Senaste kommentarerna i forumet

@annacananda @Andrahalvlek Jag tror att det är svårt att glömma, det finns där någonstans längst inne och påverkar oss, även om man inte själv kan uppfatta det. Det för att det på något sätt ändå har präglat oss och man har lärt sig att kompensera. Det kan dock vara svårt att upprätthålla en kompensation livet igenom, det är här alkohol lätt kan komma in eller så kan man krascha. Att kunna komma åt det man kompenserar och hitta ett annat sätt att leva sitt liv på, utan att kompensera, helar och det går inte åt så mycket energi. Som att hitta det som felar i vår kärna, den kraft som gör att vi kan härda ut och hantera livet och känna tillit till sin egna förmåga att hantera motgångar❤️

@annacananda Så fint och sorgligt på samma gång att du lyckades hitta året där du behöver börja rota, för att på sikt läka. Jag tänker att vi har liknande erfarenheter från vår uppväxt, och min lösning har varit att glömma. Jag kan återge vissa delar av de åren, men jag väljer oftast att inte ens tänka på det.

Det som har skavt allra mest är mina föräldrars oförmåga att vara de föräldrar som jag behövde allra mest i tonåren. När jag själv fick barn insåg jag hur illa det faktiskt var, hur de svek mig totalt. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga sitt enorma medberoende. Jag har haft så svårt att förlåta dem. Fortfarande är det något jag bara säger: ”De visste inte bättre, de gjorde så gott de kunde.” Men på djupet har jag faktiskt fortfarande inte förlåtit dem. Borde kanske också ventilera detta med min psykolog.

Grattis till beslutet att fortsätta på den nyktra resan! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Så mycket jag känner igen från din historia. För att orka ta emot så mycket kritik och klara av alla krav så drack jag, sen överkompenserade jag för jag fick dåligt samvete för att jag drack. Jag tog mycket skit för jag kände mig som en dålig människa . Jag var ju inte värd mera. När jag slutade dricka så kunde jag också få bli arg och stå upp för mig själv. Det var en skön känsla. Bara det att få lov att bli arg och inte få dåligt samvete för att det kanske är alkoholen som gör dig arg . Någon här i forumet har skrivit ..”att sluta dricka är en kärlekshandling till dig själv”
Nu har jag själv en liten julsvacka när stressen ökade igen men jag vet att jag går mot lugnare och ljusare tider 2023
Att ta hand om sig själv. Vila, sova äta istället för att jaga och kämpa. Det är mottot för 2023, häng på!
Kram

Låter kanonbra @Svenne 😃
Dag 12 är helt klart något du ska vara riktigt stolt över ✌️

Önskar dig en fortsatt fin vecka!

Fortsatt nykter.
Det var dags igår att ta ett nytt beslut efter 3 månader som nykter och jag har sovit på saken, det blir 3 månader till. Jag ser fram emot att uppleva det som många beskriver under kommande månader. Ett klarare sinne, ett lättare liv, mer glädje och en kropp som repar sig. Jag får helt enkelt be barnen att få byta vinprovningen vi fick i julklapp mot en massage eller två och vänligt berätta (igen) att jag håller mig alkoholfri ett tag till.

Idag upplever jag nog en av de värsta ”baksmällorna” någonsin. Efter tre månader utan alkohol infinner sig ångest, oro, huvudvärk, diarré och kallsvett. Ovan på detta något som liknar nackspärr. Jag fortsätter isolera mig i gästrummet och hoppas gästerna väljer att åka hem en dag tidigare än planerat. Ingen vill ju bli ”magsjuk”. Bara jag vet att det är ångest som härjar min kropp och jag spottar ut de sista resterna av ett alkoholberoende som präglat hela mitt vuxna liv.

