Senaste kommentarerna i forumet

Det ska jag göra.

Mot nykterheten utan pingviner

Under många års tid har jag haft en vän. Det är fortfarande min vän, men vi umgås inte så mycket längre. Vi står varandra nära och hörs ofta av. När vi umgicks så brukade vi ofta dricka alkohol och ha trevligt. När vi två drack ihop så fick man aldrig någon ångest, för vi var ganska lika. Vi gjorde konstiga/dumma saker på fyllan båda två men eftersom vi båda gjorde det så dömde vi aldrig varandra. Vi drack båda för mycket tillsammans så det var aldrig någon av oss som såg den andra med nyktra ögon. Egentligen så var det nog bara jag som hade problem, eller, det var i alla fall jag som hade störst problem. Det var alltid jag som såg till att vi började dricka, jag som hejade på att dricka mera. Vännen var egentligen bara en människa som gillade att dricka öl och sprit på helgkvällar, som en belöning för att en veckas hårt arbete var avklarat. På samma sätt som andra firar helgen med god mat eller lördagsgodis. Jag fick min vän till att dricka på vardagar, ibland varje dag. Skillnaden var den att när jag inte var med så drack inte vännen på vardagarna, men jag drack utan vännen. Vännen var glad i att dricka i "goda vänners lag" och drack ibland för mycket men hade aldrig de där tankarna att man bara måste dricka, vännen kunde ta 2-3 öl för att det var gott och sedan stoppa. Det kunde inte jag.
Jag såg min vän häromdagen. Vännen drack öl. Jag tyckte det kändes så konstigt. Brukade verkligen jag vara med där? Jag skapade en misär för oss båda, för det är verkligen vad det blev när vi var tillsammans och körde som värst. Häromdagen handlade det inte om någon misär för vännen, bara ett par öl. Men på något sätt kändes det så avlägset. Jag ser inte mig själv med en ölburk i handen längre. Jag känner inte igen den bilden alls, även fast det gått så kort tid. Det känns skönt, som en befrielse. Jag är så glad och tacksam att jag är fri. Men jag är även väldigt noga med att komma ihåg att jag är lika nära misären igen nu som jag var då. Ett återfall kanske inte leder till katastrof men risken är överhängande och jag vet att jag aldrig, om jag får bestämma, vill ha en relation med alkohol igen. Den har förstört så mycket, men även lärt mig så mycket. Jag accepterar det som varit och går vidare på resan som innehåller ett fint och värdigt liv.

Två dagar kvar tills dess att jag är uppe i 100 nyktra dagar. Just nu är det ingen kamp men det kommer och går, jag ska alltid vara beredd och kämpa när svårigheter uppstår.

Tog lång tid innan jag sökte hjälp, tänkte som du när jag var nykter, att jag inte behövde hjälp. Jag valde att söka hjälp när jag var onykter. Gick på alkoholmottagning och antabus ett tag men drack då och då ändå. Slutade sedan att gå till mottagningen och drack vid ett fåtal tillfällen till efter det men har nu varit nykter ett par månader. Att söka hjälp tycker jag absolut att du ska göra, mitt tips är beroendemottagning där du kan träffa läkare och få hjälp genom bland annat medicinering och samtal. Att du går dit innebär inte att du automatiskt kommer att sluta dricka, och det är förmodligen ingenting som dom förväntar sig heller. Dom är erfarna och vet hur sjukdomen funkar, du kommer att få stöd att sluta, men det är ingen som kommer att tycka att du är dålig om du hamnar i återfall. Viktigt att veta.
Dessutom så verkar du ha stöd från din familj, även om de förmodligen inte själva har en aning om hur dom ska hantera situationen.
Jag tror att det finns massor av stöd och hjälp för dig att hämta, och jag tror att det är extremt viktigt att du tar tillvara på den. Jag vill så hemskt gärna att du ska få må bättre och komma ur denna skit. Jag hoppas och ber att det kommer att bli bra ❤️

Bra att du skriver, fortsätt med det. Dels för dig själv och dels för vi som läser. Det är en otrolig variation på livsöden, dryckesmönster, kamp, segrar och motgångar här. Och ingen dömer, såvitt jag har sett. Alla vet hur det är eller kan vara eller har haft sina saker.

