Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har vart tillsammans med min sambo i tre år, vi har det väldigt bra ihop och jag älskar honom mer än allt. Jag är uppväxt i en familj med missbruksproblem och detta verkar vara något som har satt djupa spår i mig. Varje gång jag dricker slutar det med att min sambo får bära hem mig, jag har ingen kontroll över mitt drickande och super mig redlöst full varje gång. Jag är även väldigt elak och behandlar de flesta runtomkring mig väldigt elakt på fyllan. Detta är något som får mig att må extremt dåligt då jag annars är en lugn och snäll person. Vad tycker ni att jag ska göra? Jag vetinte vart jag ska ta vägen längre och det känns som att jag sabbar mitt liv trots att tillfällena då jag dricker är väldigt få. Jag har sån ångest att jag inte vet vad jag ska ta mig till längre..

@annacananda Du är fantastiskt!
Underbart att du pratade med din dotter och hur fint det blev, tänk att vi ska behöva gå ner i ångestträsket först innan vi förstår hur lätt det blir när vi bara vågar prata om det.

Du är så stark som vill gå ner på djupet och släppa ut gråtet. Jag gjorde det ordentligt för ett tag sedan och det drog ur all energi och jag var trött i några dagar efter det men jag tror det är viktigt att göra det❤️

Kram

Lite dagbok.
Igår åkte våra gäster hem på eftermiddagen och jag vinkade vänligt hejdå i en paus från jobb. Jobbade ett par timmar till och när jag kom ut från kontoret infann sig en märklig känsla. En känsla av energi, en känsla av att kunna andas lättare, en tystnad som smekte mina öron. Jag gick med lätthet runt hela övervåning och städade allt. Tog bort varje julpryl, samlade upp och rensade en låda. Dammade och dammsög med lätthet. Julsånger jag hatat under hela december kom plötsligt ur min egen mun och jag nynnande mig igenom två maskiner tvätt, rena lakan i sängarna, fyllde en låda med julpynt och satte den tillbaka där den hör hemma, längst upp i garderoben. Rensade bort allt gammal pynt som fanns kvar i lådan och så hade vi inte behov av ytterligare en låda. Det blev en halv sopsäck istället som kommer att fyllas idag.
Jag är förundrad över hur mitt ansikte slätades ut, hur energin återvände och hur lätt jag kände mig för en stund. Spänningen i axlar och nacke sitter kvar men är pyttelite lättare. Den spänningen har med mina tonår att göra så innan jag sorterat känslo- och kroppsminnen kommer den att påminna mig om det arbete jag har att göra. Utan bedövning. Jag ska sänka mina antidepressiva idag med ett litet snäpp. Jag tror att dosen är för hög för att jag ska kunna komma i kontakt med det riktigt svåra. Jag är redo att göra det nu. Jag har en enormt längtan efter att gråta och gråta ordentligt. För det måste jag nog släppa ner lite på medicinen. Jag har lite huvudvärk varje dag och det beror nog också på den höga dosen antidepressiva. Så en liten minskning under en månad så får jag se om jag är redo att släppa ner den ytterligare ett litet snäpp när det blir vår. I februari har jag medicinerat i ett år och det har varit svårt bara det. Det är omöjligt att säga om det är hjälpsamt - jag vet bara att när jag till slut accepterade att medicinera var jag totalt slut och kunde inte komma ur soffan. Så någon hjälp har det varit. Jag kom ju upp ur mitt grubbleri.
Nu frukost i lugn och ro innan resten av familjen vaknar.

Stor kram

🦛

@Se klart @Andrahalvlek

Undrar om 14års ålder var extra utmanande för våra föräldrar. Jag jobbar med att förstå nu och att förlåta för min egen skull men det är fan inte okej att överge en tonåring. Jag har tänkt att de gjorde så gott de kunde men det gjorde de fan inte.
Oj vad skönt det var att skriva det!
Tack för att visar mig att jag inte är ensam. Så mycket skam jag burit på och trott att det var jag som på något sätt hade del i att mina föräldrar inte kunde ta ansvar. Så länge jag har förstått intellektuellt men inte med resten av mina sinnen. Att jag föll igenom denna hösten har plötsligt fått en förklaring. Det gör mig inte lyckligare men jag har i alla fall hittat var knuten/knutarna ligger och kan börja nysta upp den känslomässiga röran som finns inom mig.