Jag känner en svag lust att börja rensa och sortera bland kläder, papper, böcker, spel och allt som hört vår yngste sons barndom till. Han har bytt rum precis innan jul och vill inte ha sina ”barnsaker” på sitt rum. Varför inte följa med honom på hans väg mot att bli vuxen och vara den mamma jag så desperat saknade när jag var tonåring. Den mamma jag vill vara. Hittills har jag nog lyckats vara en okej mamma trots mitt vinsippande. Det har funnits flera år i nykterhet under hans barndom (hans första tre år i livet var jag helt nykter) som sedan sakta gått tillbaka till ett beteende som fanns där långt innan han kom till. Jag har nu ringat in året då jag börjar packa in min ångest och inser att det inte finns någon hjälp att få från vuxenvärlden. Jag är fjorton år när jag för första gången tänker att jag inte vill leva mer. Att det inte finns någon mening och att hela vuxenvärlden bara är en enda fejk. Jag har haft svårt att ringa in året. Har inte kunnat hitta det i de yngre åren även om det såklart har format mig. Men nu vet jag att jag upplever allt som bortkastat året jag fyller 14 år. Bara det är en insikt som är smärtsam och samtidigt kan jag börja bearbeta den tiden hos min terapeut. Jag har bokat upp 10 sessioner redan och är mycket motiverad att ta itu med mitt medberoende. Jag tänker nu att det är först när vi kan uttrycka det som skadat oss som vi kan börja läka såren. För mig är det inte genom ord utan genom bilder vilket jag också har förträngt, förpassat till det okända. Jag kan teckna, jag som fick sämsta betyg i bild. Jag kan teckna allt möjligt med lite tid. Jag hade en aning men jag har aldrig vågat prova - bara gömt undan min längtan. Jag har förlöjligat konst som jag mycket väl har förstått, jag har förnekat det bildliga språket till förmån för det verbala. Så mycket som finns att upptäcka.

Idag tillåter jag mig att vara nykter ”bakis” och vet ju att imorgon kommer en bättre dag. En dag som nu sakta blir längre och jag ser åter en möjlighet att följa årstiden för att nytt uppvaknande till våren. Så trött, jag tar mig rätten att vila en stund.

Stor kram till alla som kämpar!

🦛

Håller med föregående talare. Det låter inte som en sund relation. Lätt i din situation att ta på sig allt. Det fina med att sluta dricka är att det blir lättare att vara sann mot sig själv och vara mån om egna gränser. Den där personen borde bli varse om dina. Det är inte ok att gå på andra på det sättet om man inte avser hjälpa.

Börja med att fundera över ditt eget värde och sätt gränser kring hur du vill bli behandlad. Det kan du börja med direkt. Inte heller någon som dricker är värd att kasta skit på.
Alkohol är fö en ångestdrog så genom att sätta gränser för hur du vill bli behandlad och att sluta dricka så tror jag du ganska snabbt kan känna stor skillnad.

Nej, du är ingen ideot. Det är så oerhört lätt att trilla dit. Hela samhället är uppbyggt på att bevara sitt problemdrickande som en hemlighet och skämmas för att man har problem. Märkligt eftersom det är så vanligt att folk har problem. Att man inte kan ha en något mer balanserad syn på sig själv? Det blir som ett skavsår där man vägrar byta skor och istället slänger på nya plåster varje kväll samtidigt som man kör skygglappar på. Noggrann med att inte avslöja det uppenbara för någon och frenetiskt dölja varje spår. Ett heltidsjobb!

Skammen är som ett osynligt vapen som pekar rakt mot en. Resan börjar med att identifiera skammen och sedan klä av den. Sedan även ett jobb med att hantera känslor som uppkommer som man tidigare kunnat döva bort. Nu måste man möta dessa. En otrolig givande process som leder till att man uppskattar att leva här och nu.

Du behöver inte skämmas, du duger som du är. Det finns gott hopp om att kunna känna frihet så snart skammen förpassas till skamvrån.

Man behöver inte berätta för allt och alla. Man behöver dock säga som det är till sig själv och försöka hitta alternativ som man mår bättre av. I början är det en utmaning med omställningen. Ju mer tiden går desto bättre och enklare blir det.

Se till att vara din egen bästa vän. Ta hand om dina känslor och försök hitta vägar framåt som du känner dig bekväm med. Ta bort varje möjligt till alkohol. Undvik fester, kasta ut sprit hemma. Klipp kreditkort om så krävs och beställ enbart hemkörning av mat för att undvika att 3,5 or hamnar i kundvagnen.

Låt aldrig skammen bli din ledsagare. Det är en falsk jäkel! Att ta tag i sina problem är beundransvärt. Du kommer lära dig massor på denna resa. Saker som du kommer ha nytta av i relationer med andra. Det är något visst med dem som tar sig igenom detta. I USA blir man hyllad. Inser att folk som kommer ut på andra sidan har lärt sig saker som är helt ovärderliga. Så egentligen borde man säga grattis till dig. Nu startar ett nytt häftigt kapitel där det bara finns vinstlotter om man löper linan ut. Det blir bara bättre & bättre!

