Senaste kommentarerna i forumet

Har själv länge velat bli nykterist men mest försökt att förlika mig med vad jag missar. Och misslyckats.... Denna gången försöker jag förlika mig själv med att fördelarna kommer lite längre fram och ha tålamod , nykter i 2,5 vecka nästan nu ?

Edit: Hade inte sett ditt svar, ElseF, när jag skrev nedan eftersom jag började och fortsatte senare, men exakt!

Tofslan: Jag känner igen delar av det du skriver även om det skiljer år och länder. Bra kämpat och ge inte upp! Tänkte på ditt sista inlägg om att man vet att andra tycker om en men det är svårt att se det genom ångesten. Jag tror att det egentligen inte spelar någon som helst roll vad andra tycker om en egentligen, det är nog hur man tolkar sig själv genom deras ögon som är det stora problemet. Alltså i grund och botten en fråga om självkänsla. ”Jag duger”. Jag är väldigt självkritisk och hård mot mig själv. Jag kan få 1000 positiva kommentarer men det är den där enda negativa som biter sig fast och gnager in i märgen. Som sen blir det vad jag ser hos mig själv genom andra. Kanske om man kan hitta orsaken och förändra hur man ser på (förlåta) sig själv så blir det inte så intressant vad man tror att andra tycker om en eller tänker. Jag hoppas det i alla fall. Då kanske det kan bli kul att gå på sociala event utan ”liquid courage”.

Jösses vilken igenkänning! Det dubbla i att behöva och gilla det sociala samtidigt som det är såå ansträngande då hjärnan jobbar på högvarv i alla sociala situationer. Just sådana frågor som du nämner ”duger jag?”, ”tycker dom om mig?” o.s.v. Det gör så jag är helt slut efter att ha umgåtts med människor en stund.

I mitt fall är det tydligt att det beror på min låga självkänsla. Tycker jag själv att jag duger? Tycker jag om mig själv? Antagligen inte.

Kämpa på! ??

Jag kommer söka mig till en annan vårdcentral men förstår inte varför hon bemötte mig så fruktansvärt illa när jag vågar blotta mig. Hon har ju dessutom redan sagt att hon inte kommer förlänga min sjukskrivning och jag bröt den från dag åtta för att slippa lämna in ett läkarintyg fullt av felaktigheter. Jag kan ta att det står om alkoholen men inte att hon påstår att mina sömnrubbningar och stressymptom kom EFTER alkoholen när det är precis tvärtom. Det är oerhört kränkande att få en diagnos där det står att jag har ”psykiska störningar” pga av alkoholen när drickandet är ett symptom på den redan befintliga psykiska ohälsan. Tyvärr tror jag inte att lägga mig platt kommer leda någonstans med min arbetsgivare än till att dom kommer försvåra min situation.!

Skriver jag hurtigt.. Men känner mig föga så. Visst är ja lite stålt över att jag hållit ut så här länge, men känner mig håglös o nästan deppig. Men d hör väl till. Livet var på ett sätt enklare med en öl i handen (hemska tanke). Imorgon är en ny (nykter) dag. Om bara sömnen ville återvända i natt, så ska jag sätta fart imorgon.

Sänder en tanke till er andra!
?

Jag är också ny sedan en vecka tillbaka. Man får sånt fantastiskt stöd, dels i sin egna tråd men också av att läsa andras. Instämmer med samtliga, eloge till dig att du hällde ut??⭐️ All lycka till!

Vad bra att du fick en så bra kväll???

Kan du inte söka akutmottagning för hjärtklappning och sömnrubbningar?
Då får du ju en annan läkare som förhoppningsvis kan förstå din jobbiga situation.
Även om du har en fientlig arbetsgivare så har du lagen på din sida. Man får inte avskeda någon med beroendeproblematik. Du har rätt att få rehabilitering.
I vissa lägen kan det vara bra att lägga sig platt och ta emot den hjälp som erbjuds även om det känns surt.
Kram?

Starkt att du hällde ut!! Heja dig! jag har svårt att sluta när jag väl börjat :(. Och svårt att inte dricka om det finns nåt hemma. Men nu har det stått ett par starköl här sen i lördags, och jag har haft sug både igår och idag men låtit dem stå. Känns som en liten seger! Heja oss!

Jag gillar människor, jag vill ha vänner, jag gillar att umgås men precis som du säger så kommer ångesten ivägen med alla dessa onödiga frågor om hur vi beter oss, vad vi säger och hur vi ser ut.

