skrev John-Erik i Mitt förhållningsätt

Dag 14. Känns bättre idag. Är helt övertygad om att smärtorna igår var ett led av att kroppen
är inne i en utfasning av A. JenniferZ skrev stress. Jag tror också att det är stress och att stressen
ger smärta. Stress är ju en sinnesstämning normalt men vid A-utfasning är det en kroppslig stress
som ger negativa fysiska konsekvenser i muskler, leder, tarmar, organen . Kroppen skriker rakt ut efter A
på detta sätt, vilket i sin tur ger smärta.
Det är troligen så att återfallen hos många med A-besvär beror på att man vill
dämpa kroppsliga symtom vid utfasning av A. Man bedövar smärta och stress med A. Väldigt effektivt.
Det blir som en moment 22 situation. Varför sluta om det gör ont efter 10-13 dagar?
Tror att kunskap för att bättre förstå varför kroppen protesterar och gör ont vid utfasning, gör att man blir lugnare och
stressen minskar. Stressen som ju i sin tur ger smärta.Förstår man hur kroppen fungerar vid A-avslut är det
sannolikt mycket lättare att skippa A, även vid svåra reaktioner.
Fortsätter enligt min plan enligt mina utfästelser i tråden. Men inget är hugget i sten ännu.... kämpar varje dag mot smärtor
m.m. Ser friskare ut i ansiktet, ögonen har hittat ut ur sina hålor ;-) m.fl. positiva saker som händer i kroppen.

En dag i taget :-) Lycka till alla....

John


skrev Radar77 i Vart går gränsen?

Oj vad duktig du är!!! Och jag har inte läst hela din tråd men det jag läst känner jag igen såå mycket av.... heja dig!


skrev JenniferZ i Dag 10- är det nu jag lyckas?

Detta är dag 15 för mig. Det innebär att jag är inne på vecka 3.
Först hade jag en dag i taget som mål. Efter några dagar var jag trygg nog att våga lova mig själv 3 veckor.
Nu är jag på god väg dit och är redo att tänka större.
3 månader är mitt nya mål. Tror faktiskt jag har en bra chans att klara det.
Det är en utmanande tid att göra detta just nu. Sommartid, roseviner, inbjudna på några bröllop. Midsommar. Födelsedagsfester.
Varje gång en sån stor utmaning kommer ska jag tänka på att desto större utmaningen är, desto starkare måste man väl känna sig efteråt när man klarat det? Eller?

Dessutom har det varir så här för mig:
Eftersom jag druckit så bottenlöst och dessutom snabbt så skulle det ha märkts på fester/ om jag druckit bland folk.
Så de senaste åren har denna typ av tillställningar bestått av en lång plåga av självbehärskning. Inte låta någon märka. Dricka i samma takt som alla andra.
Varje sådan tillställning har jag knappt varit närvarande i nuet. Bara kämpat för att inte dricka mer och snabbare. Och sen när jag kommit hem snabbt svept ett par glas vin.
Det kan kanske vara så att det kommer vara enklare för mig att inte dricka alls än att försöka hålla mig till ett par glas. Jag hoppas att det är så det blir. Jag känner mig hoppfull och så oerhört glad. Så tacksam för hur jag mådde imorse. Piggheten, energin, närvaron. Jag klappar mig själv lite på axeln samtidigt som jag tackar er.
Ny kämpar vi vidare ✨.


skrev Radar77 i Tillbaka igen nu är det allvar...

Ja jag har gjort dåliga riktigt dåliga val men jag ska göra allt jag kan för att från och med nu göra bättre val. Känner mig sjuk i huvudet och helt personlighetsförändrad med a i kroppen.... hatar hatar hatar den jag blir....


skrev Mirabelle i Hjälp

Om jag hade bott kvar i landet där jag utvecklade mitt vin-lulls-beteende hade jag inte enns kommit till insikt om att det är ett problem. Alkohol köper man i vilken affär som helst, vilken tid på dygnet som helst och den situerade medelklassen är de värsta skåpsuparna av alla.


skrev Mirabelle i Tillbaka igen nu är det allvar...

