Senaste kommentarerna i forumet

.. en dag närmare ett misslyckande. Inget planerat i helgen. Ska kolla om AA har nått möte, länge sen sist... Ska styra stegen ut på stan nu.

Känner med dig - och känner igen mig. Hur kunde det bli så här? Ser att även Pellisan, och säkert många andra, känner igen tankarna.

Hur ska vi göra för att komma dit vi vill? Vill så gärna peppa, men känner mig så förtvivlad, misslyckad och orkeslös just nu.

Är dock på något sätt övertygad om att vi fixar det, något alternativ finns ju inte.

Kram till dig ♡

Ska vi ta itu med det här tillsammans ?? Jag är en stor bluff och jag vet att det är vinet som bidrar till all min trötthet, all min håglöshet. Känner igen mig på allt du skriver. Ångesten... när man vaknar mitt i natten. De senaste dagarna har jag druckit så mycket vin, befinner mig i Spanien men flyger hem idag och det kryper i kroppen på mig. Om en vecka idag är det midsommardagen! Ska vi bestämma att vi vaknar pigga och fräscha?

Idag är jag nykter som Miss Mary PP skrev

Det är svårt att läsa sig till vad du vill, men är det att sluta dricka är mitt råd att söka hjälp.
Hur mycket det än kan ta emot så är hjälpen guld värd.
Jag har aldrig behövt avgiftning eller medicinsk hjälp mot abstinensen, men jag har tagit den hjälp jag förstått att jag behöver och är idag väldigt tacksam över den.

skulle kunnat vara jag som författat ditt senaste inlägg (förutom att mina nyktra dagar i vintras var betydligt fler än så).

Hoppas verkligen att du får hjälp av ditt naturmedel. Alla ärliga försök är bra. Ett steg framåt.

Önskar dig en fin fortsättning på helgen. ♡ Kram

Eller så är det bara alkoholdjävulen som lurar mig - som säger att du måste dricka. Kanske är sambons druckande en bra ursäkt rätt och slätt. Folk brukar skriva att hjärnan blir kidnappad av A - jag håller fullständigt med!!!

Låter som en bra plan! Tyvärr är jag inte så påläst om medberoende men i anhörigforumet finns mycket bra information. Du har det antagligen extra tufft med båda problemen samtidigt. Men börja samla nyktra dagar som du säger, åk till stallet och sysselsätt dig med annat. Din ekonomi kommer att stärkas om du inte dricker. Alkohol kostar ju både direkt och indirekt. Huvudsaken att du kommer ut ibland eftersom du vet att det är vad du vill! Kämpa på!

... kampen mot alkoholen är svår för oss alla och jag förstår så väl din känsla!

Jag är med på nykter helg! Kram <3

Tack för din omtanke:). Jag skulle kunna hoppa över de där glasen, men har inte haft kraften att motstå på sistone. Och när man ger efter så blir kraften att motså mindre, ja du förstår vad jag menar. En nedåtgående spiral. Och ja, jag är motiverad för det där ödesdigra beslutet nu. Jag måste för att övereva, kan inte ha det så här längre...

Hur mår du?

..i soffan och föstår inte hur mitt liv kunde bli så här. Jag vill vara stark, glad, pigg, men istället dricker jag och har ångest. Dövar ångesten med alkohol och får bara mer ångest.. och blir bara trött, ledesn och uppgiven. Läste min reflektion från 13 maj och tänker att det bara var en månad sen. För en månad sen mådde jag bra och nu är jag nere på botten igen. Den där botten där man inte ser ljuset trots att solen lyser utanför.

Jag läste just ett inlägg från Lim där hon skriver att om man dricker blir varje glas en transportsträcka till nästa glas (ungefär). Och det var så bra skrivet! Trots att jag inte har druckit så stora mängder på sistone (inte en flaska vin var och varannan dag som förut) så känns det som om det tar all min energi. Jag känner mig dessutom misslyckad och värdelös. Det är inte bara alkoholen som får mig att känna så och kan inte riktigt sortera vad som är alkohol och vad som är annat. Men, det andra kan jag inte göra något åt till skillnad från alkoholen. Den kan jag säga adjö till. Måste bara hitta kraften någonstans inom mig.