@Natalia
Julen har gått bra och jag har varit fortsatt nykter. Är nu på dag 12, vilket är en svit jag inte varit i närheten av tidigare under 2022.
Jag känner mig trygg i att jag kommer fixa fram till nyår som blir en utmaning då jag ska på ett större firande. Tänker inte på det nu, utan tar bara en dag i taget.
God jul och gott nytt år!

Hej!
Hur känns julen för dig?

Kram

Läser i bladet om tips på att spara överblivet vin 😲
Jag som är proffsdrickare har aldrig någonsin haft problem med överblivet vin 😲
Jag är på semester (kan man kalla det så som pensionär???) och har nyss avslutat min middag på en helt suverän restaurang med otroligt bra personal ♥️
Men.....det där med fylla på semestern?? Jag far illa av att se fäder med barn och blomma som helt klart fått alldeles för mycket alkohol. Jag vill ställa mig och skrika i örat på dem "Du förstör för barnen och din fru!!!"
Dessutom är det jul som borde vara barnens egen högtid!!
Det var nog en väldigt tur att vi inte hade råd att åka utomlands speciellt ofta och de gånger vi kom iväg höll jag mig nykter.
Jag kan inte ens sätta mig in i hur dagen efter känns i en värme som pendlar mellan 30-35 gr på dagarna.
Det kan inte vara kul 😱
Antar att det är sängläge med ac'n på högvarv? Det illamåendet måste vara extra tufft.
Att nykter få krypa ner i en säng som inte roterar känns som bästa grejen ♥️
Ta hand om er!

@Lavendelblomman Även om det inte blivit vitt så har det ju blivit bättre vilket är bra👍🏻 Hoppas Julafton var bra och jag önskar dig en fortsatt fin julhelg🌟🎄
Kram🥰

Hej, vill bara säga att det inte är normalt att säga sådant som den du lever med gör. Att hitta fel och anmärka och gå runt och vara tyst utan att säga varför , det låter som psykisk misshandel i mina öron. Visst kan man ibland säga till sin partner att hen gjort något dumt, men då med viljan att hjälpa. Jag tycker du ska söka samtalsstöd för detta. Fundera på om denna relation går att förbättra, och vad du ska göra om det inte går. Ens partner ska spela på samma lag som man själv, inte vara ens motståndare. Ta hand om dig!

Välkommen hit Trassel! Många börjar just så som du gjorde. Dag 4 några gånger. Man börjar inte från 0 nästa gång riktigt. Tror att det är rätt klassiskt det du beskriver om jobbar 10 timmar och sen tar man inte världens bästa beslut. Jag tror dessutom (en alldeles egen teori) att ölmissbruk även har lite andra delar, eftersom öl innehåller rätt många kalorier och då kanske man heller inte äter som man ska. Kanske ett steg är att försöka ta ett ordentligt omtag på kosten också. Hur som helst önskar jag dig lycka till och det finns liksom ingen anledning till att du inte skulle klara av att bryta. Det finns många fördelar med att sluta. Lycka till nu!

Jag har gått i kbt för panikångest som jag fick för ett år sedan. Vet vad jag borde göra men har inte orkat. Varje gång jag försökt så blir jag bättre sen sämre. Det går upp och ner så. Kanske fick jag paniksyndrom pga alkoholen, min kropps sätt att säga nog är nog.