Jag tror inte vi har råkats tidigare. Jag är rätt ny här. Hittade hit vid nyår. Så bra att du har sökt samtalshjälp. Så länge, försök skilja på vem du är och vad du har gjort. Du må ha gjort en del dåliga, till och med skitdåliga val. Men du ÄR en människa som vill lära dig att göra bättre val. När du kan bättre kommer du att göra bättre, och du har sökt hjälpen du behöver för att komma dit. Du är på väg och just nu kan ingen begära mer, inte enns du själv.


skrev Mirabelle i Att ständigt försöka

Så jävla bra på att scanna och läsa av omgivning och situationer, avgöra risker, upprätta krigsplaner och agera på studs för att lösa allt som uppstår. I min barndom fanns dock ingen fasad. Min barndomsfamilj är skogstokig. På riktigt. Neurotiska jag framstår som ett mönster av stabilitet och saktmodighet. Jag tänkte mycket på det redan som barn. Hur man alltid fick skämmas för familjen som hade noll koll eller bry vad gäller sociala koder. Redan som barn kunde jag se hur familjens anpassningssvårigheter ledde till utanförskap för mig. Redan under mellanstadietiden bestämde jag mig för att det inte skulle bli så för mina barn. Jag blev flugan på väggen som observerade allt och alla och gjorde mentala noteringar gällande hur man "ska vara". Perfektionisten föddes.


skrev Mirabelle i Jag hoppar vidare hit :)

Framträdandet gick alldeles strålande :) och jag fick tanka litet vänskaplig kärlek. Vi har så fin genuin sammanhållning. Det slog mig för några veckor sedan att nu är jag med i den. På riktigt. Efter snart fyra år i den här gruppen är jag nästan litet förälskad på något sätt. Det var absolut inte de andra medlemmarnas "fel" att jag tog så lång tid på mig att ankra känslomässigt. De tog emot mig med öppna armar från start, och har verkligen bemödat sig om att jag ska vara en i gänget. Det är jag som har förhållt mig avvaktande. Jag har varit med kroppsligen och presterat, men inte visat vem jag är, och gett så litet information om mig själv och mitt liv som är möjligt utan att vara direkt avvisande. Jag har visat vad jag kan, men gömt vem jag är. Har ni läst om rädda lilla Knyttet i Mumin? Så ungefär, har det känts. Nu har jag äntligen klivit över tröskeln till det genuina mellanmänskliga mötet. Det är en underbar känsla. Önskar er alla en fin söndag!


skrev JenniferZ i Vart går gränsen?

Bra jobbat! Låter som en härlig kväll, och säkert såå skönt att vakna pigg idag? Jag är inte redo för detta ännu. Men när det är dags ska jag göra som du första gångerna. Bjuda vänner jag är trygg med. Det känns som att allt är så skört i början.


skrev JenniferZ i Tillbaka igen

Det får mig att tänka på när jag var på bio innan vinet gjorde inträde i mitt liv. Typ mellan när jag var 16 och 22 så avslutades alltid biobesök med varmt väldoftande te och kanelbulle. Såå mysigt!


skrev Emma79 i Tillbaka igen

...en vän jag går på bio med. Efter filmen brukade vi ta ett glas vin någonstans och prata om filmen, nu blir det en kopp te.

Det är en rätt skön ingång för umgänge, att göra något specifikt istället för att bara hänga loss.

Ett litet tips bara ?


skrev Emma79 i Vart går gränsen?

Gick väldigt bra. Jag hade lagat mat som en tok halva dagen och laddat upp med A-fri dryck till mig och barnen.

Alla droppar in med vinflaskor och alla drack men ingen blev berusad. Vissa stannade kvar rätt sent och vi fastnade I intressanta samtal.

Hade ingen lust att berätta vad jag hade I mitt glas och ingen frågade, ibland är jag så trött på att prata om mig själv.

