Senaste kommentarerna i forumet

om blodsband och sorg på anhörigsidan och det väckte tankar hos mig.

Jag har ju 2 barn varav den äldste är så medberoende så det är skrämmande. Han följer schemat helt hur en medberoende agerar och han tvärvägrar att lyssna eller ta emot hjälp, ni vet : "kanselv" som treåringarna säger. Han har magproblem, ont i muskler, behov av bekräftelse (främst från sig själv), svårt att lita på andra....ja, jag kan räkna upp allt som har med medberoende att göra.

Jag har för länge sen "accepterat det jag inte kan förändra" men på ålderns höst kommer ett orättvist samvete ifatt och jag börjar tycka synd om honom OCH mig som utsatt honom för alkoholens biverkningar. Och det ändå fast jag vet att det är en sjukdom och att jag inte hade möjlighet att agera annorlunda när jag var aktiv alkoholist. Spriten styrde helt mitt liv och jag hade inget annat val än att lyda med den kunskap jag då hade. Mitt prio ett var alkoholen, inte barnen.

Men det är en gången tid och jag försöker idag att vara så tillmötesgående jag har möjlighet till för mina barn. Med dottern tycker jag att det fungerar bra även om det tog lång tid innan hon slutade att lägga skuld på mig oavsett vad som hände i hennes liv. Det satt så djupt i henne att all skit var mitt fel men har blivit bättre med åren. Med grabben fungerar inget och han är även reserverad mot sin syster som han kanske helt omedvetet ser som en förrädare ? Jag tror att han själv ser att han gör galet och att syrran gör rätt men för att ändra sig själv måste han böja på nacken och ta emot hjälp.

Att känna skam och skuld är inte bra för en alkoholist, det skapar ångest som kan leda helt åt helvete. Därför är jag lite rädd för dessa känslor nu på äldre dar och det fast jag har kunskapen om det. Och jag vet ju att det bästa sättet att behandla det är att prata eller, som här, att skriva av mig mina tankar. Typ släppa ut trollen i ljuset. När jag var aktiv så hade jag inte kunskapen eller viljan till förändring, sjukdomen styrde mig helt, och idag är det inget jag kan göra åt det.

Idag har jag ett bra liv och är mäkta förvånad över att min kropp än så länge inte har tagit skada av allt gift jag hällt ner i den. Jag är tacksam för var dag jag får vara frisk och nykter även om jag är usel på att påminna mig det. Jag har än så länge ett helt fritt val att göra vad jag vill med min dag, lite ideellt arbete, lite språkträning, lite resor, besök hos andra, när jag vill gå upp på morgonen....bäst att passa på innan jag återigen blir beroende av andra. Nya minnen och upplevelser hoppas jag blir en källa till förnöjsamhet när jag väl sitter i rullstolen !

Men för att kunna ha det fina livet förutsätter det att jag inte tar det första glaset !!

Jag är också på Dag 1 idag. Bra att du vill tillbaka till det vita livet??

...är det färdigt. Är sååå trött på alkoholdjävulen som nu legat efter mig i flera veckor.
Åt helvete med dig! säger jag.

Nu ska en ny vit period starta för mig och jag ska kämpa som fan för en förändring.
Kommer inte orka följa några nya trådar här på forumet men är så glad att " de gamla" finns.
Kramar till alla
???

För mig är det också (lite) lättare att klara vardagarna. Nu har vi en vecka på oss att hitta strategier för att klara nästa helg. Jag för min del kan inte boka in för många grejer (typ tänka att jag ska STORSTÄDA hela lägenheten) för då behöver jag A för att klara det. Samtidigt kan jag inte låta det vara tomt på schemat för då blir det lite som du tänkte; Hur ska jag fixa den här helgen utan?! Ja det är väl lite så att varje lite grej blir en anledning till att dricka.

Igår drack jag vin och öl. Inga mängder. Köpte hem en liten minivin och en öl. Så totalt meningslöst. Varför? Jo mina tankar gick så att hur skulle jag fixa en lördag kväll hemma utan a? Tänk om jag inte kan slappna av?
Sånt självbedrägeri.
Jag kämpar vidare. Inser att nykterheten ÄR härlig. Alkoholen ger inget. Så hur överlistar jag den nästa helg? Tror nämligen jag lärt mig att jag ska vara utan på vardagar? Får se.

för att du påminner mig om hur en bakfylledag kändes när jag var aktiv ! Du beskriver precis mina känslor !!

Och välkommen tillbaka !! Njut av dagen idag och ta en en dag i taget så knallar det på !

Morgonkramen !

