hit. Några tips som hjälpte mig, det var promenader korta som långa, vissa stunder bara blunda o djupandas jag kunde smita in på toan på jobbet o göra det 3 min, hemma längre tid om jag behövde det. Lyssnade på poddar om alkoholproblem, köpte hem god läsk åt smågodis. Jag försökte vara snäll mot mig själv för när jag slutade dricka så kände jag en enorm trötthet. Så vila var viktigt för mig och så läste jag i forumet flera gånger om dagen. Så nu snart firar jag 2 år utan A. Vi finns här för dig KRAM.


skrev ingenspeciellalls i Alkoholism som gått i arv

@fooliehutten @Hanna0425 @november25 @Bubbelmorsan
Tack så mycket för era svar, känns fint att komma in och läsa dom
Men ack så smärtsamt.. har en molande ångest och gråt i hela kroppen sedan igår, känner mig äcklig och dålig som har problem med detta. Målet är att hålla mig till helgen och att inte dricka ensam, men jag vet ju också att ett glas är starten på begäret- vilket gör att jag kan bli orolig för hur det ska bli framöver. Har ni tips på hur jag ska hantera skammen och skuldkänslorna? Eller på hur man kommer igenom begäret?
Åter igen stort tack
Just nu är det väldigt tungt


skrev Hanna0425 i Alkoholism som gått i arv

VÄLKOMMEN! Så starkt av dig att komma hit och skriva. Jag har också fått mitt beroende i arv, men det blommade inte ut förrän jag var i 40-årsåldern. Innan dess var jag en mycket måttlig drickare. Här finns alla typer av historier och generösa personer som delar med sig av både med- och motgångar, fortsätt att komma in här och läsa och, om du vill, skriva också. Kram!


skrev november25 i Alkoholism som gått i arv

Vad fint att du hittat till forumet! Gemenskap och stöd hjälper mycket när man börjat komma in på att göra en förändring😊
Fortsätt skriv! 💞🌞


skrev Thompa_68 i Nu är jag här igen

@Jempa123 Intressant med normen/normalitet när man som sagt själv konsumerat så mycket som alkoholberoende. Gränsen för riskbruk är idag max 9 enheter per vecka och 3 enheter vid ett och samma tillfälle, det skulle alltså vara 9 flaskor öl (33 cl) i veckan eller 36 på en månad, och aldrig mer än 3 vid ett och samma tillfälle. Här tror jag väldigt många, även de som inte själva skulle anse de har några problem med alkohol, ligger betydligt högre vid till exempel semestertider. En flaska vin under en grillkväll är det inte många som höjer på ögonbrynen åt under en semester, men "bara" det är ju minst 5 enheter. På en semestervecka blir det 35 enheter, nästan 4 gånger över gränsen för riskbruk.

Jag har säkerligen legat på 8-12 enheter på en kväll i mitt destruktiva drickande, och det säger jag naturligtvis inte för att "skryta" utan för att erkänna, kanske mest för mig själv, hur illa det varit. Det säger också en del om utmaningen att gå ned från 12 enheter till 3 vid varje givet tillfälle och aldrig ha fler sådana tillfällen än 3 i veckan. Det är tufft, och för min del omöjligt, det är betydligt enklare att inte räkna enheter alls.

Som storkonsument utvecklar man en tålighet mot alkohol och behöver mer ju längre tiden går. Det går snabbt att tappa greppet och gränsen för riskbruk passeras så snabbt och kraftfullt att det känns rätt meningslöst att prata om sina alkoholvanor med till exempel vården, en vanlig allmänläkare kan oftast inte förhålla sig till att man får i sig en sund månadsmängd alkohol på en vecka eller kortare än så. Men många semesterfirare skulle nog behöva fundera på sina vanor, jag har ju själv varit en av dem som druckit mycket och regelbundet under längre perioder. Det är fantastiskt skönt att ha kommit ifrån det, men det är en av mina kommande utmaningar, att hantera semester och samvaro som alkoholfri.

