Senaste kommentarerna i forumet

Tittar in här för att dela lite hopp. Trodde aldrig att jag skulle kunna vara nykter, nu har jag varit det i 92 dagar.
Jag går på behandling och känner att det hjälper & hjälpt mig otroligt mycket.
Mitt liv är så förändrat, är mer aktiv & lever livet på ett helt annat plan.
Har egentligen bara en sak att förmedla och det är: sök hjälp! Det finns att få och det hjälper bättre än man tror.
Ha en fin nykter tisdag?

Jag går på antabus sedan snart tre veckor och nu även Campral också. Det är ju inte särskilt lång tid men hittills kan jag säga att det är de bästa jag gjort. Nu blir det verkligen helt vitt utan alkohol. Inga ursäkter att bara ta en vinare för att det är kasst väder t.ex.
Har bestämt mig för att ta en första period på 3 månader med dessa mediciner, sedan ska jag ta ett nytt beslut. Sedan tror jag att det är bra att träffa någon under tiden att prata med. Någon helt utomstående som man kan vara helt ärlig mot. Jag hejar på dig!

Tack för kommentaren Femina!

Ja, idag är det grått, regn och blåsigt ute men det känns ändå som att du har sol i ditt hjärta! Självklart ska du vara stolt!
Allt gott!

Och munskölj är super ! Har jag sköljt med listerine vill jag varken dricka eller äta sött efteråt .
Ha en bra dag fina Du ,
vi kämpar på tillsammans , är på dag 8 denna gången ...
kram ?

Välkommen tillbaka!

Håller på dig, men det vet du redan.
Häng på nu med vita dagar...
Vi håller ihop och hjälper varandra här på forumet.

Styrkekramar

John

❤️❤️❤️

När jag drack så var det nästan bara öl. Ibland drack jag vin men mestadels öl och jag blev alldeles för full. Ca 15 st starköl kunde det blir på en vanlig kväll och då fick jag rejäla minnesluckor och var helt borta. Låter konstigt (i mina öron) att inte bli full på öl, det är ju alkohol det med liksom.

Ja man (iaf jag) blir oerhört trött och seg av socker och dålig mat.. Jag gick upp 6 kilo när jag slutade med alkohol, och med tanke på hur mycket kalorier a innehåller så undrar man ju om man inte åt något överhuvudtaget när man drack? ?
Skönt att gå å lägga sig och vakna nykter!

Hej och välkommen.

Jag tror att många av oss känner igen oss i att vara rädd och att ha ångest. Om du allvarligt vill förändra ditt beteende och förstå ( försöka, iaf ) varför du dricker som du gör, rekommenderar jag dej varmt att prata med någon. Fråga någon av administratörerna här om råd. Jag är kvinna, i 50-årsålders och min tråd heter ’Stänga av hjärnan’ så jag tror jag förstår lite av vad du söker åstadkomma när du super tills du stupar. Alla här inne vill väl. Om du får samtalshjälp är jag övertygad om att du kommer att bli mött med värme och sympati. Hoppas du pratar med någon innan det händer nåt värre än kiss och översvämningar.

Styrkekramar ?

Jag brukar försöka äta bra innan, men det är när ångesten slår till över att jag dricker fastän jag egentligen inte vill som jag spårar ur helt och dricker mycket mer bara för att straffa mig själv :(

Ju mer jag läser här inne, desto mer övertygad blir jag att antabus eller campral är ett nödvändigt ont.. Det är ju en ond spiral det här... Dricker för att jag har ångest och skäms över mig själv, men allt som jag skäms över har ju sina rötter i för mycket alkohol för att det är så jag "hanterar" min ångest. Är så himla trött på mig själv!

Jag har enormt mycket ångest över helgens fylla också som gått ut över min kompis och vet verkligen inte hur jag ska hantera det... Bör jag höra av mig? Vad ska jag säga isåfall?! Är så rädd att mista mina vänner, dels för att vi ofta umgås över alkohol, men lika mycket för att de kanske inte vill umgås med mig mer om jag fortsätter att skämma ut mig själv när jag dricker..

