Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte riktigt... Jag dividerar också med mig själv hela tiden. Min man och jag kom överens om att vanedrickandet hemma i soffan måste få ett slut. Enda sättet att få stopp på det är att inte ha någon alkohol hemma. Det tänker jag är ett problem, även om konsumtionen är måttlig. Att inte kunna låta bli när alkohol finns tillgänglig. Det behöver inte betyda att man måste vara helnykterist. Ett eller två glas vin till en god middag på restaurang behöver inte vara ett problem. Inte förrän det leder till tanken "Äh skitsamma med nykter-tjofräset" så att man hamnar där i soffan och vinlullar var och varannan dag igen... Jag är osäker på var min gräns går. Jag vet bara att jag inte vill glida tillbaka ner i att använda vanedrickandet som stresskontroll. Helvitt är ju den säkraste strategin. Kanske inte helt nödvändig. Men säker.

Du känns så stadig nu :) Själv är jag mer än lovligt neurotisk och ambivalent till... Allt. Det går över. Om inte annat när jag varit hos doktorn skaffat mig dunderpiller. Solen skiner ute. Kanske man skulle promenera och tömma huvudet. Barnkalas låter som en mardröm i mina öron, men det är ju fortfarande a little too close to home for me... Många barn, betyder rodda många kalas. Min själ sjunger av lättnadens lycka när de äldre barnen litet lätt föraktfullt avböjer att hålla födelsedagskalas. Några år till. Sedan är kalasens tid för evigt förbi :)

Känner igen det där med att ringa sin partner o säga hemska saker. Har gjort det jag med. Det värsta är ju att det verkar vara helt random saker man aldrig ens tänkt el menat men som såklart låter fruktansvärda. Jag har börjat föra alkoholdagbok. Vill inte sluta helt, men vill aldrig mer bli så full så jag har minnesluckor. Denna vecka har jag druckit ett glas cava (måndags) o en öl (igår). Helt utan problem. Det svåra för mig blir på restaurang, på fest el liknande då man dricker mer än ett glas. Att då sluta i tid.

Jag har haft problem med sömnen sedan jag född vart, och det beror nog till största delen på min adhd som jag medicinerat av och till men nu varit medicinfri ifrån i flera år pga de kostade mer än vad de gav rent mentalt.. och sömnen har jag också fått medicin för, redan innan jag började dricka, men när man blev van de tabletterna (fick imovane som är det enda som verkligen funkat) så insåg jag sakta men säkert att spriten var det enda som verkligen gjorde sitt jobb ?
Kanske reder det sig ändå nu när jag vänt flaskan uppochner i vasken, kanske har mina sömnbesvär egentligen gått över men att de bytt form på grund av alkoholen.. vem vet, men jag hoppas och jag ska pusha på som FAN nu!!

Tusen kramar ?❤️

Jag orkade inte. Eller mer, blev tagen med byxorna nere, trött och oförberedd. Svågern dök upp från långtbortistan igår kväll. Han skulle visst bo här över helgen. Svågern med psykisk ohälsa och sju miljoner tvångstankar. Missförstå mig rätt. Jag älskar människan. Jag är inte överdrivet förtjust i hur makens fokus goes "zoooooom" på lillebror och lillebrors behov. Det finns fortfarande en stor familj med rätt avancerad logistik, diverse särskilda behov, enorma mängder städ, tvätt, matlagning och städ att ta hand om... Nåja, upp ur soffan chop chop. Svåger behöver mat. Vi gick ut på restaurang, för alla våra telningar hade ätit upp vad som fanns i huset. Jag drack ett glas vin på slentrian. Som inte var gott. Sedan en cider. Den var god. Det räckte. Jag sov i tolv timmar på mitt lugnande rus. Vaknade alldeles för sent med ångest. Hur ska jag hinna göra allt som måste göras denna helg? Själv dessutom. När nu maken är upptagen med lillebror och sju miljoner tvångstankar...

... om du tycker att du har problem! Och du hänger ju här. Har du överdrivit ditt drickande då?
Jag har många i min omgivning som inte dricker och många som hinkar desto mer. Sen är det nog många som dricker måttligt men som smyger så som vi gjort. Och om vi kan få någon annan runt omkring oss att faktiskt tänka till på sitt eget förhållningssätt till alkohol bara genom att vi tackar nej till ett glas så kanske vi hjälper den personen, att få hen i tankebanan mot rätt val. Ett beteende smittar av sig, både positiva och negativa och att vi tackar nej till alkohol innebär ju inte att folk ser ner på oss utan att vi visar att vi har gjort ett positivt val ??✨☀️
Då tänker jag!
Om jag kan förmedla den positiva känslan kan jag tillföra något. Få någon annan att kanske tänka till både en eller två gånger.

