Senaste kommentarerna i forumet

Kom att tänka på när jag som lärare arbetade med barn inom NPF, då väntade vi aldrig på diagnos utan jobbade med mottot: Det är samma barn som kommer tillbaka efter en utredning, oavsett diagnos eller inte. Självklart kan diagnoser ibland vara nödvändiga, men vi förlitar oss alldeles för mycket på ibland godtyckliga utredningar.

Intressant, som sagt. Nu måste jag rusa... Ha en bra dag!

Äta bra, god matt. Röra på sig! Göra nåt kul någon gång under dagen, om något kul går att finna...!

Kom igen! Du fixar denna dag också:) ha en bra dag!

Tack och lov för en hygglig natts sömn. Säkert tack vare tabletterna jag fick igår men what ever sova gjorde jag i alla fall. Fysiska symptomen är mindre också när jag vaknar vilket känns bra. Nu till jobbet, fortfarande sjuukt trött antar att medicinen inte gått ur kroppen men kontrasten mot igår är väldigt stor.

Ja vad ska man säga... många åsikter här inne.
Så du har kraschat säger du... som högpresterande individ så känns det säkert så när man tar hjälp av andra.Och då tänker jag bara på mina egna känslor.
Ibland funderar jag över alla dessa diagnoser. De är säkert bra om man har dålig självinsikt eller behöver medicinsk hjälp. Men min erfarenhet säger att det finns inga människor utan diagnos eller utan beroende. De flesta är halvgalna och har beroenden/beteenden som är mer eller mindre accepterade. De flesta vill göra förändringar i sitt trista liv. När accepterar jag mig själv för den jag faktiskt är? När tycker jag om mej själv på riktigt? När slutar jag kämpa för att bli omtyckt? Samhällsklimatet gör mej sjuk i både kropp och själ. Men jag har satt ner foten och bromsar....utan diagnos...för jag vet egentligen vad jag behöver innerst inne... det behöver ingen tala om för mej. Men vi är alla individer och behöver olika stöd vid olika tillfällen och när det behövs...då tar man emot. Det har alla ni lärt mej !

Hyfsat med sömn. Ångesten och huvudvärken lite lindrigare. Fortfarande svårt att äta, får bli äggmjölk till frukost. Nu gäller det att kämpa på. Kramar till er alla som stöttar.

Har en sista aktivitet inbokad imorgon och den får vara den sista på länge.
Jag vill ha tillbaks mitt nya liv och framförallt mig själv.
Lycka till! Bra att ha detta forum så man kan stötta varandra.

Tycker inte att du i det här läget ska fundera över att du tar en insomningstablett. Du är medveten om det och det är viktigast. Just nu behöver du fokusera på nykterheten och hjälper sömnen till så... Som sagt, en sak i taget. Ha en fin dag! ♡

Ge det chansen, flyt med utan att planera och måla upp en massa framtida scenarier. Vad händer om du släpper kontrollen över åtminstone vårdens/psykologens/läkarens område och förlitar dig på deras kompetens?

Kanske en alldeles underbar känsla infinner sig till slut...

Vad vet jag, förutom att jag bryr mig och tycker att du är värd att få må lite bättre nu. Våga ta steget, släpp kontrollen pytte pyttelite. ♡ Ha en fin dag! Kram

Vilken underbar läsning angående natten. Nu vet hur det kan/ska vara. En fin dag väntar, njut av den.

Välkommen hit och lycka till! ♡

Såg du att jag svarade dig under #12?

Sovit fantastiskt gott inatt. När jag druckit vaknar jag alltid med stor ångest mitt i natten. Varför utsätter man sig för det? Dag 2 börjar nu. En ny underbar dag att ta vara på i livet.

Ja mönster som ska brytas. Att inte varje gång det är tungt ta till alkohol. Hitta andra tankegångar, göra andra saker. Hjärnan slår automatiskt in på alloholl när det är motgångar. Tar nog lång tid att bryta

Varmt tack för ert engagemang!

Gick bra att arbeta igår trots mycket lite sömn.

Var trött och lättirriterad på kvällen.

Kunde inte somna på en halv Immivane så det blev en halv till.

Somnade vid 23-tiden och sov till ca 5.30.
Känns lite fuskigt med insomningstabletter.
Men orkar inte tanken att på att ligga vaken hela natten.

En sak i taget....

Om jag förstår dig rätt så är du nedstämd och känner ångest även när du inte dricker?
Då borde du inte dricka alls för alkohol förstärker ens sinnesstämning och då är det inte konstigt att du mår ännu sämre när du dricker.
Alkoholen funkar ju åt andra hållet också, dvs är du jätteglad och upprymd i dig själv så förstärks den känslan också.
Så mitt råd är att du tar reda på varför du är nedstämd och har ångest och får hjälp med att må bättre.
Kram och lycka till?

Första steget till förändring kan vara att börja läsa här på forumet.
Att få bekräftelse och igenkänning på sina egna alkohol problem är en första lättnad.
Därefter börjar det svåra jobbet, de första dagarna är värst. Men sedan blir det lättare då man märker att kroppen och sömnen börjar funka bättre.
Alkohol suget kommer och går så det är en kamp men det är lättare att dela den kampen med andra.
Det finns så många fantastiska och inspirerande historier att läsa här på forumet??? Lycka till!

