Senaste kommentarerna i forumet

Inte många som klarar din resa.. Men du är ju Oxe så...
Spjärnar emot... ;-) Bra jobbat!!!!

John

Sista dagen idag dag 21. Funderar redan på vilket vin jag ska smutta på i morgon.
Men ... Går det åt pipan så... blir det ett längre uppehåll..
Känner mig bra behandlad här Dionysa :-)
Nu får det bli sol och sommar, trött på halvdant väder

Har alltid haft en inre röst som är sträng och hård, som fått mig att känna mycket skuld och skam i livet. Och de stunder när det känts riktigt bra har rösten knackat på: Jo men du Ron, du vet väl att bakom hörnet där borta väntar nästa problem...och så har livet alltid varit....att det är någonting som alltid måste styras upp och fixas. Har ibland känslan av att "livet" vill mig illa och att det finns människor därute som inte gillar mig av någon anledning...och sedan avundsjukan över andras duktighet...och rösten därinne "se på dem, så bra de klarar av livet, de är ideal, du skulle aldrig klara det". Avundsjukan över de som frenetiskt källsorterar med varje sak på rätt plats, inget får bli fel...de som knaprar på sin morot istället för att avnjuta den där gräddbakelsen...de som slutar äta kött och som med pekpinnar klankar ner på oss köttälskare hur mycket vi förstör klimatet och miljön och göder cancer i våra kroppar...de som får oss som älskar att resa dåligt samvete och skuldkänslor för att flyga och att vi förstör miljön. De som alltid lyckas med det som de bestämt sig för och är klara i tid. De som räknar dagar i sin egen nykterhet...och jag själv då? Jag klarar det inte, jag är inte där ännu, vill ju så gärna, men jag kan inte. Just nu. Måste få till några fler pusselbitar först...sen så...inte idag, inte imorgon...men en annan dag. Då. Då är det min tur!

Tänkte det är lika bra att rubriken säger som det är. Jag körde ner i diket med buller och bång. Med berått mod. Här handlade det inte om någon radiostyrning mot systemet och hoppsan. Nä, det var medvetet och planerat. Maken var ute på ärenden, messade mig och frågade om jag ville ha vin till kvällen. Ja. Det ville jag. Jag tänkte på det där vinet hela dagen sedan. Ville bara att kvällen skulle komma. Klockan gick alldeles för långsamt. Men det blev wine o'clock till slut. Vi delade på en flaska. Lugnet och fuck-it känslan spred sig i kroppen. När flaskan var slut räckte det inte för mig. Vi öppnade en till. Jag vet exakt vilket glas som tog mig över gränsen till "för mycket". Jag visste det just då när jag drack det också. Fullt medveten bestämde jag mig för att dricka för mycket. Skit samma, testa och se vad som händer. Naturligtvis hände inget roligare än att jag började kräkas. Och kräkas. Och kräkas. Så sjuk har jag inte druckit mig sedan... Ja när? Idag känner jag mig lättad. Jag har alkoholproblem. Jag behöver inte dricka mer. Ser du problemet nu? Frågade jag maken. Japp. Sa han.

du är chefen! Du säger ingen a! Punkt!

Men... så enkelt är det ju inte... i know, velade precis fram och tillbaka med mina tanter för några dagar sedan. Inga argument var så där jätteövertygande till en början, men det kommer! Vi är medvetna om fallgroparna, riskerna, suget... vi ligger steget före.

-att vara nykter för att kunna vara tillgänglig för barnen är ju en bra ”yttre” anledning, spec i ett nytt sällskap.
-28 dagar blir 29, 30, 31... känslan att vakna nykter och lägga på ytterligare i dag är härlig!
-det är värst innan festen, väl där och resten av gänget börjar vara lite berusade kommer tryggheten i ditt val att vara nykter. Vad skönt att slippa dagen-efter-måendet. Stanken av a är motbjudande osv
-tycker dom inte om dig som du är utan a? Det är deras förlust, sådana bekanta klarar man sig utan!

Hur som helst, det går att lista fram en lång lista med motargument...en del är bra, endel mindre bra... dagen efter kommer den riktiga belöningen när man är så glad, starkare och tacksam att man vaknar upp nykter ytterligare en dag??
Du fixar det! Du fixar det!

.... måste firas? - nej men njuta av känslan att jag faktiskt klarat 3 veckor... imorgon är det måndag och valborg... jag kommer låta den dagen passera,, bjuda hem våra gamla mammor på lite mat, skjutsa dem för att se en eld! Erbjuda skjuts till ungdomar som vill ut och ”parta” Nu väntar jag med nyfikenhet på vad vecka fyra har att erbjuda... vecka 1- mådde jag som jag förtjänade, vecka 2 - fylld av ny energi, trodde livet hade återvänt! Vecka 3 - temat har varit smärta och trötthet...vecka 4 - jag välkomnar dig, gärna smärtfri??‍♀️ Min önskan till livet är - Låt ingen av mina nyfunna vänner här körs i diket i morgon, ge dem styrka?låt dem vakna pigga och nyktra den första dagen i maj?

...vad har vi(?) gjort för att du ska känna dig så avvisad? Berätta gärna!

Uppgifterna från psykologen blir ytterligare ett prestationsmoment. Jag ska minsann fylla i mina uppgifter så jäkla bra så jag får medalj! Jag är en mönsterpatient. Jag botar mig själv medans läkaren tittar på... Suck.

Har läst din tråd nu. Vilken fin människa du verkar vara.. glöm inte bort dig själv. Bra det där med Grekland! Jag tänker på min mamma när jag läser.. hon lever lite som du, tar hand om och vårdar sin sambo (ej min pappa) som blir mer och mer ilsksint! Förstår att jag är viktig för henne, hon kommer till mig och pratar av sig... vet inte hur många gånger jag sagt -lämna honom, men hon säger att så gör man inte...?kärlek till er fantastiska människor?

