Senaste kommentarerna i forumet

Det låter nästan ekivokt, John ? Fniss ?

att du känner att du får hjälp av mina erfarenheter. Jag tänkte tipsa om att det finns Ginger beer. Öl med ingefära borde vara perfekt!

Känns okey... Fyller kroppen med liv istället för gifter..
Har "lite spelmissbruk" på travet, men det är inte så farliga mängder.
Kan tygla mitt ekipage, men kan bli lite mycket ibland.
Man kan bli beroende av ta mig fan mycket här i livet..
Gäller att tygla/tämja vildhästen som finns i kroppen :-)

John

Ni är alla välkomna i min tråd..
Juste med lite boktips och skoj att jämföra lite vanor och ovanor som vi har skaffat oss.
Pellis bra jobbat, du är på G nu.. Var rädd om de nyktra dagarna...
Har glömt att räkna nu men borde närma mig 100 nyktra snart. Måste kolla..
Ingen märkvärdig bedrift men en värdemätare är det allt att räkna lite. En sporre.
Vi kämpar på nu alla goa gubbar och gummor :-)

//John

Finns dolda i missbruket Det är jobbiga känslor vi ofta jagar bort med olika stimuli och substanser. När vi tar bort substansen kommer känslorna fram som många gånger legat bortträngda länge..Inte konstigt att vi blir oroliga, spända, låga osv..Med tiden bearbetas känslorna och tankarna, om vi tex pratar med folk som förstår oss.Succesivt mår vi bättre och bättre. Vissa behöver mediciner för att orka med. Efter hand blir man sitt rätta jag, eller sitt nya jag. Vissa av oss har fått psykiska och/eller fysiska bestående men av missbruket. andra har klarat sig bättre. Men fått en mycket stor kunskap om sig själv och sitt beroende, om man håller sin nykterhet. Detta är vad jag har erfarit. Inte allas sanning. Läste att man inte kan förändra någonting i sitt beroende förrän man erkänner för sig själv att man är beroende. Låter rimligt för mig. Intressant läsning i denna tråd..Kram

Vinägermamnan; Äpplemust med ingefära låter jättegott!
Ska testas?
Santorini; än en gång, din tråd är ovärderlig för mig just nu.
Suger åt mig som en svamp, är på inlägg 361 nu. Du har hållit ett år och mår så himla bra, sådan underbar läsning?
Kramar
???

Ett inte så kul besked i brevlådan.
Sambon måste ta nytt vävnadsprov för att veta vad för behandling som ska sättas in... jävla cancer säger jag bara..?

Men det är ett par veckor dit så vi får ta det som det kommer.
Att trösta mig med A är ingen klok idé så det får bli ett jympapass istället.
Kramar
???

Välkommen Sara!
Samma skäl som många av oss.
Jag kan dock tillägga att det blir lättare att ha kul nykter med tiden. Man har bara ”glömt hur man gör” tror jag. Jag har roligare och roligare men kanske inte till 04:00 längre.
Jag håller med dig om att samhället i stort har en annan syn på kvinnor som dricker, väldigt orättvist! Även om fulla män är minst lika tragiska och ofta en större fara och kostnad för samhället.
Men vad tänker du om din situation? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Det är inte hopplöst och du har ju redan tagit första steget.

Du kommer att känna igen dig i många inlägg här på forumet. Jag är rätt ny här och tycker att det är jäkligt skönt att veta att jag inte är ensam om att inte klara av att hantera alkoholen. Sedan tycker jag att det är skönt att få skriva ner hur jag känner det. Bra att kunna gå tillbaka till när det känns tungt. Nu kämpar vi på!

Tack för din kommentar! Tar det lugnt med målsättningar nu i början. Njuter bara av att jag fått ändan ur vagnen o tagit upp träningen igen. Målsättningen just nu är väl att det skall bli en självklar rutin att gå iväg till gymmet! Har bokat in 3 pass med en tränare för att få lite hjälp o tips o inspiration!

