Senaste kommentarerna i forumet

Ja, de behöver inte vara så avancerade. Framför allt ska de inte vara energikrävande - tvärtom! Tycker att det du beskriver om att vakna och somna nykter är det största. ♡ Fortsätt se det som det viktigaste, så kommer annat av sig självt. Och fortsätt skriv när du orkar, jag vill läsa mera. Kram

Vilken härlig läsning, tack för att du delade med dig. Önskar dig fortsatt lycka till! ♡

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg. Vilka insikter du gör! Det är du så värd. ♡ Ska kolla upp böckerna lite, är ju född skeptiker - men med inställningen att om det funkar för någon så fyller det sin funktion.

Ser med spänning fram emot att läsa om din fortsätta resa. Kram

Tack Rosette, visste inte att man inte fick länka.

Granit: Ja, det är verkligen stort att slå ifrån sig tankarna om självhat och att man är svag, utan karaktär osv. Det känns jättebra ❤️

Ville bara säga att länkarna är redigerade på grund av att vi inte tillåter försäljning. Förhoppningsvis kan användare som är nyfikna ändå hitta böckerna genom att söka själva. Tack för du tipsar och inspirerar!

Du är igång med din förändring och tar stora kliv framåt, hejja dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Stort som bara den!
Den synen på sig själv är ett enormt stort steg.
Du går från klarhet till klarhet. ??

Grattiskram till dig???

This Naked Mind av Annie Grace
Alcohol Lied To Me av Craig Beck

This Naked Mind av Annie Grace
Review:##redigerat##

Alcohol Lied To Me av Craig Beck
Review (och även Craigs hemsida med råd etc.):##redigerat##

Jag är så himla dålig på att förklara med TNM har seriöst förändrat både min syn på alkohol, alkoholism och mig själv. För första gången så kan jag säga rätt ut att mitt mål är att bli nykter. Aldrig mer dricka alkohol. Jag var så skeptisk till TNM när jag började läsa den, för hur mycket kan en bok göra för mig egentligen? Jag är så glad att jag gav den en chans. Alcohol Lied To Me är väldigt lika TNM, i själva tankesättet, och jag ser framemot att läsa klart den. Det handlar om att leva fri från alkoholen, och inte på willpower varje dag, utan att HELT förlora alla desires associated med alkohol. Det är heller inget skammande mot den som är beroende - du är helt enkelt beroende av ett EXTREMT beroendeframkallande gift. Och alla som dricker alkohol har ett alkoholproblem. Varför? För alkohol är PROBLEMET.

Mitt första mål är 10 dagar - då det tar 10 dagar för kroppen att bli av med allt gift från alkohol. Jag är på dag 3 nu. Känner mig glad och hoppfull! Jag kan faktiskt se mig själv aldrig dricka igen, det är stort.

Styrkekramar från dig, Muränan, (en av de som varit på forumet länge) värmer så gott och får min dag att redan kännas lite bättre. Antabus är tyvärr inget för mig. Jag prövade det för några år sedan men mådde inte bra av det. Magen kom i olag och jag blev varm och svettig i hela kroppen. Obehagligt. Dock vet jag ju att det fungerar för många och ska inte underskattas.

Joo, jag var hos läkaren för ett par månader sedan. Vi fick fin kontakt och jag fick även Prometazin utskrivet åt mig. Av någon outgrundlig anledning har jag inte prövat dessa tabletter än. De ligger oöppnade i byrålådan. Kanske dags att pröva. I alla fall byta ut dem mot mina insomningstabletter som jag ännu inte lyckats göra mig av med. Ett piller till kvällen blir det och det gör naturligtvis inte mina depressiva känslor något gott.

Jag är så rädd att göra människor besvikna att jag vare sig vill, har ork, eller törs kontakta läkaren just nu. Trots allt kändes det bättre när jag fick "skriva av mig" på forumet igår och jag känner då att jag inte är fullt så ensam som det känns ibland.

Idag, måndag, vaknade jag dock med en anings mer energi och jag ska försöka ta det steg för steg. Inte rusa åstad, som jag brukar och gå från noll till hundra på kortast möjliga tid. Det brukar vara säkraste sättet att, så småningom, falla igenom igen.

