Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte hur jag kan stötta förutom att ger dig en virtuell Styrkekram ❤️

Jag har gråtit ut så mycket smärta hos terapeuten idag. Så mycket förnekelse som jag tryckt ner. Förnekelse om att barnen säkert inte tagit skada av mitt/vårt drickande. Plötsligt erkände jag ett minne som legat långt inne, inbäddad i förnekelse.
Så mycket smärta, så mycket ilska. Samma ilska jag kände för alkohol som liten, samma smärta kom fram när jag insåg hur jag skadat mina barn. Moment of clarity.
Jag har en lång väg att gå nu. Behöver stöd för att inte falla.

Bra idé .. att fokusera på nuet ist .. Jag följer dig hack i häl , snart två år för mig också ..

Jag hittade till detta forum för bara ett par dagar sedan. Är nu inne på dag 6 i mitt tredje försök att bli nykter alkoholist.
Har bara på dom få dagarna i forumet reflekterat och kommit till insikt om rätt mycket om mitt eget beteende - kommit till insikt är nog att ta i för det är mycket som jag helst antingen förtränger eller bortförklarar - för mig själv - fortfarande.
Tänkt mycket på den där vanskliga tanken att jag skulle klara av att dricka "normalt" - kanske det viktigaste för mig att inse att det går INTE.
2002 sökte jag hjälp första gången, höll mig helt nykter 3 år. Att jag sedan började igen var en olycklig slump, åkte Finlandsfärja med min far från Finland, solig sommardag så vi gick upp på däck och Skybaren där. Pappa skulle hämta dricka, jag bad om en lättöl. Han kom tillbaka med två starköl - dom hade ingen lättöl.
Jaja - så farligt är det väl inte tänkte jag - är ju dessutom med pappa...
Senare på middagen tänkte jag att jag har ju druckit en starköl och om det är något jag verkligen saknat så var det rödvin till en halvblodig biff - så jag beställde ETT glas rödvin. Pappa gick och la sig men jag tog en promenad och tänkte vad mer jag saknat - Irish Coffee och Guinness! Så tog en av varje innan sängdags i hytten.... Där hade startskottet gått.
Lyckades hålla det i schack rätt länge, såg till att aldrig köpa hem mängder...men någonstans under åren blev den lilla vinflaskan en stor flaska, flera stora flaskor och till sist baginbox - eller till helgen i pluralis.
Haft en 10 månaders nykterhet efter det, för fyra år sedan. Och nu är det så dags igen, 6. dagen i dag och så här jobbigt har det INTE varit dom tidigare gångerna!
Kan bero på att jag inte varit fysiskt så dålig som nu och har inte haft lika stor oro för ekonomin? Eller rättare sagt det finns ingen ekonomi då FK nekar mig sjukpenning och hänvisar till AF som inte vill veta av mig utan hänvisar till vården där dom tjatar att jag måste söka hjälp hos kommunen....som i sin tur hänvisar till mäklare för att till en början sälja huset (o allt annat av värde)....

FÖRLÅT att dett kanske blev lite off topic men kändes iaf rätt skönt att skriva av sig !!

Jo jag vet, men fokuserar på att jag går mot 2 års nykterhet istället.
Det där inget kul att tänka på. Det får ligga i registret. Långt bak.
Jag vet ju ändå.

"Har inte testat antabus men det är inge bra att blanda det med sprit, jag skulle nog försöka lösa det genom psykiatrin först." Nä... men....Meningen om man tar antabus är ju att inte dricka. Och det är ju det Albin
vill uppnå. Har man inte 100% vilja att inte dricka - då ska man ju naturligtvis
inte ta antabus. Med ditt resonemang Knutten är ju kanske inte tanken att vara helnykter utan
ha en liten bakdörr öppen. Eller missförstår jag dig? Hur tänkte du?