Men tanken på att behöva träffa någon för samtal regelbundet och älta mina problem skrämmer mig också. Är rädd för vad som gömmer sig där nere i mörkret - och också rädd för att det kanske inte gömmer sig något där nere och jag bara är en svag och karaktärslös människa? Längtar tills den här ångesten har lagt sig för den här gången.. Det lär väl dröja några veckor till :(

Dag 20 och det rullar på. Sover bättre nu och ångesten på jobbet har minskat eller snarare blivit lite annorlunda. Mindre panikångest, mer "vanlig" ångest. Riktigt skitväder idag och mörkt och djävligt, för ett par veckor sedan hade det varit en perfekt ursäkt för att köpa hem några flaskor vin efter jobbet. Vet att det hade känts bra på kvällen men sedan hade jag vaknat med ångest på natten för att jag druckit och varit bakfull på jobbet.
Men så blir det inte idag. Jag är stolt att det gått så bra så här långt. Trevlig dag till er alla!

Du är inte ensam! Läste din tråd igår kväll och ditt sista inlägg var så gripande. Du är stark och kommer säkert klara av detta. Jag är inte så bra på att kommentera men jag vill bara säga Lycka till och kämpa på! Och återigen, du är inte ensam, vi är många som kämpar vilket inte minst visar sig på alla inlägg på forumet.

Att du är tillbaka!!
Blir så glad för det känns som vi både faller och reser oss samtidigt!
Jag har slarvat med vinet och hela tiden skjutit upp mitt "slutadatum".
Nu närmar sig ett nytt månadsskifte och jag är på Gång igen att ta en ny vit period.
Santorini skrev i min tråd och jag vill så gärna få kraften att göra som henne.
Skippa och slippa den jävla alkoholen för alltid!!!
Kramar
???

Tror du att du fixar en vecka ? Vill du räkna ner med mej ? Jag är på dag 7 idag, men räknar nedåt. 7-6-5-4 etc Så kan vi göra det tillsammans ?

Styrkekramar ?

De kvällar jag dricker somnar jag oftast i soffan utan att varken borsta tänderna eller ta bort sminket. Men, imorse vaknade jag med borstade tänder och sminket ordentligt borttaget. Skönt. Ögonen var lika svullna som tidigare, men det beror nog på sockret. Tack nydag2018 för ditt inlägg om att det kanske finns en dag när jag kan sluta med sockret. Tyvärr har jag gått upp 3kg på tre veckor av allt onyttigt jag ätit (och alla alkohol). Det mår man inte så bra av.

Nej, nu måste jag till jobbet- sönderstressad med magkatarr. Ikväll när min deadline är klar så ska jag uppdatera mig på alla era trådar.

Kram <3 <3

Jobbat, packat, handlat advetsgrejer, packat, försökte organisera, umgicks med maken. Ingen tid för tankar på alkohol. Väldigt lite tid för nätet. Mår bra och är nykter!

Tack Luddrigt!

Missade att jag fått svar här.

Tack så mycket John-Erik!! Jättekul att höra, följer förstås din tråd också och du kämpar på riktigt bra du med! Kram ?

Femina, tack tack tack!! Visst finns det hopp för alla, men det får ta sin tid. Vilja och kämpaglöd kan ta en enormt långt!

Heja dig!
I början av min nykterhet åt jag maaaassor av socker också. Det är förstås inte särskilt bra det heller, men bättre än alkohol. För mig blev det övermäktigt att sluta med både a och socker samtidigt men efter ca 5 månader så kände jag mig redo att sluta med socker och det gick som smort då, tidigare försök att sluta med socker misslyckades dock totalt.

Grymt bra att du kör på Jasmine, och aldrig ger upp. Det är de viktigaste!

Tackar, jo det behövs, visserligen har man gått ned 20kg sen man blev singe för ett år sedan (matglad dam) sen slutade jag jobba som kock i samma veva så två fåglar i en sten så att säga, börjat gymma en del och det är skönt, har som en gammal vana att alltid sitta med tyngder när jag tex sitter och kollar på film, då blir det 20kg vikterna. Men ska fokusera på kondis så man blir av med den klassiska "knutte" kroppen dvs stora armar och ölmage haha

Jag hittar inte din tråd här på forumet. Har du ingen egen eller har du bytt namn?

Då var det dags igen.... efter två veckor med en halv till en hel flaska vin om dagen har jag nu klarat Dag 1. Massor av godis, men i övrigt nyttig mat och nykter. Jobbigt att börja om, men jag ger aldrig upp?

Vinäger, tack för omtanken?. Har alltså gått uselt för mig på sistone...

Kram och godnatt allihopa❤️

Vart tog du vägen? Har för mej att jag läste ett annat inlägg från dej för några dagar sen, men nu är det borta (hade tänkt kommentera men hann inte). Hoppas du mår bra. ? Kram

Är inte så lätt alltid. Men du har ju klarat det förut och kommer att göra det igen ? Vad var det för öl du drack? Stora starköl eller små? Ett tips är att hålla sej till folköl men det är ändå en risk att omdömet sviktar efter några stycken.. jag vet. Det viktigaste är ju att inte ge upp. Nu tar vi nya tag för ett sundare liv ?? Kram ?