Jag antar att du, precis som jag, fortfarande har jobb/plugg och har vänner och du har familj. Alltså vi fungerar som normala människor i samhället och folk runt omkring oss skulle typ inte tro oss om vi sa att vi hade social fobi.
Det är verkligen uttröttande som du säger. Man använder all sin energi till att verka "normal" och sen för att orka lite mer så dricker vi.

Ska bli intressant att följa någon som tänker väldigt lika mig! Ja, dela gärna din review av boken när du är klar.

Social fobi : effektiv hjälp med kognitiv beteendeterapi

Kan lämna betyg när jag testat :)

Bort

Jag gillar verkligen att vara med andra människor. Jag är en ”gul” person. Och jag skådespelar bra. Men innerst inne är det en enorm ansträngning som gör mig helt slut. Det enda sätt jag kan få båda är med sprit i kroppen. Då kan jag vara social utan den där ”duger jag?”, ” vad tycker den om mig egentligen?”, ” hur reagerade hen på det jag just sa?”, ”nu är det två som tittat på min skjorta, har jag spillt?”, ”vad betyder den där minen?”. Enormt ansträngande men ändå vill jag ju vara med. Men får jobba med den underliggande faktorn i stället... jag vill inte vara utan, men orkar inte med ansträngningen i längden. Övning ger tydligen inte färdighet i mitt fall.

Jag håller verkligen alla tummar för att du ska lyckas hålla ???
Du är så medveten och har självinsikt så du fixar detta!
Du får programmera tillbaka hjärnan att fatta hur mycket bättre livet var utan alkohol...
Kram?

Att du har så bra sambo! Min man är likadan. Han dricker väldigt lite och han tycker själv att vi inte ska ha något hemma nu. När han åker iväg och träffar kompisar (vilket händer typ 3-4 ggr per år) så kan han dricka då. Jag har sagt att han såklart får dricka om vi har middag/fest här nån gång. Han är väldigt stöttande och inte alls dömande, men han har uttryckt oro över mitt drickande.

Hej, du skrev i min tråd igår om att du också har social fobi och med det kopplat ångest, och sen dämpa ångesten med alkohol. Precis som jag gör! Här skriver du att du är "grymt social", menar du då med alkoholen? För det är jag också. Folk uppfattar mig säkert som jättesocial och extrovert, men bara när jag är full. Nykter är jag introvert och vill inte lämna huset (i värsta fall).

Den här instämmer så på mig: "Men har insett att enda chansen att klara av att begränsa mitt intag är om all alkohol i världen tar slut varje gång jag tagit tredje bärsen." Jag kan inte heller sluta när jag väl har börjat... bättre att inte börja alls så slipper man den där jakten.

Lycka till men den här resan, du verkar bestämd!

Vad skönt att du har insett att du vill sluta med alkoholen, jag hade nog också kunnat vara du om jag inte hade börjat med alkohol tidigt i livet. Har också missbruk i familjen och lovade mig själv att aldrig dricka alkohol, men det bröt jag när jag fyllde 18. Jag är introvert, men jag har också social fobi, vilket är värre. Tror du att kan känna igen dig i det? Jag dricker för att vara social, för att ta bort ångesten i stunden och alla tankar som hör till.

Att du har levt många år utan alkohol är en stark bedrift och dessutom jättebra nu när du vill tillbaka till det. Du vet vem du är, och hur du egentligen är. Följer dig gärna här då jag tror vi har en del gemensamt.

Och starkt att hälla ut sangrian när du redan har påbörjat. Jättebra jobbat!

Man behöver nog bryta minst ett mönster i veckan helst ett om dagen för att lättare byta spår och hitta en annan bättre omloppsbana än A. Smågrejer som att läsa istället för en film på kvällen byta ut middagsmenyn mot nåt nytt är inte att underskatta . Planera in någon form av aktivitet till dom stunder som annars var heligt vigda till hemliga solofyllor , mitt liv har jag ju planlagt så att jag kan dricka så ofta och så mycket som möjligt så det finns mycket luft i kalendern just nu ?

Det kändes otroligt frigörande att skriva här faktiskt.

Det blev inte en andra flaska Sangria, jag hällde ut den. Varför vänta till på fredag med att sluta?

Börjar nyktra till efter förmiddagen och ångesten smyger sig tillbaka. Men det lär bli lättare att sova i natt.

