Senaste kommentarerna i forumet

Wow, du är fantastisk. 60 dagar är väldigt bra och du verkar övertygad i din nykterhet och är tänker medvetet även när alkoholen pockar på din uppmärksamhet. Det är inspirerande och nyttigt att läsa, tack för det.

Kram

Jag blir rörd av din komplimang ? Tack!

Kram

Hej JoYo.

Gillar din text. Jag gillar också att läsa och jag tycker du skriver bra. Jag tycker att du reflekterar och analyserar ditt alkoholdrickande på ett bra sätt, försöker bena ut vad det är och att det är ok att vara i nuet (även om det känns läskigt ibland, iaf för mig).

Utan alkohol verkar du ha ett bra liv runt omkring dig. Det är kanske det du ska försöka fylla "tomheten" med i större grad? Om det går. Att läsa är ju fantastiskt och vill du ha lite lästips så ger jag gärna sådana. Jag tycker att du verkar ha många förutsättningar för att lyckas och vi här på forumet stöder och hjälper, både när alkoholmonstret gör sig påmind och när någon firar sina segrar.

Jag tror på dig!

Kram

.. som skulle varit 21.Trillade dit som vanligt efter 13 som jag skrev. Ska man se något positivt i detta så är detta året det nyktraste på 6 år. Tidigare klarade jag bara 5 dar, nu 10-13. Om trenden håller i sig kanske jag kan förmå hålla mig nykter 21 dar i fortsättningen. Positivt är oxå att den senaste fyllan inte var angenäm, bara illamående, utebliven kick och ångest. Detta borde ju göra det lättare att hålla sig nykter. När man vet att A inte ger ngt behag längre. Tar nu antabus igen. Ska fan va nykter länge nu.

Kram på er kamrater ????

Jag skriver av mig mina tankar..
Livrädd för mig själv på kvällarna. För då kommer de inre argumentationerna mellan ”mig och jag”. Då hade jag behövt nåt större, en känsla som överröstar suget. En törst större än alkosuget. Vad ÄR det för tomhet man fyller med alkohol? Vad kan man fylla den med istället?
Jag läser ganska mycket då jag är nykter. Intressanta fakta om hjärnan, neurovetenskap och psykologi, hälsa och meditation. Dessa ämnen är njutning för mig, varvat med romaner om kärlek och spänning. När jag är nykter är jag ganska livsglad. Jag tycker om att träna, springa eller gå på gym. Jag älskar doften av havsluft, skogen och mina barn. Jag njuter av vinden när jag cyklar, jag tycker om att se på vackra färger i trädgården. Jag skrattar åt vår katt som gör knasiga saker. Jag skrattar åt barnens humor..och faktiskt även åt min egen ?
Så, jag tycks vara en ganska glad människa egentligen. Utan alkohol.
Men jag har nån slags nervositet, energi som blir över. Som darrande söker utväg ur mig. Ibland en slags trötthet. Ett sökande. Ett sug. En törst efter nåt större.
Nä, nu blev jag sådär töntigt djup. Inte är det annat än alkoholism. Som jag försöker romantisera för att få fortsätta med. Alkohol skapar problem som inte finns. Att släcka den där törsten, då krävs att man stannar i nuet. Inte törstar efter nåt större. Bara är och accepterar varenda sekund. Varenda känsla. Utan att värdera eller sätta ord. Varje minut och dag behöver inte kännas stor. Det är helt OK att bara vara utan att känna alls. I nuet.

Hej John,

Det är jobbigt när vi återgår till drickandet. Vad bra att du kom hit då, där du har en massa vänner och beundrare.

Vet du, jag har läst så mycket av det du skrivit och det har hjälpt mej jättejättemycket. Inte ett uns av ’bror duktig’- anda i någon text - ja, förutom att du faktiskt *är* duktig då.

Håll i nu. Om du klarar det ur medicinsk aspekt utan att få sjukhusvård så lås in dej med några liter mjölk och vatten, försök sova och öppna fönstret. Ångesten flyger ut efter ett tag. Den är på väg någon annanstans för den känner sej ovälkommen hos dej.

Håll i.

Styrkekramar ?

Välkommen till dag 3 vilken jag oxå har påbörjat.

Njut av dagen.