Allt gott till er alla/Tjalle

Gott och se dig Berra! Instämmer med det som AlkoDHyperD skriver ovan - du inger hopp!
Ha en fin dag / Kram

Tack för att du delar Adde!

Förnekelsen är enormt stark. Utan att ge upp inför alkoholen och utan att verkligen vilja själv, så kommer man inte sluta dricka alkohol. Klart att man kan få mycket hjälp utifrån, men man måste göra jobbet själv. Du sätter fingret väldigt tydligt på det.

Ha en jättefin dag! Kram

Tjalle,

så tungt du har det nu. Men guldkornen som du beskriver i slutet av förra inlägget - är inte det något av det största och bästa? Ingen bakfylleångest som inleder dagen och inte helikopterfylla som avslutar eländet?

Kan inte antabus vara något för dig? Alkomonstret verkar ju rätt farligt när det vaknar till och du riskerar att skada dig ordentligt. Du var väl hos en läkare för ett tag sedan? Vad hände med det? Kan du inte få stöd därifrån?

Ta vara på dig. Skickar ett stort lass med styrkekramar till dig

Ja, nu är man ensam, o kan dricka utan att nån ser. Det är väl just ensamheten som är det farliga läget, eftersom den även inbjuder till grubblerier o ångest. Gradvis har man själv skapat denna ensamhet genom att dra sig undan allt o alla. När man nu vill återvända till livet inser jag att man måste börja bygga upp det man raserat. Hoppas det går o att det inte är för sent. Gäller att göra saker i sociala sammanhang varje dag. Försöka hitta självkänslan.

Hej fr mig

Trial and error.
Har sedan i fredags haft 4st öl i en påse i kylen efter en aktivitet som pga Antabus-tröttheten uteblev.
Tankarna fanns där, i kylskåpet, i lördags. Aktiverade mig hela dagen tillsammans med familj och nyktra vänner så allt gick bra.
Söndagen var det lite sämre med. Upp tidigt. Visserligen gjorde det mig inget då det var trevligt att hänga med ungarna, men dagen som följde.
Kände ett molande inom mig som jag inte kunde sätta fingret på. Mot kvällen blev molandet till riktigt dåligt humör. Kände hur jag var som en tickande bomb, och hade någon sagt ”fel” saker hade jag briserat.
Min kloka fru kommer upp från källaren och jag säger till henne vilket dåligt humör jag är på.
”Vill du att jag häller ut de där?”
Sagt och gjort. Jag häller ut dem.
Lugnet som sedan infinner sig. Oron som släpper. Hur mitt dåliga humör genast försvann.

Allt är egentligen självklarheter.
Jag ska inte dricka.
Jag ska inte ha fri tillgång till alkohol.

Jag har idag varit nykter i 8 veckor.

av nyckterhet! Tack vare era fantastiska trådar och AA. Skriver inte så mycket själv men läser desto mer .TACK!! alla fina och kämpande kvinnor och män ??

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg!
När man sitter där efter mängder av misslyckanden i bagaget och inser att man behöver hjälp, träffar rätt och livet tar en ny riktning.
Din historia om själva alkoholhanteringen liknar min egen, och för en tid sedan kände jag att jag inte klarar det här på egen hand.
Fick träffa en beroendeterapeut på missbruksenheten här i stan och hon gör sån enorm skillnad och är den som fått mig att inse att jag är alkoholist.
Timmarna blev till dagar, dagarna till veckor och idag sitter jag här och firar åtta veckor nykter med en kopp kaffe och mina två yngsta.
Jag vill verkligen gratulera dig till ditt nya liv med stabilitet, en fin livskamrat och ert lilla mirakel.
Tack för att du delade med dig! ❤️

Någon här på forumet rekommenderade L-Glutamin mot A-suget, hade tydligen hjälpt henne. Har inte testat själv men ska göra det. Ett kost-tillskott dom finns på apotek o hälsokost

.

Jag skulle vilja skriva lite om hur det kommer sig att alkoholen är tillbaka i mitt liv igen, eller om en av de ursäkter jag använde.