Drar iväg till sydeuropa några dagar för att hälsa på en barndomsvän. Otänkbart för några veckor sedan - men nu börjar jag bli mig själv i någon mån. Tack vare antidepp och en klarsynthet att dricka a inte är för mig. Sååå skönt! Han vet allt - så det blir inga "tricky situations" att parera alkohol! Ingen som undrar eller trugar. Hade klarat det iaf - men alltid skönt med riktiga vänner som förstår. Jag står så stadigt jag kan i min nykterhet just nu - och det blir bara bättre....?

Igår var jag pigg. Då är allt SÅ mycket lättare. En dag som idag är det SÅ svårt att kombinera tanke och handling. Läser runt itrådarna här och det är så mycket jag skulle vilja kommentera hos er och stötta och peppa. Men idag kommer inte orden på rätt sätt. Jag läste i Studentens tråd och det skär djupt i hjärtat. Skulle vilja skriva något konstruktivt. Tänker på vårt samhälle som inte ger hjälp till de som behöver. När vi kört slut på oss och behöver återhämtning och i många fall det som fanns förr, sjukpension. I dagens Sverige får man vara sjuk max 1 år. Sen ska man kunna jobba 100%. Klarar du inte det blir du utförsäkrad. Tvingas tillbaka till ett jobb man inte har förutsättningar att klara. Blir arbetslös. Arbetslös får man också vara högst 1 år, eller rättare sagt arbetssökande. Söker du inga jobb får du ingen a-kassa. Blir utförsäkrad. Det är tungt att inse att de sociala skyddsnät man trott skulle finnas inte fungerar. Är böjd att hålla med Östling ”vad fan får jag för pengarna” (skattepengarna alltså). Detta låter säkert bittert, men den otrygghet som utsatta personer lever i är fullständigt ovärdig och skapar ångest och depression. Hur kan man vända detta? Utbrändheten går lägre och lägre ner i åldrarna. Samhällets förväntningar. Har du ingen högskoleutbildning är du en misslyckad individ. Gör du ingen karriär är du misslyckad. Har du inte råd att åka utomlands på semester är du en misslyckad person. Kan du inte hjälpa dina barn att få höga betyg är både du och barnen misslyckade. Hur kan detta ha blivit normen? Jag drömmer om att lämna förortsidyllen och bli självförsörjande lantbrukare. Eller snarare att jag valt det som uppväxt för mina barn. För jag är alldeles för utbränd för att klara detta nu. En dag i taget. Det ska jag försöka med. Skita i vad alla andra tycker. Göra det som känns bra i min mage. Nu ska jag faktiskt ut i skogen och se om det finns någon svamp kvar.

Tisdag och dag 27. Trots ett grått väder som nästan gör att jag tror jag håller på att bli blind så känns det rätt bra. Måndagen kom utan alltför mycket ångest och stress över jobbet, en av de saker som verkligen har blivit bättre sedan jag började mina vita dagar. Vilket gift a är. Jag vet hur mycket det ställer till med men ändå har jag inte kunna bryta mina destruktiva vanor tidigare.
Sover bättre men de sista morgnarna har jag vaknat redan strax efter 4 och inte kunnat somna om. Vet inte varför, jag har inte känt mig ångestfylld eller så, bara inte kunna somna om igen.
Måndagar och torsdagar betyder ett besök på Beroendecentrum för att ta min antabuskur, Detta var tidigare en av de saker som har gjort att jag aldrig velat ta antabus, plus andra saker också. Jag tog ett stort steg när jag var längst nere i det svarta hålet jag trillade ner i för 28 dagar sedan då jag åkte in till Psykakuten/Beroendemottagningen och där bestämde mig för att var helt ärlig, oavsett konsekvenserna. Inget jag ångrar idag fast det kändes svårt att blotta sig så inför min fru och läkarna jag träffade när jag kom in. De läkare, sköterskor och annan personal jag träffade där under det dygn jag var frivilligt inlagd var verkligen bra. Jag kände mig behandlad med respekt och förståelse.
Nu går jag till Beroendecentrum i min lilla stad och även där känner jag mig bra bemött. Från början var jag rätt ifrågasättande över att jag inte fick ta ansvar själv över att jag tar antabusen med tanke på att det i högsta grad är helt frivilligt från min sida. Men nu när det gått ett antal veckor så kan jag förstå att det är bra. Dels ökar frestelsen att avstå antabusen just för att jag börjar må bra och den gamla känslan av att det nog går bra att dricka lite lagom för att fira just att jag avstått från a under några veckor. Vilka knäppa tankar egentligen, att fira med a just för att jag lyckats avstå det!?
Det är korta besök men nu börjar det kännas helt ok och det är skönt att prata lite med sköterskan och få lite peppande ord med sig när man går därifrån. Dessutom har jag fått träffa en psykolog under att par tillfällen och planen är nu att jag ska gå en längre period framöver.
Nu kämpar vi på, det ska gå!

