Senaste kommentarerna i forumet

Då var första tillfället avklarat. Var på restaurang med väninnan som jag promenerar med varje vecka.
Hon tog en öl till maten, jag tog vatten. Hade redan tidigare berättat att jag inte dricker alkohol just nu för att optimera signalsubstanserna i min hjärna. Berättade om dopaminbalansen under får promenad. Hon säger att jag kan smaka av hennes öl om jag vill.

Utan krångel eller minsta tvekan sade jag nej tack lite avspänt och log. Det var bara lätt och självklart att inte dricka alkohol och det kändes väldigt bra. Riktigt skönt, faktiskt.

Dag 24. Jag känner mig orolig idag. Ingen ångest, mer en allmän oro. Snart har jag nått mitt första delmål (en månad), men det börjar också dra ihop sig för blodprovet. Jag har inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsafton, men jag vet också att halveringstiden för PEth kan vara upp till 10 dagar. Jag hoppas att jag tillhör den kategorin människor som har en halveringstid på 4 dagar. Om det skulle visa sig att jag har en halveringstid på 10 dagar kan det vara så illa att jag inte klarar gränsen på 0,30 µmol/L. Då blir jag av med körkortet och mitt liv kommer att rasa ihop. Jag kan inte sköta mitt jobb och eftersom jag bor som jag gör kan jag inte ens klara av det dagliga livet. Jag har 5 km till närmsta busshållplats och där går bussen 2 gånger på morgonen och 2 gånger på kvällen. Det skulle i praktiken bli taxi vad jag än skulle göra, och det har jag inte råd med. Alternativet är att fortsätta köra bil med indraget körkort, men det är urbota dumt av väldigt många anledningar.

Jag har googlat en del, och vad jag har förstått måste man ner under 0,05 µmol/L för att vara helt fri från uppföljningar enligt Transportstyrelsens krav. Det finns inte en chans att jag klarar 0,05 µmol/L, även med en halveringstid på 4 dagar. Ni som har mer kunskap än jag, vet ni hur det ligger till med gränsvärdena? Är det upp till den behandlande läkaren, eller är det något som är tvingade regler från transportstyrelsen?

En annan jobbig tanke som maler i bakhuvudet är att när jag väl lämnat mitt blodprov kan jag dricka vin igen. Jag vet att det är alkoholdjävulen som talar till mig, men i min allmänna nedstämdhet är det svårt att låta bli att lyssna. Jag har hela tiden sagt att när jag klarat av min första månad ska jag utvärdera och säkerligen med gott mod och goda erfarenheter ge mig på februari också. Just nu känns det som att jag kastat in handduken redan på förhand.

Nå väl, idag ska jag inte dricka någon alkohol. Det har jag bestämt mig för!

@Asfaltsblomma Av erfarenhet vet jag hur träligt det kan vara att hålla upp med vinet. Man tänker ju bara på det flera gånger om dagen, och i synnerhet vid middagstid. För att slippa det tillståndet så vill man dricka vin, bara för att få lite andrum. Känner du igen dig?

Du har fått många fina råd och uppslag till att hantera detta.
Välkommen till forum!

God Morgon!
Jag har en ny dag framför mig. Aktiviteter inbokade som innebär vistelse utomhus och social samvaro. En bra dag.
Funderar över vart jag vill här i livet? Håller jag mig frisk så borde jag ha 30 år kvar. Dem vill jag förvalta väl.

Morgonhjärta som vanligt i kalendern.
Önskar er en skön dag!

@Andrahalvlek Mindfulness är bra. Men precis som all övning av kropp och sinne, så blir man bättre på att växla ned hjärnan om man tränar lite regelbundet och inte bara när man kommer på att det skulle vara bra att stressa ned. Att göra detta 30 minuter kan kännas långt. Du kan ägna dig åt mindfulness några minuter då och då under dagen, medan du gör vardagssysslor eller promenerar.

