Senaste kommentarerna i forumet

Arbetar vv i en annan stad där våren nu kommit. Uteserveringarna börjar öppna. Det doftar vår och vårkänslorna infinner sig. Därmed också längtan att få sätta sig där med ett glas rosé. Apropå Vinägers inlägg om fallgropar och triggers. Det kommer bli svårt men är fortfarande, på dag 4, enormt peppad. Jag SKA inte. Inte än. En dag i taget...
Det är mångas trådar härinne som jag läser. Framförallt de som liknar min historia. Och det hjälper till att hålla ångan uppe!! Jag var lite skeptisk till en början måste jag erkänna, tänkte att mitt problem är ju inte så stort, det är väl bara att dra ned? Men historier jag läser om att man mår mycket bättre, sover bättre, klarare i huvudet, mer närvarande osv ger mig styrka i det här.
Känt mig så stark att jag nyss varit ute och sprungit 5 km! ??☀️
Och ja, jag har tagit rygg på Emma! ?

Helgen har varit sådär...men jag valde att dricka tre av dagarna i olika sammanhang. Blev nog lite mer än vad jag tänkte ärligt talat. Har flera vänner som har en tendens att dricka rätt mkt när de väl dricker så lätt att ryckas med. Menmen alltid lika skönt när en sådan här lång helg är över. På torsdag åker jag på semester till värmen i två veckor. Då blir det mer vatten och färskpressad juice. Kommer göra mig gott.

Att leva i nuet sägs ju vara ett ideal. Och det är det väl delvis. För nuet är ju det enda som existerar. Det enda vi har. Om morgondagen vet vi ingenting om. Vet inte hur många kvällar som jag tänkt ”fuck it, jag vet inte om jag vaknar imorgon, lev här och nu, jag är värd detta just nu, sen tar jag det som det kommer”. Att inte tänka handling - konsekvens. Så..att leva i nuet är väl bra i en viss grad, men man bör ju även lära sig att se framtiden an och chansen finns för många fina dagar framöver.

Tyckte detta inlägg var så falsk så jag tog bort det...

Hyn är väl kul att ha intakt. Kroppens största organ sägs det. Det här med folks reaktioner är ju lite speciellt.
Den som är nykter från början slipper frågor men den som slutar sippa, blir lite misstänkliggjord??!!
Det är ju lite duktigare, eller hur? Oavsett bakgrund är vi lika inför A.
Emma: ha det riktigt bra med med ditt tänk! Makaroner och mellanmjölk! Fniss!!
Många kramar

John

Hyn är väl kul att ha intakt. Kroppens största organ sägs det. Det här med folks reaktioner är ju lite speciellt.
Den som är nykter från början slipper frågor men den som slutar sippa, blir lite misstänkliggjord??!!
Det är ju lite duktigare, eller hur? Oavsett bakgrund är vi lika inför A.
Emma: ha det riktigt bra med med ditt tänk! Makaroner och mellanmjölk! Fniss!!
Många kramar

John

Lillautomaten! Kul namn. :-) Dina funderingar ger lite "facit" s.a.s. Det du skriver sätter ju pennan på dina funderingar.
Du är således rätt ute i dina tankar. Om du tar dessa tankar på allvar så har tankarna tagit dig fram en bit.
Att bli nykterist är iofs ett stort steg. På Restaurnag: Med många frestelser med vinmeny kopplad till en avsmakningsmeny o.s.v.
Att ha alkoholism i släkten är väldigt tråkigt och varnar för risk. Känner många vänner som avstod p.g.a. genen.
Jag trillade dit av den där dumma genen. Gör inte det, Jag lovar att det är värre än värst.
Nu håller jag på med ett försök att kunna dricka normalt igen. Funkar det inte så lägger jag av.

Lycka till Vännen!

John

Idag började det! Behandling på gång på riktigt! Jag är så jäkla redo. Det här kommer precis rätt för mig känner hela jag. Det är såklart ett kaos av känslor av alla slag, men jag är faktiskt till freds (typ) med det för en gångs skull. Är så redo att göra detta för mig själv på riktigt och helt ärligt!

Gått på möten i princip varje dag i dryga två veckor, prestationsprinsessan i mig såklart nöjd med det. Jag kan skratta lite åt mig själv där. Jag ska bli den nyktraste alkoholisten ever lixom. Haha. Allt eller inget, största styrka och fallgropen. Möten ger mig väldigt mycket, vet inte alls vad och väljer att inte lägga så mycket tankar kring det, jag bara gör det helt enkelt. Jag mår bra varje gång jag vart på möte och det räcker som kvitto just nu. Jag mår bättre nu än för tre månader sen vilket också ger mig ett kvitto det jag gör är rätt för mig.

