Senaste kommentarerna i forumet

På tal om ingenting så känns samhället så fruktansvärt skevt. Normen är att när någonting firas så SKA det vara med alkohol. Det känns så dumt. Hemma är alkoholen inga problem men alla runt omkring verkar ha alkohol som prio ett. Vill jag träffa en vän en fredag eller lördag så dricks det alkohol och jag tycker inte att det är roligt att ensam vara den som låter bli. Ska jag skippa att träffa någon då? Bara sitta hemma i min ensamhet? Det känns inte särskilt hållbart. Att be andra låta bli att dricka för att jag är där känns inte heller som ett alternativ. Finns mycket att filosofera kring här u livet ?

...drick gott vin då för 17 ?

Kul att du är tillbaka! Och vad härligt att kunna springa en mil !

Allt är bra med mig, ups and downs men imorrn firar jag två vita månader och jag LEVeR fortfarande så det kan rekommenderas.

Kram!

Ta något annat, kaffe? Läs en tidning, bok eller skriv här. Skönt att vara bland folk, hotellrum kan vara kvävande.

Ha en plan framför allt, and stick to it! Så kan du vakna utsövd och njuta av hotellfrukosten ?

Tack MM för insyn i hur periodiskt missbruk ser ut! Alltid intressant och lärorikt med andras erfarenheter om samma sak, även om det är i en annan form.

Skrevs det om i Tantens tråd och jag skriver lite tankar kring det här.

Yoga är fantastiskt. Jag hittade mig själv där, kombinationen träning och lugn. Perfekt.

Har aldrig gillat svettiga träningslokaler med folk i grälla tech outfits som tar selfies i speglarna, hysterisk zumbamusik och peppande spinninglärare. Fördomar-javisst ?

Testa yin-yoga om du inte vill svettas så mkt. Man ligger still i positionerna länge och jobbar mkt med höfterna där mkt gammalt groll lagras. Det blir ofta en del tårar på de där lektionerna, oväntade saker kommer upp till ytan.

Själv har jag dragit på mig en skada så jag har yogaförbud för tillfället, det enda jag kan göra är enkel sjukgymnastik och jag är så avundsjuk på alla er där ute som kan springa eller styrketräna eller cykla eller yoga.

Jobbar på mitt tålamod så länge.
??

Vinäger, precis så blir det för mig som sagt. Förbud blir det motsatta, men jag önskar att det inte vore så.
Visst är det så att vi lär oss av våra misstag, men jag är rädd att jag kommer ha lärt mig för sent. Jag är så rädd att dö i alkoholförgiftning.. När det blir sådär mycket så finns det inget stopp och jag kommer ju inte ihåg något efter det, när jag vaknar dagen efter. Så illa var det dock inte nu sist, inga minnesluckor eller sån mängd att jag skulle kunna bli förgiftad men känns ändå som att det bara är en tidsfråga innan jag hamnar där. När jag druckit för mycket har jag dessutom 0 konsekvenstänk, det försvinner totalt. Kan liksom tänka att "jag kanske ska ta livet av mig så jag slipper allt". Något jag inte alls ens skulle fundera på som nykter. Jag trivs med livet och känner verkligen inte att jag skulle vilja ta mitt liv pga mina alkoholproblem för jag har kommit så pass långt att det är någorlunda under kontroll men rädslan för återfall med allvarliga konsekvenser oroar mig ändå, men uppenbarligen inte tillräckligt för att veta att jag aldrig vill dricka igen.
Hur som helst så har det nu gått fem dagar sedan återfall men kroppen är inte återställd ännu. Får hoppas att den blir det men det är såklart inget man kan ta förgivet.
Tack Emma och Ellan för era tips. Jag har dock inga barn men jag kan väl plaska vid strandkanten ändå? ? kram på er!

Tack för stödet :) ska kolla film och lägga mig i tid. Klart jag fixar det :)

Gör det istället. Det är ju ändå bara tid som det handlar om till läggdags. Du fixade ju helgen...

Lycka till hur du än gör!

John

Rullar på med nykterheten. Sporadiska besök hos AA - men fortsatt träffar med terapeuten. Ville bara slå ett slag för MM´s tråd om "periodare" och periodiskt drickande. Läs o skriv om du vill förstå. Eller läs o skriv om du förstår - och vill delge oss andra något intressant. Mycket läsvärt.

