Senaste kommentarerna i forumet

...från dig! Från ditt hjärta, din hjärna, din mjälte, dina tarmar...
Det är du som skapar denna glädje!
Tack för att du delar!

Nykter och helt slut i ”rutan”. Denna dagen har varit bra med helt vansinnigt uppskruvad.

Full fart mot nr 6

Ännu en nykter dag. En början på en nykter semester! Jag hittar inte orden för att förklara hur bra det känns! Jag är så nöjd över min nykterhet. Allt är mer verkligt. Ingenting är avtrubbat. Ingenting är dimmigt.

Ja, det betyder att tjafs och bråk också känns mer men de är det värt när sol, bad och glada barn verkligen ses, upplevs av nyktra föräldrar. Å ljuva sommar, å ljuva nykterhet. Jag är lyrisk.

Vart kommer all denna lycka ifrån? Hur länge får den stanna? Jag vet inte, men tillsvidare njuter jag av den!

Vi kan väl alla bli arga av olika anledningar!

Jag är arg för att jag inte kan dricka som andra
Jag är arg för att jag måste ta prover för att visa att jag är nykter
Jag är arg för att jag inte kan göra det med mina kompisar som jag gjort innan
Jag är arg för att min fru alltid misstänker mig för att ha druckit
Jag är arg för att jag inte kan ta ett glas vin med frun på en trevlig restaurang
Jag är arg för att det alltid ska tjatas om alkohol
Jag är arg för att jag hamnat i den sits som jag hamnat i!
Men!!!!
Jag är glad för att jag vaknar varje morgon utan ångest
Jag är glad för att min familj inte drabbats så hårt av mitt supande
Jag är glad att min arbetsgivare hjälper mig att hitta rätt väg
Jag är glad att jag minskat mitt drickande så jag mår bra igen
Jag är glad för att mina tjejer nu har en pappa som tar tag i saker och bryr sig
Jag är glad för att mina tjejer märker detta
Jag är glad för att mina fysiska åkommor blivit så mycket bättre
Jag är glad för att jag får uppleva allt underbart i livet som jag inte såg innan!

Kände bara för att skriva lite plus och minus men hur jag än räknar så vinner plussen helt överlägset!

Det är f-n inte lätt att bli nykter men vi måste tro och vilja annars är det nog tyvärr helt kört för oss!

Vi kan väl alla bli arga av olika anledningar!

Jag är arg för att jag inte kan dricka som andra
Jag är arg för att jag måste ta prover för att visa att jag är nykter
Jag är arg för att jag inte kan göra det med mina kompisar som jag gjort innan
Jag är arg för att min fru alltid misstänker mig för att ha druckit
Jag är arg för att jag inte kan ta ett glas vin med frun på en trevlig restaurang
Jag är arg för att det alltid ska tjatas om alkohol
Jag är arg för att jag hamnat i den sits som jag hamnat i!
Men!!!!
Jag är glad för att jag vaknar varje morgon utan ångest
Jag är glad för att min familj inte drabbats så hårt av mitt supande
Jag är glad att min arbetsgivare hjälper mig att hitta rätt väg
Jag är glad att jag minskat mitt drickande så jag mår bra igen
Jag är glad för att mina tjejer nu har en pappa som tar tag i saker och bryr sig
Jag är glad för att mina tjejer märker detta
Jag är glad för att mina fysiska åkommor blivit så mycket bättre
Jag är glad för att jag får uppleva allt underbart i livet som jag inte såg innan!

Kände bara för att skriva lite plus och minus men hur jag än räknar så vinner plussen helt överlägset!

Det är f-n inte lätt att bli nykter men vi måste tro och vilja annars är det nog tyvärr helt kört för oss!