Om man behöver hjälp så ska man söka det. Absolut. Alla sätt är bra, oavsett hur man gör det, att hålla sig utan A om man känner att man har problem. Många känner en trygghet i att ta antabus. Då är det inget att fundera på. Nä om man dricker trots intag av antabus har man seriösa problem. Då har man kommit långt, väldigt långt i sin sjukdom - för det är en tripp ner i helvetet. Ja jag har testa och det är det sista jag skulle testa igen. Nära döden upplevelse.

Om du kan få det utskrivet så testa under en period och se hur det funkar för dig.
Om du bor och lever i en alkoholnära miljö och har problem så kan det vara enklast
att ta hjälp.

Det kan ju vara en period tills du känner dig säker i dig själv.

Kör på det!

Tycker

MM

Viktigt att aldrig glömma .. stor kram till dig ❤️

men ändå kan min hjärna vilja ändra det till att "det var nog inte så farligt" ändå.
Folk snackar skit. Jag är inte alkoholist.
Det kan dyka upp ibland. Att min egen hjärna inte vill acceptera.

Kanske jag någon gång skulle kunna dricka en kall öl.
Som alla andra.

Jag har en lustig hjärna.

var den värsta i mitt liv. Drack, kräktes, drack, kräktes - åt inte på 8 dagar men lyckades få i mig extrema mängder alkohol. Det gjorde så ont att vakna upp att jag fortsatte hälla i mig mer för att slippa. Till slut kom det blod. Överallt, magen, näsan, när jag kissade. Ögonvitorna kring mina normalt sett väldigt blåa ögon var neongula. Hjärtat slog så så fort att det inte fanns någon paus mellan slagen. Filten jag hade över mig studsade av slagen. Pulsen kändes överallt. Det dunkade i hela kroppen och den skrek rakt ut.

Jag undrar hur nära döden jag egentligen var de sista dagarna innan jag lyckades vända skiten.

Nä detta var för jobbigt att skriva om så det får räcka så.
Jag minns öndå. Ouch och fy ..

Over and out.

MM

Hej Albin!
Jag har haft ett liknande dryckesmönster som du. Jag har testat allt möjligt. Att "sätta gränser" funkar inte för oss som inte kan sluta när vi väl börjat. Det kan funka jättebra att dricka måttligt ett par gånger, men sen kommer återigen den gången då man inte klarar av att hålla sig till måttligt vilket är farligt på så många sätt. Det enda som funkar är nolltolerans.

Jag har ingen erfarenhet av att bo på internat så i just den frågan kan jag inte bidra med så mycket men rent generellt så kan antabus vara bra, absolut. Jag har själv tagit det ett par månader, och då drack jag förstås ingenting. Var livrädd för att bli sjuk. Och det tror jag att de flesta blir om de väljer att dricka med antabus i kroppen. Sen att det finns folk som lyckas dricka på det, det är ju så att alla mediciner inte funkar på alla. Men jag personligen skulle aldrig våga testa dricka.

Att ta antabus kan vara bra för att du inte ska kunna dricka, om det används ett par månader eller om du väljer att ta det under hela perioden du bor på internatet är upp till dig, och det kan säkert läkare hjälpa dig med att besluta kring. Fördelarna är som sagt att du inte kan dricka, vilket gör att det inte blir dom där katastrofala fyllorna med ångest som påföljd samt att du inte behöver lägga ned massa tid på att fundera kring alkohol och om och hur du ska dricka.

För att sedan kunna behålla din nykterhet så krävs ju även vilja att sluta men om du börjar med antabus så finns ju alla möjligheter att bli bekväm med att vara nykter och att hitta andra saker att göra som inte involverar alkohol.

Med det sagt så tycker jag absolut att antabus kan vara en bra idé för dig. Boka en tid på beroendemottagningen och gå dit och prata i alla fall.

Stort lycka till!