Jag ska släppa det här ämnet nu, men det är lite svårt eftersom jag tycker att det är så vansinnigt intressant! Min drivkraft att vara nykter är att jag kan utveckla sinnet bättre. En lite ovanlig anledning att hålla upp med alkohol.

@Asfaltsblomma vare sig målet är att bli måttlig eller alkoholfri rekommenderas först ett längre uppehåll. Anledningen patt belöningssystemet då har en chans att återställa sig. Att bara dra ner är mycket svårare eftersom suget uppstår igen varje gång du dricker.
Om du upplever det svårt att ha en nykter period så är det en signal i sig.
Oftast så är det så att alkoholen tar mer och mer plats i livet om man dricker för mycket.
Ett uppehåll ger dig chansen att fundera över hur stor plats som den bör ha. Läs i trådarna här så kommer du att se att du inte är ensam om dina tankar kring detta.
I Alkoholprogrammet kan du få bra tips också.
Lycka till!❤️🙏🏻

Efter 30 minuter alltså, jag ställer larm.

@Denlillamänniskan Spännande! Jag utövar Mindfulness ibland när jag är stressad, då kan jag hamna i ”mellanlandet”. Är varken vaken eller sovande. Efter 30 är jag pigg, som att reseta hjärnan. Just nu känner jag mig dock inte speciellt stressad, allt är relativt liksom.

Kram 🐘

Hyperfokus är ett tillstånd av klarhet och kreativitet. Fler delar i hjärnan än normalt är aktiva då.

@Andrahalvlek Med vila, menar jag inte att sätta sig ned eller att sova. Jag menar djupvila. Du lägger dig ned och försöker befinna dig mellan sömn och vakenhet. Mycket bra sätt att reparera hjärnan. Prova detta när du inte är trött för att öva in tillståndet. Sen är det lättare att slå på hyperfokus igen. Pressa inte fram det utan öva en lite stund i taget steg för steg. Ibland måste vi medvetet öva hjärnan att växla mellan vila och vakenhet. Det är ingen självklar förmåga. När vi har förstört/ glömt förmågan får vi sömnproblem och stresspåslag.

@Andrahalvlek Bra att du är varse om din lust att känna drivet, samtidigt som du är mån om att stanna upp och att få vila och återhämtning.

Skulle drivet kunna existera i ett glasklart lugn? Tänker mig ett lågintensivt laserfokus. Jag kan göra så när jag ska gå in i synnerligen krävande arbetsuppgifter. Man blir inte så utmattad då. Tror att den rätta termen är "hyperfokus". Du kan testa att växla mellan hyperfokus och vila i övningssyfte. Då blir du rejält skärpt, men samtidigt mycket lugn. Det som omöjliggör det hela är om du känner dig stressad. Det är då drivet leder till utmattningsdepression. Trust me, I know this. Har provat den kraftlösa deppigheten.

Med medkänsla och värme!

Motion! Inte motionscykel.

Balansen, balansen, balansen.
Den eviga balansen. Själv har jag varit sjukskriven för utmattningsdepression fyra gånger: 2007, 2018, 2020 och 2022. För att jag inte kunde hålla balansen.

Nu har jag bytt arbetsuppgifter och har inte längre hemmavarande barn. Tackar inte ja lika frekvent, ser till att sköta motionscykel sömn och nu på senare tid även kost.

Jag är min egen värsta fiende. Ibland kan jag gå igång på alla cylindrar och då finns ingen hejd. Det drivet mår jag bra av, men samtidigt riskerar det min hälsa.

Eftertanke och att alltid sova på saken är viktigt för mig.

Kram 🐘

@Se klart Ja, att man inte är som andra, när det gäller alkoholen, är något som jag tänkt på och det är lite knepigt. I ett kontinuum från helt oproblematiskt sällandrickande med noll missbrukstendenser till kliniskt gravt alkoholberoende, finns det ju en lång sträcka gråtoner. Enligt den artikeln som lade en länk till tidigare så skulle jag befinna mig i gråzonen. Översatt från engelskan så skulle jag vara en "Nästanalkis". Hej, jag heter X och är Nästanalkis! Låter som ett humorinslag på TV. Det påstås att man kan förflytta sig både bakåt och framåt på detta kontinuum.