En enkel start är att späda ut drinken med hälften vatten. Du har en halvering i alkoholkonsumtionen direkt och det smakar inte särdeles annorlunda. Kanske inte funkar för dig, men jag har testat det med stor framgång (även om jag fortfarande dricker alldeles för mycket för min hälsa).

Ja, pingvinsafari kanske kan vara något. Men ser du en pingvin, kolla om du är nykter. Är du nykter, nyp dig i armen och blunda ett tag - ser du pingivinen igen ÄR det nog faktiskt en pingvin! Fota och ring Club 300 (nördorganisationen för ornitologer).

Sommarflickan2018, Drickalagom

Det var en rolig läsning och jag ska hålla koll på om det finns fler pingviner ;-)

Nykter är jag med så otroligt trött att det är på gränsen att jag klarar av mitt arbete. Det är nog anledning även till att jag inte har skrivit förrän nu. Inte bra att missa/hoppa över dettta viktiga forum.

.. är fina och tankvärda. Vi är många kvinnor inne på forumen och när man träffar andra kvinnor irl sjunker det in på ett annat sätt. De ser helt vanliga ut.

Ser numera omedelbart på SB och en kvinna uppenbart handlar för att berusa sej. Med andra kvinnor har man en speciell igenkänningsfaktor.

Kämpa på och låt oss veta hur det går. Styrkekramar ?

Det är väl det det här stället är till för.

Ett tag drack jag så mycket i min sorg att jag nog snittade 2 flaskor vin om dagen. Det var inte gott, jag hade inte egentligen lust att dricka men jag kunde inte sova på något annat sätt och jag var i en djup kris och sorg. Min duktiga psykiater kämpade med att räta upp mej men jag var inte klar med vare sej katastroftankar eller katastrofintag.

Fast forward 1 1/2 år och jag tycker inte om att jag ’stänger av hjärnan’ 1 gång/vecka eller 1 gång/varannan vecka. Accepterar att jag är alkis, kämpar med att lägga livet tillrätta omkring mej för att inte dricka så mycket men det går åt rätt håll tycker jag. Tar mej själv med en stor nypa salt. Jag är av eller på men då jag är uppmärksam på mitt psykiska mående vet jag att ångest inte är en trevlig följeslagare för mig. Ibland väljer jag att dricka ett glas men vet då att jag egentligen vill ha 7.....

Så 3 flaskor är en halvering. Jobba på att halvera det ? ? ?

Jag vet om att tre flaskor vin på en dag inte är ett lagom drickande - det är på tok för mycket. Samtidigt, jag har ingen direkt aning om vad jag ska göra nu när jag verkar ha lyckats att skära ned på katastrofdrickandet, jag är aktiv igen, gör saker och faktiskt funkar. Där tappar jag motivationen. Behöver hända något där, men för det behöver jag hjälp. Vilket jag iaf kan erkänna numera. Bara det var en rätt tuff kamp. Jag accepterar fortfarande inte alkoholist och psykiskt sjuk, men har accepterat att det blir en livslång kamp det här.

Skön dag på dig!

Sova är ju gudagott! Det handlar inte bara om alkoholen, men med stigande ålder (jag är 47 år nu) är det där med en tupplur mitt på dagen något enormt skönt. 15-20 minuter räcker, men perfekt är en timme. Har dessutom helt rätt kökssoffa för en tupplur, gör den extra bra. Men alla ställen är bra för en tupplur! Har ni inte provat, så testa!

Sant, vi har alla en historia. Generellt är det ju fascinerande livsöden som det skrivs om här. Tackar för din och alla andras berättelser.

Har du någon plan för att jobba bort det psykiska beroendet? Frågar av nyfikenhet och självhjälp. Svar är naturligtvis inte nödvändigt, om det ens finns ett färdigt svar.

Trist med hela flarran igår, men är det någon tröst var det ju miljövänligt och ekonomiskt att inte hälla ut den. Trist på ett personligt plan dock.

Hoppas idag blir bättre!

Hoppas ni kan resonera kring "lagom" drickande. Sorry to say, men tre flaskor vin om dagen är inte ett "lagom" drickande. Den mängden kanske man möjligtvis kan hinka i sig under en festkväll/helg;). Säg till om jag ska vara tyst med mina jobbiga kommentarer.... Jag hejar på dig och är så glad över att du har tagit några första steg mot att dricka "lagom"!!!