F.ö. många nya nick härinne - välkomna till alla. Läs o skriv - det är så nyttigt. Att "finnas" här bland alla kloka, varma och generösa medmänniskor har hjälpt mig så mycket. Vi har varit igenom en del. I anonymiteten så kan man skriva sanningen. Ärlig, naken och kanske brutal. Kanske svar på en specifik fråga, pepp, eller bara skriva som en dagbok för sig själv. Att kliva in här är ett stort steg - man har erkänt för sig själv att man inte har en sund relation till alkohol. Det är starkt. Jag önskar all styrka till alla härinne som kämpar - vilken kamp det nu må vara. Kanske är det din första nyktra dag? BRA! Då är det bara att avverka den dagen - och satsa på en ny nykter dag i morgon.....-en dag i taget./

Ikväll kommer jag vara ensam på hotell. Har haft sällskap av min partner sen beslutet om avstå alkohol togs.. han som alltid finns med och stöttar. Jag tänker ett glas vin i baren ikväll det gör väl inget. Inbillar mig att jag stannar där men så blir det ju aldrig. Det glaset vin kommer bli fler och jag gör min partner besviken (som hör i telefon att jag druckit) Kommer vakna med tungt huvud och ångest i morgon och jobbet går sämre. Vill ha det där ”enda” glaset vin på hotellet i baren ikväll (och ett par till i ensamhet på rummet). men övertalar mig att avstå. Det blir första tjänsteresan utan att dricka alkohol.. om jag nu klarar att motstå.

Tack kära MM för att du startade denna tråd! Vi är ju ett gäng MVG:are härinne som klarar "dricker du för mycket"-frågorna utan anmärkning. "Vi har inga problem". Så bra då!:-) Generellt så tycker jag att läkare/vårdpersonal/alkoholdiskussioner/problemangrepp/lösning/infallsvinklar o.s.v. "haltar" för oss periodare. När vi t.o.m. får höra att "vi använder inte begreppet "periodare" inom vården!" Nä - men vi finns här lik förbannat - och ganska många av oss. Vi HAR alkoholproblem - även om det kanske bara är 2-3 ggr/år. Lik förbannat har vi alkoholprobelm. Kanske skulle det finnas något annat sätt att "angripa" oss om man bara lyfte blicken lite och valde att se oss som en "grupp i gruppen"? Ett vidgat synsätt på något vis?

Jag själv har gillat att vara full från det datum det blev lagligt. Då var jag ung, och det var fest nästan varje helg. Gymnasietiden, när jag pluggade och arbetade utomlands under knappt 2 år, mina första jobb osv osv. Gillat fyllan helt enkelt. För cirka 20 år sedan så började jag att ta återställare - för att lindra baksmällan. Smart och klokt tänkte jag. Ett par små "jävlar" på förmiddagen så var man människa igen. Åren går, festandet minskar i samma takt - men tyckte att det var mysigt att sitta hemma o tuta i mig alkohol. Det blev en del - och då räckte inte "2 små jävlar" för att ta bort baksmällan - så jag startade en ny fylla istället. Och nästa dag, och nästa dag.......-ibland 5 dagar, ibland 7 dagar. Nonstop. Full dygnet runt. Mat: Första dagen/dagarna - sen bara alkohol, sova, alkohol, sova, alkohol. Dygnet runt.

2012 blev jag inskickad på avgiftning efter att ha druckit, tror jag att det var, 9 liter sprit på 9 dagar. Osunt att sluta tvärt efter det - eller snarare livsfarligt. Goda vänner förde mig med fast hand till Beroendeakuten. Har hälsat på dem ytterligare ett par gånger - samt även åter igen fått bed&breakfast 5 dagar sommaren 2016.

Däremellan, alla månader emellan, så vill jag ju inte ha alkohol. Inget sug, ingen önskan, inget behov. Dricker vatten, cola, eller alkofri öl - för att jag vill. Har ingen alkohol hemma - och om jag har det så är det ju ingen fara eftersom jag inte är alkis under dessa månader. (Fast det är jag ju - men har ingen önskan om att bruka).

Mina triggers är bl.a. långvarig stress, plötslig frånvaro av stress, våren och ljuset som kommer så snabbt - hänger inte med i svängningarna (kanske är det "måsten" jag värjer mig emot - och att man "svär lite i kyrkan" om man uttrycker att man inte gillar våren?!) M.a.o. så är det historiskt en jobbig tid för mig just nu - men jag känner mig lugn - jag känner mig för första gången på länge att det blir en "bra" vår. Jag får leva med det och vetskapen om att våren går över!:-)

Jag tänker på MM o Ikaros som skrivit något i stil med att vi är "övertydliga" alkoholister?! Jag både förstår och inte förstår det. Varför kan inte "vården" börja närma sig oss - och kanske (längre in i framtiden) hitta något intressant som kanske gäller för just oss - vi periodare?! Jag tycker det är intressant och jag anar att det finns något annat i våra hjärnor som får oss att agera som vi gör - till skillnad mot de som bara "måste ha några glas vin" varje dag?!

Alkoholist javisst - men är vi verkligen ihoptryckta i en och samma Heffaklump? Enklare, billigare och mer rationellt för sjuk/beroendevården kanske, men för oss?

Ämnar inte krocka med Titanic något mer, eller krocktesta min bil (eller mig själv). Det är jag klar med. Har förvisso tagit ett par öl vid något enstaka tillfälle - men skippar nu även den. För att vara på den helt säkra sidan.