Det har ju varit relativt lätt och smidigt för mig att sluta dricka. Att moderera har jag ju hållit på med av och till, men jag gillar inte det planerande och det räknande som det innebär. Man tänker bara ännu mer på alkohol, och det är ju tvärtemot vad jag vill. Kunde konstatera att jag tyckte nyktra kvällar var rätt sköna. Uppehåll på två veckor i stöten gjorde heller inte ont. Konstaterade att jag inte blev lyckligare av att vara berusad. Insåg att jag med stadigt jämna mellanrum hade svårt att stoppa och drack mer än vad jag tycker är städat. Gjorde såklart bort mig tidigare vid några tillfällen och valde efter det att hålla mig nykter eller dricka ytterst försiktigt i sällskap. Drack hellre själv. Smart lösning, eller hur??

Tanken ligger och guppar någonstans i hjärnan; Mitt liv kanske inte ska innehålla alkohol? Det är ett litet frö till tanke, men jag vet inte hur det blir ännu och hur jag resonerar längre fram. Hur var det nu; I am a passenger and I ride and I ride.

Slutligen; Du valde orden Begär och stillhet. Roligheter- Allvar. De är inte ens ändar på samma snöre, så det är inte konstigt att det blir svårt att tänka i jämnvikt.
Får jag föreslå Begär - Upplösande av det falska jaget. Roligheter- Tristess. Allvar passar bättre mot Lekfullhet. Stillhet passar bättre mot aktivitet. Jag provar nu att sätta ihop dem; Det äkta jagets strävan. Roligheter utan hysteri utan med en dos sans och vett. Lekfullhet med en liten ton av allvar. Stillhet med ett rörligt och kreativt inre.

Det slår mig att ovanstående tankelekar beskriver det nyktra livet. Absolut ingen intighet. Var det dessa tankar du ville väcka hos mig du intelligenta och underbara människa?

Nu känns det skönt att bara tuffa på och inte ta några beslut om hur länge jag kommer att vara nykter. Då har jag inte heller något datum dit jag ska komma och kanske undermedvetet bygga upp någon AlkoBurnout. Som jag tidigare nämnt kommer jag inte heller försöka att dricka måttligt. Antingen dricker man måttligt eller inte, tänker jag. Då sker det av sig självt för att man är nöjd så, men det tillståndet kanske inte är möjligt för mig. Jag vet inte. Det där med att hålla igen och föra räkning känns passerat.

@fredde-s Grattis till 100 dagar! 🥳🥳🥳 Bra jobbat! Hur känns det? Plättlätt?

Kram 🐘

Tack! Och idag den fina siffran 100 dagar. :)

Ja, det är ju väldigt intressant denhär temat med jämnvikt och att ladda av. Jag kan utan att tveka säga att alkoholen för mig är avladdad så till vida att jag inte reflekterar över om andra dricker, att jag aldrig längtar efter ett glas, eller ens tänker på det inför tex en middag.
Ev viktig del i den processen har varit att verkligen förstå skillnaden mellan mig och ”alla andra”. Jag ägnade mycket tid i början åt att snirkla mig runt resonemang och tankar som handlade om det. Kanske att jag skulle kunna dricka lagom efter en tids uppehåll. Jag har ju sällan modererat eller ”räknat enheter”, mest druckit på och skött allt omkring mig samtidigt.
När det verkligen gick upp för mig att jag faktiskt är en person som inte kan dricka. Så blev det enklare att inte vilja.
Men det jag däremot aldrig tycks bli klar med är den där jämvikten? Begär och stillhet- roligheter och allvar. Jag stannar med stigande ålder allt oftare just i någon sorts ”intighet” - kanske är det mitten, eller åtminstone ett tillstånd av att varken veta eller vara säker. Det är ett tillstånd jag hade haft väldigt svårt att parera som ung, och nog rent omöjligt att vara i när man dricker- eftersom drickande i sig är att kasta sig över till ena eller andra strandkanten- en mycket bedräglig säkerhet, trygghet.
Det finns nog många som tycker att det är skönt att kika in på forumet en gång om året och minnas hur det var. Men mitt liv är i nån sorts rörelse och även om alkoholen som sådan inte kan skada mig eller ens nå mig längre. Så fortgår ju- eller snarare fortsätter nykterheten genom nya faser och utmaningar- utan att ha med promille att göra.
Lite snurrigt låter det kanske men jag behöver ju inte skärpa mig så mycket med stringensen- eftersom jag är spiknykter för jämnan! 😆 kram