Finns det någon annan som kämpar mot demonerna idag?

Visst är det så att man blir medberoende och påverkar varandra negativt. Det är just det jag känner så starkt att jag är både beroende och medberoende, allt känns som en jävla soppa!
Jag tror faktiskt att jag egentligen har styrkan att sluta, jag har ju gått behandling, jag har verktygen och vet hur jag ska göra. Men jag törs inte. För om jag slutar och han inte gör det - vad händer då? Jag kan liksom inte leva med en alkis om jag är nykter, men dricker jag också så funkar det. Så snurrigt!!!
Jag har försökt prata med honom, många gånger. Men han liksom bara slår bort det. Ofta slutar det med att han får mig att känna att jag förstorar problemen, gör det mer komplicerat än vad det egentligen är. Det rinner av honom, jag når inte fram. Sen ibland vänder han på det och försöker få det till att jag har psykiska problem och är typ neurotisk. Och varje gång det händer känner jag mig sviken och inte lyssnad på.
Jag tänker såhär! Jag behöver bygga upp mig själv, bryta mig loss lite, skaffa mig ett eget liv där jag klarar mig själv lite mer. Det gäller allt från att pyssla med min hobby (har 2 hästar) till att bygga upp min ekonomi. Våga välja att vara nykter en kväll, åka till stallet och strunta i att han dricker just då. Låta honom sitta där med sina öl och kvartingen han tror att jag inte vet att han dricker ur titt som tätt och sen fyller på. För det är något sjukt som händer när man även är medberoende, någon slags känsla att jag måste vara hemma, måste ha koll på vad som händer. Typ börja samla på nyktra dagar, visa mig själv att jag inte dör av att släppa kontrollen på något sätt. Förstår ni?
Jag jobbar på! Tack för era svar, det hjälper mig!

Min motivation har sjunkit senaste tiden. Det känns som jag är i en konstant bubbla av oro och lätt ångest.
Ingen panikångest men en grå dimma ligger runt min tankeverksamhet.

Jag vet ju rent intellektuellt att när man dricker alkohol så blir ju ens sinnesstämning på sikt depressiv.
Men känslomässigt så är det som hjärnan är frånkopplad när den själv tar beslut att köpa och sedan dricka den där vinaren.

I vintras var jag jättemotiverad och stolt som en tupp när jag lyckades hålla 17 dagar. När jag sedan tog ett återfall kom jag upp på banan ganska fort men sedan började velandet...
Samtidigt som jag skriver massa kloka råd till andra så misslyckas jag själv..
Varför fastnar inte råden hos mig och blir kloka handlingar och beslut?

Igår var jag på Apoteket och köpte Sedix som någon här rekommenderade.
Det är ett naturmedel och ska tydligen vara lätt orosdämpande.
Ska testa en månad och känna om det händer något...
Nu ska helgen bli nykter iallafall.
Kram alla forumvänner ???

Dag 13 gick bra. Jag kände en viss rastlöshet på kvällen men det var övergående. Jag tror det berodde på att jag hade så många planer för dagen men när det väl var dags var jag för trött, alldeles för trött. När kvällen sedan kom har bruken eller flaskan alltid åkt fram och så har kvällens sysselsättning varit ordnad. Det blev inte så den här kvällen och det kändes … ovant. Det här var min första nyktra fredag här hemma sedan … ja sedan början av året?

Inatt sov jag bra. Äntligen! Jag vaknade utan bakfylla och kan dricka mitt kaffe i lugn och ro. Jag kan gå upp tidigt för att jag vill och orkar istället för att vara driven av ångest. Idag ska jag ut och jogga/springa. Sedan är det dop under eftermiddagen. Jag gissar på att kvällen kommer bli lika rastlös igen och funderar på hur jag ska lösa det. Antar att maken vill se fotboll (igen) vilket betyder att jag måste sysselsätta mig själv. Önskartips på lugna hemmaaktiviteter som inte låter så mycket, vill ju inte väcka barnen är de väl lagt sig!