Summa summarum: Mitt perioderi har sett ut som så att jag stänger in mig, super ner mig i dagar och till oigenkännlighet. Sen är det över - och då är det bara att vänta på brevet från posten - som kommer med abstinens, ångest, skam, skuld, "vad har jag gjort", förlorad matlust, självkänsla. Brevet börjar alltid med: "Kära Anders, nu är det dags att börja slicka såren....."

2 veckor brukar det ta att "primärhämta" sig (mig) - sen följer veckor med lågbrummande ångest och frågan VARFÖR?

Har midsommar så målbild. Men du säger helgen efter HittaVilse... hmm.
Måste rita om i så fall. Kan bli svårt men allt går ju. Måste fundera ;-)

Mano,

Du har panik ... Start en egen tråd och berätta lite mer.
Du kan få värdefulla tips här inne.
En sak som du kan börja med är ju att läsa alla trådar som finns här.
Finns säkert 100-tals bra saker att läsa. Inget är omöjligt när det gäller
detta med A. Det finns lösningar... Skriv..

John

TACK SNÄLLA NI FÖR ERA ORD <3 <3 Värmer så otroligt. NU sitter jag på jobbet och skriver till er. Kände att jag tar mig den friheten. :) . På lunchen ska jag springa en mil. Det ser jag fram emot. Vaknade utvilad då jag höll mig till ett glas vin igår som smakade blää- inget vin idag. Jag och min man håller på att måla upp en ny livsplan... vi kommer göra stora förändringar.. förändringar som jag välkomnar. Som livet är nu är vi inte nöjda.. med var vi bor och vissa delar av tillvaron.. men vi är enade och har samma syn tack å lov...
Hur som .. kära vänner... blev så glad att höra från er igår... Hur mår NI? Ska kika in i era trådar ikväll och se vad ni har för er <3

Sikta inte på midsommar... sikta på helgen efter.

Godmorgon Elise64!
Känner igen mig alltför väl i detta med nätter, kvällar, tankarna som snurrar och dessa jobbiga drömmar! Hoppas att detta blir lindrigare med tiden, när hjärnan fått bearbeta nyktert ett tag...
Känner även igen mig i den där märkliga väntan. Men du säger det så klockrent, att målet är ju att klara att INTE dricka.?
Vi fixar det här och grattis till att du är inne på dag nio!
Kram??‍♀️

Så bra beskrivet?det är en bra tanke att bära med sig nu!
Vi är ju nybörjare på detta, vi kan ju inte från början , vi ligger i hårdträning för att bli bra på att vara utan och säga nej!

Så bra beskrivet?det är en bra tanke att bära med sig nu!
Vi är ju nybörjare på detta, vi kan ju inte från början , vi ligger i hårdträning för att bli bra på att vara utan och säga nej!

Man blir ju alltid lite orolig när någon bara "försvinner". Även om jag läser det som att du inte är helt nykter nu så verkar det gå åt rätt håll. Hoppas du får en fin dag i solen! Kram

Maniskt jobb... På jobbet eller privat spelar mindre roll. Receptet för krash är adrenalinrushen i kombination med bristen på återhämtning. Man kommer till ett läge där man måste bromsa, men inte kan :/ Det är där vinet har varit en överlevnadsstrategi för mig med. Nu tänkte jag försöka bli bättre på att inte alls hamna i dilemmat. Planera för balans. Det går sådär... Kram

Vad jag känner igen allt det där!

Livet som går upp och ner.

Man får bara vänja sig.

Vet inte vart du bor men här i huvudstaden verkar det bli en toppendag!

Jag märker hur väderberoende jag är och hur jag kan gå ner i en svacka efter maniskt arbete i några veckor. Där är jag nu och jag vill dricka vin men jag har inget. Hade jag haft hemmma igår hade jag definitivt druckit! Men hag hade inget tack och lov ??. Skulle aldrig kunna ha något hemma!
Jobb och massage idag. Hoppas jag inte får någon ångestattack bara för jag har varken tid eller lust med det!

Kram PimPim ?

Vad glad jag blev av ditt inlägg.? Precis samma fokus valde jag min första nyktra sommar. Att vara aktiv med barnen. Att vara närvarande på ett sätt som jag tidigare inte varit, i alka fall inte mentalt. Jag älskar att leka på stranden och ATG busa i vattnet. Göra den årliga bomben, stor och stänkande. Den bjuder jag på.
Visst kommer de andra stunderna där vinet tidigare har haft en naturlig plats. Grillkvällar, mysig picknick osv men numera tycker jag att annat är mysigare. Det går att lära om, tar lite tid, men det går. Och morgondopp och sena kvällsdopp är ljuvligt.
Kram
Ellan

... tack vare er! Tog en promenad med en vän, hjälpte litegrann. Nu godnatt.

Tack alla för stöd, skriver mer imorgon.. <3

Återkommer om 3 veckor. Känner mig så besviken på mig själv. Tappat lusten att göra nåt för mig själv. Är inte värd det. Så känns det. Så nu är det bara att överleva ett tag till. Jag vet ju att jag kommer att må bättre om några dagar. Då kommer man på andra tankar. Det värsta är att jag inte har tid att må dåligt.