@Andrahalvlek Gäller "bara" att ta ut en bra riktning i terrängen då. Finna sin stig

Hemkommen från morgonpromenaden som blev 15 km lång idag.
Det slog mig att hopp och tvivel knappt kan skiljas åt. Tankeväckande. Jag försöker vila i mitten av det snöret. I osäkerheten.

Phil Stutz uttrycker det så här;
Life is Pain, Uncertainty and Hard Work.

För mig är det vackra ord.

@Denlillamänniskan Helt rätt. Jag tänker på det som en upptrampad stig i skallen. Vi har gått den så ofta att vi nästan kan gå den i sömnen. Nu ska vi gå på andra sidan berget, genom högt gräs och sly. Tro fan att det känns både obekvämt och kanske även lite onödigt. Men tids nog är den nya stigen upptrampad och den andra växer igen. I början gjorde jag tvärtom med mycket. Gick andra vägar, handlade i andra affärer osv. Vände upp och ner på mina vanor och lät dem ramla på plats på ett nytt sätt.

Kram 🐘

@Grävling Det var en bra tankemodell med vågor, den tar jag till mig.

Sötsaker har aldrig varit min grej, så det är säkert en av förklaringarna till att jag ser ett utslag på vågen. Tyvärr är det så att jag också har ersatt alkoholen med något annat. I mitt fall är det kaffe. Så fort jag känner suget har jag druckit kaffe, men det har definitivt gått ut över sömnen istället. Det har blivit kopiösa mängder med kaffe, jag har blivit tvungen att ransonera kaffet. Inget kaffe efter kl. 18. Jag har försökt att ta varannan te, men det funkar inte riktigt. Det är som när man försökte med varannan vatten förr i tiden, det ger inte samma effekt! 😂

Tage Danielsson sa att "summan av lasterna är konstant". Det gäller bara att välja lasterna med omsorg.

Dag 21-22:

Nu är jag inne i vecka 4. Sömnen varierar, men vissa nätter är riktigt bra. Vikten är ner ett kilo sedan start trots allt snaskande. Jag är fortfarande depressiv och initiativlös, men träning och utevistelse funkar. Inte så konstigt eftersom det är en del av livets goda för mig.

Nu är maken borta på jobb igen och genast blir det lite svårare. Det är ytterligare en ursäkt jag haft för att dricka sex eller sju glas vin innan läggdags. Mitt gamla beteende blir tydliggjort genom mycket reflektion, läsande och skrivande. Att följa vad som händer i kropp och sinne dag för dag är riktigt spännande. Saker kommer i ett annat ljus när man betraktar sig själv som åskådare.

Jag har varit sjukskriven för utmattning. Igen. Jag har äntligen fått hjälp att förstå att jag lever med kronisk PTSD och hur det påverkar mig. Nu stämplar jag och har tagit det ganska lugnt eftersom jag behövt mer tid för återhämtning i motsats till vad Försäkringskassan beslutat. Jätteskönt att släppa Försäkringskassan och den enorma stress de skapar! Nu börjar jag känna mig redo för jobb igen. Har ett jobb på timme på gång som jag tror kan vara riktigt bra. Att få komma ut i jobb och vara "normal" utan att det måste bli måndag till fredag på en gång hoppas jag verkligen på. Sen måste jag också jobba vidare med min hälsa och nykterhet. Att ta hand om mig själv och förstå att PTSD tar energi och att jag behöver mer vila och återhämtning än många andra. Det får jag ju inte av att pimpla vin!