Tack! Känner igen mitt tänkande i många trådar här på forumet. Tack för att du peppar oss :-)

Ett tag har det varit Knausgård (det tar ett helt liv att komma genom!), – också han glad i spriten, ändå så produktiv, Margaret Duras är heller inte så dum (synd att hon söp ihjäl sig) Självbiografier är spännande; Lars Norén, Stig Larssons senaste, etc. Men just nu har jag lite lästorka, ögnar mest igenom för att hitta något inköpsbart. Det blir mycket filosofi och esoteriska.

... än vår egen vilja och kraft. Eller för den delen våra rädslor och sårbarhet. Var väl det jag försökte förmedla. Den finns här på forumet. Den finns på AA-möten (som jag nyligen börjat gå på). Tanka upp dig, den finns här för dig och för oss. Vi reder inte ut detta själv, vi är ibland maktlösa. Eller egentligen hela tiden, inför alkoholen. Kanske blir detta lite flummigt, har nyss vaknat.... KRAM ?

Var gravid och min gyn hade insisterat på fostervattensprov ( bodde utomlands - de är mer direkta där ) fast jag ville ha ett själv. Fostervattenprovet med snabbodlingar på celler för de vanligaste kromosomförändringarna sa att allt var ok. Men de fortsätter odlingar på cellerna de tagit - det visste inte jag. När jag var i vecka 19 ringde min gyn och grät - allt var fel. Ovanlig mosaik på kromosom 8 - dvärgväxt, hjärtfel, njurfel, mental efterblivenhet -vad ville jag göra ? Jag söp mej full, avbröt graviditeten och drack alldeles för mycket tills jag blev gravid igen 12 veckor senare. Hon är 12 år idag och var det mest testade fostret i världshistorien.

Kunde jag så kan du. Ta dej samman och stoppa undan flaskan - för de barnen du har.

Styrkekramar ?

Mitt ex läste ing-en-ting i bokväg men är en av de mest allmänbildade mänskor jag känner. Själv anses jag nog av andra som intellektuell men min idé av paradis är att ligga i sängen och läsa Marian Keyes. Det är allt jag orkar mestadels.

Jag skojade lite. Inget illa ment, ok John ? ?

? Ztyrkekramar

...det är så "festligt" eller hur man ska uttrycka det att läsa för igenkänningsfaktorn är sååå hög på andra berättelser. John-Erik dig har jag också stalkat sen i somras utan att du vet och jag säger bara WOW! Ska inte säga att jag började exakt samma tidpunkt som du men när jag väl startade klarade jag 6 dagar och idag börjar min Dag 5.