Du är inte ett dugg tråkig! Du är stark ??✨

Ha en underbar lördag ❤️

Kram PimPim ☀️

...flyter på sådär, njut!

Allt kan ju svänga rätt fort, men jag har märkt att om det känns jobbigt och man bara lugnt väntar ut det så blir det bra efter ett tag.

Som att status quo förskjutits, från att ha varit fejk-lugn med hjälp av alkohol har blivit ett riktigt lugn där man kan njuta av livets trivialiteter.

Fint att få dela denna resa med dig ??

... vad roligt och med en stålande ☀️ på himlen! Helt fantastiskt!

Ha en underbar lördag och så himla bra att den är vit också! ❤️

Kram PimPim ?

Grattis till din nyktra 30 dagar ??❤️
Kram ?

Tack för att delar med dig ❤️

//PimPim

Jag vet inte varför Du alltid ger mig sådant lugn och en varm, fin trygghetskänsla i mig.
Jag har ofta tänkt: Om jag någon gång får för mig att ta ett återfall
så vill jag ligga med huvudet i Mulletants knä och bara känna kärlek och värme från henne.
Brevid ditt knä så skulle Ikaros sitta och tala mig till sans med sina kloka ord.
Miss Lyckad skulle finnas där. Det var henne jag tog rygg på i Oktober 2016. Fast det tror jag inte hon vet.
Hon kunde "få rufsa mig i det långa trassliga håret" som hon själv uttryckte det en gång när
jag var låg.

Du är magisk

MM

Med ett ryck vaknade jag upp vid 04:30 och det börjar ljusna ute. Jag vaknar utan baksmälla och med en andedräkt som kanske inte är den bästa heller men ingen ånga av äcklig fylla är ju ändå det bästa ✨??✨ Jag är tacksam! Stolt över mig själv!

Solen lyser på klarblå himmel och dess strålar glittrar som värsta guldkonfettit över vattnet. Kylan är påtaglig, det känns även inomhus, men värmestrålarna värmer upp fort. Snön smälter ute trots minusgrader och det gör mig lycklig! En dag närmre våren, en dag längre på mitt nyktra liv! Jag är tacksam!

Naglarna är fixade! Har inmundigat nymalet bryggt kaffe samt ett halvt vaniljhjärta tillsammans med mitt stora älskling! Min ödmjuka goa unge ❤️ Och vips bokade vi in biobesök Tomb Raider i eftermiddag också!

Jag har fått tillbaka massa energi. Inget direkt sug ännu utan mer livsglädje och kärlek - njuter av varje minut jag får tillsammans med mina nära. Varför har jag försummat dem detta innan?
Jag klurar fortfarande över vad det är som triggade igång mitt drickande. Hittills är det massa riskfaktorer som troligtvis är varsin pusselbit i min stora lögn, hemlighet och SKAM, och ju klarare jag blir i huvudet desto närmre kommer jag mitt svar. Det vet jag!

Idag är jag nykter och ikväll också! ❤️
Tänk kärlek ❤️

Kram PimPim ?

.

Efter nästan 4 mån av nykterhet med antabus fick jag ett märkligt infall igår. Gick in på systemet för att köpa alkoholfritt som jag brukar men köpte även en miniflaska rödvin Hade slarvat m antabus denna vecka och tänkte att ETT glas kan jag ju ta när jag lagar mat. Gott! Allt väl så.

Men sedan går jag loss på äcklig Likör. Och glögg..... Och korkar sedan upp champagne..... när barnen somnat. Mär min man kommer hem ligger jag i fosterställning o gråter på toa.....
Skit skit skit skit skit
Denna vackra soliga lördag ligger jag här bakis o fylld av ångest.

Men kanske lika bra jag tog i rejält så jag fick känna av baksidan med råge o inte bara de där goa första ruset som jag saknar.
Jag tål inte alkohol helt enkelt.