Efter denna "rosa moln" utläggning är det kaos i relationen till maken för stunden. Mitt nya jag är brutalt ärlig och jag ifrågasätter mina verkliga äkta känslor för honom och frågar han så svarar jag och det ärligt. Vilket han såklart inte är van vid i och med att jag alltid kontrollerat och friserat sanningen till min fördel jämt. Det slår hårt, vi är inte osams men det händer så mycket med mig och han känner sig såklart utanför. Han är väldens bästa och vill så väl på alla sätt och ju mer han försöker, ju mer backar och flyr jag. Mitt flyktbeteende är ju en av de "defekter" jag har att jobba med... Big time! Min instinkt säger dra och flytta och lämna familj och inte ställa till mer skada än jag upplever jag redan gjort. Han kan förlåta mig för allt det vet jag, men frågan är om jag kan leva med mig själv i relationen med honom? Det är sånt som får visa sig efter vägen känner jag, men det tär hårt och mycket energi ligger såklart på det ältandet. Men jag lär bara "tvinga" mig själv kvar i det just nu. Inga stora beslut just nu!

Jag vill ju att saker ska bli annorlunda mot hur de varit och då lär jag helhjärtat försöka göra saker annorlunda än jag gjort hittills. Men det är svårt. Impulsen säger gasa, jag måste bromsa. Impulsen säger dra, jag måste stanna. Impulsen säger ta dig runt detta på ett smidigt sätt, jag måste vara ärlig. Så håller det på. Känner mig som en inspänd hund i strypkoppel och jag vet att om jag släpper så skenar det. Och troligtvis väldigt fort. Men jag ser små små glimtar av saker jag faktiskt gillar också och det känns fint! Tex att jag på typ två veckor inte känt sug efter A på riktigt. Galen skönt!

Kanske att jag går ut, men inte just nu. Måste komma en bit på väg först.

Många kramar

Det var bra jobbat att koka sås på resten av vinet! Sju hel vita veckor och ett litet snedsteg är ju inte så farligt. Bara att fortsätta med den nyktra vägen. Men visst är helgerna svåra att klara av. Men nu är det ju långt kvar till nästa helger.

Kram

Tack Mirabelle! Det är klart att vi klarar det här. Ett nyktert steg i taget ska det bli här också. Jag får försöka lära mig att ta tag i bekymmer och inte försöka dränka dom med vin, för det fungerar ju inte.

Kram

Tack Mirabelle! Det är klart att vi klarar det här. Ett nyktert steg i taget ska det bli här också. Jag får försöka lära mig att ta tag i bekymmer och inte försöka dränka dom med vin, för det fungerar ju inte.

Kram

Har absolut förståelse för att Himlas situation är oerhört jobbig. Jag har dock vart i kontakt med 3 olika kliniker under åren.
VC (Sthlm), Riddargatan 1 och Magnus Huss i Stockholm. Ingen har anmält mig till sociala. Jag fick däremot en anmälan när jag hamnade i fyllecell 2012, men det är ju förståeligt. En annan trist historia (som jag idag kan se positivt på för det var det som fick mig att sluta dricka)

Lite synd men förståeligt att man inte vågar söka hjälp när man kanske behöver. Trots allt så kan våra organ efter långvarigt alkoholintag behöva kollas upp - lever, hjärta och kanske få mediciner utskrivna för att kunna sluta dricka.

Kram

MM

Du har funderat en tid över dina alkoholvanor och snuddat vid tanken på ett liv utan alkohol. Du "inventerar" just nu, tittar på din situation, dina förutsättningar och framför allt på vilka dina skäl är för att göra förändringar. Det krävs mod att göra det du gör, att uppriktigt sätta ord på handlingar som ligger en bit från den du vill vara. Du skriver att ledighet på något sätt har blivit synonymt med alkohol. Bra insikt, berätta gärna mer.

Du berättar att du tycker om att röra på dig, sannolikt en hjälp nu.

Hoppas att sidan kommer bli ett stöd för dig nu, här finns så mycket kunskap & erfarenhet!

Välkommen igen,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Min svåger sitter brevid mig på restaurangen, nosen ner i vinglaset, snurrar och sörplar medan kyparen väntar på ett utlåtande. Jag fnissar lite för mig själv, vet att han kommer att säga “Buono!”.