Tack snälla..
Jag mår lite bättre. Har städat hemmet ta mig tusan hela dagen för det kryper i kroppen min.
Lakansbyte var ju nummer ett typ ;-) efter svettig natt.
Bra att vi bryr oss om varandra. Mycket pepp är bara bra och värmer.
Du verkar ha klarat av detta bra nu eller hur? Bra och lycka till!
Det vi ska akta oss för är ju det Adde säger. En armlängd ifrån...
Bästa är att hålla sig längre bort då.
Än så länge är det ok här..
Passar på att rek. en författare nu när det är min tråd vi skriver i. Kanske
kan det hjälpa någon läsare. Wayne Dyer. Har skrivit bl.a "Älska dig själv" och "sikta mot stjärnorna"
Den förstnämnda hade jag stor behållning av under en tung tid för många år sedan.
Det handlar om "jagförstörande" beteenden bl.a.. Man väljer sina sinnestillstånd och väljer bort
det dåliga. Andemeningen är att ta kontroll över sitt mående. Ta kontakt med människor man inte känner fast man inte törs
egentligen m.m. . Kan ju vara jobbigt att göra men gjorde mig lite mer eftertänksam och kände mig mer positiv efter att ha läst
det han skriver. Men mycket viktiga saker som författaren nämner och andemeningen är i grunden omtänksamhet och
att vara en bra person. Att älska sig själv är den svåra biten. Och som någon annan skrev: Att må dåligt är en bra början.
Passar väl här lite. Nu längtar jag till natten med nya lakan ;-)

Må så gott du kan Vinäger, du äger ditt liv och jag mitt, men det är bara vi som kan hjälpa oss själva men då med god hjälp
av det vi gör för varandra här.

Ha det fint

/John
kram tillbaka

Vilken extremt tuff sits du har hamnat i. Att behöva möta smärtan när hjärnan bara skriker flykt! Att be till något, vad det än är, fast vi inte vet om vi tror på något. Det har hjälpt mig många gånger. Be om kraft och styrka att bara stå ut i smärtan. Att den ska lätta, att stormen ska lugna sig. Jag tror på dig, och det behöver du känna. Att vi läser det du skriver och uppskattar dina ord.
Du kan, fast det gör så in i h-te ont så kan du. Stå kvar i det onda och inte fly. För du är värd det.
Kärlek till dig!?
Kram
Ellan

i morgon och ny strategi. Hur skulle du önska att din dag började i morgon? Din make verkar ju vara med på noterna då han avstod att dricka. Så han kanske ok:ar att bli väckt?
Kram!

Alla känslor är ju ok så bring it on. Du får vara hur arg som helst för jag anar att du bär runt på en hel del inom dig.❤️
Kram
Ellan

Tack vinäger! Jag kunde inte stå för min ilska, utan raderade inlägget. Men tack för att du såg och kommenterade - det är ju vad jag verkligen behöver. ?

Hoppas att det gått fortsatt bra sedan du kom hem. Antar att du lever bra på.fina, klara semesterminnen. ♡ Kram

Skickar en liten hälsning och en påminnelse om att du inte är bortglömd. Här dömer ingen, här finns bara förståelse, dock med en del ögonöppnare och fint stöd. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa. ♡ Kram

Vilken läsning... Kul att du uppdaterar med lite positiva erfarenheter. Det är viktigt som motpol till all daglig kamp här. Någon som är på väg att lyckas fullt ut, någon att ta rygg på. Tack och fortsatt lycka till! ♡

och hoppas att du snart får må lite bättre. ♡ Kram

Låter som att du inte mår så bra. ♡ Låt det komma ut, ta sedan en paus, andas/sov lite och återkom. Vi finns kvar här för dig, jag lovar. ♡ Kram

Så tråkigt att läsa om ditt förhållande. Något som försvårar, men du verkar ändå hyfsat säker i din kamp just nu. Uppfattar dig som insiktsfull och tycker att dina inlägg genomsyras av klokhet. Hoppas av hela mitt hjärta att du klarar detta, prognosen verkar god iaf. Tänker på dig lite extra nu. ♡ Kram

.

.

???life’s a bitch. Tänker på dig.

Givetvis har jag bara mig själv att skylla. Det betyder inte att det är lätt eller att det inte gör ont. "Problemet", som jag ser det, är att jag har tagit all hjälp jag kan få. Och när jag väl gör det, när jag faktiskt behöver honom som mest, då väljer han att bryta. Jag har inte druckit på 19 dagar (idag) och han har sett en stor förändring men det räcker inte. Och även om det här inte är ett forum för trasiga förhållanden så är det ju något som påverkar ens mående och ens riskbenägenhet. Jag blir på allvar orolig över min reaktion och mina tankar.

