Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att höra att det finns fler som jag med samma blandpromlematik och va glad jag blir av att höra att du varit nykter i två år. Så sjukt starkt. Jag blir verkligen motiverad och det tackar jag dig för, positiva exempel är precis vad som bygger på min motivation och min vilja just nu.

Varm kram tillbaka

SF2018

Tack till er alla för ett så varmt och fint välkomnande. Jag ska läsa era trådar också och försöka var ett stöd på mitt sätt.

Jag har också varit smygalkis och gömt flaskor, glas etc. Jag har bestämt mig för att jag vill något helt annat med mitt liv. än att slänga ner det där vinglaset i nattduksbordslådan och låtsas som ingenting. Jag vill kunna vakna på morgonen sätta mig i bilen obekymrad. Jag vill kunna laga mat utan att jag måste dricka vin. Jag vill kunna känna smaker och ha ett mycket hälsosammare liv. Jag vill kunna sitta på en uteservering och dricka en cola eller en kaffe när alla andra gör det, sit för som nu, alla andra tar något alkoholfritt, jag tar vin. Det finns så mycket jag vill, som

Jag ska försöka lära mig vara snäll mot mig själv, det är väl en sak jag är väldigt dålig på. Jag var hos en samtalspartner idag och sa hur illa jag hade gjort min man genom det här beteendet. Hon frågade då hur illa jag hade gjort mig själv och när jag tänker så så blir det ju helt absurt att jag inte ens tänker på hur jag själv har påverkats av mitt beteende, att jag inte förstått hur skadligt det är att bete sig på det sätt jag har gjort.

Jag gick iaf och la mig spiknykter igår. Och klarvaken. Efter en dag då jag var så trött så jag kunnat somna stående av all ansträngning så var jag plötsligt klarvaken. Min man sa åt mig att andas. Nu hör till saken att jag genom min depression tar sömntabletter och trots det kände jag mig inte trött. Men sen måste jag ändå ha somna knall bom för jag minns inte så mycket efter det. Förutom att jag sov väldigt dåligt, ytligt. Det hade tydligen hörts på min andning också, jag andades väldigt lätt och ytligt. Jag antar att det är abstinensen som gör det och att det är något som kommer gå över.

Idag är en ny dag. Jag jobbar inte (sjukskriven) så jag har hela dagen på mig. Det har väl varit något av problemet, jag har varit så uttråkad det senaste året och sen lättstörd på kvällarna och bara längtat efter att kunna ta ett glas vin. Eller druckit en flaska vin på dagen innan familjen kommit hem. Jag tror det eskalerade någon gång i höstas. Jag bytte medicin (antidepp) för den jag tog verkade inte hjälpa (kan det ha berott på att kroppen främst försökte ta hand om allt vin jag hällde i mig måntro?) och en biverkning med den är att man oftast går ner i vikt. Inte för att jag behövde det men visst hade det varit trevligt. Men istället gick jag snabbt upp tio kilo. Och nu närmar det sig tjugo kilo. Jag inser att jag inte kan skylla på medicinen. Det är allt vin och allt hetsätande vissa kvällar då kroppen helt enkelt har skrikit efter nästan i princip vad som helst. Ovanpå detta har jag knappt rört mig.

När jag nu skriver ner detta och läser genom mina ord kan jag knappt förstå att det är mig själv jag skriver om. Det låter helt bisarrt att bete sig så. Nyttigt (och jobbigt) att se på det från "andra" hållet. Dvs hade jag läst om någon annan som skrivit så här så hade jag ju reagerat. Men jag har tydligen inte brytt mig tillräckligt mycket om mig själv för att göra vad som är bra för mig utan tvärt om. Så vill jag inte leva. Jag vill bli gammal och dö på ett "naturligt" sätt. Inte genom att supa ner mig.

Som ni märker skriver jag mycket, jag ber om ursäkt att inläggen är så långa, men det är mitt sätt att ventilera. Och jag hoppas ingen tar det fel att jag har höga mål för jag förstår att det inte är lätt (jag har slutat röka (för länge sen), det var heller ingen dans på rosor) och att motivationen, möjligheterna, stöd och hjälp ser olika ut för oss alla. Jag hoppas att jag har lyckats bygga en stabil grund av olika hjälpinsatser för att jag ska lyckas och mitt mål kommer vara att tänka positivt. Jag tror faktiskt inte jag hade klarat det utan den hjälp jag får så jag är otroligt tacksam och glad.

Nåväl, snart har det gått två dygn utan en droppe vin och det ska jag fira med att läsa en bok, dricka Cola och äta en god sallad som jag köpt med mig hem. Det är jag värd.

Tack för att ni finns här <3

Hoppas som du att sedix hjälper, har aldrig ätit nåt sånt tidigare. Nu kör vi dag 6 ? Heja oss, idag är vi nykter! ???