Hej! Hur har det gått? Kom du hem ordentligt? Om du vill så kan du ju skriva lite mer om dina alkoholvanor och vad du har för målsättningar osv.
Välkommen hit!

för dina kloka reflektioner?
Är fortfarande på dag 0. Har varit jättetrött med stora koncentrationssvårigheter hela helgen. Lyckades släpa mig ut på en promenad igår i alla fall. Får försöka idag med trots kuling och spöregn. Läste i din tråd att du haft en bra helg. Glad för din skull! Kram

I gårdagens vackra höstväder tog jag en promenad ner till badet. Satt där på bryggan och njöt av solen som glittrade på vattnet, vågskvalpet, trädens gyllene färger och tystnaden. Tog av mig skor/strumpor och gick med bara fötter i den mjuka sanden längs strandkanten. Vattnet var förstås kallt men det uppvägdes utav den underbara känslan utav sand mellan tårna och härliga sommarminnen. Guldstund!

Hej.
Jag känner igen mig.
För mig är det också den där känslan av att inget spelar roll som får mig att dricka. Jag inser att jag har brutit med hela mitt liv för att jag måste pressa mig själv att hitta egen motivation i livet. Jag har varit i ett tioårigt äktenskap där min man tog hand om livslusten åt mig, så att jag kunde dricka bort mitt liv. Nu är jag ensam, och har klarat ett par månader nykter, med några katastrofala rakt-ner-avgrunden-kan-lika-gärna-dö-återfall.
Jag märker också, som du skriver, att andra destruktiva beteenden sätter igång så fort jag slutar dricka. Varför kan man inte bara koppla av lite i hjärnan och leva på???
Det låter som ett komplicerat förhållande med din sambo. Att han för dig inte blir motivation och vilja till att sluta dricka, bara skuld när du inte klarar.
Jag hoppas du hittar styrka att fortsätta kämpa, och det ska bli spännande att följa din resa.
<3

Har nog sagt det tidigare, att jag upplever dig som en helt annan person i nykterhetsresan den här gången. Du är medveten om farorna och tar dig igenom dem en efter en. Har nog med att göra att du varit nykter så länge att du verkligen hunnit se vinsterna med det och längtar då mindre efter ruset.Tidigare var det mest en nedräkning tills du skulle få ta din noga utvalda mängd och du hann aldrig njuta av det vita livet.

Kanske har jag helt fel...

Ville mest säga att jag är glad över att det går bra för dig. ♡

Kram

Ångesten är en kemisk reaktion efter alkoholen. Antabus förstår jag mig inte på. Vill man dricka så gör man det, vill man inte dricka låter man bli. Har polare som krökat på antabus utan problem. Det är dock skadligt för kroppen, värre än alkoholen. Sen är det rätt tradigt att hänga med fulla människor och är det inga sådana fester så drick va fan som helst utom alkohol då ingen lär bry sig ändå.

Ta tre månader helt nyktert. Efter det tar du ett nytt beslut om du vill dricka eller inte.

Dom kommer inte göra något pga detta. Men vi vet ju inte så mycket.

Samt att sätta gränser för sig själv, tex jag har som spärr att bara festa 1gång i veckan. Just denna gick halvbra då man festat 4 ggr på en vecka så nu ligger man bakis och får betala fört haha

Har inte testat antabus men det är inge bra att blanda det med sprit, jag skulle nog försöka lösa det genon psykiatrin först.

Jäklar. Då hade det nog blivit lite väl vilt. Jaja, bara upp på planet igen!

Tack för svar! Grejn är att jag vet att jag inte skulle klara av det, så jag tänkte snarare på antabus och dylikt! Någon som testat det?

... för första gången på länge. Hur mår du och hur har helgen varit?

Kram och godnatt

För en trevlig fredagshälsning, det värmer...

Jo så har ännu en helg passerat revy, men inte oförbisedd.
Jag har lärt mig att ta tillvara på min tid, och försöker se allt som är bra med den.
Okey allt är inte bra, men jag låter inte det får äta upp allt det andra, som är bättre.
Det var lättare förr när man drack, att bara vilja koncentrera på allt som var dåligt, att ta på sig offerkoftan.
Det är så j..va synd om mig, alltid och mest...

