Senaste kommentarerna i forumet

Många många gånger skulle ha varit den sista... Jag har inget svar till dig. Ville bara du skulle veta att du inte är ensam, kan ju vara ett stöd. A upptar ju så stor del av livet, har gjort iallafall.. Ska vi ta bort A permanent ur livet, så måste vi ju tillföra ngt nytt?! Annars blir det ju bara en paus, som du säger. Fokus kanske ska ligga på vad vi ska tillföra våra liv. En del nöjer sig med AA-möten, andra hittar Gud, ett nytt intressant jobb, träffa ngn, börja träna... Osv. Bara några tankar, inga revolutionerande nyheter.

Vi får kämpa på!

Jag tror att det är en kombination av personlighet och bakomliggande problem i livet som ger ångest och som behöver dövas.
Kemiskt snabba belöningar. Vi vill ha kicken snarast som också leder till lugn, om än bara tillfälligt. Oavsett om det är socker, nikotion, alkohol, droger, shopping etc.

Jag har egentligen inga bakomliggande problem, utan är mer den typ av person, med en komplex personlighet, med mycket otålighet, rastlöshet, känslor av leda och långtråkighet. Måste hålla igång på dagarna och anstränga mig rejält, annars får jag ångest och oro. Måste jobba, måste träna och röra på mig mycket, få använda hjärnan i en avancerad tankeverksamhet.

Det tråkiga med livet är att allt det där man tenderar att bli beroende av, i slutändan är skadligt på alla plan, såväl fysiskt, psykiskt, ekonomiskt osv. Men att bryta från alla typer av beroenden...i mitt fall tror jag det är omöjligt. Varför kan vi inte bli beroende av frukt och grönsaker istället? Man önskar ju...

... klarat mig hit i alla fall. Men tänker inte nöja mig. När nu abstinensen börjar ge sig borde ju livet leka...?!
Men livet är ju som det var innan jag började dricka, segt, grått, ont här o var.
Alltså måste jag göra något, ändra något.. Fan vet vad? Hoppas jag kommer på det innan A hinner i fatt mig igen. ?

Känns starkt igen alla dina senaste inlägg. Kan man hitta ngt nyttigt beroende eller är det fel väg tänker jag ofta? Jag periodar i allt. Sund kost, träning, vin, skräpmat, nikotin osv osv. Irriterande mönster? Försöker vi döva ngt eller bortse från ngt som måste fixas i grunden tänker jag ofta..

...som skrivit. Känner igen mig i allt. Tror att någonstans måste man få bestämma lite strategi själv. Det är ju en stor i sig stress att känna att måste sluta. Om du klarar att inte dricka på jobbet idag. Vinst till dig! Jag kan nog inte trappa ner själv utan måste sluta tvärt. Första försöket idag. Heja oss! Stort lycka till snusmumrik!

...som skrivit. Känner igen mig i allt. Tror att någonstans måste man få bestämma lite strategi själv. Det är ju en stor i sig stress att känna att måste sluta. Om du klarar att inte dricka på jobbet idag. Vinst till dig! Jag kan nog inte trappa ner själv utan måste sluta tvärt. Första försöket idag. Heja oss! Stort lycka till snusmumrik!

Jag drack de två ölen igår sedan inget mer. Viljan vacklade och jag tänkte på det flera gånger. Men klarade det. Sovit ganska dåligt men det tror jag är abstinens. Vaknade ändå för ett tag sedan och kände mig ok. Ingen ångest, det var så skönt. Idag ska bli en helt a-fri dag jag har bestämt det.
@Mellanmjölk- vi har det helt tvärtom. Jag är helt ok och lugn när jag är med barnen. Jag trivs inte på mitt jobb alls. Men har svårt att byta, då jag har bra betalt och andra företag har svårt att matcha lönen. Så bra att du kommit en bit och väljer antabus. Jag är inne på det med, men vill inte vända mig till någon instans där det kan komma fram till soc. Ska kolla upp det! Jobbigt med din sambo, men det kan kanske bli bättre om ni separerar. Tänker att ni båda bestämt och att ni inte orkar. Ibland kämpar man alldeles för länge i förhållanden. Har separerat två gånger och det har i slutändan visats sig vara det bästa. Men kul är det inte när man är mitt upp i det. Kämpa på! Stor kram till dig.

Och stor kram till er andra för råd och stöd. Ni får mig vilja komma ut det här och är så glad att jag skrev här inne!