Jag har varit precis likadan. Är ett under att jag fortfarande lever. Det går att dricka måttligt vid flera tillfällen men sen kommer detta som spårar ur. Det bara är så. Det ända som funkar är att inte dricka något alls, det kanske känns som en förlust i början men det blir bättre. Jag är på dag 75 idag och mår toppen. Det är en tuff jävla kamp, och man faller flera gånger på vägen, men ger man inte upp så går det tillslut. Jag tror på dig, och på att du kan klara detta bara du har viljan.

Vaniljsmak ang det med att de dåliga minnen bleknar efter en viss period tror jag skiljer sig väldigt från person till person hur det blir. För mig har de första dagarna efter dricka gett mig känslan och tanken "aldrig mer" och sedan har det försvunnit efter typ 4-7 dagar och då har jag bara kommit ihåg det positiva. Men nu har det som sagt vänt, nu har jag varit utan alkohol i 75 dagar och det jag relaterar till alkohol nu är bara ångest och dåligt mående. Så jag har egentligen inget bra svar på den frågan.

Idag har jag varit nykter i 75 dagar. Hade en fin midsommar med alkoholfria alternativ, var inga som helst problem. Skönt att komma i säng i tid och att vara pigg dagen efter ?

Kan bara utgå från mig själv, men i mitt fall har inte min partner varit till så stor hjälp. Han har velat och försökt men det har bara varit jag som kunnat bestämma över mig själv. Om han säger att jag bör dricka mindre så blir jag bara irriterad och dricker mer istället. Han försöker förstå men har man inte upplevt samma sak själv så är det svårt att sätta sig in i, därför har jag tyckt att stödet här varit bättre och gett mig mera iom förståelsen som finns här.
Även om han betyder världen för mig så struntade jag i om han skulle lämna mig om jag inte slutade dricka, för ingenting utom jag själv kunde få mig att sluta. Nu i efterhand är jag bara glad att han stannat kvar men jag tror som Berra, det måste vara ett rent helvete att vara anhörig och medberoende. Jag hoppas att jag aldrig sätter någon i den situationen igen.

Mår ganska bra idag, sovit vilket är viktigt. Sitter i lunchrummet och funderar. Har så mycket konstiga tankar ibland som bara poppar upp. Det har jag haft länge, mer eller mindre. Nu behöver ingen bli orolig för jag är inte ett dugg suicidal, men när jag mår dåligt poppar det upp sån där saker som "Jag vill inte leva längre, jag vill bara dö. Jag hatar honom! Jag älskar honom! Jag älskar mina barn! Hur ska barnen klara sig när jag dött". Osv. Så knäppt!!!
Som sagt, jag mår ju trots allt ändå, under omständigheterna, ganska bra nu och kan hur som på något vis hantera när jag hamnar under isen.
I höstas däremot var det hemskt och då var jag nog egentligen självmordsbenägen på riktigt. Det var så läskigt hur knäppt man kan tänka. Mina barn är ju vuxna och bor alla på olika orter. Så kom det sig att vi en dag kunde sammanstråla allihop. Efteråt på vägen hem dök bara tanken upp: "Vad skönt - nu kan jag dö på riktigt, nu har jag träffat dom allihop och vi hade trevligt". Jag gick så i flera veckor, planerade, funderade. Sen bara försvann det tack och lov!
Vad vill jag då med det här inlägget? Vet inte riktigt, kanske påminna mig själv hur vriden hjärnan blir av alkohol, av mitt eget missbruk och av sambons. Hur sjukt det är. Så destruktivt! Ibland poppar tankarna upp igen men nu jobbar jag på att liksom slå bort dom, skratta lite elakt åt dom och tänka att nehej du dumma tanke - dig tänker jag sticka hål på!
Tänker inte utsätta mig för det här mer! För det är faktiskt så att imgen människa ska behöva må så, det finns alltid något att göra, alltid en väg ut. Kanske får man jobba på att hitta den, men det går! Som LeMarc sjöng - jag ska gå hel ur det här!
Kram på er ??

Låter tufft. Du bör nog överväga att ta hjälp utifrån för att få bukt med dina perioder. Du verkar ju klara av att vara nykter i perioder, men du skulle behöva hjälp med att stå emot när suget kommer. Även hjälp med att förstå och lära dig leva med din ”mörka sida” som säkerligen driver dig till att dricka. Jag är iaf glad att du inte strök med, försök att ta med den känslan in i nykterheten. Att du fått en chans att ta nya tag.