Hur gick det igår?

Det var fint att läsa att du försökte fylla dagen med bra saker, att du kämpade för att få en bra dag för både dig själv och din familj. Det är tråkigt när det inte "lyckas", när alla ens ansträngningar endå leder tillbaka till flaskan, eller tanken på flaskan. Det viktiga är då att komma ihåg att det man gjorde tidigare inte är förgäves. Du och dina barn hade en väldigt fin dag och de känslor du fått kämpa med under kvällen mest troligt ändå hade kommit för du, liksom jag, inte kan kontrollera alkoholen. Det är alkoholen som kontrollerar oss. Det spelar ingen roll vad vi gör - det är ett gift, ett gift som är så otroligt svårt att vinna emot!

Det gäller att kämpa. Jag hoppas du hade styrkan att kämpa hela kvällen. Om inte så försök lära dig något av det som hände. Är det klokt att ha alkohol hemma nu när det är som det är? Kan inte din partner också avstå under en tid så det blir lättare för dig?

Ja varför tar man den där ölen? För att vi är beroende? Men varför är vi beroende? Som Anders 48 säger så¨kanske vi aldrig får veta. Fokusera på att inte dricka. Straffa inte dig själv, lär dig någonting av det. Fanns ölen hemma när du drack den?

Själv är jag tillbaka här igen efter att ha haft några jobbiga månader med för mycket alkohol, igen. Kan kämpar på sedan början av 2017. Ibland går det bra och ibland går det käpp rätt åt h ... Det är nog först nu jag inser att jag helt enkelt inte kan hantera alkohol, inte alls. Det beror inte på en väldigt traumatisk barndom eller andra dåliga saker. Jag är helt enkelt beroende och kan inte kontrollera alkoholen. Då är det bättre att vara utan, för mig i alla fall.

Hoppas du får en fin söndag!

Det blev aldrig någon banan igår, kunde inte få ner den. Det blev rätt många timmars sömn och nu mår jag mycket bättre, fastän jag vaknade väldigt tidigt. Har kunnat få i mig en halv smoothie och lite te. I skrivandets stund smuttar jag på en kaffe.

Jag har ett Excel ark där jag fyller i lite olika saker, bland annat alkoholintag. I oktober hade jag 19 onyktra dagar ... Alla dagar innebar inte SUPANDE men ändå. Jag drack alkohol fler dagar än jag var utan. Jag är så tacksam för att jag bromsar nu innan det blev 30-31 onyktra dagar per månad.

Just nu kan jag se fördelarna med att det blev som det blev i fredags. Det behövdes visst för att jag skulle kunna hitta tillbaka till nykterheten och inse att "ibland" inte är för mig. Synd bara att jag ska behöva ramla flera gånger om för den insikten. Tråkigt att den påminnelsen ska behövas med jämna mellanrum. Hur som helst så har ångesten dämpats och ett lugn infunnit sig. En känsla av acceptans. Det känns som att jag tagit rätt beslut. Nykterheten är den väg jag ska vandra, det är där jag hör hemma. Det känns bra. Det känns tryggt.

Jag ser att alkoholen hittade tillbaka till mig på ett skrämmande effektivt sätt. Helt plötsligt längtade jag inte efter helgen för ledighetens skull utan för att kunna få dricka "ett glas vin" (mmm, ett - eller hur?!) och att det skulle vara helt ok, för alla andra dricker också under helgerna! Helt plötsligt var det ok att dricka en öl mitt i veckan och eftersom det var folköl så var det ok att dricka ett 6-pack och när det tog slut så fanns det ju ett till 6-pack ... Det är sjukt hur jag fort jag gick tillbaka till gamla vanor.

Nu är jag inte rädd för att bli nykter. Jag vet att jag klarar det, det har jag ju gjort förr! Oron finns i att behålla nykterheten efter en längre tid, men det vill jag inte tänka på just nu. Nu ligger all fokus på att samla nyktra dagar samtidigt som jag har i bakhuvudet att min största kamp börjar efter ett par månader.

Om jag räknat rätt så har jag 79 nyktra dagar av 89.Det går ganska bra.. Saknar dock vinet och några kalla något oerhört
under helger. Inför helgen nu så hade jag klart för mig att det ska drickas några glas vin. Jag (;läs hjärnan) var helt inställd på att så skulle ske.
Reagerade dock i tid som tur var då jag insåg att något var fel i mitt tankesätt. Alltid när jag tänker att jag ska dricka
under en viss dag typ en lördag eller en helg, då brukar det bli mer än jag tänkt dricka. 2 glas blir 5,6,7 o.s.v. Inte bra.
Ville visa att det är jag som bestämmer och inte A så jag gick emot min egen hjärnas starka vilja att dricka denna helg
och gjorde tvärtom istället. Är således fortsatt nykter och börjar komma upp i rätt bra utfall i min strävan
att bli bättre på att leva mitt liv på rätt sätt med radikalt mindre mängd A. Jag tänker lite fel många gånger och tycker lite som att en helg utan A
är en förlorad helg. Man har lite sorg. Konstaterar att det är gamla vanor som sitter kvar p.g.a. konstant helgdrickande under lång tid.