Trevligt, lättsamt och inte en enda gång saknade jag alkoholen. Det är så viktigt vem man ungås med, tror jag. Att man känner sig trygg och kan vara sig själv.


skrev Knaskatten i Tillbaka igen

Du är duktig som har klarat det så länge. Har du någon plan framåt eller tar du en dag i taget?
Det jag har tyckt varit jobbigast är liksom tanken på ett liv helt utan alkohol. Det känns så deppigt.
Fattar helt känslan med att känna sig utanför när man inte dricker. Från festens mittpunkt, den som alltid är ”rolig” till en torrboll. Bättre att bara strunta i det och vara hemma?
Svårt!


skrev Vinäger i Hjälp

Många räddas av att Systemet har stängt kvällar och större delen av helger. Tankarna på A får vila lite, det finns ju ändå inget att dividera om.


skrev Dionysa i På G - äntligen

Jag häpnar varje dag över hur mycket jag orkar, klarar; uppskattar –bara genom att jag tar hand om mig själv på ett vettigt sätt! Den här våren är också jag verkligen"med"!


skrev JennyM i På G - äntligen

Då är helgen i stugan avklarad utan några som helst bekymmer ??? Jag är jätteglad och förvånad att det mesta i livet (hittills) har fungerat att genomföra utan alkohol. Och roligt och trevligt har jag haft.
Min bror blev lite berusad igår och när samtalet började halta så gick jag ut och promenerade medan han fick bädda ner sig.
Promenader är min nya grej. Avverkar 15000-20000 steg/dag, med eller utan ljudbok. Luktar på hav och skog och bara njuter. Vill mer och mer ha en egen stuga nånstans, där lugn och ro kommer i första hand.
Hoppas er helg också varit fin, forumvänner ?☀️


skrev Jasmine i Vart går gränsen?

Var det flera som skippade alkoholen? Eller blev alla lite salongsberusade? Har tänkt på dig ikväll..


skrev Jasmine i Tillbaka igen

Jag har ofta tänkt på dig och undrat hur det har gått för dig och hur du mår! Jag skrev mitt förra inlägg innan jag hade läst ditt... Som du ser så tycker jag också att det är jobbigt att vara utan alkohol.... Men, fördelarna överväger nackdelarna! Och den här gången när jag ”slutat” känns det annorlunda på något vis, mer självklart, ett mer grundat beslut.

Jag hoppas att du vill prova en vit period igen- det är värt det alla dagar i veckan! KRAM


skrev Jasmine i Tillbaka igen

Nu är dag 19 slut och jag känner mig både glad och vemodig. Glad för att det ger en frihet att inte använda alkohol. Igår kunde jag t.ex skjutsa min dotter på kvällen när hon ville till en kompis, trots att vi hade varit på restaurang vilket för 20 dagar sen hade varit synonymt med att jag druckit alkohol. Glad för att jag spelade spel med barnen ikväll istället för att bli seg av vin som jag smygdrack ur skafferiet. Men, jag är också vemodig. Vemodig för att jag känner mig asocial utan alkohol, utanför. Vill t.ex inte bjuda hem någon på middag och vill inte föreslå träff med någon kompis på mina barnfria helger.

Godnatt där ute!


skrev Knaskatten i Jag måste sluta

Tillbaka igen, och så impad av dig. Grattis!
Hoppas jag också klarar det.


skrev Knaskatten i Tillbaka igen

Jasmine! Vad duktig du är. Så skönt att höra.
Jag har precis tittat tillbaka in här igen för första gången på evigheter. Mitt ”dricka ibland” funkade i kanske en vecka. Nu är jag åter och slirar runt och bryter mina egna, hemliga löften till mig själv.
Vill sluta. Men vill inte leva livet helt utan alkohol. Vill ha kakan och äta den, men det funkar ju inte.
Har i alla fall tänkt mycket på dig och hur det har gått. Så skönt att du verkar vara inne på rätt spår. Du inspirerar.
KRAM


skrev Vinäger i Dag 14!

Du är verkligen på gång. Och vilken motivation, du kommer att fixa det. Ha en trevlig fortsättning på helgen! ♡


skrev JenniferZ i Dag 14!

Ursäkta alla felstav i mina inlägg... Har tydligen för stora fingrar..


skrev JenniferZ i Dag 14!

Tack alla för pepp! Det lyfter mig enormt nu. Jag har ännu inte berättat för någon i min närhet. Bara nu vet. Skönt att ha er här.

Stort pepp till alla er som kämpar! För dig somfunderar på att sluta. Testa. Än så länge är det mer än värt det. Fördelarna överstiger nackdelarna (=suget) med råge.
Till är på ungefär samma dag- så intressant att höra att vi har så lika erfarenheter. Och ni som kommit längre: imponerar och inspirerar!
Ha en härlig helg ?.