Hade jag fortfarande druckit, inte haft kontakt med psykologer, läkare etc så hade det varit en annan sak. Nu känns det mest som att jag behöver ta tag i en tung börda till, utöver allt det andra jobbiga som måste bearbetas (depression, utmattning, ångest).

Jag har kompisar som bryr sig men det är liksom inte samma sak. Jag kan inte begära att de finns där för mig i ur och skur. Men någon man gift sig med, lovat i nöd och lust och som man gjort allt för, den personen trodde jag skulle orka mer, finns där längre och hjälpa mig när jag faktiskt kämpar mig ur beroendet. I alla fall ge det en chans.

.. att när det kommer till kritan, finns det risk för att ”ingen bryr sig”. Jag är själv ett typfall av att ”ingen bryr sig”.
Vet du vad - jag har ägnat massor av tid i mitt liv för att att bevisa att ingen bryr sig. Jag vill absolut inte lägga sten på börda, och påstå att ”det är ditt eget fel”.
Bara öppna för att man kan fundera på hur mottaglig man är för den hjälp som finns.

Jag vet att min man tycker att han försöker ”stödja”. Jag vet att jag själv tycker att han är en självupptagen idiot som bara ägnar sig åt att vara ”fin”. (Du förstår nog nyanserna bra nog utan att jag förklarar).

I vilket fall; man är ensam. Men inte så ensam som man tror.

Jag hoppas att du hittar vidare.

Ja det finns ju där men ofta går det i vågor. Ta en dag i taget. Idag ska jag vara nykter och i morgon är en annan dag. Kan vara svårt att tänka ”hela livet utan...”.
Du få lyxa med annat idag i stället.

Tack FinaLisa, Studenten och IronWill. Vad vore jag utan ert stöd?

Det är fruktansvärt tufft just nu och jag vet varken ut eller in. Maken gråter (fast nu jobbar han), jag gråter. Han säger massor av fina saker, att jag är hans bästa vän, att han vill att jag ska må bättre, att han finns där. Men det är ju inte samma sak. Och jag är så rädd att jag inte kommer fixa det här utan att jag faller tillbaka i ett destruktivt levende.

Jag har tyvärr ingen nära släkt, han var min familj, mitt allt. Och jag har svårt att tänka mig ett liv utan honom. Jag har fått hjärtat krossat innan men det här är annorlunda. Jag känner att jag försöker förbättra mig allt jag kan, kämpar som ett svin men får ingeting för det. Jag vet att jag gör det för min skull, jag vet det. Och inget hade blivit bättre om jag druckit alkohol. Men attans vad jag tänker på det nu, hur det skulle bedöva känslan (antagligen inte, snarare förstärka) och låta mig fly.

Det är dag 19 och det känns som om jorden rasar under mina fötter och jag har ingenting som hindrar fallet. Jag känner mig orättvist behandlad och förd bakom ljuset (han sa att vi skulle gå i familjeterapi vilket jag ändå såg som att det fanns hopp) och att han ger upp utan att han har försökt. Han tycker att han har försökt i ett och ett halvt år. Att jag varit sjuk under en tiden verkar inte spela någon roll. Jag vet bara inte vad jag ska göra, hur kan man vara bara vän med någon man älskar och trodde att man skulle bli gammal med.

För första gången sen jag slutade dricka infinner sig de absolut svartaste tankarna man kan ha, jag ser inte riktigt poängen med att finnas när alla bara lämnar. Om ingen älskar en, vad har man då att leva för?

Jag vet varken ut eller in...

.. tolkar från ditt meddelande, att du inte lyckats med din föresats.
Vill säga att en föresats är bättre än ingen föresats. Fortsätt att försöka. Du är värd ett nyktert liv, hur mycket arbete det än krävs.

Lycka till Hugo! Hoppas att idag har varit ok för dig.