Kram

🦛

Stor kram till dig @annacananda , så beundransvärd du är som väljer och orkar att möta dig själv och ditt liv. Underbart att du har fixat tre månader utan alkohol och skall göra tre till✨ Jag ligger långt efter men har stora planer för nästa år😊 ❤️

@annacananda Vilket bra samtal du fick med din dotter, hon verkar verkligen vara klok och trygg. Det är en så bra insikt när man kan se att man är medberoende. Det är så svårt att få syn på det, men det kan tydligt yttra sig i det psykiska måendet man har. Det är när man ser det som man kungöra något åt det. Det har varit min största insikt när jag blev nykter och min största förändring som jag gjort. Jag anpassade mig och ändrade mitt beteende, åsidosatte mina känslor och behov och tog ansvar för andra. Medberoendet har följt med i andra relationer och triggat mig, nu senast på min arbetsplats och med en kollega. Som tur är kan jag se det och sätter gränser, men det är oerhört energikrävande. Jag har aldrig sett det så tydligt som jag gör nu och jag ska verkligen se till och passa mig för att inte hamna i medberoende igen. Det kan likställas med att vara i alkoholträsket och vara i alkoholdjävulens klor.

Ha en fin kväll❤️

PS2. Jag försökte få en relation mer på djupet med min mamma, men gick bet gång på gång. När jag accepterade det infann sig ett lugn inombords. Jag slutade försöka, gillade läget.

@Se klart Som jag håller med dig ❤️ ”De visste inte bättre” är en förklaring, men en urusel ursäkt. Visst fan borde de ha vetat bättre, men de orkade inte. Oklart varför. Jag måste för min egen sinnesros skull godta det som en ursäkt, men i mitt hjärta kan jag aldrig förlåta mina föräldrar.

Och det blir bara tydligare ju äldre mina egna barn blir. Den relation som jag har till mina barn idag har min egen mamma aldrig varit ens i närheten av. Hennes förlust.

Och jag ger henne en väder-och-vind-relation, det kräver ytterst lite av mig. Hon verkar supernöjd med det, och jag vill bara kunna se mig själv i spegeln och veta inför mig själv att jag inte spelar på hennes planhalva. Jag tar hand om henne nu när hon blir gammal.

Kram 🐘

PS. Med väder-och-vind-relation menar jag att man pratar om vädret, tv-program och andra banala saker. Man pratar inte om känslor eller på djupet.

@annacananda Vilket fint samtal du fick med din dotter ❤️ Min äldsta dotter är 25 år och hon har aldrig druckit alkohol. Hon är min ledstjärna i nykterheten. Också. Först lärde vi barnen allt vi kunde - och när de blev äldre lärde vi oss av dem ❤️

Det är väldigt skönt att outa. Pirrigt första gångerna, men man blir snabbt varm i kläderna. Sen kommer en fas då man vill berätta för alla, även i kassan på Ica nästan 🤣 Sen kommer ytterligare en fas då man inte behöver berätta, men gör det om någon frågar. Det viktigaste är ändå att vi själva är trygga och stabila i vår nykterhet.

Kram 🐘

@Annja Gottnyttårkram 🐘

Fint att höra att det går bra!

Jag vill bara heja på, och säga att det är en imponerande resa du gör. Vill också instämma i @andrahalvleks inlägg om detta vi blivit itutade att ”de visste inte bättre” som en förlåtelse-formel att anamma utan motstånd. Jag tror många visste bättre men de orkade inte, av olika skäl. Av självupptagenhet, brist på mognad. Mina föräldrar abdikerade när jag var kring 14- sedan kan man säga att de helt släppte taget om mig när jag flyttade hemifrån som 16-åring. Jag har INTE upprepat beteendet för det går visst att ”veta bättre”.
Nu kan jag upplevas som en curling-morsa men för mig handlar det om att vara nära- och att ta igen för år när jag inte varit närvarande i samma utsträckning. Jag vill vara här! Jag vill vara stadig, stabil, pålitlig. De sakerna är inte kompatibla med a-missbruk, så jag har valt väg. Det kan man göra- det kan vara tufft- men det är tufft att vara människa.
Önskar att det lugnar sig lite och du också får njuta av ditt beslut. Stor kram 🥰

Tittar in för att önska alla ett Gott Nytt År 2023🌠🌠🌠. Jag är ju inte här så ofta numera. Det har funkat bra att avstå A helt en längre period nu. Jag vet dock hur lätt det är att trilla dit igen så forumet finns som en trygghet för mig. 😊 💕