Så är det inte nu, det har blivit bättre när man kan se nyktert på det, i hårda ordalag.
Den här helgen har bjudit på födelsedagskalas hos min bror som vi har fått anordnat själva jag och min familj.
Min mor har börjat lämpa över lite praktiska saker på mig med stigande ålder, det ör ungefär som om hon vill testa om jag klarar av att ta hand om brorsan när hon inte finns med oss längre.
Och det gör vi väl, kanske inte med den bästa av stående applåder, men vi fixade det.
Lördagen gick i underhållningens tecken, då vi gick på Rival och såg Måns Möller och Özz Nuyen i världens historia.
Vi såg den förra uppsättningen med Sveriges historia och fick härliga skratt så det värkte i mellangärdet.
Och det var inte så mycket sämre den här gången, det var en julklapp från svåger och svägerska och snart är det dags för nya klappar i form av teaterbesök.
Upplevelser har blivit viktigare än fysiska klappar för oss, ännu en vuxenvarning, tra la la..
Söndagen blev bara hårt arbete, vi vände upp och ner på huset i en storstädning efter att det har fått gro igen under lång tid, samt att jag hann förbereda bilen för en kommande utlandsresa under veckan.
Sex timmar senare skiner det och luktar fräscht i både hem och bil, frugan och jag satte oss helt utmattade i soffan för att sitta ner en stund, en kvart senare kom barnen och undrade varför vi satt där och latade oss och inte hade börjat med söndagsmiddagen, de såg nog hur det svartnade i våra ögon, och de påbörjade snällt middagen själva.
Efter middagen blev det en ormgrop i soffan med hundar och filtar om vartannat, småsnarkande allihopa.
När klockan närmade sig tio så sa vi åt dem att åka hem för då var det dags för oss att mata sängkvalsterna.

Jo förresten jag hann med att rengöra akvariet också, en enda stackars firre som vi ännu inte lyckas tagit död på.
Inte har det legat i vårat intresse, men det var dotterns överblivna och bristfälliga hobby som blev kvar när hon flyttade.
Sakta men säkert har småfirrarna dött av en efter en, men det finns en bottenlevande sugfisk som överlevt dem alla.
I snart sju år, det kändes onödigt att behöva rengöra akvariet för en enda stackare, men det var grönt och nästan omöjligt att se in i det, och det var elakt att inte göra någonting åt det.
Så nu är det skinande rent med ny sand och nya kurragömmor att gömma sig under dagtid, för den är nattaktiv.
Lite ensamt men han/hon/det är en överlevare minsann.
Får se hur lång tid det tar för honom ensam att bajsa ner 30 liter vatten.

Har precis innan läggdags varit ute och kollat efter norrsken, det stod att det var norrsken över vår lilla stad för en kvart sedan på fejjan, men inte såg jag några små gröna slöjor däruppe, jag var nog försent ute.
Stjärnorna lyste starkt och då tänkte jag på dig mulletanten, jag har ju nämnt dig i samband med stjärnorna tidigare.

Jag får mycket kraft ifrån naturen, en nattsvart himmel med vita prickar en kall höstkväll med kylan som försiktigt nyper mig genom mina tunna kläder, frosten har lagt sig på våra bilar och ljusen ifrån våra grannars fönster blir allt färre ju längre natten fortskrider.
Jag borde vara trött, men jag är ju en nattuggla och blir allt mer intensiv i mitt medvetande ju lugnare det blir runt omkring mig, om jag vore ett djur så skulle jag nog vara en huskatt, sover på dagarna och jagar på nätterna.
I skydd av mörkret är jag osynlig och kan smyga runt precis som jag vill, men mest i mina tankar.

Snart är det en ny arbetsvecka för oss alla, och paniken sprider sig inom mig, måste somna för att spara på reservkrafterna som jag tullar på var vardagsnatt...

Berra