Tack Carina för att du skrev om Mindfulness . Försöker tänka att ’ när jag inte tänker ’ så är det bra . Försöker vara i nuet men är oftast i framtid eller i dåtid .
Tränar på att bara : andas in, andas ut .
Haft en bra midsommar
. Men igår låg det ytterligare ett brev från FK som överväger att inte godkänna min sjukskrivning . Jag går i däck fullständigt , känner mig helt värdelös för att de inte tror mig !!! Hela min tid går åt att tänka o älta detta . Jag har jobbat hela mitt liv , inte haft en sjukskrivningsdag sen år 2002 innan jag fullständigt rasade förra våren .
I dessa lägen brukar jag bara vilja ’försvinna’ , Orkar inte !! Det har gått 11/2 månad in på min nya sjukskrivning och nu säger de att den kanske inte går igenom . Vad ska man leva på ? Fast det värsta är att inte bli trodd .
Noll självkänsla , är ju ändå så värdelös så kan lika gärna dricka ....
ska jag förstöra för mig nu efter 11 dagars nykterhet ???

En timme i taget, en dag i taget.
Precis som att man måste ta ett litet steg för att gå till Ica för att handla godis så krävs det fler för att komma fram till butiken.

Så andas, ta det lugnt. Det kommer gå bra. Välkommen hit och känn dig som hemma ?

Jag har ingen fru, sambo, särbo eller annan "stöttande" partner. Har levt ett ganska långt liv, med flera äktenskap i det förgångna. Jag tror så här, det är bara den beroende SJÄLV som med vilja, insikt o motivation som kan "rädda" sig. Terapefter o medicin är viktiga. Det som händer med partnern är att denne kommer fara mycket illa själv. Att vara medberoende måste vara ännu svårare än att vara beroende, eftersom hen inte äger viljan att sluta...

Kan säkert vara bra stöd. Jag är inte en av de riktigt bra; det enda jag gjort är:
1. Köpt l-glutamin och b-komplex han kan ta vid sug.
2. Hittat The Sinclair Method och "tvingat" honom att följa den.
3. Lurpassat, bevakat, försökt distrahera och roa så att han inte ska HINNA dricka.
4. Fullständigt försakat migsjälv, mina intressen, hobbys, och utbildning.
5. Fullständigt tappat bort migsjälv i hans beroende.

Nu har jag dessutom åkt på något som populärt kallas "recovery resentment" som skär sönder mig inombords och vilket innebär att hela vårt förhållande måste byggas upp från grunden igen - och kommer rasa ÄNNU hårdare om han åker på ett återfall.

Jag tror att det är BÄTTRE att göra den resan själv, för sin egen skull, och med sin egen styrka, och hitta en partner EFTER, när man ÄR frisk.

Tror jag. Men jag är ju inte beroende, utan bara partner till någon som är beroende.

Drömde så konstigt inatt. Vaknade och ville inte somna om till samma dröm så jag gick upp på toaletten istället. Somnade om och drömde en helt annan konstig dröm. Vaknade. Somnade om. Vad skönt det är att bara vakna två gånger på en natt! Snart kanske jag får sova en hel natt utan att vakna en enda gång.

Igår lagade jag massvis av bra mat. Har lunchlådor för resten av arbetsveckan nu. Så härligt det känns att försöka ge kroppen det den behöver, utan att det går till överdrift. Vi snackar vanlig hederlig mat. Fisk och potatis. Pasta. Lite tomater. Lite sallad. Husmanskost kanske det kallas? Idag ska jag ut och motionera. Det kan jag göra utan att fundera över om kroppen verkligen mår bra av det, för jag drack inget igår! Det finns inga rester av alkohol som behöver tas om hand. Nu är det bara en vanlig kropp som visserligen väger för mycket men det är ju det jag arbetar på nu med både mat och motion!

Jag kan nog inte säga att jag tar det en dag i taget någon mer. Nykterheten känns så självklar nu. Likväl är jag inte beredd att säga att jag är nykterist, att jag aldrig med ska dricka. Det känns så stort. Det känns som ett beslut som måste få ta tid. För mig får det inte vara något jag säger efter en alldeles för hård kväll när jag ligger där med bakfylleångesten och viskar "aldrig mer...". Det här ska vara ett beslut som ska mogna fram, som ska ta tid. Likväl närmar jag mig tanken. Den finns där nu och den skrämmer mig inte. Den känns bekväm. Snart kanske jag är redo.