Kram till dig idag <3

Jo, jag vet att semestern stökar till det för många. Läst här om Spanien-resor, grillkvällar, uteserveringar och allt möjligt. För mig är semester begränsande i mitt alkoholintag. Känner mig helt safe under de två veckor vi reser. Min flickvän dricker ingenting just nu, och det sällskap vi kommer umgås med är mycket måttliga kring alkoholen. Där är det sociala starkt för mig, så jag begränsar även mitt drickande.

Annars ingen bestämd målbild. Mitt första mål var att komma bort från extremdrickandet vissa dagar, och det tror jag mig om att ha klarat. Förvisso väldans bra! Att sätta nya mål och komma vidare, där är jag förvirrad. Jag vet inte vad jag har för mål - kanske ett drickande som inte tär så extremt på min kropp? Behöver fundera mer på det, liksom strategier. När jag tycker jag dricker lagom (som idag) kan det ändå bli tre flaskor vin. Jag är så otroligt glad över att vara borta från katastrofdrickandet, men framåt har jag ingen aning. Behöver snacka med proffs, psykiatriker och få mer stöd, för ensam fixar jag inte det här. Men det ligger långt fram i tiden.

Ett stort problem är att jag älskar de här dagarna, när jag är ensam, faktiskt gör saker och ändå dricker en del. Idag är just en sådan dag, men lite återhållande är att jag ska träffa vänner senare. Duger inte att vara full då. Nu ska jag peta i mig mat, och trycka till lite extra även om jag är mätt. Ska jobba på att bli hungrig oftare, tror det är en del av att vinna det här.

Tack för din kommentar! <3

Den är bra, men varje gång man dricker är det "reset". Den här gången hr jag inte gjort reset trots att jag druckit mindre mängder två gånger. Egentligen hade jag önskat en app där man spårade nyktra dagar och hur mycket man druckit de dagar man inte "lyckas".

Fint med en vilodag efter effektiva dagar! Jag har dessvärre knappt fått något gjort i veckan, varken på jobbet eller hemma. Jag är så himla trött!

... utan alltför mycket alkohol. Tror annars många spårar just under semestern.

Funderade på ditt nick "Dricklagom". Har du bestämt vad det är för dig? När jag drack vad jag tyckte var lagom var det en halv flaska vin på fredag, lika mycket på lördag och kanske en drink samt lite vin/någon drink i veckorna om det var något speciellt som firades. När jag drack som mest var det en flaska vin om dagen, ibland något mer på fest. Hur ser målbilden ut för dig? (Du behöver givetvis inte dela, är som sagt bara orolig och lite fundersam...)

Vänner är viktiga. Vad glad jag blir av att höra att du ska till en vän i helgen! Hoppas att det är en som inte trugar på dig alkohol;)

Hoppas även att du tog dig iväg till playan och tankade B-vitamin. Även jag har svårt att ta mig iväg till beachen trots att jag har bil. Borde verkligen komma iväg, men jag somnade istället... Jaja, sova är väl uppbyggande och bra mycket bättre än att slöa och dricka vin vilket många säkert gör på semestern..

Kram till dig fina Sommarflickan!!

Hej M
Mitt svar på din fråga är: NEJ!
Vi har gått över spärrarna, vi kan inte dricka normalt, lagom eller kontrollerat. Rysk roulette, varje gång vi nyttjar alkohol. Denna glorifierande inställning som vi har till denna troldryck, trots alla negativa konsekvenser, är skrämmande! Men DU skall fan inte känna skuld och skam över det, absolut inte. Det är inte min mening att få dig att känna så.
Kram S69

Nu ska vi ju inte dra iväg och skylla allt på min fru, hon tvingar mig ju inte att dricka och jag har egentligen haft en problematiskt kärleksaffär med alkohol sedan jag var 13. Jag har oftast (typ alltid) varit fullast på festen, passat på varje gång tillfälle ges, missat flyg pga fylleslag på flygplatsen, somnat på nattbussar, tappat bort kreditkort, hamnat I tumult i svarttaxi, druckit hela dagarna pga semester och sen då hemma för att fira, glömma, hantera stress, mota tristess and you name it.

Har dock alla pusselbitar och måste sluta. Har redan (tror jag) botat det fysiska beroendet, nu måste jag jobba bort det psykiska. Sitter ganska sliten just nu efter att ha tömt hela whiskyflaskan igår, bestämde mig igår men dumhuvudet tyckte det var bättre att dricka ur allt istället för att hälla ut.