Belöningstänket triggar gång på gång märker jag.. Svårt att värja sig ibland och särskilt då under helger
Att dricka för avslappning och lindra stress är nog den värsta triggern för mig. Är en stressig typ A människa och behöver verkligen slappna av
och där har A haft en stor betydelse i mitt liv. Nu kan jag inte ha det så längre. Vill inte innerst inne och tycker kanske att det
positiva med alkoholen har minskat i betydelse och den ger inte samma positiva känsla som tidigare. Tycker även att jag behöver
mer mängder nu än tidigare för att uppnå samma nivåer av avslappning. Att bryta dryckesmönstret med överkonsumtionen som jag haft under
många år är superviktigt innan det är försent. Har man väl fått suget är det ofta försent att återgå till normalkonsumtion det vet jag ju.
Vill kunna dricka normalt och ha samma låga toleransnivå som tidigare, så jag avvaktar nu ett bra tag med nästa intag av A.
En märklig detalj var att huvudet var helt busy inför denna helg med att planera för vilka sorter som skulle intas..Är lite rädd för hur jag tänker ibland.
Måste verkligen få bort detta beteende och tänket kring A ur skallen en gång för alla nu.
Jag ska och vill dricka vin vid vissa tillfällen senare i livet men nu försöker jag köra en sammanhållen nykterhet en tid framöver.
Har varit i dyn på riktigt en gång och dit vill jag inte igen.Usch och fy.. Gäller att komma ihåg hur illa det var, för då blir det enklare att avstå.
För mig är sömnen helt avgörande för att kunna hålla min nykterhet. Fungerar inte sömnen då blir det många gånger A för att kunna sova.
Härav intar jag Propavan (icke vanebildande) samt Atarax och ibland melatonin. Fungerar bra och jag får den sömn som kroppen behöver.
Vet att många här på forumet har sömnproblem vid A-avslut och har läst och förstått att återfallen ofta sker när man haft dåligt med sömn
under några dygn. Tycker att läkarna ska vara frikostiga med sömnmedel som inte är narkotiska eller vanebildande.
Det är väldigt många här på forumet som verkligen behöver sömnmedel vid A-avslut. Bättre med lite piller än alkohol anser jag.

Ser att flera signaturer når sina nykterhetsmål.. "MM", "Ikaros" 2 år och samma dag 12 Okt.!! Imponerande och starkt.Grattis!!
"Adde" i en klass för sig som vanligt :-) Läser allt ni skriver. Det hjälper mig att förstå bättre när jag får ta del av andra människors berättelser.
Några signaturer kämpar på i ett svårt läge och mår väldigt dåligt.. "Pianisten", hoppas det gick bra denna Lördagkväll..
Sign. "nystart" har det tufft. Första dagarna är ju värst, hoppas du fixar det.
Och alla ni andra" Vinäger", "Nurture", "Jamine", m.fl. vi fixar till detta tillsammans eller hur..
Skrivet i sen timme helt nykter men något i affekt av Propavanet som börjar verka nu.
Läggdags således.. Ha det så bra som det går alla och kämpa på nu för det finns en bättre
tillvaro inom räckhåll.

Styrkekramar till alla som kämpar på

//John

Håll dig för allt i världen nykter fram till läkarbesöket, det tar tid att få ner värdena till normala nivåer. Tror det tog två veckor innan provsvaren kom och då var dom OK. En stor sten från mina axlar men så kom det ett brev från läkaren att han hade fått svar på ytterligare nåt värde och det var för högt och tyder på typ utökad alkoholkonsumtion. Att leva i ovisshet var fan så jobbigt.
Men så här i efterhand så förstår man att man oroade sig för mycket. Läkaren är ju min läkare på vårdcentralen och det var honom jag vände mig till två månader senare och sa att jag gick på beroendeenheten och i samförstånd med dem ville ha antabus utskrivet.
Visst jag var orolig att detta skulle påverka mitt körkort men hälsan och familjen är viktigare. Men det var inga problem alls.