En dag, vecka, månad, år, aldrig.
Jag märker att jag tillhör undantagen, men mig hjälper det oerhört att tänka aldrig mer. Då slipper jag fundera så mycket på när jag kan igen. Dock följer jag vägen till aldrig mer en dag i taget. Och blir det in i kaklet så får jag prova igen.

Men kör vad som känns bäst för dig. Jag har haft så många vita perioder där jag återgått eller ökat efter varje så jag VET att jag aldrig kommer att lyckas ha kontroll. Alkoholen är min överman. Samtidigt är det för mig, lätt att tycka att jag är lite för ”välartad” för att vara alkoholist men oavsett vad jag tycker så är jag det. Men man vet väl inte före man provat, hoppas du hittar ditt sätt!

Läs mitt nya inlägg. Läkaren vägrar hjälpa mig utan har lurat mig totalt. Hon lovade att arbetsgivaren inte skulle se diagnosen. Och nu vägrar hon ta bort den ur min journal.

På ett vis så har det skett/sker då och då.Men de andra överväger till det positivt ändå.För mig måste jag även få höra de "negativa" som faktiskt kan göra så mitt sug stärks och även att ursäkter för att dricka kommer. Pga detta är inte lätt,man kan inte fly ifrån det och de är något man måste förstå vare sig hur jäkligt det känns.De negativa gör så att vi lär oss vad vi kan klara av eller inte.Det kan vara att jag läser något här inne på A-hjälpen som kan "trigga" igång tankarna/känslorna - från någon berättelse/situation som man känner igen, till att någon kanske har tagit ett återfall.Men vare sig så kan man lära sig av andras misstag (även hur sorligt det än låter ).Man kan reflektera vad hon/han har och berätta,deras tankar, reflektioner,tips och råd. Vi ger varandra stöttning pga vi är i samma båt men de betyder ju inte att det inte kan gunga ibland..

Det va så jag kände när jag gick på AA.Om jag hade varit på ett okey humör innan så va det sämre när jag gick därifrån.De är kanske inte alltid bra att konstant påminnas att man är "alkoholist" och har ett beroende.De finns där vare sig.Så när jag mår bra så ska jag ju njuta och bara ha det bra för morgon dagen blir kanske en kämpar dag!..

Kram

Det kan vi! Vi får stötta varandra. "Skönt" att det finns fler med samma problem. Inte för att jag vill att någon annan ska ha problem, men bra att man kan få hjälp och stöd från någon som förstår

...var jag på konsert helt NYKTER.

Folk runtomkring drack (såklart) och jag kände igen mönstret. Det är alltid så intressant att observera hela cirkusen i ett nyktert tillstånd, det händer inte ofta. Ångesten förknippad med min social fobi var inte så hög igår, inte alls faktiskt. Det hjälpte mig igenom dagen och sen på på konserten på kvällen. Jag gick en lång promenad på dagen också vilket minskar ångest något. Jag är så glad att jag gick, att jag inte drack, att ångesten var minimal och att jag hade ROLIGT! Älskar det bandet som spelade och har sett framemot mot detta, trodde aldrig jag skulle få se dem faktiskt.

JAG VET. Alltså, vet med säkerhet och erfarenhet att min ångest dalar extremt efter några dagar utan alkohol. Jag skulle säga att den går ner 25-30% vilket betyder att hjärtat inte håller på att hoppa ur bröstet så fort man ser en människa, eller att tankar som "jag är inte värdig att vara här", "vad jobbig och hemsk jag är nu", "ser jag konstig ut", "varför sa jag så" osv, minskar extremt och de var inte ens närvarande igår. Jag var lugn och glad, avslappnad. Att folk drack runt mig triggade mig inte alls, så det var skönt.

Vi har alkohol hemma och det är väl en riskfaktor antar jag men just nu känns det okej... Jag bestämmer mig för att inte dricka idag för jag vill inte ha ångest associerat med alkoholen, det räcker med den jag redan har.

Ha en bra dag!

Ja, det är jobbigt att erkänna att jag gör och beter mig som min mamma på vissa sätt. Det är som att jag sviker mig själv. Klumpen i magen är given av mig själv, att jag sviker mig själv och inte hon. Det är typ samma känsla/rädsla bara att det är jag som orsakar det och inte hon. Det är uppenbart att man tar beteende från sina föräldrar, även destruktiva. Ibland undrar jag om det är ärfligt eller om man på något sätt ändå vill vara nära dem, vill vara som dem? Omedvetet alltså.