Det där med att folk dricker omkring en när man är nykter ja det kommer jag att stöta ihop med redan till helgen då vi ska bort på fredagen. Jag ska inte falla, jag ska inte falla... Skidor, valla och brasa med vin! Åh säger jag bara, känner igen mig där också men de tankarna måste man slå bort. För mig finns det flera såna kritiska lägen som jag nu, hemma efter höstlovet på Kanararieöarna tänker mycket på eftersom jag ska återvända dit snart igen. Alkoträsket... Vinet på altanen med tapas, när man åker ut med båten på sommaren... Vikten och känslan av att avstå från att dricka alkohol är ju så skön när man märker hur de andra börjar bli personlighetsförändrade. Då får man vara nöjd och glad över hur fräsch man är som människa dagen efter. Morgonsvammel från mig! Du blir det DAG 5 för mig

Saknar dig... Vart tog du vägen?

//John

Märkligt detta med olika tider då det triggas.. 16-18 är fasicken lättast tycker jag...
20-22 är värre. Men huvudsaken är att man vet..
Finns inget sug men vanan att njuta av A är förenat med de tider man tidigare bokat av för A.
Lite så...Kan vara en trigger...Hjärnans kraft..

Önskar dig en fin vecka..

John

Klankar inte på henne.. Det var lite på Skämt... :-)
Sover gott.. hoppas du med..
Ju mer man läser desto bättre ju...

Hemingway .. söp ihjäl sig
Dorothy Parker.. var alkis
Jack Kerouac

det är så många..

Ja fy dej John att klanka på din fru’s konsumtion. När man har läst för många årsrapporter orkar man bara ’fluff’ sedan. Det viktigaste är att man läser - inte bara löser korsord.

Så sov gott ?

Hur har du det?
<3

Ja det allra viktigaste är nog att jag behöver lära mig lyssna på min kropp. Jag tror inte att träningen i sig har varit för mycket för mig då jag börjat på en väldigt mild nivå. Den har tvärtom varit en grundsten i att jag kommit hit nu. I helgen fanns det återigen "anledning" att tillåta mig dricka eftersom jag ju satt upp ett mål just nu att faktiskt tillåta mig dricka vid särskilda tillfällen. Vi var bortbjudna på middag och det kunde lätt varit ett tillfälle där jag kunnat hitta min tillåtelse att dricka om jag velat. Det tjatades t.o.m. mer eller mindre att jag väl gott kunde ta en öl och jag gjorde det trots allt tillslut för jag tröttnade på tjatet men den var helt meningslös. Jag var inte ens intresserad, kändes underbart att gå hem och lägga sig. Den ölen var typ ingen öl i mitt huvud.
Men precis John, jag får inte låta träningen bli en stressfaktor, ett måste. Då blir det mani. Jag har också en extrem vilja när jag hittar motivation och ett mål så jag måste nog stoppa mig själv här ibland på samma sätt som jag stoppat mitt eget huvud att säga nej till A. Man måste knacka på i sitt eget huvud och fråga sig är detta det bästa för dig just nu? Problemet är väl att hinna komma på sig själv och knacka på i tid när tankarna skenar och man är så extremt inriktad på att något skall bli just som vill där och då.
Sannah, du har helt rätt också! Jag behöver komma ihåg vilodagarna framför allt nu när träningen successivt blir lite tuffare. Du kan väl hjälpa mig att påminna mig ibland ;)

Tack för era kommentarer <3

Men först och främst tack för att du både läser och kommenterar❤️? Jag blir så glad och det betyder såå mycket för motivationen.
... ta en dag i taget. Med rätt fokus. Men jag tar en dag i taget med prestationen i fokus. Eller rättare sagt att jag ska ”leverera”.
”Bara jag blir klar med detta, så kan jag tag i mig själv” resonerar jag hela tiden. Men det skjuts alltid framåt fast jag vet att det är fel. Och så kör jag mig själv i botten tills energin är helt slut och jag tillbringat en vecka i soffan med Candy Crush som återhämtning (eller snarare få nästippen över ytan)?. Jag vet. Hur knas får man vara. Tror att jag är kvar i detta pga rädslor. Jobbar på att samla mod till en förändring på riktigt. Och den förändringen är i mitt huvud.
Idag lyckades jag dock klara hela kreativa arbetsdagen helt utan A. Och det är jag jäkligt nöjd med. Godnatt!