Är det samma läkare du skall till som har skrivit ut Campral till dig? Man skall svara på frågor om man är beroende och om man har gått i behandling tidigare. Kommer inte ihåg exakt men om man är beroende i läkarens mening så är det alkolås i 2 år som gäller och en observationstid på ett år isf 6månader. Du vet säkert redan detta, för det står i de papper du fått hem.
När jag var hos läkaren så sa jag inte till honom att jag hade problem, och jag hade vid den tidpunkten inte heller påbörjat min kontakt med beroendeenheten. Tyckte väl inte att jag hade några problem som jag inte kunde lösa själv.
Efter 6 månader var det dags för läkarintyg igen och då kommer ju samma frågor upp igen men läkaren fyllde i frågorna i en rasande fart och jag tänkte att "fine" , transportstyrelsen måste ju inte veta allt...
Man mister ju förstås inte sin rätt att ha alkolås men transportstyrelsen kanske beslutar om en spärrtid på 2 år istället och det blir ju rätt mycket dyrare då.
Att ha alkolås ser jag inte som något dåligt men man vill ju kanske inte att folk som man inte har berättat för skall se det. Och att det framför allt skall bli jobbigt för barnen om dom har kompisar som skall åka med i bilen.
Det är nog det som känt värst, att man utsätter sina barn för det här. Det tog ett tag för poletten att trilla ner men nu har jag varit nykter nästan 4månader med hjälp av antabus.

Samma tanke samtidigt :D

Nystart-Alkoholen 2-0! ;.)
Och måndag morgon har du tagit din första helg.
Inte illa att börja inför helgen och ta den skiten först.

Sov gott när det blir.
Du kommer vakna som en pigg vaken klar människa imorgon
bitti. Välkommen till en fin söndag morgon.

Tack så oerhört mycket för ditt meddelande och att du bryr dig. Nu kan jag ta ut segern för idag. Nystart - Alkoholen 2 - 0. Yes! Känner mig stark just nu, iallafall väldigt nöjd.

Vill bara ge dig ett tips. Skit frugan - tjatas det går därifrån. Ja alltså skit inte i frugan men
försök koppla bort allt tjat osv och ha fokus på en sak just nu. Samma sak med du skriver om
"bra och vad som gått dåligt i mitt liv". Jag tänker ta det sen, om det funkar för dig.
Grubbla inte.

Fokusera på att varje morgon du går upp ska du ha en nykter dag. Och se till att du fyller
den med bra saker. Börjar man älta massa skit så är ju risken att man tycker synd om
sig själv. Positivitet och ägna tiden åt att t.ex titta på dokumentärer om alkoholberoenden.

Gå ut, må bra, reflektera över bra saker men lägg fokus
under ett par veckor att bara vara nykter.

Blir det överjävligt med suget så försök att sov istället.
Jag fick propavan första tiden och det har räddat mig
många gånger. Tog en - sov- vaknade utan sug.

Du kan göra detta - tro på dig själv.

Tack för uppmuntran!
Kämpa! ?

Tänk på att det bara är några timmar kvar till läggdags..
Du kommer att vara nöjd i morgon om du låter bli..
Kanske är det lättare och uthärdligare i morgon..
Tänk på vinsterna.. Fräschare känsla, piggare i kroppen.
Lättare att träna i morgon..
Finns massor av skäl... Det blir bättre ju fler nyktra dagar du samlar..
Jag lovar att det blir bättre och bättre... Sköt om dig nu och var rädd om dig..

//John

Tack för din kommentar och omtanke. Sitter med familjen och tittar på tv nykter nu, skönt. Hoppas det går bra i din kamp på andra sidan. Kram från mig.

med dej själv, det är sååå starkt utav dej ! Häng kvar i styrkan ikväll ?

Eftermiddag och kväll har varit tufft, diskussionen i hjärnan har kommit upp med att så farligt han det ju inte vara. Första gången gick jag och duschade och då försvann den, sen efter att frugan tappade humöret över småsaker så tänkte jag fuck ut liksom - Men satte mig ner och bara andades så gick det över. Nu är det bara att fortsätta bita ihop, några timmar kvar till läggdags.

Slå ut vinet så slipper du fundera på det!Så länge det finns nåt tillgängligt så är det svårt att stå emot.Det är inte värt det!Du fixar det!