Lite dagbok,
Gästerna har inte åkt hem utan istället förlängt sin vistelse till ikväll. Som tur är så jobbar jag nu i eftermiddag. Jag orkar inte vara trevlig och är helt förstummad över att gästerna trivs och tycker det är skönt här. Maken stortrivs och sköter maten så det är helt okej.
Igår tog jag upp med vår ena dotter om vi kunde få byta vinprovningen mot ”Afternoon Tea” på ett väldigt tjusigt ställe. Jag sa som det var att jag troligen inte kommer att dricka mer på mycket länge och i alla fall inte kommande 3 månader. Hon svarade ”såklart” - hon frågade nyfiket och jag förklarade att jag inte mår bra av vin, att det blir för mycket och att jag vill leva mer närvarande. Hon log och sa: ”Välkommen till vår värld!!” Det visar sig att hennes man har tagit ett beslut att avstå alkohol och de har gett upp umgänget med hans gamla kompisar som dricker mer än vad som är hälsosamt. Den här dottern har aldrig varit intresserad av att dricka alkohol. Jag blir så innerligt glad och kan känna en sådan närhet till henne. Hon är ganska ung men så klok och så tydlig. Jag känner en enorm stolthet när hon sätter gränser kring familjen, sunda gränser. Vilken glädje! Så, det jag var lite rädd för visade sig vara en glädje för vår dotter.

När jag tänker efter så är det ju det normala friska. Hur kan man vara rädd för att vilja hävda det normala friska?

Jag har aldrig tänkt på mig själv som medberoende - inte förrän nu har jag riktigt förstått med hela mig vad det innebär. Nu finns SÅ mycket att utforska!! Och nu behöver jag vila!

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

@Himmelellerhelvette Det där med pauserna är något jag verkligen ska ta till mig! Jag ska bannemej bara gå undan och vila när det blir för mycket. Jag behöver nog öva ett tag men jag ser det som en viktig pusselbit!

Tack för att du delar och stöttar!

Kram

🦛

@vår2022 Tack för tröstande inlägg - det ger ju hopp om att hitta in i kärnan och knäcka gåtan.

Jag ä så tacksam för att jag hittade hit och får så mycket stöd av dig!

Kram

🦛

@Andrahalvlek Precis så, min far var spelmissbrukare och spelade bort vårt hem, mor var medberoende och höll fasaden. Jag förstår intellektuellt hur det fungerar men jag kan inte förlåta dem för vad jag drevs till som liten tjej. Destruktivt beteende som kunde gått mycket illa. Jag klarade mig och ganska väl, men det finns ett sår jag behöver läka. Jag har som du trängt bort en del på grund av skam. Lika illa är det med min storebror som sover dåligt, arbetar ihjäl sig och är allmänt arg och irriterad, sarkastisk och samtidigt den mjukaste jag känner. Gör karriär istället för att ta hand om sig själv. Han har förträngt allt. Något har hänt som gör riktigt ont - vi får se om jag får fatt i bilderna och kanske kan få en korrigerande upplevelse hos terapeuten…

Kram och tack för att du finns!

🦛

Julhelgen avlöpte väl. Alla var sams och ingen alkohol dracks. Skönt! Nu hoppas jag på en lika fin nyårshelg.
Jag lyssnade på Marika Carlssons vinterprogram igår, i vilket hon pratar om sitt sockerberoende men det kunde lika gärna ha varit ett alkoholberoende. Igenkänningsfaktorn var hög. Lugnet som sprider sig i kroppen när hon tar sin drog. Ångesten efteråt. Bestämmer sig för att aldrig mer äta socker. Slänger allt. Plockar en stund senare upp det ur soporna. Köper nytt. Åker till olika affärer för att handla för att de som jobbar där inte ska inse vilka mängder hon totalt köper. Hon har blivit hjälpt genom att lära sig att hantera sina känslor på annat sätt än genom att äta socker.
Jag måste lära mig att hantera mina känslor utan att dämpa eller förstärka dem med alkohol. Många gånger dricker jag dessutom bara av gammal vana, utan att egentligen vara sugen på alkohol. Där måste jag också jobba med mig själv. Där är boken "Beteendeprincipen" till god hjälp.

@Majaela Låter verkligen som att du varit under superstress både på jobbet och inför att fixa jul. Du tog till vin för att döva, dämpa och orka stå ut efter att ha levt så bra under hösten. Du berättar att du inte skulle få någon sympati eller hjälp, bara förakt om du skulle brutit ihop av din otrevliga elaka man. Sedan applåderar han och övriga över din perfekta insats. Du känner dig tom och det kryper i kroppen när allt är över.