Och jag ska idag vara nykter på jobbet, första gången på väldigt länge, något som eskalerat in absurdum. Känner redan abstinensen, börjar alltid morgonen med några glas innan vi åker hemifrån. Sen fortsätter det.

Vågar inte lägga av helt utan börjar så här, känns viktigast att vara nykter på jobbet först.

Jättekonstigt det här. Jag har fått skapa mig en egen liten grupp med vänner varav en är sköterska, som hjälper mig m avgiftning. Skaffat Benzo på egen hand. Att det skulle vara då stelbenta m avgiftning eller hjälp trodde jag inte. Ska skriva ett kåseri om detta är jag kommit ur abstinensfasen.

Hej, har ikväll insett att jag efter min gastric bypass blivit beroende av vin. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig men jag vill ha hjälp. Ingen i min familj vet något än så länge. Jag skäms o jag smusslar med vinboxarna. Har egentligen aldrig gillat vin men har nu ett sug på vin. Kan någon tipsa mig om vart jag kan be om hjälp för jag vill inte ha det så här längre, tack på förhand

Hur har det gått för dig Lollo77?

Nu startar vi om igen!
Det är ju själva fan om man inte ska lyckas till slut! Eller hur?
Någon gång måste ju det gå, så som vi kämpar och håller på att slåss med alkoholdjävulen?
Vi ska vinna!

Har du lyckats så här långt så är det fantastiskt!
Själv mår jag skit pga att jag inte hållit, så snälla, låt mig få glädjas av din styrka! Kram????

Jag hade B-PEth på 0,78 vilket visade på storkonsumtion precis som Tess45 skriver.
Hur illa däran jag var... jag hade jobb och familj kvar. Men där och då beslutade jag mig för behandling och gav upp. Jag kan inte dricka alkohol, jag blir fruktansvärt sjuk. Har sett ett foto som tagits från den här tiden och jag ser död ut i blicken. Ser tom ut... ingen livsgnista. Så även om jag var ”fungerande” så är det hemskt att se hur illa det faktiskt var.
Hur känner du, är det en förändring på gång för din egen del?
Kram
Ellan

Snart två veckor och känner mig trött trött trött och omotiverad. Fan

Jag stämmer in i kören om sjukskrivning under den värsta abstinensen.
Försök få något att sova på så du inte blir ett fullkomligt vrak.
Utan sömn är det svårt att orka ta sig igenom stormen.
När det är som värst, minns att du aldrig mer behöver må sådär fruktansvärt dåligt.

Läs mycket och skriv gärna! ?

.. varit där. Den värsta gången var jag ensam med två små barn och låg i sängen. Svårt att förklara, men jag fattade inte att jag fanns. Tittade på mina händer och fattade ingenting. Fan vad jag hade kunnat skada mina barn, tänk om något hade hänt dom! En annan gång såg jag någon sitta på fönsterbrädan och viska till mig hela natten. Det är fan inget liv!

Det första du måste göra är att gå igenom abstinensen. Har du druckit länge och mycket kan det ta ett par veckor. Du kommer inte kunna slappna av, få ryckningar i kroppen, ångest o.s.v. Det lättaste i det läget är ju att dricka, då försvinner det på en halvtimma. Men jag lovar dig att väljer du att låta bli alkoholen väntar ett underbart liv där bakom hörnet! Du kommer se fräschare ut, känna dig glad, slippa oroa dig för att lukta eller för att någon ska förstå.

Som de andra skriver är det bra om du får något lugnande utskrivet, men jag har aldrig fått det utan att bli inlagd. Kanske kan du få oxascand om du låter bli att berätta om alkoholen och bara berättar om ångesten. Jag fick det och det är det enda som har hjälpt, om jag dubbel eller tredubbel dos. Dock vanebildande, så ta bara under den första tiden.

Jag hoppas innerligt att du orkar ta dig igenom detta, du har viljan och insikten!

...

Det betyder så mycket med respons för mig, för alla gissar jag.

Igår fixade jag att inte dricka på arbetstid, tog dock en rejäl återställare och tände väl av runt lunch... idag kapsejsade det så totalt, vågar knappt berätta. Ingen märkte dock något vad jag vet, min fasa.

Imorgon har jag som mål att inte dricka något på varesig morgon eller arbetstid... hoppas jag klarar det, det är så sjukt starkt...