Igen, vilken sits... men bra att du frontar lite. Och det är lite med ilska som med alkohol, det brukar inte bli bättre när man har blivit arg eller onykter. Som olyckligtvis ofta hör ihop, iaf för mig.

Jag kan bara hålla tummarna för att det löser sig på något sätt för dig. Medvetenheten finns ju hos dig, hur sakerna funkar och att du inte trivs där du är nu. Kruxet är förändringen. Jag gillar att du tog upp att du känner dig sårad av somligt i din frus beteende, det brukar ofta vara en framkomlig väg till kommunikation. "Jag blir sårad när du säger x eller gör y". Sagt utan ilska. Folk som har den minsta gnutta insikt i andra personers känslor brukar fatta det där - och då kan man jobba med det. Jag är rätt dålig på att använda det där själv, men min flickvän är expert på det så jag lär mig.

Det finns något som kallas giraffspråket, som hör hemma här. Du kanske kan kolla upp det och det sättet att kommunicera?

Ah, det vart av med bakandet och bullarna. Gott att höra! Plus att du verkar ha en bra plan för dagen. En god bok är aldrig fel. Jag läser i perioder, just nu gamla deckare. Av någon anledning ska det vara gamla deckare, inget "modernt skräp!"

Kanelbullar är annars en verkligt svensk tradition, liksom fika. Har pratat med flera här utomlands som varit i Sverige, och de pratar sig varma om kanelbullar och fika! Kanske dags jag gjorde en omgång och bjussade runt lite till vännerna. Folk härnere är mäkta imponerade över att vi till och med har "Kanelbullens dag".

Hoppas du är ute i solen nu och dåsar gött. Hörs som en bra dag!

Dag 25 tar sin början och jag startar dagen med kaffe, mina mediciner och vitaminer. Solen strålar från en ganska blå himmel och det fläktar skönt. I natt har jag faktiskt sovit utan att vakna, det är första gången på länge känns det som.

Funderar på att ta mig i kragen och ta mig till stranden. Men det känns alltid som ett projekt (måste ta tåg och buss). Samtidigt, jag kan inte sitta inne varje dag och bli uttråkad för då mår jag minsann inte bättre. NÄ, lite fika (nu har jag ju tom bakat egna bullar, bara en sån sak), en god bok, hörlurar sol och bad får det nog bli. Älskar att sola och bada och dessutom får en ju en massa D-vitamin på kuppen. Så så får det nog bli.

Bladis, du får, precis som Märthan skriver, såklart strata din råd utan att du har slutat dricka. Kanske får du lite extra motivation inför den 1 augusti om du gör det. Jag kommer definitivt finns här :-)

Tack Märthan. Ja jag är ganska besviken men vad ska man göra. Samtidigt vet jag ju att jag behöver vårda de vänskapsrelationer jag har, oavsett om någon av dem just nu kunde ha ansträngt sig mer. Men vem är jag att döma egentligen?

Meadow, Va glad jag blir av dina ord, det gör att hjärtat växer och själen får energi. Om jag kan vara till stöttning eller inspiration för någon så är det otroligt stort. Så tack <3

Jasmin, tack för fina ord, jag försöker göra så gott jag kan. Om vi här kan bry oss om varandra så tror jag vi kommer långt och än så länge så ser jag så himla mycket kärlek, förståelse och ödmjukhet hos skribenterna här. Det gör att jag känner det som att ni är mina vänner trots att vi inte känner varandra utanför forumet. Ändå vet ni saker som 99% av alla andra jag känner inte vet om. Det gör mig trygg.

I helgen ska jag faktiskt till en av mina äldsta kompisar, jag har sett fram mot det hela veckan och idag skrev hon till mig och frågande om jag verkligen kommer på lördag och om hon skulle handla hem något speciellt. Jag svarade att jag givetvis kommer och att jag sett fram mot det hela veckan och att jag blir tacksam för vad jag än blir bjuden på. Sådana vänner ska man vara rädd om för de växer inte på träd.

Men nu ska jag ta mig i den berömda kragen och förbereda mig för playan.

Kram på er ni underbara människor.

❤️❤️❤️

Tackar för pepp! Ny dag, nya tag för oss alla!