Det blir tydligt vilken roll alkoholen har i ditt liv. Den dövar, dämpar, blockar dina känslor och tankar för att du ska klara av livet och stå ut. Utan alkohol skulle du bryta ihop, inte orka. Din man och de övriga applåderar dig för att du orkar och du måste dricka för att orka, annars går det inte. Som jag ser det finns det en hel del du måste ta itu med för att inte behöva ta till alkohol. Din man som inte hjälper till och som föraktar dig om du inte fixar allt. Det låter inte som en hjälpsam eller kärleksfull man och även om du dricker så kommer inte han att ändra på sig. Inte konstigt att du känner dig tom. Alkohol dränerar, utarmar och stänger av känslor, kvar finns ångest och rastlösheten som ett töcken. Man får inte tag på sina känslor och vet varken ut eller in.

Tänker att du behöver reda ut i hur du vill att ditt liv ska se ut på alla dina livsområden. Hur vill du att dina relationer ska se ut, hur det ska se ut på jobbet. Hur du vill leva ditt liv. Vad som måste bort, vad som måste ändras och vad som måste in. Alkohol löser det inte, det tar bort smärta och symptom för stunden, men såret är öppet och varet finns kvar och behöver en ordentlig rengöring och vård för att det ska läka ut bra.

Hoppas du får ett fint nyår och inte behöver dricka för fixa och för att stå ut❤️

@annacananda Jag är så imponerad av dig! Du kämpar verkligen och är så förståndig att du förstår att alkohol på detta är totalt värdelöst!

Jag tror att vi blir starkare och mer insiktsfulla ju mer vi möter allt nyktra. Jag har förstått att när jag börjar tänka negativa tankar eller blir nedstämd, arg m.m. Då behöver jag en paus, kan lägga mig och vila en stund eller meditera. Sedan känns det bättre.

Kram❤️

Nä, Majaela! Det är INTE dig det är fel på i det här läget. Jag tycker att det låter som om du ställer höga krav på dig själv och på hur det ska vara och se ut. Där tycker jag att du är i gott sällskap. Många härinne har vittnat om samma beteende. Någon slags idealbild vi siktar mot och sen kör vi in i kaklet, orkar inte med och dricker därför.
Du verkar dessutom leva med någon som också ställer krav på perfektion. Det låter ganska jobbigt. Du måste se vad du lyckas med! Du har nästan slutat helt med alkohol. I en miljö där det dricks! Det är väldigt starkt!
Jag har liksom du haft den där tomhetskänslan. För mig har det nog ofta handlat om att jag inte varit ”med” själv. Inte på grund av fylla, men på grund av att jag haft koll på allt och alla och inte kunnat vara där och njuta i situationen. Ständigt på nästa steg. Det låter som om du är utmattad och med all rätt. Jag blir lite förbannad på din man när jag läser det du skriver. Tar han något ansvar? Han kanske också blir stressad och då också elak? Eller är han en elak person? Och om han är det och du fortsätter att leva med honom så behöver du se ditt eget värde. Det kan han inte röra. Bestäm dig för vad som är rätt, vad som stämmer. Allt annat skit han häver ur sig ligger hos honom. Du behöver inte ta emot apan, låt den vandra tillbaka till hans knä. Har du arrangerat ett perfekt julfirande, jobbat heltid och slagit knut på dig själv då har du. Du är en jäkla drottning! Ta inte emot en smutsig apa. Ta bara emot beröm, mjuka katter etc.

Det gör ont att läsa det du skriver. Om personen till och med säger att hen spelade. .. jag tror att det du beskriver inte är helt ovanligt ändå och att du lever ihop med en Person som inte är riktigt frisk. Man kan läsa om de här personerna som överöser med beröm och kärlek initialt för att sedan när de fått kontroll sakta bryter ned. Det är inte så konstigt att du har ”löst problemet” genom att dricka, men nu har du ju förstått att det inte är någon lösning.
Du beskriver ett liv som skulle göra vem som helst utmattad. Jag började dricka när jag hade järnbrist och blev extremt trött. Alkoholen blev bränslet. Helt galet såklart eftersom den sabbade sömnen etc.
Du jobbar heltid, hämtar barn på förskolan, lagar mat, troligtvis en massa annat. Vet inte om hen du lever med tar sin del av ansvaret, men det låter inte som att ni jobbar tillsammans med att komma framåt och tar gemensamt ansvar.
Det låter nästan som hen också dricker och har riktigt dåligt ölsinne? Blir arg, elak och bitter? Eller är det även utan alkohol. Oavsett har du levt med någon sen du var 17 år som inte lyfter dig alls, utan som sakta bryter ner dig. Det låter som om du börjar hitta den där kärnan av ditt eget värde och att du börjar fatta att det inte är du som gjort fel när någon tjafsar om en pizzadeg. Du är en av 5 på jobbet som kan allt. Ok du har druckit för mycket de senaste 2-3 åren, men nu vill du sluta. Det är ett oerhört bra beslut att ta och du kommer att greja det. Tycker att du låter beslutsam och att du har en strategi. Låt ingen trycka ner dig. Du är värd allt stöd och eftersom du inte får så mycket sånt utifrån får du berömma dig själv och hänga här. Allt lycka till, till dig!