...efteråt? Hur dåligt du kommer att må OM du faller för alkoholen.
Kanske kan man fämföra känslan med ångest? En läkare sade till mig en gång att när ångesten börjar göra sig påmind ska jag stoppa in en isbit i munnen - att isbiten tar över känslan. Har faktiskt aldrig testad men kanske värt att prova?
Hur som helst VET jag hur det känns, är på min 11. nyktra dag. Tredje gången gillt för min del och så här jobbigt har det inte varit dom tidigare gångerna! Tror dock veta mig vad det beror på; Tidigare har jag inte varit så dålig fysiskt, har kunnat trötta ut mig med motion och frisk luft - det kan jag inte nu, får troligen en rollator på måndag. Har inte heller haft det lika tufft med ekonomin - är sjukskriven sedan 4/7 men enligt FK är jag fullt arbetsför.
Too tired to fight - Too young to give up!

Kämpa !!

Hjälp! Ikväll kommer det inte att gå! Jag tycker jag har gjort allt. Igår var jag ju så peppad!!!
Började dagen med skönt och hårt trädgårdsarbete. Sen åkte min sambo till jobbet, hon jobbar sent kvällspass idag. Då tappade jag gnistan lite hemma. Jag lyckades styra upp att träffa min pappa på lite lunch i stan. En av mina bröder med sambo gjorde också sällskap. Sen åkte vi tillsammans hem till min andra brors familj och drack kaffe och barnen tillsammans med sina kusiner hade en härlig lekstund medan vi vuxna hade en väldigt trevlig pratstund. På väg hem köpte vi lite lördagsgott till kvällen.
Jag hade planerat ett träningspass idag och det blev även det nere i källaren när jag kom hem i eftermiddags. Jag tycker jag gjort allt för att hålla humöret uppe idag, hitta på kul grejer och hålla tankarna i schack men..!! jag har ändå ingen styrka ikväll :'-(
Sitter hemma själv med barnen, de kollar på TV med sina godispåsar å verkar väldigt nöjda. Jag är inte nöjd! Jag får ingen ro i kroppen. Kan inte slappna av. Sitter som en klump i bröstet... Det enda jag kan tänka på är att om jag tar den där vinflaskan min sambo köpte igår och bara drack ett par glas så är kvällen räddad. Jag kan falla ner i soffan, kanske t.o.m. njuta och skratta lite till filmen med mina barn. Känna ro i kroppen. AAAHHRRR vad ska jag göra?? Finns det någon som har några magiska ord som kan hjälpa mig ikväll??? Kram

Jag antar att detta blir dag ett. Det känns lite konstigt att räkna nu, nu när målet är att vara nykter livet ut. Samtidigt hjälpte det mig förra gången, att se siffrorna samlas på hög sådär. Dag 1 betyder inte att jag börjat om, inte egentligen. Jag har alla mina nyktra dagar med mig, precis som jag bär med mig de onyktra. I duschen nyss började hjärnan mala på "varför, varför gör jag såhär mot mig själv?". Då svarade jag högt och tydligt "För att jag inte kan dricka normalt, jag har ingen kontroll över alkoholen. Därför, därför gör jag såhär". Jag tar med mig den här erfarenheten och försöker lära mig av det. Likväl blir det dag 1, första dagen på nystarten.

Ångesten sitter i och det är ok. En förståelig känsla med tanke på hur full jag var igår. Jag kommer tillåta mig själv att ha den här ångesten idag, den behövs. Det är en sådant tydlig signal på att drickandet inte fungerar. Jag antar att jag är alkoholist. Jag har inte känt behov av att sätta en etikett på det tidigare, nöjt mig med insikten om att jag inte kan dricka "som alla andra". Har inte studerat definitionen på alkoholist men jag tror det är det jag är. En alkoholist som har som mål att bli NYKTER alkoholist. För det här fungerar inte, jag kan inte hålla på såhär. Det är bara en tidsfråga innan jag gör något riktigt dumt.

Hällde ut de sista av alkoholen idag. Vinet och ölen. Det kändes så dumt att öppna upp ölburkarna och låta de rinna rätt ner i avloppet, så slösaktigt! Men det var nödvändigt. Jag kan inte ha sådant hemma. De där ölen hade varit borta innan nästa vecka var slut om de fått stå kvar i kylen. Nu behöver jag inte fundera mer på det. Nu är det bara att undvika bolaget och ölhyllorna på affären.

Rent fysiskt börjar jag må bättre nu. Har kräkts större delen av dagen, de vatten jag försökt få i mig har kommit upp lika fort igen. De senaste timmarna har jag äntligen fått behålla vattnet och dessutom fått i mig några russin och lite is-kaffe (ett pulver man blandar i mjölk, sliskigt och sött nå djävulskt). Snart kanske jag vågar prova en banan.

Så skönt det är att vara tillbaka här. Har saknat det här stället!