Nu ser jag klart!
För tillfället i alla fall. Och just nu känns det sjukt att man ens funderade på att dricka, men när suget kommer blir man som besatt. Svårt att förklara för någon som inte upplevt det, men även svårt att förklara för sig själv. Oavsett så är jag otroligt tacksam just nu att jag valde att inte dricka. Vaknade nu mitt i natten och var törstig, har huvudvärk och pulsen slår på tok för fort, hade kunnat tro att jag druckit men det har jag ju inte så jag undrar hur jag hade mått nu om jag dessutom druckit en flaska vin också? Vill inte ens veta.. Ska skriva detta som en påminnelse till mig själv: BRA att du inte drack, kom ihåg denna lättnad som kommer efter att ha valt bort att dricka, SÅ värt det.
Hur som helst så tycker jag att det gick jättebra typ februari-mars. Imorgon or det exakt två veckor sedan mitt återfall och sedan dess har jag inte druckit en droppe men tycker att jag haft sug hela tiden (egentligen är det faktiskt bara 2 dagar men det känns som mer), vilket i sig känns som ett bakslag eftersom att jag innan återfallet typ inte ens tänkte på alkohol överhuvudtaget men jag kanske kommer dit igen. Jag hoppas på det. Men som jag skrev i inlägget innan så känns det som att jag bara skjuter fram tillfället att dricka när jag en gång avstår när suget sätter in. Borde kanske försöka ändra tankesätt och tänka typ att "bra, den här gången lät jag bli." men det känns ganska svårt att tänka så.
Lite problem med sömnen som ni kanske förstår eftersom att jag är vaken vid denna tid men det är ingen fara. Kommer somna om snart.
Over and out från mig med mina nattliga tankar!

Hej,
Jag måste också sluta dricka. Känner att det börja gå över styr. Så pass att jag inte kan gå till jobbet pga bakfylla. Jag skäms så otroligt mycket. Hur tar jag första steget till att sluta?

Jag dricker alldeles för mycket o jag vill sluta men det är såååå jävla jobbigt

Låter som att du krisar rejält just nu... Bra att du lägger ner alkoholen. Det är det viktigaste, att du behåller hälsan, inte förvärrar din emotionella kris, eller saboterar den närhet som finns kvar med din fru. Se till att grunden blir stadig nu, så kan du fortsätta bygga upp ert förhållande igen sedan.

Det är ett tillstånd jag finner mig själv i ofta. Kan liksom inte samla ihop skärvorna av mitt medvetande och lyckas genomföra något så banalt som att bre smör på en brödskiva. Faktiskt tugga i sig den känns oöverstigligt. Patetiskt va? Då behövs något som bara är att svälja, som går ut i blodet snabbt. Glass, juice, ungarnas överblivna läsk... Sen kan man samla sig tillräckligt för att fixa något ätbart. Om man inte är extraordinärt korkad och går och gör något annat istället när blodsockerhalten är (vääääldigt tillfälligt) fixad. Jo... det händer det med :P

Det bara är jag som är en stel pedant som synar mina förmågor och brister med lupp och dömer för hårt? Det skulle ju kännas dugligt fånigt om utredarna kommer fram till det... Diagnos: Jobbig övertänkande jävel. Ähhh min man säger också kör på. Mina barn brukar ofta tala om för mig att jag har ADHD. Bara avundsjuka för att jag är mycket roligare än dem allihop sammanslagna, brukar jag tänka ;)

Fy på mig. Jag har inte varit hör inne och skrivit på bra länge nu. Det är så här nämligen och kanske är det någon som känner igen sig. Jag trådde att när man hade blivit nykter alkoholist så skulle vipps allting bli bra igen. Men icke sa Nicke. Vissa dagar känns piss och andra känns som man går på moln. Kanske inte för att man saknar alkoholen hela tiden. Men vissa dagar blir man påmind av det. Nu till exempelvis skall jag till min pappa och hälsa på honom i Karlstad. Förut när man har åkt dit så har det både blivit öl och whisky. Jag är rädd att jag kommer att få smak på det när jag kommer dit. Väl på hemmaplan så klarar jag mig ifrån alkoholen. Men å andra sidan så måste jag kunna åka iväg och hålla mig ifrån alkoholen. Min pappa har absolut inga problem med alkoholen utan han kan dricka en 33 cl öl under en kväll medans jag kunde när jag var aktiv dricka 5 st. Så jag är inte orolig att han kommer bracka på mig alkohol när jag kommer dit. Men han kommer häller inte säga ifrån ifall jag kommer att vilja ha. Jag är rädd helt enkelt.

Haha, nu skriver jag om det överallt känns det som...

I min tråd "Ett ärligt försök" i inlägg 499 finns mer info om L-glutamin, som är en aminosyra.

Då sover du förhoppningsvis lite lugnare. I morgon är en ny dag som du får njuta av utan både Bellman och en massa arga röstmeddelanden. Det börjar ordna sig! ♡

Vi behöver positiv energi, inte negativ. Du är så himla bra! ♡