Tack för alla stärkande kommentarer!
Det är mycket att fundera över, jag vill ha en förändring men det är svårt när man genast möts av mothugg eller tystnad.
Jag har bestämt mig för att ge upp alkoholen för nu, ett bra tag framåt (minst 100 dagar har jag övertalat migsjälv). Ska fundera under tiden om jag vill börja, vilka tillfällen isåfall och varför.
Har trots alla mothugg varit helt nykter i en vecka. Men varit tufft, direkt kommer kommentarerna om jag gör något fel eller förändring i en plan blir det tråkigt här hemma. Senast var det om en pizzadeg… Men efter hur jag varit så spelar det ingen roll hur konstruktiv jag försöker vara, jag har ju redan skapat en dödssynd genom att dämpa min ångest med alkohol. Ångesten smyger sig på om kvällarna och jag försöker söka mig in här för att dämpa min ångest.
Genom åren är det en kommentar som ofta cirkulerar i min skalle..
När vi träffades var personen den mest omtänksamma, snällaste, givmildaste personen jag någonsin har träffat. Fanns alltid där för mig oavsett vad.
En gång sa personen en sak jag inte kunnat släppa när jag nämnde hur jag ansåg att personen brukade vara. ”Jag är inte den personen, jag spelade den för att jag var uttråkad.”

Samtidigt så låter allt så hemskt när jag radar upp det. Jag gör fel och haft dåligt självförtroende, lätt kunnat bli upprörd och ångrat mig sen och bett om ursäkt såklart.
Det är lätt att peka fingrar, men jag undrar ofta om jag är den dumma. Senast ikväll fick jag höra att jag suger allt gott från jorden. Men det var bara en pizzadeg..
vill bara fly till min gamla vän som jag försöker säga upp bekantskapen med (alkoholen).. känns oftast bättre på morgonen, kvällarna är värst..

Har haft en svacka där jag medicinerat, tre dagar före jul. Det blev för stressigt. Dessutom en otrevlig elak man på det så tog jag till alkohol för att klara av situationen.
Mycket begränsade mängder men helt i syfte att få ned pulsen och inte bara sätta mig ned och bryta ihop. Har mycket ansvar och många deadlines på flera plan både yrkesmässigt som privata. Fanns ingen plats eller tid för att avbryta något eller finns plats för fortfarande.
Någon sympati eller hjälpa hade jag inte heller fått om jag hade brutit ihop, bara förakt.
Därför kämpade jag på . Allt blev perfekt, inget förakt utan stolthet och beröm från min man och alla omkring mig. Men idag när tomheten efter allt julfirande är över kryper det i kroppen på mig. Varför tog jag våld på mig själv IGEN för att orka. Fasen att jag aldrig lär mig .
Det här är inte så bra .
En månads daglig stress med långa ”to do list” sen när jag skall koppla av känns det bara tomt och ångestfyllt .
Trist med tanke på att jag levt så bra under hela hösten.

@Murphy Ditt inlägg berör mig verkligen! Du var så ung när ni träffades! Att leva med någon som förminskar, ignorerar och får sin partner att känna sig värdelös är inte sunt och det är inte så det ska vara. Det är psykisk misshandel och det är inte du som gör fel. Att ni har det bra tills ”du gör något fel” känner jag så väl igen! Det är så en manipulerande person gör för att få dig osäker. Jag har själv på nära håll sett vad ett sådant förhållande gör för en ung människa och över tid. Läs om psykisk misshandel och ta hjälp! Och bra att du läser här när du vill dricka alkohol. Du kan ta dig ur det här och det finns många här som kan stötta dig.