På valborg är jag bjuden på fest med människor jag inte känner så väl. Min första tanke var att jag ska säga att jag måste vara nykter om det händer mitt tonårs barn något så att jag kan hämta henne. Men, nu har a-rösten börjat viska:
1. Vill du vara den där "tråkiga" personen som inte dricker och inte kan "släppa loss"?
2. Vad ska dina nya vänner tro om dig- du kommer aldrig mer bli bjuden på någon av deras fester!
3. Du kan dricka litegrann, typ två glas vin..
4. Jaja, du hade lovat dig själv att vara nykter i 90 dagar. Nu har det gått 28, du har varit jätteduktig! Ta en dag med vin och fortsätt sen räkningen, en dag spelar ingen roll.

Just idag har jag inga motargument... Om du har något så är jag tacksam för hjälp..

Nu missade jag något tror jag!
Hade jag vetat vem du är hade jag ringt dig... så hade du fått berätta.. det var säkert något bra skrivet?‍♀️

Jag har läst i din tråd... Vilken resa du har gjort- så inspirerande! Tack för din kommentar, så skönt att höra att någon annan har känt likadant och att det kan gå över. Att det finns ett liv på andra sidan.

Du kanske t.o.m. har något bra tips nu när förhandlingen med a-rösten inför Valborg har börjat?

Hoppas du fick en bra fredagskväll med lite "hjärnvila".

Godmorgon och välkommen till en ny a-fri dag! Vill bara säga att du är duktig, heja dig! Om några dagar kommer underbara nätter med skön sömn?‍♀️

Efter att ha läst din tråd är jag ganska säker på att du har yngre barn än vad jag har... När mina barn var yngre så längtade jag konstant efter att vara ensam, att få tänka en tanke till slut, att få avsluta det man gjorde (om det så bara var vika tvätt) utan att konstant bli avbruten av någon som behövde sin mamma:). Nu när barnen är större är det annorlunda. Jag har inte längre samma behov av att vara ensam för jag är inte lika "slutkörd" av barnens behov längre. Nu tycker jag ganska ofta (som du kanske förstått) att det är sorgligt att var ensam utan barnen.

Men, den här veckan blev det en bra fredagskväll trots allt och en bra lördag. Nykter såklart;)

Helt normalt att glömma när man har så mycket omkring sig! Det är inte din hjärna som är vimsig, det är du som överpresterar;) (Tror jag iaf....). Kom ihåg att skriva upp när du badar! Och kom ihåg att skriva upp allt... låter som att den där uppgiften blir ett extra stressmoment;). Jag har en väninna som gick till en KBT psykolog för att hantera sin stress, men hon slutade för att alla "uppgifter" gjorde henne bara ännu mer stressad:). Kram till dig idag!

Första natten utan båda alkohol och sömnmedel.
Somnade sent. Tittade på filmer, drack alkoholfri öl och åt chips.
Sovit i korta perioder men med en stressfri sömn. Inte utsövd men ändå med en behagligt avslappnad känsla.

Det var intressant läsning! Kram

Alltså det här med kriser och sorg, att det ska sluta så liknande för så många. Eller kanske inte sluta, men att det hanteras med bedövning.
Det måste varit hemskt för dig där och då. Gjorde du på samma sätt som jag? Förträngde och bedövade?
Jag är glad att jag kommit till insikt och låter dagarna gå som de går.
Blev väckt här för en timme sen av sonen och känner mig lite sliten efter gårdagens helvetespass på berget med cykel, men jag är INTE bakis!

Ha en fin dag!

Neuroförbundets jurist har hjälpt oss med det. Får se hur det går i Förvaltningsrätten. Våra barn hjälper oss så gott de kan, dottern är psykolog och jag får mkt stöd av henne. Vill dock inte belasta dem allt för mycket, de har egna liv och familjer att ta hand om.
Har i alla fall planerat resa till Grekland i höst. Har en väninna som bor där. Ny dag. Kram och styrka till oss alla som kämpar

Du måste kunna överklaga de indragna hjälpinsatserna. Det är ju inte klokt att anhöriga ska drabbas så hårt!
Be dina barn ringa till Soc och göra en orosanmälan. Att de ska säga att du orkar inte längre.
Det gjorde jag när vår pappa blev sämre, och hans sambo blev deprimerad.
Det hjälpte till en del iallafall.
Det är sjukt att man måste skrika om hjälp innan den kommer....
Kram?
Du måste ha egentid, regelbunden sådan, om du dessutom ska lyckas hålla nykterheten.

Läst hela din tråd o känner igen så mycket.
Är faktiskt lite tagen o väldigt tankfull.
Förlorade mina föräldrar som tonåring , funderar på hur jag hanterade det då, eller snarare inte hanterade det.

Ta hand om dig, ta hand om din sorg.
Tack för ditt stärkande svar i min tråd.

Dregen

Knepigt!!!
Känner i din svåra situation att det är svårt
Vet faktiskt inte vad jag ska säga. ...
Måste få återkomma .. Många kramar...

John

Men jag har tre barn, sex barnbarn. Ger mig lite kraft och energi. Min man och hans Situation dränerar mig tyvärr. Soc indragna hjälpinsatser förbättrar inte min situation.

Ron..
Det kanske rentav är så att du är på rätt spår.. Fortsätt ..
Tror själv att jag har något. Funderar på olika .. Är rastlös ..
Vi kämpar på ändå.. Finns ju inga bättre alternativ
Att minska på A är en bra början

John