.. idag tog jag antabus. Jag gör det i smyg så sambon vet inte om det. Berättar jag så kommer han börja lägga sig i och börja kontrollera mig och då är det kört. Jag fixar inte när folk ska bestämma över mig, fokus flyttar från att kämpa med alkoholmissbruket till att kämpa mot dom som försöker hålla mig i koppel. Lite komiskt faktiskt att man smyger med antabus för sin sambo, haha!

Hade chans att dricka i helgen, blir nog ensam med barnen lördag kväll till söndag. Är så nöjd med mitt beslut, nu kan jag inte dricka när jag är ensam med mina barn. Jag kommer att vara en bra mamma denna helg!

.. att det är stressen som blir jobbig. Jag blir så stressad att det känns som att jag ska explodera. Allt går i slow motion, att t.ex. ta sig upp till bilen kan ta hur lång tid som helst. Massa gnäll, skrik och bråk hela tiden. Jag tål inte gnäll från barnen, det finns inget som stressar mig så mycket.

Sambon har inte hjälpt till så mycket när de varit små, jag har alltid fått ta hand om den som är minst. Allt är farligt och jag kan inte slappna av en sekund. En heldag på stranden är en lång pina och hela dagen går ut på att hålla barnen hela och vid liv. Jag är en sån mamma som har haft svårt att få gå på toaletten, för jag klarar inte av någon minuts gnäll. Har haft svårt att överhuvudtaget lägga ifrån mig barnen, går ändå bara runt med ett tryck i bröstet och väntar på att de ska börja skrika. Det blir lättare ju större de blir, blir roligare samtal och roligare aktiviteter. Nu låter det som att jag avskyr att vara med mina barn, men det är ju underförstått att jag älskar dom över allt annat och att vi har underbara stunder och dagar tillsammans. Det jag skriver är det som känns dåligt och jobbigt, det är ju det jag måste jobba på att förändra.

På jobbet känner jag aldrig stress, bara lugn. Har att göra och får lov att göra det utan att någon hänger på mig och skriker. Jag kan hänga med armarna fritt, dricka kaffe, ha roliga och stimulerande samtal med kolleger. Det har blivit mycket bättre sen jag började jobba heltid.

När vi tar till olika sätt att fly det vi känner obehag inför bekräftar vi för oss själva att det upplevda hotet verkligen var ett hot. På så sätt vidmakthålls ångesten/obehaget/rädslan och därmed behovet att fly.
Om alkohol är en ångestdämpare/flyktväg kommer det till att börja med kännas väldigt otryggt att välja bort det. (kan kännas som sug)
Varje gång du nykter genomför det du tidigare använt alkohol för att underlätta motbevisar du den inre övetygelsen om flyktens nödvändighet. Det är inte säkert att det någonsin kommer att kännas behagligt i dessa stunder, men du lär dig ”by doing” att det går. Låt alla obehagliga känslor få finnas, du har säkert skäl till dem, medvetna eller omedvetna. Du kommer gå starkare ur varje situation
Kram

Mitt B-peth låg på 0.75 och det är storkonsumtion.

Hur ser ditt supande ut?
Vill du förändra drickandet?

Känner bäst till Peth, som inte säger något om ev skador utan endast hur mycket du druckit senaste 2-3 veckorna. Allt över 0,3 ses som överkonsumtion. Värdet halveras 4:e dag, dvs du har 2,0 idag, har du 1,0 om 4 dar, 0,5 om 8 dar etc. Värdet ska vara 0,0 om man inte dricker på ca 3v. Själv hade jag som högst 2, 1 halvår sen.

Jag har under och efter alkohol på papper hemma.
Kollar ikväll och återkommer!

Tack för det! Det är inte bara rosor och nöjesfält, men det går sannerligen framåt! ?
Jag tycker det låter som du har insikten och viljan. Nu handlar det ”bara” om att inte ge vika för frestelsen.
Jag var med jobbet på mässa för några veckor sedan och skulle ge fan i att dricka. Det absolut värsta var tankarna och idéerna i mitt eget huvud huruvida alla andra skulle poängtera att jag inte drack. Ingen fråga varför. Allt satt bara så himla inpräntat i skallen bara. Kanske för att jag alltid druckit i dessa sammanhang?
Befrielsen som infann sig när jag fattade att det är ingen som rynkar på näsan för att jag väljer att inte dricka.

Jag tror på dig!