Och det gör han såklart, efter en tyst minut.

Hela den där snofsiga vinintresse grejen tror jag är ett sätt för svågern att ta avstånd från sin arbetarklassbakgrund. Inget fel med det. Det dricks en flaska, en och en halv kanske två kring bordet under middagen. Det pratas och divideras om vinet. Ingen blir berusad men jag märker så tydligt på min man hur distraherad han blir gentemot barnen. Han hör dem inte och han lyssnar inte på dem.

Så dem får hon med bubbelvattnet ta hand om. Gärna för mig. Inte mer än rätt när jag tänker på hur jag måste ha betett mig I alla år. Inte illa alls, tänkte jag då, men nu känner jag detaljerna, hur personer förändras och försvinner även om de inte är ”packade”.

O jävlar vad jag dricker bubbelvatten, får säkert i mig en och en halv liter under middagen.

Hyn strålar kan jag väl lägga till.

Min svägerska sitter med sitt glas Chardonnay hela middagen, alltså HELA. Glaset fylls inte på, hon smuttar. Flaskan står immig och orörd. Är hon tokig? Hon som får? Jag hade iaf druckit ner till halva etiketten.

Och jag känner mig tråkig. Restaurangupplevelsen reduceras till mat, föda, fylla magen.

Längtar hem till korv och makaroner och mellanmjölk

Tack Vinäger, för de fina orden. Jag är tacksam för möjligheten att gå denna behandling/utbildning för jag börjar bli osäker på om jag hade klarat att hålla mig nykter på egen hand. Ju mer jag lär mig, ju svårare inser jag att det är. Ni är många som är fantastiska som jobbar så hårt med att fixa det utan gruppsamtal/AA/behandling. Ni är starkare än ni tror ??

Du har kommit långt. Verkar vara en bra behandling. Tur att du hoppade på den, som du säger, hur hade det annars sett ut? En ny glöd, använd den.

Ha en fin dag! ♡

Ett mindre fall. Du är medveten. Bra så!. Upp och hoppa, så tar vi oss vidare.

Ha en fin dag! ♡

Många bra reflektioner och analyser av livet. Något många av oss behöver göra. Vad, när och varför?

Sedan gäller det att hitta fallgroparna. Vilka är mina triggers? Hur ser jag dem i tid? Slutligen strategier för att inte falla. Vad kan jag göra för att undvika dem?

Emma är bra att ta rygg på, utstrålar ett lugn och en stabilitet som är inspirerande.

Ha en fin dag! ♡

Speciellt det där med att berätta eller inte och i så fall för vem/vilka. Ett ämne som ploppat upp i flera trådar nu. Själv är jag så dubbel i frågan. Tycker verkligen att det är bra att berätta, men klarar det inte själv. Bara min man vet. Självklart ska alla göra som de tycker, men jag undrar över mitt eget motstånd, varför det är så stark. Det är väl den där Skam som spökar...

Ha en fin dag, alla kämpar! ♡

Ja, då är vi två som tränar. Håller med dig i att lugn och rastlöshet byter av varandra i känslotillståndet. Men nu när jag provat ett tag kommer lugnet allt oftare. Så kör på med träningen, det ger resultat. Önskar dig en fin vecka och hoppas att allt faller på plats på jobbet. ♡ Kram

Tycker att du redan utstrålar ett lugn i nykterheten. Det smittar av sig. Kör på! ♡

Hopoas du får ny energi när ni är på plats och kommit till ro i nya huset. Försök att se det som en nystart. Visst gillade du att odla och pyssla. Kör så det ryker med det eller något annat du är intresserad av. Önskar att du får må lite bättre nu. ♡ Kram

på obestämd tid. Så säger jag/vi redan innan alkholen kommer fram. Så jag fegar lite, vill verkligen inte berätta för någon. Det viktigaste är att min man vet. Ändå tycker jag att det är bra att man inte hymlar om det. Lite dubbelt det där... Tack för de fina orden i min tråd. ♡ Ha en bra dag!

Fint med ett avtryck från dig! / mt

Själv drack jag vin på påskafton. Det var och kändes okomplicerat. Men jag vet ju att det inte är det egentligen... Så det blev sju spiknyktra veckor och en kväll med vin. Nu blir det nyktert igen. Jag är i alla fall stolt över att jag inte drack idag och att jag igår kokade sås på det som fanns kvar så att det bara blev lördagen...