Åter till antabus och nykterhet

Älskar din beskrivning av sommaren ?❤️

jag klistrade hjärtan här i mannens tråd. Han blev aldrig en kontinuerlig forumskrivare, jag hittade hans tråd här nu när jag orienterade mig på olika sidor i det uppdaterade forumet. Har skummat igenom och fylldes av en varm känsla. Lika varm som solskenet som värmer genom fönstret. Många minnen, t.ex av vårt första landsmöte när Adde plötsligt stod där och vi föll i armarna på varandra i en kram som kanske bara forumvänner kan kramas. Jag läser också mannens egen berättelse om återfallet, det jag nämnde när jag skrev ett inlägg imorse. Det var verkligen inte roligt då men det var den verkliga vändpunkten och kanske och nödvändigt för att komma dit.
Älskade mannen min, så glad jag är att du valde den nyktra vägen och ett gemensamt liv. Inte enkelt alla dagar men så värt. Det kan hända att jag tipsar dig om att gå in på forum när du kommer hem, annars inte. Det viktiga är att vi möts i livet vi delar... Åh, just nu när jag gläds åt vårt fortfarande gemensamma hem minns jag Dompa som byggde ett miljonprogram med fågelholkar när han var på behandling. Vår mulleholk var så fin i färger helt min smak, mörkrosa, blått och lite gult. Jag minns fler holkar och fler människor jag mött här. Många har faktiskt hittat kraften och vägen att ta makten i sitt liv. Det är möjligt! / mt

..tittar ut genom fönstret.
På andra sidan industriområdet ligger ett sömnigt bostadsområde.
Höga tallar och granar skapar en tät skogsdunge som står lite frusen med snötyngda grenar.
Plötsligt kommer solen fram med sin typiskt solgula färg och får hela horisonten att lysa upp i en stark gulgrön färg.
I kontrast mot den i mitt perspektiv helt ljusblåvita himmeln som nästan i sig självt lyser så där kristallkall högt uppe i skyn.
Ett flygplan drar ett smalt vitt streck högt högt däruppe, undrar så vad de ser när de tittar ner mot marken, är allt vitt?
Inte bara träden skiner upp, mitt inre kalla liv börja så sakteliga tina upp, vinterkylan långt in i märgen börja avfrostas.
..och ett lugn och harmoni sprider sig i mina vener, jag börjar genast dagdrömma om mina sommaraktiviteter.
Påta i trädgården, snickra på marktrallen, dricka solljummet kaffe iklädd endast en svettig och smutsig bringa.
Lyssna på vinden som sakta böjer trädtopparna vid stugan, humlorna som piper när de tränger in i fingerborgsblomman rosa klasar.
En citronfjärils till synes oplanerade guppande i slänten ner mot det glittrande havet....

Och så Poff!!!
Ett moln kommer snabbt in över skogen och allt blir nästan helt svartvitt...
Musiken i mitt inre blir som en grammofonskiva som plötsligt tappar drivremmen, yoooouuummm....nggn.
Men va' F-N!, inte nu, sluta sabba min dagdröm skriker det inombords, hallå!.....hallå!
Allt ser ut som en gammalt svartvitt foto, inget liv, ingen rörelse allt är återigen fruset.
Det känns som om locket snabbt slängs på och jag kastas återigen in i den gråkalla vintern.

...men så kommer det en liten öppning i molntussarna där uppe och en gul solfläck vandrar över talltopparna...
Grammofonskivan börjar så sakta komma igång igen, mjongmjongblrm joff joff...
Och så försvinner solfäcken bort ur mitt synfält, och jag reser mig hastigt upp för att försöka följa den när den drar åt vänster från mitt fönster....
-Hey vad är det som hönder!, säger min kollega bakom ryggen på bruten svenska som nyfiket gör mig sällskap vid fönstret.
Tillsammans står vi där och tittar ut för att följa min musicerande solfläck, det måste ha sett konstigt ut.
Jag vet var jag följde med blicken, han ville se samma sak som jag men vet inte vad han ska titta efter...
-Det var en fogel va?, en fogel??
-Nej......det var ingenting svarar jag lite nedstämt, hade låtit konstigt att säga att det var min förhoppning om våren som svepte förbi.
-Det var en fogel va, du vet jag brukar se en fogel, en jättestor, jättefin brun en sån där ...du vet?
-Ormvråken, svarar jag lite uttråkad?
-Jaja Ormkråkan svarar han, det var det, ...jättefin.
-Ja jättefin säger jag, och suckar lite...
Min solfläck har nu blivit Ormkråkan som flaxade förbi, fågeln som bjöd på lite vårkänsla, bara för någon sekund.
Jag sätter mig ner på stolen, kollegan går tillbaka till sitt och jag sitter och trånar med blicken ut genom fönstret.
Jag såg våren fladdra förbi, och hela min kropp började pulsera av en smula förhoppning....

Det hade jag inte ens lagt en tanke på om jag hade druckigt alkoholen, mina tankar hade legat på om jag hade haft tillräckligt mycket hemma och hur länge det hade räckt och om jag skulle vara tvungen att knäcka den där extremt dyra flaskan som jag skulle spara för ett väldigt speciellt tillfälle...

Det behöver jag inte tänka på längre...

Det enda som finns i mitt sinne är....Ormkråkan, kom tillbaka, längtar så....