Varje gång jag är ensam och känner ångesten som vill ha alkohol så har jag börjat läsa här istället, det hjälper.
Har funderat mycket på varför det blivit såhär och vad som triggar min ångest. Jag får ofta höra subtila kommentarer hemma. ”Maten var inte god”, ”nä, jag vill inte hjälpa till”, tystnad när man vill lösa konflikter.. så du har råd att också ha en ostbit på mackan, ”du misslyckades med dethär.. ”vilket jag svarar på:”va bra du säger till mig så kan jag försöka komma ihåg det till nästa gång (snäll ton)”, får som svar att på dens jobb får folk sparken som misslyckas.
Allt jag gör blir fel, det var fel mackor på sängen på födelsedagen och tragiskt att jag inte visste det. När den personen blir sur varje gång jag är i köket på morgonen när personen ska göra frukost.
Jag försöker göra mitt bästa men är sällan bra nog. Får sån ångest över dom kommentera att jag kan spricka. Allt är såklart inte dåligt. Men minsta felsägning eller förändring kan göra att flera dagar är förstörda. Total tystnad, som jag inte finns i dagar. Personer som träffar mig ser han att dom alltid ser fel på mig, vad jag sa eller om jag drack eller var för sprallig. Med åren har alkoholen blivit den som tröstar mig för det kan jag inte räkna med hemma. Nu har jag på senaste året verkligen uppfyllt en profetia då jag började dricka varje dag nu i slutet, allt för att dämpa ångesten. En anledning att verkligen ha något mot mig.
Vi kan ha så fina stunder tillsammans tills jag gör något fel. Det ger mig ångest, att trots orken tryter så har jag haft fullt upp på jobbet ( vi är ca 70 st varav jag var en av tre som kunde allt, detta gjorde att jag stundvis hade 5 personer som pratade i munnen samtidigt och ville ha hjälp, jag var tvungen att fixa saker för ingen annan kunde, kunde varit fråga om liv å död om jag inte stannade och fixade det som behövdes), kommer i sista stund å hämtar från förskolan sen snabbt hem å laga mat så personen har middag när personen kommer hem, annars blir det fel. Jag för höra att jag hämtar för sent från förskolan.. men jobbar heltid. Så såg min vardag ofta ut för ett år sen när jag kraschade.
Nu funderar jag om jag bara vill skylla ifrån mig allt och jag är dum som gör allt fel?
Detta är förstås min version.
Men ifrågasätter om jag är en idiot som bara misslyckas med allt. Gör allt fel. Får ju bekräftelse ganska ofta att jag gör fel.
När jag blev medlem här så hade jag totalt kraschat, min katt som jag haft i nästan 16 år dog av cancer. Katten var min trygghet, min ständiga positiva bekräftelse, min bästa vän. Men jag har fått nog av alkoholen. Även fått höra att jag är hemsk som låtit det gå såhär långt (vilket jag håller med om) så vi inte kan njuta tillsammans av något med alkohol då vi gärna testade nya saker tillsammans.
Fick ångest över att jag hamnat här, är verkligen ingen ängel. Vi har varit tillsammans sen jag var 17, är idag i 35 års åldern. Alkoholen som tröst började väl smyga sig på för 2-3 år sedan. Men före det festade jag gärna och inte den som var nyktrast precis. Alltid gillat alkohol.
Låter som jag bara försöker lägga all skuld på personen, men försöker bara nämna kommentar som jag personligen aldrig skulle tänka mig att säga till någon.
Försöker jag lägga bort all skuld istället för att inse att det är mig det är fel på? Jag är den som orsakar problemet?

”Ångesten vill ha alkoholen. Jag vill inte det.” Det är en riktig citat som jag bara måste säga var helt underbart skrivet!
Det stämmer så väl!
Va härligt att du mår bättre och att provsvaren var ändå bra. Grattis! Samt att du känner att det fortfarande är en väckarklocka, så starkt jobbat! Ångesten vill ju gärna att man ska dricka och som du skrev tidigare är provsvaren bra så säger ju ångesten (inte du) att vi kör på! Så starkt jobbat av dig! Vilken fin julklapp till dig själv.

Hej Rosette! Ja, idag mår jag toppen. Första gången jag kan säga det på väldigt länge utan alkohol i kroppen. Det känns som att allt har hamnat på plats nu, jag ser med klarhet på varför jag dricker och hur det drabbar mig/min omgivning.

Kommande tid ska jag använda för att göra en plan på hur jag ska agera framöver. Jag tänker mig att tre nyktra månader för att nollställa kropp & sinne för att sedan ta ett beslut om jag vill dricka på speciella tillfällen eller om jag kanske känner att det inte längre är något för mig så är det också något jag skulle välkomna.

Tacksam idag över att jag tog mig igenom den värsta abstinensfasen och att det nu handlar om en vilja att vara konsekvent och inte bjuda in alkohol i mitt liv där den får utrymme att skapa ångest.

Ångesten vill ha alkoholen. Jag vill det inte.

@Rosette

Hej @Ny idag och varmt välkommen hit!
Du har hittat hit och berättar på ett ärligt och öppet sätt om dina alkoholvanor och önskan om att göra en förändring, det krävs det både mod och kraft att göra. Igår mådde du riktigt dåligt och oron över olika hälsosymtom var stor särskilt rädsla kring om det kunde vara kopplat till ditt drickande, låter som att du verkligen har fått nog av hur det sett ut och är redo, och har börjat förändra. Idag mår du bättre och proverna var inte så dåliga som du trott, glädjande att höra.
Du är igång nu och hoppas du kommer hitta mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Nu kanske det känns något lättare inför julen, hoppas det!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Tack för bra tips! Jag ska se vilka möjligheter som finns till samtalsstöd efter nyår. @rsvr

Jag mår bra idag. Känner ingen abstinens och alla prover såg okej ut. Jag har lite högre blodtryck än önskvärt och blodsockret ligger för högt, så ändrar jag inte min livsstil KOMMER jag utveckla diabetes inom en snar framtid och blodtrycket kommer såklart inte bli bättre av sig självt heller.