Ibland känns det bara så bra att det finns några "där ute i cyberspace" som faktiskt läser det man skriver! Ofta känner jag mig så fruktansvärt ensam. Den ensamheten är som värst när det blir natt, barnen sover, min man har varit elak och sover gott som en stock på soffan som vanligt... och jag ligger vaken med min ångest. Det var exakt det som hände för ca 3 år sedan.

Jag kunde inte sova, var berusad och fick den "smarta" ideen att "nu räcker det"! Jag tog två svaga Oxascand för att få sova. Det hjälpte inte. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag blev bara känslomässigt "avstängd", som en robot. Jag hade redan tänkt ut hur jag skulle göra. Jag ville inte att barnen skulle hitta mig hemma utan jag satte på mig baddräkt, en gammal tröja och byxor, tog med mig en flaska ramlösa och resten utav tabletterna, mitt körkort (för identifikation) och begav mig ner till närmaste badplats ca 20 minuter från hemmet. Detta var 24e nov 2015. Jag visste att det skulle vara kallt i vattnet den här tiden på året men jag visste också att mina tabletter var för få och för svaga för att göra jobbet. Min tanke var att ta dem alla väl på badplatsen, ignorera kylan i vattnet, och simma rakt ut tills jag inte orkade simma mer. Då skulle tabletterna se till att jag inte orkade simma tillbaka.... Det värsta var att jag inte ens tittade på barnen innan jag gick. Jag var så känslomässigt avstängd att jag mest tyckte att jag gjorde alla en tjänst. Jag ville inte inte orsaka mer lidande än nödvändigt så därför tänkte jag att någon morgonpigg person som gick ut med sin hund skulle reagera ifall de hittade mina kläder på bryggan och larma polis. De skulle ju snabbt se vem jag var.

Jag kom så långt att jag gick ut i mörka, kalla novembernatten vid ca kl 03 på morgonen, gick ner till badet, tog tabletterna, klädde av mig till baddräkten och gick ner med fötterna i vattnet. Det var kallt. Jag hatar kallt vatten... Någonstans här fick mig kanske det kalla vattnet mig att vakna upp ur dvalan. Ingen var i närheten och allt hade gått enligt plan. Jag stod där och började plötsligt överväga ifall detta egentligen var en bra ide... Efter ett par minuter så ångrade jag mig helt enkelt, tog på mig kläderna igen och gick hem. Dock hade jag ju redan svalt ett antal tabletter. Jag minns bara att jag var ungefär halvvägs hem när jag vaknade upp på St Görans psykklinik dagen efter. Tydligen hade jag lyckats ta mig hela långa vägen hem igen men ramlat utanför dörren och väckt hela huset. Min dotter hade ringt ambulans medans min man försökte hålla mig vaken. Jag hade fått kohl-tabletter att dricka och senare läste jag ur min journal att jag minsann talat, varit ångerfull osv men det minns jag ingenting utav av. När jag "vaknade" till några timmar senare på St Göran så kom en snäll sjuksköterska och gav mig frukost, sen fick jag mina kläder och min man kom och hämtade mig. Jag blev utskriven efter att ha träffat en läkare.

Jag kommer aldrig glömma den ångest jag hade inför mina barn efteråt. Deras egen mamma hade tänkt lämna dem - för alltid. Jag kan aldrig gottgöra den skada, den rädsla, den svikna känsla jag åsamkat dem. Jag gjorde så gott jag kunde efteråt.

Det är därför jag blir så rädd när jag åter får sådana tankar mitt i natten att de har det bättre utan mig. Vem vill se sin mamma bli dement, förvirrad, personlighetsförändrad, hamna på vårdhem i blöjor, rullstol, tappa talet och tappa hela sin identitet och ruttna bort som jag fick se min far göra...`Min skräck. Nu har även min dotter på snart 19 år gått till läkare för att utreda sina mystiska symptom som hon förstås är orolig för. Cadasil har en ärftlighet på 50 %.

Jag lovar er, mig själv och framför allt min familj att göra allt jag orkar för att inte hamna där igen. Jag har ju haft andra svårigheter i livet parallellt med detta som bidragit till min depression. Jag tackar innerligt för att detta forum finns. Det är en fin hjälp på vägen.