Senaste kommentarerna i forumet

Kanske en lösning kan vara öppenvård på beroendeklinik med samtalsterapi och antabus? Gjorde själv så i höstas, höll mig sen hyfsat nykter i 6 mån. Ta en funderare. Ibland måste man göra nåt radikalt för o komma ur spiralen.

Ha d!

Har försökt ringa de nummer denna sida hänvisat till. Men det är för många som ringer. Tänker genast att det finns andra i större nöd. Känner mig dock lite desperat. Och vet att jag förmedlar det jag säger på ett annorlunda vis. Jag har aldrig passat in någonstans. Men just nu önskar jag verkligen det. Om jag inte passar in. Vart ska jag då vända mig ?. Det finns bara en som kan lösa mina problem. Jag vet det. Men jag kan inte greppa tag på det nu. Det är som om jag glider runt likt en smörklick i en het stekpanna. Jag fattar att jag skriver underligt. Men det här är jag. Har alltid fått ta konsekvenser över min person. Hur jag är och hur jag agerar. Just nu i desperation. Det här är ohållbart. Jag kan inte dricka mer såhär. Jag kan inte hälla i mig litervis med sprit varje vecka. Jag vet inte hur det blivit såhär. Men nu är det så. Jag vill bara prata med någon. Nån som kan säga nåt jag inte förstår.

Är en röd dag imorgon. Jag vill landa då. Kan jag snälla får göra det. Jag ville inte ha all denna sprit längre. Räkna alltid på vad jag behöver och vad jag måste handla. Det är på detaljnivå. Fyra stora flaskor per helg. En liten flaska per veckodag. Det är så många fel i detta. Hur länge kan jag klara av att genomgå detta. Kan jag snälla få orken att stanna upp och låta måendet ha sin gång. Jag ber. Kommer imorgon förhoppningsvis skriva här igen. Men med andra ord. Jag vill det. Kan jag få viga dagen åt abstinensen. Kan jag bara få genomlida det.

PMS vet jag inget om eftersom jag är man (men undrar ändå om jag inte har det en gång i månaden iaf).

Det är väldigt svårt att få terapi genom vårdcentralen. Kanske genom behandling för alkoholproblem (har inte provat) men ibland kan arbetsgivaren stå för ett antal gånger om man kan vrida till att jobbet är en del av det (stress). Jag har redan förbrukat det genom jobbet så nu betalar jag själv tyvärr. Men det är inte dyrare än en utekväll per gång hur som helst. Viktigt att man hittar någon att gå till som man ”klickar” med. Fel person hjälper inte alls.
Jag har gått av olika skäl i olika omgångar och kan säga att det tar tid, men man förstår mycket om sig själv och att prata med någon som inte dömmer eller är part i målet, ger en bonuskick av lättnad som varar ett tag efter varje samtal.
Jag tycker min hjärna är värd en PT.

Om du betalar själv så är det bara att googla och kontakta någon som du tycker verkar vettig.

.. går mot kväll, skönt. Nykter idag med. Har inte känt nått direkt sug att dricka idag, så den här dagen ska väl gå enl plan. Visserligen ligger ångesten kvar som en våt filt kring kroppen, men vetskapen att imorgon är det dag 3, gör ju att man börjar skönja ljuset..

Ha d bra alla!

Det låter som att du under en längre tid funderat på din relation till alkohol då de får så påtagliga och negativa konsekvenser de gånger du dricker. Att upptäcka att det är svårt att kontrollera mängden kan vara skrämmande och samtidigt en viktig insikt. Du ställer frågor om LVM och om socialtjänstens roll i den oro som nu uttryckts.

Det ser lite olika ut i landet hur kommuner och landsting samverkar gällande behandling av alkohol, jag hoppas att du fått svar på det du undrar över då jag gissar att ovissheten tar på krafterna. Om du vill får du gärna fortsätta och skriva här. En del använder trådar som "dagböcker" andra gör som du dvs ställer mer generella frågor eller lyfter olika teman som rör alkohol.

Hoppas du får en fin tågluff, vill du så finns forumet här oavsett var du är.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

hej Öland
Du har tagit det svåraste steget! Gratulerar till insikten och till att den kom innan du förlorat allt. Jag ser fram emot att följa din väg här på forumet.
Vänligen
Ikaros

Vet hur svårt det är, hur långt in i en det sitter att be om hjälp... gjorde samma sak här om dagen själv.
Är på min tredje nyktra dag och kämpar på, lycka till nu och starkt jobbat???

Kontakta en vårdcentral och beskriv dina problem så borde du få hjälp.

Promenader med hunden är verkligen bra för ångestkänslan. Gick en långpromenad som blev längre en längst då lokalsinne inte är något min hjärna prioriterar tydligen?
Vilse i pannkakan, nu har vi tillslut hittat hem och både jag och hund är helt slut.
Orkar inte ens ha ångest?

Dagen började så hemskt men nu känns det helt ok faktiskt, önskar alla en nykter tisdag?

Yes vi kämpar på, alternativ finns ju inte. Hoppas promenaden blir bra. Själv väntar jag till imorgon med sånt.

Ha en bra dag!