Vinäger: Visst är jag en periodare, i nästan allt jag gör förutom alkoholen. Alkoholen har en tendens till att bli varje dag när jag ger fria tyglar. Jag har försökt arbeta med den här sidan hos mig själv, att inte tillåta ALLT att gå i perioder, på så vis får man så väldigt få avslut och jag måste säga att det blivit bättre. Nu hoppas jag på att hålla kvar forumet också, även fast det kanske inte blir varje dag i längden.

IronWIll: Det är en intressant fråga! Jag vet inte varför jag tyckte hon var vacker, det var bara de första som slog mig. Kanske var det den omedvetna kopplingen till du skriver om. Mycket intressant, det vill jag fundera över ett tag.

Hej!

Jag befinner mig just nu i en hopplöst förtvivlande alkohol situation.

Jag har sedan 2 månader befunnit mig på en utlandsresa. Det hela började med en veckas semester med partatnde och en massa skoj men har nu slutat i totalt kaos med alkohol dagligen i snart 8 veckor, jag vaknar tidig morgon och börjar dricka ganska omgående. Jag kan villigt erkänna att jag klassas som grav alkoholist vid detta lag. Konsumtionen dagligen är ca 60-70 cl starksprit och lägg där till ca 6-7 öl/alkoläsk. Jag har kraftiga skakningar och kroppen värker om jag inte får alkoholen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och vad för typ av hjälp jag kan få? Mediciner osv. Antabus är absolut ett alternativ men det efter att jag kommit ur själva avtändningen. Jag vet om att jag kommer ha svettningar och problem med kroppen fysiskt vid avbrott men hur skall jag ta mig till. Tacksam för svar!

Fan ta mig! Klarar av att säga nej hela dagen till mig själv, och så 5min innan systemet stänger så går jag in genom dörrarna. Vill verkligen inte dricka mer.

Sabba det du bygger upp, relationer, självkänsla, hälsa - för att slippa känna ensamheten. Känslan kan vara nog så tung (eller förklädd till ett oemotståndligt begär) och kommer att klinga av. Tills den kommer tillbaka. Som en våg. Surfa på vågen. Imorgon tackar du dig själv

Kommer från anhörigsidan och vill bara säga: Heja dej ?

Igår skulle vara första dagen utan alkohol , men det gick inte så bra . Skulle ett ärende in till stan och vips , hade jag varit på bolaget . Köpte en flaska vin o 2 öl .
Tänkte att det är ju sista kvällen innan min man kommer hem o sen ska jag inte
dricka på hela sommaren ! ....
Du har så rätt Vinäger , det är nog bättre att ta en dag i taget och inte sätta för stora mål , misslyckas man blir fallet högt , det gör ont . Har slått mig alldeles för många gånger .
Idag kom han hem , härligt !
Nu har vi ätit en god middag o snart blir det jordgubbar o glass .
Jag har inte druckit en droppe alkohol !!!

Börjar så småningom närma mig en månads nykterhet. Kroppen har sakta återhämtat sig och den hänger med fortfarande. Värre är det med psyket. Jag har ju alltid varit rädd för att min kropp ska ta för mycket stryk av A men har samtidigt inte insett vad A gör med psyket. I mitt fall kan jag ärligt säga att psyket tagit mer stryk än fysiken. Jag kan se på mig själv utifrån och se hur jag genom åren utvecklats till "det sämre", steg för steg.

Jag har aldrig varit någon "sällskapsmänniska" utan lite av en ensamvarg. Dock har jag alltid trivts med detta på det hela taget. När jag ser på mig idag märker jag ju hur jag alltmer isolerat mig och därmed också min fru. Jag lever i "min bubbla" och umgås egentligen inte med någon. Tom mina syskon ser jag inte speciellt ofta. Jag hittar alltid ursäkter. Det är för långt att åka, jag har tandvärk, det är något på TV jag inte vill missa, jag är inte på humör....Ja, ursäkterna kan fortsätta i all oändlighet. Till slut blir man som alkoholist så fruktansvärt ensam.