Något har iaf hänt. Nu är mitt andra projekt för juli färdigt, och det blir stålars in. När jag ändå var igång körde jag ett par maskiner tvätt, diskmaskinen och städade en del. "Skyller" det på medicinhöjningen liksom mer mat liksom mindre dricka. Att ha motat ekonomistressen är även det en seger, hatar att behöva ordna med det också samtidigt med allt annat.

Sex vinare på en dag är väldans mycket, sant. Men jag vill inte försköna det där, det var vad som krävdes när jag drack för att fly. Har inte närmat mig de nivåerna på tre veckor nu, tycker redan min toleransnivå har sjunkit. Och det är otroligt bra! Har heller inga abstinensproblem med darrningar och det. Känner mig säkrare i min kropp. Trist nog är det fortfarande så att jag funkar bättre efter ett par glas - allt går smidigare då. Vore ju najs om jag kunde sluta efter de glasen, men det går inte just nu. Varningsklocka där, när jag funkar bättre efter ett par återställare.

Annars vet ingen utom ni hur mycket jag dricker. Jag har berättat att jag dricker och vill minska det för somliga, men ingenting om mängden. Min läkare vet inte heller om mängden, men han ser ju mina levervärden och säger "Lägg av!". När det ska testas anti-craving får jag berätta för min psykiatriker, men där krävs det en tidsbokning plus bra kontakt, och det händer nog inte förräns september. Surt att behöva vänta, men det är så. Semestertider.

Har fattat två aktiva beslut kring att vänta med somligt. Jag behöver en annan bostad som är billigare, så enkelt är det. Jag behöver även ett annat jobb för jag ruttnar på det jag har nu. Det får dock startas med i september. Först ska det klaras av två veckors semester med flickvännen, i ett annat land. Där är det dock lugnt med drickandet, dels dricker alla mindre än jag och att bli full är inte uppskattat. Ett par öl om dagen lär det bli, men det är bara det mycket mindre än jag dricker nu. Dessutom blir det mat serverat i rikliga mängder, hoppas jag kan lägga på mig ett par kilo. Har tappat 20 kg på tre år, men väger rätt normalt för min längd numera. Så, jag har ingen oro för semestern.

Idag blir någonslags halvmesyr, har redan druckit för mycket mot vad jag planerade. Jag vet dock att så fort nästa maskin tvätt är klar kan jag äta och ta en tupplur så har jag vänt på det där. Sker inte ofta, men ibland lyckas jag.

Hej Jasmine,

Vad duktig du är !!

Jag undrar vilken app du använder ?

Idag är en vilodag. Fick mycket gjort i veckan och är helt slut ?

Det blir en fin helg ??

Skickar lite styrkekramar. Jag förstår att det är svårt att låta bli alkoholen när ni har hamnat i den sitsen ni är nu. Men (för att vara lite hård), det blir inte bättre för att du är onykter, även om det känns så för stunden. Jag skäller inte på dig, jag försöker bara stötta och jag vet att du redan vet detta. Men alkoholmonstret är svårt att övervinna om man samtidigt har andra monster som bryter ner en. Klart som fan att man vill fly fältet. Det är varken konstigt eller onormalt. Sen har ju folk olika sätt att göra det på.

Jag tror att du tar dig genom detta, du var ju på så god väg, och när ni landat i behandling och kommit in i vardagen igen så hoppas jag att du orkar ta fighten igen. Och du vet att vi finns här och stöttar dig, lyssnar och försöker lyfta dig när du faller.

Stor kram

Eller är det bara som jag inbillar mig? Jag tycker du verkar dricka mindre men jag vet ju inte. Men bara det att du startar senare, tänker medvetet runt alkoholen, häller ut glas och inte tar med dig ett glas till sängen tycker jag bådar gott. Sen om du inte vill bli helnykterist så är det ett val du själv måste ta och det kan ingen döma dig för, vi har alla våra laster och demoner. Dock tror jag det är svårt att hålla alkoholen på en "normaldrickares" nivå när man en gång tagit sig förbi spärren men det är bara vad jag tror.

Utan att lägga någon vikt vid det så undrar jag om du har funderat på varför du inte vill bli helnykterist? Det vore intressant at höra ditt resonemang kring det :-)

Ha nu en fin dag och njut av ditt te ;-)