Berra

Starkt av dig, Frallan (och Emma också såklart!).
Jag var också nykter igår kväll. Kilade på kvällen iväg till ett AA-möte. Hade sån jäkla ångest på eftermiddagen och kände mig jätteledsen. Det gjorde jag även efter mötet, men då mer av trötthet.
Känns konstigt men skönt att vakna utsövd och uppskatta frukosten?. Nu är jag inne på sjätte dagen??!
Kämpa på idag, du fixar det. Kram?

...tre öl I kylen. De har stått där I en månad snart ?

Min man tyckte också det var konstigt att jag plötsligt inte drack, kom med ursäkter I ett par veckor och sen läste jag Korten på bordet och berättade att även fast det utåt sett kanske inte märktes att jag haft ett problematiskt förhållande Till alkohol så var det ett enda jävla dividerande och planerande INUTI, hela tiden. Och jag orkar inte mer.

Så de där ölen står kvar.

Testa och ge det en vecka, rastlösheten lägger sig nog efter ett tag, kanske kan våra värt att investera lite tid I? Att testa iallafall!

Jag önskar dig en fin helg!

Emma du är bara några dagar bakom. Vad läste jag....30 dagar på onsdag? ??
Sen blir man väl inte jättebundis med alla bara för att man slutar dricka. En del klickar man bara inte med, oberoende om det gäller vänner eller familj. Men som du säger, toleransen ökar förhoppningsvis.
Plötsligt har längtan efter en joggingtur kommit tillbaka. Tränade mycket för några år sen och önskar att jag levde så igen. Just nu finns inte riktigt tiden, väderleken eller den 100% motivationen. Men snart kanske...?

..få kontroll över alkoholintaget, coolt! Också att kunna ta en vit helg innan nya utmaningar ?

Lycko dig också som kan springa, NJUT!!!

30 dagar, det är starkt!

Vad härligt att kunna knyta än mer med släkt och vänner! Jag jobbar på mitt tålamod med folk ( mer exakt min gamla familj- vad säger man? Föräldrar o Syskon) har fått lite mer men tror att jag använt alkoholen som dämpande dyna mot verkligheten.

Fredagkvällen gick bra, min fru drack vin och mina tre öl står fortfarande kvar i kylen.
Jag har inte berättat om mitt beslut än, men hon tyckte det var märkligt att jag inte drack. Jag sa bara att jag inte känner för det och inte ville prata om det.
Skönt att vakna upp och inte vara bakis men samtidigt saknas det något.

Nu är det lördag och det känns svårt att inte dricka idag,,,
Rastlös och orolig, har börjat röka mer nu för att dämpa ångest,,

Grattis till 30 dagar! Härligt o läsa att du känner att du blir mer social. Jag vet inte hur det har varit för dig men när jag drack ville jag helst inte träffa någon. Jag ville umgås med min bästs ”vinet”. Att sedan vakna till liv och börja upptäcka hur mycket vi missat i ex relationer till andra. Underbart! En svindyr parfym, låter lyxigt. Vilken bra påminnelse oxå. Ditt jobb med dig själv är värt det. Min första större belöning var en kraftig silverring som jag satte på fingret när jag lämnade min behandling. En text på ringen tilltalade mig och den är nu en symbol för mig.
Det krävs ett sjuhelsikes mod för att ta sig an sig själv. Sä njut av dagen, den är just din.❤️
Kram
Ellan

Frågade jag mig själv / er för ett par veckor sen.

På onsdag firar jag en vit månad. Det känns overkligt och samtidigt så rätt. Befriande. Att inte behöva tänka vart gränsen går, jag dricker inte o så är det bara.

Jag skrev ett inlägg i Jenny M:s tråd igår om att ev ta ett eller två glas på semestern ( ja ingen grogg på Antalya semestern hörrni här snackar vi vinprovning I Provence! - jävla snobb-tankar, de finns fortfarande där, det där rättfärdigandet, som att det ena har mer dignitet än det andra ) och det GNAGER. Jag ska inte ta några glas, vet inte varför jag skrev det där.

Gör jag det blir ju det belöningarnas belöning och det kommer att bli dyrt att åka till Provence var o varannan dag det skulle bli lite stressigt på jobbet.

Skojar.

Jag känner mig fortfarande osäker på vad jag gör. Frågorna: överdrev jag det här? Var det verkligen ett problem? Missar jag något nu när jag inte dricker? Bara det faktumet att folk tror jag slutat för att jag hade problem ( som att DE liksom är safea I sitt drickande?) det är ju bara att jag INSETT mitt problem.

Är jag så här tråkig i onödan?

Älskar forumet med dess totala tranparens. Att få dela med sig av ups and downs.

Tack ??