.....och idag gäller det att stå emot. För mig är en av de värsta dagarna just denna. Man kan undra varför just denna är så magiskt och jävlig? Hur som helst så valde jag att köra bil till jobbet idag för att kunna köra någonstans och skingra tankarna i eftermiddag.

Älskade maken får fixa middagen ikväll eftersom det triggar igång mitt alkoholintag så den fällan vill jag undvika.

Full fart framåt mot nr 4

Du, så himla bra gjort !!!! Och vilken pedagogisk upplevelse, egentligen. Det var som om högre makter skrev dej på näsan: ”du drack, och din audition gick inte bra” vs ”du drack inte , och ditt framträdande gick bra”. Jäklar anaska, där slet du alkoholjäveln från axeln, klöv den med macheten och gav resterna fingret !

Att läsa ditt inlägg var som att se en galet spännande thriller?
Som tack och lov slutade lyckligt?
Precis vad jag behövde..

Tack och fortsatt lycka till??

Kramar ???

Sommarflickan; Du är full av empati och skriver så innerliga och personliga uppmuntrande inlägg till alla, du är fantastisk???

Berra58, vi kämpar fram och tillbaka, och visst kommer vi fram ett litet stycke för varje gång..???

Vinäger, du känns så himla trofast och var en av de första som svarade på mina inlägg.
När jag sedan läste din tråd blev jag tårögd och gamla egna hemska minnen kom upp till ytan. Vi har inte bara alkoholmissbruket gemensamt utan även annan skit.

Men vi har kommit vidare och vi ska klara oss ur alkoholdjävulens grepp tillsammans!
Tack för din fina blombukett ?

Kramar???

... bror duktig, du har varit duktig! Jag har följt dig här på forumet länge, och vet att du har hjälpt och stöttat andra, givit många värdefulla råd och uppmuntran.
Det är ingenting som försvinner, när du själv kör i diket.

Jag är ledsen att höra att du är i en tuff situation nu. Men det du har gjort för både dig själv och andra tidigare är inte ogjort. Och du kommer tillbaka!

Nästa 90! Det klarar du med din IronWill!
Grattis till 2 månader!

Grattis till 16 dagar! Det låter som om du har en plan för det där tillfället då a är inblandat, och en tydlig bild varför du ska vara fri, a-fri.

Nu handlar ju detta forum främst om a, och inte om relationer. Men jag tror att det är rätt att fokusera på en kamp i taget. Tänk du främst på dig själv och viljan att bli fri från a först, och på vilken support/respons mm du får av maken i andra hand. Om det går. Ibland hänger ju de sakerna ihop.

Det blev en dubbelkommentar, så jag redigerar och passar på att säga Upp på hästen igen!

Min tidigare kommentar kom visst in lite fel, efter din dikeskörning, istället för efter dina två veckor.
Men glöm inte dina två veckor! De finns kvar. Och nya är på väg.

Du förtjänar beröm, inte besvikelse. Du kämpar hårt, och det var en jättesvårt situation du var i. Många kör i diket i betydligt ”enklare” situationer.

Min tidigare kommentar kom visst in lite fel, efter din dikeskörning, istället för efter dina två veckor.
Men glöm inte dina två veckor! De finns kvar. Och nya är på väg.

Du förtjänar beröm, inte besvikelse. Du kämpar hårt, och det var en jättesvårt situation du var i. Många kör i diket i betydligt ”enklare” situationer.

TACK alla för uppmuntrande kommentarer! De betyder fantastiskt mycket - mer om det nedan.

Dag 2 hann jag bli både Hungrig Arg Ledsen/Lonely och Trött. (Inget allvarligt, bara de allmänna vedermödorna när man reser med tidig start och trötta ungar).
Att Hungrig och Trött (mer stresstest än sovtrött) är a-triggers för mig, har jag märkt sedan tidigare. En insikt från, när barnen är stökiga och maken snäsig, är att när jag blir Arg, dyker det också upp en röst som säger ”Äsch nu struntar jag i det här, varför ska jag anstränga mig och avstå a?”.
När jag fick tid att låta känslorna sjunka in lite, hittade jag att ilskan, liksom mycket av min ”vardagsilska”, handlar om att jag inte känner mig sedd och bekräftad.
I vardagen handlar det om så många olika saker, men just nu handlar det om att avstå a. Och just därför blir det extra viktigt med respons från er här på forumet!