Ska ta en sväng till gymmet på förmiddagen. Snart kommer några sköna lediga dagar i stugan med maken igen. Jag tar en dag i taget.

Målet kan också formuleras; Vila i sig själv i trygghet, fri från begär som drar och pockar på. Hur ska det då bli med nikotinet? Jag vet inte ännu, men det är begäret, som visat sig svårast att släppa. Jag kan konstatera att kreativitet i ord och bild samt vistelse i naturen har varit bra sätt för mig för att nå jämnvikt.

God Morgon!
Idag har vinden stillat sig något.
Funderar över jämnvikt. Ett tema som är intressant ur många aspekter. Jag tänker på mitt mål med att göra alkohol till en oviktigt faktor i mitt liv. Kom att tänka på hur laddat det är med alkohol. Både negativt och positivt, men alkohol berör många känslor. Vi har alkoholen som en central del i fina middagar, högtider och firanden. Det är vackra glas och förpackningarna är prydda med designade etiketter. Det är guldfolie runt bubblet, behagliga former på flaskorna och det är noga vilken temperatur dryckerna har.

Sen är det också mycket negativa känslor; Överkonsumtion och familjetragik. Aktiviteter som aldrig blir av, relationer som pajar, lukten och upplevelsen av en äcklig bakfylla. Alla pengar och tid som gick åt till något som skulle vara roligt, men slutar med hjärnsläpp, tårar och ångest. Ja, ni vet.

Jag ska nu dra en liknelse;
När man är på brukshundsklubben med sin hund, så "laddar" man föremål för att fånga hundens fokus och intresse för föremålet. Det kan vara belöningsleksaker, apportbockar och olika dummies (används när hunden ska söka föremål i terrängen). Vi "laddar" föremålet med förväntningar hos hunden om rolig lek och utmanande övningar. Så vi leker som illbattingar med föremålet och hunden, för att göra detta attraktivt och åtråvärt. När hunden fattat det hela så blir det "BRA! RÄTT DÄR", godis och smekningar. Likadant laddas alkoholförpackningarna med förväntningar, men det går ju såklart lite annorlunda till än att busa och leka och dra lite dragkamp med dem. Men när alkoholen dricks så förstärks akten med belöningar! SKÅL och VÄLKOMMEN, vi äter fina snittar och kramar varandra. Samma sak alltså.

Hos några av oss blir det fullt fokus på alkoholen, vi går loss som stövare på jakt. Ett glas till! Finns det mer? Räcker alkoholen? Vi söker och jagar tills vi stupar i terrängen.

Att "ladda" av något som tidigare gjorts som åtråvärt är tyvärr lite svårare. För både människor och hundar vill ju att det ska hända grejer och vara roligt!

Först har jag försökt "straffa bort beteendet" genom att anklaga mig själv, genom att t.ex. tvångsminnas fyllor där man tappat all heder och sans. Tänka på allt dåligt som alkoholen fört med sig. Det har varit en startpunkt, men själva laddningen runt alkohol och nykterhet har ju varit densamma. Alltså bara andra änden på snöret, men lik förbannat samma snöre.

Så nu är vi tillbaka till utgångspunkten för resonemanget. Jämnvikt.
Jag vill verkligen komma till punkten där alkohol är neutralt. På brukshundsklubben gör man på följande vis; Först ett bestämt NEJ! när hundens intresse går mot föremålet på marken. Sen går man förbi många vändor. Först kanske man behöver avleda med godis och mjukt tilltal, men avladdningen är först klar, när man går förbi och hunden avspänt bara följer.

Det är tid, upprepning och avspänning som gäller, för att uppnå den neutrala jämnvikten. Självklar sak för er som redan är där. En påminnelse för mig som är på väg.

Hjärtat i kalendern.
Ha en fin dag!

@Stora Loppan en dag i taget……