Men nu är vi en dag längre fram iaf, hade en riktigt dryg morgon och ångesten sitter som en knytnäve i magen MEN jag är nykter dag 3 och vet att det blir bättre.
Jobbigt är det ändå, krämpor, kallsvett, ångest och olustkänslor överlag men vi kämpar på nu!

Alternativet är ju verkligen dåligt för oss eller hur?

Ska ta en promenad fast den sitter långt inne, lättar lite på ångesten har jag märkt.

Ha det bra i dag Berra?

Ja röd dag och ledig hela veckan med student på fredag känns utmanande, men då kanske nästa vecka känns ”like a walk in the park” istället? vem vet.

Ja jag ska ut och nöta lite asfalt jag med, hjälper en stund och vips så är vi på dag 4?

Lycka till det här fixar vi??

Det är en skön känsla mitt i ångesten faktiskt.
Ska försöka samla ihop mig själv och ta en promenad, lättar lite då?

Och ska klara även denna dag nykter. Det är lite farligt med en röd dag imorgon så jag kommer nog hänga på forumet hela dagen. kanske blir det en lång promenad senare, det är skönt. Fast för mig blir det, tyvärr, utan hund.

Väldigt nynykter, dag 2 bara. När man slutar dricka mår man ju skit. Man tror att det är bara jag som mår så här. Hur ser det ut för er andra att sluta dricka, återhämta er etc. En anledning till långt drickande är ju just rädslan inför måendet när man slutar.

Ha det alla!

Läggs till timmar som läggs till dagar.

Kämpa!

Hur gör man för att börja med terapi (eller något liknande)? Vart ringer man? Och hur vet man att det är de man behöver.

Mitt mående är extremt bundet till min kvinnliga cykel. I en och en halv vecka mår jag rätt bra. Kan till och med vara lycklig. Sen börjar måendet dala, samtidigt som jag börjar gå upp i vikt (vätska). Efter ett par veckor kan jag ha gått upp två kilo och gråter för ingenting. Livet är mörkt och meningslöst. Stubinen är kort, om den alls existerar. I samband med blödningen får jag ont och allt går över och så börjar det om. Det ör något otroligt frustrerande, inte bara för mig utan också för min familj! Jag är inte säker på att samtal är rätt väg att gå här... Jag tror de här är hormonellt men jag vill inte börja mixtra med tabletter så istället låter jag allting vara. Istället Har jag tagit till alkoholen för att döva de svåraste stunderna. Det är definitivt inte rätt väg att gå(!) men just nu vet jag inte hur jag ska lösa det här, eller vart jag ska vända mig.

Men bokade ändå regelbunden terapi för att komma i ordning med själva grunden till att jag drack.
Har märkt vissa förbättringar i nedstämdhet och ork när alkoholen är ute ut ekvationen. Men jag tror (tyvärr) att det krävs en hel del arbete för att bli av med resterande problem. Jobbigt att man måste jobba på det. Men det är ju samtidigt en klar försämring att dölja problemen med alkohol precis som du resonerar.
Alkholen är roten till mycket ont men inte allt, lite står man för själv.

.. o det gick bra. Tänker nog ta idag igen. Idag dag 2, lite bättre mående än igår. Men naturligtvis kommer ju inte den här dagen vara särskilt bra heller, vet ju det av erfarenhet. Ska försöka inte känna efter så mycket, ska klara denna dagen oxå.

Ha d alla!

Det känns ganska bra ändå att vakna nykter och inte bakfull eller hur? Det lättar allt eftersom dagarna går...

Dryg dag. Men dag 3 iaf och nykter iaf.

I börja, när jag insett att min relation till alkoholen inte var normal och att jag behövde bryta det beteendet, ville jag tillskriva alla mina problem till just drickandet. På något sätt tänkte jag att livet skulle bli så mycket bättre om jag bara fick ordning på alkoholkonsumtionen. Jag är inte säker på om det var en medveten tanke eller inte men jag inser att det var så nu.

Problemen försvann inte. Inte alla. Jag dras fortfarande med ångest som kommer varje gång pms:en drar igång. Jag dras fortfarande med vissa personlighetsdrag jag inte gillar. Många beteenden är kvar. Många känslor. Det hade ingenting med alkoholen att göra. Jag skulle nästan vilja säga att vissa av problemen märks och hörs mer under min nyktra period då alkoholen inte finns där för att döva.

Varför skriver jag det här då? Jo jag tror att jag någonstans längst vägen, när jag i princip inte drack något, avskrev alkoholen som ett problem. Alla de där jobbiga sakerna var ju kvar trots att jag tagit bort alkoholen, alltså kunde inte alkoholen vara problemet! Och så är det ju, alkoholen är inte roten toll allt ont i mitt liv, men oj så jag hade glömt hur jobbigt det är när man blir bakfull! Ja när man fortfarande tre dagar efteråt inte känner sig helt återställd.

Måhända att jag har problem, men just därför ska jag inte lägga ännu mera sten på bördan. Jag vill inte att alkoholen ska vara ännu ett till problem!

Idag blir det dag tre. Sakta men säkert(!) återgår jag till en nykter vardag

Något jag längtat efter sätter du ord på.
Tack!

Så gott att höra att du är vän med dig själv❤️