Det gick utmärkt att klara både lunch och middag utan a! Liksom den märkliga slumpen att förevarande gäst hade lämnat en halvful flaska rom i vår lägenhet. Som för övrigt var utmärkt städad, varför tog de inte flaskan?

Värt att notera, är att, maken märker så klart att jag väljer vatten. Vi har inte pratat om saken, men han dricker också mindre. Men när han dricker mindre, dyker det också upp tankar på att jag kanske ska dricka lite vin senare i veckan ”för man är ju ändå i ett vinproducerande land, det finns ju så mycket kultur i mat och vin...”. Detta är en av mina stora fällor; att jag applicerar tankar om ”normalt” drickande på mig själv.
Men jag är inte där, och ska i veckan kontra denna tanke med ”visst finns det kultur i mat och vin, men just den här veckan ska jag prova någonting nytt”.

Om jag ska fortsätta av vara navelskådande - bara för min egen insikt - är det också värt att notera att när maken drar ner, även om han inte avstår, försvinner en del av min ”duktighetsvinst”, dvs jag blir inte lika ”duktig” jämfört med honom. Vilket påverkar min motivation. Jag tror att detta också är en del av bekräftelsebehovet.

Nu är det kalla fall en nykter dag 3, tidigt på morgonen, min favorittidning. Vi ska vidare med båt nu på morgonen, så ingen tid för motion. Men jag njuter av nykterhet, ensamhet, kaffe, svalornas pip i en gammal gammal stenstad, där människor levt i mer än tusen år.

Ikväll ska jag köpa 8 armband. OC sätta på mig tre av dem!

Att vara stolt - istället för att känna skam - över sig själv, är en stark motivator. Iallafall för mig. Håll fast den känslan, det är du värd!
Jag tror också på att ha strategier och göra upp planer, iallafall i början.
Kanske på morgonen, när man vaknar, oC njuter av att vakna nykter.
Vilka är riskerna idag?

Det som jag bryr mig om mer än mig själv är min sambo och vår relation. Min oförmåga att hantera alkohol har sårat henne alldeles för mycket.

Har din make sagt att du får välja mellan honom eller alkoholen så har det ju alltså nått väldigt långt. Om du dricker igen så tycker jag att du ska ta ett fullt medvetet beslut innan du berusar dig. Säg till dig själv "jag väljer alkoholen framför min man och jag är medveten om att jag skadar mina barn " innan du kliver in på systembolaget (vilket du förhoppningsvis inte gör men var 100% närvarande och medveten om beslutet som du sedan väljer att ta i nyktert tillstånd) .

Det låter brutalt men det är ju ändå den brutala verkligheten och konsekvenserna. Det är lättare att dricka om vi blundar eller åtminstone förminskar hur mycket skada vi ställer till med och istället hanterar vår ångest den sedvanliga dagen efter. Då känner vi skuld inför vad vi gjort samtidigt som vi nog tycker en gnutta synd om oss själva också.

Det är mitt tips. Det kan låta helt knäppt för polletten trillade ned för mig så sent som den 8:e juli men jag känner ingen konflikt inom mig eller att det kommer bli en kamp att leva utan den dryck som varit så central i mitt liv i mitt vuxna liv. Ångesten får jag hantera på annat vis (meditation, böcker, terapi? ) än att fly in i alkoholens sköna avslappnade känsla men som skadar den man älskar vilket framkallar mer ångest... Vilket får en att vilja fly in i alkoholens sköna lugn igen.

Det måste bara ta slut helt enkelt och iaf jag måste acceptera att man "inte ens" kan få njuta av ett glas alkohol i de sammanhang man kommer sakna mest. För min del kommer det bli alkohol i samband med god mat på utlandssemester. Härligt för icke missbrukare som kan få ha "sin grej" i sina liv där alkoholen bara sätter en guldkant på en upplevelse. Jag kan det inte.

Att jag talar så här rakt hoppas jag inte du tar illa upp för. Du frågade om det går att klara på egen hand och det här är mitt tänk för hur jag känner att jag kommer klara det. Jag har famlat i mörkret bra länge men går inte på autopilot längre

Vilken fin komplimang, blir lite rörd. ?