Välkommen! Jag hänger också härinne men har ibland lite rörigt omkring mig med familjen. Ingen av dem vet att jag skriver här och jag smålog lite för mig själv när jag läste att Fina Lisa hade forumet som en snuttefilt nu :-) Lite samma känsla som jag. Det tog ett tag innan jag lärde mig trådarna och inläggen här inne och jag tycker fortfarande det är svårt. Jag kan bli lite deppig när ingen svarar på "min" tråd men då besöker jag andras inlägg :-). Lycka till denna sommar utan vin och alkohol! Jag ska också försöka nu efter midsommar men är så himla rädd att bli klassad som tråkig och trist. Vi vill ju verkligen det här! Kram

Nu lägger jag ner alkoholen, det måste jag. Jag orkar inte igen, jag överlever inte igen, dör jag inte av att jag tar livet av mig under fyllan. Eller blir jag inte spritförgiftad, jag har haft tur som sitter här nykter och vid liv. Detta är en utav mina värsta omgångar jag har haft, minneslucka torsdag till söndag, abstinent igår och idag

Jag förstår att du är supernöjd! En träningsresa med nyttig mat, ta hand om sig själv låter som en lovsång i mina öron. Trött i kroppen på ett skönt, jag älskar också den känslan. Då var den tvärtom från min Jag är trött för att helgen innehållit vin, mat, dans och sömnlösa nätter för att ungdomar trillat in i båten på olika tider + en man som snarkat.
Idag blir en nykter dag med promenad i skogen och träning ikväll.

...och läser, läser mängder med inlägg som inspirerar mig att sluta med vinet, det är sååå svårt. Nu fick jag ju ett bra tips av dig med hjälpmedlet du köpt. Ska införskaffa det idag. Efter denna midsommarhelg är det verkligen dax, vin varenda dag och snart är det semester... vill verkligen inte dricka mer nu

Vaknar betydligt piggare än igår. Hoppas det håller i sig. Så tydligt vilket gift skiten är. Magen känns oxå bättre. Nu går jag in på tredje dagen och tar tag i den. Jag tänker göra den här dagen till en bra dag.

På alla som skriver att de har hjälp av
sambos, särbos, fruar och män...

Har tack o lov inte gjort bort mig hittills inför någon, alltid lyckats ställa upp och fixa det jag ska. Men det kostar på.

Dag 4 innebar för mig att skjutsa barna hit och dit sammanlagt ca 16 mil. Handla, laga avloppet, tvätta.... fattar inte att jag orkar. Alltid ensam.
Stupade i säng efter 2 glas igår, blev samma idag... höll ut tills allt var klart, sen middag och 2 glas igen. Fan!!

Tack Berra58 för omtanken, det värmer?☀️

Hej, nykter idag oxå. Rätt bra dag, fullt upp med annat. Ha de gott.
Avslutar dag 5 vid mina sinnens fulla bruk.
Kram ?

anonymt forum så vet jag att många här hade kommit och lyssnat på ditt nästa gig . Du får ha en bild att det är vi som står i publiken ? bara värme strålar emot dej och om en ton eller två blir fel... tja vad gör det ? Jo, det gör dej alldeles perfekt i alla fall för tänk så mycket som blir rätt ? ?

Du är verkligen modig och klok som fattade detta beslut!
Nu kan det bara bli bättre framöver även om de närmaste dagarna kommer bli tuffa.
Ångest och sömnsvårigheter, hjärtklappning och svettningar brukar vara vanliga.

Skönt och vilken tur att du fick så mycket starthjälp av vården??
Du får säkert förslag på vad för hjälp som kan passa dig.

Lycka till nu och som Ellan säger, en dag i taget.
Läs mycket på forumet och skriv själv dagbok.Det är bra att få ner sina tankar så man kan gå tillbaka senare.

För mig betyder forumet allt för jag är en smygalkis, det är bara min sambo som vet något.
Forumet är min snuttefilt just nu...

Kram?

Hej och välkommen till forumet!
Så modigt och starkt gjort av dig. Det krävs en hel del av oss för att vi ska släppa på skammen och berätta hela sanningen. Alkohol, utmattning o depression är ingen ovanlig kombination. Jag påbörjade min resa i nykterheten för dryga två år sedan och det var en salig blandning av ovanstående jag befann mig i. Till slut visste jag inte vad som var det egentliga problemet. Jag tog dock emot hjälp och idag lever jag i nykterhet. Började jobba heltid vid årsskiftet så det har varit och är fortfarande små steg framåt.
Förstår att du är helt slut efter denna dag. Och vet du, det är helt ok. Det enda rådet jag vill ge dig är att inte tänka för långt framåt utan ta en bit i taget. Det klassiska, att klara av en dag i taget. Glid med och gör som de råder dig till. Och framför allt, tacka dig själv för ditt mod idag. Detta kan verkligen vara början på en ny del i ditt liv. Där du får högsta prio och där du kan få må bra.
Varm kram
Ellan

Idag har jag flängt runt och fixat massa olika saker, har inte hunnit tänka på Alko..
Har ont i fötterna så det blir ett fotbad framför TVn...

Ha en skön kväll
Kram???

..att vara nykter?
Jag liksom du på dag 5 idag?

Äter också Sedix på morgonen, kanske hjälper mot inre oron?
Har snart ätit halva asken.

Nu ska jag ta ett fotbad??
Ha en skön kväll
Kramar???