Unde december fick jag ett jobb i en ny stad. Fyra dagar i veckan bor jag här och jobbar. Jag har ingen bil i den nya staden så istället började jag gå överallt. När jag märkte att det påverkade min hälsa positivt började jag sakta men säkert göra andra livsstilsförändringar. Slutade dricka läsk, slutade äta fika och godis, började jogga osv. Det var en process som pågick i flera månader, en förändring åt gången. Där någonstans längst vägen blev det lite knepigt med helgerna, vad gör man på helgen när man varken äter godis, glass eller chips? Jo men man tar ett glas vin till maten! Alkoholen hade legat kvar på min lista över "tillåtet att äta ibland" då jag drack det så sällan. Det var mitt "ok att unna sig". Nu vet jag ju att jag inte kan unna mig det, att det inte slutar vid ett glas vin, inte i längden. Det gick bra ett par månader men sedan, sakta men säkert, var jag påväg dit jag en gång var.

Idag är alkohol det enda som är på min lista över sådant jag inte vill stoppa i mig. Jag har unnat mig både glass, godis, chips och läsk under dessa nio nyktra dagar. I framtiden vet jag inte hur det blir. Det enda jag vet är att jag, just nu, känner mig väldigt färdig med alkoholen!

Förändring är svårt och energikrävande. Många klarar det för att det finns stöd från sin närmaste omgivning. Och några av oss måste inte bara klara det på egen hand utan även med omgivningens motstånd. Det är tungt.
Som du själv skriver, visst kan en förändring hos dig vara hotfullt för andra, vars problem blir mer synliga. För din sambo har kanske ditt drickande fyllt en funktion av legitimerande av hens och normaliserande.
Mitt ex fällde en kommentar (med en suck) vid ett tillfälle för ett par år sedan som gjorde mig riktigt förbannad - och innerst inne sårad eftersom det vittnade om oförståelse - om att det var tråkigt att sitta och dricka ensam. Han har funnits med under mina värsta år i missbruksträsket då jag både var på TNE, behandlingshem, fick alkoholpsykoser och ep-anfall. Även om det värsta var över 20 år sedan var han även medveten om att det inte läkt ut, efter ett par återfall.
Jag svarade bara kort på kommentaren. Att han skulle vara jävligt glad över att dricka ensam. Punkt.
Stå på dig, Öland, och fortsätt vända omgivningens motstånd till ännu mer jävlar anamma!
Kram

Förstod att du nu inte har sonen hemma och att du igår kände osäkerhet på hur du ska klara stå emot när du är ensam. Hur känns det idag? Finns det något annat att gripa tag i för att hålla motivationen?
Kram

Vad härligt! Hoppas att det fortsatt i samma riktning ?

På vilket sätt kan det hjälpa, kan de sjukskriva, skriva ut t.ex. naltrexon och ge psykriatisk behandling?
Tror inte de kan göra det första två delarna eller?

Min situation i livet är brutalt svår på alla plan, skulle jag bara släppa vet jag var jag hamnar. Att jag inte fått grepp om det, ja alkholen har bubblat in mig, men även nykter under perioder finns det ingen lösning. Normal läkarvård och hjälp hade i alla fall lugnat mig, men det kommer jag ju kunna glömma nu.

Finns ingen del i mitt liv som är stressfri. Kraschat företag och extrem stress inom yrket i 10 år. Men nej ingen hjälp, trots att jag sökt innan och dom ville get mig. Men som egen företagare är aldrig sjukskrivning ett alternativ för då förlorar du all inkomst samtidigt som du måste betala en del av sjukskrivningen. Nu är jag anställd men flaggad.

Jag tänker att ditt mående kan bero på alkoholen i sig, inte på Campralen eller Naltrexon. Jag tänker också att du är inne i ett så intensivt drickande att dessa mediciner inte är rätt att börja med nu (rätta mig om jag har fel). Mitt råd är antabus en längre period tills du varit nykter och börjat må riktigt bra fysiskt igen. Sen kan du kanske börja prova de andra medicinerna.

Lägga in dig på avgiftning, skulle det vara möjligt? Då får du bra hjälp mot abstinensen och sedan antabus. Det var så jag tog mig ur helvetet till slut. Jag tror inte att jag kommer hamna där nere på botten igen, även om jag fortfarande kämpar mot alkoholen. Det blir inte så ofta längre och jag dricker folköl istället för vin, så jag hinner stoppa det snabbare. Jag tycker absolut att du ska ge dig själv chansen att få bli nykter en längre period ❤