Även när man gör ett krafttag och försöker slå in på den nyktra vägen så finns så mycket man måste ta tag i. Hur upprätta ett fungerande socialt liv igen? Hur förändrar jag mina vardagsvanor så att jag inte trillar i samma fälla återigen? Hur går jag vidare i min relation som fått sig så många törnar under så många år? När jag vaknar upp på natten och tankarna rusar genom huvudet är det lätt att tappa sugen och fokus. Jag känner att det är lätt att komma in i depressiva tankar, känna att allting är tungt och att vägen framåt är låååång och det är mycket uppförsbackar.

Någonstans ändå är jag innerst inne en fighter och jag vägrar att ge upp. Jag ska verkligen försöka utmana mig själv den här gången. Acceptera att livet inte alltid är roligt, acceptera att dagar med kraftigt A-sug kommer att komma, acceptera att det kommer att ta lång tid att komma på fötter, acceptera att det kommer att ta lång tid att bygga upp förtroendet i min relation, etc, etc.

Idag när jag vaknade kändes allt hopplöst och jag ville inte kliva upp ur sängen. Jag tog mig dock i kragen, uträttade en hel del "nyttiga" saker. Gav mig ut på sjön med en kaffekorg (istället för en kylbox med starköl). Sakta, sakta återvände livsandarna och jag "firade" att dagen blev skaplig till slut med ett glas alkoholfri öl. Riktigt gott till en mjäll laxbit.

Sedan tre dagar har jag också skurit ner intaget av insomningstabletter från 1 piller per kväll till 0,75. Det kan tyckas fjuttigt men det är ändå ett steg i rätt riktning. From måndag ska jag dra ner till en halv tablett, osv....

Trevlig helg på er
Tjalle

imorgon med att springa till affären och då fatta ett nytt beslut ?
Jag tänkte på det du skrev, att det gick bra mär din son var hos dej.... Du kan inte få ”låna ” honom lite extra nu ? Nu vet ju inte jag hur situationen ser ut men om det är lättare att va nykter när du har sonen så är det ju win-win ! Han hjälper dej med sysselsättning och du hjälper honom med Lego ?
Kram på dej ?

.. börjar. Dagen har flutit på bra med div åtaganden för familjen ingen tanke på A. Nu ensam framför Tv'n känner jag suget, typ "fan ska ja inte springa ner t affärn.." Samtidigt känner jag, ska jag verkligen sabba allt jag byggt upp?
Den lille elake djäveln sitter o viskar i ena örat, och nån slags förnuft viskar i andra örat.
Vem som vann medelas en annan dag.

Tar ca 10 dagar för alkoholen att gå ur helt. Ta en dag i taget och känn vinsterna som kommer krypande. Kämpa på!

Tittar in. Nykter. Läser det ni skriver men har inte tid att svara. Familjemys i soffan framför en äventyrsfilm. Helt nykter - helt närvarande.

Idag förblir jag nykter!

Har en ny partner sedan tre år. Vi har båda druckit innan vi träffades o så har vi umgåtts i tre år. Nu har vi bestämt oss sluta. Två veckor. Men hur löser man tråkigheten. Jag känner mig tråkig utan vinet som piggar upp. Men vill avstå då jag annars dricker varje dag och min hjärna blir kapad och han kan inte sluta dricka när han dricker och blir konstig. Därför har vi var o en för sig bestämt oss. Men känner mig tråkig o kraftlös!

Det är meningen med det här forumet.
Mina glas blev alltid en kedja av glas även om jag bara ville ha ett. Du kanske vill förändra ditt drickande? Kan du prata med din nya partner? Hur som helst om du ventilerar mer kanske du får någon ny insikt.

Välkommen!