Du läser mig väl. Jag lägger mycket tid på att andra ska må bra, då mår jag bra. MEN, precis som du skriver, inte lägger jag den tiden på mig själv inte. Vilket såklart är dumt men ett väl inrutat mönster. Och det är väl därför jag har hamnat där jag har hamnat. Men jag ska bli bättre på det, det är ett av mina mål med min terapi. Om det sen funkar vette sjutton :-)

Precis det där med tristessen var jag också orolig för. Men jag har valt att bryta några mönster, ge mig själv tid att läsa, se på program på tv där jag skrattar (ist för att se destruktiva program där folk är arga/ledsna/dricker/bråkar etc), åka och ta en kaffe själv osv. Nu har jag inte alls lika tråkigt som jag hade i början men om jag är ärlig så blev det ju inte roligare för att jag drack. Visst, det känns som tiden gick snabbare men till vilken nytta då? Jag upplevde ingeting utan tog mig genom dagarna och ångesten ökade och ökade. Förhoppningsvis kommer det bara att bli bättre och bättre.

Tycker det är bra att du pratade med din partner, det är lättare att dela bördan än att hålla den för sig själv. Och jag tror på dig. ?

Stor kram

för att ni läser och skriver och stöttar. Det gör att det känns så varmt och trevligt att komma in här ???

Nu har dag 16 seglat förbi utan några större problem. Trots att jag inte fick träffa min terapeut idag så har det gått bra. DET känns skönt, att veta att jag klarar mig fastän något oväntat inträffar. Bara att acceptera och invänta nästa tillfälle. Min nykterhet står ju inte och faller med mina samtal med henne även om de ger mig positiv energi.

I morgon kommer jag för första gången att utsätta mig för miljöer där det finns alkohol, eller rättare sagt, miljöer där folk brukar alkohol. Jag kommer dricka Cola och vakna fräsch på torsdag morgon men det ska absolut bli intressant hur alkohjärnan reagerar och beter sig. Men kommande dygn kommer bli jobbiga på andra sätt, de ska spenderas med maken (bestämt sen länge) och eftersom han beter sig mer som en vän än som en make just nu så är det påfrestande att vara i närheten. Jag försöker och försöker men kommer ingen vart så nu har jag lite gett upp det för ett tag. Vilket betyder att jag är lite... hmm... hittar inget bra ord men avståndstagande kanske? Orkar liksom inte försöka och försöka och försöka och bara få smulor tillbaka. Det bidrar liksom inte till mitt mående på något sätt och då är det nästan bättre att låta bli.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Skoskav, för trång klänning och trist musik.

Ska försöka sova nu men ville checka in och skriva så att jag själv har lite koll på vilken dag det är etc (har lite svårt att hålla räkningen vissa dagar, av någon konstig anledning).

God natt & sov gott ni som fortfarande är vakna.

Hej, o tack Vinäger.

Bra idé att utarbeta en strategi. Jag får klura på det. Hittils har det ändå gått ganska bra får jag säga. Är ju bara det att fötterna automatisk går mot systemet...men har lyckats stoppa mig. Men visst kommer suget komma.

Jag känner redan mer energi, kanske nyhetens behag o att jag känner mig lite stolt. Men jag skulle vilja komma igång med träningen igen. Har tagit promenader nu dom här dagarna.

Men det blir nåt att fundera på ikväll. Kanske blir lättare att tänka på nåt annat då.

Nu är det läggdags o bock för dag 3 i kalendern.

God natt

Ser ovan att du testat atarax, så då kan du bortse från just den delen av mitt svar i min tråd.
Tråkigt om det är avsikten med hans sms men det måste ju inte vara så. Inte lätt för dig med depression, kärleksproblem och alkoholen. Men det kommer oavsett att bli bättre med depressionen och kärleken (samma eller ny) även om det är svårt att tro just nu. Så fortsätt kämpa mot drickandet eftersom det inte kommer hjälpa alls. Jag har varit djuuupt nere och känt att döden vore välkommen, men det blir alltid bättre. Och jag märker faktiskt av mer mental styrka nu när jag inte druckit på två månader om det håller i sig tänkte jag försöka sluta med min medicin till hösten (peppar peppar). Hoppas det går vägen med samtalet om er relation.

Va glad jag blir av ditt inlägg, det sprudlar av glädje och energi! Fantastiskt. Och grattis till dina framgångar, så härligt att du fixade det utan alkohol. ???

Stor kram!