Kanske låter konstigt, men det var de bästa provsvaren jag kunde få. Jag är inte söndersupen - än! Allt ligger i mina händer och med denna väckarklocka, en kollaps som var millimeter från att förstöra julen för alla inblandade, så är det inte längre hållbart att hålla på som jag gör.

Bortsett från de två folkölen jag tog igår för att inte svimma av ångest har jag inte druckit på 5 dagar nu. Kanske inte låter mycket, men för en som druckit varje dag i 5 år är det en stor bedrift. Jag kan göra det här, jag kommer klara det! Jag ska lägga upp en plan och hålla fast vid den. Inte bara vad gäller alkoholen utan träning, kost, tobak, mentala biten. 2023 ska bli vändpunkten. Det ska bli året då jag slutar dricka bort min ångest och istället går mot en hälsosam livsstil. Jag har mina barn, min familj, ett bra jobb och massor med saker som kommer tas ifrån mig om jag inte lägger om livet NU.

Bra att du ser till det positiva @Lavendelblomman ! ”Betydligt mindre” är ett stort framsteg och värt att notera!

Låter också väldigt skönt att du ska fira jul och nyår med människor som knappt dricker. Hoppas du får ett fint slut på året✨✨✨

En lättnad, varjefall för mig var att gå på samtal hos alkohol och drogmottagningen. I min kommun har de både personer från landstinget och från kommunen som jobbar. Skillnaden mellan dem är att de som är anställda på kommunen inte skriver journal. Dvs det finns inga dokument i något system som spår av att du haft problem.

För min del var det viktigt då jag också ogärna har mina alkoholproblem förevigt dokumenterade.

En lättnad, varjefall för mig var att gå på samtal hos alkohol och drogmottagningen. I min kommun har de både personer från landstinget och från kommunen som jobbar. Skillnaden mellan dem är att de som är anställda på kommunen inte skriver journal. Dvs det finns inga dokument i något system som spår av att du haft problem.

För min del var det viktigt då jag också ogärna har mina alkoholproblem förevigt dokumenterade.

De senaste veckorna har det gått ganska bra med alkoholen. Helt vitt har det inte blivit, men betydligt mindre än innan. Jul och nyår kommer att firas med folk som dricker väldigt lite eller inget alls, så de helgerna känner jag ingen större oro för.
God jul alla fina forumvänner! Var rädda om er!

Ska försöka sova nu och hoppas innerligt på en ljusare morgondag, för idag har varit hemsk får start till slut.
Det finns så mycket jag vill säga, och så mycket jag undrar och såna stora rädslor som snurrar i mitt huvud att jag varken vet in eller ut just nu. Varje minut känns det som att allt kan ryckas ifrån mig. Jag behöver komma till en tryggare plats, se hopp istället för totalt mörker. Jag hoppas att morgondagen är en ljusare plats.

Jag söker konstant förklaringar på mina symtom för att lugna, men det bidrar bara till ännu mer ångest när jag läser vad de kan innebära - som går att koppla till mitt drickande

Tack snälla för era svar! Det hjälper att se att det finns andra som förstår vilken situation jag är i.

Jag mår bättre nu och jag tror det var koffeinet som gjorde att abstinensen slog i taket. Efter den tid det tar för koffein att lämna kroppen så kändes det mycket bättre.

Den största triggern av alla för mig är rädsla för att ha druckit mig till allvarliga sjukdomar och just nu har jag en hel shoppinglista av skrämmande symtom som gör att ångesten ligger på en hög nivå.
Metallsmak i munnen, kissar ofta, ont höger sida om magen, trötthet, bubblor i urinen, dåligt korttidsminne.
Ja, jag är övertygad om att jag drabbats av diabetes, njursjukdom, leverskador, demens…
Därför gick jag till läkaren idag för att ta ett gäng prover, för att se svart på vitt hur illa det är ställt. Svaren ligger och väntar på mig men jag vågar inte titta. Det är för mycket rädsla och ångest kring det.

Jag vill bara bli fri. Kunna leva ett hälsosamt liv och slippa vara så himla rädd att jag behöver supa bort rädslan för en kort stund, för att sedan börja om nästa dag med lite mer ångest än tidigare