Jag känner mig klar över att jag kan vistas i miljöer med alkohol och hantera människor i min omgivning som dricker utan att själv få sug. Men ännu så länge har jag inte utsatts för så tuffa tester. Alkohol funkar för de som kan dricka kontrollerat och jag vill inte vara den som pekar finger åt andras vanor eller kräver att de ändrar sitt beteende, men det är klart att jag nog kommer att fundera när jag som nykter ser hur en del av mina närmaste och bekanta dricker alkohol. Det är något jag aldrig reflekterat över tidigare, utan bara sett som ett skönt alibi för att själv kunna dricka mer, precis som du är inne på. Jag tror att jag kommer ta ett snack med den/dem som jag känner dricker för mycket för deras eget bästa, av den anledningen att jag själv hade velat att någon pratat med mig om det tidigare. Men sedan är det deras beslut och deras liv.


skrev Jempa123 i Nu är jag här igen

@Bubbelmorsan är nog så att jag sökt mig till folk som dricker mycket för att själv kunna dricka mycket. Skulle inte säga att de är fulla men att dagligen dricka under 30 dagar, vissa redan vid lunch osv är väl mer är normen? Jag vet knappt vad normen är då jag själv varit storkonsument så länge 🌟


skrev Hanna0425 i Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober

@Jempa123 @Andrahalvlek - tack för kloka ord. Det är så intressant det ni spelar in i detta, med hjärnans belöningssystem. Jag är bara inne på dag 19 så har nog långt kvar till omprogrammeringen startar, och känner fortfarande att "en dag i taget" känns bra för mig just nu. Det känns bättre idag, ljuset är på väg tillbaka och jag har mycket att se fram emot under våren. Jag VET att jag inte vill tillbaka till mitt drickande varje dag men jag vet inte hur min plan ser ut ännu. Många tankar. Kram till er alla!


skrev Bubbelmorsan i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls. Välkommen hit🩷. Här är du hos vänner som vill vill hjälpa och stötta och som förstår. Gå in och läs trådar här och bli inspirerad. In och skriv varje dag. Det känns så oerhört svårt och hopplöst men du kan, du är ju här nu och vill ha en förändring. Jag hejar på dig!


skrev fooliehutten i Alkoholism som gått i arv

@ingenspeciellalls, du syns, du finns och du är välkommen hit. Jag vet inte vart min förtjusning i berusning kom ifrån, men första halkvartingen gav mig som 15-åring en värld i färg. Det är snart 50 år sedan och nu har jag varit nykter över 700 dagar. Brännvinsbältet är jag uppvuxen i och bar också som ”livrem” år ut och år in; med ett fåtal försök att bryta ”traditionen”. Har sett en och annan gå under av A, bekanta och någon släkting, men först när nya direktiv om hur få enheter man ”kan” dricka kom, så öppnades mina ögon och även om det tog ett tag innan jag började spotta i glaset så har jag som nykter inte tappat byxorna ännu. Det jag bar med mig i form av vanor och tyngd i själen kom över tid att präglas alltmer av återkommande och ökande A-intag. Det insåg jag innan jag blev nykter, men det är inte samma sak som att ta av sig bältet och välja bort alkoholen ur livet. Det nykterheten ger mig är ett jämnt humör, lugn puls, fräsch hy och fast avföring. Helheten i jaget mår så mycket bättre nu när jag insett hur dåligt alkohol är för mig. Saknar jag fyllorna idag då? Nej! Det gör jag inte och ser istället nykterheten som den enda drog jag behöver för att verkligen orka vara i mig själv. Jag känner mig äkta på riktigt nu och det är den största vinsten nykterheten gett; innan levde jag i en föreställning om att bleckorna behövdes för att jag skulle orka vara ”jag”. AH är viktigt för mig och att ta del av andras berättelser, nu din med, är viktiga pusselbitar vid sidan av egna inlägg. Så fortsätt att dela med dig. Styrkekram åt dig i kampen🤗


skrev Bubbelmorsan i Nu är jag här igen

@Jempa123, jag tror det🩷. Jag har ju turen att inte vuxit upp med en alkoholist eller massa fulla människor i mitt umgänge. Måste vara jättetufft att behöva hänga med fulla människor där kanske barndomsminnen trycker på🩷. Supertufft! Då förstår jag att sommarsemestern blir extra komplicerad🥲. Kram🩷


skrev ingenspeciellalls i Alkoholism som gått i arv

Jag är snart 30 och lever i en fin relation i en fin del av Sverige med bra förutsättningar. Jag har inte särskilt god ekonomi men jag klarar mig gott.
Men min far och hans släkt har haft alkoholproblem, vilket jag börjat (eller egentligen väldigt länge) förstå har gått i arv till mig. Orättvist.
Min stora längtan är till alkohol. Att få vara själv en kväll för att dricka i smyg. Att min partner ska föreslå att vi ska ta ett glas. Alkoholrelaterade aktiviteter.
Jag kan till och med bli sur om hen inte föreslagit det på för länge (=max en v).

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men nu är jag ensam hemma en period och jag brottas med ”ska jag eller ska jag inte” och förlorar. Hur ska jag göra? Är less